Nr 2-2012 Adoptioner Bistånd Fadderskap
Kontakter Kontoret Vårt kontor finns på Energigatan 11, 434 37 Kungsbacka. Tel: 0300-331 31. Fax: 0300-331 30. Telefontid: mån, ons - fre: 9.30-11.30. Tis: 13.00-15.00. Har du frågor om adoption? Ring, faxa eller mejla kontoret där Maria Berg, Helle Holst- Nielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Margareta Sandbom, Berit Sandegren, Anna-Karin Stahre, Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry-Carstensen, Lia Vinitskaia, Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson arbetar. Har du frågor om uppföljningsrapportering? Ring, faxa eller mejla kontoret där Ulla Karnbrant Reis och Helena Lagerberg arbetar. E-post: adoption@bfa.se Hemsida: www.bfa.se Medlem i föreningen blir du genom att sätta in 425:- på pg 42 04 45-9 eller bg 452-6570. Styrelsen Eva Jonasson-Melin, ordförande, tel 070-620 40 20 Stefan Landelius, vice ordförande, tel 070-987 35 89 Gustaf Östberg, kassör, tel 070-744 02 44 Erna Lagerfors sekreterare, tel 0708 60 99 87 Margareta Wilholm, styrelseledamot, tel 076-319 5 19 Elisabeth Westholm, styrelseledamot, tel 070-670 07 32 Nataliya Hulusjö styrelseledamot, tel 0735-78 50 87 Francisca Herodes Styrelseledamot, tel 076-946 64 54 Agneta Starfelt Suppleant, tel 0706570436 Anna Söderström Suppleant, tel 0730 80 80 12 Fadderbarnsverksamhet Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burundi, Demokratiska Republiken Kenya, Kongo, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka, och Vietnam. Fadderbarnsverksamheten samordnas av Erna Lagerfors, tel. 0708 60 99 87. Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på bg 5246-1571. Biståndsverksamhet Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia, Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka. Biståndsverksamheten samordnas av Margareta Wilholm, tel. 076-319 35 19 Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på pg 42 04 45-9 eller bg 452-6570. Redaktion Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin Redaktör: Supriya Melin Redaktion: Ulla Karnbrant Reis, Sofia Norström och Anna-Karin Stahre. Grafisk formgivning: Supriya Melin Tryckeri: Tabergs tryckeri AB Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med fyra nummer per år. ISSN 0281-454 X. Vill ni skriva en artikel i tidningen? Mejla redaktionen på redaktion@bfa.se. Vill ni annonsera i tidningen? Mejla Supriya Melin på supriya.melin@bfa.se. Omslagsfotot Barnen i Kongo får sin lunch av mjölk och bröd innan skolan börjar, klockan 13.00. De blir piggare och kommer ihåg bättre. Läs mer om mjölkprojektet och andra biståndsprojekt i tidningen. Foto Margareta Wilholm Om du har frågor eller funderingar som du vill att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av oss i styrelsen eller skicka e-post till info@bfa.se 2 Barnen Framför Allt nr 2-2012
Eva har ORDET Innehåll 2-2012 Nej, det är inte tryckfel i rubriken. Jag tänkte börja med att skriva om ord och dess betydelse. Vissa ord har en alldeles särskild innebörd och bara själva ordet är laddat med förväntningar och förhoppningar. Bra exempel är jul, födelsedag, mors dag och fars dag. Ett annat sådant ord är SOMMARLOV. Tänk efter vad ordet betyder för dig. Ledighet, sol, bad, resa, utflykt, plocka bär, grilla, äta utomhus, umgås med familjen och släkten. Många känner igen sig i vad ordet betyder och man kan också säga att denna innebörd är något som de flesta som bor i Sverige har gemensamt. Innebörden av ordet märks på dagis, i skolan, i affärerna och bland mycket annat i vårt samhälle. Men dessa positiva upplevelser är inte en självklarhet för alla barn i Sverige. Och nu inför sommaren talas om den växande barnfattigdomen i Sverige. Många tips finns också om hur man får ett meningsfullt sommarlov utan att det kostar jättemycket. I Sverige finns många aktiviteter som är gratis och inte minst all underbar natur som vi har tillgång till. Eva har ordet Adoptionsnytt Barn söker föräldrar Äntligen får vår son komma hem Kommer ni ihåg Simon? BFA besöker Ryssland BFA-A på konferens i Etiopien Vår viktigaste uppgift! Nya på kontoret Ny i redaktionen BFAs nya styrelse 2012 Ni kvinnor snackar om att föda barn...då skulle ni bara veta Biståndsverksamhet Fadderbarnsverksamhet Anslagstavlan 3 4 5 6 7 8 9 10 12 13 14 18 20 23 24 Våra barn har en helt annan erfarenhet av ordet sommarlov. Nästan alla adoptivbarn har kommit till en institution efter födseln och många har varit där några år innan de kommer till sin familj i Sverige. Visst finns det barnhem i våra länder som försöker göra lite extra för barnen ibland såsom fest eller liknande och t o m någon enstaka utflykt. Men det är naturligtvis i mycket begränsad omfattning. Många barn har aldrig varit utanför barnhemmets murar. De uppleveser som är förknippade med sommarlov och som svenska barn ser som en självklarhet finns inte för dessa barn. Tänk vilken lycka för ett adoptivbarn att fira sitt första sommarlov! Och tänk vad det betyder för alla adoptivföräldrar. Ofta funderar jag kring att man som adoptivförälder har fått något mer. Ytterligare en dimension till föräldraskapet. En sorts Föräldrakvalitet för oss adoptivföräldrar. Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell organisation för adoption, fadderskap och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är auktoriserad att arbeta med adoptioner från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien, Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Sri Lanka, Taiwan, Thailand, Tjeckien och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i de länder föreningen har kontakt med. Medel för biståndet kommer bland annat från medlemsavgifterna som oavkortat går till bistånd, men även donationer och hjälpinsamlingar ger intäkter till biståndsverksamheten. Ta nu vara på sommaren och gör så roliga ställen där barna kan springa omkring då blir barna fulla med sommar och bena blir fulla med spring. TREVLIG SOMMAR! Adoptioner Bistånd Fadderskap Barnen Framför Allt nr 2-2012 3
