Barns ekonomiska utsatthet

Barns ekonomiska utsatthet - 2000 Av Tapio Salonen

Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen. Rädda Barnen ger ut böcker och rapporter för att sprida kunskap om barns förhållanden, ge vägledning och inspirera till nya tankar och diskussioner. Vår vision är en värld där varje enskilt barn har ett värde och respekteras, där vi lyssnar till barn och lär av dem och där alla barn har möjligheter och framtidstro. Rädda Barnen 2002 Denna rapport finns endast i digital form, tillgänglig för nedladdning och utskrift genom Rädda Barnens hemsida på www.rb.se. Rapporten kan också erhållas i en kortfattad version (artikel nr 2864) genom samma www-adress eller genom att kontakta Rädda Barnen se adress nedan. Text: Tapio Salonen Projektledare: Kalle Elofsson Produktionsledare och formgivning: Ola Höiden Rädda Barnen 107 88 Stockholm Tel: 08-698 90 00 Fax: 08-698 90 10 info@rb.se www.rb.se 2

Innehåll Sida Förord 4 1. Sammanfattning 5 2. Bakgrund och syfte 7 3. Att studera barnfattigdom 9 3.1 Definition av barnfattigdom i kommunalt barnindex 9 3.2 Jämförelse med andra fattigdomsdefinitioner 14 3.3 Konstruktion av fattigdomsindikator för barnindex 19 4. Resultat 26 4.1 Utsatta barnfamiljers ekonomiska utveckling i ett jämförande perspektiv 26 4.1.1 Barnfamiljers ekonomiska utveckling i allmänhet 26 4.1.2 Ekonomiskt utsatta barnfamiljers utveckling 29 4.1.3 Låg inkomststandard och spridning i ekonomisk standard 34 4.2 Barnfattigdom år 2000 36 4.2.1 På nationell nivå 36 4.2.2 På kommunal nivå 39 4.2.3 Barn med svensk respektive utländsk bakgrund 43 Referenser 48 Bilagor 50-94 Kommunbilaga 1: Andel barn 0 17 år i hushåll med låg inkomststandard och/eller socialbidrag i kommunerna år 2000. Kommunbilaga 2: Andel barn 0 17 år som varken lever i hushåll med låg inkomststandard eller socialbidrag. Kommunvis jämförelse 1999 och 2000. Efter rankingordning år 2000. Kommunbilaga 3: Överlappning av låg inkomststandard och socialbidrag för barn 0 17 år i kommunerna 2000. I procent av antal barn med låg inkomststandard. Kommunbilaga 4: Andel barn i hushåll med varken låg inkomststandard eller socialbidrag efter föräldrars bakgrund i kommunerna efter ranking år 2000. Kommunbilaga 5: Barn 0-17 år i familjer med inkomststandard 3 under 1.0 för år 2000 kommunvis. Kommunbilaga 6: Barn 0-6 år i familjer med inkomststandard 3 under 1.0 för år 2000 kommunvis. Kommunbilaga 7: Barn 7-17 år i familjer med inkomststandard 3 under 1.0 för år 2000 kommunvis. 3

Förord Att i ett överflödssamhälle som det svenska vid 2000-talets början tvingas konstatera att vissa barn lever under så pass begränsade ekonomiska omständigheter att man kan ifrågasätta dessa barns elementära basbehov och trygga uppväxtvillkor är problematiskt på flera vis. Det handlar dels om ett modernt samhälles anständighetsgränser; att inte tillåta att barn tvingas växa upp under uppenbart extrema förhållanden. Sverige har, i likhet med många andra länder, officiellt antagit FN:s konvention om barnets rättigheter där barns rätt till en skälig levnadsstandard slås fast. Ekonomiskt bräcklig uppväxt har också en mer långsiktig dimension som pekar på risker för utanförskap och sämre livsvillkor även längre fram i livet. Vad som skall betraktas som fattigdom är ytterst en fråga för oss envar; i våra värderingar och föreställningar om vad som är en lägsta godtagbar miniminivå. I denna studie belyses en rad olika vedertagna tillvägagångssätt för att bestämma en sådan möjlig nivå. Med olika definitioner och beräkningssätt erhålles delvis olika resultat. Det överlämnas därför till läsaren att avgöra ifall studiens val av nivåer och kriterier för att försöka beskriva barnfattigdomen i Sverige år 2000 är relevanta och trovärdiga. Denna studie belyser barnfattigdomen i Sverige på ett tämligen övergripande och distanserat vis. För de läsare som vill komplettera dessa statistiska analyser med mer inträngande bilder om hur det faktiskt är att leva i ett ekonomiskt fattigt hushåll mitt i överflödets Sverige rekommenderas rapporten Knapphetens boningar om fattiga barnfamiljers boende och ekonomi (Hjort & Salonen 2000). Denna studie har tillkommit inom ramen för Rädda Barnens långsiktiga arbete att bygga upp ett kommunalt barnindex i Sverige. Det är Rädda Barnen som finansierat studien och gett mig ett gediget och initierat stöd i arbetet. För detta vill jag tacka mina samarbetspartners på Rädda Barnen, då i synnerhet projektledaren för detta pågående utvecklingsarbete, Kalle Elofsson. Jag vill också passa på att rikta ett uppriktigt tack till Håkan Schultz och Annica Wallerå vid SCB för deras eminenta förmedling av grunddata. Torna Hällestad, den 16 augusti 2002. Tapio Salonen 4

1. Sammanfattning Denna rapport är den första årliga uppföljningen till studien Barns ekonomiska utsatthet under 1990-talet. Bidrag till ett kommunalt barnindex (Salonen 2002). Den studien belyste barnfattigdomens utveckling från 1991 till och med 1999, d.v.s. under det välfärdspolitiskt turbulenta 1990-talet. Denna rapport baseras på uppgifter för 2000-talets allra första år, d.v.s. från januari till december år 2000. Det övergripande syftet är således att spegla förändringar kring barns ekonomiska villkor mellan år 1999 och 2000. Förutom att rapporten är en årsuppföljning kring barns och deras familjers ekonomiska sårbarhet ingår den även i ett bredare kartläggningsarbete att på sikt utarbeta ett kommunalt barnindex som förmår spegla Barnkonventionens efterlevnad i Sverige utifrån flera centrala välfärdsdimensioner. Studiens resultat i sammandrag: Andel barn som lever i hushåll med ekonomisk standard över miniminivån ökade till 84,7 procent av samtliga barn 0 17 år i Sverige år 2000. Detta är en ökning av måluppfyllelsen med 2,5 procent jämfört med 1999 (82,2 procent), vilket motsvarar en ökning med nästan 50 000 barn. Däremot ligger 2000 års resultat något lägre än motsvarande andel för år 1991 (85,1 procent). Den uppåtgående trenden som inleddes 1997 har således fortsatt men fortfarande har måluppfyllelsen kring barns rätt till skälig levnadsstandard inte passerat nivån vid 1990-talets inledning. På omvänt vis minskade därmed andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll från 17,8 till 15,3 procent mellan år 1999 och 2000. Räknat i totalt antal barn i Sverige minskade barnfattigdomen från 345 000 till 296 000 barn i ålder 0 17 år. Detta är dock fortfarande 14 000 fler barn i fattiga hushåll år 2000 jämfört med 1991. Den ekonomiska utsattheten är större för yngre barn, förskolebarn 0 6 år, jämfört med skolbarn, 7 17 år. På riksnivå skiljer det knappt 3 procent; 17,1 respektive 14,4 procent. Utvecklingen sedan 1991 påvisar dock en minskning av skillnaden i barnfattigdomens utbredning mellan förskole- och skolbarn. Studien visar också att generella förbättringar i barnfamiljers ekonomiska villkor för år 2000 har inneburit en relativ ökning av skillnaderna mellan fattigare och rikare barnhushåll. De allra rikaste barnhushållen drar ifrån i inkomststandard medan de fattigaste hushållen tenderar halka efter jämfört med medel- och högstandard- hushållen. Trenden som inleddes 1997 med ökade ojämlika ekonomiska villkor mellan olika hushållsskikt accentueras påtagligt under år 2000. Den fattigaste tiondelen av landets barnfamiljer har försämrat sin inkomststandard med drygt 6 procent mellan 1991 och 2000 medan motsvarande nivå för landets rikaste tiondel inneburit en ökning med drygt 7 procent. För barnfamiljer i mittersta skiktet har de ekonomiska villkoren i stort varit oförändrade. 5

