PM - Beräknad extern fosforbelastning på Kottlasjön, Lidingö

Sid 1 (16) PM - Beräknad extern fosforbelastning på Kottlasjön, Lidingö Robert Jönsson och Daniel Stråe, WRS AB Reviderad 17 januari 2017

Sid 2 (16) Bakgrund och syfte Fosforhalterna i Kottlasjön uppvisar stora variationer, men är tidvis måttligt förhöjda. Sjön drabbas återkommande av algblomningar med toxinbildande cyanobakterier. I kombination med faktorer som begränsat siktdjup och förhöjda klorofyllhalter bedöms den ekologiska statusen behöva förbättras för att sjön ska uppfylla kriterierna för god ekologisk status (Gustafsson 2015). För att underbygga åtgärder som bland annat kan sänka sjöns fosforhalter pågår ett arbete med att ta fram en fosforbudget för sjön. Som en del i det arbetet behöver den externa tillförseln av fosfor, det vill säga tillförseln från Kottlasjöns tillrinningsområde, skattas. Äldre uppskattningar finns, men en aktuell och komplett beräkning saknas. Metodik Utifrån tidigare bestämningar av Kottlasjöns avrinningsområde (Larm m.fl., 2002; Evt, 2013) och nyligen framtagna GIS-skikt med tekniska delavrinningsområden (Lidingö stad) i kombination med topografiskt kartunderlag, har en karta över Kottlasjöns avrinningsområde tagits fram i GIS. Delavrinningsområden har numrerats i enlighet med Larm m.fl. (2002) och Lidingö Stads dagvattenplan (2004), figur 1, dock med kompletterande underområden i delavrinningsområde 32 och 37. Underområdena har tagits fram för att kunna urskilja de punktvisa bidragen från dagvattenreningsanläggningarna vid Stockbysjön och Brevik, liksom från Långängskärret, från den diffusa avrinningen till Kottlasjön och Stockbysjön. Förhoppningen har varit att på så vis få fram ett mer användbart underlag för analys och förslag till åtgärder i tillrinningsområdet. Utifrån flygfoton, internetbaserade karttjänster, tätortskartan för Stockholms län i GISformat samt fältbesök har markanvändningen inom respektive underområde bestämts. För övriga områden har markanvändning från Larm m.fl. (2002) använts. Fosforbidragen har beräknats med aktuella schabloner för halter och avrinningskoefficienter från dagvattenmodellen StormTac. Dessa har jämförts med tidigare schablonberäknad belastning (Larm m.fl., 2002; Larsson, 2000). För att möjliggöra jämförelse av de schablonberäknade fosforbidragen från skogs- och jordbruksmarken, som dominerar markanvändningen i avrinningsområdet, har beräkningar även gjorts med siffror på specifika arealförluster från studier av läckage från de areella näringarna. Förväntad avskiljning av fosfor i befintliga dagvattenreningsanläggningar liksom i Långängskärret och Stockbysjön har också uppskattats utifrån referensmaterial (inga mätningar har gjorts). Ett fältbesök genomfördes 2016-12-09 då tillrinningsområdet studerades i sin helhet.

