Skatten vi glömde höja?

Skatten vi glömde höja? - eller berättelsen om hur en hel bransch har lyckats lura staten IOGT-NTO anser att det finns fog för att höja alkoholskatten regelbundet med mer än den allmänna prisutvecklingen en klok regering börjar med att återställa prisnivån till den nivå som gällde före inträdet i EU alkoholnäringen har provocerat fram en osäkerhet kring effekterna av en skattehöjning för att skydda sina näringsintressen 1

2

Som ett brev på posten! Så hände det som inte kunde hända. Just när jag satt med denna rapport kom det ett brev på posten. Ett brev från Scandlines Border Shops verksamhet i Puttgarden och Rostock. Brevet var avsänt från en adress i Malmö, med svenskt porto. En svensk adresskälla var angiven på kuvertet. Misstänker att jag hamnat i det registret efter att ha rest med färja mellan Danmark och Tyskland förra sommaren. Reklamen var i snygga färger och utbudet på åtta sidor tabloid var mycket omfattande. Alla viktiga svenska märken (medlemmar i Sveriges Bryggerier och Vin- och spritleverantörsföreningen)var med. Inte någon varningstext och en försändelse som jag inte hade beställt. Får man göra så? Gör den så som säger sig vara seriös? Man kan undra vad AGM Alkoholgranskningsmannen tycker i frågan? Detta var första gången jag fick ett brev från Tyskland avstämplat i Malmö. Annars brukar jag som många andra svenskar få brev från vinklubbar och från företag som vill sälja alkohol till mig, ibland i brev, ibland via e-post. Troligen en lönsam verksamhet eftersom den pågår och verkar växa. Mölnlycke 2013-05-19 Jan Linde 3

4

Innehållsförteckning Skatten vi glömde höja? 8 - Alkoholen kostar i trygghetssystemen - Minska efterfrågan, höj priset Varför har vi alkoholpolitik? 9 - Det finns en alkohollag Den svenska modellen förändras 11 - Preventionsparadoxen - Konsumtionen styr skadorna - Skatten påverkar alkoholnormen - Från spritland till öl- och vinland - Restaurangbranschen - Vad påverkar priset? Fakta om svensk alkoholkonsumtion 13 - Ett nytt samhälle - Skattens betydelse - Lönsamt för staten Vi är restriktiva till alkohol 15 Näringens brister i trovärdighet 16 - Reklamfrågan - Alkoholskatter i Europa Varför vi måste begränsa marknaden 19 - Begränsa marknadsföringen 5

6

Inledning Alkoholkonsumtionen har i princip ökat sedan mitten av 1990-talet i takt med att tillgängligheten ökat, bland annat genom fri införsel och den smuggling som följer med. Den ekonomiska faktorn anses vara den viktigaste för att konsumtionen blivit högre, då priserna inte följt utvecklingen av realpriser och real disponibel inkomst. Ännu ser vi inga kraftfulla förändringarav de kroniska skadorna till följd av den ökande konsumtionen, men de akuta skadorna blir fler. Det finns dock signaler som inte är bra. Dödligheten i alkoholrelaterad skrumplever har ökat kraftigt särskilt hos kvinnor. Detta är ett nytt mönster efter EU-inträdet fram till 2007. De senaste åren har dödligheten minskat, men det har ju också alkoholkonsumtionen. Polisanmäld misshandel som en akut skadeindikator ökar i takt med konsumtionen. Vi har lärt oss att se alkoholen som en del av det som brukar benämnas våld i nära relationer. Unga minskar sitt drickande, vilket självklart är bra, men skadorna bland kvinnor har ökat, också bland unga kvinnor. Just nu har vi en positiv utveckling på några områden. Ett exempel är att människors attityder till alkohol är förhållandevis negativa, även om de har börjat svänga till att bli mer positiva (IQ:s undersökningar). Inte sedan CAN:s skolundersökningar startade 1971 har ungdomar druckit så lite alkohol som nu. Det är en utveckling värd att bevara. Vi ser också en massiv aktion från alkoholnäringen som nu toppar med en mycket omfattande marknadsföring. Enligt beräkningar (IQ) har marknadsföringskostnader ökat från några miljoner kronor om året (2000) till närmare en miljard om man sammantaget ser reklam via tidningar, radio och tv. Vår utgångspunkt är att samhället måste gå till motattack mot en allt mer offensiv alkoholnäring som fått samhällets förtroende att hantera alkoholen en vara som faktiskt inte är vilken vara som helst. Den skyddas av en egen lag och får på det sättet ett undantag från narkotikalagarna, livsmedelslagarna och läkemedelslagstiftningen. Oavsett om alkoholnäringen fått detta ansvar för att vi känt oss tvingade av EU-lagstiftning, eller av andra motiv, så har vi svårt att se att näringen lyckats leva upp till förtroendet. Kanske är det i grunden fel att låta en näring som tjänar pengar på en så farlig produkt få ta så stort eget ansvar? 7