Fortfarande förekommer stora variationer mellan landets kommuner en spridning från 65 procent till 95 procent av samtliga barn som lever i hushåll med en ekonomi som överstiger studiens fattigdomsgräns. Kommuner med lägst måluppfyllelse återfinns i synnerhet i landets storstadsregioner med Malmö, Botkyrka, Landskrona och Göteborg oförändrat i botten av kommunrankingen. Förändring i Barnkonventionens måluppfyllelse varierar på kommunnivå mellan 1999 och 2000 från, som lägst, minus 1 procent (Tranemo) till, som högst, plus 8 procent (Bjurholm). Av kommunbilagor framgår dessa lokala variationer i detalj för varje enskild kommun. Skillnader i ekonomisk utsatthet mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund tenderar att öka under år 2000. Risken att leva i ett fattigt hushåll är detta år fyra gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund jämfört med barn med svensk bakgrund (3,99 jämfört med 3,25 för 1999). Andelen barn som saknar ekonomisk grundtrygghet har visserligen minskat för samtliga grupper, men betydligt blygsammare för barn med utländsk bakgrund. Den ekonomiska utsattheten är i synnerhet påfallande bland barn med båda föräldrarna utlandsfödda eller ifall barnen och deras familjer kommit till Sverige under 1990-talet. Av samtliga barn som anlände till Sverige i den stora immigrationsvågen vid 1990-talets inledande år lever fortfarande över hälften i familjer som saknar en tillfredställande ekonomisk situation år 2000, d.v.s. sex till nio år efter ankomst till Sverige. 6

2. Bakgrund och syfte Det är inte en överdrift att hävda att barnens villkor i samhället fått en intensifierad välfärdspolitisk uppmärksamhet under senare år. Detta gäller såväl Sverige, som andra EU-länder och i ett globalt perspektiv. I kärnan av denna offentliga uppmärksamhet har oftast de grundläggande basala behoven hos barnen återfunnits: rätten till ett värdigt liv och trygg utveckling. På den internationella arenan gavs dessa rättigheter en särskild plattform genom den Barnkonvention som FN antog 1989 och som bl.a. Sveriges riksdag ratificerade året efter. En av konventionens artiklar handlar om barns rätt till en skälig levnadsstandard (Artikel 27). Många moderna välfärdsstater har tvingats konstatera att trots en långsiktig ekonomisk utveckling och välståndsökning sedan andra världskriget förblir fattigdomsfrågan en till stora delar olöst fråga. Dess karaktär och uttrycksformer är i stora delar väsensskild från tidigare epokers uppenbara armod men dess aktuella profil med oönskade drag och konsekvenser förblir besvärande. Detta gäller särskilt om den drabbar värnlösa och oförskyllda grupper. Det är i ljuset av detta som den moderna barnfattigdomen skall förstås. I USA har den allt sedan mitten av förra århundradet varit en av de mest centrala och känsligaste inrikespolitiska frågorna. Trots detta låg barnfattigdomen i USA i slutet av 1990-talet på ungefär samma nivå som när de stora sociala reformprogrammen lanserades i mitten av 1960-talet (Danziger 2001). Trots en betydande ekonomisk utveckling i landet som helhet kvarstår denna grundläggande fördelningsproblematik. I många EU- länder har man från högsta politiska organ under senare år antagit målsättningar och planer för att reducera barnfattigdomen. I Irland antog regeringen 1997 konkreta mål i fattigdomsbekämpningen som skall vara uppfyllda inom ett årtionde. I Storbritannien formulerade premiärminister Tony Blair 1999 en historisk uppgift att eliminera barnfattigdomen innan år 2020. Med särskilda medel skall i ett första skede fram till år 2002 totalt 1,2 miljoner barn lyftas ut ur fattigdom. I Belgien har man officiellt deklarerat att halvera fattigdomen fram till år 2007 (Vleminckx & Smeeding 2001). Mycket av de politiska linjerna i Europa kring fattigdomsbekämpningen sätts numera av EU:s olika planer för att bekämpa social utslagning och främjandet av integration. Varje EU-land måste årligen redogöra för sina fattigdomsutjämnande strategier. I Sverige försvann fattigdomsfrågan i stort i det snabba välfärdsbyggandet på 1950- och 1960-talen. Det gamla fattig-sverige skulle med besked och i grund och botten byggas bort. Inte förrän vid den första längre och djupgående nedgången av välståndsutvecklingen, under 1990-talet, återkom frågor om fattigdom och utanförskap på den svenska nationella agendan. Detta var naturligtvis en reaktion mot de välfärdshot som uppenbarades under dessa besvärliga år. I samband med vårpropositionen 2001 formulerade den svenska regeringen för första gången i efterkrigstid ett konkret mål för fattigdomsbekämpningen i Sverige (prop. 2000/01:100). Målet är formulerat på följande vis:... skall antalet socialbidragsberoende ha halverats mellan 1999 och 2004 (a.a. s. 16). 7

