behöver inte antibiotika

tidningen för dig som är medlem i svenska djurhälsovården NR 4/2013 Sverige bäst i EU Friska djur behöver inte antibiotika Klipp fåren utan köldstress Pandemisk influensa påvisad hos svenska grisar Kalvhälsotrender

www.svdhv.se Medicin hem Medicin till gården! hem till gården! Optimera din produktion med hybrider produktion av toppkvalité! med hybrider Nu är det enklare än någonsin Nu är att det få enklare hem den än någonsin att få hem den djurmedicin du behöver. djurmedicin Gris, nöt, får du och behöver. Gris, nöt, får och sällskapsdjur oavsett djurslag sällskapsdjur har vi det Optimera oavsett du djurslag din har vi det du behöver. behöver. Hur fungerar det? Hur fungerar det? Be din veterinär skicka receptet Be din till oss. veterinär Vi packar skicka av från toppkvalité! receptet till oss. Vi packar från lagret i Falkenberg och skickar lagret paketet i Falkenberg direkt. Inom och 1 2 skickar paketet direkt. Inom 1 2 dagar har du medicinen levererad dagar till har gården. Med du medicinen Du våra betalar levererad hybrider till gården. får Du betalar du i efterskott på faktura. Svårare i efterskott än så är det på inte. faktura. Svårare än så är det inte. Med våra hybrider får du Är du nyfiken på att förenkla Är din du vardag? nyfiken Hybrider på att förenkla av din vardag? Fulla grisningsomgångar på vår hemsida Beställ produktkatalogen för Beställ lantbruk produktkatalogen på toppkvalité vår hemsida för lantbruk www.apovet.se/kontakt eller slå www.apovet.se/kontakt en signal så Hybrider berättar vi av eller slå en signal Fulla så berättar grisningsomgångar vi mer. Vi är specialister på djurmedicin. mer. Vi är specialister toppkvalité på djurmedicin. Ökad lönsamhet Ökad lönsamhet Full korsningseffekt Full korsningseffekt 0774 42 14 00 kundtjanst@apovet.se 0774 42 www.apovet.se 14 00 kundtjanst@apovet.se www.apovet.se Medicin hem till gården! Medicin hem till gården! Medicin hem till gården! Nu är det enklare än någonsin att få hem den djurmedicin Nu är det du enklare behöver. än någonsin Gris, nöt, att få får hem och den sällskapsdjur djurmedicin oavsett du behöver. djurslag Gris, har nöt, vi det får och du behöver. sällskapsdjur oavsett djurslag har vi det du behöver. Hur fungerar det? Be din veterinär Hur fungerar skicka det? receptet till oss. Vi packar från lagret i Falkenberg Be din veterinär och skickar receptet paketet till direkt. oss. Vi packar Inom 1 2 från lagret i Falkenberg och skickar paketet direkt. Inom 1 2 dagar har du medicinen levererad till gården. Du betalar dagar har du medicinen levererad till gården. Du betalar i efterskott på faktura. Svårare än så är det inte. i efterskott på faktura. Svårare än så är det inte. Är du nyfiken Är du nyfiken på att på förenkla att förenkla din vardag? din vardag? Beställ produktkatalogen Beställ för lantbruk för lantbruk på på vår vår hemsida www.apovet.se/kontakt eller slå eller en slå signal en signal så berättar så vi vi mer. Vi är mer. specialister Vi är specialister på djurmedicin. på djurmedicin. Fler och jämnare grisar Fler och jämnare grisar Ta del av avelsframstegen du också Ta del och av säkra avelsframstegen dina leveranser du också av hybrider och säkra med dina vår leveranser årsbeställning. av hybrider med vår årsbeställning. Kontakta Livsvinsförmedlingen Mikael Tel: 018-16 76 17 Thomas Tel: 016-17 45 81 Carina Mikael Tel: Tel: 016-17 018-16 45 76 17 76 Thomas Tel: 016-17 45 81 Carina Tel: 016-17 45 76 Kontakta Livsvinsförmedlingen 0774 42 14 00 kundtjanst@apovet.se www.apovet.se 0774 42 14 00 kundtjanst@apovet.se www.apovet.se www.qgenetics.se info@qgenetics.com www.qgenetics.se info@qgenetics.com 2

www.svdhv.se ledare Innehåll #4 2013 Svenska Djurhälsovården rådgivningsföretaget utanför mängden Ett veterinärt rådgivningsföretag som vill ha framtiden för sig kan inte sitta still och vila på gamla lagrar. Det gäller att ha rätt tryck på gaspedalen, bort från rådgivning med passerat bäst-före -datum, och samtidigt vara sunt kritisk till det som är nytt. En av mina viktigaste drivkrafter som vd för Svenska Djurhälsovården är att de rådgivningsinsatser vi förmedlar ska ge så många nöjda uppfödare som möjligt. Uppfödare som i samarbete med mina medarbetare övertygas om och genomför faktabaserade råd som vi skräddarsyr för varje besättning. Resultatet av rådgivningen ska sedan kunna mätas i form av friskare djur och bättre lönsamhet. Grundläggande för framgång inom veterinär rådgivningsverksamhet ligger i en fungerande dialog mellan rådgivaren och uppfödaren. Med gnisslande dialog har aldrig så bra råd svårt att få grogrund och har därmed liten chans att bli genomförda. Som enskild rådgivare måste du helt enkelt ha förmågan att anpassa både din dialog till olika typer av personligheter och ha förmågan att testa olika tillvägagångssätt när rådgivningen kör fast. Välmotiverade råd som inte tar sig vidare från besöksrapporten är ingen bra rådgivning. Självklart räcker det inte med att personkemin fungerar. Trevliga prickar finns det gott om och att röna uppskattning som ny frisk rådgivarfläkt är inte ovanligt. Ett nytt ansikte och en ny röst ska inte underskattas, men den verkliga utväxlingen av rådgivningen ligger i att skapa ett bra långsiktigt rådgivningsklimat på gården. Ett klimat som ständigt leder framåt, mot uppsatta mål för bättre djurhälsa och där ekonomin hos djurägaren alltid ska finnas för ögonen. Riktigt nöjd är jag när våra råd omsätts till mätbara förbättringar. Och det finns alltid något som kan förbättras, från bra till bättre, från bättre till bäst, från bäst till bättre än bäst, och så vidare. 4 Sverige bäst i EU - friska djur behöver inte antibiotika! 6 Ny webbplats för bättre smittskydd 7 Våra tjänster är anpassade för både stora och små besättningar 8 Dags att smittsäkra 9 Löss hos får 10 Klippning av får 11 Pandemisk influensa påvisad hos svenska grisar 12 Bättre klövkänsla och högre avvänjningsvikter i strategiskt halmade boxar 14 Stress påverkar suggors fruktsamhet - gammal kunskap som fortfarande är aktuell 16 Bra djurkänsla lönsamt för alla 18 Obduktionsdiagnoser, nöt och får 20 Trender inom kalvkänslan baserat på information från kalvpaket 22 Foderspridning av Salmonella mbandaka 22 Smittsäkrad besättning - ersätter succesivt Salmonellaprogrammet 23 Fortsatt låg förekomst av Salmonella i Sveriges mjölkbesättningar 6 22 Och riktigt nöjd är jag förresten med den nya affärsplanen som jag tagit fram tillsammans med styrelsen och ägarna. Kompassriktningen är utlagd med mottot Friska djur i en sund och lönsam djurhållning där vår kompetens blir din förtjänst. Kort och gott, Svenska Djurhälsovården ett rådgivningsföretag utanför mängden. Sten-Olof Dimander sten-olof.dimander@svdhv.org vd 3 Svenska Djurhälsovården Kungsängens Gård hus 6 B, 753 23 Uppsala Tel: 0771-21 65 00, Fax: 018-68 28 93 www.svdhv.se Foton i tidningen tillhör Svenska Djurhälsovården om ingen annan fotograf anges. Omslag: Ulrika König, djurhälsoveterinär Uppsala Tidningen har producerats av: WEBB Box 86, 598 22 Vimmerby Telefon: 0492-196 70 Internet: www.mediapartner.nu WEBB Ansvarig utgivare: Sten-Olof Dimander Projektledare: Björn Lilja Mediasäljare: Richard Svensk Text: Svenska Djurhälsovården Foto: Svenska Djurhälsovården Grafisk form: Ingela Koponen Tryck: Larsson Offset MILJÖMÄRKT Larsson Offsettryck 341 298

