Tillgänglighetsplan för Stockholms stadsdelsområden

S GATU- OCH FASTIGHETSKONTORET 040219 Tillgänglighetsplan för Stockholms stadsdelsområden Metodik Februari 2004

2

Förord Stockholms stad har som mål att bli världens mest tillgängliga huvudstad senast år 2010. Tillgänglighetsprojektet på gatu- och fastighetskontoret har sedan år 1999 arbetat med att göra förbättringar i framkomlighet och användbarhet för personer med funktionshinder. Åtgärder har utförts och utförs på stadens mark samt i de fastigheter som ägs och förvaltas av staden. Tillsammans med bland annat stadsdelsförvaltningarna, de lokala handikappråden och de lokala pensionärsråden har åtgärdsprogram för bland annat vilka fysiska åtgärder som ska utföras i de olika stadsdelarna tagits fram årligen sedan 1999. Under år 2001 ansågs dock bland annat att arbetet med tillgänglighetsåtgärderna behövde struktureras och en mer långsiktig planering behövdes. Dessutom började politikerna efterfråga stadens tillgänglighetsstatus. Detta ledde till att arbetet med tillgänglighetsplaner påbörjades i januari år 2002. För att en resa ska kunna genomföras måste hela resan, från start till mål, fungera. Man måste kunna ta sig in i och ut ur sin bostad, kunna åka med kollektivtrafiken, ta sig till sitt arbete eller butiker, ta del av information och kulturutbud etcetera. För att detta ska fungera för personer med funktionshinder så måste många av varandra beroende problem lösas och detta måste hela samhället hjälpa till med. Framtagandet av tillgänglighetsplaner kan ses som en del i ett sådant arbete. Tillgänglighetsplanen för respektive stadsdelsområde ska ge ett underlag för de åtgärder som behöver göras för att stadsdelen ska bli tillgänglig och användbar för alla. Målsättningen är att det senast år 2006 ska finnas en tillgänglighetsplan för varje stadsdel. Arbetet med att ta fram tillgänglighetsplanerna leds av Tillgänglighetsprojektet. I arbetet deltar bland annat områdesansvariga på gatu- och fastighetskontoret, tjänstemän från stadsdelsförvaltningen, representanter från det lokala handikapprådet respektive pensionärsrådet, SL och Färdtjänsten. Metoden för att ta fram tillgänglighetsplanerna bygger på Svenska Kommunförbundets handbok Tillgänglig stad. Eftersom arbetet med att ta fram tillgänglighetsplaner för stadsdelarna i Stockholms stad påbörjades innan handboken blev klar är det konceptet till handboken som använts som arbetsmaterial. Tillgänglig stad är en idéskrift om mål, strategi och arbetssätt när kommunen upprättar en tillgänglighetsplan. Utformningen av de åtgärdsförslag som ges i planerna är hämtade från Stockholm en stad för alla. Stockholm en stad för alla innehåller stadens riktlinjer för att skapa en tillgänglig och användbar utemiljö. Stockholm januari 2004 Lars Cedergrund Projektchef Tillgänglighetsprojektet Stockholms gatu- och fastighetskontor 3

Innehållsförteckning FÖRORD... 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 4 ANVÄNDA BEGREPP... 5 INLEDNING... 7 BAKGRUND... 7 TILLGÄNGLIGHETSPLANENS SYFTE... 8 TILLGÄNGLIGHETSPLANENS OMFATTNING... 8 MÅLDOKUMENT... 9 HUNDRAVISIONEN... 9 STADENS MÅL... 9 ARBETSPROCESS... 10 PRIMÄRA STRÅK... 11 STARTPUNKTER... 11 MÅLPUNKTER... 12 INVENTERING AV DE PRIMÄRA STRÅKEN... 13 INVENTERING I FÄLT... 13 INVENTERING PÅ KARTA... 14 INFORMATION FRÅN ANDRA TJÄNSTEMÄN I STADEN... 14 ANALYS AV DE PRIMÄRA STRÅKEN... 15 ÅTGÄRDSANALYS... 17 GENERELLA ÅTGÄRDSFÖRSLAG... 17 ÅTGÄRDSPROGRAM... 22 KOSTNADER FÖR ÅTGÄRDERNA... 22 MÅLUPPFYLLELSE OCH FÖRVÄNTADE EFFEKTER... 23 MÅLUPPFYLLELSE... 23 FÖRVÄNTADE EFFEKTER... 23 UPPFÖLJNING... 24 UPPFÖLJNING... 24 ÅTERSTÅENDE ARBETE... 24 BILAGA 1 - HUR MÅNGA BERÖRS? BILAGA 2 - GENERELLA KOSTNADSBEDÖMNINGAR 4

