Polens och Rysslands framtid på den nordiska elmarknaden

Polens och Rysslands framtid på den nordiska elmarknaden Öst- och Centraleuropa -vår framtida marknad, 1B1992, KTH HT03 Henrik Alm Thomas Essén 1

Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 1 Polen... 4 2 Ryssland... 5 3 Energisituationen i Polen... 6 3.1 Kol... 6 3.2 Olja... 6 3.3 Naturgas... 7 3.4 Elektricitet... 7 4 Rysslands energitillgångar... 8 4.1 Olja... 8 4.2 Naturgas... 9 4.3 Kol... 9 4.4 Elektricitet... 9 5 Elproduktionen i Norden... 10 6 Nordiska elmarknaden, Nordpool... 11 Slutsatser... 13 Referenser... 15 2

Sammanfattning Som projekt i kursen Öst- och Centraleuropa -vår framtida marknad, valde vi att titta på hur norden via elbörsen Nordpool handlar el med Polen och Ryssland. Vi har studerat dessa länders energisituation, samt hur den nordiska importen av el har utvecklas de senaste åren. Genom dessa studier hoppas vi att man kan få en bättre förståelse för hur vår egen energisituation och energiutveckling i norden påverkar våra handelspartners energiutveckling. Situationen i Polen och Ryssland Polens största energikälla är kol. Kol står för 93 % av landets primära energiproduktion och kolbolagen är en av de viktigaste arbetsgivarna i landet. Polen har arbetat på att strukturera och minska kolindustrierna för att nå EU standard. Ineffektiva gruvor har lagts ner, och man har satsat mycket på att skapa medvetenhet om miljöfrågor som är relaterade till kolindustrin. Övriga energikällor är olja och gas, dessa måste Polen till stor del importera ifrån Ryssland då den inhemska produktionen långt ifrån kan möta efterfrågan på dessa varor. Den polska elkraftgenereringssektorn är den största i Central- och Östeuropa. Den installerade kapaciteten var 2001 ca 30,6 miljoner kilowatt, man genererade då 135 terawattimmar (TWh). Överskottet går till export bland annat till Sverige, Ukraina, Vitryssland och Tyskland. Elektricitet är en av Polens viktigaste exportvaror. Koleldade kraftverk är de huvudsakliga producenterna av elkraft. Ryssland har bland världens största naturtillgångar av olja, gas och kol. Oljan är en av landets viktigaste exportvaror, endast Saudiarabien producerar mer olja än Ryssland. En stor del av elektriciteten alstras med hjälp av förbränning av fossila bränslen. Av Rysslands produktion av elektricitet kommer 64 % från fossila bränslen (olja, naturgas och kol) medan 20 % kommer från vattenkraft och 15 % kärnkraft. Den ryska regeringen har antytt att man avser öka andelen vattenkraft och kärnkraft för att kunna exportera en större andel av de fossila bränslena. Den ryska kärnkraften är dock relativt gammal och måste ersättas av ny om det ska vara möjligt att öka dess produktion. Situationen i Norden I Danmark genereras den mesta elen i koleldade kraftverk. Norge har nästan uteslutande vattenkraftverk. Sverige och Finland har förutom vattenkraftverk och fossilbränsleeldade kraftverk, även kärnkraftverk för sin inhemska produktion av el. I Sverige vill man avveckla kärnkraften, medan Finland är ett av de få länderna i EU som planerar en utbyggnad med två nya reaktorer. Nord Pool När de nordiska elmarknaderna avvecklades skapade man en gemensam marknadsplats där elproducenter och elförsörjningsföretag kan handla med varandra. Marknadsplatsen som heter Nord Pool omfattar Sverige, Finland, Norge och Danmark och där avgörs hur mycket elen ska kosta. Varje dag före klockan 12 skickar aktörerna in bud och ett marknadsmässigt pris skapas. När priset på el är högt här i norden är det attraktivt för länder som Polen och Ryssland att sälja sin el hit. De senaste åren har vattentillgången i de nordiska vattenmagasinen legat på en låg nivå vilket medfört ett rekordhögt elpris samt rekordhög import av el. Slutsatser Våra elnät är idag sammankopplade med våra grannländers och den elektricitet som konsumeras i Sverige behöver nödvändigtvis inte ha producerats här. Valet vi står inför är att producera vår egen elektricitet eller att importera från grannländer som t.ex. Polen och Ryssland där fossila bränslen till största del genererar elen. 3