AdoptionsNytt Här kan du läsa om våra adoptionsländer. För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller gå in på www.bfa.se Bolivia Vi väntar på förnyat avtal i Bolivia, tills dess kan vi inte skicka nya handlingar till landet. För nya familjer avvaktar vi avtalet. Sex barn anlände 2010. Två barn anlände 2011. Två barn har anlänt 2012. Medgivandekrav: 0-12 mån. (högre är positivt). Bulgarien Väntetid i landet: 24-36 månader. Kan bli kortare vid högre medgivande. Väntetid i Sverige: ca 3 månader. 18 barn till 16 familjer har anlänt under 2011. Tre barn har anlänt under 2012. Medgivandekrav: 0-36 mån. (högre är önskvärt och möjlighet att ta emot barn med särskilda behov). Indien Den indiska centralmyndigheten CARA lanserade sommaren 2011 nya riktlinjer för adoptioner. Vi har fått inloggningsuppgifter till CARA:s nya online system och kunnat registrera våra första ansökningar. Första arbetsdagen i varje månad klockan 10 indisk tid öppnas CARA:s hemsida för registrering av nya ansökningar. CARA tar emot 100 nya ansökningar från hela världen varje månad. Till registreringen skall bifogas en bestyrkt översättning av utredningen som max får vara 10 sidor. Först när CARA godkänt familjen kan övriga dokument skickas till barnhemmet i Indien. CARA bestämmer till vilket barnhem ansökan skall skickas. Kravet på äktenskapets längd har ändrats till två år. Enligt riktlinjerna skall barnhemmen nu placera 80 % av barnen i inhemsk adoption. Totalt har det under 2011 anlänt nio barn till åtta familjer från barnhemmet Nava Jeevan i Kolkata. Ytterligare två barn finns utsedda till våra familjer. Kenya Väntetid i landet på barnbesked: ca 3-5 mån. Väntetid i Sverige: Ingen. Vistelsetid: 9 månader. Elva barn har anlänt 2011. Åtta barn har anlänt 2012. Tre familjer befinner sig i landet. Medgivandekrav: 12-36 mån. Litauen Väntetiden i landet: ca 12 mån. Väntetid i Sverige: ca sex mån. 15 barn till elva familjer har anlänt under 2010. Elva barn till tio familjer har anlänt under 2011. Två barn har anlänt med sina familjer hittills under 2012. Medgivandekrav: Lägst 0-36 mån. Polen Väntetiden i landet: Kortare väntetid vid högre medgivande/syskonpar. Varierar beroende på hur högt medgivande familjen har och vilka förutsättningar man har att passa in på flera adoptionsmyndigheter i Polen. Ingen väntetid i Sverige. Tolv barn har anlänt till elva familjer 2011. Tre barn till två familjer har hittills anlänt i år. Medgivandekrav: 0-24 mån. Ryssland I år har hittills sex av våra familjer kommit hem med sina åtta barn. Sammanlagt har ytterligare 19 familjer sina handlingar i Ryssland och åtta av dem är matchade med barn. I maj/juni startade vi upp med ytterligare fyra familjer. Vi samarbetar nu med fyra regioner i Ryssland. Slovakien Vi får ha tio ansökningar på gång samtidigt i Slovakien. Slovakien vill ha familjer födda runt 1975 för de yngsta barnen. Lägsta medgivandeålder 0-3 år. Väntetid i landet har varit 4-18 månader för de senaste familjerna. Äldre sökande behöver högre medgivande eller vara öppna för barn med särskilda behov. Väntetiden i Sverige: Några månader. Åtta barn till sex familjer anlände 2011. Fem barn har anlänt i år. En familj har barnbesked. Sri Lanka Väntetid i landet: ca 18-24 mån. Väntetid i Sverige: ca 3 år. Fyra barn har anlänt 2011. Fem familjer väntar på barnbesked. Medgivandekrav: 0-12 mån. För närvarande avvaktar vi ytterligare barnbesked innan vi kan sätta igång nya familjers handlingar. Taiwan Vi har för närvarande drygt 30 månaders väntetid i registret i Sverige för ansökningar med låga medgivanden, dvs. 0 till inte fyllda två år och väntetiden i utlandet beräknas till cirka 1-1½ år. För familjer som passar in på Taiwans krav och har medgivanden 0-4 år (eller däröver), eller medgivande för syskonpar, har vi i dagsläget ingen väntetid i registret i Sverige. Väntetiden i utlandet är sedan ca 1-1½ år. 25 barn till 20 familjer har anlänt under 2010. 25 barn till 20 familjer har anlänt även under 2011. Sex barn har anlänt hittills i år. För närvarande har vi 16 barn utsedda till 13 familjer. Thailand Thailand har kvoterat hur många ansökningar organisationerna får skicka årligen. Under 2010 och 2011 tog adoptionsmyndigheten inte emot några nya ansökningar pga. de långa väntetiderna i landet. Under 2012 får vi skicka två ansökningar och dessa platser är fyllda. Väntetid i landet: ca 3 år, fast för närvarande längre väntetid. Medgivandekrav: 0-24 mån. Under 2010 kom det hem två barn och ett barn anlände 2011. Ett barn har anlänt hittills i år. Tjeckien Väntetiden i Sverige är idag ca 4 månader. Medgivandekrav är lägst 0-24 månader, men man önskar ansökningar med högre medgivande. Väntetiden i utlandet är ca 10-12 månader, men räkna med längre väntetid för låga medgivanden. Nio barn till nio familjer anlände under 2011. Fem barn har anlänt hittills i år och en familj har barnbesked. Åtta familjer har sina handlingar i Tjeckien och väntar på barnbesked. Ungern Lägsta medgivandeålder: 3 år, ett barn eller syskonpar. Två familjer har anlänt med sina barn. Ytterligare två familjer har barnbesked. För syskonpar behövs högre medgivandeålder. Text kontoret 4 Barnen Framför Allt nr 2-2012
Barn söker föräldrar Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som är i extra stort behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn det är som vi för närvarande söker familjer till. För dig som vill adoptera men inte är medlem hos BFA! Även ni som inte är adoptionssökande och medlemmar hos BFA har nu möjlighet att anmäla intresse för äldre barn och/eller barn med särskilda behov. Mer information finns om detta på www.bfa. se. Bulgarien En pojke runt 5 år, bra allmäntillstånd, försenad neuropsykologisk och intellektuell utveckling. Enligt bulgariska experter har den här pojken stora chanser till en normal utveckling i framtiden, förutsatt att han placeras i en vårdande och kärleksfull familjemiljö. Slovakien Flicka född oktober 2002. Kortvuxen och behandlas med tillväxthormon, misstanke om FAS-skada. Flicka född 2003. Efter i sin utveckling, allergier. Syskonpar från Slovakien, flicka född 1999 och pojke född 2002. Flickan har diabetes, i övrigt är barnen friska. Pojke född 2004. Han är understimulerad och har uppmärksamhetsstörningar. Två bröder, födda 2003 och 2005 söker familj. Den äldre pojken är opererad för skelning, utvecklingen för övrigt är god för båda bröderna. Slovakien godkänner även ensamstående sökande till ett flertal av dessa barn. Taiwan Pojke född i juli 2007. Han föddes med ett extra finger på höger hand, men han är nu opererad. Pojke född i juli 2005. Organisationen Chung Yi i Taiwan har bett oss att finna en familj till en liten pojke utan kända hälsoproblem. Den aktuella familjen måste ha giltigt medgivande, ha varit gift i minst två år samt båda makarna måste vara friska. Makarna skall helst vara barnlösa. Ni som är intresserade kan antingen mejla till adoption@bfa.se eller ringa till Berit på 0300/331 31 måndag, onsdag-fredag mellan kl 09.30-11.30 och tisdag mellan 13.00 15.00. Ungern Vi söker familjer till Ungern, för barn från 3 år och över. Text kontoret Barnen Framför Allt nr 2-2012 5
