Fastighetsägarna HSB Hyresgästföreningen Riksbyggen SABO Statens fastighetsverk Svenska Kommunförbundet Villaägarnas Riksförbund Vägverket

Oktober 2002 Fastighetsägarna HSB Hyresgästföreningen Riksbyggen SABO Statens fastighetsverk Svenska Kommunförbundet Villaägarnas Riksförbund Vägverket

Innehåll 1. Avgifta Byggandet 3 2. En giftfri miljö det mål vi arbetar för 4 3. Avgifta men hur? 6 4. Hur går vi tillväga? 9 5. Förbudslistan 10 6. Avvecklingslistan 10 Rapporten är framtagen av Kemi & Miljö Konsulterna AB Författare: Per Rosander, Mattias Ståhl Oktober 2002, Stockholm Reviderad av Erica Gyllered, Statens Fastighetsverk, feb 2003-2 -

1. Avgifta Byggandet PCB, bly, freoner, isocyanater listan över hälso- och miljöfarliga ämnen i byggnader kan göras lång. Bostäder och arbetsplatser har ofta inbyggda miljöproblem giftiga ämnen som läcker ut i omgivningen både medan husen används och när de rivs. PCB-saneringen är ett avskräckande exempel på hur fel kemikalie på fel plats kan medföra gigantiska problem och kostnader. Mycket har förändrats till det bättre. Byggbranschen blir allt mer miljömedveten och valet av byggvaror styrs alltmer mot låg miljöbelastning. Den stora utmaningen idag är att välja miljöanpassade material utan att göra avkall på kostnadseffektivitet och funktionskrav. Samtidigt som vi utnyttjar dagens kunskap måste vi se till att inte bygga in framtida problem. Byggföretagen arbetar ofta på var sitt håll med kemikalieproblematiken. Vi har valt en gemensam strategi för kemikaliearbetet. Genom att agera gemensamt vill vi öka takten i miljöarbetet och sätta press på byggvaruleverantörer att snabbare ta fram bättre produkter. Riksdagen har beslutat att företag och myndigheter ska arbeta mer förebyggande med att eliminera användningen av farliga ämnen. Man kan beskriva det hela som en omfattande avgiftning av samhället. Samhällets aktörer har ett gemensamt ansvar för att allt från konsumentvaror till byggnader är fria från skadliga ämnen. Den här rapporten beskriver strategin, som utgår från de nya mål och riktlinjer som riksdagen har antagit. Här presenteras också de tio ämnesgrupper som vi har valt att prioritera för åtgärder och en modell som vi använder oss av för att undvika skadliga ämnen. Rapporten och övriga underlag har tagits fram av konsultföretaget Kemi & Miljö AB. Medverkande organisationer: Fastighetsägarna HSB Hyresgästföreningen Riksbyggen SABO Statens fastighetsverk Svenska Kommunförbundet Villaägarnas Riksförbund Vägverket - 3 -

2. En giftfri miljö det mål vi arbetar för Uppemot 100 000 olika ämnen finns registrerade i samhället. Av dem marknadsförs årligen mellan 15 000 och 20 000 för praktiskt bruk i Sverige. Kunskapen om ämnenas hälso- och miljöeffekter är i allmänhet mycket bristfällig - för de flesta har vi inte ens grundläggande data om deras giftighet för människa och miljö. Det vi vet från undersökningar som har gjorts är att många ämnen har förmåga att påverka människor, djur och natur. Att exempelvis allergier och vissa cancerformer ökar misstänks delvis bero på den stora spridningen av naturfrämmande ämnen. Många av de ämnen som vi använder dagligen i våra hem är allergiframkallande eller har andra hälso- och miljöfarliga egenskaper. FAKTARUTA - FARLIGA ÄMNEN De farliga ämnena karaktäriseras av en eller flera av följande egenskaper: Cancerframkallande, mutagena, reproduktionsstörande och allergiframkallande Ämnena kan t.ex. framkalla cancer, orsaka mutagena effekter och allergier, försvaga immunförsvaret och störa hormonella funktioner. Som ett resultat av detta påverkas bland annat reproduktionsförmåga, fosterutveckling och intelligensutveckling. Persistenta Ämnena bryts ned mycket långsamt, vilket medför att de finns kvar länge i naturen. Nedfallet kan hamna långt ifrån utsläppskällan, de förhöjda halterna av föroreningar i polartrakterna är ett tydligt bevis på detta. På grund av den långsamma nedbrytningen medför det att ämnenas halter i mark och sediment ökar för att slutligen riskera att nå skadliga halter. Bioackumulerande Ämnena är fettlösliga och ackumuleras i biologisk vävnad. Vid överföring mellan organismer i näringskedjorna medför detta förhöjda halter ju högre upp i näringskedjan man kommer. Särskilt problematiska ur detta avseende är ämnen som både är svårnedbrytbara och bioackumulerande. Miljöfarliga ämnen och metaller Ämnen som påverkar miljön negativt utan att klassas som persistenta eller bioackumulerande. Metaller som används i sådana tillämpningar att metallerna kommer ut i miljön i en omfattning som medför att miljö och/eller människors hälsa kan komma till skada. Trots att kemikaliefrågan har varit på den politiska dagordningen i decennier, har problemen snarast vuxit och blivit allt mer komplexa. Sverige ligger dock långt framme och man har höga ambitioner. Bland de femton nationella miljömål som riksdagen har beslutat om för att nå det hållbara samhället, handlar ett specifikt om kemikalier: - 4 -

