Att bedöma djurförsök. Ett hjälpmedel för arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna

Att bedöma djurförsök Ett hjälpmedel för arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna Upplaga jan. 2014

Inledning

Inledning Inledning Berörda parter är till exempel institutionsföreståndarna, de icke-ordinarie forskarna och Nobelinstitutets kassadetalj. Djuren då? frågar hon. De tre herrarna blir alldeles tysta. (P. C. Jersild, Djurdoktorn) Den här skriften är främst avsedd som en introduktion och ett hjälpmedel för dem som sitter i en djurförsöksetisk nämnd. Nämndernas uppdrag är att göra en etisk prövning av alla ansökningar om att få göra djurförsök. Prövningen ska i första hand göras inom ramen för de bestämmelser som finns i djurskyddslagen, djurskyddsförordningen och Djurskyddsmyndighetens anvisningar och allmänna råd. Om ens personliga uppfattning är att alla djurförsök, eller inga djurförsök, bör få utföras är irrelevant. Trots namnet diskuterar man praktiskt taget aldrig etik i de djurförsöksetiska nämnderna. Inte heller det enskilda djurförsökets samhällsnytta. Diskussionerna rör nästan helt rent tekniska frågor: t.ex. om lämpligheten av olika åtgärder, eller om konsekvenserna om man använder eller inte använder ett visst preparat, som t.ex. ett visst sövnings- eller avlivningsmedel. Ett självklart minimikrav på ett djurförsök är att det inte ska orsaka djuret något som helst lidande som det är möjligt att undvika. Sedan 1 mars 1998 finns detta krav också inskrivet i djurskyddslagen. Men här finns det brister i den etiska prövningen. Inte nog med att man använder djurförsök där man i stället kunnat använda djurfria metoder, utan man använder inte de möjligheter som finns för att minska försöksdjurens lidande. Ett vanligt begrepp i samband med djurförsök är de tre R:n : Replace (vilket numera står för att ersätta djurförsök med djurfria metoder), Reduce (att minska antalet använda djur) och Refine (att använda skonsammare metoder). Den här handledningen vill vara en hjälp då man bedömer ansökningarna ur refinementsynpunkt. Alltså: hur skonsamma är de åtgärder som beskrivs i ansökan? Finns det skonsammare alternativ? Men problemet är att det inte finns enkla, klara och entydiga svar på alla frågor. Det vi vet om lab.djurens situation och reaktioner på olika åtgärder kommer från en mängd olika detaljundersökningar, och dessa säger ibland emot varandra. Eller också tar de bara upp vissa sidor av ett problem, så att även när man sett vad som skrivits om ett visst ämne finns det fortfarande en rad obesvarade frågor. Det hederligaste är därför att redovisa olika undersökningar, sätta dem bredvid varandra och se vilka slutsatser man kan dra. Är resultatet förvirrande och motsägelsefullt har man åt-

Inledning minstone en startpunkt för frågor och bedömning. Och nästa vecka publiceras det kanske en artikel någonstans som täpper igen kunskapsluckorna och reder ut motsägelserna. Det finns förstås andra kunskaper än de som redovisas i vetenskapliga undersökningar. De som har erfarenheter av att arbeta med labdjur, som t.ex. försöksdjurspersonal, kan ha kunskaper och erfarenheter som är mycket värdefulla. Sådan kunskap som inte bygger på kontrollerade undersökningar utan på osystematiska iakttagelser kallas inom forskarvärlden för anecdotal evidence. Och tyvärr kan den också ofta vara full med luckor och alldeles vilseledande. Det bästa är alltså om ens ställningstaganden har en så gedigen grund som möjligt. Den vetenskap som sysslar med att denna grund kallas försöksdjursvetenskap, laboratory animal science. I länder som USA, England och Nederländerna är det många som arbetar med sådana frågor och resultatet av deras arbete publiceras i facktidskrifter, symposierapporter och undantagsvis i vanliga böcker. I Sverige finns den bara representerad i ganska liten utsträckning. Men det är kunskaper från denna verksamhet som, tillsammans med etiska och andra överväganden, borde påverka besluten i nämnderna.