Skatten vi glömde höja Ett av de viktigaste verktygen för vår alkoholpolitik är skatten. Trots det har hushållens inkomstutveckling inneburit att de, för en lika stor del av sin disponibla inkomst, kan köpa 54 procent mer sprit, 59 procent mer vin och hela 99 procent mer starköl 2011 jämfört med 1995. Jobbskatteavdragen har sedan dess inneburit ökande köpkraft i de flesta familjer och de borde av socialpolitiska skäl ha åtföljts av skattehöjningar på alkohol med motsvarande 2 miljarder kronor under perioden. Minska efterfrågan, höj priserna Den som vill begränsa efterfrågan kan arbeta efter olika strategier. Ett av de mest effektiva redskapen är vårt försäljningsmonopol, Systembolaget.. Beräkningar har visat att om detta monopol försvinner befaras konsumtionen att öka med 40 procent. Något som är svårt att motverka med andra åtgärder. Ett annat mycket effektivt sätt att dämpa konsumtionen är att reglera priset med hjälp av alkoholskatten och se till att priserna minst följer den allmänna prisutvecklingen och helst utvecklas snabbare. Sedan mitten av 1990-talet har vi dock gjort tvärtom. Idag är ölskatten nästan 30 procent lägre än 1995 räknat i kronor. För vin är sänkningen nästan 18 procent. Spritskatten är sex procent högre idag än 1995. Men tar man hänsyn till inflationen är skatten lägre för alla kategorierna. För öl är skatten idag 58 procent av vad den var för knappt 20 år sedan., för vin 67 procent och för sprit 86 procent av 1995 års nivå. Det här har också medfört att försäljningen och konsumtionen ökat. Försäljningen av starköl från Systembolaget har ökat med 120 procent från 1995 till 2012, från 104 miljoner liter till 228. Det är en stor försäljning och en stor ökning. Trots detta fortsätter bryggeriindustrin kämpa för ännu lägre skatter. En jämförelse av skattesatser i kronor för öl, vin (8,5 15 volymprocent) och sprit 1995 och 2012. Öl* Vin** Sprit*** 1995 2,33 26,2 47,4 2012 1,66 21,58 501,41 * Beräknas per volymprocent alkohol och liter ** Beräknas per liter vin *** Beräknas per liter 100% alkohol 8

Trots den stora försäljningsökningen har statens inkomster från alkoholskatten legat i stort sett stilla sedan 1995 i kronor räknat. Det året var inkomsterna 11,5 miljarder och 2012 låg de på 12,3 miljarder. Tar man hänsyn till inflationen har inkomsterna däremot minskat med över 10 procent under samma tid. Inkomsterna från alkoholskatten är bara 86 procent 2012 av inkomsterna 1995 räknat i fasta priser. Det motsvarar 9,97 miljarder kronor i 1995 års nivå. Det finns mycket starka skäl för att på grund av ökad köpkraft låta höja alkoholskatten med lite mer än köpkraftens utveckling. Motiven är i första hand folkhälso- och socialpolitiska. Personer med hög alkoholkonsumtion är i de flesta fall vinnare av den typen av åtgärder, helt enkelt därför att de då får mindre alkohol för sina pengar. Vi vill föreslå ett nytt synsätt: Höj alkoholskatten i två steg. Återför skatten till samma nivå som vid EU-inträdet 1995. Öka skatten årligen med mer än prisbasbeloppets utveckling för att därigenom långsiktigt sänka konsumtionen. Genom detta kan vi begränsa alkoholkonsumtionen för att begränsa skadorna. Visst finns det andra åtgärder och ofta brukar de som inte vill höja priset och genom detta reducera konsumtionen, efterlysa informationsinsatser. Det finns inga bevis för att det är möjligt att minska konsumtion och skador via information. Däremot kan information och marknadsföring medverka till att förstärka de attityder och vanor som vi redan har. Därför är alkoholnäringen beredd att årligen avsätta cirka en miljard till marknadsföring för att öka konsumtionen hos i första hand dem som redan dricker mycket. Näringens intresse för att öka kvinnors drickande, och för att motverka att unga dricker mindre, tar sig uttryck i riktade marknadsföringsinsatser. Vi ska på olika sätt beskriva hur detta hör samman. Och förklara det oförklarliga, nämligen varför alkoholskatten inte höjts sedan inträdet i EU. Detta när alla som förstår frågan vet att det är en effektiv metod. Varför har vi alkoholpolitik? Ingen är okunnig om att alkoholen skapar problem, sociala, ekonomiska och hälsomässiga, samt har en nära koppling till stora delar av kriminaliteten. I syfte att skydda oss från de negativa effekterna, och för att medborgarna vill ha alkoholen kvar i samhället, har vi en särskild alkoholpolitik. Den innebär bland annat: Begränsad tillgänglighet Begränsningar av det enskilda vinstintresset som drivkraft för att öka försäljningen Reglerad marknad Relativt höga priser Ålderskontroll 9