En giftfri miljö: Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Målet innebär att halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära bakgrundsnivåerna och att halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll. Målet ska tillsammans med övriga fjorton nationella miljömål vara uppfyllt senast år 2020. Riksdagen har också utfärdat riktlinjer för att nå målet. De säger bland annat: Nyproducerade varor som introduceras på marknaden ska i huvudsak vara fria från: - av människan framställda organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerbara samt ämnen som ger upphov till dessa ämnen - av människan framställda ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande och hormonstörande inklusive fortplantningsstörande - kvicksilver, kadmium, bly och dess föreningar. Metaller används i sådana tillämpningar att metallerna inte kommer ut i miljön i en omfattning som medför att miljö och människors hälsa kan komma till skada. Av människan framställda organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerbara förekommer i produktionsprocesser endast om företaget kan visa att hälsa och miljö inte kommer till skada. Även på EU-nivå håller en helt ny strategi på att växa fram. Enligt det förslag som nu behandlas skall tillverkare och importörer vara skyldiga att göra de tester som behövs för att visa att det ämne de vill saluföra inte orsakar problem. Om inte testerna finns, får ämnet inte börja säljas, alternativt dras försäljningstillståndet in. Om de nya kemikaliereglerna införs kan det på sikt betyda en ordentlig sanering av kemikalieflödet. Lagar och regler är viktiga, men det tar ofta lång tid att genomföra dem. Därför behövs också en mängd frivilliga krafter som hjälper till. Vi som köper och använder kemikalier måste ta ansvar för vår del. Frivilliga åtgärder har också den fördelen att de kan ge resultat snabbt, förutsatt att vi samverkar och vågar ställa krav. Det är bakgrunden till vårt projekt Avgifta Byggandet. - 5 -

3. Avgifta men hur? Inom Avgifta Byggandet arbetar vi efter följande principer: 1. Försiktighetsprincipen ska alltid användas! Vår kunskap om ämnens hälso- och miljöeffekter är inte fullständig. Sambandet mellan orsak och effekt är ofta så komplicerat att det bara kan beskrivas i form av mer eller mindre sannolika misstankar. Att ständigt skjuta upp en åtgärd med hänvisning till att vi inte vet tillräckligt är inte acceptabelt. Vetenskapligt grundad misstanke, snarare än fullständiga bevis, är tillräckligt för att genomföra en åtgärd. Denna försiktighetsregel är en grundprincip både inom svensk och europeisk miljöpolitik. 2. Åtgärda problemen redan vid källan! Den mest effektiva metoden för att slippa framtida problem är att arbeta förebyggande. Genom att se till att de farliga ämnena aldrig kommer in i samhället elimineras också risken att de ger problem senare. Erfarenheten visar nämligen att det är omöjligt att förhindra att exempelvis kemiska tillsatser i varor så småningom hamnar i naturen, trots försök att skapa slutna system för dem. Regeln måste istället vara att skadliga ämnen byts ut mot mindre skadliga så långt det är möjligt. 4. Rensa ut farliga ingredienser se inte bara till utsläpp! Fram till 1980-talet fokuserades åtgärder framför allt på utsläpp via skorstenar och avloppsrör från industrier. I takt med att sådana utsläpp har åtgärdats, har mängden farliga ämnen som ingår i varor ökat kraftigt. Nya och okända kemikalier introduceras ständigt i det växande produktflödet, exempelvis i elektroniska produkter och nya plastmaterial. Jämfört med fabriksutsläppen är problemen komplexa och osynliga. Kemikaliearbetet behöver riktas mer mot varornas innehåll - varuflödet måste avgiftas. 5. Också gifter som uppstår oavsiktligt måste stoppas! Många naturfrämmande ämnen runt omkring oss är inte avsiktligt tillverkade. Istället är de oönskade biprodukter från olika kemiska processer i samhället. Det gäller bl.a. dioxiner, som uppstår vid exempelvis förbränningsprocesser. Vissa av biprodukterna är bland de mest skadliga ämnen som existerar. För att uppnå målet - En giftfri miljö måste även användningen av ämnen och processer som indirekt ger upphov till farliga ämnen upphöra. 6. Förebygg att farliga kemikalier ersätts av snarlika ämnen! Kemikaliearbetet baseras alltför ofta på åtgärder ämne-för-ämne. Att undersöka ett enda ämnes totala farlighet tar flera år, och är ytterst kostsamt. Resultatet blir ofta att farliga ämnen ersätts av ett annat skadligt, men mindre undersökt ämne. För att undvika detta väljer vi i vissa fall att avveckla en hel grupp kemiskt besläktade ämnen, även om bara några av ämnena har bevisats vara giftiga. Därmed minskar vi risken för att liknande problem ska uppstå i framtiden. 7. Avveckla särskilt de material som orsakar många problem! - 6 -

