Handel med kvinnor. Lägesrapport 4 1 januari 31 december 2001. RKP KUT Rapport 2002:1. Dnr NSK 2002-02118

Handel med kvinnor Lägesrapport 4 1 januari 31 december 2001 RKP KUT Rapport 2002:1 Dnr NSK 2002-02118 Rikskriminalpolisen Kriminalunderrättelsetjänsten Illegal invandring

Innehåll 1 Inledning....1 2 Sammanfattning....2 3 Internationell utblick....3 3.1 Möte med EU:s högsta polischefer....3 3.2 FN:s konvention och tilläggsprotokoll....3 3.2.1 Människohandelns olika moment...4 3.3 EUROPOL....4 3.3.1 Belgien...5 3.3.2 Danmark...5 3.3.3 Tyskland...5 3.3.4 Spanien...5 3.3.5 Frankrike...6 3.3.6 Grekland...6 3.3.7 Irland...6 3.3.8 Italien...6 3.3.9 Portugal...7 3.3.10 Luxemburg...7 3.3.11 Sverige...7 3.3.12 Storbritannien...7 3.3.13 Tjeckien...7 3.3.14 Estland...7 3.3.15 Litauen...8 3.3.16 Lettland...8 3.3.17 Ungern...8 3.3.18 Slovakien...8 3.3.19 Rumänien...8 3.3.20 Island...9 3.4 Östersjösamarbetet OPC....9 3.4.1 OPC Expertmöte i Stockholm 19-20 februari 2001...9 Övrigt:...9 3.4.2 OPC Expertmöte i Stockholm 24-25 april 2001...10 3.4.3 Operativa resultat...10

4 Läget i Sverige... 12 4.1 Schengeninträdet 25 mars 2001... 12 4.2 Polismyndigheten i Skåne län... 12 4.2.1 Fakta om Schengengruppen...12 4.2.2 Övrigt om Skåne...13 4.3 Polismyndigheten i Västra Götaland... 13 4.4 Polismyndigheten i Stockholms län... 14 4.5 Polismyndigheten i Västerbottens län... 15 4.6 Polismyndigheten i Norrbottens län... 15 4.7 Internationella åklagarkamrarna... 16 4.8 Förundersökningar och domar... 16 4.8.1 Dom i Sunne Tingsrätt...16 4.8.2 Dom i Hovrätten för Västra Sverige...18 4.9 Riksrevisionsverkets rapport... 19 4.10 Sexualbrottskommitténs betänkande, SOU 2001:14... 20 4.10.1 Sexualbrottskommitténs uppdrag och arbete...20 4.10.2 Dagens reglering...20 4.10.3 Varför behövs en särskild reglering?...20 4.10.4 Dubbel straffbarhet...21 4.10.5 Några övriga frågor...21 5 Rikskriminalpolisens arbete... 23 5.1 Seminarium i Nynäshamn 19-21 november 2001... 23 5.2 Seminarium i Lund 24-25 oktober 2001... 23 5.3 Besök av baltisk polis i IOM:s regi... 24 5.4 Ny tjänst för handel med kvinnor på Rikskriminalpolisen... 24 6 Analys... 25 6.1 Brottsutveckling... 25 6.1.1 Schengeninträdets inverkan på brottets förekomst i Sverige...25 6.2 Modus Operandi... 26 6.3 Inrapportering... 26 6.4 Polisarbetet... 27 6.4.1 Nationellt...27 6.4.2 Internationellt...27 6.5 Prognos... 28 6.5.1 Effekter av en ny lagstiftning...28 7 Förslag till åtgärder... 29

1 Inledning Härmed överlämnas Lägesrapport 4 Handel med Kvinnor per den 31 december 2001. Här beskrivs polisens arbete nationellt och internationellt under år 2001. Rapporten tar även upp andra myndigheters arbete på området, och förslaget till lagstiftning mot människohandel. Rapporten har utarbetats av kriminalinspektörerna Kajsa Wahlberg, Patrik Engström och handläggare Camilla Örndahl vid Rikskriminalpolisens underrättelsetjänst. Lars Nylén Rikskriminalchef 1

2 Sammanfattning I Rikskriminalpolisens fjärde lägesrapport om handel med kvinnor redogörs för det internationella arbetet mot handel med kvinnor. Bland annat nämns FN:s konvention mot internationell organiserad brottslighet. Vidare redogörs för de möten som hållits hos Europol och OPC - Östersjösamarbetet. Arbetet i Östersjösamarbetet har under år 2001 utvecklats på det operativa planet. Situationen i Sverige redogör bl.a. för utvecklingen i länen, arbetet med lagstiftning mot handel med människor och vissa gränskontrollfrågor i samband med Schengeninträdet. Vidare redogörs för Rikskriminalpolisens arbete mot handel med kvinnor samt de utbildningsinsatser och konferenser som hållits med medel från Rikspolisstyrelsen. I analysavsnittet redovisas hur Rikskriminalpolisen ser på utvecklingen av handel med kvinnor. Det finns indikationer på att som konsekvens av Schengeninträdet den 25 mars 2001 har en ökning av handeln med kvinnor skett i Norrbottens län. Utifrån det underrättelsematerial som inkommit och förundersökningar som bedrivits under det gångna året uppskattar Rikskriminalpolisen att mellan 200 och 500 kvinnor kan ha blivit föremål för handel i Sverige. I avsnittet Polisarbetet redogörs för flera olika aspekter på utredningsarbetet kring brott som kan relateras till handel med kvinnor. Bl.a. nämns behovet av samordning mellan polis, åklagare och Migrationsverket. Dessutom beskrivs behovet av och vissa svårigheter i det internationella polissamarbetet. Sexualbrottskommittén har under året presenterat ett förslag till lagstiftning rörande handel med människor för sexuella ändamål. Rikskriminalpolisen välkomnar ett särskilt lagstadgande för handel med människor. Under rubriken Förslag till åtgärder nämns att Rikskriminalpolisen bör påbörja en kartläggning av handel med barn i Sverige. Vidare framförs det fortsatta behovet av nationella utbildningar för åklagare och poliser inom både gränskontroll och utredningsverksamhet. Slutligen föreslås ett utökat internationellt samarbete på lokal och regional nivå mellan polisen i Östersjöländerna. 2