Använda begrepp Funktionshinder 1 är ett samlingsbegrepp för ett stort antal fysiska och intellektuella skador eller sjukdomar. Skadorna/sjukdomarna kan vara antingen bestående eller av övergående natur. Handikapp 1 syftar på förhållandet mellan omgivande miljö och individ. Handikapp är den begränsning i det dagliga livet som ett funktionshinder innebär. I vilken utsträckning som funktionshindret blir ett handikapp bestäms av personens funktionshinder och den miljö som denne möter. Detta innebär att ju bättre utformat samhället blir efter de behov som personer med funktionshinder har desto färre personer blir handikappade. Handikapp Krav Handikapp Förmåga Krav Förmåga Befintliga trafiknät Bilden visar sambandet mellan trafiksystemets krav och individernas förmåga. Då kraven överstiger förmågan uppstår ett handikapp. Efter ombyggnad Tillgänglighetsarbetets syfte är att minska kraven så att de närmar sig individernas förmåga. Kravstapeln blir lägre och delen handikapp minskar mot noll. Tillgänglighet 1 innebär att man självständigt kan ta sig fram i miljön och användbarhet att man kan vistas i den och använda den till det den är avsedd för. Stråk 2 betyder en sammanhängande förbindelse mellan en startpunkt och en målpunkt. Ett stråk kan sålunda vara en gångväg som utgör en direkt förbindelse mellan en startpunkt och ett närliggande mål. Men det kan också vara en mer långväga förbindelse bestående av länkar i gång- och cykelnätet kombinerade med förflyttningar med buss, tåg eller taxi. Primära stråk 2 är de stråk som binder samman de viktigaste start- och målpunkterna inom kommunen. 1 Stockholm - en stad för alla, Gatu- och fastighetskontoret i Stockholm 2 Tillgänglig stad, Svenska Kommunförbundet 5

Hinder 3 är, på detaljnivå, en utformning, anordning eller annat som omöjliggör eller försvårar en förflyttning eller minskar säkerhet och trygghet längs ett stråk dvs begränsar stråkets användbarhet. Som hinder betraktas även brister exempelvis att det saknas ledstråk över öppna ytor, gångbana längs körbana, läsbar trafikinformation för planering av resor med kollektivtrafik eller fastsättningsanordning för rullstol i kollektivtrafikens fordon. På övergripande nivå kan exempelvis avsaknad av en busslinje till ett viktigt resmål vara ett avgörande hinder för tillgänglighet. Kedjeresa 3 är en resa som innehåller flera typer av förflyttningar, exempelvis en kombination av förflyttning till fots och med buss eller en kombination av förflyttning med rullstol och med en anpassad bil. Varje delförflyttning kan ses som en reslänk i kedjeresan. 3 Tillgänglig stad, Svenska Kommunförbundet 6

Inledning Bakgrund Tillgänglighet för alla är ett jämlikhetskrav och en demokratifråga. Ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder innebär att de kan planera och genomföra sina resor utan att vara beroende av andra. De får förbättrade möjligheter att arbeta, studera, utnyttja service och fritidsanläggningar, besöka restauranger och nöjeslokaler samt inte minst besöka vänner och bekanta och berika sitt sociala liv. Handikapplan Under 1980- men framför allt under 1990-talet har handikappolitiken internationellt allt mer tagit sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter och rätten till medborgarskap. Resultatet av detta är bland annat FN:s 22 standardregler som antogs 1993. Standardreglerna är framtagna för att tillförsäkra personer med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Standardreglerna innehåller 22 kapitel där kapitel 5 behandlar området tillgänglighet och punkt 1-4 behandlar den fysiska miljöns tillgänglighet. Reglerna är inte juridiskt bindande utan ett moraliskt och politiskt åtagande som medlemsstaterna tar på sig. Sverige, liksom flertalet länder, har förbundit sig att förverkliga reglernas intentioner och innehåll på lokal och central nivå. Stockholms stad har haft en handikapplan för åren 2000-2002. Handikapplanen togs fram utifrån FN:s 22 standardregler. Ett arbete med att revidera handikapplanen pågår. I handikapplanen för åren 2000-2002 uttalas målet All ny- och ombyggnation skall planeras så att byggnaderna blir tillgängliga för alla. De brister som finns i befintliga inre och yttre miljöer skall successivt åtgärdas. Även gatu- och parkmiljöer skall utformas så att de blir tillgängliga. Kommunfullmäktige har givit stadens nämnder i uppdrag att upprätta egna handikapplaner utifrån stadens gemensamma handikapplan. I gatu- och fastighetsnämndens handikapplan för år 2004 framgår bland annat att kunskapen i tillgänglighetsfrågor ska öka genom exempelvis utbildningar och prova-på tillfällen. Dessutom ska årligen fysiska åtgärder utföras för att öka tillgängligheten i stadens fastigheter och på stadens mark. Nationell handlingsplan I maj 2000 antog riksdagen regeringens proposition 1999/2000:79 Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken. Ett av målen i handlingsplanen är att samhället utformas så att personer med funktionshinder och i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet. Det framhålls att det handikappolitiska arbetet ska inriktas på att identifiera och undanröja hinder för sådan delaktighet. I den nationella handlingsplanen betonas också vikten av att kommunerna upprättar övergripande handikapprogram med riktlinjer för hur villkoren kan förbättras för personer med funktionshinder. Plan- och bygglagen I Plan- och bygglagen (PBL) finns krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga som gäller vid nybyggnad och ändring av byggnad. Från och med 1 juli 2001 gäller också att I (befintliga) byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller 7