Sid 3 (16) Figur 1. Utklipp från karta över avrinningsområden kring Kottlasjön (S1) och Stockbysjön (S2) (Larm m fl, 2002). De områden som avrinner till sjöarna är 32, 33a, 33b, och 37. Med undantag för en smal strandremsa avrinner hela område 29a och område 34 via dagvattenledningar till Lilla Värtan. I figuren illustreras Mölnaån som en del av Kottlasjön. Sjön regleras via ett utloppsdämme i Mölnaån drygt 200 m söder om sjön. Underlag Tekniska delavrinningsområden i GIS-format har erhållits från Lidingö Stad. Som grundkarta har tätortskartan för Stockholms län använts. För övrigt underlagsmaterial, se referenslistan. Beräknad extern fosforbelastning Avrinningsområde, delavrinningsområden och markanvändning Kottlasjöns avrinningsområde utgörs av både tekniska och naturliga delavrinningsområden. Norr om Långängskärret avgränsas området av en naturlig vattendelare. Samma sak gäller på södra sidan om Kottlasjön, medan resterande delar främst bestäms av omgivande dagvattennäts utbredning. Avrinningsområdet inklusive sjöytor beräknas vara 2,59 km 2 (2,33 km 2 exkl. sjöytor) vilket kan jämföras med Larm m.fl. (2002) där Kottlasjöns avrinningsområde bestämdes till 2,29 km 2 (exkl. sjöytor) och med Larsson (2000) som uppgav 2,49 km 2 (inkl. sjöytor). I figur 2, liksom i bilaga 1 illustreras Kottlasjöns avrinningsområde indelat i mindre delområden. Ser man till markanvändningen domineras avrinningsområdet av skogsmark (57 %). Andra markanvändningsslag är bostadsområde (10 %), ängsmark (8 %), jordbruksmark (6 %), industriområde (5 %) samt mindre våtmarks- och vägområden. Sjöytorna utgör 10 %. Se bilaga 3 för markanvändningen inom delområdena. Den jordbruksmark och ängsmark som finns kring Långängskärret är främst extensivt brukad mark, samt betesmark (Gustafsson, 2015a).

Sid 4 (16) Idag är alla avlopp inom Kottlasjöns avrinningsområde anslutna till kommunalt VAnät med undantag för två fritidshus i Långängens östra del (infiltrationsanläggningar). De belastar främst det östra kärret i Långängsområdet. Eftersom vattnet dessutom passerar Långängskärret innan det når Kottlasjön kan de förväntas ha en obefintlig påverkan på sjön (Gustafsson, 2015b). Figur 2. Kartbild över Kottlasjöns avrinningsområde med delområde 32 uppdelat a- c samt delområde 37 uppdelat i a-d för att kunna urskilja punktvisa bidrag från områden där reduktioner kan tänkas ske innan vattnet tar sig till Kottlasjön. Nederbörd, avrinningskoefficienter och avrinning Utifrån stationskorrigerad genomsnittlig årsnederbörd i Stockholm, Åkersberga och Gustavsberg för perioden 1961-1990 (Alexanderson 2003) har en avrundad årsnederbörd om 0,6 m antagits för beräkningarna. Tillsammans med markanvändningsspecifika arealer och avrinningskoefficienter (StormTac version 2015-06, bilaga 2) har dagvattenavrinningen beräknats. Genomsnittliga avrinningskoefficienter och årsmedelavrinning per delavrinningsområde redovisas i bilaga 2 och 4. Den totala årsmedeltillrinningen beräknas till ca 0,3 Mm 3 /år med använda schabloner. Det motsvarar en specifik avrinning på 4,1 l/s km 2 eller 9,5 l/s. Utifrån avrinningens medelvärde för perioden 1985-2000 (SMHI, 2002) kan avrinningen i denna del av Stockholmsregionen antas vara minst 6 l/s km 2, vilket motsvarar ca 15 l/s. Skillnaden i beräkningsresultat kan bero på att en del av avrinningen enligt SMHI sker via grundvattenflöden och att denna delström underskattas eller bortses från i beräkningen med dagvatten- och basflödeskoefficienter. Beräknad bruttotillförsel av fosfor via tillrinningen Genom att kombinera beräknad dagvattenavrinning och schablonvärden för fosforkoncentrationer i dagvatten (StormTac version 2015-06, bilaga 2) har