www.svdhv.se Jenny Lundström, djurhälsoveterinär Uppsala Jenny.lundstrom@svdhv.org Jenny är veterinärpatolog och samordnare av den nationella obduktionsverksamheten. Hon har varit anställd av SvDHV sedan 2001. Sverige bäst i EU Friska dj I mitten av oktober kom Europeiska läkemedelsmyndighetens årliga statistik över antibiotikaförsäljning till djursektorn. Och återigen har vi i Sverige fått ett kvitto på att friska djur ger låg antibiotikaanvändning - Sverige använder minst antibiotika i EU. Det är resultatet av ett långvarigt arbete där svenska bönder och veterinärer under lång tid arbetat för friska djur och en ansvarsfull antibiotikaanvändning. EUs lägsta antibiotikaförsäljning Den nya statistiken, som redovisar försäljningen 2011, visar på mycket stora skillnader mellan olika medlemsländer. 23 EU-länder ingår i studien, och precis som förra året har Sverige den lägsta försäljningen i EU av antibiotika till djursektorn, per kg levande djurvikt. I Danmark är den cirka tre gånger så hög, Tyskland 16 gånger högre och Cypern, som i rapporten har den högsta försäljningen, ligger på 30 gånger mer. I Sverige har vi under lång tid arbetat för friska djur och en ansvarsfull antibiotikaanvändning. Vi var först i världen då riksdagen 1986, efter förslag från LRF, förbjöd användning av all antibiotika i foder i syfte att öka djurens tillväxt. Ett sådant förbud kom först år 2006 inom EU. Utanför EU, till exempel i USA, används fortfarande antibiotika rutinmässigt i tillväxtstimulerande syfte, och användningen till lantbruksdjuren är i USA fyra gånger större än användning till människor. I Sverige är förhållandet tvärtom. Statistik från den svenska antibiotikaresistensövervakningen visar att den veterinära försäljningen av antibiotika (alla djurslag) 2012 var cirka 12 ton. Motsvarande siffra för den svenska sjukvården är cirka 65 ton. Skillnaderna inom EU är inte bara stora då det gäller hur mycket antibiotika som används. Minst lika stora skillnader finns då det gäller hur och vilka antibiotika som används. I de flesta länder ges ungefär 90 procent av all antibiotika som gruppbehandling i foder eller vatten. I Sverige är motsvarande siffra drygt 10 procent. I Sverige har alltså nästan varje behandlat djur fått en individuell diagnos och en individuell behandling. På kontinenten är det däremot vanligt med rutinmässig medicinering av hela djurgrupper. Dessutom utgörs merparten av den antibiotika som används i Sverige av penicillin, som ur resistenssynpunkt är att föredra framför andra antibiotika. Danska läkare efterlyser MRSA-fri produktion To millioner danske svin har MRSA og de smiter var förstasidesnyhet i septembernumret av danska läkartidningen. I den danska slakten har förekomsten av MRSA ökat. 2011 var 44 procent av grisarna positiva vid provtagning vid slakt och 2012 hade det ökat till 77 procent. Förekomsten i griskött provtaget i butik var 2011 tio procent, men då MRSA inte anses smitta via livsmedel gjordes inga analyser av kött i den danska övervakningen 2012. Förekomsten av den typ av MRSA som grisarna bär på, MRSA CC398, ökar bland människor, och vanligtvis, men inte alltid, är det personer med anknytning till grishållning som drabbas. De danska läkarna beskriver det som en okontrollerad epidemi och efterlyser en MRSA-fri produktion. MRSA är mycket ovanligt i den svenska djurpopulationen, så de danska läkarna behöver bara gå över sundet för att hitta den grishållning de söker. I Sverige har MRSA påvisats hos djur i ett begränsat antal fall hos hund, häst och katt. Då det gäller lantbruksdjuren har den setts i ett prov från grisar som testades på slakteri och sex gånger hos mjölkkor. I många andra länder är situationen helt annorlunda. MRSA är exempelvis mycket vanligt förekommande hos grisar och i kalvuppfödning i både Nederländerna och Belgien. Och som sagt, den är väl utbredd i den danska grispopulationen. MRSA sprids främst via direktkontakt. När ett djur bär på MRSA är det därför framför allt de personer som är i djurets närhet som riskerar att smittas. I länder där MRSA är vanligt förekommande hos lantbruksdjuren är också förekomsten mycket högre hos lantbrukare och veterinärer än hos den övriga befolkningen, och man har också sett att risken att övriga familjemedlemmar smittas är relativt stor. Spridningen av MRSA går att minska genom att inte köpa in djur som bär på MRSA. För att minska risken att människor sprider smittan ska man tillämpa basala hygienrutiner. Det viktigaste är att tvätta och desinficera händerna med handsprit både före (så att personer som bär på MRSA inte smittar djuren) och efter ett stallbesök, samt använda skyddskläder. Veterinär förskrivning under lupp I många andra EU-länder är nu den veterinära förskrivningen av antibiotika under lupp. Nederländerna har tagit beslut om att halvera antibiotikaanvändningen inom animalieproduktionen och i Tyskland infördes i somras ny lagstiftning som syftar till att strikta upp antibiotikaanvändningen. Men det finns inga genvägar till en låg antibiotikaanvändning. Att bara tro att man kan förlita sig på ökad reglering kommer inte att åtgärda grundfaktorn, den stora risken för sjuklighet som finns i många EU-länder. De djurflöden och det sätt man håller djur på kommer inte förändras genom att antibiotikaanvändningen regleras mer strikt. Om regleringen inte kombineras med åtgärder i djurhållning kommer behovet av antibiotika fortfarande vara stort. Men det är inte bara hur man håller djuren som påverkar användningen. I många länder, till exempel Belgien och Nederländerna, kommer en mycket stor del av veterinärens inkomst från försäljning av läkemedel, vilket gör att det också finns en ekonomisk drivkraft hos veterinären som kan leda till överförskrivning. I den internationella diskussionen är det många som vill se ett stopp för detta, eftersom att skilja mellan förskrivare och försäljare är en grundbult i ett trovärdigt system för ansvarsfull antibiotikaanvändning. Man vill också etablera en struktur för veterinärtjänster, där lantbrukaren har en och samma veterinär 4

www.svdhv.se För att vi även i framtiden ska ha tillgång till antibiotika för att behandla sjukdomar hos både människor och djur måste vi alla arbeta för att behovet av antibiotika är så litet som möjligt. ur behöver inte antibiotika! som man alltid anlitar. I Sverige har det alltid varit apoteken som skött försäljning av läkemedel, och genom systemet med villkorad läkemedelsanvändning är det många svenska lantbrukare som redan idag har en namngiven besättningsveterinär. Världshälsoorganisationen, WHO, har pekat ut ett antal antibiotikaklasser som kritiskt viktiga för humanmedicinen, till exempel tredje och fjärde generationens cefalosporiner och kinoloner. Dessa antibiotika används även inom veterinärsektorn, och olika initiativ har tagits för att minska användningen till djur. Jordbruksverket ändrade i våras regelverket vilket gör att sådana antibiotika numera bara får användas till lantbruksdjur när det är särskilt motiverat. Friska djur behöver inte antibiotika För att vi även i framtiden ska ha tillgång till antibiotika för att behandla sjukdomar hos både människor och djur måste vi alla arbeta för att behovet av antibiotika är så litet som möjligt. Och här ligger den svenska djurhållningen långt framme. Vi har en sund djurhållning med stort fokus på förebyggande djurhälsovård. Men det räcker inte bara med en låg antibiotikaförbrukning för att förhindra att antibiotikaresistenta bakterier får fäste i den svenska djurpopulationen. Precis som andra smittämnen kan antibiotikaresistens spridas, mellan djur och mellan djur och människor. Om nya djur tas in i besättningen bör man försäkra sig om att man därigenom inte introducerar antibiotikaresistens, liksom att man på köpet inte för in någon ny sjukdom som gör att besättningens sjuklighet och antibiotikaförbrukning ökar. Vad är antibiotikaresistens? Bakterier som utvecklat motståndskraft, resistens, mot antibiotika bedöms av Världshälsoorganisationen (WHO) som ett av de största hoten mot folkhälsan. Om resistensproblematiken breder ut sig riskerar vi att ett flertal allvarliga bakteriella sjukdomar inte längre går att behandla. Resistenta bakterier äventyrar inte bara behandlingen av svåra bakterieinfektioner. Vår moderna sjukvård är även beroende av effektiva antibiotika vid exempelvis cancerbehandlingar, transplantationer och operationer som innebär en ökad infektionsrisk. Uppkomsten av antibiotikaresistens påverkas av hur vi använder antibiotika, både då det gäller människor och djur. Användning av antibiotika inom både sjukvård och veterinärvård gör att antibiotikaresistenta bakterier kan selekteras fram och spridas. Därför är det viktigt att antibiotika används rationellt och ansvarsfullt - bara när det behövs och på rätt sätt. Bakterier som har utvecklat resistens sprids på samma sätt som andra bakterier. Med ökad rörlighet av människor, djur och livsmedel kan denna spridning av antibiotikaresistens ske allt snabbare. VILL DU VETA MER? SVA har tagit fram faktablad om antibiotika och antibiotikaresistens. Dessa hittar du på www.sva.se under rubriken Antibiotika. Kurser Kurs i villkorad läkemedelsanvändning (D9) Linköping den 11 december (gris) Anmälan: Ulrika Andersson, 013-24 48 45 Fårkurser i Skåne 2013 9/12 Parasitologi i praktiken, Staffanstorp 11/12 Smittskydd, Staffanstorp 2014 15/1 Lamning och lamningshjälp, Lyby 22/1 Smittskydd, Lyby 28/1 Lamning och lamningshjälp, Lyby 5/2 Parasitologi i praktiken, Lyby 12/2 Smittskydd, Staffanstorp 26/2 Lamning och lamningshjälp, Staffanstorp 4/3 Parasitologi i praktiken, Staffanstorp Information via hemsidan www.svdhv.se eller Lena Hjorth, tel 046-32 58 80 5