Vi fokuserar också på materialflöden som är särskilt föroreningsbelastade. PVCplast är exempel på ett material som kan kallas multiproblemflöde. PVC innehåller miljöfarliga additiv som ftalater, bly och tennorganiska föreningar. Samtidigt medför också såväl tillverkning som avfallshantering av PVC betydande miljöproblem. För att minska kemikaliebelastningen är ofta en avveckling av det farliga materialflödet i sig att föredra, framför åtgärder mot enskilda ämnen i flödet. Vilka byggvaror innehåller farliga ämnen? Det mesta materialet i ett hus är ofarligt. I ett normalt flerbostadshus utgör betong, tegelputs, gips, lättbetong och natursten mer än 90 procent av vikten. Ändå spelar byggsektorn en stor roll för det skadliga kemikalieflödet, genom de stora materialvolymer som omsätts. Ämnen med negativa miljö- och hälsoegenskaper tillsätts ofta produkter med höga krav på slitstyrka, formbarhet, hållbarhet, vidhäftning och/eller brandhämning. Det gäller bland annat färger, lacker, lim, impregnerat trä, flamskyddsmedel (t.ex. i plaster och textilier), fogmassor och avjämningsmassor. Några exempel: fram till 1970-talet användes ca 350 ton PCB i byggnationer, främst i fogmassor. Mellan 70 och 300 ton PCB beräknas finnas kvar i befintliga fasta konstruktioner 400 000 1 800 000 ton mjukgörare (en grupp kemiska tillsatsämnen) har använts i byggvaror i Sverige åren 1965-1990 befintliga golv och kablar beräknas innehålla 60 000 ton klorparaffiner 8000 ton miljöfarliga flamskyddsmedel används varje år, bland annat i kretskort, kablar, isolering och inredning ca 900 000 ton bly finns inbyggt i samhället. Det är viktigt att inte bara fokusera på de områden där miljö- och hälsoskadliga effekter är tydliga. För att få en helhetsbild är det nödvändigt att också åtgärda ämnen som i sig inte uppvisar farliga egenskaper men som under sin livscykel orsakar problem. Avgifta Byggandet syftar till att minska miljögiftspridningen både genom åtgärder mot farliga ämnen i byggvaror och mot de utsläpp som uppstår indirekt genom olika material. - 7 -

FAKTARUTA - BYGGVAROR OFTA INNEHÅLLANDE FARLIGA ÄMNEN Färger och lacker Färger och lacker innehåller mycket ofta farliga ingredienser. De är vanliga i form av pigment, bindemedel, konserveringsmedel, lösningsmedel, torkmedel (sickativ) och dispergeringsmedel (med uppgift att få färgens olika beståndsdelar att blanda sig med varandra). Lim Vattenbaserade lim innehåller ofta konserveringsmedel, bindemedel och dispergeringsmedel som är hälso- och miljöfarliga. Träskyddsmedel Kan exempelvis innehålla arsenik och polyaromatiska kolväten. Avjämningsmassor Snickeri- och väggspackel innehåller ofta skadliga konserveringsmedel. Fogmassor Isocyanater och ftalater (mjukgörare) är relativt vanliga i fogmassor. Konserveringsmedel förekommer allmänt och brandfogmassor kan även innehålla miljöfarliga tennorganiska föreningar. Plastvaror Plaster innehåller miljö- och hälsofarliga tillsatser som kan vara skadliga t.ex. mjukgörare (ftalater och klorparaffiner), bromerade flamskyddsmedel och antioxidanter (motverkar nedbrytning av plastpolymeren). --- Inom byggsektorn är de allergiframkallande ämnen mycket vanliga. De förekommer i drygt tusen av de produkter som hanteras inom byggbranschen. Totalt sett förekommer ca 30 000 40 000 byggprodukter med kemiska tillsatser. - 8 -

4. Hur går vi tillväga? I takt med att kunskapen om varor och deras tillsatser ökar, förbättras möjligheterna att göra lämpliga produktval. Men vi kan inte vänta på fullständig kunskap innan vi agerar. Med utgångspunkt i de sju principerna måste vi agera aktivt, t.ex. innebär försiktighetsprincipen att vi måsta handla även mot misstänkta risker. Syftet med Avgifta byggandet är därför att: - minska användandet av ämnen som vi idag vet är farliga - arbeta förebyggande genom att skaffa mer kunskap om de ämnen som vi idag saknar tillräcklig kunskap om - påverka byggindustrin och leverantörer så att bättre och mer miljöanpassade produkter utvecklas. För att få ordning på arbetet har vi upprättat en metod som används av samtliga berörda aktörer i samband med ett byggprojekt. Metodiken innebär att: byggvaror med farliga ämnen identifieras tidigt under byggprocessen, vi ser till att olämpliga byggvaror undviks genom byte till bättre alternativ, i de fall farliga ämnen ändå används, dokumenteras skälen till detta (t.ex. ekonomiska överväganden, tekniska krav, brist på alternativ), vi påverkar tillverkarna så att ersättningsprodukter utvecklas för produktområden där alternativ saknas, kemikaliearbetet kontinuerligt utvärderas och att uppnådd kunskap förs vidare till kommande byggprojekt, vi ser till att fokus hamnar på rätt saker, där störst effekt kan uppnås. Som stöd i arbetet har vi prioriterat ett antal ämnen/ämnesgrupper som vi vet har en eller flera miljö- och hälsoskadliga egenskaper. Ämnena är sorterade i två listor prioriterade för avveckling: Förbudslistan: Listan innehåller exempel på ämnen som definitivt inte får användas. Ämnena är förbjudna eller reglerade i lagstiftningen. Dessa ämnen ska normalt inte förekomma i produkterna. Avvecklingslistan: Denna lista består av ämnen som har större användning i dag och som därför kräver betydande arbete för att avvecklas. De tio ämnesgrupperna har valts utifrån att de är allmänt kända problemämnen och angelägna att åtgärda. De finns på en eller flera av de prioriteringslistor som beslutats i miljöpolitiska sammanhang. De är också relativt vanliga inom byggsektorn. - 9 -