3 Internationell utblick 3.1 Möte med EU:s högsta polischefer I mars 2001 träffades EU:s högsta polischefer under två dagar i Stockholm. Det var den tredje gången denna aktionsgrupp träffades. Den bildades på initiativ av stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Tammerfors 1999. Aktionsgruppens uppgift är bl.a. att i samarbete med Europol utbyta erfarenheter och information om aktuella tendenser i gränsöverskridande brottslighet och bidra till planering av operativa åtgärder. Vid mötet i Stockholm var en av diskussionspunkterna människosmuggling och handel med kvinnor. Två representanter från Rikskriminalpolisen presenterade konkreta förslag på operativ nivå för att få bort hinder i utredningar kring människohandel. Förslagen innefattade att: involvera de relevanta cheferna för polisen i kandidatländer och randstater i polischefsgruppen. I dag skulle ett fruktbart operativt samarbete stranda p.g.a. att kvinnornas hemländer inte finns representerade i Europol. se över rutiner för att poliser ska kunna arbeta rent fysiskt tillsammans på ett operativt plan och inte bara underrättelsemässigt. Detta innebär att arbeta i samma land, på samma kontor, med samma ärende för att omedelbart kunna utnyttja varandras erfarenheter och kunskaper. På detta sätt kommer våra egna utredningar att drivas effektivare samtidigt som möjligheterna ökar att komma tillrätta med problem i kvinnornas hemländer. I slutsatserna från mötet manade polischeferna till utbyte av experter mellan berörda länder för att underlätta utredningar av människohandel. Aktionsgruppen uppmanade också till samarbete med ursprungsländer för att exempelvis förbättra informationsutbytet och utsändandet av sambandsmän. Polischeferna anmodade Europol att anordna möten mellan experter, ta fram hotbilder och bygga upp arbetsregister för analysändamål i fråga om människohandel samt rapportera tillbaka till gruppen. Europol anmodades också att vid nästa möte i specialgruppen lägga fram ett utkast till strategidokument om illegal invandring och människohandel. Dokumenten redovisades av Europol i november 2001. 3.2 FN:s konvention och tilläggsprotokoll I november 2000 antogs en FN-konvention om organiserad brottslighet. Till konventionen hör två protokoll; ett om handel med människor för sexuella ändamål, och ett om människosmuggling. Konventionen och de två tilläggsprotokollen undertecknades av EU:s och FN:s medlemsstater. Protokollen skall bl.a. utgöra uppmuntran till utformande av nationell lagstiftning. Det finns tre uttalade syften med protokollet att förebygga och bekämpa handel med människor, varvid kvinnor och barn särskilt skall uppmärksammas. Syftena är - att förebygga och bekämpa handel med människor varvid kvinnor och barn särskilt skall uppmärksammas - att skydda och bistå offren för handeln med full respekt för deras mänskliga rättigheter - att främja samarbete mellan konventionsstaterna för att nå de sålunda angivna syftena. 3

De definitioner och beteckningar som används i FN-protokollet mot människohandel är vidare än de som beslutats i EU:s gemensamma åtgärd av år 1997 (som ligger till grund för Rikskriminalens uppdrag att vara nationell rapportör). - FN-protokollet inskränker inte begreppet människohandel till att enbart avse sexuella ändamål. - FN-protokollet tar även sikte på den som med syfte att någon skall prostituera sig rekryterar honom eller henne. Syftet med handeln behöver alltså inte ha realiserats för att förfarandet skall bedömas som människohandel. I protokollets artikel 5 sägs att konventionsstaterna skall vidta åtgärder som är nödvändiga för att kriminalisera sådana handlingar som beskrivs i artikel 3 när de begåtts uppsåtligen. Detta gäller även försök till och medverkan i sådana handlingar. 3.2.1 Människohandelns olika moment Enligt FN-protokollet utgörs människohandel av flera olika moment. - Åtgärder för genomförande av handel. Här avses rekrytering i hemlandet, transporten till destinationslandet, mottagandet och inhysandet i destinationslandet samt överlåtelser av människor mellan rekryterare och mottagare. - Tre förfaringssätt, eller medel, för att rekrytera människor har definierats. Kvinnorna, som det oftast handlar om, kan bli kidnappade eller på annat sätt tvingas bort mot sin vilja. De kan också vara inställda på att arbeta i destinationslandet, men vilseleds beträffande arbetets karaktär och tror att de skall utföra hushållsarbete, restaurangarbete eller liknande. I den tredje situationen, som troligen är den vanligaste, är de införstådda med att de skall prostituera sig i destinationslandet men blir vilseledda beträffande villkoren för prostitutionen. - Det tredje momentet är de sexuella ändamålen för handeln. Syftet med handeln är att den som handeln avser skall prostituera sig, men även andra slags sexuella utnyttjanden ingår här, såsom medverkande i pornografisk film eller uppträdande på sexklubb. 3.3 EUROPOL Ett expertmöte har avhållits vid Europol den 21-22 mars 2001 rörande Människohandel för sexuellt utnyttjande. Här redovisas en sammanfattning och slutsatser från mötet. Deltagare: Delegater från Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Storbritannien, Island, Tjeckien, Slovakien, Estland, Island, Ungern, Lettland, Litauen, IOM, EU-kommissionen, Interpol, UNDCP (United Nations Office for Drug Control and Crime Prevention) och Europol. Representanter från Malta, Rumänien och Byrån för den Nederländska Nationella Rapportören (Bureau of Dutch National Rapporteur) deltog som observatörer. Punkter på dagordningen: Europol föreslog att medlemsländerna inte bara skulle rapportera om förekomsten av människohandel till Europol utan även inkomma med information kring olagliga adoptioner, handel med övergivna barn, organ, vävnader och svart arbetskraft. De flesta länder ställde sig positiva till detta. Beslut om att samla in medlems- och kandidatländernas lagstiftning på området rörande handel med människor. 4

Diskussion kring en andra utbildning på Europol avseende handel med människor. Diskussion kring kriminella nätverk bestående av albaner, nigerianer och balter. Information från Belgien rörande planerade aktiviteter inför deras kommande ordförandeskap inom EU. Allmän översikt över den rådande situationen i medlemsstaterna och ansökningsländerna: 3.3.1 Belgien Albanska grupper utgör det största problemet. De är ytterst våldsamma och albanska hallickar använder vanligtvis hot för att kontroller sina offer. I Belgien är det också en ökning av handel med nigerianska kvinnor. Oftast flyttar de runt i EU med falska resehandlingar även om vissa av dem använder spanska pass på grund av att de bott i Spanien innan de flyttat till Belgien. Voodooritualer används för att kontrollera offren. Vissa av de nigerianska kvinnor som utsätts för handel blir senare kopplare. 3.3.2 Danmark Det finns inga speciella lagar rörande människohandel i Danmark men fenomenet omfattas av föreskrifter i strafflagen och utlänningslagen. De främsta ursprungsländerna som berörs är Thailand och de östeuropeiska länderna. 3.3.3 Tyskland Under 1999 noterades en minskning i siffrorna rörande kvinnor som utsatts för handel. Omkring 90% av offren kommer från de östeuropeiska länderna, framför allt Ukraina, Polen, Ryssland, Litauen, Vitryssland och Slovakien. Andra etniskt sammansatta kriminella grupper som är verksamma i Tyskland består av polacker, ryssar, jugoslaver och turkar. Tyskland har ökat samarbetet med Lettland för att bekämpa handeln med människor. Av 805 personer misstänkta för inblandning i prostitutionsnätverk 1999 var 313 tyska medborgare. Ungefär 20% av dessa var inte födda i Tyskland utan kom ursprungligen från Ryssland, Turkiet, Polen och Kazakstan. 3.3.4 Spanien De kriminella nätverken är mycket välorganiserade och har starka strukturer i ursprungs, transit- och destinationsländerna. Offren kommer huvudsakligen från Latinamerika och då framför allt från Colombia, Brasilien och Dominikanska Republiken. Kvinnor kommer även från de östeuropeiska länderna såsom Ukraina, Tjeckien, Bulgarien, Ungern och Rumänien. Slutligen kommer kvinnor från Afrika och då huvudsakligen Nigeria, Liberia, Sierra Leone och Marocko. Ett stort problem för polisen är att misstänkta personer använder sig av ny telefonteknologi och kontantkort som är svåra att spåra. I Spanien följs ett sektorsövergripande tillvägagångssätt i samarbete med de olika ministerierna och organisationerna (Socialministeriet, Skattemyndigheten, etc.). En liten ökning av antalet anmälda händelser noterats i Spanien och detta anses bero på flera faktorer: offren blir mer anmälningsbenägna eftersom de bemöts med medkänsla och respekt. ett närmare och bättre samarbete med icke-statliga organisationer (NGO) för att hjälpa offren att tillvarata sina rättigheter i Spanien eller återvända till sina ursprungsländer. samarbetet genom internationella kanaler såsom Europol och Interpol har förbättrats och ökats. 5