orienteringsförmåga undanröjas. Boverket har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till tillämpningsföreskrifter och allmänna råd. Följande föreskrifter trädde i kraft 1 december 2003. - Fysiska hinder såsom mindre nivåskillnader, ojämn markbeläggning, svårforcerade ränndalar och trottoarkanter skall undanröjas. - Hinder i form av bristande kontrastmarkering och varningsmarkering skall undanröjas. - Hinder i form av bristande skyltning skall undanröjas. - Hinder i form av bristande eller bländande belysning skall undanröjas. - Hinder i form av brist på och bristande utformning av balansstöd skall undanröjas. - Hinder i form av bristande utformning av biluppställningsplatser för handikappfordon skall undanröjas. - Hinder i form av brister i lekplatsers utformning eller utrustning skall undanröjas. Tillgänglighetsplanens syfte Tillgänglighetsplanens syfte är att - ge en övergripande bild av stadsdelens tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionshinder. - vara ett underlag för vilka åtgärder som behöver göras i stadsdelen för att förbättra tillgängligheten och användbarheten för personer med funktionshinder. Tillgänglighetsplanens omfattning Arbetet med att ta fram tillgänglighetsplaner för Stockholms stad har delats upp stadsdelsvis. Tillgänglighetsplanerna omfattar - gatumiljö (gångbanor, gång- och cykelvägar, torg, mm) - parkmiljö (parkvägar, mm) - kollektivtrafik (hållplatser, mm) Inventeringar och åtgärdsförslag omfattar både det som kan anses vara kommunens ansvarsområde och det som ligger utanför eftersom trafikanternas resor sträcker sig över alla nät. Tillgänglighetsprojektet utför dock bara åtgärder på stadens mark. Tillgänglighetsplanens ambition är att omfatta alla typer av funktionshinder. Även grupperna äldre och barn har till viss del inkluderats i arbetet. Dessa grupper har i många avseenden samma behov och problem som personer med funktionshinder. 8

Måldokument Hundravisionen 4 Alla (100%) oavsett funktionell förmåga ska kunna använda den fysiska miljön. Stadens mål I Kommunstyrelsens budget för 1999 samt med inriktning för 2000 och 2001 anges att målsättningen är att i princip alla tillgänglighetsproblem ska vara avhjälpta till senast år 2010 och att Stockholm ska bli världens mest tillgängliga huvudstad. I den budget som Kommunfullmäktige beslutat om för 2004 och med inriktning för 2005 och 2006 är ett av stadens övergripande mål att Förbättra välfärden och de kommunala verksamheterna. Utifrån kommunfullmäktiges beslut har gatu- och fastighetsnämnden fastställt ett antal inriktningsmål där förbättra funktionshindrades livssituation genom att förbättra tillgängligheten i den fysiska miljön är ett av målen. I gatu- och fastighetsnämndens budget för 2004 står bland annat under rubriken Tillgänglighet att samma ambitionsnivå som tidigare skall gälla för att öka den fysiska tillgängligheten i staden. För detta arbete har 100 Mnkr reserverats. Arbetet skall alltid ske i samråd med handikapporganisationerna och dess representanter i lokala och centrala handikappråd. Tillgänglighetsprojektet har dessutom satt upp ett antal övergripande mål för tillgänglighetsarbetet i den yttre fysiska miljön. - Gatu- och parkmiljöer som är stadens ansvarsområde ska vara tillgängliga och användbara för alla. - Alla enkelt avhjälpta hinder ska vara åtgärdade senast år 2010 (se sid 7). - All ny- och ombyggnation ska vara tillgänglig för personer med funktionshinder. - Tillgänglighetsfrågorna ska komma in som en naturlig del i plan- och byggprocessen. - Kunskapen om funktionshinder samt de behov som personer med funktionshinder har ska öka hos allmänhet samt hos de aktörer som deltar i plan- och byggprocessen. - Medel för tillgänglighetsförbättrande åtgärder ska årligen avsättas i budgeten. 4 En tillgänglig stad kräver trafiknät som är användbara för alla. En idéskrift om mål, strategi och arbetssätt när kommunen upprättar en tillgänglighetsplan., koncept augusti 2002, Svenska Kommunförbundet 9

Arbetsprocess Metoden som används för att ta fram Tillgänglighetsplanen omfattar olika moment. Resbehov och primära stråk - Kartläggning och viktning av start- och målpunkter samt bedömning av resbehovet mellan dem. - Förslag till primära stråk. Inventering av stråkens användbarhet - Inventering av de primära stråken. - Analys av stråkens användbarhet. Åtgärdsanalys och åtgärdsprogram - Analys av möjliga åtgärder på de primära stråken. - Generella åtgärdsförslag. - Åtgärdsprogram med prioriteringslista. Sammanställning av tillgänglighetsplanen - Tillgänglighetsplanens innehåll. - Utställning på stadsdelsförvaltningen. Möten hålls med projektgruppen under arbetets gång. I projektgruppen ingår representanter från bland annat gatu- och fastighetskontoret, stadsdelsförvaltningen, lokala handikapprådet, lokala pensionärsrådet, SL och Färdtjänsten. 10