5. Förbudslistan En rad ämnen är förbjudna eller starkt reglerade i svensk och EU:s lagstiftning. Dessa får naturligtvis inte användas inom Avgifta Byggandet. Exempel på ämnen på förbudslistan är. Asbest CFC ( freoner ) Formaldehyd Haloner HCFC ( mjuka freoner ) Kadmium och dess föreningar Krom, kreosot- och arsenikföreningar för träskyddsbehandling Kvicksilver och dess föreningar PCB/PCT Restriktioner och förbud framgår av Kemikalieinspektionens Begränsningsdatabas som finns på deras hemsida. www.kemi.se 6. Avvecklingslistan Denna lista innehåller de ämnen som vi valt att prioritera för avveckling genom gemensamma ansträngningar: 1. Bisfenol A/Bisfenol A-diglycidyleter 2. Bly och blyföreningar 3. Bromerade flamskyddsmedel 4. Ftalater 5. Isocyanater 6. Isotiazolinoner 7. Klorparaffiner 8. Koppar och kopparföreningar 9. Alkylfenoletoxylater 10. PVC Åtskilliga andra ämnen uppfyller de kriterier som här redovisats. Listan är inte komplett, utan fungerar som en åtgärdslista för ett aktivare kemikaliearbete. Normala försiktighetsåtgärder vid val av övriga ämnen fortsätter. I takt med att arbetet går framåt kommer fler ämnen att prioriteras för åtgärder. För den som vill veta mer finns kompletterande underlag till listan. - 10 -

1. Bisfenol A och Bisfenol A diglycidyleter Farlighet och förekomst i miljön: Bisfenol A och Bisfenol A diglycidyleter är båda klassificerade som allergiframkallande, den sistnämnda även som miljöfarligt ämne. Vid djurförsök har Bisfenol A orsakat leukemi och lymfom, men testerna har inte ansetts tillräckliga för att klassificera ämnet som cancerframkallande. Ämnet har också visat sig påverka reproduktionsförmågan och fosterutvecklingen hos möss, fåglar och råttor. Studier av hur Bisfenol A sprids i miljön saknas nästan helt. Eftersom ämnet är vanligt förekommande i produkter kan spridningen förväntas vara stor. Vid en studie av grönsaker som konserverats i burkar med insida av Bisfenol A-haltig plast, uppmättes höga halter av ämnet i livsmedlet. Användning och åtgärder: Bisfenol A används vid tillverkning av vissa plaster (epoxyplast, polykarbonat och polystyren), i epoxylim, färg, glas och keramik. Ca 40 ton används årligen i Sverige, varav ca 16 ton inom plastindustrin. Bisfenol A diglycidyleter används som bindemedel i färger, lim och golvbeläggningsmaterial. År 2000 användes ca 6000 ton i Sverige. Vanligast förekommande produkter är färg och lack, lim, och golvbeläggningar. Genom att ställa tydliga krav i samband med upphandling kan alternativa produkter användas och flera av de farliga ämnena därmed undvikas. CAS-nr Namn Förekomst och användning 25068-38-6 Bisfenol A diglycidyleter, epoxiharts Färg, lack; syntesråvara; bindemedel (färg, lim, golv) 1675-54-3 2,2-bis[4-(2,3-epoxipropoxi)- fenyl]propan (Bisfenol A diglycidyleter) 80-05-7 Bisfenol A 4,4'-isopropylidendifenol Färg, lack, bindemedel (färg, lim, golv) Syntesråvara; härdare; stabilisatorer - 11 -