Sid 5 (16) fosfortillförseln via dagvattentillrinningen beräknats med ekvation 1 1. Ett antal andra föroreningars årsmängder beräknade med samma metodik redovisas i bilaga 6. Det så kallade basflödets bidrag (även kallat torrväderstillrinningen) har beräknats på motsvarande sätt för de dominerande rurala markanvändningstyperna, det vill säga för skogsmark, åkermark och ängsmark, med schablonhalter och koefficienter från Stockholm Vatten (arbetsmaterial, snarlika eller desamma som i StormTac-modellen). För övriga, urbana markanvändningsslag bedöms torrväderstillrinningens bidrag vara försumbara i detta fall. m = p 10 000A φ C 1000 (Ekvation 1) Ekvation 1 avser en marktyps årliga fosforbidrag via dagvatten där: m = massan fosfor (kg/år) p = nederbörd (m/år) A = yta (ha) φ = avrinningskoefficient (-) c = koncentration (mg/l) Den beräknade externa bruttotillförseln av fosfor från Kottlasjöns tillrinningsområde beräknas uppgå till ca 40 kg/år, tabell 1. Tabell 1. Beräknad bruttobelastning av fosfor från Kottlasjöns tillrinningsområde, utan att hänsyn tas till retention och avskiljning Område 32a 32bc 33a 33b 37a 37b 37c 37 d Områdesvis fosforbelastning (kg/år) SUMM A 14,7 4,2 3,6 2,1 8,6 0,6 6,3 0,8 40,7 Bidraget från den dominerande rurala markanvändningen (skogsmark, åkermark och ängsmark) beräknas uppgå till ca 13 kg. Det stämmer väl överens med de 15 kg som kan beräknas utifrån uppgifter på specifika arealförluster av fosfor från de areella näringarna (tabell 2). Fosforbidrag per markanvändningsslag redovisas i bilaga 5. Tabell 2. Arealförluster av fosfor från skogs- och jordbruksmark Markanvändning Areal ha Arealförlust, kg P/(ha år) Förluster kg P/år Skogsmark 146 0,028 1 4,1 Åkermark 15 0,57 2 8,4 Ängsmark 20 0,15 2 3,0 Summa 180-15 1 Uggla E & Westling O, 2003. 2 Naturvårdsverket, 2005. 1 Observera att modellverktyget StormTac inte har använts för beräkningarna.

Sid 6 (16) Avskiljning i befintliga reningsanläggningar och Långängskärret Avskiljning av fosfor kan i dagvattendammar kan variera och sker främst via sedimentation. Utifrån information om olika dammars reningseffekt (Blecken, 2016; StormTac, 2016) samt utifrån uppgifter om dimensionering, det vill säga anläggningarnas storlek relativt tillrinningsområdets reducerade yta, är ett rimligt antagande att ca 50 % av belastande fosfor avskiljs i Stockbydammen, figur 3, förutsatt att sedimentrensning fortsatt görs vid behov (anläggningens fördamm har nyligen rensats på sediment; en inriktning som erfarenhetsmässigt anses vara en bra driftstrategi) och att anläggningens grundläggande funktion tillses på ett tillfredsställande sätt. Figur 3. Stockbydammen. Reningsanläggning för bland annat Stockby industriområdes dagvatten. I ett parallellt utredningsuppdrag om funktionen i dagvattenreningsanläggningen i Brevik har slutsatsen dragits att underlag från tidigare årsvisa vattenprovtagning inte ger underlag för bedömning av funktionen, och att anläggningens storlek i förhållande till tillrinningsområdet, dess utformning och placering i höjdled i förhållande till Kottlasjön, liksom en till synes svag sedimenttillväxt inte heller ger underlag för något annat antagande än en försumbar fosforavskiljning. Avskiljningen i Långängskärret, figur 4, är mycket svårbedömd. Betraktad som en anlagd dagvattendamm eller våtmark i jordbrukslandskapet är den mycket stor relativt sitt tillrinningsområde och skulle kunna förväntas ge höggradig avskiljning av partikulär fosfor, och därmed åtminstone ca 50 % avskiljning av totalfosfor. Från stora, nyligen genomförda litteraturgenomgångar finns uppgifter på fastläggning i våtmarker och dammar på 10-50 kg avskild fosfor per ha och år (Weisner m fl., 2015;

