Kapitel Tillägnad min mamma Cecilia 1. Hej 2. Brevet 3. Nycklarna 4. En annan värld 5. En annorlunda vän 6. Mitt uppdrag 7. Tillbaka i skolan 8. Sanningens ögonblick 9. Tills någon öppnar dörren igen
Kapitel 1 -Hej! Hej! Jag heter Rebecka och går på Stenbergsskolan i Uppsala. Jag är 9 år. Mitt hår är brunt. Det finns en lärare i skolan som heter Mr.Stenberg eller ja han är faktist rektor men det är svårt att tro för han är inte särkilt snäll. Jag tror att det är många på skolan som är rädda för honom. En gång så gjorde Mr.Stenberg så att jag började gråta. Men som tur var så fanns min bästa vän Lisa där och stöttade mig. Lisa är bara ett halvår äldre en mig. Hon är jätte snäll. Vi brukar leka nästan varje dag och oftast med Lisas hund Brunte. Han är också jätte snäll precis som Lisa men han älskar att spela fotboll det gör inte Lisa. Lisa gillar mest att dansa och att lösa mysterier med mig. På våran skola så finns det en stor sjö som vi brukar bada eller doppa oss i när det är varmt. En gång när jag skulle gå till sjön så var det någon där. Han gick in i något som såg ut som en dörr. Men precis efter att han hade gått in så fanns det ingen dörr längre det ända som fanns kvar sen var en ynka stolpe. En ända stolpe utbrast jag. Det kan inte vara möjligt. 4
Kapitel 2-Brevet Hos Mr.Stenberg? Jag visste att det var något skumt med honom! Nästa dag efter att jag hade sett den där konstiga dörren. Så gick jag tillbaka för att kolla om jag såg den idag igen. Och det gjorde jag. Jag gick fram och undersökte den men jag hittade inget. Jo men vänta det ligger någonting där i dörrspringan. Något vitt det såg ut som ett papper. Jag tvekade lite först men bestämde mig sedan och plocka upp brevet och läste. Hej! Vi behöver din hjälp Rebecka. Här i det underbara landet Tusenskönan. Allt har gått snett ända sen den nya kungen SIR #YOLO blev kung. Det började för ungefär en månad sedan då SIR #YOLO gick in genom den magiska dörren och fick alla krafterna. Han har fängelsehålan och slavar,drakar och han är inte rädd för att använda allt. Hämta nycklarna dem är hos Mr.Stenberg din rektor. Varför vet jag inte men jag vet bara det. Hjälp oss! Hälsningar Sanna. PS: Glöm inte ficklampor om du hjälper oss. Det är mörkt här inne. Han har vänt upp och ner på allt. 6 7
Kapitel 3- Nycklarna Nu var jag tvungen att få tag i nycklarna till dörren. Någon behövde min hjälp! Det var så klart att jag skulle hjälpa till. Men jag behöver ha hjälp en spion som kan hjälpa mig att spionera och att hjälpa mig i uppdraget i landet Tusenskönan. När skolan var slut så kallade jag till ett möte i Lisas och min trädkoja. Jag drog med henne dit på en gång när vi kom hem. Men Becka chilla stönade hon efter alla trappor. Vad är det som är så viktigt? Utan att svara drog jag för alla gardiner och låste dörren. Sen puttade jag ner Lisa i soffan och drog upp brevet ur fickan rullade upp det och gav det till Lisa som läste med öppen och en häpnadsväckande min. Men Becka utbrast hon när hon var klar. Var fick du tag på det här undrade hon med en chockad ton? Jag var tyst en stund men sen kom hela historien om den mystiska dörren och Mr. Stenberg. Oj det där var märkligt. Men klart att jag hjälper dig. Men först måste vi göra en plan svarade Lisa. Och det gjorde vi tog ett stort papper och ritade fram skolan och där Mr. Stenbergs kontor är. Hmm.. Vi kan ju inte göra det här på en skoldag sa