Huvudsakligt innehåll

FRAMSTÄLLNING nr x/200x-200x 200X-XX-XX Till Ålands lagting Utkast 28.3.2011 Ny landskapslag om hälso- och sjukvård Huvudsakligt innehåll Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om den offentliga hälso- och sjukvården i landskapet. Lagen ersätter den tidigare landskapslagen om hälso- och sjukvården. Den föreslagna lagen innehåller grundläggande bestämmelser om Ålands hälso- och sjukvårds organisation och verksamhet samt om innehållet i och omfattningen av den offentliga hälso- och sjukvården. Landskapsregeringen föreslår även en komplettering i förtydligande syfte av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

!!"# $%!! &! '%! (!! ") *%!"%+",#-./ &"%!! (!!!!0!!() 1 2!0 "%+",# 1 (!! *") "! 1 (!! % 1 )!! 1 &!! * 1,! 1!0 "%+",# 1!0 %!!!0! %0!!!0!()(!! # $.3$4.$'"%+",# $.3$4.$'%!!!0! %0!!!0!()(!! #! "! *

Allmän motivering 1. Bakgrund 1.1 Gällande lagstiftning och övriga bestämmelser Bestämmelser hälso- och sjukvården i landskapet finns i landskapslagen (1993:60) om hälso- och sjukvård, landskapslagen (1993:68) om ikraftträdande av landskapslagen om hälso- och sjukvård, landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter samt landskapslagen (2007:23) om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. Landskapslagen om hälso- och sjukvård är en ramlag och innehåller en övergripande bestämmelse om att rätten till hälso- och sjukvård omfattar hela befolkningen utan diskriminering samt bestämmelser om myndigheten Ålands hälso- och sjukvårds, nedan ÅHS, organisation. I lagen om patienten ställning och rättigheter som tillämpas som blankettlag finns bestämmelser som garanterar rätten till hälso- och sjukvård av god kvalitet och om att vården ska ordnas och patienten bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks och så att patientens integritet och övertygelse respekteras. Patienten ska ha rätt att bestämma hur vården utformas. Det finns bestämmelser om att en vårdplan ska uppgöras för varje patient i samförstånd med patienten och dennes anhöriga. Lagstiftningen kompletteras med en plan för hälso- och sjukvården i landskapet som godkänns av lagtinget samt med beslut som fattats av landskapregeringen i olika skilda frågor. 1.2. Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) Hälso- och sjukvården i landskapet omorganiserades från den 1 januari 1994 så att de tidigare aktörerna inom hälso- och sjukvården, Ålands centralsjukhus, Ålands vårdförbund och Ålands folkhälsoförbund upplöstes och en ny myndighet, Ålands hälso- och sjukvård, bildades. Syftet med den administrativa och finansiella samordningen i en enda vårdproducent var att bygga upp en organisation som med de medel som fanns skulle kunna producera hälso- och sjukvårdstjänster av optimal kvalitet för befolkningen i landskapet. Den nya myndighetens organisation bestod i början av två resultatenheter, Primärvård och Specialiserad sjukvård samt av en förvaltningsenhet, Administration och försörjning. Dessa enheter leddes av primärvårdschefen, sjukvårdschefen respektive förvaltningschefen. Förvaltningschefen var dessutom högsta chef för hela Ålands hälso- och sjukvård. Förutom av dessa tre chefer bestod ledningsgruppen för ÅHS av ekonomichefen och förvaltningsöverskötaren. Styrelsen för Ålands hälso- och sjukvård utsågs av landskapsstyrelsen utgående från det politiska läget i landskapet. I dag har organisationen utvecklats så att ÅHS är uppdelat i basenheter som kan vara uppdelade i avdelningar. Primärvårdschefen och sjukvårdschefen är ersatta med en chefläkare. Ledningsgruppen leds av förvaltningschefen och består dessutom av chefläkaren, vårdchefen, ekonomichefen och personalchefen. Myndigheten ÅHS står under landskapets huvudmannaskap men målsättningen har varit att ÅHS ändå ska ha en relativt självständig ställning i förhållande till landskapet. ÅHS styrs av en politiskt tillsatt styrelse och har budgeten och planen för hälso- och sjukvården som styrdokument. Avsikten med planen för hälso- och sjukvården var vid bildandet av ÅHS att den skulle utgöra landskapets (lagtingets) beställning till ÅHS på den verksamhet myndigheten skulle tillhandahålla. I praktiken har planen gjorts upp av

ÅHS och ingått som en bilaga till landskapsbudgeten. Planen har summariskt behandlats i samband med budgeten medan huvudfokus har lagts på ÅHS s budgetramar jämte motiveringar. ÅHS s verksamhet omfattar alla nivåer inom hälso- och sjukvården från primärvård till specialiserad somatiskt och psykiatrisk sjukvård. Primärvårdens målsättningar och uppgifter är reglerade i landskapets hälso- och sjukvårdsplan. Primärvårdens uppgift är att förebygga, upptäcka och behandla sjukdomar och vid behov remittera sjukdomsfall till den mest lämpliga vårdnivån, vilket i princip alltid är den egna specialiserade sjukvården. Den specialiserade sjukvården är fördelad på områdena medicin, gynekologi och obstetrik, barnmedicin, vuxenpsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri, öron- näs- och halssjukdomar, ögonsjukdomar, fysiatri och rehabilitering samt onkologi. Röntgen- och laboratorieenheterna utgör stödfunktioner. Specialsjukvårdens tjänster erbjuds dels av den egna organisationens läkare dels av gästande konsulterande läkare. Vilka tjänster som ska köpas in och vilka som kan produceras av den egna organisationen varierar med ett flertal omständigheter som måste bedömas och utvärderas kontinuerligt. Många utredningar och behandlingar kan inte erbjudas av den egna organisationen på grund av brist på kompetens och utrustning och patienterna remitteras då istället till Helsingfors, Åbo och Uppsala. 1.3. Behov av ändringar Det huvudsakliga behovet av en förnyad lagstiftning om hälso- och sjukvården i landskapet är den stora bristen på reglering i lag av innehållet i och omfattningen av den hälso- och sjukvård som samhället ska erbjuda befolkningen i landskapet. Enligt 19 1 mom. Finlands grundlag (FFS 731/1999) har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Med omsorg avses här social- och hälsovårdstjänster. Enligt 19 3 mom. grundlagen ska var och en genom lag tillförsäkras tillräckliga hälsovårds- och sjukvårdstjänster. Även bestämmelser om hur befolkningens hälsa ska främjas ska enligt grundlagen finnas på lagnivå. Enligt 22 är det det allmännas skyldighet att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses i praktiken. I landskapet har man såväl inom landskapsregeringen som inom ÅHS i hög utsträckning följt rikets lagstiftning om hälso- och sjukvård samt med stöd av den utfärdade rekommendationer, trots att dessa inte varit gällande i landskapet. Det är dock en ohållbar situation och behovet av lagstiftning som gäller i landskapet är mycket stort. 1.4. Lagstiftningen i riket I riket stadfästes en ny lag (FFS 1326/2010) om hälso- och sjukvård den 30 december 2010 samt ändringar av folkhälsolagen, lagen om specialiserad sjukvård och lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Lagändringarna och den nya lagen träder i kraft den 1 maj 2011 och är en del av en stor reform av hälso- och sjukvården i riket. Den nya lagen om hälso- och sjukvården innehåller detaljerade bestämmelser om de uppgifter hälso- och sjukvården i riket ska sköta. Eftersom principen i landskapet är den att invånarna ska ha tillgång till minst samma service som befolkningen i riket har landskapsregeringen utgått från de servicenivåer som fastställs i förslaget till lag om hälso- och sjukvården då bestämmelserna i denna framställning utarbetats.