Statens folkhälsoinstitut föreslog regeringen att vidta ytterligare åtgärder i det folkhälsopolitiska handlingsprogram som publicerades 2010, efter omfattande uppföljningsinsatser av den förda politiken. Deras förslag var att: Höja alkoholskatten Öka tillsynen enligt alkohollagen genom att använda effektiva metoder Vidareutveckla tidig upptäckt och kort intervention inom hälso- och sjukvården Begränsa marknadsföringen av alkohol Fler utandningsprov i trafiken Det finns en alkohollag När alkoholen finns i samhället, och faktiskt innebär alla de risker den orsakar, då behöver hanteringen regleras. Alkohollagstiftningen ska ses som en skyddslag. Detta därför att alkohol inte är vilken vara som helst. Den är toxisk (giftig) ger nerv- och kroppskador, leder till beroende och medverkar i mycket hög grad till våldshandlingar. I lagen regleras de förhållanden som behöver styras upp i syfte att så långt som möjligt skydda medborgarna. Därför regleras tillverkning, distribution och försäljning liksom servering av alkoholhaltiga produkter. Samhället har en särskild tillsynsapparat för att övervaka hanteringen och till kommunerna har ansvaret för tillståndsprövning av alkoholservering på och kontroll av restauranger delegerats. Begränsa tillgängligheten I syfte att begränsa tillgängligheten har vi ett detaljhandelsmonopol, Systembolaget, och tillståndprövning för att få servera alkoholdrycker på restauranger. Det övergripande syftet med Systembolaget är att minska det det enskilda vinstintresset inom näringen som helhet Vi har stort förtroende för Systembolagets sätt att arbeta, men är oroliga över en utveckling ute i kommunerna som leder till ett allt större antal serveringsställen och till ökat öppethållande på dessa. Det finns också en olycklig utveckling där näringspolitiska och turistpolitiska intressen går före socialpolitik och folkhälsa. Begränsa vinstintresset Vi har ett ökat vinstintresse kopplat till restaurangbranschen och till alkoholnäringen som helhet, vilket syns i den ökade marknadsföringen av alkohol i tidningar, utlandssänd tv och i sociala medier. Att marknadsföringen leder till merförsäljning blir tydligt då man följer utvecklingen av marknadsföringens omfattning och av dess karaktär. Något som även stöds av forskningen. 10

Relativt höga priser Alkoholen ska vara dyr. Kring detta har det tidigare funnits koncensus bland landets ledande politiska partier. Men en massiv lobbyverksamhet från alkoholnäringens sida mot politiker har lett till en rädsla för att höja alkoholpriset. Att priset släpar efter den allmänna prisutvecklingen är mycket negativt och medverkar till ökad konsumtion. Ett lämpligt arbetssätt är att i ett första steg återställa alkoholpriserna till den prisnivå som gällde vid EU-inträdet, för att därefter årligen höja priserna med en procent utöver den allmänna prisutvecklingen. Genom dessa insatser skulle vi ytterligare kunna sänka konsumtionen och minska skadorna. Reglera marknaden Den som vill minska tillgängligheten måste begränsa marknaden. Det sker lämpligen genom att begränsa utbudet med hjälp av en restriktiv serveringspolitik och med olika insatser för att minska möjligheterna att tjäna pengar på tillverkning, distribution och servering av alkoholdrycker. Som medlemmar i EU har möjligheterna att begränsa marknaden beskurits av EU-rätt och av varor och tjänsters fria rörlighet. Vid flera tillfällen har också Systembolagets monopolställning varit hotad av EU eller den politiska klåfingrigheten som kan sammanfattas i begreppet gårdsförsäljning. Ålderskontroll På Systembolaget är man relativt duktiga på att utöva ålderskontroller, men det finns tveksamheter när det gäller restaurangbranschens förmåga. Eftersom det på många orter föreligger en situation där antalet serveringsställen nått nivån för överetablering blir det svårt för ekonomiskt trängda krögare att avstå från försäljning till bland annat underåriga. Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF, har också visat att det är svårt att upprätthålla åldersgränser inom detaljhandeln med öl i exempelvis livsmedelshandeln. Reflektion: Det finns starka motiv för att noga kontrollera en näring som har ansvar för en så farlig vara som alkohol, så att de inte låter vinstintresset gå före det sociala ansvaret och ansvaret för folkhälsan. Den svenska modellen förändras Den svenska modellen av alkoholpolitik har varit framgångsrik och idéer från den efterfrågas från flera länder i världen. Framgångarna har kunnat avläsas både inom socialpolitiken och inom folkhälsopolitiken. Under 1900-talet ökade till exempel medellivslängden med mer än en generation (20 år). Utan den förda alkoholpolitiken hade Sverige haft svårare att förflytta sig från fattigdom till välfärdsland. Frågan om ekonomisk utveckling medför förbättrad folkhälsa eller om förbättrad folkhälsa orsakar ekonomisk utveckling har analyserats för Sverige under perioderna 1800 2000 och 11