1. Allmän bakgrund...................................................................13 Regelverket.......................................................................13 Djurskyddslagen................................................................14 Förordningar, föreskrifter, riktlinjer, allmänna råd m.m...................................15 Djurskyddsförordningen.......................................................15 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur SJVFS 2012:26, saknr L 150.......................................................17 Internationella konventioner.......................................................18 Europarådets konvention ETS 123 om ryggradsdjur som används till försök och andra vetenskapliga ändamål.......................................................18 Appendix A.................................................................19 Vad är ett djurförsök?................................................................19 Övriga formella krav.............................................................21 Journaler...................................................................21 Allmänna och offentliga handlingar...............................................22 Allmänna handlingar.......................................................22 Offentliga handlingar.......................................................22 Sekretess.................................................................23 Tillsynsmyndigheten..........................................................24 Forskning in vivo och in vitro....................................................... 24 Är in vitro-forskning alltid djurvänlig?................................................25 De tre R:n........................................................................25 Bolognadeklarationen..........................................................26 Replacement...................................................................26 Reduction.....................................................................28 Refinement....................................................................29 De tre R:n i konflikt.............................................................30 Att jämföra forskning.............................................................30 Alternativa metoder...............................................................32 Forskningen och ansökningarna........................................................33 Djurförsöken i Sverige...............................................................34 Nämnderna och prövningen..........................................................34 De djurförsöksetiska nämnderna....................................................34 Den djurförsöksetiska prövningen...................................................35 Beredningsgrupperna och den första bedömningen...................................36 Plenarsammanträdet...........................................................38 Paragraf 16-ärenden..........................................................38 Överklagande................................................................39 2. Djur och djurslag...................................................................41 Olika slags laboratoriedjur.........................................................41 Beteckningar på genetiskt definierade djur.............................................42 En mus är inte bara en mus, och en kanin inte bara en kanin...............................43 Möss....................................................................... 44 Råttor...................................................................... 47 Marsvin..................................................................... 49 Kaniner..................................................................... 49 Grisar...................................................................... 49 Katter.......................................................................50 Han- och hondjur..................................................................51 3. Burmiljön, stress, isolering, transporter...................................................52 Regelverket.......................................................................52 Europakonventionens Appendix A...................................................52

Djurskyddslagen och djurskyddsförordningen..........................................53 Makromiljön......................................................................53 Ljud och vibrationer.............................................................53 Burutrymmen.....................................................................54 Miljöberikning....................................................................60 Vad innebär berikning?..........................................................60 Hur tillfredsställer man djurens behov?...............................................60 Berikning och djurvariation........................................................62 Möss.........................................................................62 Möss vill ha mer utrymme......................................................63 Mössen bygger helst bon själva...................................................63 Annan berikning.............................................................63 Berikning eller gruppboende?....................................................64 Hur mössen påverkas..........................................................64 Råttor........................................................................65 Råttbon....................................................................65 Annan berikning.............................................................66 Marsvin.......................................................................66 Kaniner.......................................................................67 Grisar.........................................................................67 Fåglar.........................................................................67 Stress hos labdjur...................................................................68 Labmiljö och stress...............................................................68 Normal hantering i samband med skötsel och försök.....................................69 Att lyfta upp en mus.............................................................70 Isolering..........................................................................72 Råttor........................................................................72 Metabolismburar................................................................73 Fixering..........................................................................74 Transporter.......................................................................75 Regelverket....................................................................75 DFS 2004:10, L 5............................................................75 Förhållanden under transporten.....................................................75 Återhämtningstid................................................................76 Dräktiga djur...................................................................76 Kryopreservering...................................................................77 4. Blodprov..........................................................................78 Blodmängder......................................................................79 Blodprov och återhämtning........................................................79 Vad händer om man tar för mycket?.................................................81 Djurskyddsmyndighetens siffror är för höga............................................81 Upprepade blodprov och beteende...................................................82 Provtagningsmetoder................................................................82 Orbitalpunktion................................................................82 På vilka djur gör man orbitalpunktion?............................................83 Bör djuren sövas?.............................................................83 Räcker det inte med lokalbedövning?..............................................83 Är det skadligt? Hur reagerar djuren?..............................................84 Upprepade orbitalpunktioner....................................................84 Kritik mot orbitalpunktion.....................................................85 Alternativ till orbitalpunktion......................................................86 Råttor: svansven..............................................................86 Vena saphena................................................................86 6