3.3.5 Frankrike De flesta kvinnorna kommer från Albanien, Kosovo, Tjeckien, Litauen, Slovakien och Rumänien. Handel med kvinnor till Frankrike förekommer även från: Afrika (särskilt Sierra Leone), Asien (huvudsakligen Indonesien) och Sydamerika. De flesta av de personer från Sydamerika som utsatts för handel kommer från Ecuador. Ett stort antal ecuadorianska transsexuella har noterats. De östeuropeiska hallickarna (speciellt från Albanien) är mycket våldsamma och drivna. Kvinnor våldtas och säljs mellan de olika organisationerna. De har en tydlig etnisk struktur och familjestruktur. En ny tendens är att hallickar nu slår sig ner i grannländer (huvudsakligen Belgien) och inte bor i Frankrike längre. De rekryterar en betrodd person, vanligtvis en prostituerad, som agerar som mellanhand och kurir för att transportera de prostituerades illegala inkomster. Offer återförsäljs upp till fem gånger. Resvägarna är följande: från de östeuropeiska länderna genom Tyskland och Italien (Neapel). från Afrika genom Algeriet, Marocko och Spanien. I något fall har man rest in i EU via Schweiz. 3.3.6 Grekland Ca 90% av kvinnorna utsatta för handel kommer från östeuropeiska länder och då huvudsakligen Ukraina, Moldavien och Rumänien. Kvinnorna är huvudsakligen rekryterade via annonser i tidningar, på caféer och diskotek för arbete som hushållerskor, servitriser, hårfrisörskor och dansare. De kriminella nätverken är sammansatta av personer med samma etniska bakgrund. De använder kontantkort till mobiltelefoner, vilket gör det svårare att spåra deras illegala verksamhet. 3.3.7 Irland En ökning av antalet asylsökanden har noterats, speciellt från Nigeria. 3.3.8 Italien Det finns ingen speciell lag rörande handel med människor i Italien, även om vissa föreskrifter behandlar detta fenomen. Inga speciella enheter har fått i uppdrag att bekämpa handel med människor i Italien. De huvudsakliga nationaliteterna som är involverade i handelsverksamhet med människor är albaner, nigerianer och colombianer. Kinesiska prostitutionsnätverk har också uppmärksammats. De albanska kriminella grupperna har förändrats och hanterar nu handel med kvinnor från andra östeuropeiska nationaliteter såväl som albanska kvinnor. Såsom nämnts av andra medlemsstater använder albaner grovt våld mot dessa kvinnor. Samarbete med icke-statliga organisationer (NGO) bör has i åtanke. Kvinnorna rekryteras huvudsakligen med falska löften och list, via annonser i tidningar för hushållsarbete, servitriser och dansare. De flesta av kvinnorna anländer med förfalskade resedokument och de står vanligtvis i skuld för resekostnaderna. Brottslingarna skapar nya skulder, tvingar kvinnorna att överlämna sina resedokument och tvingar dem in i prostitution. Ibland erhålls uppehållstillstånd genom anordnande av skenäktenskap. De albanska prostitutionsnätverken har blivit mer mångkulturella och är inblandade med maffian. I Italien har dessa kriminella nätverk gjort inbrott i officiella byggnader för att få tag i resehandlingar. Officiella sigill och stämplar har också stulits vilket gör att det blir svårt för polisen att avslöja falska handlingar. 6

3.3.9 Portugal Portugal är tillsammans med Spanien ett transitland till EU. En av de viktigaste strömningarna är den som kommer från Afrika. De huvudsakliga områdena som de flesta av kvinnorna kommer ifrån är länder där det talas portugisiska. 3.3.10 Luxemburg Fenomenet med människohandel är inte speciellt viktigt på grund av att de flesta kvinnorna som arbetar inom prostitutionen är där frivilligt. De arbetar vanligtvis i bastuanläggningar, prostitutionsklubbar och massagesalonger. Vanligtvis medger inte kvinnorna att de varit utsatta för handel. En stor procent av dem kommer från Afrika, främst Nigeria och Zaire. 3.3.11 Sverige De huvudsakliga områdena som de flesta kvinnor kommer ifrån är Estland, Litauen, Ryssland, Slovakien, Tjeckien och Ungern. År 2000 noterade de svenska myndigheterna kopplingar mellan gärningsmän som har med illegal invandring, droger och människohandel att göra. Sedan 1999 leder Sverige en expertgrupp rörande handel med kvinnor inom Task Force on Organised Crime in the Baltic Sea Region. De baltiska och nordiska länderna, Tyskland, Vitryssland, Ryssland, Polen, Europol och Interpol har deltagit i denna grupp. 3.3.12 Storbritannien Fenomenet ökar i Storbritannien och drabbar stora och små städer. Det har noterats att albanska flickor och flickor från Kosovo som iakttas i handeln är yngre. En ny tendens är ökningen av manliga offer. Antalet homosexuella bordeller ökar också. Nytt modus operandi: Personer som organiserar handeln har i några fall öppnat bankkonton i offrens och deras släktingars namn i hemlandet. Pengar från prostitution har sedan förts över till konton där och polisen har då inte kunnat styrka vinning av brott. I slutändan har troligtvis andra personer än de rättmätiga kontoinnehavarna tömt kontona på pengar. 3.3.13 Tjeckien Specialenheter har bildats för att bekämpa människohandel i Tjeckien. Eftersom människohandel är ett internationellt brott bör den bekämpas på en internationell basis. Tre olika sorters prostituerade har nyligen noterats. Tjeckiska kvinnor som exporteras till andra länder, utländska kvinnor som reser in i Ungern för att arbeta inom prostitution och tjeckiska kvinnor som används som prostituerade på inhemska bordeller. 3.3.14 Estland Kvinnorna rekryteras huvudsakligen via annonser i dagstidningar och på diskotek under bedrägliga löften om hushållsarbete eller arbete inom servicebranschen. Människohandel i Estland omfattar huvudsakligen kvinnor från Ryssland. Det är nödvändigt att öka och förbättra internationellt samarbete mellan destinationsländer och Estland genom att rapportera fall och utredningar till estniska myndigheter när estniska kvinnor och hallickar är inblandade. Oftast är offren mycket ovilliga att vittna i domstol vilket gör det svårare att åtala hallickarna. I Estland är hot mot offrens familjer ett brott i sig och kan utredas som sådant. 7