Det är i ljuset av sådana socialpolitiska formuleringar och ansträngningar som denna studie skall ses. Den utgör en första årsuppföljning till en större studie som presenterades i början av år 2002 (Salonen 2002) med syfte att spegla barnfattigdomens utveckling i Sverige under 1990-talet. Denna studie följer upp dessa resultat och rapporterar aktuella förändringar av barnfattigdomens utbredning och profil på såväl nationell som kommunal nivå i Sverige. Motivet för att specifikt studera barnens rätt till en dräglig levnadsstandard hänger ihop med flera faktorer. Det främsta skälet är förmodligen att den ekonomiska dimensionen ses som central och omistlig del i vår förståelse av välfärdens utformning och fördelning. Som forskning tydligt visat (t.ex. Erikson & Tåhlin 1984 och Fritzell & Lundberg 2000) har den ekonomiska och materiella dimensionen starka samband med i princip alla andra dimensioner i hushållens välfärd, som utbildningsnivå, arbetsmarknadsetablering, fysisk och psykisk hälsa etc. Det går helt enkelt inte att utesluta den ekonomiska dimensionen i analyser av välfärdsutveckling. Däremot inte sagt att det är tillfyllest att enbart beskriva hushållens välfärdssituation utifrån ekonomisk levnadsstandard. Dessa studier har tillkommit inom ramen för ett initiativ taget av Rädda Barnen att på sikt försöka utveckla ett barnindex i Sverige som kan spegla förändringar i barns välfärdssituation på kommunal nivå. Denna ambition kan ses till organisationens övergripande mål att verka för att barnens rättigheter förverkligas, i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter. Rädda Barnen är Sveriges största barnrättsorganisation och verkar såväl i Sverige som utomlands för att på olika sätt påverka och förändra samhället för barnets bästa. Rädda Barnen i Sverige finansieras av frivilliga bidrag, sponsorer, fonder och stiftelser. Därutöver finansieras organisationens internationella biståndsverksamhet till betydande del av offentliga medel (dessa får dock inte överstiga hälften av verksamhetens totala budget). Ambitionen att utveckla ett kommunalt barnindex för att följa upp barns situation kan ses som ett mer systematiskt och långsiktigt initiativ från Rädda Barnens sida att framöver bevaka barns rättigheter i Sverige. Rädda Barnen i Sverige har uppdragit åt Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Lund och Växjö Universitet, att ansvara även för denna första uppföljningsstudie baserat på resultat från den förra rapporten om barnfattigdomens utveckling under 1990-talet i Sverige. Tanken är att detta sedan skall uppdateras årligen framöver. Utifrån dessa förutsättningar kan två slags syften identifieras för denna begränsade studie. Ett mer långsiktigt och övergripande syfte är att försöka bidra till att skapa ett kommunalt barnindex i Sverige. I en sådan belysning lyfts såväl principiella som metodologiska aspekter fram kring att skapa en robust modell för årligen återkommande barnindex. Ett mer konkret empiriskt syfte med denna första uppföljningsstudie är naturligtvis att följa upp tidigare resultat från 1990-talet kring barnfattigdomens utveckling i Sverige och ge en aktuell belysning av barns ekonomiska utsatthet mitt i vårt överflödssamhälle. 8

3. Att studera barnfattigdom Då denna årsanalys utgår från de principiella och metodologiska utgångspunkter som utarbetades i den förra rapporten som speglade barnfattigdomens utveckling under åren 1991 1999 (Salonen 2002) hänvisas den metodintresserade läsaren till dess kapitel 3 och 4. Nedan beskrivs dock i korthet detta tillvägagångssätt. I detta kapitel tas även upp några tillkommande relevanta synpunkter som aktualiserats i samband med den uppmärksamhet och debatt som den första rapporten ledde till. För det första handlar det om olika aspekter av fattigdomsdefinitioner, hur rapportens definition relateras till andra definitioner, men också olika detaljaspekter kring dess tillförlitlighet. I synnerhet jämförs rapportens fattigdomsdefinition med den betydligt striktare definition som regeringen officiellt valt att använda sig av. I kapitlet görs också en analys av barnfamiljernas ekonomiska utveckling i relation till andra hushåll. Avslutningsvis presenteras fattigdomsmåttets underliggande data med bl.a. jämförelser mellan de två delkomponenterna låg inkomststandard och socialbidrag. 3.1 Definition av barnfattigdom i kommunalt barnindex Så här beskrevs den principiella utgångspunkten i valet av fattigdomsdefinition i Salonen 2002: Det finns inget entydigt vedertaget sätt att mäta hushållens materiella levnadsstandard på. Alla försök att dra en gräns ett fattigdomsstreck mellan fattiga och icke-fattiga utgår från dels samtidens normer och värderingar och dels de empiriska möjligheter som föreligger för att kunna mäta detta. Därför är det inom denna forskning centralt att noggrant redogöra för de normativa överväganden och konkreta metodval som ligger till grund för olika sätt att mäta den ekonomiska dimensionen i hushållens välfärdsförändringar. (a.a. s. 23) En genomgång av ett flertal möjliga sätt att utgå från trovärdiga och över tiden beständiga data på kommunal nivå kring barn och deras familjers ekonomiska villkor ledde fram till att föreslå två separata mått: 1. Låg inkomststandard 2. Socialbidrag Båda dessa mått på hushållens ekonomi går att följa via olika myndighetsregister årsvis för samtliga hushåll i landet. Fördelen att använda dessa två oberoende mått i ett sammanslaget index erbjuder en fördjupad möjlighet att konsekvent följa brister i barns ekonomiska grundtrygghet. Det ena måttet låg inkomststandard är en utfallsvariabel på hushållsekonomin medan den andra socialbidraget är en åtgärdsvariabel som påverkas av bl.a. politiska och professionsstyrda inslag. Det tyngsta skälet till valet av två indikatorer för att följa upp Barnkonventionens formulering om alla barns rätt till en dräglig levnadsstandard är erfarenheterna från tidigare forskning om en förhållandevis låg samstämmighet mellan olika fattigdomsdefinitioner (se vidare avsnitt 3.2). Olika definitioner fångar delvis 9

olika delar av befolkningen och mäter delvis olika slags ekonomisk utsatthet bland hushållen. I ett materiellt överflödssamhälle som det svenska har Barnkonventionens artikel 27 om barns rätt till en skälig levnadsstandard därför tolkats som att barn inte skall behöva växa upp i hushåll som har en låg inkomststandard eller som tvingas leva på socialbidrag. Detta är den socialpolitiskt normativa utgångspunkten för detta delindex. Här följer en kort beskrivning av de två delmåtten (en mer utförlig beskrivning återfinns i Salonen 2002): 1. Låg inkomststandard Detta är ett mått som utvecklats av Statistiska Centralbyrån (SCB) för att relatera hushållens inkomster med en norm för levnadsomkostnader, vilket innebär att den tar hänsyn till såväl hushållens inkomst- och utgiftssida. Det har under senare år använts för att skildra bl.a. barnfamiljernas ekonomiska situation, i de årliga rapporterna Barn och deras familjer (se t.ex. SCB 2001 och 2002a). Inkomstuppgifterna i måttet inkomststandard hämtas från SCB:s Inkomst- och förmögenhetsregister (IoF), vilket avser hela inkomståret och omfattar hela Sveriges befolkning. Familjesammansättningen överensstämmer med den i SCB:s befolkningsregister och speglar hushållets förhållanden i slutet av inkomståret (31/12). Inkomsterna redovisas för familjer där samtliga personer fanns folkbokförda i landet både i början och i slutet av året. Uppgifter om inkomster, skatter och transfereringar samlas in för samtliga familjemedlemmar. Eftersom IoF är en totalundersökning så är det möjligt att bryta ned materialet på mindre geografiska nivåer, exempelvis regioner, läns- och kommunnivå. Formeln för detta mått på hushållens inkomststandard ser sammantaget ut på följande vis: Inkomststandard = Disponibel inkomst per konsumtionsenhet Norm för baskonsumtion + boendenorm Måttet består av en inkomstsida i form av disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Inkomsten utgår från en samlad familjeinkomst, vilket innebär att samtliga familjemedlemmars inkomster läggs ihop, även barns egna redovisade arbetsinkomster. Samtliga inkomster räknas, d.v.s. löneinkomster samt alla transfereringar och bidrag minus skatter och andra negativa transfereringar fråndragna (för en mer ingående beskrivning se www.scb.se/statinfo). Sammantaget erhåller varje hushåll på så sätt en disponibel inkomst som relateras till hushållets storlek och sammansättning genom en s.k. ekvivalensskala för att kunna jämföra den disponibla inkomstens värde mellan olika hushållstyper. Den ekvivalensskala som används till måttet inkomststandard ser ut på följande vis: 10