1950 2000. Vad är hönan och vad är ägget? Analysens resultat är att med utgångspunkt från hela befolkningen så är det förbättrad folkhälsa som ger ekonomisk utveckling. Ingen annan världsdel är så fast i alkoholseder eller har så stor alkoholkonsumtion som Europa. Kommer vi att på sikt klara den ekonomiska krisen i Europa utan kraftfulla insatser mot alkoholen? Preventionsparadoxen Preventionsparadoxen säger att trots att storkonsumenter och missbrukare har den högsta risken för skador, inträffar det största antalet skador bland den majoritet av befolkningen som dricker mindre, helt enkelt för att de är fler. En viktig konsekvens av paradoxen som gäller på en rad områden som berör hälsan, exempelvis övervikt och hjärtsjukdom, är att det inte räcker med insatser för att begränsa konsumtionen hos de största konsumenterna av alkohol, utan att åtgärder även bör riktas till en majoritet av befolkningen. Följaktligen är hela befolkningen en lämpligare målgrupp för prevention än enbart storkonsumenter. Konsumtionen styr skadorna Det finns ett klarlagt samband mellan alkoholkonsumtionen i ett land och de skador som följer av konsumtionen. För att förstå det sambandet måste vi kunna följa konsumtionsutvecklingen. Ökar konsumtionen ökar skadorna i kort perspektiv exempelvis genom det alkoholrelaterade våldet, eller på lite längre tid i form av alkoholrelaterade sjukdomar och skador. Enligt Trafikverket visar forskningen ett nära samband mellan en ökning av totalkonsumtionen med en liter per person och år och rattfylleribrott. En sådan konsumtionsökning skulle medföra en ökning med cirka 11 procent rattfylleribrott och 8 procent fler dödsolyckor i trafiken. Utöver totalkonsumtionen är det också viktigt att se hur våra konsumtionsmönster förändras. Under efterkrigstiden, eller särskilt efter motbokens avskaffande 1955, har den svenska alkoholnormen kraftigt förändrats. Från att ha varit ett spritland och en påtaglig del av det som då brukade kallas spritbältet, är vi nu i första hand ett öl- och vinland. Skatten påverkar alkoholnormen Bakom utvecklingen till ett öl- och vinland ligger en medveten om inte alltid lyckad strategi. Ett medel i den förändringen är vårt sätt att utnyttja det vi brukar kalla skatteinstrumentet. I nära samspel med alkoholnäringsintressen och en aktiv lobbing har politiken med hjälp av lägre skatter på alkoholsvaga drycker haft för avsikt att sänka konsumtionen genom att omdirigera alkoholnormen från fylla på helgen till alkoholkonsumtion till vardags. Men hur blev verkligheten? Vi har kvar berusningsdrickandet på helgerna och har dessutom fått ett omfattande vardagsdrickande. En stor del av konsumtionsökningen motsvaras av det ökande drickandet under veckan. Det är lättare att lägga till vanor än att förändra eller ta bort gamla vanor. 12

Vi har utnyttjat skatten som förändrande kraft för att få en ny alkoholnorm, men inte diskuterat denna förändringseffekt på det centrala. Är det bättre för medborgarna att dricka på detta nya kontinentala sätt? Eller blev det fel? Från spritland till öl- och vinland Ett sätt som vi använt under de senaste årtiondena för att påverka alkoholförsäljningen, är att skattesatserna följer alkoholstyrkan med syfte att minska konsumtionen. Det har inneburit att vi förvandlats från ett spritland i spritbältet till i första hand ett öl- och vinland. Vi har hämtat influens från vinländerna i södra Europa och från ölländer som England, Skottland och Irland. När fotboll med Tipsextra följde med in i de svenska tv-sofforna såg vi, och tog över en öltradition från den engelska puben. Under stora delar av 1960- och 1970-talen hade vi olika försök med försäljning av mellanöl i butiker och även med starköl i några län. Försök som fick avbrytas eftersom det gav många negativa effekter. Men resan hade börjat. Vi kom att förändra våra alkoholvanor radikalt. Så här har vad vi dricker och hur mycket förändrats över åren: 1954 (4,9 liter alkohol) Sprit 67 % Öl (svaga) 25 % Vin 8 % 1994 (6,3 liter alkohol) Sprit 50 % Öl (2B) 27 % Vin 18 % Starköl 5 % 2010 (9,2 liter alkohol) Vin 48 % Starköl 28 % Sprit 15 % Öl (2A) 9 % Det finns ytterligare en utveckling som är en del av denna förändring, och det är att kvinnor dricker mer än tidigare och att männen ligger still på ungefär samma konsumtion som för mer än tio år sedan. Fakta om svensk alkoholkonsumtion 2012 uppskattades konsumtionen vara 9,43 liter per invånare över 18 år. Först har vi den registrerade konsumtionen som omfattar Systembolagets försäljning, servering på restauranger och försäljningen av folköl. Sedan tillkommer resandeinförseln, smugglingen, hemtillverkningen och då landar vi på en totalkonsumtion på 9,38 liter. Dessutom finns en liten andel som handlar om köp via internet, som 2011 beräknades vara cirka 0,05 liter, men som ökar. 13