1 2. Landskapsregeringens förslag 2.1. Ny landskapslag om hälso- och sjukvård Landskapsregeringen föreslår en ny lag om den offentliga hälso- och sjukvården. Lagen föreslås dels innehålla bestämmelser om ÅHS s organisation och verksamhet, dels bestämmelser om innehållet i den hälsofrämjande verksamheten och sjukvården. Syftet med lagen är en helhetsreglering av den offentliga hälso- och sjukvården i landskapet. Avsikten är att lagen senare ska kompletteras med mera detaljerade bestämmelser på förordningsnivå. 2.2. Lagstiftningsbehörigheten Enligt 18 12 p. självstyrelselagen (1991:71) har landskapet behörighet i fråga om hälso- och sjukvård, med de undantag som stadgas i 27 24, 29 och 30 punkterna. Till rikets behörighet hör enligt 27 24 p. bestämmelser om administrativa ingrepp i den personliga friheten, enligt 27 29 p. bestämmelser om smittsamma sjukdomar hos människor, kastrering och sterilisering, avbrytande av havandeskap, konstbefruktning och rättsmedicinska undersökningar samt enligt 27 30 p. bestämmelser om behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården, apoteksväsendet, mediciner och produkter av läkemedelstyp, narkotiska ämnen samt framställning av gifter och fastställande av deras användningsändamål. 2.3. Lagstiftningssätt De nya bestämmelserna föreslås intagna i en helt ny lag som ersätter den gällande lagen om hälso- och sjukvården. Detta är motiverat med tanke på den stora mängd nya bestämmelser som nu föreslås och för att kunna ge lagen en ändamålsenlig struktur med paragrafrubriker och kapitel. 3. Förslagets verkningar 4. Beredningsarbetet Landskapsregeringen tillsatte den 1 september 2010 en referensgrupp för arbetet med en revidering av hälso- och sjukvårdslagstiftningen i landskapet. Referensgruppen har bestått av minister Katrin Sjögren, tjänstemän från landskapsregeringen samt representanter för ÅHS. Styrelsen för ÅHS tillsatte under år 2010 en arbetsgrupp för revidering av organisation och reglemente för ÅHS (den sk. RORgruppen). Arbetsgruppen överlämnade sitt förslag till styrelsen den 13 oktober 2010. Arbetsgruppens förslag har beaktats i framställningen. Lagförlaget har varit på remiss till För utarbetandet av ny lagstiftning har tjänster köpts externt. Detaljmotivering 1. Landskapslag om hälso- och sjukvård 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 Tillämpningsområde och syfte. Lagen ska tillämpas på den offentliga hälso- och sjukvården i landskapet. Hälso- och sjukvården delas in i hälsofrämjande verksamhet, primärvård och specialiserad sjukvård. Lagens syfte är att främja och upprätthålla befolknings hälsa och välfärd. Hela befolkningen, oavsett bosättningsort och ekonomisk ställning, ska ha tillgång till de hälso- och sjukvårdstjänster de behöver. Den före-

5 byggande verksamheten är av stor betydelse. Avsikten är att lagen ska främja en minskning av hälsoskillnaderna mellan olika befolkningsgrupper i samhället. Det finns idag en skillnad i fråga om förväntad livslängd, sjukfrekvens och riskfaktorer för sjukdomar mellan olika socioekonomiska grupper. En minskning av dessa skillnader kräver mångsidiga åtgärder och samarbete mellan olika aktörer inom socialvården och hälso- och sjukvården. Syftet med lagen är även att garantera att hälso- och sjukvården i landskapet är av kontinuerligt hög kvalitet. Klientorienteringen inom hälso- och sjukvården betonas, dvs. patienten ska stå i centrum för vården och ha information om vårdkedjorna och en faktisk möjlighet att kunna påverka sin egen vårdkedja. Efter att patienten kontaktat ÅHS ska denne så snabbt som möjligt slussas till rätt plats i vårdkedjan, oavsett om kontakten sker per telefon, e-post eller personligt besök. I lagen om patientens ställning och rättigheter som tillämpas som blankettlag i landskapet betonas patientens aktiva medverkan i sin vård, patientens självbestämmanderätt samt patientens rätt till vård och information. 2 Ålands hälso- och sjukvård. Den myndighet som ansvarar för hälsooch sjukvården i landskapet ska fortsättningsvis vara Ålands hälso- och sjukvård (nedan ÅHS). ÅHS sköter sina uppgifter antingen genom att själv producera tjänster eller genom att köpa in tjänster externt. ÅHS kan även sälja hälso- och sjukvårdstjänster förutsatt att detta inte påverkar myndighetens möjligheter att sköta sina primära uppgifter. Myndigheten ÅHS föreslås fortsättningsvis vara underställd landskapsregeringen. 2 kap. Ålands hälso- och sjukvårds organisation 3 Styrelse. ÅHS föreslås såsom idag ledas av en styrelse som tillsätts av landskapsregeringen. Styrelsen ska bestå av fem till sju medlemmar inklusive ordförande och viceordförande. Landskapsregeringen föreslår inga detaljerade bestämmelser om hur styrelsen ska vara sammansatt. Idag tillsätts styrelsen utgående från den politiska sammansättningen i lagtinget och landskapsregeringen. Alla medlemmarna föreslås ha personliga ersättare i syfte att garantera en kontinuitet i arbete trots att den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta i styrelsearbetet. Styrelsens mandattid som idag är två år föreslås ändrad till fyra år. Styrelsen ska ha landskapsregeringens förtroende och regeringen kan när som helst avsätta styrelsen eller en enskild medlem om förtroendet saknas. 4 Styrelsens uppgifter. Styrelsens uppgifter föreslås i princip vara oförändrade. Huvuduppgifterna är att göra upp en budget och kontinuerligt följa upp budgeten samt att ställa upp målsättningar för de olika verksamhetsenheterna och följa upp att de efterföljs. Styrelsen ska även göra upp en verksamhetsberättelse. Berättelsen ska beskriva verksamheten och hur den följt de krav som ställts på ÅHS. Bland de saker som uttryckligen ska redovisas är hur vårdgarantin kunnat uppfyllas och vilka åtgärder som vidtagits i de fall då vårdgarantin inte kunnat uppfyllas. I paragrafen anges uttryckligen att styrelsen ska besluta om frågor som är av större vikt inom ÅHS. Detta är en gränsdragning för det inre arbetet inom ÅHS så att styrelsen handhar de övergripande frågorna medan frågor på detaljnivå ska skötas av hälso- och sjukvårdsdirektören och andra tjänstemän inom förvaltningen. Styrelsen ska även anta bestämmelser om sitt inre arbete. Styrelsen ska föra ÅHS s talan och bevaka landskapets intressen vid domstolar och andra myndigheter. Styrelsen föreslås kunna delegera denna