Svanssnitt (tail bleeding)........................................................86 Tungvenen..................................................................87 Under underkäken (submandibulärt blodprov) (mus).................................88 Ven på fotens översida.........................................................89 Råttans fot..................................................................89 Jugularvenen................................................................89 Blodprov från kanin...........................................................89 Provtagning under lång tid.........................................................90 Jugularvenen med kanylering....................................................90 Blodprov och anestetika...........................................................91 En jämförelse mellan blodprov från halsven (jugularven) och orbitalplexus, och inverkan av olika slags sövningsmedel...........................................................91 5. Injektioner och administration av substanser...............................................92 Dosstorlekar....................................................................93 Intradermal injektion.............................................................95 Intramuskulär injektion...........................................................96 Intraperitoneal injektion..........................................................96 Subkutan injektion..............................................................98 Intravenös och intraarteriell injektion................................................99 Peroral administrering............................................................99 Sondmatning...............................................................100 Intranasal administrering.........................................................101 Intratrakeal administrering........................................................101 Infusion via kateter.............................................................101 Injektion i hjärnan (intracerebral)..................................................102 Injektion i lederna..............................................................103 Osmotiska minipumpar..........................................................103 Svält och törst....................................................................104 Svält.........................................................................104 Begränsat födointag..........................................................104 Total svält..................................................................104 Svältperioder och deras effekter.................................................105 Att lindra problemen vid svält..................................................107 Svält och anestesi............................................................107 Törst........................................................................107 6. Sövning, smärta och smärtlindring.....................................................109 Vad säger bestämmelserna?..........................................................109 Några grundbegrepp...............................................................112 Smärtmekanismerna.............................................................112 Hur smärtan förmedlas........................................................113 De smärthämmande systemen..................................................115 Smärta och upplevelse........................................................115 Smärta och lägre djur.......................................................115 Vilka djurförsök orsakar lidande?......................................................117 Sedering och anestesi..............................................................122 Administrationssätt..........................................................122 Preparat och effekter..........................................................123 Om preparat och preparatnamn....................................................124 Handelsnamn och aktiv substans................................................124 Koncentration, mängd, administrationssätt........................................124 Sedering......................................................................125 7

8 Diazepam..................................................................125 Medetomidin (Domitor)......................................................125 Xylazin (Rompun)...........................................................125 Anestesi......................................................................126 Bieffekter och kombinerade preparat.............................................126 Uppvaknande och återhämtning.................................................127 Anestesi och postoperativ smärtlindring...........................................128 α- (alfa-)kloralos............................................................128 Desfluran (Suprane)..........................................................128 Enfluran (Efrane)............................................................128 Eter......................................................................128 Fentanyl...................................................................130 Halotan (Fluothane)..........................................................130 Hypnorm..................................................................131 Isofluran (Isoflo Vet.; Forene)...................................................131 Ketamin (Ketalar)............................................................131 Kloralhydrat................................................................133 Lustgas (kväveoxidul el. dikväveoxidul), N 2 O.......................................134 Metoxifluran...............................................................134 Pentobarbital...............................................................134 Propofol (Diprivan)..........................................................134 Sevofluran (Sevorane).........................................................134 Tiopental (Pentothal Natrium)..................................................135 Tribromoetanol ( Avertin )....................................................135 Uretan....................................................................137 Jämförelser mellan några olika sövningsmedel.........................................137 Inhalationsanestetika och irritation...............................................137 Neonataler, smärta och anestesi.......................................................142 Neonataler är smärtkänsliga....................................................142 Neonataler är smärtkänsligare än vuxna...........................................143 Hypotermi.................................................................144 Anestesimedel för neonataler...................................................146 Att återföra neonatalerna till modern................................................146 Analgesi.........................................................................147 Systemisk och lokal effekt........................................................147 Särskilda preparat, översikt........................................................148 Självadministrering...........................................................149 Acetylsalicylsyra (t.ex. Aspirin)..................................................150 Buprenorfin (Temgesic).......................................................150 Fentanyl...................................................................156 Ibuprofen..................................................................156 Karprofen (Rimadyl vet.)......................................................157 Ketoprofen (Romefen vet.).....................................................157 Meloxikam (Metacam vet.).....................................................157 Morfin....................................................................157 Lokalanestesi..................................................................158 Bupivakain (Marcain).........................................................158 EMLA-kräm................................................................158 Lidokain (Xylocain)..........................................................158 Tetrakain..................................................................158