I nedanstående tabeller är alkoholdryckerna alltid omräknade till 100 % alkohol för att få bra jämförelser. Liter per person Andel i procent Systembolaget 5,83 62 Restauranger 0,93 10 Folköl 0,56 6 Resandeinförsel 1,46 16 Smuggling 0,37 4 Hemtillverkning 0,20 2 Internet 0,05 (0,5) Totalt 9,43 ca 100 När SOM-institutet frågar personer hur mycket de dricker så landar de på i stort sett samma siffra, men uppskattad på annat sätt. De menar att vi dricker cirka 10 liter omräknat till 100 % alkohol per person och år. Hur fördelar sig då detta efter dryckessort? Liter 100 Andel i procent Spritdrycker 2,05 22 Vin 3,95 42 Starköl 2,66 28 Folköl 0,56 6 Cider och blanddrycker 0,16 2 Ett nytt samhälle En påtaglig del av effekten av den nya normen är att marknadsföring och produkter riktade specifikt mot kvinnor har ökat. Det går självfallet inte att bryta loss alkoholen från den totala samhällsförändring som har skett under samma tid. De feministiska framgångarna och en ökad jämställdhet kombinerat med en ökande tillgång på alkohol kan jämföras mot att det under motbokstiden i princip bara var män som kunde handla. Vi lever också i ett Europa med nya villkor och i en globaliserad värld där människor både arbetar och reser efter nya mönster. Skattens betydelse Under många år på 1970 1990-talen minskade männen sin konsumtion på en nivå som motsvarade kvinnornas ökning. Det är påtagligt att samhällets insatser att möta den ökande konsumtionen efter motbokens avskaffande, och som ansågs kulminera på slutet av 1970-talet, gick att påverka med skattehöjningar mellan 1980-talets mitt och fram till medlemskapet i EU. Nu finns en oro för höjda alkoholskatter både i branschen och bland vissa i politiken. Alkoholnäringen befarar naturligtvis lägre försäljning och lägre vinst eftersom de känner till alkoholskattens betydelse för sin totala försäljning totalkonsumtionen. I politiken är oron att inköpen ska flytta utomlands till i första hand Danmark och Tyskland. 14

Danskarna har nu tänkt sänka alkoholskatten från en låg nivå till en ännu lägre för att få tillbaka sina svenska kunder från Tyskland. Gör de detta utan att reflektera över hur det påverkar den inhemska danska konsumtionen? Norge håller jämförelsevis höga alkoholskatter trots att deras invånare reser till exempelvis Strömstad för inköp. Det är inte var alkoholen köps som är avgörande utan hur mycket som dricks. Då ökar resan till Sverige också kostnaden för varje flaska och vid den gränsen gäller reglerna för införselkvoter vid resa mellan Sverige och Norge som är andra än mellan EU-länder. Lönsamt för staten? Alla har hört någon säga att alkoholen är lönsam för staten och att varje finansminister gör stora vinster på punktskatterna. Visst omsätter staten stora pengar i punktskatter på alkohol, men kostnaderna är naturligtvis mycket större. Olika forskare har hävdat mellan 55 och 130 miljarder kronor. Det beror på vad man vill räkna in i kostnaderna. Missbruksutredningen, under ledning av Gerald Larsson, anger som kostnad 66 miljarder kronor enbart för missbrukare med behov av särskilt stöd. På intäktssidan ser det ut så här: Varuslag Punktskatten Sprit 4 300 000 000 Vin 4 800 000 000 Starköl 3 200 000 000 Totalt 2012 12 300 000 000 Till detta kommer Systembolagets överskott om cirka 300 miljoner kronor om året. Vi är restriktiva till alkohol Kunskapen om alkoholens negativa effekter för samhället finns brett spridd i befolkningen. Det visar bland annat SOM-institutet i Göteborg och IQ:s årliga attitydundersökningar. Enligt SOM skedde en stor förskjutning av alkoholattityderna 2006. Stödet för en restriktiv alkoholpolitik ökade drastiskt. 54 procent tar också avstånd från att kontinentala alkoholovanor (mer vin och öl) skulle minska alkoholproblemen. Det har ingen betydelse var på den politiska skalan från vänster till höger man befinner sig. Att 85 procent av befolkningen alltjämt prioriterar sin hälsa före allt annat är också ett viktigt bevis. Är det så att befolkningen har gått före sina politiker som inte haft förmåga att läsa av sina väljare? Mycket talar för detta. Vid en närmare analys av IQ:s studier ser vi ett ökat stöd för Systembolagets detaljhandelsmonopol (71 procent) och ett brett stöd för en restriktiv alkoholpolitik. Idén om att sälja vin i livsmedelsbutiker, som alkoholnäringen lobbade starkt för under början av 2000-talet, har fått ett starkare motstånd och 69 procent av kvinnorna och 58 procent av männen är emot den idén. 15