2. Bly och blyföreningar Farlighet och förekomst i miljön: Tungmetallen bly kan orsaka olika skador i människokroppen. Bland kända effekter förekommer störningar av nervsystem, enzymfunktioner och blodkroppsbildning, njurskador och fosterskador. Redan vid befintliga blyhalter i stadsmiljöer har reproduktionsstörningar, nedsatt inlärningsförmåga och intelligensutveckling påvisats. Allt fler studier bekräftar också sambandet mellan blyhalten i miljön och graden av aggressivt beteende hos människor. Bly är ett grundämne och bryts inte ned, utan lagras upp i mark och vattendrag. I sedimenteringsprocesser sker en långsam mineralisering, men processen går betydligt långsammare än vad hastigheten av nytillförsel är. Stora spridningskällor till luft är avfallsförbränning och stålframställning. Bly tillförs också genom spridning av slam och handelsgödsel, målarfärger och skrothantering (elektronik). Blyhaltig bensin är numera dock förbjuden i Sverige. Användning och åtgärder: Användning av bly i Sverige har minskat inom flera olika användningsområden, men den totala användningen är i princip oförändrad främst på grund av den stora användningen i ackumulatorer. Ca 35 800 ton bly används för tillverkning av ackumulatorer. Inom byggsektorn används bly som tillsats i plast (ca 150 ton/år i Sverige, 1999), i färg och som korrosionsskydd (ca 60 ton/år). Trenden är att användandet av bly i dessa användningsområden minskar vilket även stämmer för t.ex. elektronik och glödlampor. Några blyföreningar är redan förbjudna i färger. Blymantlad kabel används inte heller längre vid husbyggen. Stora delar av blyanvändningen inom byggsektorn bör gå att eliminera utan större problem eller kostnader, t.ex. kan blyhaltig färg ersättas av andra produkter. Ett problemområde kan vara byggnader som av antikvariatiska skäl behöver målas och rostskyddas med blyinnehållande medel. Även blyplåt används ibland av samma skäl. Fortfarande kan importerat byggmaterial, t.ex. plaströr och folier innehålla bly som stabilisatorer. - 12 -

3. Bromerade flamskyddsmedel Farlighet och förekomst i miljön: De bromerade flamskyddsmedlen utgörs av ca 70 olika föreningar. Mest undersökta och diskuterade är de så kallade polybromerade bifenyler (PBB) och polybromerade difenyletrar (PBDE). Ämnena är bioackumulerande och persistenta. De kan också orsaka hormonell påverkan på lever och sköldkörtel, beteendestörningar, fosterskador och försämrad fortplantningsförmåga. Några av ämnen misstänks också kunna orsaka levercancer och lymfkörtelscancer. Flera av de övriga flamskyddsmedlen är dåligt undersökta men även de misstänks ha liknande negativa effekter på hälsa och miljö. Eftersom ämnena är svårnedbrytbara och fettlösliga kan vi idag detektera dem över hela världen. Halterna av PBDE i modersmjölk hos svenska kvinnor har också ökat ca 50 gånger de senaste femtio åren. Den största risken för spridning sker i samband med avfallshanteringen. Om produkterna hamnar på soptippen eller i dåligt kontrollerade förbränningsanläggningar är risken stor att de sprids till omgivningen. Att försöka återvinna material som innehåller flamskyddsmedel är ingen god idé, risken är att spridningen istället blir större. Användning och åtgärder: Bromerade flamskyddsmedel används i möbler, textilier, kablar, bygg- och isoleringsmaterial, elektrisk och elektronisk utrustning samt plaster. Syftet är att minska risken för brand och hejda förloppet om det väl börjat brinna. Platser där mycket människor samlas har särskilt höga krav på brandskydd. I Sverige användes 1999 ca 26 ton PBDE som råvara vilket är en minskning jämfört med tidigare. Den stora tillförseln sker dock genom import av flamskyddade varor. Kemikalieinspektionen uppskattar att ca 550 ton PBDE importeras i varor (år 2000) vilket är en ökning jämfört med tidigare. Sverige arbetar idag för att all användning av PBB och PBDE ska upphöra. Ibland kan det vara svårt att veta vilka produkter som innehåller bromerade flamskyddsmedel. Därför kan det ställas som krav på leverantörerna att PBDE och PBB inte får ingå i varorna. Alternativ till bromerade flamskyddsmedel är bland annat metallföreningar, organiska fosforföreningar som innebär lägre miljörisker, men som också innebär hälsorisker. Ett bättre sätt att skydda sig är istället att välja material och konstruktioner som minskar behovet av flamskyddsmedel. - 13 -

4. Ftalater Farlighet och förekomst i miljön: Ftalater är ett samlingsnamn för en stor grupp ämnen (diestrar av ftalsyra). Flera av ftalaterna har i djurförsök visat sig framkalla bland annat cancer, njurskador och fortplantningsstörningar. Vissa av dem kan påverka hormonsystem på grund av egenskaper som liknar det naturliga könshormonet östrogen. Kunskapen om flertalet ftalater är dock fortfarande mycket bristfällig, vilket gör det viktigt att tillämpa försiktighetsprincipen. Drygt en miljon ton produceras årligen i Europa. Den stora spridningen har gjort att ftalater är bland de absolut vanligaste kemiska föroreningarna i miljön. Ftalater finns i höga halter i avloppsvatten och reningsverksslam, men också i mark och ytvatten, särskilt i tätbebyggda områden. Ftalater har också detekterats i blod, urin och bröstmjölk hos människan. Användning och åtgärder: Ftalater används framför allt som mjukgörare i PVC-plast. PVC-mattor och elkablar är exempel på produkter med stora mängder ftalater (ofta upp till 30 %). Ftalater kan också finnas i färg, lack, lim och tätningsmedel. Riksdagen har förbjudit ftalater i leksaker avsedda för barn under tre år. EU har ett liknande förbud. EU har också klassat DEHP, den vanligaste ftalaten som giftig för foster och människans fortplantning, och får därför bara säljas i kemiska produkter som används yrkesmässigt. PVC-golv ersätts av alternativa material som linoleum, trägolv eller andra plastpolymerer. I våtutrymmen är keramiska material ett alternativ. Ftalatfria alternativ finns för produktgrupperna färg, lack, lim och tätningsmaterial. Listan nedan visar några vanliga och relativt väl undersökta ämnen. För att minska den sammanlagda exponeringen för ftalater, är det viktigt att ftalater med kända risker inte ersätts av andra, mindre undersökta ftalater. Av försiktighetsskäl bör alternativen vara helt fria från ftalater. CAS-nr Namn Förekomst och användning (exempel) 84-74-2 Dibutylftalat, DBP 117-81-7 Di(2-etylhexyl)ftalat; DEHP Golv-, väggmattor, belagd väv, profiler, folie 117-84-0 Di-n-oktylftalat, DNOP Golvmattor 85-68-7 Benzylbutylftalat, BBP Golv-, väggmattor 26761-40-0/ 68515-49-1 DIDP Elkabel, belagd plåt, belagd väv, folie 28553-12-0 DINP Belagd väv, profiler - 14 -