Sid 7 (16) Land m fl., 2016). Den direkta tillförseln av fosfor via fågelspillning har beräknats av bl.a. Lerner (2006). Slutsatsen från studien av sjöarna Araslövssjön, Hammarsjön, Råbelövssjön, Oppmannasjön och Ivösjön i nordöstra Skåne var att fågelspillningens betydelse relativt avrinningsområdets trots stora skaror gäss var liten (mellan 0,6 och 6 procent). Figur 4. Långängskärret (t.v.) och dess utlopp (t.h.). Enligt beskrivning i skötselplanen för Långängen-Elfviks naturreservat (fastställd av KF 2006-09-25) ska reglering och tömning av våtmarken ske stegvis för att minimera erosion i utloppsdiket och senare på hösten än man tidigare gjorde för att minska fosforläckaget via alger i vattenmassan. Detta är helt i enlighet med de rekommendationer som Nilsson (2004) gav. I brist på underlag som möjliggör något annat antagande har i denna utredning antagits att avskiljningen är 50 %. Detsamma gäller för Stockbysjön. I Stockbysjön finns dessutom en utbredd undervattensvegetation som till stora delar täcker botten även vintertid. Detta talar för gynnsamma sedimentationsförutsättningar och att avskiljningen är relativt hög trots att tillflödet från Stockbydammen i hög grad bör vara partikelavlastat och en ytterligare partikulär avskiljning troligen starkt begränsad eller försumbar i detta delflöde. Beräknad nettotillförsel av fosfor via tillrinningen Med hänsyn till antagen avskiljning beräknas den externa nettotillförseln av fosfor till Kottlasjön uppgå till 25 kg/år, exklusive atmosfärisk deposition på de båda sjöarnas vattenytor, tabell 3.

Sid 8 (16) Tabell 3. Extern nettotillförsel av fosfor då hänsyn tas till reduktion och avskiljning. Notera att den atmosfäriska depositionen på sjöarnas ytor ej är medräknad. Med damm menas Stockbydammen och med sjö menas Stockbysjön. Att fosforn i vattnet från område 32a inte antas reduceras mer än 50 %, trots att det både passerar Stockbydammen och Stockbysjön, görs utifrån bedömningen att den huvudsakliga avskiljningen är via sedimentation av partikelbunden fosfor och att enbart en mindre andel partiklar återstår när vattnet når Stockbysjön Område Områdesvis fosforbelastning (kg/år) Retention/ avskiljning Antagen avskiljningsgrad Fosfor till Kottlasjön (kg/år) 32a 14,7 Damm+sjö 50% 7,3 32bc 4,2 Sjö 50% 2,1 33a 3,6 Sjö 50% 1,8 33b 2,1 - - 2,1 37a 8,6 Långängskärret 50% 4,3 37b 0,6 - - 0,6 37c 6,3 Breviksanläggn. 0% 6,3 37d 0,8 - - 0,8 SUMMA 40,7 25 Storleken på den generella atmosfäriska depositionen av fosfor anses vara osäker. Siffror från 0,04 till 0,3 kg/ha år används. Ett antagande om 0,1 kg/ha år ger en deposition på ca 2,7 kg/år på Stockbysjön och Kottlasjön. Den externa belastningen av fosfor, inklusive atmosfärisk deposition, på Kottlasjön bedöms uppgå till 25-30 kg fosfor per år. VA-projekt (2000) skattade den externa fosforbelastningen på Kottlasjön utifrån schablonvärden från Malmqvist m.fl. (1994) till 30 kg/år. Larm m.fl. (2002) beräknade den totala fosfortillförseln till Kottlasjön till 43 kg/år före det att dagvattendammen vid Stockby anlades. Beaktat en förväntad avskiljning i dammen uppskattades den framtida belastningen till ca 30 kg fosfor per år. Förslag till åtgärder att utreda vidare vid behov av minskad extern fosforbelastning I det fall arbetet med Kottlasjöns fosforbudget pekar på ett behov av minskad extern belastning från tillrinningsområdet ges följande förslag till åtgärder att utreda. 1. Kompletterande dagvattenreningsåtgärder vid Brevik Dagvattenanläggningen i Brevik bedöms ha bristfällig funktion. I samband med genomfört platsbesök undersöktes därför möjligheterna att ta fram dagvattnet från det högre belägna delavrinningsområdet på södra sidan om Gåshagaleden. Både mellan Stenkilsvägens norra ände och Gåshagaleden, och i skogen på norra sidan om Gåshagaleden finns låglänta sänkor som preliminärt tycks mycket väl lämpade att nyttjas för öppna, fördröjande dagvattensystem. En förutsättning är att