Äntligen får vår son följa med hem December 2011. Kallt och snö i Archangelsk. Vi är på tredje resan, för att hämta vår son Jakob. Domstolen är avklarad och när vi träffade vår son andra gången hade han vuxit lite och var mer avvaktande, förmodligen för att han förstod att han inte kände igen oss. Text & foto Annika Dzedina Vi åkte hem mellan andra och tredje resan och jobbade några dagar och förberedde oss in i det sista men ändå känns allt väldigt absurt på något sätt. Åtminstone abstrakt. Vi ska få en son och Molly en lillebror och allt känns väldigt naturligt men fortfarande långt borta. Det är bara en massa byråkrati hela tiden. På den här resan, liksom på den andra, är det bara jag och Clive. Molly går i skolan och att ta ledigt i drygt två veckor är inte så enkelt. Dessutom är det Lucia och skolavslutning, och rent konkret en kostnadsfråga för oss. Oj, vad pengar det går åt till resor, hotell, taxiresor. Dagen före Lucia åker vi till S:t Petersburg och i den tidiga Luciamorgonen till Archangelsk. Vi träffar där den andra svenska familjen som ska hämta sina pojkar väldigt trevligt och givande att ha sällskap! Dagarna går åt till att fylla i papper, fixa pass och att skriva våra namn i någon typ av folkbokföringsbok, att våra söner numera är våra söner och inte längre tillhör Ryssland. Eller rättare sagt det är mammorna som gör det och det är viktigt. I domstolen var det däremot viktigt att mannen talade först (om man är ett par förstås, även ensamstående kan adoptera från Ryssland) och att kvinnan sedan sa i sitt tal att hon höll med om allt som hennes man hade sagt ha ha. Vi blir skjutsade hit och dit och hamnar rätt med hjälp av vår tystlåtne men stabile guide och tolk Dimitrij. Allt är välordnat, men vi saknar lite mer information, vill gärna veta vart vi åker och varför. Samtidigt litar vi på att allt går rätt till, varför skulle det inte göra det? Mest av allt vill vi att allting ska vara över så att vi kan åka hem och fira jul med lille Jakob och Molly, som längtar efter honom. På hotellet träffar vi några andra svenska familjer som ska eller har hämtat eller träffat sina barn. Otroligt roligt och givande att ses, även om vi inte hinner byta jättemånga ord. Den 15 december är det så dags. Dags för barnen att komma, att bli levererade till hotellet. De ska ta första flyget från Kotlas, där barnhemmet ligger, och komma till oss på förmiddagen. Spänd och lite overklig väntan. En kvinna från barnhemmet och ett svenskt par på sin andra resa är med, vet vi. Så kommer de, barnen. Jakob har alla de kläder på sig som vi lämnade på barnhemmet på andra resan: två mössor, overall, vantar, stövlar, underbyxor trots att han har blöja, långkalsonger, två tröjor och hängselbyxor. Han är varm när han kommer och som han skriker! Allt går snabbt. När vi ser att bilen kommer går vi ut, jag känner mig bara fokuserad på Jakob och kvinnan från barnhemmet lämnar honom direkt till Clive, men Jakob bara skriker. Clive ger honom till mig och han tystnar, om det är för att han känner igen mig eller för att jag är kvinna, han är van vid kvinnliga vårdare, vet jag inte. Han känns liten och lätt i min famn. Vi ger pengar 6 Barnen Framför Allt nr 2-2012
till kvinnan från barnhemmet, hon ska ha resan betald, sedan går hon och vi går till hissarna. Jag hör att mannen i det svenska paret som kom med barnen säger grattis, sedan minns jag inte så mycket mer. Jag vet att Jakob börjar skrika igen, men att han tystnar när vi står i hissen med det andra paret som just fått varsin tvilling i famnen. Vi kommer upp på rummet och allt blir verkligt på nåt sätt, det är nu det börjar med blöjbyten, mat, klädbyten, sömn/inte sömn och allt annat. Det är intensivt och mycket på en gång att få ett barn som är 15 månader precis som det är att få ett barn vilket som helst, hur man än får det och oavsett om det är nyfött eller tre år. Jag kan bara ana vad Jakob går igenom, hur han måste undra var han är, vilka vi är och hur länge han ska stanna här med oss. Vi ringer via Skype till våra mammor och Molly. Jakob är förvånansvärt lugn och glad, han anpassar sig liksom på en gång, så länge han får vara med mig. Pappa får faktiskt knappt röra honom just nu. Andra natten vaknar han klockan tolv och kan inte somna om, kanske förstår han att något är nytt. Jag måste antingen stå upp med honom i famnen, eller gå med honom i det lilla hotellrummet. Klockan fyra somnar han till slut på min mage. Pust! Men vi går upp igen klockan sex för att åka till S:t Petersburg. Vi ska fixa visum till Jakob och sen åka hem! Vi har biljetter till den 22 december, men ska försöka byta dem till ett tidigare datum. Allt går bra i S:t Petersburg. Jakob går bättre och bättre och han sitter i pappas knä om pappa har mat. Jakob äter som en häst, men väldigt snabbt, tuggar knappt. Kommer ni ihåg Simon? Killen som trots en mycket grav dyslexi klarade att ta studenten med mycket goda betyg och sedan fortsatte att studera. Simon kom till rätt familj, hans mamma är specialpedagog och har ett brinnande intresse av att hjälpa sin son. Tillsammans har de kämpat mot Simons svårigheter utan en tanke på att ge upp. Simon Sjöholm och mamma Gullan föreläser tillsammans om språkstörning/dyslexi. De berättar om den individanpassade pedagogik som hjälpt Simon. För att nå ut med sitt budskap har de lagt ut en hemsida: www.simondidit.se Ta dig en titt på den om du vill veta mer om språkstörning/dyslexi. Text Margareta Wilholm Foto Sara Ahlström Visum är det mannen som ska fixa. Clive ger sig iväg tillsammans med mannen i det andra paret och vi mammor leker med barnen i ett lekrum på hotellet. Allt går bra med visumet och det går också bra att boka om biljetterna. Den 20 december sitter vi på planet till Stockholm. Så skönt! En granne och god vän hämtar oss på Arlanda. Några andra har passat katterna hela tiden. Några andra har fixat julgran åt oss och vår närmaste granne har köpt mjölk, smör och bröd. Fantastiskt! Men det bästa av allt är förstås att se hur glad Molly blir av att Jakob kommer, hur trötta men lättade vi känner att vi är. Och att få lägga Jakob i hans egen säng, som fem barn tidigare, inklusive jag själv, har sovit i. En stund senare somnar vi gott. Artikeln om Simon Sjöholm publicerades i BFA-tidning nummer 3 år 2009. Barnen Framför Allt nr 2-2012 7
Från vänster: Anna-Karin Stahre, Heller Holst-Nielsen, Eva Melin från BFAs kontor. Ludmila Puknlova och Elena Simolova kontaktpersoner i Ryssland. BFA besöker Ryssland Historien om Artyom Sjuårige Artyom påträffades sommaren 2010 utanför en myndighetsbyggnad i Moskva med en lapp om halsen. På lappen stod det Jag vill inte längre vara förälder till det här barnet. Eftersom han är ryss återlämnar jag honom till er omsorg och vill annullera adoptionen. Hans amerikanska adoptivmamma hade sagt till honom att han skulle på en utflykt till Moskva och satt honom ensam på ett flygplan med en ryggsäck med godis, kakor och färgpennor. Händelsen ledde till en diplomatisk kris mellan Ryssland och USA. Under en period var alla adoptioner till USA stoppade. Artyom har nu fått upprättelse när den amerikanska adoptivmamman nyligen dömts av en domstol i USA att betala över en miljon kronor i skadestånd till honom. Hon ska också ge honom underhåll på drygt 7 000 kronor i månaden tills han fyller 18 år. Mamman har överklagat domen. Adoptionsprocessen Denna händelse och även ett par andra fall där amerikanska