Primära stråk Utgångspunkten för att bestämma behovet av att resa är att personer med funktionshinder har samma behov av att förflytta sig och nå stadens service och aktiviteter som övriga trafikanter. Dessutom antas att skillnaden i resvanor för personer med funktionshinder och för hela befolkningen till stor del beror på att befintliga stråk (inklusive färdmedel) inte är användbara för alla. Arbetsmetoden som används för att lokalisera de stråk som många använder eller som kan anses vara av extra stor betydelse för personer med funktionshinder innebär övergripande att - start- och målpunkter lokaliseras. - start- och målpunkter rangordnas. - stråk mellan start- och målpunkterna lokaliseras. - stråken mellan start- och målpunkterna rangordnas. Många av Stockholms stads stadsdelar består till stora delar av flerbostadshusområden (startpunkter) och det finns också ett stort antal målpunkter. Detta medför att det finns alldeles för många start- och målpunkter för att det ska vara möjligt att enbart genom ovan nämnda arbetsmetod kunna få fram stråk. Arbetsmetoden kompletteras därför med information från bland annat Färdtjänstens resestatistik, stadsdelsförvaltningens städ- och plogkartor och framför allt med information och kunskap från stadsdelens tjänstemän, lokala handikapprådet samt lokala pensionärsrådet om var invånarna rör sig. Detta innebär att också hela stråk väljs. De stråk man till slut kommer fram till är de primära stråken i stadsdelen. De primära stråken är med andra ord de stråk som bär de största resbehoven och är i regel de stråk som har de största flödena av gång- och kollektivtrafik i stadsdelen. I alla stadsdelar prioriteras också ett område runt varje torg/tunnelbaneuppgång. I innerstan med en radie på 100 meter och i ytterstan 200 meter. Startpunkter För att lokalisera startpunkterna antas att de flesta förflyttningarna startar i bostaden. Vid kedjeresor kan dock en målpunkt ses som startpunkt för nästa länk i kedjan. Exempel på startpunkter som kartläggs är gruppbostäder, servicehus och bostadsområden med hög exploatering. Startpunkterna rangordnas till största delen efter antal boende. Det innebär exempelvis att bostadsområden med tät bebyggelse och många invånare (normalt områden med flerbostadshus) kommer högt i rangordningen. Dessutom kan ett stort inslag av äldreboende, gruppboende och liknande motivera en högre position för en startpunkt på rangordningslistan. Information från bland annat Färdtjänsten används också för att lokalisera och rangordna viktiga startpunkter. 11

Målpunkter Målpunkterna är enklare men fler att lokalisera än startpunkterna. Vilka målpunkter som är viktiga varierar med exempelvis olika åldrar, kön och livssituationer. Vissa målpunkter finns det behov av att besöka dagligen. Andra målpunkter besöks mer sällan, någon gång i veckan eller i månaden och någon målpunkt kanske bara enstaka gånger per år. Exempel på målpunkter är skolor, arbetsplatser, livsmedelsbutiker, större parkområden, kyrkor, centrum, museer, dagliga verksamheter, tunnelbanestationer och hållplatser. Målpunkterna rangordnas efter hur viktiga de anses vara. Om det i stadsdelen finns målpunkter som redan är tillgängliga exempelvis bad och parklekar så prioriteras dessa. Information från bland annat Färdtjänsten används också för att lokalisera och rangordna viktiga målpunkter. Exempel på hur målpunkter läggs in på karta. 12

Inventering av de primära stråken Det finns ett antal olika typer av hinder i den yttre miljön som begränsar framkomlighet och användbarhet för personer med funktionshinder. Inventeringen av de primära stråken ger en kunskap om stråkens tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionshinder. Inventeringsarbetet delas upp i tre olika delar. - Inventering i fält omfattar företeelser som påverkar funktionshindrade personers möjlighet att färdas i utemiljön, exempelvis kantstenshöjder, ledstråk och sittplatser. - Inventering på karta omfattar sådana företeelser som lättast kan inventeras på kartor, exempelvis avstånd och höjdskillnader. - Information från andra tjänstemän i staden gäller exempelvis offentliga toaletters placering, allmänna hissar och handikapparkeringsplatser. Inventering i fält Metod Målsättningen har varit att göra inventeringsmetoden så enkel att inventeringen kan utföras av praktikanter efter en kort utbildning. Utöver utbildning får de som inventerar också en lathund med ett antal exempel på hur tillgängligheten ska bedömas i olika situationer. Inventeringarna utförs med hjälp av handdator och GPS (geografiskt positioneringssystem). En karta över området som ska inventeras samt frågeformulär för respektive objekt läggs in i handdatorn. Se exempel på frågeformulär nedan. GPS:en underlättar orienteringen på kartan i handdatorn. Exempel på formulär i handdatorn. Exemplet visar formuläret för sittplats. 13

Inventeringen utförs genom att ett par objekt i taget inventeras. Att inte alla objekt inventeras samtidigt beror främst på att om många objekt inventeras samtidigt är det lätt att missa något. Sex objekt omfattas av inventeringen med handdator. - Busshållplats - Gångpassage (övergångsställe, omarkerad gångpassage, upphöjd gångpassage, mm) - Hinder (hindrande gatumöblering, faror, snubbelrisk, smala passager, mm) - Ränndal - Sittplats - Trappa Inventeringarna på stråken och framför allt på torgen och runt tunnelbaneuppgångarna kompletteras dessutom med ytterligare inventeringsobjekt exempelvis trafikeringsformer och orienteringsmöjligheter. Även för kompletteringarna finns förlagor för vad som ska inventeras men inventeringarna utförs på traditionellt sätt med papper och penna. De kompletterande inventeringarna utförs av personer med kunskap om tillgänglighetsfrågor. Inventering på karta Metod Informationen inhämtas från Stockholms Stads kartdatabas. Information från andra tjänstemän i staden Metod Intervjuer och skriftligt material. 14