3.3.15 Litauen Det finns två tendenser som hör ihop med handel med kvinnor. Den första visar att kvinnor arbetar för illegala företag (bordeller). Denna verksamhet organiseras och kontrolleras av medlemmar i organiserade kriminella grupper som drar in kvinnor från Litauen såväl som från andra länder (Ryssland, Vitryssland, Ukraina, etc.) i prostitution. Kvinnorna inhyses i lägenheter som hyrs av hallickar. Flickorna rekryteras via annonser rörande sexuella tjänster i dagstidningar. Avsändaren tar bara emot och registrerar beställningar och skickar sedan ut kvinnorna. Organiserade kriminella grupper har kontroll över vissa sådana firmor i både stora och små städer. Den andra tendensen rör handeln som riktas mot utlandet. Organisatörerna rekryterar kvinnorna via annonser genom att erbjuda arbeten i utländska barer eller mycket välbetalda arbeten som servitriser, dansare, sjuksköterskor, etc. Innan kvinnorna transporteras utomlands förser organisatörerna dem med förfalskade dokument för medborgare i Litauen. Sådana dokument tillhandahålls även till medborgare från t.ex. Ryssland, Vitryssland och Ukraina som reser utomlands (genom Litauen) för att arbeta som prostituerade. 3.3.16 Lettland De ekonomiska och sociala omständigheterna i Lettland har skapat en mycket gynnsam miljö för tillväxten av den nationella sexindustrin. Både manliga och kvinnliga vuxna och minderåriga är involverade i människohandeln. Enligt information från statspolisen är de ledande länderna för de personer som är aktivt inblandade i internationell sexverksamhet Tyskland, Schweiz, Danmark, Spanien och Grekland. Under det sista året har det noterats att Danmark är det främsta destinationslandet för de lettiska prostituerade. För närvarande räcker inte mänskliga och ekonomiska resurser till för att utföra en grundlig kontroll och ett förebyggande arbete när det gäller att tackla fenomenet människohandel. 3.3.17 Ungern Det finns en ny trend i Sydamerika, Kanada och Japan. Hallickarna tar offrens resedokument för att undvika att flickorna flyr. En ökning har noterats i samband med vissa länder såsom Spanien, Italien och Schweiz. Ungern har startat några informationskampanjer för att utbilda och informera potentiella offer. 3.3.18 Slovakien Är huvudsakligen ett transitland. Ibland säljs flickorna till turkiska kriminella grupper. Vissa kopplingar till Italien och Spanien har setts. Det finns ett bra samarbete med några destinationsländer och då främst Österrike och Tyskland. 3.3.19 Rumänien Analys av prostitutionsnätverken avslöjade mycket tydligt att det finns en trend rörande utvidgning och förändring av kriminella gärningar av denna karaktär. Sedan 1990 har en av de mest lönsamma verksamheterna varit handel med barn. Rumänska och utländska medborgare har varit inblandade i dessa olagliga aktiviteter och har tjänat mycket pengar. Över 100 operativa fall har lösts och 212 personer var inblandade (tillhörande mellannätverk) och involverade länder såsom Grekland, Italien, Storbritannien, Tyskland och Israel. 8

3.3.20 Island Enligt rådande officiell information kommer ungefär en tredjedel av de kvinnor som arbetar inom prostitution och stripshower från skandinaviska/europeiska länder, en tredjedel från USA/Kanada och en tredjedel från östeuropeiska länder. Vissa inblandningar med Hells Angels har noterats. Förra året utredde polisen ett ärende tillsammans med den lettiska polisen rörande en kvinna från Lettland. Man misstänkte att hon hade en falsk passhandling men kom fram till att misstanken var ogrundad. Ingen tillförlitlig information har nått de isländska myndigheterna att människor smugglas in i landet för sexuell exploatering. 3.4 Östersjösamarbetet OPC För utförligare information om Östersjösamarbetet, se Rikskriminalpolisens föregående lägesrapporter om handel med kvinnor. Vid Task Force-mötet på Bornholm i juni 2001 beslutades att ge expertgruppen förlängt mandat i ytterligare ett år. Sverige skall fortsätta att leda gruppens arbete, och möten skall hållas minst en gång om året, samt vid behov. 3.4.1 OPC Expertmöte i Stockholm 19-20 februari 2001 Den 19-20 februari 2001 hölls det andra expertmötet där representanter från Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen Norge, Polen, Ryssland, Sverige, Vitryssland, Europol och OPC-sekretariatet deltog. Vid mötet redogjorde den danske representanten för en s.k. fact-finding mission rörande handel med kvinnor, som man genomfört i de baltiska länderna på uppdrag av den danske rikspolischefen. Nedan följer några slutsatser från den rapport som upprättades vid mötet: De baltiska länderna är inte bara ursprungsländer utan även transit- och destinationsländer Kvinnorna rekryteras till prostitution genom annonsering eller direktkontakt på platser såsom diskotek och barer De flesta kvinnor känner till att de ska syssla med prostitution i destinationsländerna men informeras inte fullt ut om de verkliga förhållandena förrän man väl kommit på plats. Oftast blir de lurade på något sätt och tjänar inte de stora pengarna som de utlovats. De tre baltiska länderna hade olika uppfattningar om huruvida Skandinavien ansågs vara en viktig marknad eller inte Kvinnor från Estland rekryteras ofta till prostitution i Finland Intrycket var att Litauen var det land som kommit längst med att bekämpa handeln preventivt. Man informerade om problematiken och riskerna i både radio och TV Övrigt: Ett nätverk av s.k. nationella kontaktpunkter upprättades med medlemmar från samtliga länder samt Europol. Detta för att snabbt kunna komma i kontakt med kollegor som har kunskaper och erfarenheter när det gäller att utreda människohandel. 9