adoptivbarn har råkat illa ut har naturligtvis påverkat de ryska myndigheterna och domstolarna. Som adoptivmamma och representant för en adoptionsorganisation blir jag bestrört när jag läser historien om Artyom. Ni som läser detta reagerar säkert på samma sätt. Man kan inte förstå handlingsättet och det är lätt att fördömma och säga att det aldrig skulle inträffa med en svensk adoptivförälder. BFA har arbetat i Ryssland i drygt ett år och nu i april var första gången som vi besökte landet. Vår kontaktperson Ludmila Pukhlova har besökt oss i Sverige ett antal gånger. Vi arbetar i flera regioner i landet och innan resan hade vi fått hem tretton barn till elva familjer. Syftet med resan var att träffa våra kontaktpersoner och regionala representanter och att diskutera frågor kring adoptionsprocessen. Med erfarenhet från de adoptioner som genomförts är det många rutiner och arbetssätt som kan förändras och förbättras. En stor fråga för oss i samband med besöket var också den restriktiva attityden från myndigheter och domstolar som har blivit en följd av händelsen med Artyom. Domstolarnas skepsis blir särskilt tydlig när vi ska etablera oss i en ny region där Sverige inte har förmedelat adoptioner förut. Vi får då t.ex. frågor om hur domstolen ska försäkra sig om att barnet blir adopterat enligt svensk rätt och att barnet blir omhändertaget om något händer adoptivföräldrarna. Detta är förståliga frågor när man känner till historien om Artyom, men annars är det lätt att som svensk tycka att det är självklart att barnet har en säker framtid i Sverige. Vi blir t.o.m. lite stötta över frågan. Men frågan kvarstår; Hur bevisar man att detta inte kan hända i Sverige och att barnet har en säker framtid i vårt land. Adoptioner är också politiskt känsliga i Ryssland som i många andra länder. Många länder känner skuld för att tvingas adoptera bort sina barn internationellt. Tyvärr är det många gånger så att det som glöms bort är barnen och deras bästa. Myndigheter och barnhem Vi besökte den lokala adoptionsmyndigheten i Leningradregionen. Det blev ett mycket bra möte och chefen uppskattade vår genomgång av reglerna i Sverige. Vi fick bekräftat att den ryska adoptionsprocessen är omständlig och att byråkratin i Ryssland är tung. I jämförelse med andra länder krävs oerhört mycket handlingar. Ett besök på barnhem stod på programmet och det blev ett stort barnhem i St. Petersburg. Närmare 150 barn fanns här och många var Hiv-smittade. Vi fick en genomgång av hur de tar hand om barnen med läkarundersökningar och medicinering. Ett oerhört imponerade arbete. Barnhemmet hade hög standard med fina lokaler och mycket leksaker både ute och inne. Den mesta av tiden tillbringade vi på kontoret i möten med våra kontaktpersoner och regionala representanter. Det var mycket värdefullt att på plats prata om rutinerna och de dokument som krävs. Som sagt myndigheterna i Ryssland kräver i många fall handlingar som vi inte kan prestera eftersom lagstiftningen och byråkratin är så olika i våra länder. Vi kunde dock finna lösningar på mycket och var nöjda med samtalen. Ledig tid Vi hann med några korta promenader i den vackra staden, men veckan innehöll mest arbete. Sista kvällen fick vi tillfälle att gå på balett och se Tjajkovskijs Svansjön, på The Hermitage Theatre. Det var en oförglömlig upplevelse. Teatern är en del av Vinterpalatset och byggd i slutet av 1800-talet och nu helt restaurerad. En oerhört vacker teater och en klassisk rysk uppsättning av Svansjön fick avsluta vår resa. Text Eva Melin 8 Barnen Framför Allt nr 2-2012
BFA-A på konferens i Etiopien IPC (Fifth International Policy Conference on the African Child) organiserade under två dagar i slutet av maj en konferens med titeln: Intercountry Adoptions, Alternatives and Controversies i Addis Abeba, Etiopien. BFA-A deltog på konferensen tillsammans med cirka 500 andra personer från ett antal afrikanska länder, Europa samt USA. Konferensen syftade till att belysa de problem som har uppstått i samband med att antalet internationella adoptioner kraftigt har ökat i Afrika under de senaste åren. Ett av målen med konferensen var att skapa ett policydokument med riktlinjer hur de afrikanska staterna skall förhålla sig till adoptioner. Många av talarna var representanter för frivilliga organisationer samt olika statliga myndigheter som exempelvis från Etiopien, Kenya, Mali, DRC, Tanzania, Nigeria, Uganda, Malawi, Holland, Frankrike och USA. Det framkom tydligt att den allmänt rådande bilden av afrikanska myndigheterna är att internationella adoptioner på den afrikanska kontinenten alltid skall ses som den sista lösningen. Ett antal forskare presenterade även data och information kring internationella adoptioner och viktiga perspektiv kring regelverk som behövs skapas för att skydda barn och att det alltid måste vara barnets bästa som skall prioriteras. Många av de lagar som reglerar barns rättigheter/skydd, samt eventuell adoption är ofta mycket åldersstigna och härstammar från kolonialtiden. Under konferensen lades stor vikt vid att uppmana de afrikanska staternas myndigheter att skriva under och ratificera Haag konventionen från 1993 gällande barns rättigheter i förhållande till internationella adoptioner. Detta för att se till att barns rättigheter skyddas på bästa sätt (i dagsläget har tretton länder i Afrika skrivit under och ratificerat Haag konventionen, bl a Burkina Faso, Mauritius, Burundi, Sydafrika, Kenya med flera). Idag finns över 50 miljoner föräldralösa barn i Afrika. De huvudsakliga orsakerna är fattigdom, HIV/AIDS och krig. Det var ingen tvekan om att de som representerade konferensen har ett mycket stort engagemang i att förbättra situationen för dessa barn i Afrika. Många talare från publiken reste frågan kring vikten av att makthavarna skall prioritera det samhälleliga skyddet i sin statliga budget för familjen som en enhet för att barn skall få lov att i så stor utsträckning som möjligt få växa upp i en trygg familjemiljö. Det fanns dock röster bland talarna, om ej så många som förespråkade adoption som ett gott alternativ i de situationer där länder idag inte har möjlighet att ta hand om och ge skydd till den stora mängden föräldralösa barn. För mer information kring konferensen se http://www.africanchildforum.org/ipc/ Text Maria Berg, Ann-Charlotte Särnbratt Maria Berg i förgrunden och Agnes från Thomas Bernardo s House i Keyna på. Foto Ann-Charlotte Särnbratt Barnen Framför Allt nr 2-2012 9