6 uppgift till en tjänsteman, till exempel till hälso- och sjukvårdsdirektören eller en jurist inom myndigheten. 5 Beslutsfattande i styrelsen. Bestämmelserna om styrelsens beslutfattande föreslås i princip vara oförändrade. Landskapsregeringen föreslår dock en uttrycklig bestämmelse om vilka som ska ha närvaro- och yttranderätt i styrelsen förutom styrelsemedlemmarna. Dessa föreslås vara ledningsgruppen, den minister i landskapsregeringen som ansvarar för hälso- och sjukvården i landskapet samt landskapsläkaren. 6 Hälso- och sjukvårdsdirektör. Landskapsregeringen föreslår att titeln på ÅHS högsta tjänsteman ändras från förvaltningschef till hälso- och sjukvårdsdirektör. Bytet av titel motiveras av att namnet på ett bättre sätt beskriver uppdragets innehåll. Titelbytet påverkar inte den ledande tjänstemannens uppgifter. Hälso- och sjukvårdsdirektören ska utses av styrelsen och kan, förutom på de grunder som allmänt gäller landskapets tjänstemän, sägas upp då det finns ett motiverat och godtagbart skäl. 7 Hälso- och sjukvårdsdirektörens uppgifter. Hälso- och sjukvårdsdirektörens uppgifter föreslås vara oförändrade. Direktören är högsta tjänsteman inom myndigheten och ska som sådan leda verksamheten och se till att den sköts på ett ändamålsenligt sätt i enlighet med lag och bestämmelser och de särskilda krav landskapsregeringen riktar mot myndigheten. En uttrycklig bestämmelse om att hälso- och sjukvårdsdirektören utser och leder en ledningsgrupp föreslås. Till ledningsgruppen hör idag förvaltningschefen, ekonomichefen, personalchefen, chefläkaren och vårdchefen. Gruppen sammankommer ungefär en gång per vecka. 8 Reglemente. Det föreslås att det såsom idag ska finnas ett reglemente för ÅHS. Reglementet ska beredas inom ÅHS och godkännas av styrelsen. Reglementet ska även fastställas av landskapsregeringen innan det kan träda i kraft. Syftet med detta är att stärka landskapsregeringens uppgift att handha den allmänna styrningen och övervakningen av ÅHS. Särskilt om ÅHS övergår till att styras av en semiprofessionell styrelse utan koppling till den politiska representationen i lagtinget och landskapsstyrelsen finns det behov av att landskapsregeringen har ett faktiskt inflytande över reglementet. Då landskapsregeringen ska fastställa reglementet kan man endast välja mellan att fastställa eller inte fastställa. Landskapsregeringen kan alltså inte gå in och göra ändringar i reglementet. Om man anser att det finns hinder för en fastställelse ska man skicka tillbaka reglementet till ÅHS och ange varför reglementet inte fastställts. I nuvarande lagstiftning anges att ÅHS kan fastställa bestämmelser om sin ekonomiförvaltning i reglementet. I enlighet med den landskapslag om finansförvaltning i landskapet som godkändes den 9 mars 2011 slopas denna skrivning eftersom landskapsregeringen enligt lagen kan utfärda närmare bestämmelser om en underlydande myndighets finansförvaltning. Syftet med detta är att förenhetliga finansförvaltningen i alla underställda myndigheter. Landskapsregeringen har dock för avsikt att fatta beslut om att ÅHS fortsättningsvis ska få fatta beslut om sin ekonomiförvaltning. 9 Ledning och personal. Personalen vid ÅHS föreslås kunna vara offentligrättsligt eller privaträttsligt anställda. Tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet ska tillämpas på personalen, dock så att ÅHS sköter de uppgifter som gäller personalen och som enligt tjänstemannalagen ska skötas av landskapregeringen. Beslut om permittering samt förflyttning och omplacering av en tjänsteman till och från en annan landskapsmyndighet eller -

7 inrättning fattas av landskapsregeringen, beslut om förflyttning och omplacering fattas dock i samråd med ÅHS. I övrigt föreslås vissa krav som ska ställas på personalen i syfte att trygga en högkvalitativ vård. Personalen ska vara multiprofessionell och personalstrukturen och styrkan ska motsvara behovet av hälso- och sjukvårdstjänster i landskapet. Detta krav innebär att det alltid oavsett ekonomiska konjunkturer ska finnas rätt utbildad personal, på rätt befattningar och i tillräcklig omfattning. Kraven på kompetent och tillräcklig personal gäller även då ÅHS köper hälso- och sjukvårdstjänster av andra vårdproducenter. 10 Ansvar för hälso- och sjukvården vid verksamhetsenheterna. Verksamhetsenheterna vid ÅHS ska ha en läkare som leder och övervakar hälsooch sjukvården vid enheten. Den ansvariga läkarens uppgift ska vara att ansvara för helheten inom enheten och se till att de tjänster som erbjuds svarar mot befolkningens behov. Den ansvariga läkaren ska se till att vården av varje patient är ändamålsenlig och att valet av nivå på vården är rätt. En uttrycklig bestämmelse föreslås om att det är den ansvariga läkaren som ansvarar för inledande och avslutande av en patients vård. Läkaren kan delegera detta beslut till en annan yrkesutbildad person. 11 Budget. ÅHS ska göra upp ett budgetförslag för sin verksamhet. Budgetförslaget ska vara åtföljt av en motiverande text del. Budgeten behandlas av landskapsregeringen i samband med behandlingen av landskapets budget och ska godkännas av lagtinget. 12 Ändringar av organisationen. Avsikten är ÅHS ska vara en relativt fristående myndighet med stor frihet att besluta om sina inre angelägenheter. Budgeten är det primära styrmedel landskapsregeringen och lagtinget har för att påverka organisationen. Alla större förändringar av organisationen ska aviseras och redogöras för i ÅHS s budgetförslag. För det fall att ÅHS beslutar om förändringar under pågående verksamhetsår som på ett betydande sätt avviker från budgeten, föreslås att mera betydande sådana förändringar av ÅHS s organisation ska fastställas av landskapsregeringen. Det är omöjligt att ange en exakt gränsdragning för vilka förändringar som är betydande, men landskapsregeringens avsikt med bestämmelsen är att fastställelse endast ska förekomma i undantagsfall. I 25 finns en motsvarande bestämmelse som gäller betydande inskränkningar och omprioriteringar av verksamheten. 3 kap. Grundläggande bestämmelser om Ålands hälso- och sjukvårds verksamhet 13 Lokaler och utrustning. En uttrycklig bestämmelse om att ÅHS ska ha ändamålsenliga lokaler och ändamålsenlig utrustning föreslås. Bestämmelsen garanterar att det finns förutsättningar att bedriva en ändamålsenlig vård och att samhället ser till att tillräckliga resurser avsätts för ÅHS. Bestämmelsen är även en trygghet för patienten. Bestämmelsen kompletteras i annan lagstiftning med krav på till exempel ljud, ljus, ventilation, ljudisolering och hygien. I andra momentet föreslås en bestämmelse om att kravet på ändamålsenliga lokaler och utrustning ska gälla även då ÅHS köper tjänster av andra vårdproducenter. 14 Rätt till vård. Paragrafen är en grundläggande bestämmelse om att hela befolkningen i landskapet, oavsett om bosättningsorten är i skärgården eller på fasta Åland, ska ha rätt till den vård var och en är i behov av enligt

8 en medicinsk bedömning. Det är enligt paragrafen inte tillåtet att diskriminera någon individ eller grupp av individer. Bestämmelsen finns även i nuvarande lagstiftning. 15 Rätt till andra bedömning. Landskapsregeringen föreslår att den bestämmelse om rätt till andra bedömning som infördes 22 maj 2008 i landskapslagen om hälso- och sjukvård fortsättningsvis ska tillämpas. Bestämmelsen som till en början endast fanns i reglementet för ÅHS syftar till en förbättrad sjukvård med utökad patientsäkerhet. Rätten till en andra bedömning har begränsats till att gälla de fall då patienten lider av en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada alternativt ett kroniskt eller mycket långvarigt tillstånd som väsentligen påverkar livskvaliteten. Ytterligare förutsättningar är att vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning och att det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten eller annars vara av stor betydelse för dennes framtida livskvalitet. Villkoret att vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning kan till exempel innebära att den som fått en diagnos för vilken det finns en nationell vårdrekommendation inte har rätt till en förnyad bedömning. Rätten till en andra bedömning gäller endast inom den specialiserade sjukvården, vilket i princip är en självklarhet eftersom man inom primärvården inte torde hamna i de situationer där de villkor lagen anger för en andra bedömning är uppfyllda. Ett beslut om rätt till en andra bedömning ska fattas av en medicinskt sakkunnig tjänsteman inom ÅHS. En patient som nekas rätt till en andra bedömning eller annars är missnöjd med beslutet har rätt att begära att ärendet omprövas. Omprövningen ska göras av en annan medicinskt sakkunnig tjänsteman. I reglementet ska tas in detaljerade bestämmelser om vem som fattar beslutar om andra bedömning och vem som kan ompröva ett sådant beslut. 16 Kvalitet och patientsäkerhet. Landskapsregeringen anser att det är mycket viktigt att kvaliteten på vården och patientsäkerheten är god och följs upp kontinuerligt. Patientsäkerhet är även en fråga som starkt drivits världsomfattande de senaste åren. Patientsäkerheten kan förbättras genom riskanalys, förbättrade vårdprocesser och strukturer för verksamheten samt genom att man tar lärdom av avvikelser. Det har utvecklats flera olika säkerhetsinstrument och system för att förbättra patientsäkerheten. All vård ska basera sig på evidens och avsikten är att det i allt kliniskt beslutsfattande ska användas den bäst tillgängliga bevisningen i varje enskilt fall. Vårdpraxis ska styras av de nationella vårdrekommendationer som finns. En uttrycklig bestämmelse om att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet föreslås. Det är mycket viktigt att detta efterföljs och genomsyrar hela verksamheten vid ÅHS. För att kunna garantera att vården håller en hög kvalitet ska den systematiskt utvecklas och kontrolleras. 17 Enhetliga grunder för vård. Landskapsregeringen föreslår att de riksomfattande enhetliga grunderna för icke-brådskande vård ska tillämpas även inom Ålands hälso- och sjukvård. I riket ansvarar social- och hälsovårdsministeriet för den allmänna styrningen av genomförandet av de enhetliga grunderna för icke-brådskande medicinsk och odontologisk vård. Grunderna görs upp i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd och det är också det institutet som följer upp och utvärderar hur grunderna tillämpas. De enhetliga grunderna för vård har utarbetats i syfte att förenhetliga vårdpraxis i hela landet. Målet är att