Europol informerade om möjligheterna för informationsutbyte via deras Member States Operational Support System. Därigenom kan alla OPC-länder utbyta information och även ha tillgång till analysstöd. Deltagarna informerades om FN-konventionen rörande grov organiserad brottslighet med tillhörande protokoll som berör handel med människor. Alla medlemsländer i OPC har inte undertecknat konventionen. OPC-sekretariatet framförde önskemål om att expertgruppen skulle göra en kartläggning av problematiken rörande handel med kvinnor i regionen. 3.4.2 OPC Expertmöte i Stockholm 24-25 april 2001 Den 24-25 april 2001 hölls det tredje expertmötet där representanter från Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Norge, Sverige, Europol och OPC-sekretariatet deltog. Deltagarna informerades om det pågående arbetet vid Europol avseende handel med människor och om vad som framkommit vid mötet med Europas högsta polischefer i Stockholm den 8-9 mars 2001. Diskussioner fördes om att inrätta s.k. joint investigation teams vilket betyder exchange of case officers vid särskilda utredningar. Alla experter är överens om att utveckla möjligheterna att arbeta gränsöverskridande och tillsammans i utredningar rörande handel med kvinnor. Detta görs redan på olika områden men i dagsläget finns inga rutiner för detta. Det finns en del praktiska saker att lösa såsom lön till den gästande polisen, resekostnader och logi för denne samt försäkringsfrågor. En annan fråga som diskuterades var skydd för vittnen. Bland annat framkom att: Tyskland har så kallade vittnesskyddsprogram men de tillämpas inte i så stor utsträckning när det gäller handel med kvinnor de baltiska staterna har en överenskommelse som innebär att man kan skydda vittnen genom att flytta dem mellan de tre länderna Norge kan ge skydd åt kvinnor i särskilda kvinnohus (shelters) Estland kan använda sig av anonyma vittnen och skydda dem genom fingerade personuppgifter En stor del av tiden var avsatt för att länderna skulle presentera var sitt fall som antingen varit framgångsrikt eller fallerat. Av ländernas presentationer framkom med all tydlighet hur resurskrävande och svårutredda människohandelsbrott är. De tar lång tid att utreda eftersom de ofta involverar flera länder och kräver mycket internationellt polissamarbete. Samarbetet med ett av de inblandade länderna kan fungera väl medan hela utredningen kan spolieras av att ett andra involverat land inte kan leva upp till kraven för internationellt polissamarbete. Det är också kostsamt i ärenden där poliser måste resa utomlands för att delta i utredningar i andra länder och ibland måste man avstå från detta av ekonomiska skäl. Expertgruppen beslutade att göra en kartläggning av problematiken rörande handel med kvinnor i regionen enligt förslaget från OPC-sekretariatet. Kartläggningen ska gå till så att Europol ska utforma en enkät som experterna ska svara på. Det inkomna materialet ska analyseras genom Europols Member State Support System. 3.4.3 Operativa resultat I juni 2001 slog dansk polis till mot en organisation som till största delen utnyttjade lettiska kvinnor i prostitution i Danmark. Ärendet hade sin upprinnelse i två mord på prostituerade där den ena kvinnan 10

kom från Thailand och den andra från Lettland. Fallet gick under benämningen Fallet i Åhus och involverade 160 poliser över hela Danmark när det var dags att slå till mot organisationen. Dessförinnan hade dansk polis ägnat fem månader åt inre och yttre spaning. Redan i ett tidigt skede involverades den lettiske polisman som ingår i expertgruppen inom Östersjösamarbetet. Han deltog både under förundersökningen och vid tillslaget och fick möjlighet att tala med de kvinnor som omhändertogs. Insatsen ledde till att lettisk polis fick information om hur verksamheten bedrevs i Lettland, och vilka som låg bakom den där. Ett par personer har även blivit gripna i Lettland. Vid tillslaget greps ett tjugotal personer över hela Danmark och ett tjugotal kvinnor omhändertogs. Utredningen visade att det var ett gift par som bedrev verksamheten som gick under namnet Bordeaux. Till firman hade knutits två telefonister som tog emot beställningar på sexuella tjänster och åtta personer som eskorterade kvinnorna till kunderna. Detaljerade uppgifter om kvinnorna fanns upplagda på data med namn (fingerat), längd, vikt, bystmått, hårfärg, ögonfärg, färg på könshår m.m. Kvinnorna kom till Danmark med bil, båt eller flyg. Länder som Sverige, Polen och Tyskland användes som transitländer. Kvinnorna stannade tre till fyra veckor i Danmark och totalt identifierades 75 kvinnor. Dansk polis uppskattade att kvinnorna sålt sexuella tjänster för 4,5 miljoner danska kronor under ett och ett halvt år. Innan kvinnorna fick någon förtjänst var de först tvungna att betala en skuld på 13 000 danska kronor. De fick behålla en tredjedel av förtjänsten och av den fick de betala 3000 danska kronor i månadshyra för sitt boende. De två morden har inte klarats upp. I ärendet åtalades nio personer för människosmuggling, och fem personer har dömts till fängelse. Både dansk och lettisk polis var mycket nöjda med samarbetet och resultatet av detsamma. Genom att få träffas och bygga upp förtroende mellan olika länders polis underlättar man i högsta grad det operativa samarbetet. 11