5. Klorparaffiner Farlighet och förekomst i miljön: Klorparaffinerna delas in i kort-, mellan- och långkedjiga beroende på hur lång molekylen är. De är persistenta och finns därför kvar länge i miljön. De kortkedjiga klorparaffinerna är också bioackumulerande och mycket giftiga för vattenlevande organismer. Vid djurförsök orsakar de cancer vilket gjort att de är klassificerade som misstänkt cancerframkallande. På samma sätt som andra svårnedbrytbara och bioackumulerande ämnen sprids globalt kan vi upptäcka klorparaffinerna i flera olika organismer. I Sverige har ämnena bland annat upptäckts i gråsäl, älg, fiskgjuse och kanin. Klorparaffinerna utgör därför i sig själva en risk för hälsa och miljö. Men de kan dessutom vid höga temperaturer (i arbetsmiljön) brytas ned till andra dokumenterat giftiga ämnen för människan. Detta gäller t.ex. vid förbränning av avfall då det extremt giftiga ämnet dioxin kan bildas. Användning och åtgärder: Användningen av klorparaffiner har minskat dramatiskt på senare år. Sedan 1990 har den totala användningen minskat med ca 90 %, och 1999 låg förbrukningen på ca 340 ton i Sverige. De kortkedjiga klorparaffinerna utgör idag ca 10 % av den totala användningen (34 ton), men andelen kommer troligen att minska med vidtagna åtgärder. Hur mycket klorparaffiner som importeras via varor är däremot okänt. Klorparaffinerna används framför allt som kyl-, smörjmedel och skärvätska (ca 39 %), och som flamskydd och mjukgörare i plast och gummi (ca 39 %) samt i färg, lim och fogmassor (ca 22 %). De kortkedjiga klorparaffinerna har fasats ut ur stegvalsning av stål, de är på väg ut ur färg och lack och enligt produktregistret används de inte längre som flamskyddsmedel i gummi, plast och textil. På samma sätt som med bromerade flamskyddsmedel bör tydliga krav ställas på leverantörer att klorparaffiner inte får förekomma i varorna, t.ex. kabel, färg och fogmassor. Det finns olika alternativ idag men flera av de kortkedjiga klorparaffinerna är ersatta av långkedjiga. Även om användandet minskat är det viktigt att komma ihåg att ämnena också finns inbyggda i samhället, vilket utgör en risk i samband med avfallshantering. - 15 -

6. Isotiazolinoner Farlighet och förekomst i miljön: Isotiazolinoner är ett av de mest allergiframkallande ämnena som förekommer i kemiska produkter. De finns olika isotiazolinoner och klassificeringen av dem är olika. Gemensamt för dem är deras allergiframkallande egenskaper. Några är dessutom giftiga för människor och djur, frätande och svårnedbrytbara. Misstankar finns att de även är bioackumulerbara. Användning och åtgärder: Isotiazolinoner används som konserveringsmedel för att hindra svamp- och mögelangrepp. Ämnena förekommer i färg, lim, fogmassor, skärvätskor, rengöringsmedel, kosmetiska produkter och inom kemisk- och pappersindustri. Av de tre vanligaste isotiazolinonerna användes ca 110 ton i Sverige år 2000. Kathon är exempel på en isotiazolinonförening. Den tillhör ett av de vanligaste ämnena som finns i kemiska produkter. Halten av isotiazolinoner i produkter är ofta mycket låg. Ofta redovisas halterna som maxvärden vilket gör att osäkerheten om de faktiska volymerna är hög. Eftersom ämnena är mycket allergiframkallande har de ett särskilt krav på sig avseende märkning. Flera av izotiazolinonerna har bedömts som "särskilt farliga biocider" av Kemikalieinspektionen. Vid en utfasning av i först hand Kathon har det dock visat sig att de ersatts av andra, visserligen mindre skadliga, isotiazolinoner. I första hand bör behovet av konserveringsmedel elimineras. I naturfärger används oftast inte konventionella konserveringsmedel, utan istället ämnen med naturligt ursprung, till exempel lavendelolja eller nejlikolja. Även dessa ämnen kan dock ge upphov till allergier. En väg att komma från problemet med konserveringsmedel är att utveckla metoder där färger hanteras i torr form, och blandas ut först i samband med själva målningen. - 16 -