Inledning I kursen Öst- och Centraleuropa-vår framtida marknad 1B1992 som gavs på KTH hösten 2003, ingår som ett obligatoriskt moment att kursdeltagarna bedriver ett projektarbete. Som projekt valde vi att titta på hur norden via elbörsen Nordpool handlar el med Polen och Ryssland. Vi har studerat dessa länders energisituation, samt hur den nordiska importen av el har utvecklas de senaste åren. Genom dessa studier hoppas vi att man kan få en bättre förståelse för hur vår egen energisituation och energiutveckling i norden påverkar våra handelspartners energiutveckling. 1 Polen Republiken Polen är idag ett viktigt land för Sverige i och med sitt läge vid Östersjöns södra stränder är det en av de största vägarna in till centrala och södra Europa. I och med inträdet i EU 2004 kommer Polen att spela en ännu större roll i svenskt näringsliv. Polen angränsar till Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ukraina, Vitryssland, Litauen och Ryssland ( och Kaliningradområdet). Till ytan är Polen ca 312 683 kvadratkilometer. Huvudstaden Warzawa med sina 1,6 miljoner innevånare ligger mitt i landet. Polen har ca 38,6 miljoner innevånare, varav 63 % av dessa bor i städerna. Övriga stora städer är Lódz (828 000 inv), Kraków (746 000), Wroclaw (643 000), Poznan (582 000), Gdansk (463 000), Szczecin (420 000), Bydgoszcz (387 000), Katowice (355 000) och Lublin (352 000) Polen har sedan Sovjet- unionens fall gått över till att vara en republik med markandsekonomi. De är sedan 1996 med i Organization for Economic Co-operation and Development (OECD), samt sedan 1999 fullvärdiga medlemmar i Nato. I år skall även Polen bli fullvärdig medlem av EU, detta beslutades i Athen den 16 april 2003. Den 1 Maj ansluter Polen sig tillsammans med t.ex. Estland, Lettland och Litauen som de första forna öststatsländerna till EU. 4

2 Ryssland Ryssland är världens största land i fråga om yta. Landets yta är uppdelat i 11 tidszoner. Befolkningen består av 145 miljoner invånare som till över 80% består av ryssar. En mängd olika nationaliteter utgör resterande folkmängden, tex tatarer (4%), ukrainare (3%) och tjuvasjer (1,2%). Det statliga språket är ryska och Moskva är huvudstaden. I början på 1990-talet blev Ryssland en självständig stat från tidigare Sovjetunionen (SSSR) som bildades 1922 av Ryska Sovjetiska Federativa Socialistiska Republiken (RSFSR), Ukraina (USSR), Vitryssland (BSSR), och Transkaukasiska republiker (ZSFSR). Den 12 juni 1990 antog Folkdeputeradekongressen av RSFSR Deklarationen om Ryska Federationens statliga suveränitet och just 12 juni har varit Rysslands nationaldag sedan dess. Ryssland är en demokratisk federativ stat med republikanskt statsskick. Den sittande presidenten heter Vladimir Putin. Ryssland är ett land rikt på naturtillgångar, tabellen anger hur stor andel av de globala tillgångarna som finns i Ryssland. En stor del av Rysslands export består av dessa råvaror. Naturgas 40% Olja 5% Skog 30% Diamanter 25% Guld 25% Aluminium 30% Kol 23% Av befolkningen säger 56 % att de tillhör ryska ortodoxa kyrkan medan 5 % anser sig som muslimer, 2 % som kristna och 1 % som buddister. Vidare uppger 31 % att de är icke troende. BNP i Ryssland uppskattas till 415,5 miljarder dollar år 2003. Tillväxten beräknas till 4,3 % vilket överstiger de flesta av västerländernas. Man har även lyckats få kontroll över den för bara några år sedan skenande inflationen till omkring 15 %. Arbetslösheten ligger på 8,3 %. Den officiella valutan man använder sig av är rubel. De viktigaste länderna man bedriver handel med är Tyskland, Ukraina och USA. Mer än 55 % av exporten består av energi, framförallt olja och naturgas. Ett högt oljepris har den senaste tiden varit gynnsam för landets ekonomi. 5