4 Läget i Sverige 4.1 Schengeninträdet 25 mars 2001 Sedan den 25 mars 2001 deltar Sverige operativt i Schengensamarbetet, som inbegriper EU-länderna och Norge men däremot inte Storbritannien och Irland. De ökade resandemöjligheterna underlättar emellertid även för den organiserade brottsligheten. Handel med kvinnor är ett brott som särskilt utnyttjar gränsöverskridandet då kvinnorna ofta hamnar i ett beroendeförhållande till gärningsmännen när dessa omhändertar kvinnornas pass. Medborgare från tredje länder (land utanför Schengenområdet), som Schengenländerna kräver visering för måste ansöka om visum för att kunna resa in i området. Viseringen ger i allmänhet möjlighet att fritt resa inom Schengenområdet. Den som har fått en Schengenvisering av Tyskland är sedan oförhindrad att resa till t.ex. Sverige. Ett annat Schengenlands ambassad i tredje land kan alltså fatta beslut som möjliggör för en person att resa in i Sverige. Visumreglerna har därför blivit gemensamma för Schengenländerna. Inträdet i Schengensamarbetet har för Sveriges del inneburit att en rad länder som tidigare var viseringspliktiga till Sverige inte längre är det. På trafik från tredje land skall noggrann gränskontroll göras, men på trafik kommande från annat Schengenland är det inte tillåtet att genomföra gränskontroll, annat än i särskilda undantagsfall. En person kan också få inresetillstånd respektive återreseförbud till ett specifikt Schengenland. För att bekämpa den brottslighet som kan dra nytta av att gränskontrollerna försvunnit finns bl.a. SIS, Schengen Information System. SIS är ett databaserat register som är tillgängligt för behörig personal i alla Schengens medlemsstater. Personer som av - eller utvisats, efterlysta eller försvunna personer, förkomna passhandlingar och stulna fordon är exempel på vad som läggs in i SIS. Alla personer, även svenska medborgare, som reser in i Sverige från tredje land skall kontrolleras mot SIS. Även vid resa ut ur Schengenstat till tredje land görs kontroll mot SIS. 4.2 Polismyndigheten i Skåne län Den 1 mars 2001 fick en nybildad Schengengrupp inom polisen uppdraget att kartlägga förekomsten av handel med kvinnor i länet. I oktober månad lade man ett förslag till polisledningen att Schengengruppen ska göra en inventering av de individer som är kända för att rekrytera och organisera handel med kvinnor till Skåne. 4.2.1 Fakta om Schengengruppen Schengengruppen bildades med anledning av Schengeninträdet. Gruppen fungerar som en s.k. kompensatorisk åtgärd som uppkom på grund av att de inre gränskontrollerna mot Danmark och Tyskland upphörde. Ett organisatoriskt beslut togs under år 2000 att två poliser och två assistenter skulle tillföras kriminalunderrättelsetjänsten. Gruppen består nu av tre poliser och en civilanställd. Verksamheten styrs av samverkansavtalet med Tull, Migrationsverk, Kustbevakning och av Länskriminalavdelningens verksamhetsinriktning. I samverkansavtalet beskrivs bl.a.: Att polisens underrättelserotel är samordnare av underrättelsearbetet Att lägesrapporteringen ska ske vid operativt kvartalsmöte Arbetsuppgifterna för Schengengruppen bedrives utifrån den gränsöverskridande brottsligheten i Skåne. 12

Gruppen har sin inriktning på viss gränsöverskridande brottslighet såsom illegal invandring och handel med människor. I Länskriminalavdelningens gemensamma mål för 2002 kommer människohandeln att lyftas fram. Arbetet i Schengengruppen kommer med stor sannolikhet att utvecklas. Människosmugglingen kommer att kvarstå, men arbetet kommer att fokuseras enbart på människohandel, och uppgifter rörande människohandel har börjat samlas in. 4.2.2 Övrigt om Skåne Det finns flera indikationer på att handel med kvinnor till Skåne pågår och att de berörda kvinnorna i första hand kommer från Ungern, Rumänien, Tjeckien, Slovakien och Litauen. I maj månad bedrevs förspaning i ett ärende men polisen tvingades att lägga ärendet åt sidan då länet drabbades av flera mord under samma tid. Det är också bekräftat att Sverige är ett transitland, med inresa i södra Sverige, för utländska kvinnor som ska till Danmark och utnyttjas i prostitution. I augusti månad omhändertog socialtjänstens prostitutionsgrupp i Malmö en kvinna från Ukraina som anträffades i gatuprostitution. Hon befann sig i gatuprostitution redan en vecka efter det att hon kommit till Sverige och sökt asyl. Det fanns all anledning att anta att någon legat bakom hennes verksamhet här men kvinnan ville inte medverka till en utredning. En kväll i oktober månad checkade ett 20-tal ryska kvinnor in på ett hotell i Skåne. De hade kommit i sällskap med en guide och en busschaufför. Dagen därpå besöktes hotellet av en strid ström svenska män som frågade efter kvinnorna. Kvinnorna kom ner och hälsade på männen och då oftast i sällskap med guiden. Därefter försvann kvinnorna ut från hotellet i sällskap med olika män. Samtal i hotellreceptionen tydde på att det hela rörde sig om prostitution/ koppleri varvid personal på hotellet kallade på polis. Då polis kom till hotellet samtalade man med guiden som berättade att sällskapet var ute på en rundresa i Skandinavien. Man skulle vidare till Köpenhamn, Stockholm och Finland. Guiden uppgav vidare att hon inte hade något ansvar för kvinnornas förehavanden och att det skulle röra sig om prostitution ville hon inte kännas vid. Efterforskningar i ärendet pågår fortfarande. Samtliga kvinnor hade finska Schengenviseringar vilket flertalet ryska kvinnor innehaft som anträffats i prostitution i Sverige. 4.3 Polismyndigheten i Västra Götaland Ledningen för Polismyndigheten i Västra Götaland har beslutat att följa upp eventuell förekomst av handel med kvinnor i polisdistriktet genom inhämtning av kriminalunderrättelser för att styra operativa insatser. I februari 2001 utfärdade myndigheten en länsorder om en särskild insats mot handel med kvinnor t.o.m. augusti 2001. Myndigheten har senare förlängt insatsen t.o.m. april 2002. Arbetet med den särskilda insatsen sker genom: Inhämtning av kriminalunderrättelser och analys av dessa Utveckling av rapporteringsrutiner från iakttagelser vid gränsövergångar Upprättande av kontakter mellan myndigheter och organisationer som kan tänkas ha kunskap och information i frågan Spaning och fortlöpande inhämtning av kriminalunderrättelser skall, vid misstanke om brottslighet relaterad till handel med kvinnor, direkt följas upp av operativt ingripande samt inledande av förundersökning. 13