Sid 9 (16) höjdskillnaderna är tillräckligt stora för att "ta fram" ledningen i dagen utan allt för omfattande schakter och att eventuella ledningskonflikter kan hanteras. Belastningen av fosfor till Breviksanläggningen beräknas uppgå till ca 6 kg per år. Ett antal kg av dessa kommer från området söder om Gåshagaleden. Reningspotentialen uppgår alltså till något eller några kg fosfor per år. 2. Partikelbarriär runt utloppet från Långängskärret En partikelbarriär runt Långängskärrets utlopp, figur 4, kan vara ett sätt att minska eventuell fosfortransport via makro- och mikroalger. En rik undervattensväxtlighet eller en barriär av emers vegetation runt utloppet skulle kunna vara en möjlighet att åstadkomma detta. Eventuella konflikter med hydrauliska behov för tömning liksom med andra potentiellt motstående intressen måste kunna hanteras för att åtgärden ska vara möjlig. 3. Skogsbruksmetoder Kalavverkning bör inte ske på skogsmark inom avrinningsområdet som kommunen har rådighet över. Plockavverkning är troligen optimalt för att minimera fosforförluster från skogsmarken. 4. Felaktiga anslutningar av spillvatten till dagvattennätet Systematiska spårningsarbeten har genomförts i Stockholm med lyckat resultat. Åtgärden bedöms av Stockholm Vatten vara mycket kostnadseffektiv. Eftersom en enda felkoppling, t ex för ett flerbostadshus, kan motsvara flera kilogram fosfor per år är utfallsprognoser behäftade med stora osäkerheter. Att bebyggelsen runt Kottlasjön är småskalig och att avrinningsområdet är litet talar emot att större mängder fosfor från felkopplat spillvatten skulle belasta sjön via dagvattenledningar och diken. Likväl kan säkerligen felkopplingar förekomma. 5. Information om gödsling på tomtmark För minskad gödsling av gräsmattor, rabatter och av trädgårdsodlingar kan riktade informationsinsatser vara ett sätt. Möjligheter till lokala föreskrifter som begränsar användningen kan eventuellt finnas. 6. Bräddningar från spillvattennätets pumpstationer Erfarenhetsmässigt utgör bidrag från bräddande pumpstationer generellt små eller försumbara mängder fosfor 2. Bräddvolymer bör kontrolleras årligen och jämföras med resultat från tidigare år så att kontroll på god funktion upprätthålls. 2 Denna punkt är i första hand avsedd som informationspunkt eftersom frågan ofta kommer upp i sådana här sammanhang.