7. Isocyanater Farlighet och förekomst i miljön: Isocyanater framkallar bl.a. astma, luftrörskatarr, lunginflammation och eksem. Ämnesgruppen är den dominerande orsaken till yrkesrelaterad astma. Vissa isocyanater har också påvisats orsaka cancer vid djurförsök. Allergiskt kontakteksem vid kontakt med isocyanater sker huvudsakligen vid hantering av ofullständigt härdade produkter. Vid bearbetning, upphettning eller brand i material som innehåller isocyanater, t.ex. polyuretanplast finns risk att isocyanater sprids. Användning och åtgärder: Isocyanater är en grupp kväveföreningar som används för att få fram vissa specifika egenskaper hos produkter, t.ex. starkhet, hårdhet och elasticitet. De används framför allt i framställningen av polyuretan till lim, lack och fogskum. I Sverige används isocyanater i omkring 50 olika kemiska föreningar. Råvaruimporten av isocyanater (TDI, MDI, IPDI, se tabell nedan) var år 1998 ca 3 300 ton, dessutom beräknas ca 4 500 ton följa med i importerade varor. Tillverkningen i världen har fördubblats de senaste 20 åren och uppgår till ca 2 miljoner ton i Västeuropa. För arbete med isocyanater i byggnadsindustrin är utbildning och licens för arbetet därför numera obligatoriskt. Gränsvärdena i arbetsmiljön har sänkts och bearbetningen av material som kan avge isocyanater är alltmer reglerad. Stora risker kvarstår dock i samband med bildandet av isocyanater vid ofrivilliga bränder och annan upphettning. För att minska hälsoriskerna vid hantering av t.ex. TDI kan prepolymerisering göras. CAS-nr Namn Förekomst och användning 584-84-9 Toluen-2,4-diisocyanat, TDI (2,4) Mjuka skum, tvärbindning av nylon, ytbeläggningar, lim, lack 91-08-7 Toluen-2,6-diisocyanat, TDI (2,6) Se ovan 101-68-8 Difenylmetan-4,4 -diisocyanat, MDI (4,4 ) 5873-54-1 Difenylmetan-2,4 -diisocyanat MDI(2,4 ) Ytbeläggningar, rör, packningar, spandexfibrer (kläder), mjukskum, lim, lack Se ovan 4098-71-9 Isoforondiisocyanat, IPDI Ytbeläggningar (golv) - 17 -

8. Koppar och kopparföreningar i kontakt med utgående vatten Farlighet och förekomst i miljön: Kopparjonen och dess lättlösliga salters höga giftighet är väl dokumenterade. Lägre stående organismer är avsevärt mer känsliga än högre stående. Därför utgör förhöjda kopparhalter i miljön i första hand ett miljöproblem. Halterna av koppar i vattendrag och sediment är på flera håll förhöjda jämfört med de naturliga bakgrundsnivåer, och flera platser har uppmätt nivåer som anses vara klart skadliga för vattenlevande organismer. Stora mängder koppar frigörs årligen genom korrosion och slitage från t.ex. tak, fasader och vattenledningar. En stor del av denna spridning fångas upp i reningsverk och avloppssystem, men ca 7 ton/år sprids diffust till ytvattensystem. En undersökning i Stockholm beräknade att ca 4,3 ton koppar som kommer till reningsverken, har sitt ursprung i ledningssystemen. Korrosionen i ledningarna beror på ett flertal faktorer bl.a. vattnets hårdhet, ph, temperatur, strömningshastighet mm. Detta medför att vissa områden med t.ex. hårt vatten också har ett större läckage. Korrosion av koppar i ledningssystemen gör också att halterna i reningsverkens slam förhöjs och i några fall har gränsvärdena överskridits. I områden med mer korrosivt vatten innebär detta ett vanligare problem. Grödor som slamgödslas tar inte upp koppar i motsvarande mängd som tillförs vilket medför en risk för ackumulering av koppar i marken. På grund av kopparns toxiska egenskaper kan ackumuleringen på sikt orsaka en negativ påverkan på markbiologin med försämrad nedbrytning som följd. Spridning av koppar i miljön sker också från förbränningsanläggningar, gruvavfall, kopparbelagda bromsbelägg, luftledningar, träimpregneringsmedel, bekämpningsmedel och färgpigment. Användning och åtgärder: Koppar används främst inom el- och elektronikindustrin, till kabel, tråd, transformatorer och motorer. Även byggindustrin använder stora mängder, till varor som tak, rör och kabel. Enligt det svenska miljömålet: En giftfri miljö ska halten koppar inom en generation ner till naturliga nivåer i miljön. Flertalet metallers spridning i samhället sjunker idag, men för koppar är trenden relativt oförändrad. Därför kan kopparns relativa betydelse för miljöpåverkan komma att öka i framtiden. Läckaget av koppar sker till stor del från material som står i kontakt med vatten och därför är det intressant att fokusera på detta användningsområde. Som alternativ till koppar i vattenledningssystem finns bl.a. rostfritt, olika plastmaterial, främst polyeten (PEX) och polypropen. För takplåt av koppar finns många, billigare och tekniskt likvärdiga eller bättre alternativ. - 18 -