Analys av de primära stråken För att kunna bearbeta inventeringsmaterialet har en webbapplikation skapats. I webbapplikationen kan den information som vid inventeringen lagras i handdatorn för respektive objekt visas. Det går också att med hjälp av fördefinierade frågor få svar på exempelvis var busshållplatser utan taktila plattor eller övergångsställen med hög kantsten är belägna. Det finns också i webbapplikationen möjlighet att ändra inlagda uppgifter för respektive objekt. Detta innebär att det på ett enkelt sätt finns möjlighet att hålla inventeringsmaterialet uppdaterat. Nedan visas en bild från webbapplikationen. Resultaten från de tre inventeringsmetoderna har analyserats med avseende på vilken inverkan de har på stråkens tillgänglighet och användbarhet. Om ett hinder är definitivt så omöjliggör hindret en förflyttning och gör stråket eller en länk oanvändbar. Ett definitivt hinder för en gravt synskadad person kan exempelvis vara att ledstråk saknas över ett torg. För en person som använder rullstol kan det handla om att en gångbana eller passage är så smal att rullstolen inte kan passera. Presentation av insamlad data i webbapplikationen. Varje symbol motsvarar ett inventerat objekt. 15

Vid analysen av stråkens tillgänglighet beaktas både definitiva hinder (exempelvis ett för smalt passagemått) och utsträckning och upprepning av hinder. Vid utsträckning och upprepning av hinder är det viktigt att bedöma den sammantagna hindereffekten. Exempelvis - kan flera på varandra följande lutningar göra stråket oanvändbart för en del personer med funktionshinder, även om varje lutning i sig är möjlig att övervinna. - kan en lång sträcka med ojämn beläggning göra stråket oanvändbart även om en kortare sträcka kan passeras. - kan ett stråk med flera komplicerade övergångsställen vara omöjligt att använda för en person med synnedsättning eller utvecklingsstörning, medan ett enstaka övergångsställe kanske kan klaras. Där det finns alternativa passagemöjligheter, färdvägar eller färdsätt anges användbarheten för det alternativ som är lämpligast med hänsyn till det aktuella funktionshindret. En trappa som kompletterats med en användbar ramp utgör exempelvis inte ett hinder för personer som använder rullstol. Grundläggande för att gångstråk ska ha god tillgänglighet för alla är att de - har tillräcklig bredd - inte har för stora nivåskillnader och/eller för branta lutningar - inte begränsas av barriärer - är fria från fysiska hinder - har jämn, fast/hårdgjord gångyta och måttlig sidolutning - är säkra och trygga (exempelvis hastighetssäkrade och vid behov signalreglerade gångpassager), - är lättorienterade och begripliga För de delar av kollektivtrafiken som tillgänglighetsplanerna omfattar krävs för att den ska anses som tillgänglig att terminaler och hållplatser är utformade enligt stadens riktlinjer. 16

Åtgärdsanalys Utifrån analysen av vilka brister som finns på stråken samt vid torgen/tunnelbaneuppgångarna görs ett åtgärdsförslag. Nedan görs en övergripande beskrivning av vilka åtgärder som kan tänkas för olika typer av brister. Generella åtgärdsförslag För åtgärdsförslagen nedan har främst Stadens riktlinjer Stockholm en stad för alla använts. Avsaknad av avgränsningar och separeringar Avsaknad av avgränsningar och separeringar kan åtgärdas genom att - taktil sidoavgränsning (exempelvis nivåskillnad och räcke) skapas mot kör-/cykelbana. - visuell sidoavgränsning skapas mot körbana/cykelbana. - taktil sidoavgränsning (exempelvis smågatsten) skapas mot andra ytor (exempelvis möbleringszon). - visuell sidoavgränsning skapas mot andra ytor (exempelvis möbleringszon). - cyklisten omfattas av övergångsstället/trafiksignalen. Avsaknad av eller bristande utformning på belysning Avsaknad av eller bristande utformning på belysning kan åtgärdas genom att - befintlig belysning kompletteras. - ny belysning sätts upp. - bländande belysning byts ut eller avskärmas. Bristande utformning på beläggningar Bristande utformning på beläggningar kan åtgärdas genom att - gamla ränndalar byts till Ränndalsplatta Stockholm Stad. - olämplig beläggning (exempelvis smågatsten) byts ut eller kompletteras med stråk med jämn beläggning. Avsaknad av eller bristande utformning på busshållplatser Avsaknad av eller bristande utformning på busshållplatser kan åtgärdas genom att - busshållplatser byggs om enligt typritning. - befintlig busshållplats flyttas. - ny hållplats läggs ut. 17