En tendens, som kan bero på den mycket intensiva alkoholreklamen och på alkoholnäringens offensiv, är att vi värderingsmässigt samlas kring mitten. Var fjärde svensk har ett måttfullt förhållningssätt till alkohol, medan 28 procent har ett återhållsamt förhållningssätt. De tillåtande är i minskande och utgör numera bara 31 procent av befolkningen. Det finns ett mycket nära samband mellan hur vi umgås med alkohol och vad vi tycker om den. Vi dricker som vi tycker och tycker som vi dricker. Näringens brister i trovärdighet Vad menar vi med alkoholnäringen? Förenklat är det de kommersiella aktörer som tillverkar, säljer, transporterar och serverar alkohol. Alla de som har sin förtjänst av att driva företag inom den sektorn. Vi avser inte de anställda eller deras fackliga organisationer. Systembolaget har en särställning eftersom deras verksamhet i grunden syftar till att minska alkoholkonsumtionen av folkhälsoskäl och hålla borta de kommersiella krafternas möjlighet att verka, samtidigt som de ska upprätthålla en så god service och ett sådant utbud att de uppfattas som bra av sina kunder. Vi tycker att det finns anledning att uppmärksamma det agerande som näringen har. Hur seriöst arbetar de med alkoholen? Vad kan sägas om deras sätt att driva opinion? Det är en självklarhet att branschorganisationer som Sveriges Bryggerier och Sprit & Vinleverantörernas förening i första hand värnar sina medlemmars intresse: intresset för att tjäna pengar på att tillverka och sälja alkoholdrycker. De säger sig vilja ta ett samhällsansvar och markerar detta genom sina uttalanden som ska visa på en uppslutning kring den svenska linjen om en restriktiv alkoholpolitik. AGM, Alkoholgranskningsmannen, är ett exempel på den rollen. De vill gärna framstå som en part som tar samhällsansvar. Vi bedömer det som i första hand en marknadsföringsstrategi och ett sätt att hålla sig kvar på marknaden. Så hur agerar de egentligen? Den som tar sig tid och läser deras nyhetsbrev, exempelvis det som Sprit & Vinleverantörsföreningens vd Erika Nylander regelbundet förser Riksdagens Justitieutskott med, får en annan bild. Samlat kan lobbyarbetet, både Sprit &ch Vinleverantörsföreningens och andras, beskrivas som en kamp mot höjning av alkoholpriset eller för bevarande av låga alkoholskatter. Detta är inget nytt. Redan under tiden 1970 1995 bedrev näringen en kampanj som hade lite olika innehåll men som syftade till att skrämma bort politiker från tanken på höjd alkoholskatt. Budskapet då var att om alkoholskatten höjdes skulle det leda till ökad hembränning och fulsprit, det vill säga spritvaror som tillverkats för andra ändamål än för att drickas. Smuggelsprit skulle ersätta inköpen på Systembolaget. I omfattande studier, som understöddes av näringen, under början av 1990-talet beskrevs dessa produkter motsvara cirka 20 miljoner liter av konsumtionen, varav cirka 60 procent ansågs vara privatimport. Nu, sedan EU-inträdet, har fokus flyttats till alkohol som köps vid gränsen till Tyskland och delvis i Danmark. Stora delar av den alkohol som säljs i gränshandeln i Tyskland är tillverkad 16

i Sverige och transporterad dit för att säljas tillbaka till svenska köpare. Näringen har redan producerat, transporterat och sålt produkterna där. Sedan används den försäljningen som ett argument för att inte höja alkoholskatten i Sverige. Det som förvånar är kanske hur det kan komma sig att vi skickar öl till Danmark och Tyskland som vi sedan åker dit och hämtar i skåpbilar och bussar? I vems intresse sker denna verksamhet? Varför sitter det svenska företag i Malmö och skickar reklam till helt vanliga svenskar som uppmanar till att köpa billig alkohol i Tyskland? Alkoholbranschen har i många år hävdat att smuggling och införsel av alkohol ökar i alarmerande takt. Man har också skickligt lyckats få fram budskapet på nyhetsplats i tidningar och TV. Men när man granskar uppgifterna blir det uppenbart att de är helt orimliga och inte har något med verkligheten att göra. En forskargrupp under ledning av Håkan Leifman, chef för CAN, har gått igenom branschens uppskattningar och konstaterar att om dessa skulle stämma så skulle Sverige ha en alkoholkonsumtion på runt 14 liter ren alkohol per person över 15 år. Det skulle vara den högsta alkoholkonsumtion i Norden och på nivå med Frankrike, vilket forskarna konstaterar inte är rimligt. I början av 1990-talet lät Svenska Bryggareföreningen göra två rapporter om det så kallade mörkertalet och om hembränning, de så kallade Kolk-rapporterna, efter en av författarna. Uppgifterna i rapporterna fick stor uppmärksamhet i media. Rapporterna granskades av professor Eckart Kühlhorn vid Stockholms universitet som konstaterade att skattningarna i den ena av rapporterna var baserade på uppgifter om förhållanden som de tillfrågade personerna rimligtvis inte kan ha mätbara kunskaper om, och att de är grundade på en frågeteknik som snedvrider resultaten uppåt. Om den andra rapporten konstaterade professor Külhorn att undersökningens metodik var oacceptabel, även om man har mycket måttliga krav på tillförlitlighet. Med de här rapporterna som grund hävdade Bryggareföreningen att alkoholkonsumtionen i Sverige var 8,9 liter ren alkohol per person 1990 och inte 6,4 liter som den officiella statistiken sade. Man menade att detta visade att den svenska alkoholpolitiken inte fungerade och att skatten måste sänkas, framförallt på öl. Branschen använder här samma taktik som tobaksindustrin som hävdar att smugglingen av tobak gör att man inte ka höja tobaksskatten. Erfarenheten har dock visat att tobaksindustrin haft fel. I den strategi som alkoholnäringen använder finns det också andra inslag. Ett är att hävda den organiserade brottslighetens inblandning i införsel och försäljningsverksamhet och särskilt den som vänder sig till ungdomar. Förfalskade varumärken anses också förekomma. Det är lätt att dra två slutsatser av det material som finns tillgängligt. Branschens intresseorganisationer arbetar för ökad legitimitet för sina intressen och för att hålla nere alkoholskatten. De vet att höjda skatter minskar försäljningen och både omsättning och marginaler. Självsaneringen, som är lovvärd, fungerar inte eftersom näringen innehåller fler som i första hand vill tjäna pengar och en för liten grupp som vill ta samhällsansvar för den vara de hanterar. 17