www.svdhv.se Boel Kaijser Sandros, veterinär Uppsala boel.sandros@svdhv.org Boel är veterinär i Uppsala och jobbar med smittskydd för lantbrukets djur. Tidigare har hon arbetat med bland annat sjukdomsdiagnostik på SVA och som lärare på SLU. Ny webbplats för bättre smittskydd I dagarna är det premiär för Smittsäkra.se, en webbaserad kunskapsbank om smittskydd för lantbrukets djur. Kunskapswebben innehåller smittskyddsråd, fakta om smittor och smittspridning samt självtester där användaren kan ta reda på hur bra den egna gårdens smittskyddsrutiner är. Smittsäkra.se har genom anslag från Jordbruksverket tagits fram av Svenska Djurhälsovården och Växa Sverige. Sidan vänder sig främst till djurägare och djurskötare som arbetar med grisar, får och nötkreatur. Svensk djurhållning har länge haft ett gynnsamt hälsoläge i förhållande till andra länder. Frihet från sjukdomar som PRRS och paratuberkulos innebär att stora produktionsförluster har kunnat undvikas. Men även i Sverige finns smittor som kan medföra avsevärda konsekvenser på besättningsnivå. Genom ökande globalisering ökar också risken för att nya smittsamma sjukdomar kan drabba landet. Sedan den 1 september i år gäller nya, striktare regler för djurhållares besöksrutiner (se www.sjv.se ). Här finns exempelvis krav på möjlighet till handtvätt och ombyte för besökare. Inom några år träder även ny lagstiftning på EU-nivå i kraft, där det bland annat ställs högre krav på förebyggande hälsovård och på djurägarnas smittskyddskunskaper. Smittsäkra.se snart i din dator För att förenkla gårdens smittskyddsarbete lanserar vi nu webbsidan smittsäkra.se. Här har vi samlat råd kring hur gårdens förebyggande smittskydd kan förbättras, till exempel tips om hur man kan möjliggöra goda besöksrutiner, som uppfyller regelverken, eller vad man bör tänka på inför nybyggnation. Råden är anpassade till de olika djurslagens och produktionstypernas förutsättningar. Smittsäkra.se innehåller även fakta om smittsamma sjukdomar och smittspridning. Dessa grundkunskaper är till exempel till hjälp när man behöver anpassa smittskyddsråden till den enskilda gårdens förutsättningar eller när man vill lära sig mer om gårdens smittrisker. Här finns även olika självtester som hjälper till att värdera verksamhetens sårbarhet och smittsäkerhet. Du hittar den nya sidan på www.smittsäkra.se Nytt smittskyddsprogram för grisar och nötkreatur Under nästa år tas ett nytt smittskyddsprogram för gris- och nötkreatursbesättningar i bruk. Programmet, som kallas Smittsäkrad Besättning, kommer successivt att ersätta det frivilliga salmonellaprogrammet och under en övergångsperiod kommer båda programmen att löpa parallellt. Huvudsyftet med Smittsäkrad Besättning är att på ett tidigt stadium bryta smittvägar och därigenom förebygga utbrott av allvarliga sjukdomar. En viktig del i det nya programmet är gårdsanpassad rådgivning med genomgång av smittskyddsutbildad veterinär. Smittskyddsprogrammet kommer att bestå av tre nivåer där två omfattar det externa smittskyddet och en det interna smittskyddet. Det externa smittskyddet ska förhindra att smitta förs in och ut från besättningarna medan det interna förhindrar smittspridning inom den egna besättningen. Som djurägare har du bland annat följande fördelar med att ansluta dig till det nya programmet: Minskad risk att din besättning blir utsatt för en smittsam sjukdom som förorsakar djurlidande och stora ekonomiska förluster. Säkrare livdjurshandel. Högre ekonomisk ersättning vid utbrott av smittsamma sjukdomar (i dagsläget endast salmonella). Kontinuerlig tillgång till veterinär rådgivning och kompetensutveckling då det gäller smittsamma sjukdomar. Kontaktperson för det nya smittskyddsprogrammet Smittsäkrad Besättning Gris är Per Beskow: 013-24 48 44, e-post: per.beskow@svdhv.org Frågor om Smittsäkrad Besättning Nöt hänvisas till Växa Sverige eller din nöthälsoveterinär. För frågor om webbsidan smittsäkra.se, kontakta Boel Kaijser Sandros: 018-68 28 92, e-post: boel.sandros@svdhv.org 6

www.svdhv.se Andrea Holmström, chefveterinär Uppsala andrea.holmstrom@svdhv.org Andrea är ansvarig för Fårhälsovården. Våra tjänster är anpassade för både stora och små besättningar Nu när vi snart går in i ett nytt verksamhetsår vill vi passa på att berätta lite mer om oss och vilken valuta du får för pengarna genom att vara ansluten till Fårhälsovården. Vår personal kan får Vi har under senare år ökat bemanningen och är nu ett sammansvetsat gäng på 7 veterinärer fördelade på ca 4 heltidstjänster och samarbete med 3 konsulter som är kopplade till verksamheten. Våra veterinärer har lång erfarenhet av förebyggande hälsovård och sjukdomar hos får. Vi brinner för fåren och är geografiskt placerade på olika platser i landet. Många av er kommer också i kontakt med vår duktiga administratör Ingrid Eriksson. Våra tjänster är anpassade för både stora och små besättningar Sedan 2005 har Fårhälsovården erbjudit tjänster i form av lilla och stora paketet och detta kompletterades 2012 med tjänsten Fårhälsoprogrammet. När du går med i Fårhälsovården ansluter du dig till något av dessa alternativ. För våra medlemmar gör vi också gårdsbesök mot timtaxa. Du betalar aldrig mer än 20 mils reskostnad eftersom vi erbjuder samma service oavsett var i landet du bor. Vill du ha regelbundna besök och personlig kontakt med av en av våra veterinärer rekommenderar vi stora paketet medan lilla paketets telefonrådgivning passar dig som ändå vill ha tillgång till vår expertis. För dig som är extra intresserad vill vi slå ett slag för Fårhälsoprogrammet, där vi analyserar produktions- och hälsodata hämtade ur Elitlamm eller framtagna på annat sätt. Vi gör ett gårdsbesök där vi tillsammans med dig går igenom besättningsdata som sedan resulterar i en hälsoplan. Fårhälsoprogrammet tycker vi är ett förträffligt hjälpmedel för dig som vill ha riktigt bra koll på produktionen och vi ser gärna att fler provar på det. På vår telefontid kan du ringa om allt som rör fårens hälsa och vi ringer in recept på avmaskningsmedel och vaccin. Telefonrådgivningen fungerar även som uppskattad hjälp för andra veterinärer. Eftersom vi på senare år fått många fler medlemmar arbetar vi ständigt med att anpassa bemanningen efter trycket på telefontiden. Vi har fått ett nytt växelnummer (0771-21 65 00) och i och med det ett bättre kösystem för telefontiden. Sist men inte minst har vi en omfattande kursverksamhet. Många gånger är vi anlitade av länsstyrelser men ställer också gärna upp i andra sammanhang, exempelvis för rasföreningar. Det går alltid att kontakta oss om ni är ett gäng som har intresse av att gå ihop om en kurs. Olika finansieringssätt för maximal nytta Vår verksamhet finansieras huvudsakligen av anslutningsavgifter, men även viss finansiering via djurhälsoavgift vid slakt och anslagsmedel från Jordbruksverket. För den djurhälsoavgift som tas ut vid slakt kan vi utföra insatser som kommer alla producenter till del och som vi själva kallar för kollektiva nyttigheter. Ett bra exempel på en kollektiv nyttighet var när Schmallenberg drabbade Sverige och alla efterfrågade information och råd. Då kunde vi snabbt mobilisera resurser för att jobba med frågan. Andra exempel är arbetet med sjukdomsregistreringar vid slakt och att vi jobbar för att nya och befintliga regelverk som berör hela lammproduktionen blir väl utformade. Ett bekymmer för oss är att allt mer fårslakt sker på småskaliga slakterier som inte ingår i systemet med djurhälsoavgift. I praktiken innebär detta dels att det finns mindre resurser till kollektiva nyttigheter för fårnäringen, dels att de som inte bidrar åker snålskjuts på de nyttigheter som produceras. Här kan ni hjälpa oss genom att ställa krav på era slakterier att ansluta sig till systemet med djurhälsoavgift. De statliga anslagen gör det bl.a. möjligt för oss att erbjuda vår service till djurägare i hela landet och att vi kan arbeta med fårhälsofrågor ur ett nationellt perspektiv. Vi är även delaktiga i olika forskningsprojekt som rör fårhälsa. Exempel på projekt som vi drivit eller medverkat i är: resistens hos parasiter mot avmaskningsmedel, utrotning/kontroll av stora magmasken, problem med stora leverflundran, förekomst och kontroll av fästingfeber (anaplasma), sanering av fotröta och betydelsen av juverinflammation. Fårhälsovården önskar dig en God Jul!