Lisa fundersamt. Men när ska vi göra det då undrade jag. Vi måste göra det på kvällen imorn efter skolan. Och det passar ju bra eftersom vi kan ju säga att vi sover över hos en kompis. Du är ju helt galen Lisa så där kan vi ju inte göra det är ju inbrott. Nä inbrott kan man inte göra men man kan ha en nyckel. Men vadå hur ska vi få tag på nyckeln då? Jag har en nyckel svarade Lisa glatt. Och drog upp en jätte nyckeln ur fickan. Men varför har du en sån nyckel utbrast jag. Du vet det där mysteriet om den äckliga mattanten svarade Lisa. Ja vadå då då undrade jag. Minns du inte vi gjorde ju en nyckel då. Just det svarade jag imponerat. Men vem ska gå in då frågade jag. Äsch det gör vi väll båda två? Jag ryckte på axlarna och svarade jag antar väll det. För en gångs skull var jag jätte lycklig. Okej om vi säger till mina päron att vi sover över hos dig imorgon. Så kan vi ju säga till dina päron att vi sover hemma hos mig. Men var ska vi sova då då? Vi kan sova här. Bara vi båda packar med mat, läsk och sin sovsäck? Okej så gör vi svarade Lisa om du fixar käket så fixar jag sovsäckarna. Okej svarade jag. Då syns vi här om en timme? Okej vi syns. Hej har du fixat allt? Japp vad svarade dina päronen frågade jag? Äsch dem bara okej när jag berättade att vi skulle "sova hos dig". Mina päron frågade varför jag skulle ha sovsäck men jag sa bara att vi skulle tälta. Okej men du Lisa jag sticker hem nu jag måste käka. Ok vi syns. Japp svarade jag. När jag kommer hem sa undrade mamma varför jag tog så lång tid på mig. Jag ryckte bara på axlarna och sa bästisgrejer. Jaså är mysteriklubben på gång igen svarade mamma? Ja jag antar väll det svarade jag hemlighetsfullt. Nästa dag i skolan så var jag och Lisa hela tiden vi hängde på varandra och pratade och fnissade som vanligt alltså. Men vi var väldigt intresserade av vad Mr. Stenberg gjorde. Men han såg oss inte. Vi smög... 8 9
10 När skolan var slut så sprang vi till kojan och klättrade upp låste dörren och drog för gardinerna. När vi gjort det så frågade Lisa mig om varför Mr. Stenberg hade nycklarna. Hon som skickade brevet Sanna visste inte men hon bara visste det. När det blev mörkt smög vi iväg till skolan vi var noga med att stänga av ljuden på mobilerna. Gud vad spännande det här är tänkte jag. När kom fram till skolan var det alldeles tyst. Vi gick fram till lärarrummets dörren och låste upp. Det var ingen där som tur var. Vi smög oss tysta genom skolan och gick fram till dörren och när Lisa hade handen på dörrhandtaget så puttade jag henne därifrån och viskade till henne att lyssna. Och nu hörde Lisa det också snarkningar. Men hur gör vi nu viskade jag. Äsch va inte en sån fegis viskade Lisa som redan stod vid dörren var ingen fegis. Hon tryckte ner handtaget och gick in ja hon gjorde det hon gick in. När hon stod där inne gick hon på tå och viskade till mig att jag skulle komma. Jag smög tyst in i rummet och då sa Lisa åt mig att sjunga. Sjunga utbrast jag utan att tänka på att Mr. Stenberg låg och sov här. Sen förstod jag när Mr. Stenberg började prata i sömnen varför så jag började sjunga och tyst sjöng jag medans Lisa gick runt och letade. Nu kom hon och petade på mig som stod och blundade för att inte skrika ut min rädsla. Hon hade hittat nyckeln. Dagen innan bestämde vi oss att gå till dörren på en gång och det gjorde vi. Jag tog nyckeln av Lisa stoppade in den och vred sakta upp låset.