det ska finnas enhetliga grunder för ca 80 procent av den icke-brådskande vården. Läkarna ska använda rekommendationerna då de beslutar om vård för en patient. Utöver rekommendationerna ska läkare alltid ta i beaktande patientens livssituation och behovet av vård samt de risker och den nytta som anknyter till den planerade vården. Läkaren ska besluta om vården i samförstånd med patienten. Av motiverade skäl kan en läkare avvika från rekommendationerna. Grunderna för vård korrigeras och utvecklas kontinuerligt utgående från de erfarenheter man fått. Grunderna uppdaterades senast år 2010 (Social och hälsovårdsministeriets rapport 2010:32). Läkarna använder sig även av God medicinsk praxis. Det är nationella evidensbaserade behandlingsrekommendationer som utarbetas av en enhet inom läkarföreningen Duodecim. Rekommendationerna utarbetas i syfte att stöda beslutsfattandet inom hälsovården och för patienternas bästa. 18 Patientuppgifter. Alla journalhandlingar inom ÅHS ska bilda ett gemensamt register, oavsett om patienten vårdas inom primärvården eller den specialiserade sjukvården. Patientuppgifter är sådana känsliga uppgifter som är sekretessbelagda enligt landskapslagen om tillämpning av lagen om patientens ställning och rättigheter. Patientuppgifter får inte lämnas ut till utomstående utan patientens skriftliga samtycke med vissa undantag som stadgas i lagen. I riket finns en lag (FFS 2007/61) om elektroniska recept som enligt 2 ska tillämpas i landskapet då ÅHS infört elektroniska recept i enlighet med lagen. Landskapsregeringens avsikt är att införa elektroniska recept då systemet utvecklats så att det fungerar på ett ändamålsenligt och bra sätt. I riket finns även en lag (FFS 159/2007) om elektronisk behandling av klintuppgifter inom social och hälsovården. Motsvarande regerverk saknas i landskapet och måste utarbetas innan en elektronisk behandling av klientuppgifterna är möjlig i landskapet. 19 Avgifter. Det föreslås som i dag vara landskapsregeringen som beslutar om patientavgifterna för de tjänster som ÅHS producerar. Beslutet fattas i enlighet med landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälsooch sjukvård. Det föreslås däremot vara styrelsen för ÅHS som beslutar om övriga avgifter och ersättningar för tjänster som ÅHS producerar. Sådana avgifter och ersättningar kan till exempel vara så kallade fullkostnadsersättningar för utomåländska patienter, ersättning för laboratorieprover för de som ska betala fullt pris, ersättning för material samt hyra för konferensrum, bassäng och gymnastiksal. Om ÅHS säljer sjukvårdstjänster är det styrelsen för ÅHS som bestämmer avgifterna för tjänsterna. 20 Ersättningsskyldighet. Bestämmelserna om kommunernas ersättningsskyldighet till landskapet för vård vid ÅHS långvårdsenhet föreslås vara oförändrade i detta skede. Landskapsregeringen föreslår dock att bestämmelserna i 1 mom. endast ska tillämpas till utgången av år 2012, varefter betalningsansvaret övergår till landskapet (ÅHS) i och med att långvårdsenheten utvecklats till en geriatrisk klinik inom specialsjukvården. 21 Samarbete med socialvården. I syfte att genom samarbete möjliggöra en ekonomisk, effektiv och ändamålsenlig resursanvändning föreslås en uttrycklig bestämmelse om att ÅHS ska samarbeta med socialvården. Samarbete ska ske så att uppgifterna kan skötas på ett behörigt sätt och med patientens bästa och behov av dels hälso- och sjukvårdstjänster dels socialvårdstjänster som utgångspunkt.

22 Vårdgaranti. Landskapsregeringen beslöt den 20 mars 2008 om en vårdgaranti för den offentliga hälso- och sjukvården. Vårdgarantin innebär garantier för den tidsmässiga tillgängligheten till medicinsk bedömning, vård och behandling. Då det gäller primärvården ska en patient omedelbart kunna få kontakt med en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården vardagar under tjänstetid. Idag styrs alla samtal till hälsocentralen där personalen ger sjukvårdsupplysningar och vid behov bokar in besök hos sjukskötare eller läkare. Senast den tredje vardagen från den första kontakten ska en yrkesutbildad person inom ÅHS göra en bedömning av behovet av vård. Vård som konstateras vara medicinskt nödvändig ska ordnas senast inom tre månader från att behovet konstaterades. Brådskande vård ska dock ges omedelbart. Om ÅHS inte kan ge vård inom den tid som garanteras ska ÅHS köpa tjänster av andra serviceproducenter. Inom den specialiserade sjukvården krävs en remiss för behandling. Senast inom tre veckor efter att remissen kom till en verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården ska en bedömning av vårdbehovet göras. Vård som konstateras vara nödvändig ska ordnas senast inom sex månader. Vårdgarantin omfattar inte i detta skede mun- och tandvård men landskapsregeringens avsikt är att utgående från den kartläggning av tand- och munhälsovården på Åland som gjordes hösten 2010 inom kort föreslå hur och i vilken utsträckning tand och munvården ska utvecklas inom ÅHS verksamhet. ÅHS ska i verksamhetsberättelsen redogöra för hur vårdgarantin kunnat uppfyllas och i vilken utsträckning det funnits behov av att köpa in tjänster från andra vårdproducenter samt kostnaderna för detta. 23 Offentliggörande av väntetider. Minst två gånger per år ska ÅHS offentligöra de väntetider som avses i bestämmelserna om vårdgaranti. Detta görs redan idag och är ett sätt för såväl landskapsregeringen som patienterna att följa med verksamhetssituationen vid ÅHS. 24 Förhandstillstånd att söka vård i EU eller EES-området eller Schweiz. Europeiska unionens domstol har i sin rättspraxis fastställt att principen för fri rörlighet för varor och tjänster även gäller hälso- och sjukvårdstjänster som ersätts genom systemen för social trygghet. I paragrafen föreslås med anledning av detta bestämmelser om hur och när en patient kan begära förhandstillstånd för att söka vård i en EU- eller EES-stat eller i Schweiz. Denna rätt har patienten om ÅHS inte kan ordna patientens vård inom ramen för vårdgarantins bestämmelser om längsta väntetid. Tillstånd till vård i EU, EES-området eller Schweiz ska beviljas då frågan är om sådan medicinsk vård som beaktas som en godkänd vårdform i Finland. Tillstånd behöver inte ges om vården kan ges på ÅHS inom vårdgarantins väntetider. I februari 2011 har ett direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård godkänts inom EU. Direktivet har ännu inte implementerats i den nationella lagstiftningen och det är svårt att förutse vilka förändringar av lagstiftningen som direktivet kommer att medföra. 25 Ändringar av verksamheten. Avsikten är ÅHS ska vara en relativt fristående myndighet med stor frihet att besluta om sina inre angelägenheter. Budgeten är det primära styrmedel landskapsregeringen och lagtinget har för att påverka verksamheten. Alla större inskränkningar och omprioriteringar av verksamheten ska aviseras och redogöras för i ÅHS s budgetförslag. För det fall att ÅHS beslutar om förändringar under pågående verksamhetsår som på ett betydande sätt avviker från budgeten, föreslås att mera betydande sådana förändringar av ÅHS s verksamhet ska fastställas av landskapsregeringen. Det är omöjligt att ange en exakt gränsdragning för