Sid 10 (16) Referenser Alexanderson H, 2003. Korrektion av nederbörd enligt enkel klimatologisk metodik. SMHI Meteorologi, nr 111. Blecken, G. (2016). Kunskapssammanställning dagvattenrening. Svenskt Vatten AB. (VA-Forsk; 2016 5). Eriksson U, 2013. Kottlasjön. Utredning. Evt. 2013-11-25. Gustafsson A, 2015b. Objektfaktablad Kottlasjön. Naturvatten i Roslagen AB. 2015-12-16. Gustafsson A, 2015a. Objektfaktablad Västra Långängskärret. Naturvatten i Roslagen AB. 2015-12-16. Land m fl, 2016. How effective are created or restored freshwater wetlands for nitrogen and phosphorus removal? A systematic review. Environmental Evidence (2016) 5:9 DOI 10.1186/s13750-016-0060-0 Larm T. m fl., 2002. Kartläggning av föroreningsutsläpp med dagvatten till recipienter i Lidingö Stad. Sweco VBB Viak. 2002-03-27. Larsson K, 2000. Utredning Stockbysjön-Kottlasjön. VA-projekt. 2000-07-05 Lerner H, 2006. Gässens påverkan genom tillförsel av fosfor på sjöarna i området Kristianstad-Bromölla (Kristianstadsslätten). Tema Hälsa och Samhälle. Linköpings Universitet, mars 2006. Malmqvist P-A, Svensson G & Fjellström C, 1994. Dagvattnets sammansättning VA- Forsk Rapport nr 1994-11. Naturvårdsverket, 2005. Fosforförluster från mark till vatten. Rapport 5507. Nilsson G, 2004. Utredning om Kottlasjön. Geosigma AB. Nov 2004, rev 2005-01-24. SMHI, 2002. Faktablad nr 12. Avrinningen i Sverige. December 2002. StormTac, 2016. StormTac Stormwater solutions (online). Tillgänglig: http://www.stormtac.com/downloads.php Stråe D och C. Hernefeldt P, 2016. Funktionen i dagvattenreningsanläggningen i Brevik-Kottlasjön. WRS AB. Uggla E & Westling O, 2003. Utlakning av fosfor från brukad skogsmark. IVL Rapport B 1549. Weisner S, Johannesson K & Tonderski K, 2015. Näringsavskiljning i anlagda våtmarker i jordbruket. Jordbruksverket Rapport 2015:7.

Sid 11 (16) Bilagor Bilaga 1. Avrinningsområde för Kottlasjön med hänsyn till dagvattenledningsnätet

Sid 12 (16) Bilaga 2. Avrinningskoefficienter och schablonvärden Koefficienter för avrinning och basflöde samt schablonvärden för vattnets fosforkoncentrationer Markanvändning ϕ Avrinning C P avrinning (mg/l) ϕ Basflöde C P basflöde (mg/l) Villaområde 0,250 0,200 - - Radhusområde 0,320 0,250 - - Flerfamiljshus 0,450 0,300 - - Industri 0,500 0,300 - - Väg (5000 ÅDT) 0,850 0,159 - - Skog 0,050 0,035 0,1 0,03 Jordbruk 0,260 0,220 0,2 0,22 Ängsmark 0,075 0,200 0,1 0,035 Våtmark 0,200 0,050 - -

Sid 13 (16) Bilaga 3. Markanvändning Markanvändning angett i ha för Kottlasjöns avrinningsområde uppdelat i delområdena 32abc- 37d. Observera att inga sjöytor är medräknade Markanvändning 32abc 33a 33b 37a 37b 37c 37d Summa Villaområde 1,8 5,2 5 2,2 14 Radhusområde 6,8 3,3 10 Flerfamiljshus 3,7 4 Industri 12,1 12 Väg (5000 ÅDT) 2,2 2 Skog 25,5 10,3 11,7 38 21,8 11,8 28,2 147 Jordbruk 4,3 10,4 15 Ängsmark 6,3 1 0,5 7,9 4,2 20 Våtmark 1,7 0,4 1,8 5,2 9 Totalt 58,5 20,2 19 61,5 21,8 24,1 28,2 233

Sid 14 (16) Bilaga 4. Årlig avrinning Årlig avrinning till Kottlasjön, totalt sett och per delavrinningsområde Område Markavrinning (m3/år) Basflöde (m3/år) 32abc 71 079 23 820 94 899 33a 18 036 6 540 24 576 33b 15 675 7 080 22 755 37a 37 419 40 020 77 439 37b 65 40 13 080 19 620 37c 29 940 9 600 39 540 37d 8 460 16 920 25 380 Total avrinning (m3/år) Totalt 187 149 117 060 304 209