KRÖNIKA Vi vill alla våra barns bästa. Det ingår i en sund förälders hela väsen. Som lyckliga, trygga individer med passion, självkänsla och begåvning ska våra små i framtiden ta sig an livet. Med glädje och tacksamhet har jag tagit emot denna uppgift men också med enorm ödmjukhet och svettiga handflator. Hur är man egentligen en bra förälder? Kan man undvika de största tabbarna när man inte ens vet vilka dessa är? Kan man vara säker på att ens barn inte i framtiden kommer att ifrågasätta och kritisera de val man gjorde som förälder? Svaren är att jag inte har en aning och i ärlighetens namn skrämmer det ibland livet ur mig! Vår viktigaste uppgift! Ofta ligger jag vaken en stund och tittar på S innan jag somnar. Han sover, ligger med benen under sin mage med rumpan som ett litet berg bland kuddar och täcke. Tummen är fast förankrat i munnen och hans rufsigt, lockiga hår är lite fuktigt i nacken. Först försäkrar jag mig om att han andas. Visst rör sig ryggen? Visst hör man hans andetag? Sedan slås jag av miraklet att han är min. Att det gick! Att jag fick bli hans mamma. Bröstet fylls av varm bubblig luft och jag vill liksom gråta och skratta samtidigt. Jag vill väcka honom bara för att jag längtar efter att få vara med honom. Just i denna stund är allt bra. Han är trygg, varm och mätt. Alla hans behov är uppfyllda. Ingen kan göra honom illa eller kritisera honom. Precis just nu kan jag vara lugn. Jag försöker dra ut på stunden, somna med denna ljuvliga känsla i kroppen och vissa kvällar lyckas jag. Andra kvällar går det mindre bra. Då byts lugnet ut mot en gnagande oro. Det är inte en förlamande skräck utan mer en envis, svidande rädsla. Jag är rädd att inte räcka till, att göra fel, att inte kunna hålla S lika trygg, varm och mätt för alltid. Tänk vad han kan råka ut för! Faror lurar bakom varje hörn i form av mobbing, rattfyllon, cancer och hjärtesorg. Mest rädd är jag ändå för att göra fel, fatta beslut som inte är tillräckligt välgrundade eller som får katastrofala följder. Jag funderar över vad S kommer att tänka om mig när han blir tonåring, ung vuxen och medelålders man. Vad kommer han att säga om sin mamma? Kommer han att anklaga mig för beslut jag fattat? Kommer han att förstå hur innerligt och helhjärtat jag försökt att göra det rätta? Kanske kommer han att ifrågasätta själva adoptionen? Kanske kommer han att kritisera hur jag uppfostrat honom, mitt val av förskola och skola, vilka vaccineringar jag låtit honom få, att jag gav honom ett svenskt namn, att jag lät döpa honom i kyrkan? Listan kan bli så lång, så oändligt lång. Vid några tillfällen har jag fått möjlighet att prata med vuxna adopterade lite mer ingående. Ofta kommer jag på mig själv med att tänka på dessa vuxna som något slags facit. Jag ser dessa samtal som en möjlighet att få reda på hur jag bör göra med S. Naturligtvis är det inte så. Alla är individer och deras familjerelationer är inte densamma som vår men jag kan fortfarande lära mig något. Det finns alltid något som får mig att stanna upp och tänka till. De vet hur det känns att vara adopterad, på riktigt! Jag kan aldrig få samma insikt hur mycket jag än försöker. Jag lyssnar på människor som varit föräldrar mycket längre än jag. Tar in, lyssnar, förkastar eller tar till mig. Ödmjukt utmanar jag mina egna tankar på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Vänner med barn får plötsligt ännu större betydelse och de nätverk av andra adoptivföräldrar som jag fått tack vare min pojke ger mig ett stöd som jag aldrig tidigare trott mig behöva. Trots detta ligger jag alltså sömnlös ibland för när allt kommer till kritan är det jag som måste ta besluten, sätta gränserna och avgöra vad som är bäst för min alldeles egna pojke. Ansvaret ligger på mina axlar och detta ansvar vill jag aldrig vara utan. Så, jag gör mitt bästa, mitt allra bästa och hoppas att det räcker. Jag hoppas att jag kan ge S de redskap han behöver för att klara sig bra i livet. Jag hoppas att han kommer att växa upp och veta han är älskad och alltid kommer vara det oavsett vad han gör med de redskap han fått. Jag hoppas att han kommer att tycka att jag har gjort ett godkänt jobb som förälder och att han har överseende med det misstag som jag med all säkerhet kommer att göra. Framför allt hoppas jag att han alltid kommer att känna att det är hos oss som han hör hemma. För mig är ju just detta så fullkomligt självklart. Text & foto Sofia Norström 10 Barnen Framför Allt nr 2-2012
Barnen Framför Allt nr 2-2012 11
Nya på BFAs kontor Lina Vikterlöf Hej! Lina Vikterlöf heter jag och är nyanställd adoptionshandläggare här på Barnen Framför Allt - Adoptioner sedan 5 mars i år. Att jobba med adoptioner är nytt för mig och jag har hittills fått lära mig så mycket nytt att hälften vore nog! Men jag trivs väldigt bra och tycker att det är fantastiskt roligt att gå till jobbet varje dag. Jag arbetar med handläggningen av adoptioner från två av våra största länder Ryssland och Taiwan. Handläggningen ter sig väldigt olika i de båda länderna, och det är mycket att sätta sig in i, men jag har tack och lov god hjälp av erfarna kollegor... Känns oerhört spännande att få lära känna dessa länder och att få följa er familjer genom hela adoptionsprocessen. Alldeles nyligen fick jag förmånen att träffa flera av er på BFA s sommarträff i Mora. Det värmde och inspirerade att möta er och att få se alla dessa barn från världens alla hörn, trygga och väl omhändertagna. Jag är utbildad socionom och har tidigare arbetat dels med utredningar inom socialtjänsten, dels som skolkurator. Genom dessa arbeten har jag fått stor vana vid samtal i alla former och har även fått god kännedom om olika myndigheter och samhällsinstanser här i Sverige. Jag har träffat många familjer i olika livssituationer, och känner mig väl förberedd för att ta emot era frågor och funderingar, och att dela både svåra och glädjefyllda stunder med er. Jag bor i en villa utanför Kungsbacka, tillsammans med min make och våra två barn, Agnes som är 3 år och Herman som är 6 år. Vi har mycket roligt ihop, särskilt nu när sommaren står för dörren och man kan vara ute i trädgården, ta med sig pick-nick till havet eller bara ta en fika på altanen. På fritiden försöker jag även att hinna med några egna intressen vid sidan av familjen, bland annat så sjunger jag i en kör. Jag tycker också om att promenera, och har faktiskt på sista tiden även upptäckt att det ibland är riktigt härligt med en löprunda. Jag älskar att resa, och det är ett intresse jag lyckligtvis delar med min man. Senaste resan gjorde vi till New York i maj - en fantastisk resa till en spännande och multikulturell stad. Med hopp om gott samarbete framöver! / Lina Katarina Nilsson Hej! Sedan mitten av mars i år har jag arbetat för Barnen Framför Allt- Adoptioner. Nyss hemkommen från årets Sommarträff i Mora, Dalarna, känner jag mig uppfylld av idéer, inspiration och engagemang att fortsätta arbeta som adoptionshandläggare! Jag handlägger adoptioner från Litauen och Taiwan. Efter min socionomutbildning samt ett par terminer socialantropologi på Göteborgs universitet, jobbade jag med asylsökande genom Migrationsverket. Härigenom fick jag bred yrkeserfarenhet men också stor livserfarenhet genom möten med