www.svdhv.se Boel Kaijser Sandros, veterinär Uppsala boel.sandros@svdhv.org Boel är veterinär i Uppsala och jobbar med smittskydd för lantbrukets djur. Tidigare har hon arbetat med bland annat sjukdomsdiagnostik på SVA och som lärare på SLU. Dags att smittsäkra Det finns flera smittsamma sjukdomar som, om de drabbar dina djur, kan medföra stora konsekvenser. Exempel på sådana sjukdomar är Maedi-Visna, fotröta och olika parasitsjukdomar. I takt med att gränserna mot omvärlden blir allt öppnare ökar också risken för att andra smittsamma fårsjukdomar ska spridas till landet. Några exempel på smittor som i dagsläget inte rapporterats hos svenska får men som är vanliga i länder i vår närhet är smittsam abort, lungsjukdomen Jaagsiekte och den nya, allvarliga klövsjukdomen CODD. Det är viktigt att hålla nyinköpta får i karantän i minst tre veckor för att minska risken att föra in nya smittor i den egna besättningen. Genom några få förebyggande smittskyddsåtgärder kan du minska risken för att dina djur ska drabbas av flera olika smittor. Sedan 1 september har Jordbruksverket nya regler där en del av dessa smittskyddsåtgärder har gjorts obligatoriska. Från smittämnen till smittvägar Inom svensk djurhållning finns en lång tradition av att bekämpa olika smittsamma sjukdomar. Tack vare detta arbete har vi nu ett hälsoläge som är unikt i ett internationellt perspektiv. Idag uppskattas till exempel att ca 50-55% av alla vuxna får finns i besättningar friförklarade från Maedi-Visna. Vi har historiskt sett fokuserat på bekämpning av specifika smittämnen men nu går utvecklingen mot ett mer allmänt smittskydd åtgärder som bryter de vanligaste smittvägarna. Därigenom kan man förebygga spridning av många olika smittor, alltifrån banala luftvägsinfektioner till mer besvärliga sjukdomar som böldsjuka. Genom bra smittskyddsåtgärder förebygger man spridning av resistenta bakterier. Djuren utsätts även för mindre smitta i allmänhet och behovet av behandling och därmed också risken för resistensutveckling kan sjunka. Smittskydd är därför en del i kampen mot resistensutveckling. Att bryta de viktigaste smittvägarna Smittspridning mellan gårdar sker främst genom förflyttning av smittade djur (synligt sjuka eller symtomlösa smittbärare) och indirekt via människor och utrustning. De viktigaste förebyggande smittskyddsåtgärderna blir då vanligtvis försiktighet vid djurinköp, isolering av inköpta djur samt hygienrutiner för besökare. Även andra smittvägar är tänkbara, som till exempel via foder eller andra djur (katter, gnagare, fåglar mm) och för att bryta dessa smittvägar kan andra åtgärder behövas. Nya och nygamla regelverk Jordbruksverket har nyligen utfärdat en ny version av föreskrifterna för förebyggande åtgärder för att förhindra spridning av zoonoser och andra smittämnen (K112). Sedan 1 september i år finns därigenom krav på allmänna hygienregler för alla djurhållare. Reglerna innehåller bland annat krav på möjligheter till handtvätt och handdesinfektion för alla som vistas på anläggningen, samt på att alla som vistas i djurutrymmen använder skyddskläder och skoskydd alternativt väl rengjorda skor. Inom några år väntas dessutom ny EU-lagstiftning inom djurhälsoområdet, där utgångspunkten är att det är bättre att förebygga än att behandla. Få hjälp med smittskyddsrutinerna på smittsäkra.se! I höst lanseras smittsäkra.se, en webbsida om smittskydd för lantbrukets djur, med matnyttiga smittskyddsråd och fördjupad information om smittsamma sjukdomar. Här finns också en möjlighet att, genom olika självtester, ta reda på hur smittsäker din besättning är. Läs mer om smittsäkra.se på annan plats i detta nummer av Djurhälsonytt eller besök fårsidorna på www.smittsäkra.se redan nu! 8

www.svdhv.se Lena Stengärde, djurhälsoveterinär Kalmar lena.stengarde@svdhv.org Lena är djurhälsoveterinär med särskilt intresse för utfodring och utfodringsrelaterade sjukdomar. Löss hos får Kliar sig fåren? Det kan bero på att de har löss. Under vinter- och vårvinter förekommer löss hos fåren. Smittan sprids mellan fåren när de hålls tätare ihop under stallsäsongen. Lössen orsakar klåda, otrivsel och ullavfall. Blodsugande löss kan även orsaka blodbrist vid massförekomst hos fåren. Löss upptäcks och behandlas lättast när fåren är nyklippta. Pälsätande och blodsugande löss Lössen är 1-5 mm långa beroende på art och syns för blotta ögat. Löss är artspecifika och lever hela sitt liv på värddjuret- äggen fästs vid hår i pälsen. Det finns flera sorters löss som kan drabba får. Vissa är pälsätande och andra blodsugande. Pälsätande lus lever på mjäll, håravfall och hudsekret och ses vanligen i halsoch mankregionen samt vid svansroten hos fåren. Blodsugande löss ses vanligen på fårets bakkropp. Leta efter löss och behandla tidigt Om du misstänker löss, leta i pälsen efter små kryp. Om du vill kan du ta hjälp av ett förstoringsglas. När du hittat lössen behandlas alla fåren samtidigt med receptbelagda pour-on preparat. Läkemedlet skall appliceras på huden och det är lättast på nyklippta får. Kort ull gör också närmiljön för lössen mindre gynnsam. Behandla fåren tidigt när du upptäckt löss hos dem. Då hinner inte lössen föröka upp sig. Ta kontakt med din veterinär eller Fårhälsovården för råd kring behandling och val av preparat. Förebygg om du kan För att förebygga löss i besättningen är det viktigt att kontrollera inköpta livdjur noggrant när de står i karantänen. Vid misstanke om löss, behandla djuren med pour-on preparat, gärna två gånger med 3-4 veckors mellanrum. HELHETSLÖSNING FÖR SYDSVENSKT LANTBRUK Tel: 044-28 52 00 www.klf.nu klf.indd 1 07-01-16 15.16.50 9

Kalle Hammarberg, djurhälsoveterinär Hudiksvall kalle.hammarberg@tele2.se Pensionerad lantbruksveterinär med fårintresse, ofta i samarbete med Fårhälsovården. Klippning av får Att får ska klippas minst en gång årligen står skrivet i djurskyddslagstiftningen. Inga undantag ges för till exempel någon ras som själv fäller ullen helt eller delvis. Vanligtvis klipps de flesta får två gånger per år, vår och höst. Men det finns situationer när djurskyddet kan kräva en klippning på annan tid, exempelvis när ullen blivit djupt hoptovad med lera eller gödsel. Effekter av klippning Klippningen har flera effekter för fåret. Det första man tänker på är naturligtvis ullen som värmegivare. Termoneutral zon är det temperaturområde där fåren utan svårighet kan upprätthålla sin värmebalans. Termoneutral zon för nyklippta får är ungefär +22-26 i utomhusväder, men ner emot +13 inomhus. Idisslarnas kroppstemperatur påverkas förutom av den yttre miljön också av den värmeproduktion som sker vid nedbrytning av foder i våmmen. När ullen tas bort i våra klimatzoner behöver fåren därför äta lite extra för att upprätthålla kroppsvärmen. Fiberrikt foder producerar mer värme än kraftfoder, och hö ger mer värme än ensilage, eftersom vattnet i ensilaget måste värmas upp av kroppen. Klippning före höstbetäckning är gynnsamt då det ökade foderintaget ger en viss flushing-effekt. Vid klippning före lamning på vinter-vår ger det ökade foderupptaget en förbättrad tillväxt för de lamm som ännu ligger i livmodern, och kan också ge en höjd mjölkproduktion. Klippningen leder också till att lammen lättare hittar spenarna, mera plats vid foderbordet och en möjlighet att lättare se djurens hull. Klippning i kyla Men på vintern är ullen också ett mycket gott skydd emot kyla, och en klippning då kan orsaka stora värmeförluster som kan vara negativa för djuren. Ett flertal undersökningar har visat hur klippning i olika temperaturer påverkar får av olika raser (genetik) och i olika situationer beroende på till exempel hull, utfodring, vattenintag, skydd i miljön etc. Vid klippning i kyla (minusgrader upp till några plusgrader) måste man ge fåren möjlighet att hålla värmen, till exempel genom värmetillskott, mer foder, varmare vatten (idealtemperaturen ca 17 ), mer torr halm att gräva ner sig i eller sänkning av takhöjd med till exempel presenning (fordrar tillvänjning). Ett tecken på ökat värmebehov är när fåren för att producera mer värme börjar skaka i muskulaturen. Att klippa med vinterskär, som lämnar en längre stubb kvar, är rekommendabelt. Vid ett besök i Nya Zeeland nyligen såg jag får klippas vid ungefär + 10 med vinterskär på grund av kylan. Fåren gick utomhus och utsattes för vädrets alla makter, men det blev aldrig minusgrader. Det tar åtminstone en vecka för fåren inomhus att anpassa sin ämnesomsättning till de nya förhållandena efter klippning. För utomhus djurhållning är tiden längre. Att hålla fåren inomhus efter klippning i kyla är sålunda positivt. För får som kan gå utomhus eller inomhus i utomhustemperaturer ser jag i Sverige bruk av vinterskär som ett måste vid klippning på vintern. Hygienklippning Ett alternativ till klippning när det är kallt är att hygienklippa. Det innebär att man klipper runt blygden och runt juvret, men behåller resten av ullen till dess klimatet är lämpligare för hel klippning. Det ger en bättre förlossningshygien och gör det lättare för lammen att hitta spenarna utan risk att få smutsig ull i munnen. Hälsostörningar Vid klippning av får i kyla kan det hända att djuret stressas så mycket att stresshormonet kortison frigörs i höga mängder. Det kan leda till att kvarvarande kort ull fälls helt, så att djuret blir ännu naknare, vilket naturligtvis är mycket opraktiskt i den situationen. Ullen börjar växa ut igen efter 4-6 veckor. Kortison kan också öka risken för abort hos högdräktiga får. En annan effekt av kylan kan vara att fåret börjar skaka för att producera värme. Vid sådant muskelarbete åtgår kalcium vilket i extrema fall kan leda till att fåret blir liggande i kalkbrist, ett livshotande tillstånd som fordrar snabbt insatt behandling med kalk. Ullen som skydd mot värme Det finns djurskyddsinspektörer som enstaka gånger möter besättningar med mycket lång ull på sommaren där djurägaren argumenterar att ullen skyddar mot värme. Det är fel i våra klimatzoner! Ullen skyddar mot värme i temperaturer som överstiger kroppstemperatur, det vill säga över 38 C för får, temperaturer som aldrig uppnås i Sverige. 10