Första vuxen: 1,00 Andra vuxen: 0,66 Barn 0-3 år: 0,48 Barn 4-10 år: 0,57 Barn 11-17 år: 0,66 Övriga 18 år och uppåt: 0,83 Denna skala hamnar någonstans i mitten av de skalor som används i olika sammanhang för ta hänsyn till hushållens sammansättning. I motsats till inkomstsidan som baseras på hushållens faktiska uppgifter relateras utgiftssidan till en normerad levnadsomkostnad. Denna bygger på två huvudposter, dels en omkostnadsdel som bygger på tidigare rekommenderade utgiftsnivåer vid socialbidragsprövning (1986 års normer) och dels en norm för boendekostnaden. Denna norm för hushållens baskonsumtion har ursprungligen utgått ifrån de socialbidragsnormer som officiellt rekommenderades av Socialstyrelsen 1986. Sedan dess har dessa socialbidragsnormer förändrats på olika sätt. Den normerande riksnorm för socialbidrag som infördes 1998, vilket innebär en slags miniminivå som kommunerna inte får understiga, bygger på en modifierad konstruktion med färre antal godkända utgiftsposter (Socialstyrelsen 1998). Detta innebär att den officiella socialbidragsnormen för 1999 ligger drygt 20 procent lägre än den norm för baskonsumtion som SCB använder sig av för att beräkna hushållens inkomststandard. Den andra delen av normen för levnadsomkostnader består av en miniminivå för boendekostnad. Normen för boendekostnad utgörs av medelhyran för en lägenhet som ligger på trångboddhetsgränsen enligt trångboddhetsnorm 2. Som trångbodd räknas då en familj med 2 personer eller fler per rum. Då är kök, vardagsrum och badrum oräknade. Hyreskostnaden erhålles från årliga hyresundersökningar där genomsnittlig årshyra ges för olika kostnadszoner i landet. Det bör noteras att familjerna i praktiken ofta har en högre boendekostnad än den som motsvarar hyran för en lägenhet på trångboddhetsgränsen; familjer bor rymligare, har bundit sig för långsiktiga avbetalningar på bostadsrätt eller eget hem etc. Fördelen med att utgå från en normerad bostadskostnad är att man inte behöver ta hänsyn till att vissa hushåll i praktiken har högre reell bostadskostnad (över de stipulerade beloppen) och därigenom hamnar under fattigdomsstrecket. En nackdel däremot med en fiktiv beräkning av bostadskostnaden kan vara en oförmåga att beakta lokala kostnadslägen på olika bostadsorter. I orter med en extremt låg bostadskostnadsnivå, t.ex. i utflyttningsorter i vissa regioner, kan detta påverka fattigandelen bland hushållen. Det som inte räknas med som utgift i denna studie (eller i SCB:s barnundersökningar) är andra uppgifter som ibland medtas i studier om hushållens inkomststandard. I studier som baseras på urvalsundersökningar (t.ex. HINK/HEK, SCB:s årliga inkomstfördelningsundersökning) medtas även fackföreningsavgifter och barnomsorgsutgifter som poster på utgiftssidan. Särskilt barnomsorgsutgifterna är ofta av stor betydelse för många barnfamiljer. Då inkomststandard beräknas för uppgifter från Inkomst- och förmögenhetsregistret 11

(IoF) ingår alltså inte denna del av utgiftssidan utan enbart de två första, normkonsumtionen samt boendekostnaden enligt trångboddhetsnormen. Om t.ex. barnomsorgskostnaden skulle medtagits hade fattigandelen bland barnfamiljerna tenderat att stiga. Definitionen av låg inkomststandard innebär att värdet för det enskilda hushållet hamnar under 1,0, d.v.s. hushållet saknar en disponibel inkomst för att täcka miniminormer för baskonsumtion och boende. Dessa familjer faller under strecket för lägsta rimliga standard. Hur mycket detta fattigdomsstreck i realiteten är utvecklas närmare i avsnitt 3.2 där detta fattigdomsstreck jämförs i detalj med den officiella EU-definitionen av fattigdom. Definitionen av låg inkomststandard innebär att alla hushåll vars inkomststandard understiger 1,0 räknas in. Deras ekonomiska standard understiger vad som i dessa normer ses som en lägsta rimlig standard. I de fortsatta analyserna kommer vi att variera benämningen för barn vars familjer understiger denna inkomststandardgräns; barn i fattiga hushåll, i ekonomiskt fattiga hushåll, i ekonomiskt utsatta, i ekonomiskt sårbara, etc. Alla dessa begrepp är ett pedagogiskt försök att underlätta framställningen och skall ses som synonymer till den operationella definitionen inkomststandard understigande värdet 1,0. 2. Socialbidrag Det andra delmåttet utgörs av det klassiska fattigdomsstrecket, d.v.s. de hushåll som har en så pass dålig ekonomi att de är berättigade till samhällets yttersta nödhjälp. Denna har naturligtvis bytt skepnad och innehåll på många vis sedan 1800-talets kommunala övertagande men utgör fortfarande principiellt samhällets officiella sätt att försöka hjälpa familjer i ekonomiskt utsatta situationer. Från 1998 års reviderade socialtjänstlag benämns hjälpformen numera för ekonomiskt bistånd men vi har valt att hålla kvar benämningen socialbidrag av flera skäl, bl.a. för de tidsmässiga komparativa jämförelserna tillbaka till början av 1990- talet. Sedan 1998 fastställer riksdagen en riksnorm för socialbidraget som kommunerna inte får understiga (SFS 1997:890). Rätten till socialbidrag regleras i socialtjänstlagen och kan av den enskilde överklagas till länsrätt. Vid ansökan hos kommunens socialkontor eller liknande (t.ex. kommundels- eller stadsdelsförvaltning) görs en individuell prövning. En förutsättning för att beviljas socialbidrag är att hushållet inte kan försörja sig själv eller få sina behov tillgodosedda på något annat sätt. Detta innebär bl.a. att man inte får ha andra tillgångar, t.ex. besparingar, eller att man måste ha ansökt om andra generella förmåner först, t.ex. bostadsbidrag och föräldrapenning. Dessutom ställs numera strikta krav på att vara aktivt arbetssökande eller medverka i särskilda sysselsättningsåtgärder, arbetskrav som går utöver att stå till arbetsmarknadens förfogande via arbetsförmedlingen. Socialbidragsbeho vet bedöms för samtliga personer i hushållet, även hemmavarande ungdomar över 18 år. Stödet betalas normalt ut på månadsbasis och är uppdelat i en norm och i en del som tar hänsyn till andra s.k. skäliga kostnader som ligger utanför socialbidragsnormen, framför allt den faktiska bostads- 12