3 Energisituationen i Polen I februari 1991 bildades Visegradgruppen av de forna kommuniststaterna Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien ( Dessa två stater bildades 1993). I maj 2004 blir dessa länder fullvärdiga medlemmar av EU. Den senaste tiden har man drivit flera projekt med att koppla ihop länderna i Visegradgruppen med andra EU länder. Den stora anledningen har varit för att säkra energitillgången inom EU men även för att göra dessa länder mindre beroende av Ryssland. EU har varit en viktig handelspartner sedan flera år tillbaka, speciellt Tyskland. Ryssland kommer dock att fortsätta att vara en av de största samarbetspartnerna i denna region, tack vare de gas- och råolja- ledningar som går genom dessa länder in i EU. Som en följd av ansökningarna till EU var ett krav på Visegradgruppen, att deras energimarknader helt liberaliseras. I Polen håller man på att släppa den tidigare statligt kontrollerade marknaden fri. 2008 beräknar man att marknaden är helt öppen för konkurrens ner till de små konsumenterna. Idag är det bara större företag med stor konsumtion som fritt kan välja leverantör. 3.1 Kol Polens största energikälla är kol. Kol står för 93 % av landets primära energiproduktion och kolbolagen är en av de viktigaste arbetsgivarna i landet. 2001 producerade länderna i Visegradgruppen 270,1 Nmst (million short tons), då stod Polen för 66 %. Konsumtionen har minskat kraftigt de senaste åren mycket tack vare påtryckningar från EU. Mellan 1993 och 2001, föll kolkonsumtionen med 22 % i Polen. I regionen har man arbetat på att strukturera och minska kolindustrierna för att nå EU standard. Ineffektiva gruvor har lagts ner, och man har satsat mycket på att skapa medvetenhet om miljöfrågor som är relaterade till kolindustrin. I februari 2003, bildades Kompania Weglowa (KW), Europas största kolbolag. Tanken var att man skulle lägga ner landets 39 mest innefiktiva gruvor, och till 2006 skulle 35 000 jobb försvinna ifrån sektorn. Omfattande protester från fackförbund i december 2002 gjorde att man omarbetade planerna. KW fick då ta hand om de 24 av de 39 gruvorna och försöka få dem på fötter. Antalet jobb som skulle försvinna sänktes till 27 200. 3.2 Olja Oljeproduktionen i Polen är inte särskilt stor. Idag producerar man ca 16 800 bbl/d (fat per dag). Som ett krav till inträdet i EU är att Polen och de andra länderna i Visegrdgruppen måste ha en oljereservkapacitet på 90-dagar. Polen räknar med att man skall ha en strategisk oljereserv färdig till 2008. Tillsammans med de andra tre länderna 6

täcker produktionen av råolja bara 5,7 procent av efterfrågan, resten importeras mestadels från Ryssland. Den största importen sker genom Druzhba Vänskap pipelinen som transporterar råolja över hela regionen och även till Europa, via Tyskland. Den norra länken passerar Polen, och den har en kapacitet på 1 miljon bbl/d. Polen får även råolja via Naftoport -terminalen i Gdansk och från Odessa-Brody pipeline. Raffineringskapaciteten är förhållandevis stor i landet, den största i regionen med 350 000 bbl/d. 3.3 Naturgas Polen besitter 75 % av de naturliga reserverna i området, den inhemska produktionen tillgodoser ca 39 % av efterfrågan på marknaden. Naturgas blir en allt viktigare i energimixen i regionen. Som ett alternativ till kol, är gas en viktig del av regionens plan att möta striktare EU-föreskrifter. Polen försöker att utöka produktionen av gas för att tillgodo se det ökande behovet och minska importen. Precis som med råolja är Ryssland den stora leverantören, men man importerar även gas från Tyskland och Norge och Danmark. Polen skall dock på sikt minska sin import. Tack vare ökad produktion och stadig efterfrågan har PGNiG, Polens statliga bolag för olja och gas, omförhandlat flera kontrakt. Bland annat har kontraktet med Gazprom omförhandlats. Gazprom levererar gas till Polen och västra Europa via Yamal. En pipeline som sträcker sig ifrån Yamalfälten i västra Sibirien till Polen, där det skickas vidare in i Tyskland och övriga Europeiska länder. Det nya kontraktet som framförhandlats skall minska Polens import ifrån Ryssland med en tredjedel fram till 2022. I februari 2003, annonserade man Amber -projektet. Projektet är ett samarbete mellan polska, danska och litauiska bolag att bygga en pipeline från Polen till Litauen. Huvudmålet är att koppla ihop polska och litauiska gasnätverk med det europeiska, för att säkra försörjningen till Polen och Litauen. Tankarna finns att pipelinen skall sträcka sig även till Lettland, Estland och Finland. 3.4 Elektricitet Den polska elkraftgenereringssektorn är den största i Central- och Östeuropa. Den installerade kapaciteten var 2001 ca 30,6 miljoner kilowatt, man genererade då 135 terawattimmar (twh) medan konsumtionen uppnådde 119 twh. Överskottet går till export bland annat till Sverige, Ukraina, Vitryssland och Tyskland. 7