Benedicta Molander, djurhälsoveterinär Staffanstorp benedicta.molander@svdhv.org Monika Löfstedt, chefveterinär Skara monika.lofstedt@svdhv.org Benedicta är djurhälsoveterinär i Staffanstorp och dansk fagdyrlaege i grisproduktion och grissjukdomar. Hon är också livdjursansvarig inom SvDHV. Monika är ansvarig för Grishälsovården. Pandemisk influensa påvisad hos svenska grisar Influensavirus är en vanlig orsak till luftvägsinfektioner hos både grisar och människor, men också andra djur kan infekteras. Fåglar är huvudvärd för viruset men de blir sällan sjuka. Influensa hos grisar beskrevs första gången i USA i början av 1900-talet. Sannolikt orsakades svininfluensan då av en spridning av virus från människa till gris. Idag förekommer flera olika typer av influensavirus hos våra grisar. Symtomen är ofta inte så allvarliga och klingar vanligen fort av. Allvarliga symtom på 80-talet I början av 1980-talet diagnostiserades de första influensafallen på grisar i Sverige. I stort sett alla grisar i drabbade besättningar insjuknade med typiska symtom som hög feber, slöhet och upphörd aptit. Andningen var ansträngd och ibland hördes våldsamma hostanfall. Så gott som alla grisar i besättningen insjuknade på kort tid men dödligheten var låg. Redan efter 5-7 dagar började grisarna äta normalt igen. Numera kan influensa förekomma i besättningar utan att grisarna har tydliga symtom. Detta beror på att grisarna har en viss immunitet mot sjukdomen. Flera olika virusstammar De vanligast förekommande influensavirusstammarna hos gris genom åren har varit H1N1och H3N2 och symtomen i de influensadrabbade besättningarna har ofta varit relativt milda och kortvariga. En ny stam, H1N2, diagnosticerades i Västsverige 2009. Den nya virusstammen hittades i lungorna på diande grisar. Grisarna kom från en stor besättning där framför allt gyltkullarna hade problem med hosta och lunginflammation. Under sommaren och hösten har också Pandemisk influensan A, typ H1N1 (2009), påvisats hos grisar i flera besättningar i södra Sverige. I besättningar där symtom som feber, nedsatt aptit och hosta varit mer allvarliga eller långdragna har influensainfektionen ofta varit kombinerad med en infektion med mykoplasma och/ eller App. Pandemisk influensa Den pandemiska influensan som uppstod bland människor i Mexico och USA 2009, och inledningsvis felaktigt kallades svininfluensa, är främst anpassad till människor, men den innehåller delar som även är anpassade till grisar. Viruset kan därför infektera grisar, vilket också skett i många länder, men det har inte förknippats med allvarlig sjukdom hos grisar. Grisarna i drabbade svenska besättningar har haft luftvägssymtom i form av hosta som har klingat av relativt fort. Mer information om de svenska fallen kommer i kommande nummer av Djurhälsonytt. Blandningskar för olika virustyper Grisar kan infekteras med influensavirus med ursprung från inte bara grisar, utan också från både fåglar och människor. Grisen kan därför fungera som ett blandarkar för genetiskt material mellan olika virustyper, där nya och mera däggdjursanpassade virustyper kan uppstå. Detta är en unik egenskap för grisar och innebär att det är viktigt att ha kontroll över vilka influensastammar som förekommer hos våra grisar. Vid ett stort grisveterinärmöte i maj i år föreläste Kristien van Reeth, professor i virologi i Gent i Belgien, om influensa. Hon hävdade att smittspridning från människa till grisar är vanligare än tvärtom. Hon rekommenderade att alla som arbetar med grisar vaccineras mot säsongsinfluensa. På så sätt minskas risken för att grisarna ska smittas av influensadrabbad stallpersonal. Därmed förhindras uppkomsten av nya virusvarianter som kan infektera våra grisar och oss själva, och i förlängningen ge upphov till nya pandemier. Inga djurförflyttningar vid akuta symtom Influensasymtomen brukar vanligen avklinga inom 5-7 dagar. Om grisen drabbats av sekundära infektioner kan det dock ta längre tid att tillfriskna. Om besättningen drabbas av influensaliknande symtom i en eller flera avdelningar ska, för att förhindra smittspridning, inga förflyttningar av grisar göras under akut sjukdomsfas. Försäljning av levande grisar kan ske 10 dagar efter att symtomen avklingat i besättningen. Vaccin mot de tre vanliga influensavirusstammarna, H1N1, H3N2 och H1N2, hos gris finnas på marknaden. Den pandemiska influensan ingår inte i vaccinet och fullt skydd mot denna stam kan därför inte uppnås. Dock kan flera olika virusstammar förekomma vid ett influensautbrott varför vaccinering med dagens influensavaccin är en bra förebyggande åtgärd. En övervakning av aktuella virusstammar hos svenska grisar sker kontinuerligt. Provtagning för analys av influensa sker med svabbprov i näsan och blodprov. Om ni har grisar med feber, foderleda och symtom från luftvägarna bör ni ta kontakt med er djurhälso- eller besättningsveterinär. 11

www.svdhv.se Rebecka Westin, djurhälsoveterinär Skara rebecka.westin@slu.se Rebecka är SvDHV:s företagsdoktorand och arbetar med projektet Strategisk halmning på Inst. för husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara. Bättre klövhälsa och högre avvänjningsvikter i strategiskt halmade boxar Strategisk halmning, dvs. att som en engångsföreteelse förse sina suggor med cirka 15 kg halm inför förlossningen i syfte att ge goda förutsättningar för bobyggnad och maximal komfort, är numera ett väl etablerat koncept hos flera smågrisproducenter. Sedan några år tillbaka driver Djurhälsovården ett doktorandprojekt i ämnet tillsammans med Institutionen för Husdjurens Miljö och Hälsa på SLU i Skara. Nya resultat tyder på både en förbättrad klövhälsa och ökad tillväxt hos smågrisarna. Fyratusen smågrisar undersöktes Studien har genomförts på fyra gårdar där samma grupp suggor studerats under två grisningsomgångar. I hälften av boxarna halmades det strategiskt med 15-20 kg halm två dagar före beräknad förlossning. Därefter lät man halmen självmant dräneras ut genom spalten varefter mindre dagliga givor gavs enligt ordinarie rutiner. I kontrollboxarna gavs dagligen en mindre giva halm + en extra giva på ca 2 kg för bobygge då suggan bedömdes vara nära att starta förlossningen. Stallpersonalen halmade också upp ytterligare bakom och runt suggan när förlossningen väl startat om man bedömde att det behövdes. Totalt har data samlats in från cirka 4000 smågrisar i 362 kullar. Färre förslitningsskador på både klövar och ben En klövundersökning genomfördes när smågrisarna var 5 dagar gamla. Halmen medförde att andelen förslitningsskador minskade markant både vad gäller klövar (sulhorn, ballar och lättklövar) och ben (framknän, kotor, kronränder och hasar) vilket visas i figur 1. I strategiskt halmade boxar hade totalt 24 % av kultingarna någon typ av förslitningsskada på klövar eller ben. I kontrollboxarna var motsvarande siffra mer än fördubblad med 67 % skadade smågrisar. Dessa hade i allmänhet också betydligt flera skador per individ. Det är väl känt att förslitningsskadorna uppstår vid digivningen, under det första levnadsdygnet då huden är väldigt skör tillföljd av en hög vattenhalt. Så snart hud och klövhorn torkat upp klarar de däremot av en högre belastning från underlaget. Tyngre smågrisar i välhalmade boxar Alla smågrisar vägdes individuellt under det första dygnet, vid 5 dagars ålder och vid avvänjning. Tillväxten påverkades av många olika faktorer såsom kullstorlek, kullnummer, om suggan hade grisningsfeber med flera. Med hänsyn tagen till dessa faktorer var den statistiska effekten av den strategiska halmningen +0.6 kg vid avvänjning. Det vill säga, i genomsnitt hade smågrisarna i de strategiskt halmade boxarna 0.6 kg högre avvänjningsvikt jämfört med smågrisarna i kontrollboxarna inom samma grisningsomgång. En del av denna ökning kan förklaras av att grisarna är friskare. En smågris som inte har ont i fötterna kan massera juvret mer effektivt och får på så vis mer mjölk i sin spene. En frisk gris behöver inte heller lägga energi på att läka istället för att växa. En del av den ökade tillväxten kan också förklaras av att suggan som fått sitt bobyggnadsbehov helt tillfredställt mår bättre och därmed troligen även mjölkar bättre. Många djurskötare som jobbar i detta system vittnar om att suggorna blir påtagligt lugnare och att ljudnivån i stallet därmed blir lägre vilket gagnar kommunikationen mellan sugga och smågrisar vid digivning. En tredje förklaring är att risken för nedkylning minskar väsentligt i de strategiskt välhalmade boxarna. Ett av målen med den strategiska halmningen är att hela boxgolvet inkl. spalten skall vara täckt vid förlossningen. Halmen skapar ett optimalt mikroklimat för den nyfödda spädgrisen oavsett var i boxen suggan väljer att grisa. Att inte tappa för mycket i kroppstemperatur och att snabbt återhämta sig efter födseln är livsviktigt för att smågrisen skall överleva men även för dess tillväxt. En kraftigt underkyld gris har till exempel svårt att hävda sig när spenordningen etableras och orkar inte massera sin juverdel i så stor utsträckning vilket leder till en sämre mjölkproduktion. Fler resultat väntas Studien är nu i sitt slutskede. Utöver klövhälsa och tillväxt har bland annat smågrisöverlevnaden, förekomst av bogsår och suggornas bobyggnadsbeteende studerats. Ytterligare resultat väntas och kommer att presenteras i kommande nummer av Djurhälsonytt. 12