många människors olika livsöden och situation. Jag arbetade även en del med ensamkommande flyktingbarn. Fortsatte arbeta med flyktingar och invandrare inom Göteborgs stad, men då med de som fått uppehållstillstånd. Att komma som ny och mer eller mindre ofrivilligt till ett kanske okänt och främmande land som Sverige kan vara nog så svårt och påfrestande. Den lilla erfarenhet som jag hade av adoption innan jag började på BFA, är från min socionomutbildning. Jag fick möjligheten att praktisera en termin på en adoptionsorganisation i södra Indien, närmare bestämt Chennai. Där fick jag lära mig om indiska nationella adoptioner, men även själv arbeta som handläggare med blivande indiska adoptivföräldrar. Jag fick bland annat göra hemutredningar och vara med om att matcha barnen med föräldrarna. Fick också vara med om domstolsprocessen och hur ett barn blir färdigt för adoption. Under tiden i Indien tillbringade jag även en stor del med barnen på barnhemmet. Barnen med sina livsöden och situation gjorde djupa intryck på mig. Under de senaste åren har jag även varit en del föräldraledig. Jag och min man har fått två barn tillsammans, som numera är fem och två år gamla. Min man är från Serbien och tack vare honom reser vi regelbundet till hans hemland och släkt. Gränserna och avstånden i vår värld blir allt vagare och mindre, vilket jag för det mesta upplever som positivt! Själv är jag född och uppväxt i Skåne men bor i Göteborg sedan 1999, då jag påbörjade min utbildning. Ser framemot ett gott samarbete med er alla! Hälsningar Katarina 12 Barnen Framför Allt nr 2-2012
Ny i redaktionen Sofia Norström Jag heter Sofia Norström och bor i Stockholm tillsammans med min son Samuel. Just nu är jag föräldraledig men annars arbetar jag som lärare, främst på högstadiet. Sedan årsskiftet har jag engagerat mig i BFA-tidningen och sedan årsmötet sitter jag med i informationsgruppen och tidningens redaktion. Detta ger mig en möjlighet att träffa och samarbeta med andra människor som på olika sätt brinner för adoption men det är också en chans att få ge tillbaka lite till BFA som gjort det möjligt för mig att få bli förälder. Mitt största intresse i livet är självklart min son. Vi tillbringar mycket tid med vår stora, bullriga familj och nya och gamla vänner. Andra intressen är musik, idrott och (faktiskt) mitt jobb. Att läsa och skriva är grundbultar i mitt liv både som privatperson och som lärare. Jag ser fram emot att få ta mig an nya utmaningar tillsammans med de andra som arbetar med BFA-tidningen och tar gärna emot förslag på aktuella ämnen som ni medlemmar skulle vilja läsa mer om! Barnen Framför Allt nr 2-2012 13
BFAs nya styrelse 2012 Vid årsmötet i april var det dags igen att välja styrelse för BFA. I år var det fyra nya ledamöter. Styrelsen har nu på ett par år fått många nya ledamöter och därför tycker vi att det är dags att återigen presentera hela styrelsen. Som ni ser av presentationen är det en mycket kvalificerad styrelse med erfarenhet av olika områden som har betydelse för BFA:s verksamhet. Att ha tillgång till olika kompetenser inom en styrelse är viktigt och gör också att styrelsearbetet vitaliseras. Arbetet i BFA:s styrelse skiljer sig från ett vanligt styrelsearbete på så sätt att styrelsen utöver normalt styrelsearbete även deltar aktivt i verksamheten. Bistånds/fadderverksamheten leds och drivs helt och hållet av medlemmar i styrelsen som till sin hjälp har medlemmar som är t ex fadderadministratörer. Medlemmarna i styrelsen deltar även aktivt i adoptionsverksamheten genom att delta i möten, resor och på olika sätt bidra med sin kompetens. Våra styrelsemöten har vi vanligen per telefon, men ett par gånger per år träffas vi en helg. Vi har delat in oss i arbetsgrupper, där även personal från kontoret ingår. Arbetsgrupperna förbereder ärenden inför styrelsen och fattar även beslut i mindre frågor. Hela BFA:s organisation kan ni se på vår hemsida. Eva Jonasson-Melin Yrke: Jurist. Har arbetat på olika domstolar och som advokat på en stor affärsjuridisk byrå. Familj: Maken Lars som också är advokat och bl a engagerad för samernas rättigheter. Vi har två adopterade barn Supriya och Andreas från Mumbai i Indien. Styrelseuppdrag: Ordförande. Arbetar i styrelsen med adoptions- och informationsfrågor. Varför vill du engagera dig i BFA: Det känns meningsfullt och viktigt att engagera sig i en verksamhet som hjälper barn, vars alternativ är att växa upp på en institution, till att få en familj. Att växa upp i en familj är alla barns rättighet. Detta visste ni inte om mig: Så här i fotbollstider kanske jag skall berätta att jag gillar fotboll och var en djävul på att slå frisparkar då jag var ung. Mitt intresse för idrott höll i sig även efter det att jag började arbeta som affärsjurist. På advokatbyrån ledde jag gruppen som arbetade med idrottsjuridik. Jag har hjälpt idrottsorganisationer med skattefrågor och spel/lotterifrågor. Och så har jag förstås hjälpt fotbollsklubbar, tränare och spelare med kontrakt och tvister. Det finns mycket att lära för livet i idrotten. Uthållighet. Samarbete. Styrka. Med- och motgångar. Heja Zlatan! 14 Barnen Framför Allt nr 2-2012
Stefan Landelius Yrke: Arbetar med mobiltelefonisystem. Familj: Gunilla samt barnen Linn och Agnes (adopterade från Sri Lanka). Styrelseuppdrag: Vice Ordförande samt medlem i personalgruppen och adoptionsgruppen. Varför vill du engagera dig i BFA: Verksamheten intresserar mig och mitt uppdrag är en bra kontrast till det jag gör i mitt dagliga arbete. Detta visste ni inte om mig: När jag läste på Chalmers Tekniska Högskola så sydde jag mina egna kostymer. Erna Lagerfors Yrke: Socionom (familjerätt). Familj: En gift dotter och två barnbarn som bor i Stockholm. Styrelseuppdrag: Sekreterare och fadderbarnsansvarig. Varför vill du engagera dig i BFA: För mig är det viktigt att genom mitt ideella arbete kunna bidra till att ett barn/en familj kan få möjlighet till ett bättre liv. Detta visste ni inte om mig: Snart pensionär som nyligen har tågluffat i England. Har planer på att lämna Göteborg för Stockholm. Bildar snart föreningen Elsas Väska vilket handlar just om en resväska som inköptes på Myrornas och som har rest runt i världen. Gustaf Östberg Yrke: Egenföretagare Familj: Fru Teresa och dotter Ines. Styrelseuppdrag: Kassör, sitter med i ekonomigruppen och Bistånds/faddergruppen. Varför vill du engagera dig i BFA: Jag vill försöka bidra till det fantastiska jobb som BFA gör. Detta visste ni inte om mig: Min stora passion är fotografering. Barnen Framför Allt nr 2-2012 15