7. Lidande och avlivning...............................................................161 Hur ser man hur djuren mår?........................................................161 Se hur djuret beter sig...........................................................162 Att klassificera smärta: myten om den säkra bedömningen.............................162 Hur känner man igen smärta hos ett djur?.........................................167 Mätningar....................................................................168 Mat......................................................................168 Vikt......................................................................170 Telemetri..................................................................170 Stresshormon..............................................................171 LABORAS.................................................................172 Ansiktsuttryck..............................................................172 Vokalisering................................................................174 Bedömningsscheman ( score sheets )................................................175 Avbrytningspunkt.................................................................178 Att förutsäga döden.............................................................178 Var ligger gränsen för djurens lidande?...............................................179 Hur bestämmer man avbrytningspunkt?.............................................180 Vad är en bra avbrytningspunkt?................................................181 Allmänna och specifika kriterier....................................................183 Kliniska tecken och beteenden.....................................................183 Pälsen: piloerektion m.m.......................................................183 Viktnedgång punkter och mönster.............................................184 Uttorkning.................................................................185 Kroppstemperatur...........................................................185 Andning...................................................................186 Röda ögon och röd nos (chromodacryorré)........................................186 Snett buret huvud...........................................................186 Andra onormala kroppställningar................................................186 Letargi....................................................................187 Förlamning................................................................188 Kramper (epilepsi, konvulsioner)................................................188 Skakningar m.m.............................................................188 Andra undersökningsmetoder.....................................................189 Mekanismbaserade slutpunkter....................................................189 Eutanasi.........................................................................193 Fysiska metoder................................................................194 Halshuggning (dekapitering) och cervikal dislokation................................194 Koldioxid.....................................................................194 Foster och neonataler............................................................199 8. Några speciella sjukdomsmodeller och försök.............................................200 Akutförsök.......................................................................200 Kirurgi m.m......................................................................200 Att komma åt hjärnan...........................................................200 Cancer..........................................................................201 Olika slag av cancer.............................................................201 Symptom, undersökningsmetoder och avbrytningspunkt.................................202 Cancer och smärtlindring.........................................................204 Strålning........................................................................205 Immunisering....................................................................205 Immunisering i trampdynan m.m...................................................208 Polyklonala antikroppar.........................................................209 9

Monoklonala antikroppar........................................................209 Vad säger regelverket?.........................................................210 Adjuvans.....................................................................210 Freunds adjuvans............................................................211 Alternativ till Freunds adjuvans.................................................213 Genmodifiering; transgena djur.......................................................214 Vad innebär gentekniken?........................................................214 Gener och proteiner..........................................................214 DNA-molekylen och generna...................................................214 Könsceller.................................................................215 Genmodifiering................................................................216 Genmodifiering och djurantal.....................................................217 Gången vid genmodifiering.......................................................218 Transfereringen av det genmodifierade ägget till surrogatmamman..........................219 Genförändringens resultat: fenotypen...............................................220 Märkning.....................................................................223 Tåklippning................................................................223 Öronclips, örhängen........................................................226 Öronklippning..............................................................226 Mikrochips.................................................................226 En jämförelse mellan olika märkningsmetoder......................................227 Typning......................................................................227 Formella regler för vävnadsprov.................................................228 Gentypning................................................................228 Polymerase Chain Reaction (PCR)...............................................228 Vävnadsprov: invasiva metoder..............229 Vad säger bestämmelserna?.....................................................229 Smärta och anestesi..........................................................230 Lidande efter svansbiopsi och andra ingrepp........................................230 Svansbiopsi med och utan anestesi...............................................231 Vävnad från tår och öron......................................................234 Icke-invasiva metoder............................................................234 Hårsäcksprov...............................................................235 Salivprov..................................................................236 Avföring...................................................................237 Är icke-invasiva metoder skonsammare än invasiva?..................................237 Jämförelser mellan olika metoder att ta DNA.......................................239 Vävnadsprov för Southern blot....................................................239 Försök i undervisningen............................................................240 Vad säger bestämmelserna?........................................................240 9. Den etiska bedömningen.............................................................242 Att sitta i en djurförsöksetisk nämnd...................................................242 Checklistor vid bedömning..........................................................243 Djurskyddslagen och djurskyddsförordningen.........................................243 Upprepning av försök.........................................................244 Djurförsök på skonsammaste sätt................................................244 Lidande och samhällsnytta....................................................245 Djurskyddsmyndighetens anvisningar och råd.........................................246 Ansökningsblanketten...........................................................246 Djurförsöksetiska utredningens checklista............................................250 Andra minneslistor och bedömningsmodeller.........................................251 10