Under året har gruppen arbetat med 50-100 tips rörande handel med kvinnor och prostitution. Flera uppslag har gällt information om snäva etniska grupper där det ofta är svårt att få fram information. Spaningarna försvåras många gånger av att kvinnorna reser ut och in ur landet och man tappar då tempo i spaningen. Polisen har inte kunnat konstatera om det finns några renodlade bordeller i Göteborg. Däremot är det vanligt att hallickar eskorterar kvinnor till kunder eller tvärtom. Ibland rekryteras kunder genom att visitkort lämnas ut på restauranger, klubbar och på hotell. Två förundersökningar har inletts under året mot två personer från Östeuropa. Ett ärende som väckt särskilt intresse rörde en ung rysk flicka som sökte asyl och saknade passhandling. I förhör berättade hon att hennes far utnyttjat henne sexuellt och att hon tror att fadern sålt henne till maffian men hon vågade inte lämna några detaljer. Flickan placerades på ett barn- och ungdomshem utanför Göteborg varifrån hon ofta försvann under kvällar och helger. Oftast reste hon in till Göteborg och kom hem sent på kvällarna. Vid några tillfällen uppmärksammade personal på hemmet att flickan fick besök av fyra män i yngre medelåldern. De samtalade med henne avskilt och varje gång stod de utomhus. Spaning visade vid två tillfällen, att kvinnan syntes i centrala Göteborg tillsammans med en av polisen känd hallick. Efter kontakt med socialtjänsten i Mölndal togs beslut om omedelbart omhändertagande av flickan med stöd av LVU (Lagen om vård av unga). Drygt en månad efteråt hävdes omhändertagandet då en bekant till flickan lämnade in en passhandling till Migrationsverket. Den visade att kvinnan inte var minderårig och det fanns då inte stöd för omhändertagande enligt LVU. I september månad anordnade Polismyndigheten i Västra Götaland ett handläggarmöte angående problematiken kring handel med kvinnor för sexuellt utnyttjande. Vid mötet deltog polis från Rikskriminalpolisen, Länskriminalpolisen i Stockholm, Göteborg och Skåne samt polis från Danmark, Finland och Norge. Syftet med mötet var bland annat att skapa ett kontaktnät med representanter från olika myndigheter inom Norden, vilka har till uppgift att handlägga denna typ av ärenden. Under mötet gjordes en genomgång av dagsläget i de olika länderna samt informerade om aktuell lagstiftning i respektive land. Aktuella ärenden föredrogs och tillvägagångssätten i de olika länderna jämfördes. 4.4 Polismyndigheten i Stockholms län Under våren 2001 har vid underrättelseroteln på Länskriminalpolisen i Stockholms län genomförts en probleminventering beträffande handel med människor för sexuella ändamål. Polismyndigheten har tidigare inte gjort någon kartläggning eller probleminventering i frågan, och inte heller aktivt arbetat mot den här typen av brottslighet. Inventeringen täcker år 2000 och en del av 2001, och innehåller såväl underrättelser och tips till myndigheten som information från andra myndigheter och organisationer. Inströmningen av information har ökat markant det senaste året. Samtliga polismästardistrikt har fått en förfrågan om de lokala förhållandena inom myndigheten. Materialet som har studerats består av 224 tips och inkomna underrättelser. Efter granskning återstod 39 tips som i något avseende innehöll information som skulle kunna relateras till handel med människor för sexuella ändamål. Flertalet kvinnor uppgavs komma från Baltikum och Östeuropa. En följd av sexköpslagen är att antalet kvinnor, svenska och utländska, i gatuprostitution har minskat de senaste åren. Det finns dock inom Stockholm city polismästardistrikt ett antal kända förtäckta bordeller som hålls under uppsikt. Av kontakt med Stockholms stads socialtjänstförvaltning, åklagarmyndigheten i Stockholms län och regionkontoren för Tullen, Kustbevakningen och Migrationsverket har framkommit att ingen av myn- 14

digheterna har någon handlingsplan eller åtgärdsprogram i syfte att upptäcka eller bekämpa handel med människor för sexuella ändamål. Probleminventeringen avslutas med en rad förslag till åtgärder. Polismyndigheten bör upprätta en handlingsplan för att säkra ett långsiktigt perspektiv i arbetet mot handel med människor, och kontinuerligt bedriva utbildning i frågan. Information bör enligt tjänsteföreskrift insändas till länskriminalpolisens underrättelserotel för bearbetning och analys, och polismyndigheten skall verka för länsgemensamma operativa insatser. 4.5 Polismyndigheten i Västerbottens län Från polismyndigheten i Västerbotten har det inkommit en delrapport till RKP rörande handel med kvinnor för det första halvåret 2001. I rapporten lämnas en kort beskrivning av problematiken inom företrädelsevis Umeå kommun. Inom Västerbottens län i övrigt är inget känt om handel med kvinnor. Under den aktuella perioden har inte någon form av koppleri med inslag av handel med kvinnor uppmärksammats i länet. Det har inte heller framkommit att tidigare utpekade kvinnor från Östeuropa fortsatt med sin verksamhet. Den samlade bilden av att informationsflödet minskat kan möjligen bero på en minskning av handel med kvinnor. Det massmediala intresset kan ha verkat avskräckande. Den grundläggande orsaken tros vara kriminalunderrättelserotelns preventiva arbete, där kontakt tagits med de i Umeå utpekade kvinnorna. Arbetet har främst inriktats på fem kvinnor, ryska medborgare, boende inom Umeå kommun där samtliga är socialt väletablerade och tidigare gifta med svenska män. De har sökt sina kunder på hotell, barer och restauranger i Umeå. Det antas att kvinnorna bedriver könshandel på eget initiativ. Mot en av kvinnorna finns misstanke om nyttjande och försäljning av narkotika. En annan kvinna äger ett reseföretag i Umeå som förmedlar resor för svenska män till Ryssland för kontakt med ryska kvinnor. Handel med kvinnor till Norrbotten har ökat under halvåret och en stor del av verksamheten äger rum på campingplatser och vandrarhem där. För att förebygga detta i Västerbotten har kontakt tagits med campingplatser i Byske, Skellefteå och Umeå. I rapporten från polismyndigheten i Västerbotten rekommenderas att: kartläggningen av handel med kvinnor och dess länkningar till annan brottslighet fortsätter ett polisiärt samarbete påbörjas tillsammans med socialförvaltningar och berörda föreningar såsom exempelvis kvinnojourer. Detta är nödvändigt både ur preventiv- och underrättelsesynpunkt polismyndigheten samverkar med de hotell och restauranger där kvinnohandel kan antas förekomma. Detta för att inhämta underrättelser om förekomsten av handel med kvinnor polisen fortsätter att bygga upp sitt kontaktnät av uppgiftslämnare information lämnas till poliser i yttre tjänst 4.6 Polismyndigheten i Norrbottens län Under 2001 har polisen i Norrbotten rapporterat om en ökning av sexhandeln med kvinnor från Ryssland i regionen. Bussar kommer regelbundet varje veckoslut och kvinnor inkvarteras på bordeller och i stuganläggningar i Finnmark, Ivalo, Rovaniemi, Uleåborg, Kemi, Kemimaa och Torneå. Resorna verkar vara synnerligen välorganiserade och man har egna chaufförer och reseledare. Kvinnorna kommer huvudsakligen från området kring Murmansk. De flesta av dem reser in med finska Schengenvi- 15