kostnaden men också t.ex. hushållsel, hemförsäkring, läkarvård, arbetsresor och fackföreningsavgift. Vid ett längre biståndsbehov kan det röra sig om bistånd utöver norm som täcker t.ex. tandvård och husgeråd. På grundval av alla uppgifter om hushållets samlade inkomster och utgifter räknas hushållets nettobehov ut och beviljas som ett behovsprövat försörjningsstöd. Biståndet varierar högst avsevärt både i tid och belopp. Extremfallen är dels hushåll som erhåller socialbidrag vid ett enstaka tillfälle t.ex. vid en akut försörjningskris och aldrig mer och dels sådana hushåll som permanent uteslutande lever på socialbidrag, t.ex. i avvaktan på sjukpensionering eller ålderspension. Riksnormen per månad för år 2000 var följande (Socialstyrelsen1999): 1. Personliga omkostnader Ensam vuxen: 2 400 kr Samboende vuxna: 4 360 kr Barn under 1 år: 1 220 kr Barn 1 2 år: 1 470 kr Barn 3 år: 1 160 kr Barn 4 6 år: 1 440 kr Barn 7 10 år: 1 590 kr Barn 11 14 år: 1 890 kr Barn 15 18 år: 2 140 kr 2. Gemensamma hushållskostnader 1 person: 600 kr 2 personer: 680 kr 3 personer: 780 kr 4 personer: 840 kr 5 personer: 940 kr 6 personer: 1 000 kr 7 personer: 1 060 kr Riksnormen för socialbidraget utgör summan av de personliga kostnaderna för samtliga medlemmar i hushållet och de gemensamma hushållskostnaderna. För de två typfamiljer som kommer att illustrera olika mått och kriterier i denna studie innebär detta: Typfamilj 1. Familjen Olsson som består av Kerstin som är ensamstående vårdnadshavare med ett barn, Caroline 8 år. Riksnorm: 4 670 kr. Därtill tillkommer beräkning av faktisk boendekostnad och andra eventuella godkända utgifter. Med en boendekostnad på 3 600 kr/månad blir familjen berättigade till socialbidrag ifall deras inkomster understiger 8 270 kr/månad under år 2000. Typfamilj 2. Familjen Karlsson som består av Hans och Gunilla med barnen Jens (7 år) och Johan (16 år). Riksnorm: 8 930 kr. Därtill tillkommer beräkning av faktisk boendekostnad och andra eventuella godkända utgifter. Med en boendekostnad på 4 600 kr/månad blir familjen berättigade till socialbidrag ifall deras inkomster understiger 13 530 kr/månad under år 2000. 13

Kommunernas socialbidragsuppgifter lagras och bearbetas av Statistiska centralbyrån. Socialstyrelsen publicerar löpande socialbidragsstatistik på kvartals- och årsbasis (se www.sos.se). De socialbidragsuppgifter som används i denna studie är hämtade från SCB:s Inkomst- och förmögenhetsregister (IOF), som i sin tur överfört uppgifterna från årliga officiella socialbidragsregister. Uppgifterna som erhållits är mängddata (Excelfiler) som anger hur många barn 0-17 år som i respektive kommun och år förekommit i ett hushåll med socialbidrag. Dessutom har en uppdelning av barn i utlandsfödda hushåll respektive flyktinghushåll ingått. Vilken datakvalitet och tillförlitlighet har detta registermaterial vad gäller barnfamiljernas socialbidrag? Enligt SCB och Socialstyrelsen är tillförlitligheten i de insamlade uppgifterna numera god (Socialstyrelsen 2002). De statistikansvariga myndigheterna bevakar och försöker åtgärda partiella brister i kommunernas primäruppgifter. För år 2000 saknas endast uppgifter från en kommun, Härjedalen. I de följande analyserna har vi beräknat fiktiva uppgifter för denna kommun utifrån medeltalet för året innan och året efter (1999 respektive 2001). I denna rapport har därutöver gjorts en revidering av uppgifter om antalet barn i hushåll för år 1999 i tre kommuner; Jokkmokk, Kiruna och Överkalix. På samma vis, medeltal för året innan och året efter, har dessa kommuners uppgifter justerats för att spegla en mer faktisk nivå för år 1999. Detta innebär dock att kommunernas rankingnummer för 1999 totalt påverkats något i förhållande till den första rapporten (Salonen 2002). Med reservation för eventuell inverkan av andra fel i kommunernas uppgiftslämnande kan sammantaget det empiriska materialet om barn i hushåll med socialbidrag sägas hålla en tillfredsställande tillförlitlighet. I studiens analyser om samvariation mellan låg inkomststandard och socialbidrag har dessa uteslutande baserats på uppgifter i SCB:s Inkomst- och Förmögenhetsregister. Detta totalregister innehåller även uppgifter om socialbidragsbelopp som hämtats från det officiella socialbidragsregistret. 3.2 Jämförelse med andra fattigdomsdefinitioner I den omfattande offentliga belysning som följt kring den första rapporten (Salonen 2002) över barnfattigdomens utveckling under 1990-talet har det kunnat noteras olikartade reaktioner. Många bedömare har tagit rapporten som utgångspunkt för en grundlig och seriös diskussion om ekonomiskt utsatta barns och deras familjers levnadsförhållanden. I många kommuner har rapporten lett till en förhöjd uppmärksamhet kring de specifikt lokala villkoren för barns ekonomiska grundtrygghet. På riksnivå har olika social- och familjepolitiska frågor kring barns villkor fått en förnyad aktualitet, särskilt i samband med valrörelsen 2002. Någon officiell reaktion från regerings- eller ministernivå har inte noterats. Däremot har några ledande tjänstemän vid Finansdepartementet (Kashefi et al 2002) offentligt ifrågasatt studiens resultat och hävdar att dess konstruktion... har flera brister som gör det olämpligt som indikator på barns ekonomiska utsatthet (a.a.). Som framgick av efterföljande svar tillbakavisades denna kritik (Åhnberg & Salonen 2002). Denna diskussion handlar i grund och botten om vilken eller vilka fattigdomsdefinitioner som kan anses vara lämpliga eller bäst skickade att tolka 14