Elektricitet är en av Polens viktigaste exportvaror. Koleldade kraftverk är de huvudsakliga producenterna av elkraft. Jämfört med övriga länder i regionen är Polen minst beroende av kärnkraft. Dock innebär detta att de är starkt beroende av fossila bränslen i sin elkraftsproduktion. 1997 antog den polska regeringen en ny energiplan, den Ekonomiska kommittén klubbade då igenom förslaget för en ny energipolicy fram till 2020. Denna policy behandlar planering av framtida prognoser och handlingsplaner för den polska regeringen. Nyckelobjektiven är en diversifiering av kraftkällor för att säkra polska energikällor, höja konkurrenskraften för polska bolag både på den inhemska markanden och utomlands. Andra objektiv är att öka effektiviteten och sänka kolrelaterade utsläpp. En utbyggnad av elnätet till övriga Europa är i full gång. Sverige är uppkopplade mot det polska nätet via en likströmskabel i Östersjön. Denna kabel har en kapacitet på ca 4 terawattimmar och vid installationen 1999 var en sjättedel av denna kapacitet planerad till import av polsk el till Sverige. 4 Rysslands energitillgångar Ryssland är ett land rikt på naturtillgångar inte minst vad gäller fossila bränslen, t.ex. olja, kol och naturgas. Landets ekonomi är mycket beroende av inkomsterna som dessa genererar. Politiska omständigheter har dock gjort att förutsättningarna för att utnyttja tillgångarna inte varit bästa tänkbara. Det senaste decenniet har dock dessa omständigheter förändrats radikalt. 4.1 Olja I början av 1990-talet sjönk både konsumtion och produktion av olja när Ryssland gick igenom stora politiska och ekonomiska förändringar. År 1999 kunde man dock se att framförallt produktionen började öka medan konsumtionen fortfarande låg på en relativt stabil nivå. Det innebar att en allt större andel av landets olja gick till export. Idag är Ryssland världens näst största producent av råolja, bara Saudi-Arabien ligger före. I takt med att Rysslands infrastruktur förbättras kommer det också bli möjligt för dem att exportera mer olja. I dagsläget är det just 8