Avsaknad av eller bristande utformning på gångpassager Avsaknad av eller bristande utformning på gångpassager kan åtgärdas genom att - övergångsställen byggs om enligt typritning. - omarkerade ställen där man måste passera gatan byggs om enligt typritning. - upphöjd gångpassage/genomgående gångbana markeras med taktila plattor. - passagen över gatan görs kortare genom att kantstenen byggs ut. - nytt övergångsställe läggs ut. Avsaknad av eller bristande utformning på handikapparkeringsplatser Avsaknad av eller bristande utformning på handikapparkeringsplatser kan åtgärdas genom att - befintlig handikapparkeringsplats utformas enligt typritning (mått och sänkning). - befintlig handikapparkeringsplats flyttas till ett för platsen lämpligare läge. - ny handikapparkeringsplats läggs ut. Hinder i gångbanan Hinder i gångbanan kan åtgärdas eller förebyggas genom att - hinder markeras. - hinder flyttas. - hinder tas bort. - information ges till fastighetsägare/butiksägare. - övervakningen ökas. Avsaknad av eller bristande utformning på information Avsaknad av eller bristande utformning på information kan åtgärdas genom att - orienteringstavlor/kartor/bildskärmar flyttas till lämplig placering. - nya orienteringstavlor/kartor/bildskärmar sätts upp. - befintliga orienteringstavlor/kartor/bildskärmar byts ut. - befintlig skyltning kompletteras med symboler. 18

Långa avstånd Långa avstånd kan överbryggas genom att - nya vilplatser placeras ut. - befintliga busshållplatser görs tillgängliga (byggs om enligt typritning). - nya busshållplatser byggs (ny busslinje/ny dragning av befintlig busslinje). Nivåskillnader Stora nivåskillnader kan överbryggas genom att - nya busshållplatser byggs(ny busslinje/ny dragning av befintlig busslinje). - nya hissar byggs. - nya terränghissar och rulltrappor byggs. Mindre nivåskillnader kan överbryggas genom att - nivåskillnader i form av kanter byggs bort. - längslutningen minskas genom ombyggnation. - tvärlutningen minskas genom ombyggnation. - nya räcken sätts upp. - nya sittplatser sätts ut. - trappa kompletteras med ramp. - ramp kompletteras med trappa. Avsaknad av eller bristande utformning på offentlig toaletter Avsaknad av eller bristande utformning på toaletter kan åtgärdas genom att - inredningen byts i befintliga handikappanpassade toaletter. - befintliga ej tillgängliga toaletter byts till tillgängliga. - nya tillgängliga toaletter placeras ut. 19

Bristande orienteringsmöjligheter Bristande orienteringsmöjligheter kan åtgärdas genom att - platsen struktureras. - ledstråk skapas. - beläggning med förvirrande mönster byts ut. - visuellt ledstråk kompletteras med taktilt ledstråk (exempelvis kant, vägg och taktila plattor). - taktilt ledstråk kompletteras med visuellt ledstråk (exempelvis färg). Smala utrymmen Smala utrymmen kan åtgärdas genom att - gångbanan, rampen eller passagen breddas. - vändmöjligheter skapas. - befintlig hinder (växtlighet, stolpar, skyltar, med mera) tas bort. Avsaknad av eller bristande utformning på trafiksignaler Avsaknad av eller bristande utformning på trafiksignaler kan åtgärdas genom att - längre gångtid skapas på befintliga trafiksignaler. - nya trafiksignaler placeras ut. Bristande utformning på trappor Bristande utformning på trappor kan åtgärdas genom att - första och sista trappsteget i varje trapplopp markeras. - nya räcken sätts upp eller att befintliga räcken kompletteras. - befintliga räcken förlängs 30 centimeter före och efter trappan. 20

Avsaknad av eller bristande utformning på vilplatser Avsaknad av eller bristande utformning på vilplatser kan åtgärdas genom att - befintliga soffor lagas. - gamla soffor byts ut. - nya soffor placeras ut. - befintliga soffor kompletteras med armstöd. - plats för rullstol skapas vid sidan om soffan. 21

Åtgärdsprogram Det finns olika strategier för att prioritera vilka åtgärder som ska utföras och när olika stråk ska byggas om. En grundläggande ambition i arbetet är dock att få bästa möjliga nytta av satsade resurser. Den arbetsmetod som enligt Kommunförbundets handbok bäst tillgodoser den ambitionen är den så kallade stråkstrategin i kombination med passa-på åtgärder. Stråkstrategin innebär att tillgängligheten förbättras genom att stråk efter stråk görs användbara för alla med en turordning som i första hand bestäms av stråkets trafikmängd men som också kan påverkas av kostnaden för att skapa användbarhet. I vissa fall kommer åtgärder som inte finns på de mest trafikerade gångstråken prioriteras på grund av att de anses som extra viktiga för personer med funktionshinder. Det är exempelvis stråk mellan äldreboende eller gruppboende och centrum. Målet är att eliminera alla hinder längs stråken eftersom nyttan av att genomföra enstaka åtgärder normalt inte är intressant så länge det sista hindret på stråket inte har åtgärdats. Ombyggnader och nybyggnader i stadsdelarna utförs också av andra aktörer, bland annat andra byråer inom gatu- och fastighetskontoret, andra förvaltningar och SL. Det är därför viktigt att samordning sker av åtgärderna och att tillgänglighetsåtgärderna utförs i samband med andra åtgärder ( passa-på åtgärder). Samordningen kan medföra att stråk som borde prioriteras åtgärdas i ett senare skede och tvärt om. Ett komplett åtgärdsprogram för åren fram till år 2010 vore önskvärt men då det bland annat ej är känt hur stora ekonomiska medel som kommer att avsättas för tillgänglighetsåtgärder under perioden är detta inte möjligt. Åtgärderna på stråken utförs därför successivt utifrån en prioriteringslista, vad andra ska göra samt hur stora ekonomiska medel som avsätts. Kostnader för åtgärderna Några generella kostnadsuppskattningar av åtgärder framgår av Bilaga 2. Det är dock svårt att uppskatta kostnader för åtgärder eftersom platsens förutsättningar spelar en mycket avgörande roll för ombyggnadens omfattning. Kostnaderna för åtgärderna har uppskattats utifrån kostnaderna för liknande åtgärder som utförts tidigare. 22