vilka förändringar som är betydande, men landskapsregeringens avsikt med bestämmelsen är att fastställelse endast ska förekomma i undantagsfall. I 12 finns en motsvarande bestämmelse som gäller betydande ändringar av organisationen. 4 kap. Hälsofrämjande verksamhet 26 Beaktande av hälso- och välfärdskonsekvenser. För att poängtera vikten av befolkningens hälso- och välfärd föreslås en uttrycklig bestämmelse om att landskapsregeringen och kommunerna ska bedöma och beakta konsekvenserna för hälsan och välfärden av de beslut man fattar. Skyldigheten att beakta konsekvenserna för hälsan och välfärden gäller alla sektorer inom förvaltningarna. Bedömningen av konsekvenserna ska framgå av besluten. 27 Uppföljning av hälsa och välfärd i landskapet. Redan i dag följer landskapsregeringen med befolkningens hälso- och välfärdssituation genom statistik av olika slag. Förslaget är nu att all statistik ska samlas, analyseras och presenteras i en rapport en gång per lagtingsperiod, lämpligen i början av varje ny period. Utgående från rapporten kan landskapsregeringen och lagtinget dra upp övergripande och långsiktiga riktlinjer för det hälso- och välfärdfrämjande arbetet i landskapet. 28 Hälsorådgivning och hälsoundersökningar. Den åldrande befolkningen och många livsstilssjukdomar medför ett behov av att prioritera och utöka det hälsofrämjande arbetet. Till exempel typ 2 diabetes, och en betydande del av kranskärlssjukdomarna och cirkulationsrubbningar i hjärnan kan förhindras genom förändringar i livsstilen. Felaktig diet, rökning, alkoholkonsumtion och för lite motion är orsaken till 60-70 procent av sjukfrekvensen och den förtida dödligheten hos befolkningen i Finland. Med hjälp av hälsorådgivning och hälsoundersökningar och genom att möjliggöra hälsosamma livsstilsval kan man få tillstånd betydande livsstilsförändringar hos dem som hör till riskgrupperna. En allmän bestämmelse föreslås om att ÅHS är skyldig att erbjuda hälsorådgivning. Med hälsorådgivning avses sådan verksamhet som bedrivs av yrkesutbildad personal och som stöder individens, familjers och befolkningens hälsa och välfärd genom växelverkan och kommunikation. Om det är möjligt bör hälsorådgivning ingå i alla hälso- och sjukvårdsbesök. På andra ställen i lagen finns mera detaljerade bestämmelser om hälsorådgivning som riktar sig till särskilda grupper i samhället. En allmän bestämmelse om ÅHS skyldighet att ordna hälsoundersökningar föreslås också. Med hälsoundersökningar avses sådan undersökning av hälsotillståndet och arbets- och funktionsförmågan som utförs genom kliniska undersökningar eller andra ändamålsenliga metoder och utredningar. 29. Screening. Syftet med screening är att hitta sjukdomar, förstadier till sjukdomar eller sjukdomsalstrare hos människor som ännu är symptomfria. Grunden för att ordna screening är veteskapligt baserad kunskap om nyttan av en tidig diagnos och vård när det gäller en viss sjukdom. I Finland fastställs ett nationellt screeningprogram i enlighet med stadsrådets förordning om screening (1336/2006). Enligt förordningen ordnas screening för att upptäcka bröstcancer och livmoderhalscancer samt under graviditeten för att upptäcka kromosomavvikelser och grava anatomiska avvikelser. Kommunerna i riket ska följa programmet och erbjuda alla kommuninnevånare möjligheten till den screening som fastställts i programmet. Landskapsregeringen föreslår att det nationella screeningpro-

grammet ska följas även i landskapet och att ÅHS ska erbjuda screening i enlighet med programmet. Utöver det nationella programmet kan ÅHS ordna screening om detta kan motiveras medicinskt. 30 Rådgivning för gravida och barn under läropliktsåldern. Landskapsregeringen föreslår att det centrala innehållet i rådgivningen för gravida och barn under läropliktsåldern ska fastställas i lag. Genom bestämmelserna betonas vikten av att det förebyggande arbetet inleds redan medan mamman väntar barnet. Genom bestämmelsen stärks även ställningen för de förebyggande hälso- och sjukvårdstjänster som gäller hela åldersklasser eftersom det i landskapet i regel är 100 % av de kvinnor som väntar barn och av alla familjer med barn under skolåldern anlitar rådgivningstjänsterna. Ett tidigt konstaterande av sjukdomar och störningar i utvecklingen och en tidig vårdhänvisning förebygger bestående skador. De metoder som tillämpas vid rådgivningarna utvecklas ständigt i takt med nya forskningsrön och utvecklingsarbete. De föreslagna hälsoundersökningarna som föreslås baserar sig på medicinsk forskning och forskning inom andra närliggande områden samt på ställningstagande av den expertgrupp som arbetat med den finska lagstiftningen och hälso- och sjukvård. Bestämmelserna om hälsoundersökningarna innebär ingen större avvikelse från situationen i dag då barnet genomgår 17-18 besök på rådgivningen från två veckors ålder tills det börjar skolan. Avsikten är att detaljerade bestämmelser om innehållet i och omfattningen av den hälsorådgivning och de hälsoundersökningar som ingår i rådgivningen för gravida och barn under läropliktsåldern utfärdas i en förordning. Rådgivningsbyråerna ska även stödja föräldrarnas välfärd, föräldrafärdigheterna inklusive den tidiga interaktionen mellan föräldrarna och barnet och parrelationen, eftersom detta är av central betydelse för barnets hälsa och välfärd. 31 Skolhälsovård. Landskapsregeringen föreslår att det centrala innehållet i skolhälsovården ska fastställas i lag. Skolhälsovården ska riktas sig till alla elever i grundskolan samt de barn som fullgör läroplikten genom hemundervisning och ska vara lättillgänglig för eleverna och familjerna. Skolhälsovården ska trygga en sund och trygg skolmiljö och välbefinnandet i skolan. God kvalitet på inomhusluften, ett välorganiserat skolarbete, en god stämning i skolan samt en estetiskt trivsam skolmiljö är viktiga faktorer. Även tillgången till en hälsosam lunch, hälsosamma mellanmål samt avsaknaden av sötsaker och läsk i skolan är viktiga hälsofrämjande faktorer. Skolmiljön ska undersökas regelbundet som ett samarbete mellan fastighetsägaren, skolledningen, skolhälsovården och andra relevanta instanser. Idag genomgår eleverna en hälsoundersökning varje år. Av dessa undersökningar är två, i årskurs 1 och 8, mera omfattande och grundliga där även hela familjens välfärd övervakas. Genom undersökningarna följer skolhälsovården med barnets tillväxt och utveckling. Även barnets psykiska hälsa följs med. Avsikten är att detaljerade bestämmelser om innehållet i och omfattningen av den hälsorådgivning och de hälsoundersökningar som ingår i skolhälsovården ska utfärdas i en förordning. Till skolhälsovården hör även en kontroll av elevernas munhälsa där det centrala målet är att alla barn ska ha bra rutiner för egenvård av munnen. Genom återkommande undersökningar av munhälsan som omfattar hela åldersklasser kan man följa med utvecklingstrender och sätta in de resurser som behövs. För barn som är långvarigt sjuka, till exempel i diabetes, ska de vuxna i skolan bistå med den vård och det stöd som behövs under skoldagen.