9. Alkylfenoletoxylater Farlighet och förekomst i miljön: Alkylfenoletoxylater är en grupp som bl.a. består av oktylfenoletoxylater och nonylfenoletoxylater. De sistnämnda är inte särskilt långlivade, men ämnet bryts ned till det betydligt mer stabila ämnet nonylfenol. Nonylfenol är mycket giftigt och bioackumulerande i växter och djur, och har hittats rikligt i reningsverksslam, i grundvatten och fettvävnad hos djur. Ämnet är mycket giftigt vid djurförsök, och människor kan påverkas vid exponering under lång tid. Nonylfenol har egenskaper som gör att det liknar östrogen i människokroppen och misstänks därför också kunna ha hormonstörande effekter. Användning och åtgärder: Tillverkningen av nonylfenoletoxylater i Sverige upphörde år 2000. Detta som ett resultat av att efterfrågan har minskat och kraven på produkter med bättre miljöprestanda ökat. Viss import av råvara förekommer dock fortfarande. Användningen har generellt under de senaste tio åren minskat med ca 90 %. Alkylfenoletoxylater används i färg, lack, lim och vid tillverkning av vissa plaster. Enligt golvbranschen har dock användningen av nonylfenoletoxylater som viskositetssänkande medel vid tillverkning av PVC-golv upphört. Importerade PVC-golvmattor kan dock fortfarande innehålla nonylfenoletoxylater. Ämnena används också i kosmetika, hygienprodukter och bekämpningsmedel. 1999 användes totalt ca 353 ton, varav omkring 180 ton till färg/lack/plast. Den minskade användningen av nonylfenoletoxylater har gjort att det utvecklats alternativa produkter, därför bör det t.ex. inom färg och lim kunna undvikas utan större problem. En stor del av nonylfenoletoxylat kommer in via importerade varor vilket gör att det är viktigt att ställa tydliga krav till leverantörerna. Det är också viktigt att vid avfallshantering veta var ämnena kan förekomma. - 19 -

10. Polyvinylklorid (PVC) Farlighet och förekomst i miljön: Hälso- och miljöfarliga utsläpp uppstår under PVC-varornas hela livscykel. Vid tillverkningen förekommer stora mängder klorgas, kvicksilver och miljöfarliga mellanprodukter som etylendiklorid och vinylklorid. Klor/PVCindustrin är den dominerande förbrukaren av kvicksilver i Sverige idag. Mer än 100 ton klororganiska ämnen läcker årligen ut till omgivningen från den svenska PVC-produktionen. Vid tillverkningen bildas också en rad extremt skadliga och svårnedbrytbara miljögifter som klorfenoler, klorbensener, furaner och dioxiner. Havsområden utanför PVC-fabriker är ofta kraftigt förorenade med sådana ämnen. Vid bränder bildar PVC giftig och korroderande saltsyra som försvårar och fördyrar släcknings- och saneringsarbete. Vid sopförbränning är PVC den största källan till klor. Under förbränningen bildas svårnedbrytbara klorföreningar, t ex dioxiner och furaner. PVC leder också till bildning av syra som måste neutraliseras till stora kostnader. Många tillsatser i PVC är hälso- och miljöskadliga (se exempelvis ftalater) PVC-plasten har en tydlig koppling till utsläpp av dioxiner - cancerframkallande och reproduktionsstörande ämnen som påverkar djur och människor vid extremt låga halter. Dioxiner finns idag spridda överallt i naturen och i våra vanliga livsmedel. Dioxinhalten i fet östersjöfisk är numera så hög att halterna regelmässigt överstiger EU:s gränsvärden, Källsortering och återvinning av uttjänta PVC-produkter skulle kunna minska flera av miljöproblemen, men saknas nästan helt i Sverige. Istället hamnar PVCavfallet i sopförbränningsanläggningar, skrotsmältugnar och annan plaståtervinning, och leder där till ytterligare utsläpp av klorföreningar. Användning och åtgärder: Omkring 80 000 ton PVC används årligen i Sverige, varav minst 80 procent inom byggsektorn. De största områdena är golvmattor, rör, PVC-belagd plåt, elkablar och annan elektrisk utrustning. Riksdagen anser att miljöbelastningen från PVC måste minska, dels genom att utveckla bättre PVC och dels genom att ersätta PVC med andra material där användningen av PVC-material misstänks skada miljön och människors hälsa. Användningen av PVC inom byggsektorn har också minskat i takt med att alternativa material har utvecklats. Tekniskt fullgoda alternativ finns idag på alla områden inom byggsektorn. På golvsidan kan PVC ersättas av linoleum eller keramiska material. PVC-rör ersätts idag ofta av polyeten och polypropen, som förutom att vara ett bättre miljöval ofta också har bättre tekniska egenskaper. - 20 -