Sid 15 (16) Bilaga 5. Fosforbidrag per markanvändningsslag Fosforbidrag per markanvändningsslag. Eventuell reducering i reningsanläggningar och sjöar längs vägen till Kottlasjön är ej medtagen Markanvändning Villaområde 4,3 Radhusområde 4,9 Flerfamiljshusområde 3 Industriområde 10,9 Atmosfärisk deposition (sjö och vattendrag) 2,8 Väg (5000 ÅDT) 1,8 Skogsmark 4,1 Jordbruksmark 7,6 Ängsmark 1,2 Våtmark 4,3 Fosforbidrag (kg/år) FOSFORBIDRAG PER MARKANVÄNDNINGSSLAG Våtmark Villaområde Ängsmark Radhusområde Jordbruksmark Flerfamiljshusområde Skogsmark Väg (5000 ÅDT) Atmosfärisk deposition (sjö och vattendrag) Industriområde Diagram över föregående tabells data, här illustrerat som andel av det totala bidraget.

Sid 16 (16) Bilaga 6. Andra föroreningar än fosfor som belastar Kottlasjön Årlig föroreningsmängd från de olika delområdena kring Kottlasjön. Dagvattnet från område 32a leds till Stockbydammen och för att utreda inkommande föroreningsmängd till Stockbydammen nykarterades område 32a i detta projekt. I underlagsmaterialet (Larm mfl., 2000) finns enbart markanvändningsdata för hela område 32. Den data som redovisas för område 32bc är återstoden av hela område 32:s mängder efter att 32a:s mängder dragits bort. Det förekommer antagligen skillnader mellan den nya karteringen och den gamla, vilket innebär en ökad osäkerhet i föroreningsmängderna från område 32bc. För fosfor från skog, åker och äng är basflödesbidraget medräknat, vilket inte är fallet för övriga föroreningar och marktyper. Eventuell reducering i reningsanläggningar och sjöar längs vägen till Kottlasjön är ej medtagen. Ämne Enhet 32a 32bc 33a 33b 37a 37b 37c 37d P, Fosfor kg 14,7 4,2 3,6 2,1 8,6 0,6 6,2 0,8 N, Kväve ton 0,1 0,03 0,02 0,02 0,1 0,005 0,05 0,01 Pb, Bly kg 1,2 0,2 0,2 0,1 0,3 0,04 0,3 0,1 Cu, Koppar kg 2,1 0,1 0,3 0,2 0,4 0,04 0,8 0,1 Zn, Zink kg 10,9 0,6 1,2 0,7 0,7 0,1 2,5 0,1 Cd, Kadmium g 60 7,0 8,5 5,0 5,9 1,3 13,4 1,7 Cd, Krom kg 0,6 0 0,1 0,03 0,03 0,003 0,2 0,004 Ni, Nickel kg 0,7 0,04 0,1 0,05 0,02 0,003 0,2 0,004 Hg, Kvicksilver g 3,3 0 0,3 0,2 0,2 0,03 1,2 0,04 SS, Susp. mtrl. ton 4,7 0,7 0,8 0,5 2,3 0,2 1,9 0,3 Oil, Olja kg 97,4 4,7 7,4 3,6 4,9 0,7 18,0 0,8 PAH16, g 42,3 3,5 8,5 4,7 0 0 11,6 0 Polycykliska aromatiska kolväten 16 ANT, Antracen g 0,6 0 0,1 0,1 0,0 0 0,4 0 TBT, Tributyltenn g 10,0 0,9 0,04 0,03 0,1 0,01 0,1 0,02 As, Arsenik kg 0,2 0,1 0,1 0,05 0,1 0,03 0,1 0,03