www.svdhv.se Figur 1: Andelen grisar med förslitningsskador hos 5 dagar gamla grisar. Samtliga smågrisar i 362 kullar har undersökts varav hälften i strategiskt halmade boxar. Varje gris vägde i genomsnitt 0.6 kg mer vid avvänjning i strategiskt halmade boxar vid jämförelse inom samma grisningsomgång. Att födas på en kall och dragig spalt ökar risken för kraftig nerkylning och därmed sämre tillväxt. 13

Katarina Karlsson Frisch, djurhälsoveterinär Falkenberg katarina.karlsson@svdhv.org Katarina är djurhälsoveterinär i Halland sedan 2002 och dansk fagdyrlaege i grisproduktion och grissjukdomar. Stress påverkar suggors fruktsamhet gammal kunskap som fortfarande är aktuell När ett djur utsätts för stress sker frisättning av stresshormoner i kroppen, adrenalin och kortisol. Avsikten med detta är att förbereda djuret för flykt eller försvar. Samtidigt sker indirekt också en frisättning av andra hormoner i samband med stress. Stressen kan vara positiv och negativ. Negativ blir den när djuret inte kan hantera och/eller komma undan det som orsakar stressen. Sådan stress kan påverka äggstocksfunktionen negativt, men även orsaka fosterdöd och total ofruktsamhet. I dagens intensiva grisproduktion utsätts djuren ofta för stressande situationer. Exempel på detta är omgrupperingar, hög djurtäthet, karg miljö och transporter. Sådana händelser eller situationer definieras som stressfaktorer. En kronisk stress avslöjar sig genom att djuren inte kan hantera sin omgivning på ett tillfredställande sätt. En del blir sjuka och uppnår inte förväntade produktionsresultat medan andra kan utveckla onormala beteenden, så kallade stereotypier. Varje stressfaktor har en generell effekt, det vill säga frisättningen av stresshormoner, och en specifik effekt. Exempel på specifik effekt är att värmestress leder till förhöjd kroppstemperatur och att fasta leder till att kroppen tär på sina reserver. Detta innebär att varje stressfaktor kan påverka kroppen på flera olika sätt. Positiv stress kan framkalla brunst Måttlig stress kan vara positivt. Denna kännetecknas av att djuren kan hantera stressen och komma undan. En positiv stresseffekt kan ses om en grupp gyltor samtidigt flyttar in i betäckningsavdelningen. Ny miljö och nya gruppmedlemmar leder till att de flesta gyltorna kommer i brunst och man får en naturlig brunstsynkronisering. Det finns en stor individuell variation i stresskänslighet bland grisar vilket komplicerar utvärderingen av effekten av stress på grisars fruktsamhet och produktivitet. Ett mål med stressforskningen är att utröna vad som är skadlig stress för grisarna och när i reproduktionscykeln de är som känsligast. Negativ stress påverkar äggtransporten Vid omgruppering av suggor utbryter ofta slagsmål för att fastställa en ny rangordning. Det är inte heller ovanligt att lågrankade suggor får sämre tillgång till foder de första dygnen. Studier gjorda vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har visat att den svält som lågrankade suggor utsätts för vi en omgruppering kan påverka fruktsamheten negativt. Man lät en grupp försökssuggor vara utan mat under två dygn (fyra utfodringstillfällen) med början direkt efter ägglossningen. Samtidigt kunde de se och höra hur andra suggor (kontrollgruppen) fick mat och åt upp sin ranson. Försöket visade att försökssuggorna hade signifikant högre nivåer av stresshormoner i blodet än kontrollsuggorna. Dessutom hade försökssuggorna en försenad transport av äggen genom äggledarna ner till livmodern. Fosterutvecklingen påverkas negativt av stress I en annan studie simulerades en stressfaktor (till exempel omgruppering) genom att injicera ett ACTH-preparat. ACTH är det ämne som startar frisättningen av stresshormoner i kroppen. Suggorna injicerades var 6:e timme under två dygn, med start 4-8 timmar efter ägglossning. Suggorna var försedda med permanentkanyler för att injektionerna i sig skulle vara smärtfria och inte utlösa stress. Dessa suggor seminerades strax före försökets början. I denna studie såg man att de ACTH-behandlade suggorna hade högre nivåer stresshormoner i blodet än kontrollsuggorna. Äggens transporthastighet genom äggledaren påverkades inte, men färre spermier var bundna till äggens hölje. Embryonas delningshastighet förlångsammades. Sammantaget avspeglar detta en negativ förändring av äggledarmiljön. Stress kan leda till fosterdöd En annan känslig period i dräktigheten är runt dag 13 då fostren sätter sig fast i livmodern och signalerar sin närvaro till suggan. Försök med svält och ACTH-injektioner utfördes även på suggor i detta dräktighetsstadium. Suggorna slaktades på dag 30 i dräktigheten och fostren undersöktes. Ingen skillnad i fosteröverlevnad mellan försöksgrupp och kontrollgrupp kunde ses. Moderkakorna var i genomsnitt större hos de behandlade suggorna 14

vilket senare under dräktigheten kan leda till fosterdöd på grund av trängsel i livmodern. Resultaten av de här försöken visade att stress under ägglossningen fördröjde den tidiga fosterutvecklingen. Svält under samma period ledde till en försening av äggens transport genom äggledaren ner till livmodern. De här förändringarna kan leda till fosterdöd senare i dräktigheten på grund av stört samspel mellan fostrens utvecklingsgrad och livmoderns hormonella dräktighetsstadium. Svält och stress runt dag 13 i dräktigheten hade ingen effekt på fosteröverlevnaden dag 30. Att inga negativa effekter kunde ses kan bero på individuella skillnader, små försöksgrupper eller också att välskötta suggor i god kondition kan kompensera för måttlig stress efter dag 13 i dräktigheten. Risk för äggstockscystor vid kort diperiod Suggor med kort eller utebliven diperiod får ofta äggstocksstörningar och utvecklar äggstockscystor. Enstaka suggor visar inga brunsttecken, men det vanligaste är att de visar brunst och då ibland långa brunster. Suggor som utvecklar äggstockscystor har ingen ägglossning och kan inte bli dräktiga. I en studie där suggor avvandes 12 timmar efter förlossningen visade det sig att hälften av suggorna utvecklade äggstockscystor. Dessa suggor hade avsevärt högre nivå stresshormoner i blodet än de som hade normal brunst och ägglossning. Alla suggorna fick samma skötsel och utfodring. Resultaten visar på individuella skillnader dvs. suggor reagerar olika på stress. Stress under förbrunst och brunst kan ge cystor och hormonrubbningar I andra försök på SLU har suggor med hjälp av ACTH-injektioner utsatts för simulerad stress under förbrunst och brunst. Simulerad stress under förbrunsten resulterade i en senarelagd brunst och med stor risk för utveckling av äggstockscystor. Simulerad stress under brunsten påverkade inte ägglossningstidpunkten. Däremot sågs hormonella störningar, men ingen påverkan kunde ses på den tidiga fosterutvecklingen av stress enbart under brunsten. Aktuella, preliminära resultat visar att spermiernas överlevnad och befruktningsduglighet påverkas negativt om suggan utsätts för simulerad stress. Det innebär att stress under brunsten kan resultera i färre befruktade ägg, men de som blir befruktade utvecklas normalt. Lågrankade suggor kräver större uppmärksamhet Även brunstbeteendet hos suggor i grupp har studerats på SLU. Nio suggor i varierande åldrar placerades i samma storbox, med individuella ätbås, vid avvänjningen. En galt var placerad i en box intill med möjlighet till noskontakt. Suggorna videofilmades i 10 dygn (15 min per timme). Ungsuggorna visade i medeltal brunst senare än övriga suggor och var som regel lågrankade. Suggorna föredrog att rida på suggor av lägre social rang. Det var stor skillnad i sexuell aktivitet mellan högrankade och lågrankade suggor. Alla visade en ökad benägenhet att ställa sig intill galtboxen under förbrunst och brunst, men endast 56 % av suggorna försökte rida på en annan sugga i gruppen. Intressant var att alla ungsuggorna hade ägglossning och visade brunst när de exponerades individuellt för galt utanför den gemensamma ströbädden. En dansk studie visade dock att lågrankade brunstiga suggor var mindre benägna att visa ståreflex i närvaro av galt. De upplevde rädsla vid mötet med galten. Försöksresultaten uppmanar djurskötaren till speciell uppmärksamhet och individuell brunstkontroll vid betäckning eller insemination av lågrankade suggor. Det är också viktigt att socialisera gyltorna, så att de har exponerats för galten vid tidigare brunster, innan det är dags för insemination. 15