samtidens ekonomiska utsatthet för bl.a. barnfamiljer. Av tabell 3.1 framgår de fattigdomsdefinitioner som använts under senare år kring barnfattigdomen i Sverige. Tabell 3.1. Fattigdomsdefinitioner för barn i Sverige år 1999. Andel av samtliga barn 0 17 år. Definition Andel % Barn i hushåll med en justerad disponibel inkomst under 50 procent av 3,6 medianinkomsten 1 Barn i hushåll med en disponibel inkomst under 50 procent av 5,0 medianinkomsten 2 Barn i hushåll som kontinuerligt uppbär 9,3 socialbidrag 3 Barn i hushåll med låg inkomststandard 4 13,0 Barn i hushåll med låg inkomststandard 17,8 och/eller hushåll med socialbidrag 5 Källor: 1 Regeringen 2002, vårpropositionen. 2 SCB 2002b, Inkomstfördelningsundersökningen. 3 Regeringen 2002, barnskrivelsen. 4 SCB 2002a, Barn och deras familjer 2000. 5 Salonen 2002, Barns ekonomiska utsatthet under 1990-talet. Som framgår av denna sammanställning av olika definitioner av barnfattigdom varierar utfallet högst avsevärt. Regeringen har i sin fördelningspolitiska bilaga till vårpropositionen 2002 valt att utgå från en stram beräkning av den numera officiella EU-definitionen av fattigdom, som baseras på en inkomstbaserad beräkning av en minimigräns som motsvarar högst hälften av landets medianinkomst det aktuella året. Med en sådan beräkning hamnar barnfattigdomen på endast 3,6 procent år 1999. Den fattigdomsdefinition som denna rapport baseras på hamnade samma år nästan fem gånger så högt, 17,8 procent. För att kunna värdera dessa utfall närmare krävs en jämförelse av de tröskelvärden som de olika definitionerna baseras på. Vad är en lägsta rimlig ekonomisk standard som barn och deras familjer kan klara sig på? Genom en specialbearbetning av SCB:s Inkomst- och förmögenhetsregister har en sådan jämförelse gjorts för hela tidsperioden från 1991 till år 2000. I tabell 3.2 presenteras värdena för fattigdomsstreck baserade på EU:s definition om högst hälften av respektive års medianinkomst (räknat per konsumtionsenhet) och måttet låg inkomststandard (som presenterats närmare i avsnitt 3.1). 15

Tabell 3.2. Jämförelse av EU:s fattigdomsdefinition med låg inkomststandard för två typhushåll för åren 1991 till 2000. Löpande priser. År 1 vuxen + 1 barn 2 vuxna + 2 barn EU-def Låg ink.st Differens EU-def Låg ink.st Differens kr/mån kr/mån kr/mån % kr/mån kr/mån kr/mån % 1991 5604 7739 2135 27,6 10 625 12 148 1523 12,5 1992 5925 8193 2268 27,7 10 958 12 848 1890 14,7 1993 5838 8488 2650 31,2 10 817 13 247 2430 18,3 1994 5912 8821 2909 33,0 11 050 13 594 2544 18,7 1995 5877 8999 3122 34,7 11 058 13 847 2789 20,1 1996 5914 9204 3290 35,8 11 134 14 146 3012 21,3 1997 5850 9318 3468 37,2 11 319 14 225 2906 20,4 1998 5964 9370 3406 36,4 11 729 14 267 2538 17,8 1999 6127 9386 3259 34,7 12 237 14 290 2053 14,4 2000 6457 9461 3004 32,0 13 211 14 631 1420 9,7 Källa: SCB:s Inkomst- och förmögenhetsregister. Skillnaden mellan dessa fattigdomsstreck har varierat under den studerade tioårsperioden med en accentuering under de ekonomiskt besvärliga åren i mitten av 1990-talet. Detta är en direkt effekt av att de disponibla inkomsterna i Sverige sjönk under perioden 1992-94 och som därigenom sänkte fattigdomskriteriets tröskelvärde. Mellan 1997-2000 ökade sedan medianinkomsterna drastiskt, plus 10,3 procent för typhushållet med en vuxen och ett barn och plus 16,7 procent för par med två barn vilket ökade fattigstrecket i motsvarande grad (se diagram 3.3). Diagram 3.3. Förändring av fattigdomströskel för EU-definition och låg inkomststandard för två typhushåll 1991 2000. Index 1991 = 100. Löpande priser. 130 120 110 Index 1991=100 100 90 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1+1 EU-def 1+1 låg ink.st 2+2 EU-def 2+2 låg ink.st ÅR 16

Skillnaden mellan de två definitionerna är betydligt större för barnfamiljer med en ensamstående vårdnadshavare än med par med barn, vilket främst kan förklaras av de ensamförsörjande hushållens reellt låga inkomstnivåer. Av den officiella socialbidragsstatistiken framgår att åtminstone en tredjedel av samtliga ensamförsörjande barnhushåll i landet årligen erhöll kompletterande socialbidrag under den studerade tidsperioden. Definitionen av låg inkomststandard baseras på Konsumentverkets och Statistiska centralbyråns beräkningar av nödvändig baskonsumtion och lägsta godtagbara bostadskostnader. Av jämförelsen kan det konstateras att EU-definitionen på halva medianinkomsten klart understiger denna detaljberäknade miniminivå. För ensamstående barnhushåll ligger EU-definitionen omkring en tredjedel lägre och för par med barn har EU-definitionens fattigdomströskel varit ca 20 procent lägre men successivt närmat sig nivån för låg inkomststandard under de allra senaste åren. Det kan konstateras att EU-definitionens nivå för fattigdom ligger betydligt lägre än de två definitioner som denna studie baseras på. Då de senare är beräknade utifrån detaljerade konsumtionsutrymmen för olika hushållssammansättningar kan EU-definitionens fattigdomströskel ifrågasättas som en realistisk definition på en lägsta rimlig nivå som hushåll kan förväntas klaras sig på. EU-definitionen kan anses vara relevant mått vid internationella jämförelser länder emellan men kan knappast uppfylla de detaljkrav på nödvändig faktisk konsumtionsnivå som de andra definitionerna baseras på. I perspektiv av Barnkonventionens artikel (nr 27) om skälig levnadsstandard finns det skäl att ifrågasätta EU-definitionens användbarhet för svenska förhållanden. Ytterst vilar varje fattigdomsdefinition på normativa antaganden om lägsta godtagbara nivå. Denna rapport och Rädda Barnens långsiktiga målsättning med att konstruera ett barnindex som relaterar till Barnkonventionens artiklar utgår från att EUdefinitionen på 50 procent av medianinkomst blir för snäv genom att den inte i detalj tar hänsyn till om det i praktiken går att leva på en sådan låg inkomstnivå. Det gör däremot både definitionerna låg inkomststandard och socialbidragsnivån. Tabell 3.4. Jämförelse mellan EU:s fattigdomströskel, låg inkomststandard och socialbidragsnivå för år 2000. Typhushåll EU-def. Låg ink.st. Socialbidrag 1 Differens EU/Låg ink. EU/Sbd Familjen Olsson 6 457 kr 9 461 kr 8 270 kr - 3 004 kr - 1 813 kr (1 vuxen + 1 barn) Familjen Karlsson (2 vuxna + 2 barn) 13 211 kr 14 631 kr 13 530 kr - 1 420 kr - 319 kr 1 Baseras på riksnorm för ekonomiskt bistånd och genomsnittliga boendekostnader för respektive hushållstyp (IoF). För att kunna bedöma de tre olika definitionernas inbördes relationer har en specialbearbetning av det totalräknade IoF-registret för samtliga barnhushåll i Sverige genomförts för år 2000 (se tabell 3.5 och figur 3.6). Enligt dessa uppdaterade uppgifter har barnfattigdomen utifrån en strikt EU-definition fortsatt att sjunka till 1,4 procent av samtliga landets barn 0 17 år. 17