problemen med att förflytta oljan från oljefälten som begränsar exporten. Det billigaste sättet att transportera olja är via pipelines. Ett dyrare alternativ är att transportera oljan med tåg eller med sjötransporter. När oljepriset är högt kan ett sådant förfarande ofta också det vara lönsamt. Det pågår ett kontinuerligt arbete för att förbättra kapaciteten i oljedistributionen. 4.2 Naturgas Ryssland har världens största tillgångar på naturgas. Man har dubbelt så stora reserver som tvåan Iran. Till skillnad från oljan har man dock inte lyckats öka exporten utan den har istället legat på en stabil nivå. Det anses bero på statliga regleringar, Gazproms monopoliska ställning och bristen på effektivt användande av pipelines. Det statliga Gazprom svarar för hela 90 % av utvinningen men lagar och regleringar har gjort det till en förlustaffär att öka produktionen. Den ryska regeringen har noterat problemet och räknar med att kunna ta bort regleringarna och tillåta ett marknadsmässigt pris efter 2010. Fram till det visar prognoser att utvinningen kommer att vara oförändrad till 10 % större. 4.3 Kol Kolreserverna i Ryssland är världens näst största men man är trots det inte bland de allra största producenterna. Dock har det skett ett litet uppsving de senaste åren och man räknar med att detta ska fortsätta. År 2001 utvanns ca 300 miljoner ton kol och till 2020 räknar man med att denna siffra ska kunna stiga till nästan 500 miljoner ton. 4.4 Elektricitet Tillgången på fossila bränslen är mycket god i Ryssland. Det är kanske inte så konstigt att en stor del av elektriciteten alstras med hjälp av förbränning av dessa. Av Rysslands produktion av elektricitet kommer 64 % från fossila bränslen (olja, naturgas och kol) medan 20 % kommer från vattenkraft och 15 % kärnkraft. 1,00% 15,00% Kärnkraft 64% 20,00% Vatternkraft Fossila bränslen Annat Den ryska regeringen har antytt att man avser öka andelen vattenkraft och kärnkraft för att kunna exportera en större andel av de fossila bränslena. Den ryska kärnkraften är dock relativt gammal och måste ersättas av ny om det ska vara möjligt att öka dess produktion. Vidare har Rysslands kärnkrafts säkerhet varit ett föremål för oro speciellt efter olyckan i Tjernobyl. I dag har man 30 reaktorer kvar efter att flera blivit stängda på grund av sin ålder och sitt skick. Fram till 2020 planerar man att fördubbla kapaciteten från kärnkraft och i dagsläget finns planer på uppförandet av fem nya reaktorer. 9

Vattenkraften räknar man med att kunna bygga ut i framförallt de östra delarna av landet där eldistributionen varit ett problem. Så sent som i juli 2003 installerades ett nytt vattenkraftverk vid floden Amur som beräknas bli fullt utbyggd 2007. Rysslands elmarknad befinner sig just nu i en övergångsperiod. Det statliga UES dominerar marknaden idag men Vladimir Putin beslutade om en reform i mars 2003 och man förväntar sig att UES kommer att säljas ut och privatiseras. Själva stamnätet kommer dock med största sannolikhet förbli under statlig kontroll och ägande. Under 2001 exporterade Ryssland el till t.ex. Ukraina, Kazakstan, Vitryssland, Georgien och Finland. 5 Elproduktionen i norden Elproduktionen ser mycket olika ut i Sverige, Norge, Danmark, och Finland. Självklart beror det på de olika geografiska förhållandena. De två extremerna är Danmark och Norge. I Danmark kommer nästan all elenergi ifrån fossila bränslen. Bara några procent kommer ifrån förnyelsebara källor som till största delen är vindkraft. I Norge är situationen omvänd, uppemot 99 % av elen kommer från förnyelsebara källor där vattenkraft är den absolut största källan. Bara ca 1 procent kommer från fossila bränslen. I Sverige och Finland står kärnkraften för en stor del av produktionen. Sverige har större kapacitet av el från förnyelsebara källor t.ex. vattenkraft, än vad Finland har. Där är man istället mer beroende av fossila bränslen som utgör ca 50 % av den totala produktionen. Elproduktion i nordiska länderna 2001 18 % 8 TWh 82 % 20 % 0,7 % 6 % 19 % 51 % 30 % 23 % 55 % 99% 71 TWh 1,6 % 122 TWh 44 % 50 % 395 TWh 36 TWh 12 % 88 % 158 TWh Vattenkraft Vindkraft och geotermisk Kärnkraft Värmekraft ELÅRET 2002 30.1.2003 / 22 I Sverige har man länge diskuterat kärnkraftsutvecklingen och hur den skall se ut. Ett beslut att avveckla kärnkraften är taget och man skulle ersätta den med en utveckling av förnyelsebara energikällor. Trots detta beslut har man idag i Sverige inte kunnat ersätta kärnkraftsproducerad el, vilket fått till följd att man skjutit upp avvecklingen. I Finland är situationen den omvända, här satsar man istället på att bygga ut kärnkraften. I finska lappland 10