seringar och stannar i genomsnitt 1-7 dagar. Under året uppskattar man att minst ett hundratal ryska kvinnor utnyttjats i denna form av sexhandel i länet och man arbetar varje dag med frågor som berör kvinnohandel. Under året har en förundersökning om koppleri inletts. Information om kvinnor, hallickar och aktuella fordon inkommer varje dag till polisen och man kan skönja en del nya tillvägagångssätt även om all information inte kan bekräftas. Sådan information kan vara att kvinnorna får en mobiltelefon när de kommer till Sverige med kundernas namn och telefonnummer inprogrammerade. Mobiltelefonen ska kvinnan använda för att kontakta kunderna och komma överens om var man ska träffas. Man kan köpa sexuella tjänster av kvinnorna på bordeller eller stuganläggningar men det ska också gå att få en kvinna eskorterad direkt till bostaden. Andra uppgifter som ofta florerar är att en kvinna kostar 1 500 kronor per dygn och att en kvinna kan tjäna ca 50 000 kronor per månad samt att hon av den summan endast får behålla en liten del. Kvinnorna, som många gånger är vanliga hemmafruar, måste betala stora summor för transporten till Sverige samt för hjälp med ansökan om visering. Det förekommer även att svenska män tar direkt kontakt med prostituerade kvinnor i Murmansk och bestämmer träff i Sverige. Inte heller i sådana fall får kvinnan behålla hela summan utan den delas med personer som organiserar sexhandeln. Uppgifter om ryska, svenska och finska organisatörer finns hos polisen. Det förekommer att män som köper sexuella tjänster av kvinnorna utsätts för brott såsom stöld, misshandel, rån och utpressning. Detta är man mest benägen att anmäla om det skett på den finska eller norska sidan. En anledning till detta kan vara rädsla för att i Sverige bli anmäld för brott mot lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster. Polisen har uppgifter om att sexköpare kan ha utsatts för samma sak i Norrbotten, men uppgifterna har bekräftats endast i ett fall. Uppgifter finns även om ryska kvinnor som utsatts för hot och våld av svensk sexköpare/kopplare. Norrbotten är ett stort län med en 40 mil obevakad gräns till Finland. Utmed gränsen finns åtta obevakade broar och årligen passerar där 18 miljoner människor. Den vanligast förekommande brottsliga verksamheten är stöld, narkotikabrott, illegal invandring, penningtvätt, ekobrott, varusmuggling samt kvinnohandel. Jämfört med 2000 så har illegal invandring och kvinnohandel ökat markant under 2001. 4.7 Internationella åklagarkamrarna Sedan den 1 januari 2001 finns det sex internationella åklagarkamrar i landet. De har till uppgift att handlägga grov gränsöverskridande brottslighet, t.ex. människohandel, varusmuggling, narkotikabrott och stöldhärvor med internationell anknytning. Till kamrarna kommer också ärenden som kräver omfattande kontakter med utlandet, och utländska myndigheters begäran om rättshjälp i Sverige. Internationella kammaren i Linköping hade i december en tvådagarskurs och information hos Rikskriminalpolisen, där roteln illegal invandring höll föreläsningar om människosmuggling, falska dokument och handel med kvinnor. 4.8 Förundersökningar och domar 4.8.1 Dom i Sunne Tingsrätt I oktober 2001 dömdes en man till fängelse i två år för försök till koppleri enligt 6 kap. 8 1 st och 12 samt 23 kap. 1 brottsbalken, och för människosmuggling enligt 10 kap 5 1 st utlänningslagen. 16

Tre kvinnor från Moldavien dömdes efter erkännanden enligt 10 kap. 1 och 2 4 utlänningslagen till dagsböter, för att utan erforderligt tillstånd ha rest in i Schengenområdet och vistats i Sverige. Enligt de uppgifter som tingsrätten lade till grund för sin bedömning träffade mannen de fyra kvinnorna i Moldavien. Han körde dem i sin bil från Moldavien till Sverige, och mannen hade hela tiden hand om kvinnornas pass. Bilen stoppades vid gränsen mellan Polen och Tyskland för inresekontroll till Schengenområdet. Kvinnorna hade då gömt sig i bagageutrymmet och mannen rivstartade och smet in i Tyskland. Hans pass blev kvar i kontrollen. Resan fortsatte därefter via Danmark till Sverige. De övernattade i mannens före detta hustrus lägenhet i Stockholm, och åkte påföljande dag till Hagfors, där de på en bensinmack sammanträffade med två män. Männen ville ta med en av kvinnorna, men hon vägrade. Istället åkte de båda männen iväg med två av de andra kvinnorna till en stuga där kvinnorna prostituerade sig. Mannen stod för de övriga kvinnornas logi på ett vandrarhem i Hagfors. Morgonen därpå återkom kvinnorna från stugan, och samtliga greps av polis. Kvinnorna uppgav att de trodde att mannen skulle använda dem som prostituerade. På grund av språksvårigheter, kvinnorna talade moldaviska och ryska, och mannen turkiska och svenska, fanns utrymme för tvivel om mannen själv haft prostitutionen som syfte med resan. Mannen nekade till att han skulle känt till att kvinnorna skulle prostituera sig, men befanns av tingsrätten mindre trovärdig, då han under utredningens gång flera gånger ändrat sin berättelse. Han hade varit med när två av kvinnorna överlämnades till två av hans bekanta för att prostituera sig, och han hade efteråt klargjort för kvinnan som vägrat följa med att de skulle prostituera sig. För att ansvar för koppleri skall kunna utdömas krävs att gärningsmannen främjat eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Då mannen kört kvinnorna från Moldavien till Sverige i syfte att de skulle prostituera sig och han dessutom sammanfört dem i Sverige med två kunder ansåg tingsrätten det uppenbart att han främjat prostitutionen. Han har även utnyttjat kvinnorna ekonomiskt då han skulle betala dem först sedan de återkommit till Moldavien, vilket styrks av att de inte erhöll någon betalning från de två kunderna. Av lagtexten framgår att det måste vara fråga om ett främjande eller utnyttjande av mer än en tillfällig sexuell förbindelse. I förarbetena (prop. 1983/84:105 s. 43) sägs att det inte krävs att gärningsmannens åtgärd i det enskilda fallet lett till att annan har haft prostitutionsförbindelser. Tingsrätten resonerade kring detta uttalande, men fann att bedömningen bör utgå från vad som faktiskt skett, nämligen att två kvinnor vid ett tillfälle haft en tillfällig sexuell förbindelse med varsin man. Ett fullbordat koppleribrott ansågs inte föreligga, och prövningen måste därför avse försök till koppleri. För att kunna dömas för försök till koppleri krävs att försöksbrottet omfattas av åklagarens gärningsbeskrivning. Trots att så inte var fallet ansåg tingsrätten att det fanns förutsättningar att döma mannen för försök till koppleri. Anledningen till detta var att åklagaren hade påstått ett brott som han ansåg vara fullbordat, och det var då överflödigt att han preciserade omständigheterna som hade att göra med att brottet inte fullbordats. Tingsrätten fann att mannen skulle dömas för försök till koppleri för situationen där två av kvinnorna prostituerat sig. Vad gäller mannens agerande mot de två andra kvinnorna måste tingsrätten bedöma om den s.k. försökspunkten var uppnådd. Försökspunkten anses uppnådd, så snart någon påbörjat en handling, vilken omedelbart skulle ha lett till brottets fullbordan. Tingsrätten fann att försökspunkten var uppnådd då mannen sammanfört de fyra kvinnorna med två män, som fick välja vilka kvinnor de skulle ta med sig. Således kunde mannen dömas för försök till koppleri avseende även denna situation. Mannen åtalades även för brott mot utlänningslagen 10 kap 5 (människosmuggling), enligt vilket lagrum det måste föreligga ett vinstsyfte. En verksamhet brukar anses ske i vinstsyfte när gärningsmannen 17