32 Studerandehälsovård. Avsikten med studerandehälsovården, som omfattar studerande på gymnasialstadienivån, är att den ska vara en direkt fortsättning på skolhälsovården och landskapsregeringen föreslår att även det centrala innehållet i studerandehälsovården ska fastställas i lag. Avsikten är att detaljerade bestämmelser om innehållet i och omfattningen av studerandehälsovården ska fastställas i förordning. Studiemiljön, såsom skolmiljön, ska vara sund och trygg och detta ska följas upp regelbundet minst vart tredje år. Hälso- och livsstilsundersökningar är av stor vikt på gymnasialstadiet så att man får en helhetsuppfattning om de studerandes hälsa och välfärd och så att man sporrar dem till hälsofrämjande val. Studerande med ett särskilt behov av vård ska fångas upp och ges det stöd som behövs. Särskilt i följande situationer ska den studerande ges särskilt stöd; sjukdom, psykiska problem, alkohol- och drogproblem, mobbning, neurologiska utvecklingsavvikelser såsom till exempel inlärningssvårigheter, beteendestörningar, allvarliga sjukdomar hos föräldrarna, närstående våld och problem som har att göra med den studerandes eller familjens utkomst och levnadsförhållanden. 33 Företagshälsovård. Företagshälsovårdens uppgift är att främja och stödja arbetstagarnas hälsa och arbetsförmåga samt att främja deras kraft och engagemang i arbetet. Företagshälsovården har en central roll när det gäller att förutse eventuella förändringar i arbetsförmågan och hänvisa arbetstagarna till vård och rehabilitering. För arbetstagare är ÅHS skyldigt att ordna all företagshälso- och sjukvård och för företagare och andra som utför arbete för egen räkning ska ÅHS tillhandahålla företagshälsovård. 34 Hälso- och sjukvård för sjömän. ÅHS ska ordna sådan första undersökning som avses i lagen om läkarundersökning av fartygspersonal och som är villkor för arbete som fartygspersonal. Undersökningen ska ordnas oberoende av hemort. 35 Rådgivning och andra tjänster för äldre. Syftet med de rådgivningstjänster som föreslås är att förbättra de äldres förutsättningar att så länge som möjligt upprätthålla och bevara funktionsförmågan, att stödja ett självständigt boende hemma, att ge de äldre större möjligheter till ett aktivt liv och delaktighet i samhället samt att minska deras behov av vård dygnet runt. Ett mål med tjänsterna är även att minska skillnaderna i välfärd och hälsa hos de äldre och att identifiera sådana äldre personer som i genomsnitt löper större risk att slås ut och bli utan stöd och tjänster. Landskapsregeringen förslår även att bestämmelser om möjligheten för ÅHS att ordna förebyggande hembesök, som sedan år 2007 fungerat i landskapet som ordinarie verksamhet ska tas in i lagen. Målet med förebyggande hembesök är att på förhand uppskatta de äldres behov av hjälp, bedöma de färdigheter som bör göras i bostaden, skapa trygghet och informera om olika stödmöjligheter. Dessutom strävar man till att aktivera den äldres egna resurser och genom det skapa förutsättningar att bo kvar hemma så länge som möjligt. Förebyggande hembesök görs hos alla 75-åringar på landsbygden och alla 77-åringar i Mariehamn. Besöken görs i samarbete med äldreomsorgen i kommunerna. 36 Hälsorådgivning för särskilda grupper. En särskild bestämmelse förslås om att hälsorådgivning och -undersökningar ska riktas även till personer som annars kan falla utanför systemet, såsom unga personer som inte studerar och personer i arbetsför ålder som inte förvärvsarbetar. Landskapsregeringen anser att det är viktigt att även dessa grupper har tillgång till rådgivningstjänster, men avsikten är inte att separat kalla dessa grupper till

1 hälsorådgivning och undersökningar utan utnyttjandet av tjänsterna ska ske i enlighet med individens behov och på individens eget initiativ. 37 Intyg. Enligt bestämmelsen kan ÅHS utfärda intyg om hälsotillståndet när en person som är bosatt i landskapet eller en patient inom ÅHS behöver det Landskapsregeringen avser att särskilt besluta om sådana intyg som ÅHS ska vara skyldig att utfärda. Sådana intyg kan vara intyg som det fastställs i lag eller förordning att är nödvändiga, till exempel intyg för sjömän och läkarintyg över hushållsarbetstagares hälsotillstånd. Även intyg som behövs för utkomst, till exempel intyg som behövs för ansökan om medel enligt sjukförsäkringslagen, samt intyg som behövs för studier, till exempel hälsointyg som behövs för att erhålla en studieplats eller som befriar en elev från skolgymnastiken, kan vara sådana som ÅHS ska vara skyldig att utfärda. 5 kap. Sjukvård 38 Sjukvård. Sjukvårdens uppgifter är att undersöka, fastställa diagnoser och ge vård och medicinsk rehabilitering. Vården ska syfta till människans totala välbefinnande och omfattar vårdarbete som främjar hälsan och välfärden, förebygger sjukdomar och olycksfall och lindrar lidande samt vård av sjuka och döende och som ges i multiprofessionella verksamhetsmiljöer inom social- och hälsovården. Till vården hör även symptombaserad vård som ges vid en sjukskötarmottagning. Med symptombaserad vård avses vård som en legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inleder utgående från sitt uppgiftsområde, sin utbildning och sin erfarenhet och från patientens symptom, den tillgängliga informationen och en bedömning som personen göra av vårdbehovet. Den symptombaserade vården kan omfatta ny läkemedelsbehandling som baserar sig på en sjukskötares begränsade förskrivningsrätt eller fortsatt medicinering då en läkare ställt diagnosen. Lindring av lidande ska beaktas i all behandling av sjukdomar och i alla skeden av behandlingen. I samband med behandlingen av sjukdomar ska patienten handledas i att upprätthålla och främja sin hälsa och funktionsförmåga trots sjukdomen. Sjukvården ska alltså omfatta även hälsofrämjande rådgivning. Till sjukvården hör även att i så tidigt skede som möjligt identifiera problem med hälsan hos patienter som behöver särskilt stöd, särskilda undersökningar eller särskild vård och att hänvisa patienten till vård. Sjukvården ska utföras i enlighet med de enhetliga grunderna för ickebrådskande vård. Vården ska ske genom ett multiprofessionellt samarbete där medicinskt, hälsovetenskapligt och farmakologiskt kunnande utnyttjas. Vården ska genomföras som öppenvård när det är ändamålsenligt och möjligt med tanke på patientsäkerheten. För vården ska en vård- och rehabiliteringsplan göras upp på det sätt som bestäms i lagen om patientens ställning och rättigheter, vilken tillämpas som blankettlag i landskapet. Landskapsregeringens målsättning är att långvårdsenheten Gullåsen ska utvecklas till en geriatrisk klinik inom specialsjukvården med inriktning på utredning, behandling och rehabilitering av äldre samt utslussning till fortsatt lämplig vårdnivå. ÅHS har i en rapport Slutrapport Arbetsgruppen för Gullåsens utveckling (2007) föreslagit att förändringarna ska ske stegvis och i befintliga utrymmen men med en successiv utökning av personal i takt med förändringarna. Efter det har ÅHS konstaterat att alla avdelningar på Gullåsen måste ses över och moderniseras. I en rapport 2010 konstaterade en arbetsgrupp som sett över lokalerna att ett fullständigt genomförande av den planerade verksamheten kräver nya lokaler men att det är möjligt att