Måluppfyllelse och förväntade effekter Måluppfyllelse Målet om att gatu- och parkmiljöer ska var tillgängliga och användbara för alla är inte möjligt att uppnå i alla avseenden. Nedan ges några sådana exempel. - Då gångbanan är smalare än 3 meter är det inte möjligt att sänka kantstenen vid gångpassager till 0 cm (på 1 meter) utan endast till 3 cm. Detta medför att det inte blir full tillgänglighet för personer som inte klarar att ta sig över en kant på 3 cm. - Det är inte möjligt att bygga bort alla lutningar längs stråken. Förbättringar i form av räcke och sittplatser görs men då de åtgärderna inte är till hjälp för alla blir stråken ändå inte fullt tillgängliga. - Eftersom planen bara omfattar de primära stråken blir inte hela stadsdelen tillgänglig. Det medför att inte heller målet med att undanröja alla enkelt åtgärdade hinder till år 2010 blir uppfyllt. - Alla hinder är inte möjliga att flytta eller ta bort. Exempelvis så måste belysningsstolpar och de flesta trafikskyltar stå vid trottoarkanten. Förväntade effekter Nedan presenteras några av de effekter som förväntas av åtgärderna som utförs. Framkomlighet - Personer med funktionshinder kommer att kunna att ta sig fram längs stråk som tidigare varit otillgängliga. - Genom att exempelvis kantstenar sänks och ramper byggs slipper många personer med rörelsehinder omvägar. Barriäreffekt - Genom att kantstenar tas bort eller att höjden minskas förbättras framkomligheten för personer med rörelsehinder. Tillgång till kollektiva färdmedel - Genom att exempelvis busshållplatser och gångpassager byggs om ökar tillgängligheten till kollektivtrafiken. Fler personer kan åka kollektivt och därigenom också öka sitt självbestämmande. - Hissar till tunnelbana och pendeltåg ökar tillgängligheten till spårbunden kollektivtrafik. Trafiksäkerhet - Då gångbanorna inte är tillgängliga väljer en del personer som använder rullstol att ta sig fram i körbanan/cykelbanan. Genom att gångbanorna görs tillgängliga kan detta undvikas. Trygghet - Ledstråk över öppna ytor samt markeringar vid hållplatser, övergångsställen, trappor med mera ökar tryggheten för personer med synskada. - Ökad belysning kan ge ökad trygghet. - Orienteringstavlor och skyltning kan underlätta att hitta dit man vill. Det skapar en trygghet att veta att man hittar dit man ska. 23

Uppföljning Uppföljning Årliga uppföljningsmöten hålls bland annat med berörd stadsdelsförvaltning, lokala handikapprådet och lokala pensionärsrådet. Vid uppföljningsmötena diskuteras bland annat vilka åtgärder som ska utföras i stadsdelen. De åtgärder som planeras att utföras skrivs in i sammanställningen för Tillgänglighetsprojektets årliga åtgärdsprogram. För ett antal objekt (exempelvis övergångsställen, busshållplatser, trappmarkeringar och ränndalar) finns typritningar/typlösningar som används vid om- och nybyggnader. I övrigt hålls diskussioner kring utformning med tjänstemän på gatu- och fastighetskontoret, tjänstemän på stadsdelsförvaltningen, det lokala handikapprådet och det lokala pensionärsrådet. Ett utvärderingsarbete kring bland annat trappmarkeringar, lekplatser och cykeltrafik utförs under år 2004. Erfarenheterna från utvärderingen kommer att ligga till grund för utformningen av dessa objekt. Många av de objekt som inventeras förändras över tiden, gångpassager byggs om, soffor och trappor slits, växter växer och nya uteserveringar och vippskyltar tillkommer. Detta kräver en kontinuerlig uppdatering av informationen i webbapplikationen samt uppföljning av innehållet i planen. Uppdateringen och uppföljningen utförs av Tillgänglighetsprojektet. Återstående arbete För att få hela resan att fungera återstår bland annat följande arbete efter det att tillgänglighetsplanen tagits fram. - SL:s bussar och övrig kollektivtrafik måste bli tillgänglig. - Påverkan på fastighetsägare (entréer och lokaler måste bli tillgängliga). - Åtgärder på fastighetsmark. 24