Strategin är enkel - skapa rädsla för förändringar, särskilt en aktiv politik med alkoholskatter genom att kräva mer fakta och utredningar. Sanningen är dock att alla fakta redan finns och de är överväldigande tydliga för en skattepolitik som minskar skadorna. Alkoholskatter i Europa Vi vill resonera om hur spelet om alkoholskatterna ser ut och har sett ut sedan EU-inträdet. Möjligen kan vi lämna klarläggande synpunkter på varför branschen medverkar till att skicka sina varor till Tyskland för att svenskarna ska åka dit och köpa den. Den konspiratoriska kan tänka att det ligger i den svenska alkoholnäringens intresse att svenska konsumenter köper sin alkohol söderut och på så sätt kan skrämma politiker från att höja alkoholskatten. Norge har Europas högsta alkoholskatter och alkohol kostar mer än 200 procent av vad den kostar i genomsnitt i Europa. Om Europaidex är 100 är index i Norge 229. Sverige har halkat efter och ligger nu först på 7:e plats med länder som Island, Irland, Turkiet, Finland och Storbritannien före oss. Vårt index är 145. Flera tidigare lågprisländer som Grekland ligger nu över EU:s medelvärde. Några vanliga argument mot att höja skatten är att den illegala införseln av alkoholdrycker från i första hand Tyskland (index 82) och Danmark (index 128) då ökar. Innan vi fick den omfattande införseln var det med svartsprit som marknaden argumenterade. Höj inte priset för då ökar hembränningen och hanteringen av illegala alkoholprodukter. Nu har argumenten ändrats. Vi har ett problem med olika alkoholskatter i de europeiska länderna. En okontrollerad gränshandel då det finns personer som kan tjäna stora pengar på att flytta alkohol över gränserna och sälja den till personer som attraheras av låga priser. En del av den alkohol som distribueras utanför det kontrollerade systemet når unga och missbrukare. I grunden är detta också en fråga om orimligt höga tillåtna införselkvoter inom EU. Ett fenomen som underlättar för den illegala alkoholens aktörer. Ungefär 170 000 svenskar uppgav i enkäter år 2009 att de köpt smugglad alkohol under den senaste månaden. Siffran har sjunkit sedan toppåren 2004 och 2005, då det var mer än dubbelt så många som uppgav att de köpt smugglad alkohol. Det ska inte förnekas att den höga införseln av alkoholdrycker från Tyskland också verkar leda till att ungdomar lättare får tag på alkohol. Men det är en fråga om langning och den sker dessutom ganska öppet. Polisen har bevisat att får de resurser och uppdrag att åtgärda detta så har de förmågan. Omfattningen smugglad alkohol till ungdomar kan också ges en mer nyanserad bild. Enligt CAN:s och ett flertal andra undersökningar är det i första hand äldre ungdomar och föräldrar som förser unga med alkoholdrycker. För att alkoholbranschen ska lyckas med att motverka en skattehöjning krävs två samverkande faktorer: En bransch som kan vara överens om sina argument problemen med införsel ökar om priset stiger. Politiker som allierar sig med dessa intressen och gör branschens idéer till sina. 18

Varför vi måste begränsa marknaden Den bästa tänkbara situationen för Europa, särskilt EU, borde vara en gemensam restriktiv alkoholpolitik med en gemensam skattenivå. En skattenivå som den i Norge skulle gynna hela EU och den borde också höjas i takt med övrig prisutveckling. Om syftet vore att utjämna skattenivåerna till ett medelvärde, som alkoholnäringen ser som en strategi, skulle det istället ge en negativ utveckling för Europa. Initiativ har tagits för att normalisera alkoholskatterna och näringen hade förväntningar på Lissabonfördraget, men det förblev som nu. Punktskatter är, vad som på EU-språk kallas, kvar som nationell kompetens. När starkspriten minskar i försäljning i Sverige och i övriga länder i spritbältet behöver tillverkarna nya marknader och de finns i bland annat i södra Europa. När konsumtionsvanorna ändrar karaktär och starkspriten ökar i vinländer så växer intresset för begränsningar även där. Sverige är också en spelare på den internationella alkoholmarknaden och det kan beskrivas på följande sätt: Svenska sprittillverkare exporterar mer än fyra gånger så mycket starksprit som vi importerar. Totalt importerar vi mer än vi exporterar, både öl och vin. Det är en omfattande internationell handel där Sverige är en stor aktör. Begränsa marknadsföringen Alkoholnäringen oroas av den höga medvetenheten i befolkningen och utnyttjar möjligheten att öka sin försäljning bland dem som har ett aningslöst förhållande till alkohol, exempelvis unga vuxna. Sociala medier och idrotts- och musikarrangemang som samlar stora ungdomsgrupper utnyttjas av branschen. IQ:s genomgång av hur marknadsföringen av alkohol sker i dessa sammanhang ger en oroande bild av framtiden. En alkoholnäring, som har allt friare spelutrymme, arbetar självfallet både på lång och kort sikt. Kortsiktigt genom exempelvis marknadsföring av drycker som inriktar sig mot kvinnor, som fortfarande kan dricka mer innan de är helt ifatt männen, och långsiktigt för att påverka ungdomars alkoholvanor. Det blir särskilt viktigt för branschen nu när ungdomar signalerar minskat intresse för alkohol. Ur IQ:s studie av marknadsföringen kan vi lära att branschen 2012 satsade 928 miljoner kronor på alkoholreklam i fackpress, landsortspress, lokal tv, populärpress, radio, storstadspress kväll, storstadspress morgon, tv och utomhus. År 2000 var reklamen relativt blygsam och omsatte 8,2 miljoner kronor. Till detta kommer en kraftig exponering av varumärken riktad till de stora idrotterna, i första hand fotboll och ishockey, som har ett stort publik- och medieintresse. De som dominerar är de åtta stora ölmärkena. 3 av 10 hockey- och fotbollslag har alkoholföretag som sponsorer. Det finns också ett ökande intresse från alkoholnäringen att finnas med i sammanhang kopplat till travsport, handboll och bandy. Värdet har uppskattats till cirka 40 miljoner kronor. 19