har ett stort vattenkraftsprojekt drivits då landet vill utöka sin elproduktion av förnyelsebar energi. Projektet föll dock på inverkan av miljörelaterade protester och större stöd för utbyggnaden av kärnkraft. Finlands femte reaktor är den första att byggas i EU på 10 år. Kostnaden är beräknad till 1,8-2,6 miljarder US$ och om planen hålls skall den stå färdig 2008-2009. Diskussion finns även om tillökning med en sjätte reaktor om utbyggnaden av kraftverk baserade på fossila bränslen utesluts på grund av ökade kolrelaterade utsläpp. 6 Nordiska elmarknaden, Nordpool Sveriges riksdag bestämde 1995 att den svenska marknaden ska vara öppen för konkurrens när det gäller att producera och sälja el. Orsaken var att man ville skapa en effektivare elproduktion och lägre elpriser för konsumenterna. Man skapade en gemensam marknadsplats där elproducenter och elförsörjningsföretag kan handla med varandra. Marknadsplatsen som heter Nord Pool omfattar Sverige, Finland, Norge och Danmark och där avgörs hur mycket elen ska kosta. Varje dag före klockan 12 skickar aktörerna in bud och ett marknadsmässigt pris skapas. Det innebär att vid god tillgång på el är priset lågt medan priset är högre när efterfrågan är större vid t.ex. köldknäppar. Tabellen till höger anger hur priset i ören/kilowattimme varierat kraftigt sedan 1996. De senaste åren har vattentillgången i de nordiska vattenmagasinen legat på en låg nivå vilket medfört ett rekordhögt elpris. 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 januari 20,9 22,1 17,1 14,3 16,0 18,2 22,9 64,3 februari 27,6 16,8 15,7 13,0 11,0 24,3 18,7 44,1 mars 24,2 13,7 13,7 10,9 10,3 23,5 16,9 35,5 april 25,2 13,5 12,7 8,9 10,8 24,0 15,8 27,6 maj 27,0 11,8 10,5 9,5 11,8 19,7 14,5 27,0 juni 25,3 11,4 12,3 9,2 10,5 23,2 18,1 24,3 juli 23,7 8,8 7,0 8,5 6,6 20,6 15,7 25,9 augusti 30,7 13,9 6,6 12,5 9,8 19,6 20,8 30,8 september 31,7 11,2 8,4 14,2 13,9 18,7 23,6 29,7 oktober 28,5 13,8 11,2 14,1 13,8 18,1 28,8 32,2 november 23,4 17,0 14,4 13,2 14,8 20,3 39,2 32,1 december 24,1 18,6 15,0 15,0 15,1 23,3 66,8 26,5 Vattenmagasinens utfyllnadsgrad i %. Vintern 2002-2003 var nivån rekordlåg i vattenmagasinen vilket också medförde ett rekordhögt elpris. 11

100 120 50 60 1000 900 1600 1200 550 1400 100 800 1200 1000 650 1700 1900 1850 450 600 600 De nationella elnäten på den nordiska marknaden är sammankopplade så att en kraftproducent i t.ex. Finland kan sälja sin el på nordpool där köparen kan vara från ett annat land. Den nordiska marknaden är i sin tur ihopkopplad med elnät som ligger runt omkring oss geografiskt. Finland är ihopkopplad med Ryssland, Danmark med Tyskland och från Sverige har man en sjökabelförbindelse med Polen. Handeln med el begränsas av att det måste finnas en infrastruktur som klarar av att transportera elen. Kartan visar vilken installerad kapacitet som finns länderna emellan. När priset på nordpool är högt ökar naturligtvis intresset från utländska aktörer att sälja sin el till den nordiska marknaden. Den senaste tiden har den nordiska marknaden till övervägande del enbart importerat el från grannländerna. Rysslands export till norden i januari 2004, MWh/h. Dygnets max resp min Fre 9/1 Lör 10/1 Sön 11/1 Mån 12/1 Tis 13/1 Ons 14/1 Tors 15/1 Fre 16/1 Min 1396 1358 1319 1362 1420 1397 1413 1397 Max 1538 1451 1422 1514 1494 1526 1520 1493 Polens export till sverige i januari 2004, MWh/h Dygnets max resp min Fre 9/1 Lör 10/1 Sön 11/1 Mån 12/1 Tis 13/1 Ons 14/1 Tors 15/1 Fre 16/1 Min 303 203 203 203 204 303 303 303 Max 504 504 504 504 504 504 504 454 12