Kapitel 4- En annan värld Det som fanns där inne var svårare än jag kunde tänka mig. Det var så läskigt. Jag samlade mig mod och gick in genom dörren. Lisa kunde inte komma efter mig hon var fast utanför och jag var fast innanför. Det var mörkt men man såg, det fanns ingen sol bara lava bergen lyste upp Tusenskönan. Usch det här är hemskt tänkte jag det luktade bränt och jag hörde skrik. Usch vilken mardröm sa jag tyst till mig själv. Usch över allt finns det drakar och ett hemsk rött svart slott ned lava grav runt om. Vilket hemsk ljud tänkte jag. Och då såg jag det SLAVARNA det hemskaste av allt. Dem gick runt där med halsband runt halsen. Nu förstod jag varför brevet lät så allvarligt. Och ärligt talat var jag rädd. Riktigt rädd. Men jag förstod ändå att jag var tvungen att rädda dem. Ett sånt här liv ska ingen behöva leva. Men först måste jag hitta ett säkert ställe där jag kan äta och sova. Men vart? Jag började gå försiktigt framåt. Men allt såg likadant ut så jag stannade och såg mig omkring. Vad var det som stog i brevet? Var det inte nåt om att han vänt upp och ner på allt? Kanske är det en ledtråd? Jag tog upp brevet och ja där stod det: Han har vänt upp och ner på allt! Men eftersom han hade vänt upp och ner på allt så kanske man ska gå bakåt för att komma framåt. Jag testade och ja det funkade! 12
Kapitel 5- En annorlunda vän Plötsligt dök en märklig varelse upp framför mig. Hon såg nästan ut som jag fast hon hade svart hår. Hon var inte blyg för hon kollade på mig och sa: - Hej! Jag heter Sanna är du Rebecka sa hon som om ingenting alls. - Eh, ja jag är Rebecka. Skickade du brevet. -Japp svarade Sanna glädjefyllt. Du har väll förstått varför jag har kallat hit dig sa hon och kollade sig nervöst omkring. - Ja, det lät först väldigt läskigt men någon behövde min hjälp svarade jag lugnt nu när jag hade lugnat ner mig och förstått att det här inte var nån Alien. Det var bara Sanna. När Sanna kommit och satt sig med typ 500 kakor började hon prata: -Jo, våran riktiga kung Lasse Kunglig dog så blev det fel i den magiska dörren som du hade sett. Men Mr.Stenberg hade den "turen" att gå igenom först genom den magiska dörren. Mr.Stenberg är elak riktigt elak. Han sa åt oss att "buga inför honom" så dramatiskt tänkte alla vi då. Så vi började skratta det var då som jag började skriva brevet för att slippa se honom förstöra mer. Det kändes som om jag aldrig skulle kunna hjälpa min nya vän. -Kan du berätta mer om ditt problem Sanna frågade jag tveksamt. -Såklart sa hon. Men samtidigt som hon sa det så flög en drake förbi ovanför oss. -Men här kan vi inte vara frågade jag fundersamt. - Nä, men vi kan dra hem till mig sa Sanna och började småspringa utan att vänta på något svar från mig. -Jag antog att jag skulle följa efter så det gjorde jag. Efter ett tag så kom vi till ett hål. Uppe på en vulkan. -Här bor jag sa Sanna. Och hoppade ner i hålet. Jag som inte var så blyg eller snarare rädd av mig hoppade ner som vilken själv klarhet som allt. När jag kom ner och landade på en jätte stor studsmatta som verkade vara golvet så studsade jag lite och hoppade en bakåtvolt. Sen gick jag efter Sanna eller snarare "hoppade" efter Sanna. Vi kom fram till "vardagsrummet" och satte oss på "golvet". 1 15
Kapitel 6- Mitt uppdrag Rätt som det var kom jag på hur jag skulle göra jag skulle sticka hem till vanliga världen. Sen ska jag sova hos Sanna här i landet Tusenskönan och vi ska fixa tillbaka landet och att SIR #YOLO ska fly och aldrig komma tillbaka. Tusenskönan skulle bli normalt igen. Men jag behövde saker från Svergie. Jag behövde ha: Mat Kniv Kläder Hygiensaker Rep Vattenkokare med kanna Jag säger hejdå till Sanna och springer mot dörren. 16