Alkoholnäringen satsar mycket systematiskt på sociala medier, inte minst Facebook och Twitter. De vet att 95 procent av unga i åldern 16 25 år är verksamma där. Det är självfallet en medveten långsiktig strategi för att möta ett minskat intresse för alkohol hos unga. Det förekommer också mycket reklam och produktplacering för alkohol i filmer. Av 300 undersökta filmer förekom det alkoholpositiva inslag i 85 procent av dessa. IQ rapporterar också om hur näringen siktar in sig på musikfestivaler som i första hand har unga mellan 16 och29 år som målgrupp. Vad säger då svensken om alkoholreklam? Sex av tio har märkt att reklam för öl, vin och sprit har ökat de senaste två åren. Två av tre anser reklamen förskönande. Åtta av tio tycker att det är rätt att Sverige har ett förbud mot alkoholreklam i radio och tv. 43 procent tycker att Sverige borde föreslå ett allmänt förbud mot alkoholreklam. Något man kan förstå när man tar del av detta är att: 66 procent anser reklamen förskönande. 61 procent anser att den uppmanar till bruk av alkohol. Sedan är det som vanligt att: Sju av tio inte själva anser att de påverkas av reklamen medan åtta av tio tror att andra låter sig påverkas. Vad kostar alkoholen Sverige? Genom åren har vi sett många samhällsekonomiska kalkyler över alkoholens kostnader i det svenska samhället. De som arbetar med överdödligheten, eller det som kanske ska beskrivas som för tidig död i olyckor och sjukdomar, menar att alkoholen utgör en mycket tung belastning särskilt när det gäller den som dör i tidig ålder, där de samhällsekonomiska kostnaderna därför blir stora i form av utebliven livsinkomst och förspillda levnadsår. Vi ska ge några exempel på hur vi kan ringa in kostnadsposter: Rättsväsen (polis och domstolar) Alkoholens del i olyckor, våld och kriminalitet är mycket omfattande. Några exakta siffror finns inte att tillgå. Hälso- och sjukvård När det gäller kostnaderna inom hälso- och sjukvård finns det uppskattningar som säger att cirka 25 procent av all vård beror på sjukdom eller skada som har ett samband med alkohol. I så fall överstiger dessa kostnader med råge vad samhället tar in i alkoholskatter. Socialtjänst och andra kommunala insatser Kommunernas samlade kostnader för socialtjänst och extra insatser inom skola och annan verksamhet påverkas i mycket hög grad av alkoholrelaterade faktorer. Vart femte barn växer upp i familjer med risk- eller missbruksproblem, bara för att ge ett exempel. 20

Arbetsmiljöproblem och lägre produktivitet Alkohol uppskattas vara det största psykosociala arbetsmiljöproblemet och medverkar lågt räknat till en produktionsminskning som motsvarar minst 10 procent av den totala konsumtionen. Högre försäkringspremier Vi betalar en högre försäkringspremie på en rad av våra vanliga försäkringar som hem-, villa-, bil- och husvagnsförsäkringar. Ökade skadeutfall som beror på alkohol betalas av oss alla. Därför finns det försäkringsbolag som ger premienedsättning till nyktra försäkringstagare. Livförsäkringar och pensionsförsäkringar påverkas också av den ökande skaderisken för dem med hög alkoholkonsumtion. Alkoholskatten kan förändra Om alkoholskatterna hade följt prisindex hade inkomsterna varit cirka 2 miljarder kronor högre, men hade ändå inte täckt kostnaderna. Men, och det är själva idén med punktskatten, samhällskostnaderna för alkoholen hade varit lägre. Vi argumenterar inte i första hand för att öka statens inkomster, utan för att minska samhällets kostnader både på lång och kort sikt. Minskad konsumtion leder alltid till bättre hälsa för enskilda människor och till bättre folkhälsa för samhället, ett tryggare samhälle både på gator och torg och i hemmen. Av detta följer ökat välmående och bättre välfärd. Källor Källorna i rapporten är offentlig statistik och material utgivet av IQ, Statens folkhälsoinstitut, SOM-institutet, CAN och Systembolaget. Författaren Jan Linde har på olika sätt, sedan början av 1970-talet, varit aktiv inom alkoholpolitiken. 21