5 inleda genomförandet i befintliga utrymmen. I december 2010 beslöt ÅHS att byta namn på långvårdsenheten från Gullåsen till Geriatriska kliniken samt att ge i uppdrag åt de ansvariga för verksamheterna att ytterligare intensifiera samarbetet mellan långvårdsenheten och rehabiliterings- och fysiatrienheten i linje med det utvecklingsarbete som påbörjats, men att tillsvidare avstå från att bilda en gemensam klinik, samt att identifiera och genomföra det i den tidigare rapporten som kan genomföras med nuvarande resurser. ÅHS beslöt vidare att anhålla hos landskapsregeringen om en ändring av nuvarande system gällande kommunernas betalningsansvar för vården på långvårdsenheten från år 2012 så att betalningsansvaret övergår på landskapet (ÅHS). Slutligen beslöt ÅHS att ge planeringskommittén i uppdrag att i den långsiktiga planeringen beakta behovet av nya lokaler för ett geriatriskt och rehabiliterande centrum. Landskapsregeringens bedömning är att verksamheten vid långvårdsenheten utvecklats fullt ut till en geriatrisk klinik inom specialsjukvården sjukhus från och med år 2013. Då är bestämmelserna i denna paragraf om sjukvård tillräckliga för att reglera den verksamhets som ska bedrivas där. 39 Hemsjukvård, hemsjukhusvård och hemservice. Paragrafen innehåller bestämmelser om vård som ges i patientens hem istället för inom en verksamhetsenhet inom ÅHS. Hemsjukvården och hemsjukhusvården syftar till att minska den tid patienten behöver tillbringa på sjukhus eller förkorta den totala vårdtiden, samt till att frigöra sjukhusplatser. Patientens behov av vård ska bedömas inom en verksamhetsenhet inom ÅHS och en vårdplan ska göra upp utgående från detta. Verksamhetsenheten ansvarar för de undersökningar som behövs i samband med vården och det är ÅHS som bekostar de förbrukningsartiklar som ingår i vården enligt vårdplanen. Patienten bör ha kontinuerlig kontakt med verksamhetsenheten. Med hemsjukhusvård avses kortvarig sjukvård i patientens hem dygnet runt. Hemsjukhusvården har utvecklats i Finland sedan mitten av 1990-talet med modell från Sverige. Vården lämpar sig väl för behandling av infektioner och svåra sår som kräver intravenös antibiotikabehandling, för stabilisering i samband med diabetes, för blodtransfusioner och terminalvård samt för palliativ vård. Även patienter som lämpar sig för hemvård efter frakturer, skador och kirurgiska ingrepp, patienter med djup ventrombos, obstruktiva lungsjukdomar och cancersjukdomar samt patienter som lider av sviterna av störningar i hjärnans blodcirkulation och stroke, kan vårdas genom hemsjukhusvård. Även barnpatienter, till exempel med blod eller cancersjukdomar prematurer som just kommit hem från sjukhuset samt barn med infektioner och smittsamma sjukdomar, kan lämpligen vårdas genom hemsjukhusvård. Paragrafen innehåller även en bestämmelse om att ÅHS kan ordna hemservice. Landskapet har under våren 2011 fått tillstånd för att genomföra ett pilotprojekt om sammanhållen hemvård. Det innebär att hemservice och hemsjukvård helt eller delvis kombineras och att personal inom hemservicen kan överta vissa arbetsuppgifter som hör till hälso- och sjukvården och personal inom hemsjukvården kan överta vissa arbetsuppgifter i anslutning till socialvården. 40 Mun- och tandvård. De grupper som idag har rätt till den mun- och tandvård som ÅHS producerar är barn och ungdomar under 26 år, patientgrupper som är prioriterade av medicinska eller sociala skäl samt ÅHS ordinarie personal. Dessutom har alla, även tillfälliga besökare i landskapet, tillgång till jourtandvård. I övrigt ges tandvården i landskapet inom den privata sektorn. Mun- och tandvården omfattas inte av vårdgarantin eller högkostnadsskyddet.

6 Landskapsregeringen gjorde hösten 2010 en omfattande kartläggning av serviceutbudet inom tand- och munhälsovården på Åland. Landskapsregeringen avser att utgående från denna rapport komma med ett förslag till framtidsstrategi för mun- och tandvården. I detta skede föreslås att systemet bibehålls som tidigare, dock så att ÅHS personal inte längre omfattas av den offentliga tandvården. 41 Förebyggande av psykisk ohälsa. Syftet med arbetet med att förebygga psykisk ohälsa är att främja den psykiska hälsan och den goda funktionsförmågan och tryggheten som följer av god psykisk hälsa. Bland annat handledning, rådgivning och stöd hör till medel som ÅHS förfogar över i syfte att stärka de faktorer som skyggar den psykiska hälsan. Dessa medel är särskilt viktiga i samband med hälsoundersökningar, vid rådgivningsbyråerna, inom skol- och studerandehälsovården samt inom sjukhustjänsterna. Med hjälp av dem kan man påverka individens stresshanteringsförmåga och kvaliteten på den tidiga växelverkan i småbarnsfamiljer. De som tillhandahåller hälso- och sjukvård har särskilt goda förutsättningar att identifiera sådana faktorer i en persons livssituation som hotar den psykiska hälsan. Då faktorer som hotar den psykiska hälsan upptäcks bör personen så tidigt som mjöligt erbjudas rådgivning och stöd och andra aktörer inom framför allt socialvården och den specialiserade psykiatriska vården bör tas med i samarbetet. Till arbetet med att förebygga psykisk ohälsa hör även det psykosociala stödet som ges omedelbart eller på längre sikt i samband med exceptionella krissituationer. 42 Mentalvårdsarbete. Till mentalvårdsarbetet hör mentalvårdstjänster till personer med psykiska symtom och sjukdomar i syfte att undersöka och lindra och behandla symtomen eller sjukdomen. Den vård som ges som mentalvårdsarbete ska basera sig på en omsorgsfull bedömning och följa god vård- och rehabiliteringspraxis. Mentalvårdstjänsterna ska vara ändamålsenliga och klientorienterade. Möjligheterna för personer med psykiska symtom eller sjukdomar att komma i kontakt med mentalvården ska stödjas särskilt. Speciell hänsyn ska tas till den stigmatisering som hänger samman med psykiska symtom och till att dessa personer eventuellt har försämrad förmåga att se till sina egna intressen. Psykiska problem kan kallas folksjukdom på grund av att de är så vanliga och direkt eller indirekt är av betydelse för livskvaliteten, hälsan och samhällsekonomin. Antalet invalidpensioner, särskilt med diagnosen depression, har ökat stadigt sedan slutet av 1980-talet och fortsätter att öka. Barns och ungas behov av psykiatriska tjänster och specialundervisning har ökat kraftigt. I framtiden kommer också äldrebefolkningens anspråk på mentalvårdstjänster att öka eftersom befolkningens åldersstruktur ändrar. Största delen av befolkningens lindrigare psykiska problem kan behandlas på basnivån (på hälsocentralerna, rådgivningarna för barn under läropliktsåldern samt i skol-, studerande- och företagshälsovården) med stöd av tillräckligt samarbete, utbildning, arbetshandledning och psykiatrisk konsultation. Som exempel på fungerande tidiga vårdinsatser inom primärvården kan nämnas modellen med depressionsskötare som tillämpas i riket. Om förutsättningarna att sköta vården av lindrigare psykiska problem är otillräckliga på basnivån belastas den psykiatriska specialiserade vården. Mentalvårdsarbetet ska planeras och genomföras så att samarbetet mellan olika aktörer bildar en funktionell helhet. 43 Alkohol- och drogarbete. ÅHS ska ordna sådant alkohol- och drogarbete som det är ändamålsenligt att ordna inom primärvården. Alkohol- och