Kapitel 7 - Tillbaka i skolan När jag väl var tillbaka i vanliga världen så tog jag upp lappen igen och läste igenom den igen högt och tydligt och jag undrade hur jag skulle få tag i det. Hygiensakerna hade jag i väskan som var i trädkojan, vilken tur att jag hade packat ner dem i väskan. Jag bestämde mig för att jag skulle dit först. Så jag sprang dit. Klättrade upp i trädkojan och kastade ner mina saker. Nu återstod bara dem största problem Kniven Repet och Vattenkokaren. Jag förstod att jag var tvungen att lösa mina problem själv. Jag kunde bara inte berätta för mamma, pappa eller Lisa. Dem fick inte veta vad jag utsätter mig för. Jag satte mig i stolen mina saker var fortfarande kvar där nere men jag här uppe. Sen slog det mig...! Repet fanns i träslöjden och likaså kniven. Men vattenkokaren då? Just det! Lärarrummet! Jag klättrade snabbt ner och tog min väska och började jogga sakta mot skolan. När jagbörjade se skolan så saktade jag ner och smög istället! Jag ville ju inte bli upptäkt, väskan skulle jag lägga utanför lärarrummets fönster. Det som kommer vara min flyktväg. Jag la min väska utanför och smög runt för att gå in när jag kom fram till dörren så kände jag på den. Den var låst! Jag kände i fickan, yes nyckeln låg kvar. Jag stoppade försiktigt in den i låset och vred om. Jag gick sakta in och stängde dörren tyst. Jag vred mig sakta om för att se att jag var själv, det var jag. Sen började jag smyga mig mot längst bort i längan på knä. När jag kom fram till dörren så kollade jag mig återigen runt för att se att jag var själv. 18 Jag var själv så jag ställde mig upp och tryckte ner handtaget, den gick upp. Jag gick in och tog upp min ficklampa som jag hade haft i fickan för att jag inte ville tända lampan. För att inte ta riskerna att bli sedd. Jag gick fram till verktygsskåpen och tog en kniv och det tjocka dragkampsrepet som vi brukar ha på friluftsdagar. Jag gick sakta ut och stängde dörren ljudlöst efter mig. Sen smög jag vidare ännu en gång till lärarrummet. Dörren var öppen men de var ingen där inne. Så jag började med att öppna fönstret och kasta ut repet och kniven när jag skulle ta vattenkokaren hörde jag ett ljud. Och Mr.Stenberg kom in. Han såg mig när jag precis hade kastat ut vattenkokaren. Han tog tag i mig och ruskade om mig. -Vad gör du här mitt i natten??!!! I-i-inget svarade jag stumt. Mr Stenberg gick fram till fönstret han släppte inte mig så jag ramlade omkull på marken. Jag släpades efter honom då han fortfarande argt höll i mig. -Vad är det här? Vad gör skolans grejer här du gör intr... Jag tittade upp på Mr.Stenberg som verkades ha träffats av något. För han trillade framåt ut genom fönstret och släppte mig. - Neeej!!! Kniven!!!!!! Skrek jag förtvivlat, jag kom snabbt på fötter och sprang fram till fönstret. Då såg jag Mr.Stenberg ligga där men jag såg inte mina grejor. Jag hoppade ut igenom fönstret och var nära att hoppa på Mr.Stenberg men hann kasta mig åt sidan i sista sekund. Jag kollade mig omkring där, där borta i busken låg sakerna, men hur? Rebecka!!! Jag tittade mig förvånat omkring och såg Lisa komma mot mig med ett långt sugrör i handen. Men utbrast jag. Lisa vad gör du här? Jag såg dig smyga mot skolan. Och jag antog att du behövde hjälp. Men Lisa vad det du som flyttade på sakerna och sköt Mr.Stenberg med något? Ja det var jag svarade Lisa, förresten så var det bara en bedövningspil från förådet. 19
Så när vaknar han? Stammade jag fram. Typ nu svarade Lisa då vi hörde ett mummel ifrån Mr.Stenberg som fortfarande låg på marken. Vi tog snabbt grejerna och började snabbt springa in i skogen igen. När vi väl var framme vid dörren så sa jag hejdå till Lisa och berättade att hon kan inte följa med. Hon svarade att hon förstod och vi kramade varandra hejdå. Jag öppnade dörren och gick in med alla saker... Kapitel 8- Sanningens ögonblick Jag tog mod och fortsatte min färd till Sanna. Snart så var jag framme. Jag gick upp på vulkanen och hoppade ner i vulkanen. Hej Becka! Sa Sanna när jag landade med en "duns" på studsmattan. Jag studsade iväg till Sannas gästrum, och la min väska på Sannas vattensäng. Oj, tänkte jag. Undrar vad mer coola saker som Sanna har? Jo du mer än vad du tror sa Sanna. Jag hoppade upp i taket av att jag blev så rädd. När jag vände mig om stod Sanna där i dörröppningen. Jag stod tyst en stund sedan sa Sanna. Jaha nu är det fika. När klockan var 21:00 så sa jag godnatt till Sanna och berättade att det