Göran Karlsson, djurhälsoveterinär Linköping goran.karlsson@svdhv.org Göran började på SvDHV 1986 och är förutom grishälsoveterinär även ansvarig för Maedi- Visna kontrollen hos får. Bra djurhälsa lön Vid Svenska Djurhälsovårdens vårkonferens i mars höll två av föredragshållarna betraktelser över ämnet Ekonomi och Djurhälsa. Den ena föredragshållaren var professor Ludwig Theuvsen från Universitet i Göttingen. Hans infallsvinklar berörde sambanden mellan ekonomi och djurhälsa på olika nivåer, från den enskilda besättningen till samhället i stort. Nedan följer ett kort referat av professor Theuvsens föredrag. Djurhälsa inverkar på olika nivåer Djurhälsan har effekt både på intäkter och kostnader. Det kan gälla på besättningsnivå men också på samhällsnivå när det gäller epizootier och zoonoser. En allvarlig zoonos, som exempelvis salmonella, kan drabba många människor och förutom kostnader och obehag för drabbade individer ansträngs vårdapparaten med ökade kostnader. Bekämpning av epizootier är ofta mycket kostnadskrävande för samhället. Ett exempel är bekämpningen av mul- och klövsjuka i Storbritannien 2001. Förutom samhällskostnader kan också ökade omkostnader påtagligt beröra många privata aktörer, som direkt eller indirekt kan påverkas av restriktioner av olika slag. Som exempel nämndes olika delar av livsmedelsbranschen, hotell, restauranger och transporter av olika slag. Dålig djurhälsa ger många olika kostnader Professor Theuvsen utgick från begreppet djurhälsa och där en god djurhälsa är grunden för en god förtjänst. Samtidigt kan det föreligga kostnader för att upprätthålla den goda djurhälsan. Han vidareutvecklade detta ytterligare både för kostnads- som förtjänstsidan med ett antal exempel. Om vi börjar med minussidan, alltså kostnader för dålig djurhälsa, kan det enkelt sammanfattas hög sjuklighet, hög dödlighet, höga behandlingskostnader, dålig produktivitet och därmed svag lönsamhet. På minussidan gav han exempel på åtgärder som strävar till att höja en svag djurhälsa såsom investeringskostnader för förbättring av djurens miljö och skötsel genom bättre hygienrutiner, utfodring, sektionering, ventilation etc. Vidare kan man ha kostnader för sanering och vaccinationer. Alla dessa insatser bokför professor Theuvsen på minussidan men dessa kostnader ska, om de utförs korrekt, medföra en förbättrad djurhälsa och som en följd av detta ökad tillväxt, färre behandlingar och minskad dödlighet. Många insatser och investeringar kan vara svåra att mäta, men den ökade lönsamheten som bör följa ska självklart överstiga insatta resurser. Men även om inte alla insatser kan sägas vara lönsamma kan man av etiska skäl ändå behöva genomföra sådana. På plussidan kan kort sägas att en god djurhälsa i grunden bör medföra en god lönsamhet. Här beskrev han det som förtjänst av att ha en god djurhälsa. Men, faktiskt kan man inom vissa gränser ha förtjänst av att djurhälsan inte är på topp. Där kan man förenklat peka på extensiva system där man inte har stora resurser satsade i kostsamma faciliteter. Då kan man acceptera till exempel en sämre tillväxt och ökad foderförbrukning. Lungproblem ger försämrad tillväxt Professor Theuvsen gav också exempel på konkreta kostnader för olika sjukdomar, vilket väl bekräftar siffror Svenska Djurhälsovården tidigare beräknat och redovisat. Här följer några av föredragshållarens exempel som är intressanta. Han visade på ett klart omvänt samband mellan dödlighet och tillväxt i slaktgrisuppfödningen i Tyskland, både i intensiva system på stall och extensiva system som kan vara till exempel utedrift. I besättningar med en dödlighet på 6-8 % var den dagliga tillväxten cirka 600 gram/dag, medan den hos besättningar med en dödlighet på under 2 % låg på över 800 gram/dag. Självklart följer också en hög foderåtgång en dålig produktion. Det råder ingen tveksamhet att en god djurhälsa bör eftersträvas. Vidare visade professor Theuvsen på klara samband mellan sjukdomar som svindysenteri och ledinfektioner och dålig tillväxt. Drabbade grisar växte sämre jämfört med friska kontrollgrisar under samma uppfödningsförhållanden. Att lungproblem är en orsak till försämrad tillväxt är känt. Professor Theuvsen redovisade, dock utan att direkt definiera vilken typ av lungförändringar som avsågs, hur tillväxten kan påverkas av förändringens utbredning, se tabellen på sidan 17. Avslutningsvis konstaterade professor Theuvsen att han i sina undersökningar också funnit att en vit fläcklever som är delvis förändrad kan innebära en försämrad slaktvikt med 3,7 kg. Har levern omfattande förändringar kan tillväxten ha påverkats med så mycket som 6,4 kg. 16

samt för alla Utbredning av Procent av Slaktad Skillnad lungförändring undersökta djur vikt i kg i slaktvikt Ingen förändring/frisk 24,5 92,1 25 % utbredning 23,5 89,6-2,5 kg 50 % utbredning 22 88,0-4,1 kg 100 % utbredning 30 86,0-6,1 kg Kommentar till tabellen: Observera att utbredning av lungförändringar 100 % innebär att delar av hela lungan är drabbad, vilket är möjligt vid exempelvis lunginflammation orsakad av t.ex. Pasteurellabakterien. Virkon S VÄRLDSLEDANDE DESINFEKTIONS- MEDEL I ÖVER 25 ÅR Läs mer på www.virkons.com Pharmaxim Tel 042-38 54 50 www.pharmaxim.com Virkon S finns att köpa hos www.apoteket.se, www.bole-produkter.se, Ecolab Arla, www.granngarden.se/nordpost, Granngården, Gårdsservice Sverige, Kalmar Lantmän, Svenska Foder Djur & Natur, www.toxashop.se, www.willab.se, djurkliniker samt i övrig lantbrukshandel. Din samarbetspartner inom gris, nöt, mjölk, torksilo och bioenergi VirkonS_Djurhälsonytt_nr3,4_2013.indd 1 8/20/2013 3:36:49 PM Lång erfarenhet av inomgårdsutrustning till svenska lantbruk. Vi förser dig med allt från idé till färdig anläggning. Tel. 0512-542 90 www.noj.se 17