7 drogarbetet ska syfta till att genom handledning och rådgivning främja alkohol- och drogfria levnadsvanor hos befolkningen och på så sätt öka välfärden, hälsan, funktionsförmågan och säkerheten för befolkningen. Landskapsregeringen påpekar att utredningen Alkohol- och drogskadeförebyggande arbete inom Ålands hälso- och sjukvård (Åländsk utredningsserie 2005:4) utgör en bra grund för handledning och rådgivning inom alkoholoch drogarbetet. Faktorer som utgör hinder för ett alkohol- och drogfritt liv och som kan minskas med åtgärder inom hälso- och sjukvården är till exempel psykiska symptom och sjukdomar. Faktorer i samband med alkohol- och drogbruk som äventyrar hälsan och säkerheten och som kan minskas inom ramen för hälso- och sjukvården är till exempel drickande i berusningssyftet och ett rikligt alkoholintag. Alkohol- och drogarbetet omfattar även missbrukartjänster. Med missbrukartjänster inom hälso- och sjukvården avses undersökningar, vård och rehabilitering som ges på medicinska grunder. Syftet med tjänsterna är att lindra och bota sjukdomar som förorsakats av alkoholoch drogbruk, att förhindra att sjukdomarna förvärras samt att upprätthålla och återställa patientens funktionsförmåga. Den som tillhandahåller missbrukartjänster inom hälso- och sjukvården ska alltid bedöma behovet av tjänster även från socialvården. Nya utrymmen för missbrukarvården, bland annat för avgiftning, planeras och förbereds i den nya psykiatribyggnaden. 44 Medicinsk rehabilitering. Rehabilitering är en process som syftar till att människor med funktionsnedsättning ska uppnå eller behålla bästa möjliga fysiska, intellektuella, psykiska eller sociala funktionsförmåga och genom detta skapa förutsättningar för största möjliga självständighet och delaktighet i samhället. Rehabilitering kan omfatta åtgärder av olika slag för att återställa en funktion, kompensera förlusten av en funktion eller kompensera funktionsnedsättning. Till medicinsk rehabilitering hör undersökningar som utreder behovet av samt möjligheterna för rehabilitering, terapier och rehabiliteringsperioder som förbättrar funktions- och arbetsförmågan, hjälpmedelsservice, anpassningsträning, rådgivning och rehabiliteringshandledning. Det är ÅHS som såsom idag ska ansvarar för det inledande skedet av rehabiliteringsprocessen, medan Folkpensionsanstalten, försäkringsbolag och arbetspensionsanstalter, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet samt kommunernas socialkanslier ansvarar för rehabiliteringens senare del. Med en rehabiliteringsplan som grund ska ÅHS samarbeta med de övriga instanserna så att övergången mellan rehabiliteringens olika skeden sker så smidigt som möjligt. 45 Brådskande vård. Brådskande vård ska erbjudas alla patienter som behöver den, oavsett hemort. Patienten kan flyttas för fortsatt vård på sin hemort då patientsäkerheten kan anses vara tryggad och den mottagande vårdenheten har möjlighet att ordna den fortsatta vården. ÅHS ska ordna jour så att den brådskande vården kan ordnas på ett ändamålsenligt sätt med tillgång till vård dygnet runt varje dag.. 46 Prehospital akutsjukvård. Enligt bestämmelsen ansvarar ÅHS för den prehospitala akutsjukvården. ÅHS ska fastställa en servicenivå för vården där det fastställs hur vården ska organiseras, vilken service som ska ingå i vården, vilken utbildning personalen som deltar i vården ska ha, målen för insatstiden samt andra omständigheter som är viktiga för ordandet av vården. Det föreslås att ÅHS ska kunna bestämma att första insatsen ska ingå i den prehospitala sjukvården. Med första insatsen avses att någon annan ak-

8 tör eller enhet som alarmcentralen kan larma än en ambulans larmas vid ett plötsligt sjukdomsfall eller en olycka i de situationer då den enheten når patienten snabbare än ambulansen. 47 Smittsamma sjukdomar. Bestämmelserna om smittsamma sjukdomar hör enligt 27 29 p. till rikets behörighet. En hänvisning till rikets lagstiftning föreslås intagen i lagen i förtydligande syfte. 6 kap. Särskilda bestämmelser. 48 Servicesedlar. Landskapsregeringen föreslår att en bestämmelse tas i lagen som möjliggör användningen av servicesedlar inom hälso- och sjukvården som ett komplement till den offentliga hälso- och sjukvården. Syftet med servicesedlarna är dels att öka valfriheten för patienterna, dels att öka samarbetet mellan den offentliga och den privata hälso- och sjukvården. Ett område där landskapsregeringen anser att servicesedlarna kan fylla en viktig funktion är inom mun- och tandvården. Innan servicesedlarna kan tas i bruk inom hälso- och sjukvården kommer landskapsregeringen att föreslå bestämmelser om sedlarna och deras tillämpning i en skild landskapslag. 49 Ansvar för läkemedelsbehandling. Läkemedelsförsörjningen är en väsentlig del av hälso- och sjukvårdssystemet. Patienten har rätt till ersättning enligt sjukförsäkringslagen för kostnaderna för nödvändig läkemedelsbehandling till följd av en sjukdom. Läkemedelsbehandling som getts till en patient i samband med vården inom ÅHS ersätts inte eftersom den är en del av vården och vårdenheten ansvarar för kostnaderna för läkemedlen. Vid institutionsvård ingår alla läkemedel som används vid undersökning och vård i den vårdavgift som patienten erlägger. Patienten är inte ens vid en kort tids institutionsvård skyldig att använda sina egna läkemedel utan institutionen ska införskaffa alla läkemedel som kan behövas för vård av patienterna. Om patienten inte vill använda de lämpliga läkemedel som ingår i institutionens vanliga läkemedelsurval ska patienten upplysas om skillnaden mellan synonympreparaten och om att patienten måste bekosta läkemedelsbehandlingen helt själv, utan ersättning enligt sjukförsäkringslagen, om han eller hon väljer att använda ett annat läkemedel än det institutionen kan erbjuda. 50 Beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna. Landskapsregeringen föreslår en uttrycklig bestämmelse om att gravida kvinnor ska ges särskilt skydd och stöd inom hälso- och sjukvården i syfte att förebygga skador hos barnet under fostertiden. Stöd kan till exempel behövas för att avhjälpa en väntande kvinnas alkoholmissbruk eller då en den väntande kvinnan har ett bristfälligt boende eller oförmåga eller brist på möjligheter att sörja för sin egen och för sitt ofödda barns hälsa. I andra momentet föreslås en bestämmelse som ålägger de myndigheter som ordnar missbrukarvård eller mentalvård för ett barns förälder, vårdnadshavare eller annan person som svarar för barnets vård och fostran att beakta barnets situation och säkerställa att barnet får den vård och det stöd barnet behöver då den vuxna vårdas. 51 Handräckning till polisen. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i 14 2 mom. i den tidigare gällande folkhälsolagen. 52 Lokaler som krävs för rättsmedicinska obduktioner. Rättsmedicinska undersökningar hör till rikets behörighet enligt 27 29 p. självstyrelselagen. ÅHS är dock skyldigt att se till att det finns ändamålsenliga lokaler

och ändamålsenlig utrustning för utförande av rättsmedicinska undersökningar. 53 Utbildning vid Ålands hälso- och sjukvård. Enligt bestämmelsen kan ÅHS anlitas i samband med utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, framför allt för praktik. 54 Dröjsmålsränta. En hänvisning till räntelagen ifråga om dröjsmålsränta föreslås. 55 Ändringssökande. Bestämmelserna om ändringssökande följer bestämmelserna i 25 självstyrelselagen. 56 Förordning. Inom flera områden inom hälso- och sjukvården har landskapsregeringen för avsikt att komma med mera detaljerade bestämmelser i förordning. Det är områden där ramarna anges i denna lag medan det inte är ändamålsenligt att göra en detaljreglering i lag eftersom det rör bestämmelser som kommer att genomgå förändringar regelbundet. De områden som landskapsregeringen kommer att reglera på förordningsnivå är screening (29 ), rådgivning för gravida och barn under läropliktsåldern (30 ), skolhälsovård (31 ), studerandehälsovård (32 ), munoch tandvård (39 ), medicinsk rehabilitering (43 ) samt prehospital akutsjukvård (45 ). 7 kap. Ikraftträdande 56 Ikraftträdande. Den lag som nu föreslås ersätter den tidigare lagen om hälso- och sjukvård och landskapsregeringen föreslår i enlighet med detta att den gällande lagen upphävs då den nya lagen träder ikraft. Landskapsregeringen anser att lagen bör träda ikraft så snart som möjligt. 2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. 2 Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård kompletteras i förtydligande syfte i enlighet med situationen i landskapet. Enligt förslaget skulle det i blankettlagen anges att man i landskapet istället för begreppet anstaltsvård använder begreppet institutionsvård. Ett förtydligande föreslås även så att man anger att begreppet vård i landskapet omfattar såväl omsorg som sjukvård. I landskapet är det fortsättningsvis kommunerna som inom ramen för socialvården ansvarar för omsorg, sjukvård, uppehälle och rehabiliterande verksamhet vid institutionerna. Landskapsregeringen betonar att förutsättningen för vård på rätt nivå är att en enhetlig metod för vårdtyngdsmätning genomförs i samtliga kommuner.