är en lång dag i morgon. Jag vaknade tidigt nästa morgon av att klockan ringde. Jag öppnade mobilen och tittade på klockan, 06:00 jag hade satt på klockan igår kväll så jag skulle hinna göra mig klar utan att stressa. Jag klev upp ur sängen och kunde inte låta bli att "studsa" lite i sängen innan jag gick upp. Det funkade inte så bra eftersom det var vatten. Men otroligt gott hade jag sovit. Efter 2 timmar var jag klar. Då började jag gå. Jag hade en lång färd framför mig. Jag smög fast det inte var någon här ute. Och då såg jag han! Jag såg verkligen SIR #YOLO!!!!! -Hmm vad gör du här?! I-I- Inget stammade jag fram. Jag började springa iväg från honom så fort som jag bara kunde, jag sprang som aldrig förr. Sen såg jag min chans. Jag smet in bakom 20 21
en sten och satte mig på huk. Vart tog hon vägen undrade SIR #YOLO? Jag ser henne inte? Jag såg min chans ytterligare än gång. Jag drog sakta upp spännet som satt på väskan, där tog jag sedan ut varmkorven jag hade packat in ifall jag skulle bli hungrig. Jag tog även ut repet jag hade med mig. Jag smög sakta lite framåt för att se ifall kusten var klar. Det var den för att SIR #YOLO stod vänd bort ifrån mig. Jag ställde mig på fötter gjorde en ögla på repet visade alla varulvar att jag hade en varmkorv i handen. Jag blev plötsligt jätte intressant. Jag satte fast varmkorven i öglan och drog åt. Jag siktade och kastade. Yes mitt i prick skrek jag så högt jag kunde. SIR #YOLO vände sig förskräckt om och tittade argt på mig. Jag skar snabbt av repet och visslade på varulvarna som kom mot SIR #YOLO väldans fart. SIR #YOLO tittade snabbt på varulvarna och började snabbt springa därifrån. Kom aldrig tillbaka ropade jag efter honom. Och det gjorde han inte heller. 22
Kapitel 9- Tills någon öppnar dörren igen Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hänt. Om SIR #YOLO och Sanna. Usch jag kommer sakna hennes otroligt fina hus. (Eller om man nu kan kalla det hus, mer en vulkan). Jag kommer sakna Sanna mest av allt. Helt otroligt att jag aldrig kommer kunna träffa henne igen. Hon kan inte komma ut ifrån dörren och jag kan inte se dörren. Äsch, det kanske inte är meningen att jag skulle träffa dem från början. Jag väcktes ur mina dagdrömmar när klockan ringde och jag fick gå på rast. När jag kom ut så var alla redan ute, men jag såg att Lisa stod och väntade på mig utanför dörren. Hej Lisa, gick det bra i "den konstiga värden?" Ja då, den är som vanligt svarade jag och vi började gå mot parkeringen där vi brukade "hänga" på rasterna. På parkeringen stod Mr.Stenberg, men vi brydde oss inte om honom för att jag är inte rädd för honom längre! Efter en stund började en bil backa ut från parkeringen. Mr. Stenberg stod bakom bilen och höll på med sin mobil. Äsch tänkte jag han flyttar sig väll. Men varken Mr.Stenberg eller bilisten såg varandra. Ingen av mig eller Lisa han tänka klart innan det var försent Mr.Stenberg blev påkörd. Ånej! Mr. Stenberg skrek jag och sprang fram och hjälpte honom upp. När bilisten såg att Mr. Stenberg var uppe så backade han klart och körde iväg. Bildåre! Ropade jag efter honom. Mr. Stenberg tittade förvirrat sig omkring och sen på mig, mina nycklar sa han förskräckt. Mr. Stenberg och jag började se oss omkring. Där sa jag och pekade under en av lärarnas bil. Ja, tack för hjälpen Becka sa han och hämtade dem. Men det saknas en nyckel. Vad är det för nyckel Mr. Stenberg sa jag (fast jag visste). Den är gullig och ganska stor. Jag funderade en stund innan jag fiskade upp nyckeln ur handen och sa, Mr.Stenberg? Är det den här? Ja det är det Lisa, varför har du den i din ficka? Mr. Stenberg såg forskande ut medans han tittade på mig. Jo sa jag och harklade mig det är så Du behöver inte förklara dig Becka, jag vet att du varit landet Tusenskönan men det är våran hemlighet okej? Okej Mr. Stenberg sa jag och skakade hand med honom. Sedan gick jag. Jaha sa jag när jag kommit fram till Lisa, vad ska vi göra? Föresten Becka du och Lisa kan ta ledigt resten av dagen. Okej sa vi. Lisa såg forskande på mig. Ska vi köpa glass? Sa jag. 24 25