Slutsatser Elmarknaden var tidigare enbart en statlig angelägenhet med statligt ägda monopolbolag i de flesta länder. I takt med staterna har sålt ut sina gamla monopol har även vyerna vidgats från den egna nationen till istället hela regionen. Våra elnät är idag sammankopplade med våra grannländers och den elektricitet som konsumeras i Sverige behöver nödvändigtvis inte ha producerats här. De senaste åren har vattentillgången i de svenska vattenmagasinen varit rekordlåg vilket resulterat i en stor import. Med dessa förutsättningar går det inte längre att enbart bry sig om hur vi i Sverige producerar vår el. Internationellt sett har Sverige och framförallt Norge en relativt hög andel förnyelsebara energikällor tack vare den omfattande vattenkraften som finns här men ur miljösynpunkt måste hänsyn tas till situationen globalt. Vid köldknäppar har myndigheterna i norden gått ut med varningar om att elförbrukningen riskerar att överstiga den installerade effekten med ransoneringar av el som följd. Hittills har dock detta undvikits men något måste göras för att detta scenario ej skall bli verklighet i framtiden. Är lösningen att öka kapaciteten för import av el från t.ex. Polen och Ryssland? När Polenkabeln installerades var det meningen att Sverige i huvudsak skulle exportera el till Polen. Idag är dock situationen den omvända. Polens elektricitet härstammar i princip enbart från kolkraftverk som släpper ut stora mängder koldioxid. När man kan få bättre betalt för elen på Nord Pool än vad man kan få i Polen kommer det naturligtvis finnas en marknadsvilja att låta strömmen flöda in på den nordiska marknaden. Nordens elkonsumtion är per invånare bland de högsta i världen och stiger för varje år som går. I Finland planerar man att bygga två nya kärnkraftreaktorer för flera miljarder kronor till skillnad från Sverige som istället tänker demontera kärnkraftsreaktorer för miljardbelopp. Det kan tyckas mycket kontroversiellt med tanke på att man agerar på samma elmarknad. Naturligtvis är det politiska beslut som ligger bakom men dessa har tagits på nationell nivå. Med politiskt samarbete över gränserna skulle antagligen bättre beslut kunna tas med tanke på att elförsörjningen också är gränsöverskridande. En konsument av elektricitet har ingen möjlighet av avgöra hur eller var den har producerats. Om importen av el skulle öka skulle det lätt kunna ske obemärkt eftersom det inte är någon skillnad hos användaren. Det finns dock skillnader på det miljömässiga och ekonomiska planet. En ökad import från Polen skulle innebära att elen som vi konsumerar resulterar i mer förbränning av fossila bränslen i kolkraftverken. Om istället importen från Ryssland skulle öka skulle också det medföra konsekvenser för miljön och ekonomin. Vi vet att en stor del av Rysslands generering av el kommer från förbränning av fossila bränslen men också från en gammal arsenal av kärnkraft. Om en nedläggning av kärnkraften skulle medföra import av kärnkraftsel från Ryssland skulle det vara tämligen anmärkningsvärt med tanke på omständigheterna. Det är dock svårt att avgöra vilka konsekvenser en förändrad handel skulle få för Rysslands elproduktion. Lennart Söder, proffesor KTH, menar dock att en ökad import från Ryssland inte skulle bestå av kärnkraftsel eftersom marginalproduktionen av elekticitet är 13

förbränning av fossila bränslen. Hur fallet än må vara så innebär inte importen en ökning av andelen förnyelsebara energikällor som man strävar efter. Det är alltså svårt att överblicka vilka följder handeln över gränserna får totalt sett, men man har åtminstone en större möjlighet att påverka situationen i regionen än om man enbart skulle fokusera på en isolerad marknad. En förbättrad handelssituation skulle också kunna få en effektivare marknad med lägre priser och bättre utnyttjandegrad av den installerade effekten. 14

Referenser www.eia.doe.gov www.nordpool.com www.polen.nu www.ui.se/fakta/europa/polen.htm www.svt.se/nyheter/1999/991113/polen.htm www.energia.fi/ attachment.asp?section=467&item=3224 http://www.ekc.kth.se/ees/lennart_debatt.html http://www.energia.fi/default.asp?section=132 http://www.ryssland.se/emb_s8.htm http://www.oxfordenergy.org/pdfs/electricity_statistical_review%20_jel_.pdf http://www.forum-fet.fi/dec2_00/ryskenergi.html http://www.vinson-elkins.com/mcso/shared/pversions/energycurrents041003.pdf 15