Tabell 3.5. Antal barn i Sverige år 2000 efter olika fattigdoms definitioner. 1 Fattigdomskriterier Antal barn Andel av samtliga barn % 1 = EU-def 1 27 798 1,4 2 = Låg inkomststandard 177 383 9,2 3 = Socialbidrag 181 047 9,4 4 = 2 & 3 62 375 3,2 5 = 1 & 3 5 761 0,3 2 ej 3 87 210 4,5 3 ej 2 118 672 6,2 2 + 3 + 4 296 055 15,3 EU-definitionen utgår från IoF:s familjebegrepp (RTB-familjer). Motsvarande resultat med urvalsundersökningen HEK:s kosthushåll var 32 243 barn eller 1,6 procent för samma år. IoF har fler ensamboende och ensamstående med barn än HEK. IoF är dock ett totalräknat register medan HEK är urvalsbaserat och måste tolkas i ett osäkerhetsintervall. I detta fall mellan 1,3 1,9 procent. Källa: SCB:s Inkomst- & förmögenhetsregister (IoF). Figur 3.6. Samgång av definitioner av barnfattigdom i Sverige år 2000. 2 1 5 4 3 Källa: SCB:s Inkomst- och förmögenhetsregister (IoF) Samtliga barn som definieras som EU-fattiga år 2000 uppfyller också kriteriet att leva i ett hushåll med en låg inkomststandard. Däremot är knappt var sjätte barn i ett hushåll som definieras som ekonomiskt fattig enligt inkomststandard också att betraktas som EU-fattig. Endast var femte barn i ett EU-fattigt hushåll hade också erhållit socialbidrag under år 2000. Detta resultat understryker tidigare studiers påpekanden om att fattigdomsnivån är till stora delar ett resultat av de mått och definitioner som konstrueras (se t.ex. Halleröd 2000). En låg grad av överlappning indikerar på att olika beräkningssätt delvis fångar olika slags ekonomiska sårbarhetsmönster. Mer om överlappning mellan låg inkomststandard och socialbidrag följer i avsnitt 3.4. Resultaten som presenterats av jämförelser med EU-definitionen kan avslutningsvis sägas påvisa dess strikta och begränsade möjlighet att fånga upp barnfattigdomens sammansatta och dynamiska karaktär. 18

En ytterligare möjlighet i detta års uppföljning av barnfattigdomens utbredning i Sverige har varit att undersöka till vilken grad som de två använda fattigdomskriterierna påverkas av problem med att värdera egna företagares och jordbrukares faktiska ekonomiska levnadsvillkor. Detta gäller naturligtvis speciellt i förhållande till måttet låg inkomststandard eftersom reglerna för socialbidrag är enhetligt utformade oavsett yrkesstatus. Av tabell 3.7 framgår att omfattningen av denna eventuella felkälla måste betraktas som liten, närmast försumbar. Av ca 120 000 hushåll i landet med åtminstone en person vars inkomster från aktiv näringsverksamhet överstiger arbetsinkomster hamnade knappt 20 000 hushåll under 1,0 i inkomststandard år 2000. Av dessa var dock bara drygt 7 000 hushåll med barn. Detta innebär att knappt 8 procent av samtliga barn i hushåll med låg inkomststandard återfanns i ett hushåll med åtminstone en person med en egen näringsverksamhet som var större än personens arbetsinkomster. Det som inte framgår i dessa hushåll är näringsverksamhetens värde i förhållande till hushållets totala inkomster, i synnerhet i hushåll med en andra vuxen utan inkomster från näringsverksamhet. Sammantaget kan det konstateras att egna näringsidkares svårberäknade inkomstförhållanden i mycket marginell utsträckning kan sägas påverka omfattningen av barnfattigdomens omfattning på det sätt som används i denna studie. Tabell 3.7. Antal barn i hushåll med någon vuxen person som näringsidkare eller jordbrukare i relation till låg inkomststandard och förekomst av socialbidrag år 2000 1. Andel av samtliga barn i hushåll med låg inkomststandard respektive socialbidrag. 1 Definition Låg inkomststandard n andel Socialbidrag n andel Enligt näringsgrenskod 2 3 552 2,0 124 0,1 Enligt inkomst av 14 058 7,9 2 084 1,2 näringsverksamhet 3 Beräkning av antal barn i dessa hushåll har beräknats utifrån en schablon av två barn i genomsnitt i de hushåll där åtminstone någon individ klassas som näringsidkare eller jordbrukare. 2 Familjer där en individ klassas som näringsidkare eller jordbrukare enligt näringsgrenskoden. 3 Definierat som förvärvsarbetande personer vars inkomst av aktiv näringsverksamhet är större än eller lika med arbetsinkomsten av tjänst under det aktuella året. Källa: SCB:s Inkomst- och förmögenhetsregister (IoF) 3.3 Konstruktion av fattigdomsindikator för barnindex I syfte att konstruera en robust indikator på barns och deras familjers ekonomiska utsatthet som förmår att följa utvecklingen på kommunal nivå över tid på ett trovärdigt vis utvecklades i den första barnfattigdomsstudien (Salonen 2002) en indikator som baseras på två oberoende mått; barn i familjer med låg inkomststandard och barn i socialbidragshushåll. Definitionen av barnfattigdom blir då barn som lever i familjer med låg inkomststandard eller som uppbär 19