Margareta Wilholm Yrke: Pensionerad lärare som nu får ägna sig åt hobbyarbete och är ideell biståndsarbetare i BFA. Familj: Sambo samt barn och barnbarn som alla betyder mycket för mig. Styrelseuppdrag: Ledamot i styrelsen, Sammankallande i Bistånd/Faddergruppen. Varför vill du engagera dig i BFA: I mitt BFA-jobb får jag kontakt med varma, intressanta och engagerade människor både här hemma och i våra biståndsländer. Som biståndsarbetare får jag djupa och hållbara kontakter med folk i många olika miljöer och situationer. Arbetet ger mig inblick i och förståelse för människors vardag på ett sätt som jag aldrig skulle kunnat få utan mitt åtagande. Jag får använda min fantasi och min inlevelseförmåga. Jag vet att mitt arbete gör skillnad och det känns gott. Detta visste ni inte om mig: Det är min hemlis! Francisca Herodes Yrke: Jurist, Statsvetare, arbetar på Näringsdepartementet med EU:s regionalpolitik. Familj: Man och två barn: David 4 år adopterad från Bolivia och Paloma 2 år adopterad från Sydkorea. Styrelseuppdrag: Styrelseledamot, biståndsgruppen och informationsgruppen. Varför vill du engagera dig i BFA: För mig är det en naturlig del av mitt liv att vara med och stödja en verksamhet som strävar efter att ge fler barn runt om i världen ökade möjligheter till ett värdigt liv. Detta visste ni inte om mig: Jag har ett stort intresse för mänskliga rättigheter och har bl.a. arbetat i Kenya med säkerställande av implementeringen av FN:s Barnkonvention samt arbetat med att återföra ensamma barn i Somalia till sina familjer. Anna Söderström Yrke: Civilingenjör i data. Startade ITföretag efter studierna -99 och arbetade som operativ chef med ansvar för personal, leverans och ekonomifrågor. Vi var ett växande företag med internationell kundbas. 2006 sålde vi företaget till en Israelisk koncern, jag arbetade kvar som chef för en del av verksamheten. Sedan 2009 driver jag tillsammans med ett par kollegor ett nytt programmvaruföretag. Familj: Maken Jonas och sonen Alexander två år från Bolivia, samt en mycket glad labrador. Styrelseuppdrag: Suppleant. Sitter med i Adoptionsgruppen och Personalgruppen. Varför vill du engagera dig i BFA: Vi har fått en underbar son via BFA, och det känns viktigt att försöka ge något tillbaka. Jag tror att jag kan bidra med erfarenheter från att bygga en växande organisation, personalfrågor och internationellt arbete. Detta visste ni inte om mig: Uppväxt och rotad i Västerbotten, numera bosatt i Stockholm. Är en pysslare. Jag trivs allra bäst med mycket jord under naglarna, påtandes i trädgården. Gillar att renovera gamla saker. 16 Barnen Framför Allt nr 2-2012
Agneta Starfelt Yrke: Arbetar i Göteborgs Stad på Stadsledningskontoret med Mänskliga rättigheter i det kommunala perspektivet. Alla göteborgare är olika och har samma rättigheter. Rätt till likvärdig service, rätt att inte bli diskriminerade mm. Göteborgs Stad med ca 49.000 anställda har uppdraget att se till att människors rättigheter gör skillnad i deras vardag i form av god äldreomsorg, barnomsorg, utbildning, arbete, kultur och fritid mm. Familj: Ja, familj som jag är glad och tacksam för. Två vuxna söner, svärdöttrar, två barnbarn och en gammal mamma, på äldreboende nära mig. Styrelseuppdrag: Suppleant, sitter med i Bistånds/faddergruppen. Varför vill du engagera dig i BFA: Ett stort intresse för att förändra samhället till en bra plats att leva våra liv på, kombinerat med oro över den globala situataionen, (där den ojämlika resursfördelningen skapar både mänskliga och miljömässiga katastrofer) leder fram till att jag vill bidra på de olika sätt som är möjliga för mig. Detta visste ni inte om mig: Att jag vill måla på heltid och våga kalla mig konstnär! Elisabeth Westholm Yrke: Arbetar på Securitas med säkerhet på våra flygplatser (just nu, det ändrar sig hela tiden!) Familj: Ja! Gift med Anders och vi har våra två underbara barn Felix 13 år och Mollie 11 år båda adopterade från Kolkata, Indien (Nava Jeevan) Styrelseuppdrag: Mina uppdrag i styrelsen är följande, medlemsgruppen och personalgruppen. Medlemsgruppen arrangerar bl.a sommarträffarna, julfesterna och föredrag. Personalgruppen jobbar bl.a för att personalen på kontoret ska få arbetet där att fungera på bästa sätt. Två helt skilda grupper men det är spännande och givande att få tillhöra dem båda. Varför vill du engagera dig i BFA: BFA ligger mig så varmt om hjärtat! Organisationen har varit en så stor del av vårt liv under väldigt lång tid nu. Jag tycker det känns så jättebra att få vara med och ge någonting tillbaka, samtidigt är det väldigt skoj att ha kontakten med personal och övriga styrelsemedlemmar. Kunna vara med och påverka och förhoppningsvis påverka på ett bra sätt för hela BFA. Detta visste ni inte om mig: Skulle vilja kunna fotografera på riktigt Nataliya Hulusjö Yrke: Journalist, kommunikatör, projektledare Familj: Jag och min man var den första familjen som kom hem med ett barn från Ryssland med hjälp av BFA. Styrelseuppdrag: Styrelseledamot, sitter i informations- och medlemsgrupperna. Varför vill du engagera dig i BFA: Alla människor har rätt till ett bra liv. Jag har haft möjligheten att skapa gemensamma minnen med några av de fattigaste i världen och har bevittnat att alla oavsett status och ekonomisk förmåga strävar efter samma sak: en vacker tillvaro med familj och vänner. Att kunna hjälpa några av dem med sämre förutsättningar att uppnå sitt livsmål är något som ger en annan dimension till min egen lycka. Detta visste ni inte om mig: Jag har bott i fyra länder och studerat vid universitet i tre av dem. Bland mina bästa minnen från de över 40 länderna jag besökt är luncherna hos familjer i slummen; de sämsta när jag attackerades av hundar. Jag älskar fotografera och har hundratals bilder på människor som jag träffat på mina resor. Jag dansar tango och salsa, spelar piano, pratar sex språk och förstår ännu fler. Barnen Framför Allt nr 2-2012 17
Ni kvinnor snackar om att föda barn...då skulle ni bara veta Många är gångerna jag suttit och lyssnat på berättelser om kurvor, ultraljud, magmått, veckor, månader och förlossningar. Vänner och kollegor har utbytt erfarenheter med varandra, jämfört magar och krämpor. Samtidigt har jag suttit tyst brevid och drömt efter att få vara i samma situation, väntat och undrat hur det skulle bli när det väl var vår tur. som jag tidigare lyssnat på deras, kanske känna en viss avundsjuka mot vår väg till en familj? Det går ju inte att bortse ifrån att det som är okänt också ofta känns spännande. Dessutom sticker man som adoptivfamilj alltid ut från mängden, på gott och på ont. Vår tur kom aldrig. Jag kommer aldrig få veta hur det är att vara gravid. Hur fötterna svullnar och ryggen värker. Jag kommer aldrig få veta hur det är att få värkar mitt i natten, att ta en ipren och försöka sova lite till. Jag har sörjt detta faktum och jag kommer med all sannolikhet sörja över det igen vid olika tillfällen i framtiden. Jag ska inte förringa att graviditeternas varande är ett fantastiskt fenomen och att just varje graviditet är stor för paret som går igenom den. Men en graviditet är inte särskilt unik när väl det kommer till