Bilaga 1 - Hur många berörs? 5 I Sverige har medellivslängden ökat under hela 1900-talet. Prognoser över befolkningsutvecklingen visar att andelen äldre väntas fortsätta att öka. Mellan år 2000 och år 2020 beräknas andelen äldre än 65 år öka från cirka 17 procent till nära 22 procent medan andelen över 80 år beräknas öka marginellt från nuvarande 5 procent. Efter år 2020 väntas andelen äldre än 80 år öka kraftigt. Andelen personer med funktionsnedsättning samt nedsättningens svårighetsgrad ökar med åldern. Diagrammet visar förhållandet mellan antalet personer med respektive utan funktionsnedsättning uppdelade på åldersgrupper 16 84 år. I Sverige bedöms enligt Hjälpmedelsinstitutet minst 1,2 miljoner personer ha någon form av permanent funktionsnedsättning. Statistiska Centralbyrån (SCB) uppskattar att antalet vuxna, åldersgruppen 16 84 år, med funktionsnedsättning utgör ca 1,4 miljoner personer. Uppgifterna är hämtade från SCB och SCB:s ULF-studier för 1999 2000. (ULF = undersökningar av levnadsförhållanden). Antalet personer med funktionsnedsättning inom olika kategorier är inte känt. Följande uppgifter från Hjälpmedelsinstitutet ger dock en idé om storleksordningen. I förekommande fall ges SCB:s siffror inom parentes: Cirka 560 000 (431 000) svenskar över 16 år är rörelsehindrade. Av dessa behöver ca 347 000 hjälp eller hjälpmedel för att förflytta sig. Cirka 100 000 behöver rullstol. En miljon människor har reumatiska sjukdomar. Omkring 470 000 personer över 16 år är astmatiker. Omkring två miljoner människor beräknas ha någon form av allergi. Drygt 165 000 (108 000) personer över 16 år är synskadade. Av dessa är ca 23 000 blinda eller gravt synskadade. Cirka 980 000 (818 000) personer har nedsatt hörsel. Minst 300 000 bär hörapparat. 150 000 över 16 år är helt döva eller har grav hörselskada. Cirka 1 300 personer är dövblinda. 5 Hela avsnittet är hämtat från Tillgänglig stad, Svenska Kommunförbundet

Cirka 36 000 personer beräknas ha en utvecklingsstörning. Omkring 16 000 personer har en grav utvecklingsstörning. Det finns 165 180 000 personer med en mild, måttlig eller svår demenssjukdom. Gruppen utgör 2 % av befolkningen. Ca 20 000 personer drabbas årligen. 350 700 000 personer är dyslektiker med grava läs- och skrivproblem. Samma person kan ha flera funktionsnedsättningar. Vissa sjukdomar som medför rörelsehinder, t ex Multipel Skleros (MS) och reumatism (RA), kan dessutom variera i svårighetsgrad från dag till dag. Det är därför svårt att ange hur många som berörs av brister i tillgänglighet på allmänna platser eller i transportmedel. Med beaktande av ovanstående statistikdata bedöms att ca 10 procent av Sveriges befolkning har någon form av funktionsnedsättning som medför problem med tillgängligheten i trafiksystemet. Därutöver berörs många som inte finns med i statistik över personer med funktionsnedsättningar. Det gäller särskilt barn som ännu ej nått full förmåga att klara trafikmiljön och äldre vars förmåga börjat avta.

Bilaga 2 - Generella kostnadsbedömningar Kostnaderna är baserade på tidigare utförda åtgärder samt 2003 års prisnivå. Beläggning Betongplattor släta grå 350*350 cirka 450 kr/m 2. Betongplattor supervita 350*350 cirka 700 kr/m 2. Ballastplattor 350*350 cirka 500 kr/m 2. Ribbplattor 350*350 cirka 900 kr/m 2. Kupolplattor 350*350 cirka 750 kr/m 2. Smågatssten satt i betong cirka 700 kr/m 2. Smågatsten satt i sand cirka 500 kr/m 2. Granithällar satt i sand cirka 5000 kr/m 2. Belysning Projektering, dragning och armatur ingår till en kostnad av ungefär 1000 kr/m. Busshållplats Bygga om hållplats enligt typritning 200 000-1500 000 kr Entreprenadkostnad Det kostar ungefär 75 000kr/dagen att ha en entreprenör på plats med utrustning och maskiner exklusive de kostnader som tillkommer för det faktiska jobbet. Gångpassage Kostnaden för att sänka en kantsten är 25 000-50 000 kr. Fräsning i körbana kostar cirka 100 kr/m 2. Målning av övergångställe (zebraränder) kostar cirka 2000 kr. Flytt av vägmärke till ny eller befintlig stolpe cirka 200 kr. Flytt av befintlig signalstolpe kostar cirka 10 000 kr/styck. Trappa Kontrastmarkering av trappsteg kostar cirka 550 kr/breddmetern. Standardräcke cirka 800-1000 kr per löpmeter. Projekteringskostnad Cirka 12% av den totala kostnaden för en åtgärd är projekteringskostnad. Ramp Kostnaden för att bygga en ramp som tar upp en nivåskillnad på 1,5 m beräknas till 500 000-1000 000 kr. Ränndal Utbyte av ränndal i befintlig betongplattyta cirka 450 kr/m. Utbyte av ränndal med skvalho inom ytor där övrigt bärlagerarbete utförs cirka 350 kr/m. Utbyte av ränndal inklusive skvalho samt fyra rader intilliggande plattor cirka 550 kr/m. Toalett Ny toalett kostar 200 000 kr/året att hyra under 15 år. Kostnaden för att bygga om en befintlig toalett så att den blir tillgänglig beräknas till 150 000 kr.

Sittplatser Nya sittplatser i form av soffor, bänkar kostar mellan 2000-10 000 kr. Armstöd till befintlig soffa 250 kr/2 st Vegetation Klippning av vegetation cirka 500 kr/m.