socialbidrag. I avsnitt 3.1. beskrevs dessa två aktuella mått närmare. Flera skäl låg bakom valet att konstruera en sammansatt indikator på barnfattigdomen som baseras på dessa två mått. Det kanske tyngsta skälet har varit den låga samstämmigheten mellan olika fattigdomsdefinitioner. Slutsatsen från tidigare forskning har varit att olika mått delvis fångar in olika delar av befolkningen och delvis mäter olika slags ekonomisk utsatthet bland hushållen (Halleröd 2000, Salonen 2002). Flera orsaker kan påverka den bristande överensstämmelsen mellan dessa två mått. Så här sammanfattades dessa i den förra studien (Salonen 2000 s.68): 1. Tid: Medan ett inkomstrelaterat fattigdomsmått utgår från årssummerade hushållsuppgifter utgår socialbidragsmåttet från löpande aktuella månadsuppgifter. Årsuppgifter förmår inte spegla förändringar av utsatta hushålls föränderliga ekonomiska villkor under ett innevarande år, vilket kan innebära att ett hushåll t.ex. har en så pass låg inkomst att det beviljas socialbidrag under någon eller några månader för att därefter få inkomster gott och väl över socialbidragsnivå. 2. Nivåer: De olika måtten utgår delvis från olika nivåer på vad som skall betraktas som en lägsta miniminivå på hushållens utgiftssida, såväl baskonsumtion som boendeutgifter. Eftersom kommunerna ytterst bestämmer över socialbidragsnivåer kan dessa fluktuera mellan kommuner och över tid. I definitionen av ekonomisk fattigdom (inkomststandard under 1,0) utgår man ifrån en fiktiv boendeutgift. Denna kan variera lokalt och i de fall den reella boendekostnaden är lägre innebär det, allt annat givet, att ett hushåll kanske därigenom inte blir berättigad till socialbidrag. 3. Attityd: Med tanke på socialbidragets traditionellt stigmatiserade karaktär kan det tänkas att vissa hushåll, som i och för sig är berättigade, avstår från att söka detta behovsprövade bidrag med alla dess ingående individuella kontroller och prövningar. 4. Kvalificering: Förutom rena inkomst- och utgiftsuppgifter omgärdas socialbidragssystemet av en rad förbehåll och villkor för att beviljas bidrag, t.ex. man får inte inneha olika former av besparingar, bil (varierar), en för stor lägenhet/eget hem etc. För att beviljas socialbidrag kan hushåll uppmanas att flytta, göra sig av med bilen eller uppfylla något annat kriterium. Dessa strikta krav påverkar i varierande grad hushållens benägenhet att söka och beviljas socialbidrag. I det följande avsnittet skall vi kort uppdatera utvecklingen av dessa två delmått, var för sig men också i relation till varandra, fram till år 2000. I tabell 3.8 presenteras en tidsserie tillbaka till 1991 för båda dessa mått. Utfallet för år 2000 visar att antalet barn i båda dessa mått har fortsatt att minska. Antalet barn som lever i ett hushåll med låg inkomststandard har minskat kraftigare (minus 42 000 barn) än antalet barn i socialbidragshushåll (minus 27 000 barn). Detta innebär att nivån på dessa mått för år 2000 nästan ligger på samma nivå, kring 180 000 barn. 20

Jämförs utvecklingen tillbaks till 1997, då barnfattigdomen var som störst under 1990-talet, är det framför allt inkomststandardmåttet som minskar kraftigast. Tabell 3.8. Jämförelse av barn i hushåll med låg inkomststandard med barn i hushåll med socialbidrag 1991 2000 i Sverige. I procent av samtliga barn 0 17 år. År Barn i hus håll med Låg ink. standard i tusen % Barn i hushåll med socialbidrag i tusen % Differens sbd/låg ink.st. i tusen kvot 1991 136 7,2 178 9,4 + 42 1,32 1992 150 7,9 196 10,3 + 46 1,31 1993 183 9,5 221 11,5 + 38 1,21 1994 197 10,0 242 12,4 + 45 1,23 1995 224 11,4 245 12,5 + 21 1,10 1996 261 13,3 259 13,2-2 0,99 1997 279 14,4 256 13,0-23 0,91 1998 246 12,7 236 12,1-10 0,95 1999 219 11,3 208 10,7-11 0.95 2000 177 9,2 181 9,4 + 4 1,02 Diagram 3.9. Andel barn 0 17 år i familjer med låg inkomststandard respektive med socialbidrag 1991 2000. I procent av samtliga barn. 16 14 12 10 8 6 4 Procent 2 0 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 låg inkomststandard socialbidrag ÅR Ungefär lika många barn återfinns således i de två måtten på barnfamiljers ekonomiska sårbarhet. Den centrala frågan är då hur det faktiska sambandet mellan dessa ser ut på hushållsnivå. Hur många barn och deras familjer uppfyller båda dessa fattigdomskriterier, d.v.s. överlappningen dem emellan? Tabell 3.10. 21

presenterar svaret utifrån uppgifter för samtliga barn och deras familjer i landet (källa: Inkomst- och förmögenhetsregistret, se avsnitt 3.1). Av de ca 180 000 barn som lever i hushåll med låg inkomststandard eller socialbidrag år 2000 återfanns drygt 62 000 i hushåll som både betecknades som ekonomiskt fattiga och som åtminstone under en period under året erhållit socialbidrag. Denna kärngrupp bland de ekonomiskt utsatta barnen utgör 3,2 procent av samtliga barn. Därutöver fanns det ca 119 000 barn som levde i hushåll som erhållit socialbidrag under året men med en inkomststandard som låg över värdet 1,0 för hela året. Omvänt fanns det 115 000 barn i hushåll med en inkomststandard under denna miniminivå men som inte har erhållit socialbidrag detta aktuella år. Sammantaget omfattar dessa tre grupper 296 000 barn som uppfyller åtminstone ett av dessa två delmått. Det är denna grupp barn som i studien räknas som att leva i fattiga hushåll år 2000. Tabell 3.10. Antal barn i familjer efter låg inkomststandard och förekomst av socialbidrag 2000. Inkomststandard Under 1,0 n % Socialbidrag 62 375 3,2 Ej 115 008 socialbidrag 6,0 Summa 177 383 9,2 Inkomststandard Över 1,0 n % 118 672 6,2 1 634 982 84,7 1 753 654 90,8 Samtliga n % 181 047 9,4 1 749 990 90,6 1 931 037 100 Eftersom barnindex över barns ekonomiska utsatthet har som ambition att spegla kommunala variationer presenteras relationen mellan dessa delmått på kommunal nivå i en särskild bilaga (kommunbilaga 3). Stora variationer förekommer i graden av överlappning mellan låg inkomststandard och förekomst av socialbidrag mellan landets kommuner, allt ifrån 0 till 64 procent. Störst överlappning återfinns i kommuner med en relativt sett hög barnfattigdom, medan kommuner med en generellt sett låg nivå på såväl ekonomisk fattigdom som förekomst av socialbidrag också har en marginell överensstämmelse mellan dessa två delmått. Detta innebär att det i stort inte är variationer i graden av överlappning som påverkar barnfattigdomens spridning mellan kommunerna. Om överlappningen hade varit jämn mellan kommunerna så skulle spridningen varit ännu större på kommunal nivå. Vi kan illustrera detta genom två extrema kommunexempel. För det första Arjeplogs kommun, där det inte fanns någon överlappning alls år 2000 mellan barn i hushåll med låg inkomststandard och barn i hushåll med socialbidrag (40 respektive 41 barn). Ifall överlappningen hade varit i paritet med rikssnittet skulle åtminstone 14 barn ha återfunnits i båda kategorierna. Detta hade i sin tur minskat kommunens barnfattigdom från 81 till 67 barn, eller från 12,0 till 10,0 procent. Det andra extremexemplet är Malmö kommun med landets högsta barnfattigdom men som också uppvisar den högsta lokala överlappningen av de två delmåtten. År 2000 återfanns sammanlagt 18 045 barn i hushåll som uppfyller 22