kritan. Genom årtusenden har kvinnor varit gravida och fött barn, var - varannan kvinna över 30 vi möter har varit där. Vi adoptivmammor, eller blivande adoptivmammor, är med om något som faktiskt är väldigt speciellt. Våra resor är på så många sätt unika, ingen är den andra lik och vi delar inte våra erfarenheter med så många andra. Vi kan inte jämföra oss med mammor runt omkring oss, det finns inga centimetrar, 9 månader eller epiduraler. Jag är tacksam för att vi på något sätt är utvalda att vara med på denna unika resa. Att sorgen över att vara barnlös resulterade i möjligheten att få vara med om något så speciellt. En fantastisk resa, om än något skumpig. Från det lyckliga beslutet, föräldrautbildning, medgivandeutredning, landval, väntande, pappersamlande, väntande, barnbesked till ögonblicket som vi väntat på så länge, när vi för första gången håller vårt barn i famnen då vi blir familjen vi så länge längtat efter. Allt oftare hamnar jag i tankarna att det är de som fött biologiska barn som går miste om en fantastisk upplevelse. De som inte vet lyckan i att klara av ännu ett steg på den krokiga väg vi färdas på, de som inte vet hur det känns när det där fantastiska samtalet kommer. Kanske kommer någon som lyssnar på vår historia, på samma sätt Det vi får leva med är skeptikerna därute. De som menar att vi kanske inte slappnat av tillräckligt och att vi borde testa några ivf-försök till. De som säger att de har egna barn och som menar på att det inte är möjligt att älska ett adopterat barn lika mycket. Till dem vill jag bara säga att våra barn är inte mindre älskvärda och dessutom är de lika mycket våra egna som ett viamagen-barn är. Det vill säga, så mycket egna vi kan säga om andra individer. Barn är ingen egendom, oavsett om de kommer via magen eller från andra sidan jorden. Tankar från en stolt blivande adoptivmamma, som inte på något sätt menar att förringa de gravida där ute, jag vill bara dela med mig av tanken att känna mig utvald! Text Elisabet Ek Denna vackra bild är ihopsatt av en elev på daghemmet Nava Jyoti Creche i Mominpur, Kolkata, Indien ett av BFAs sponsorprojekt. Foto Supriya Melin. 18 Barnen Framför Allt nr 2-2012
Barn- & Ungdomsförsäkring för Adoptivbarn Nu erbjuds alla adoptivbarn de som kommit tidigare och de som kommer idag en sjuk- och olycksfallsförsäkring. Från och med 1 juni 2012 omfattas alla barn som adopteras genom Barnen Framför Allt från och med när föräldrarna får barnet i sin vård. Vilket ger en stor trygghet för nyblivna adoptivföräldrar och deras barn. Sjuk- och olycksfallsförsäkringen gäller upp till två år. Premien för den första perioden ingår i adoptionsavgiften. Därefter kan föräldrarna välja att fortsätta med försäkringen på individuell bas. OMFATTNING: Försäkringsbelopp Läke-, rese- och tandskadekostnader Skadade kläder och glasögon Dagsersättning vid sjukhusvård Kostnadsersättning Ersättning för hjälpmedel Dödsfallsersättning Krishjälp för barn och familj Belopp 1 200 000 kr Ingår (1 300 kr i självrisk vid sjukdom) Upp till 11 000 kr 200 kr/dag Upp till 50 000 kr/år i högst tre år Upp till 132 000 kr 50 000 kr Upp till 10 behandlingar Försäkringstid Fr o m adoptionstillfället t o m 20131231 Alla barn som adopteras från 1 juni 2012 genom föreningens försorg omfattas av skyddet t o m 2013-12-31 som en del av adoptionsavgiften. Därefter erbjuds fortsatt försäkring individuellt för varje familj. I fortsättningsförsäkringen ingår alla familjens barn upp till 25 års ålder till en premie om 180 kr per månad för samma skydd som ovan. Försäkringsgivare är Förenade Liv och försäkringen administreras av Allians Försäkringsmäklare, för mer information ring 08-700 51 70 eller e-post: info@allians.com Barnen Framför Allt nr 2-2012 19
Biståndsverksamhet Vardagshjältar i norra Namibia Sedan min tid som barnläkare i Oshakati, norra Namibias största stad har jag en mängd vänner i dessa trakter, bland andra Lahja Reino. Vid ett återbesök helt nyligen ringde jag henne och bad att få följa med när hon bespisade närmare hundra föräldralösa eller behövande barn vid Iikuku Primary School. Det var en engagerande och intensiv upplevelse att få. I Lahjas hem är man miljömedveten På vägen passade vi på att hälsa på hemma hos Lahjas gamla mamma. Amalia. Hon bor i familjens gård på landet nära skolan. Hit åker också Lahja och hennes syskon så fort de har tid. Det är mycket de behöver hjälpa till med. Den här delen av norra Namibia är i det närmaste öken. Jag blev glatt förvånad när jag såg att där växte många träd och att de har en liten trädgård. Det är ovanligt att man vårdar om naturen. Namibierna är stolta över sin flagga och sitt land Vi åkte till Iikuku Primary School där utspisningen sker och vi besökte också Kapolo Combined School varifrån eleverna får ansluta till bespisningen. Varje skoldag börjar med att man hissar flaggan och sjunger nationalsången: Namibia, de tappras land Frihetskampen har vi vunnit... Så sent som 1990 blev Namibia fritt från Sydafrika, som haft landet som protektorat (med FN:s goda minne). Man blir imponerad Man kan bli imponerad av många saker. Lahja är verkligen entusiastisk och arbetar intensivt med sitt soppkök. Hon har också två kvinnor till hjälp. Lunch på verandan i Soila Maasai Girls Centre. Foto Margareta Wilholm Lahja och hennes medhjälpare lägger upp rejäla portioner. Det har varit översvämningar. Regnvattnet hindras från att sjunka ner genom sanden till grundvattennivå av ett sandstenslager. Eleverna arbetar i en verklig röra men de är lugna och samarbetsvilliga och hjälper till att röja upp. Barnen är tålmodiga De får vänta på maten men de är tålmodiga och springer inte runt och härjar. Innan de får mat håller Lahja en slags lektion där hon bl.a. frågar ut dem om Tio Guds bud. Vidare vill Lahja att de ska sjunga för att visa att de är glada, särskilt eftersom jag är där. Efter en del funderande blir det sång, religiösa sånger framför allt. Allt detta tar tid och barnen är hungriga. Men eleverna är tåliga och gormar inte för att de få vänta på maten. Matlagning under enkla förhållanden Jag kan också bli imponerad över att de kan laga stora mängder mat i enkla grytor över öppen eld. Hur många svenska husmödrar skulle klara det, och kanske ännu mindre de svenska männen? Vidare att Lahja och hennes vänner kan beräkna hur mycket mat som behövs. Det är många elever och stora portioner och det hade blivit verkligt tråkigt om det tagit slut innan alla hade fått. Jag fick också mat, men jag ville vänta till de andra fått. Det smakade helt OK. Arbetsdagens slut Vid dagens slut halar man flaggan och man ser ju att man i Namibia hedrar sin nationalsymbol. Jag körde damerna in till stan. På vägen stannade vi hos Lahjas syster som ställer upp med att förvara baljor och hinkar etc. Barnen låter sig väl smaka Text & foto Åke Lagerwall 20 Barnen Framför Allt nr 2-2012