Nanna Holst Kjellingbro, Laboratorieveterinär Eurofins Food & Agro, Kristianstad NannaKjellingbro@eurofins.se Obduktionsdiagnoser nöt Det finns flera olika orsaker till att djur plötsligt dör. Därför kan det vara bra att obducera så att man sedan i samråd med sin veterinär kan reda ut hur man ska gå vidare i besättningen för att förebygga sjukdomar och ytterligare dödsfall. Obduktionsplatser för djur i Sverige Önskar man skicka djur till obduktion kan man ta kontakt med sin veterinär för att få en remiss. Obduktion av djur utförs av SVA i Uppsala, Distriktsveterinärerna i Karlskoga, Eurofins i Skara och Kristianstad och av Svenska Djurhälsovården på Gotland. På vissa ställen kan man lämna in djuren själv, på andra ställen är det Svensk lantbrukstjänst som ska kontaktas för transport av döda djur till obduktion. Schmallenbergförändringar Under vintern 2012-2013 såg vi konsekvenserna av spridningen av Schmallenbergvirus i Sverige. Först kom missbildade lamm och sedan missbildade kalvar. Missbildningarna orsakades av att moderdjuren hade blivit infekterade med Schmallenbergvirus under dräktigheten sommaren och hösten 2012. Fynden har varit varierande. I vissa fall var kalvarna och lammen näst intill normala i kroppen men hjärnan var underutvecklad eller full av vätska. I andra fall var kroppen sned, med konstiga vinklar på ett eller flera ben (bild 1). 1 2 Kalv med uppsvälld irriterad löpmage. Lunginflammation hos kalvar kan orsakas av både virus och bakterier var för sig eller i kombination. När kalvar har dött av lunginflammation ser man att stora delar av lungvävnaden är förändrad, eventuellt med var i luftrören. Lungförändringarna gör det svårt för kalvarna att andas (bild 3). Vid obduktionen tar vi ut prov för att fastställa vilken infektion som orsakat lunginflammationen. Genom att få reda på orsaken kan djurägare och veterinärer hjälpas åt att förebygga sjukdom och behandla övriga kalvar i besättningen på bästa sätt. 3 Missbildad kalv orsakad av Schmallenbergvirus. Kalvar På vintern är de vanligaste obduktionsfynden hos kalvar lunginflammation och diarré orsakat av virus och/eller bakterier. Vid obduktion av kalvar med diarré tar vi ut prov för att kolla om Rota- eller Coronavirus finns, då vi har märkt att dessa var för sig eller i kombination ofta ställer till problem. Däremot hittar vi sällan sjukdomsframkallande kolibakterier. Det är viktigt att veta den bakomliggande orsaken till diarrén inför behandling och eventuella förebyggande åtgärder. I vissa fall är mag-tarmstörningarna utfodringsrelaterade. Då är ett vanligt fynd en kraftigt uppsvälld löpmage med svullen och irriterad slemhinna (bild 2). Lungor från kalv med lunginflammation. Det mörkröda området till vänster i bilden är förändringar i lungvävnaden orsakade av infektion. Får På obduktionen i Kristianstad är det vanligt med parasitära problem hos vuxna får och lamm. Lunginflammation och diarré förekommer också. Diarré orsakad av koccidier är ganska vanligt. 18

En obduktion och sedan genomgång av besättningen med besättningsveterinär och/eller djurhälsoveterinär är ett bra redskap för god djurhälsa. och får Fakta Eurofins är ett internationellt företag som bland annat håller på med mikrobiologiska analyser samt analyser på jord, spannmål och vatten. I Kristianstad och Skara finns obduktionsenheter där vi obducerar i stort sett alla djurslag dock oftast lantbrukets djur. Mer information finns på www.eurofins.se 4 Kraftigt uppsvullen mjälte från får med Anaplasma. Då ser vi tarmar med tunt innehåll och koccidier kan konstateras vid parasitundersökning. I vissa fall tar vi ut små bitar av tarmen som skickas till SVA för mikroskopisk undersökning. Då kan man se om tarmen är skadad av koccidier eftersom det är en parasit som gillar att leva i tarmvävnaden. Dödsfall som orsakas av den blodsugande stora magmasken, Haemonchus contortus, ser vi ganska ofta. Djuren är bleka på grund av blodbrist och man hittar röd- och vitrandiga maskar i löpmagen. En fästingburen infektion som kan orsaka blodbrist hos fåren är Anaplasma. Då ser vi oftast att djuret är blekt med tunt blod och kraftigt svullen mjälte (bild 4). En annan parasit som ger allvarliga skador är stora leverflundran. Stora leverflundran vandrar i och förstör levervävnaden hos får vilket orsakar leversvikt (bild 5). Stora leverflundran kan även orsaka skador i levern hos nötkreatur. En annan vanlig orsak till ökad dödlighet och plötsliga dödsfall hos lamm är Clostridios, också kallat gasbrand, tarmbrand eller Pulpy kidney (bild 6). Sjukdomen beror på en överväxt av clostridiebakterier i tarmen som sedan sprids med blodet och ger blodförgiftning. Oftast är det de största och finaste lammen man hittar döda. Vid obduktion ser vi utflytande njurar och/eller akut tarmkatarr med färska blödningar och vattnigt blodtillblandat innehåll. Vid test av urinen kan glukos (blodsocker) påvisas vilket bekräftar diagnosen. 6 5 Utflytande njurar från får med Clostridios Pulpy kidney. Lever från får infekterad av stora leverflundran. Två leverflundror som fanns i levern ses mitt i bilden. Detta var en kort genomgång av vad vi hittar hos får och nöt som skickas till obduktion hos oss. De flesta fall kommer in med en historik om plötsliga dödsfall utan föregående symptom. Orsakerna till varför de har dött är väldigt olika. Två besättningar nära varandra kan ha helt olika orsaker till att deras djur är sjuka och dör. Skötsel, bakterieflora, virus m.m. kan spela roll beroende på hur just den besättningen ser ut och drivs. En obduktion och sedan genomgång av besättningen med besättningsveterinären och/eller djurhälsoveterinären är bra redskap för god djurhälsa och ekonomisk vinning. Friskare djur ger mindre arbete och större vinst. För mer information om hur man går tillväga för att få ett djur obducerat kan man gå in på Svenska Djurhälsovårdens hemsida www.svdhv.se. 19

www.svdhv.se Johanna Hertel, Anita Jonasson, Charlotte Axén Den här artikeln är en sammanfattning av resultaten i ett examensarbete från Veterinärprogrammet, utfört av Johanna Hertel under 2012. Arbetet i sin helhet kan hämtas på http://stud.epsilon.slu.se/5054/ och där finns även en lista över referenser. Trender inom kalvhälsan ba på information från kalvpa För besättningar anslutna till nöthälsovården kan veterinärer vid utredning av kalvhälsoproblem skicka in prover via en särskild kalvremiss. Analyserna utförs vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). De analyser som kalvremissen kan användas för är totalprotein i serum (TP), som är ett mått på råmjölksupptag, viktiga orsaker till diarré (rotavirus, kryptosporidier, Eimeria, E. coli F5+ och Salmonella) samt orsaker till luftvägsinfektioner (RS-virus och bakteriologisk undersökning). Efter särskild överenskommelse med nöthälsoveterinär kan också vissa andra analyser, till exempel coronavirus utföras. På remissen kan veterinären notera fakta om besättningen, såsom storlek, produktionsform, samt hur problemen yttrar sig, till exempel dödlighet, typ av diarré och om det finns tecken på terapisvikt. Besättningsuppgifter I examensarbetet har data för prover inom kalvpaketen under 2005-2010 använts. Under den perioden fick SVA in 657 kalvremisser från 520 besättningar med känd identitet. För drygt 30 besättningar kunde inte besättningsidentiteten matchas mot kända PPN. Av de kända besättningarna var 55 % mjölkbesättningar, 16 % dikobesättningar, 10 % förmedlingskalvsbesättningar och för 18 % hade besättningstyp inte angetts. Omfattningen av provtagningen varierade mellan besättningarna. I vissa fall har endast en analys efterfrågats men ofta begärs analyser för flera infektioner. I 30-50 % av besättningarna har veterinären angett att smittsamheten är hög och i 15-25 % av besättningarna att dödligheten är hög. Utredning av råmjölksrutiner En viktig analys vid utredning av kalvhälsoproblem är mätning av totalprotein i blod från 1-7 dagar gamla kalvar. Kalvar föds utan antikroppar i blodet då ingen överföring sker från moder till foster. Därför är det ytterst viktigt att de får råmjölk för att få ett skydd mot infektioner. 380 av 649 prover (58,6 %) visade ett godkänt värde, d.v.s. mer än 55 g totalprotein/l. Det betyder att en stor andel kalvar har för låg antikroppsnivå i blodet, sannolikt beroende på bristande råmjölksrutiner ute i besättningarna. Liknande resultat har visats även i en studie utförd av Charlotte Silverlås i besättningar utan kalvhälsoproblem. Diarré Diarré är den vanligaste sjukdomen hos yngre kalvar i Sverige. Diarré är en multifaktoriell sjukdom. Hur kraftiga symptom ett infekterat djur uppvisar är ofta beroende av andra faktorer som råmjölksupptag, ålder vid smittotillfället, hygien med mera. De vanligaste infektionerna som påvisades i den här studien (tabell 1) var rotavirus (39 % positiva) och kryptosporidier (26 % positiva). Diarré orsakad av colibakterier var förhållandevis ovanlig (4 % positiva). Även i tidigare genomförda studier har det visats att kryptosporidier och rotavirus är de vanligaste patogener som orsakar diarré hos kalvar i Sverige. Två nya undersökningar i Maria Torseins doktorandprojekt visade också att rotavirus och kryptosporidier är vanliga diarréorsaker även om andelen påvisad rotavirus-infektion är högre i halvpaketets prover. Det kan bero på att proverna i kalvpaketet kommer från besättningar med kalvhälsoproblem. Tabell 1: Diarréorsaker för prover inom kalvpaketet 2005-2010 Analys Antal positiva/antal Positiva i utförda analyser procent Rotavirus 164/422 39 (poolade prover) Kryptosporidier 337/1264 26 E.coli F5+ 28/694 4 Salmonella 2/98 2 (poolade prover) Under åren har bara två besättningar varit positiva för Salmonella, vilket överensstämmer med att Sverige ska vara relativt fritt från denna patogen. Vid diarré hos äldre kalvar kan koccidier vara en orsak. 662 prover hade analyserats för koccidier och av dem är en hög andel (43 %) positiva för någon koccidieart av Eimeria, men andelen som innehåller enbart sjukdomsframkallande arter (E. alabamensis, E. bovis eller E. zuernii) är låg (6 %). 20