Reservationer.....................................................................254 Nämndarbetet och reservationerna ur juridisk synpunkt..............................255 Reservationens utseende.......................................................255 10. Att hitta kunskap..................................................................257 Litteratur och webbadresser..........................................................257 Altweb....................................................................258 Jordbruksverket......................................................... 258 Kurser, filmer och bildserier.......................................................260 Bilagor............................................................................263 Sifferuttryck m.m..................................................................263 Volymer och vikter....................................................... 263 Bil. 2 Ur djurskyddslagen............................................................264 Ur djurskyddsförordningen....................................................266 Bil. 3 Försöksdjursstatistik...........................................................270 Bil. 4 Inspektionsrapport Smittskyddsinstitutet...........................................272 Bil. 5 Ur Djurskyddsmyndighetens kungörelse om burhållning m.m. Saknr L 3..................276 Bil. 6 Ur ETS 123, Appendix A, rev. version 2006.........................................277 Bil. 7 Bedömning av djurhälsa för smågnagare och kanin ( KI-mallen )........................280 Bil. 8 Biovitrums mall för bedömning av djurhälsa vid försök avsedda att karaktärisera substansers farmakologiska effekter...............................................283 Bil. 9 Recognition and assessment of signs of pain and distress in laboratory rodents and rabbits.....285 Bil. 10 Tecken på smärta (gnagare, kanin, hund, katt, icke-mänskliga primater)..................289 Bil. 11 Några punkter i Europarådets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål.............................290 Ordförklaringar och förkortningar.....................................................296 Tidskriftsförkortningar.............................................................297 Referenser..........................................................................298 11

12

1. Allmän bakgrund 1 Allmän bakgrund Regelverket Överskådligt kan man skilja mellan tre kategorier bestämmelser: Djurskyddslagen (DL). Genom att denna är en lag, och alltså stiftad av riksdagen, har den en särställning inom regelverket. Förordningar, föreskrifter, riktlinjer, allmänna råd m.m. som inte har status av lag. De viktigaste är: Djurskyddsförordningen (DF). Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur. SJVFS 2012:26, saknr. L 150. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om transport av levande djur SJVFS 2010:2, saknr L 5. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om djur i undervisning. DFS 2006:6, saknr L 105. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om transport av levande djur SJVFS 2010:2, saknr L 5. Grunden för det svenska regelverket är djurskyddslagen, som kompletteras av djurskyddsförordningen och, framför allt, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur. DL och DF ger den formella grunden och ramverket för djurförsöksverksamheten, och SJV:s föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur ger alla detaljreglringar. Denna text, L150, är därmed verksamhetens bibel som man ofta har anledning att återvända till. Den måst därför alla som utför eller bdömr djurförsök ha inom räckhåll. Den centrala myndigheten för det svenska djurskyddet är Jordbruksverket, och de viktigaste texterna kan hämtas från verkets hemsida. En del av Djurskyddsmyndighetens föreskrifter m.m. är ursprungligen utfärdade av t.ex. Centrala försöksdjursnämnden, Lantbruksstyrelsen eller Djurskyddsmyndigheten och har ib- 13

1. Allmän bakgrund land fortfarande kvar de gamla beteckningarna. Men detta är bara en gammal felaktighet som hängt kvar. Internationella konventioner m.m. Europaparlamentets och rådets dirktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål ( Försöksdjursdirektivet, som trädde i kraft 1 januari 2013). Några av direktivets huvudpunkter återges i bilaga 11. Europarådets konvention ETS 123 om ryggradsdjur som används till försök och andra vetenskapliga ändamål. Till denna hör ett viktigt tillägg, Appendix A, som ger en rad detaljer beträffande hur försöksdjuren ska skötas och förvaras. Det är här t.ex. man finner uppgifter om minimått på burar för olika djurslag. Appendix A antogs i en reviderad och utvidgad version 2006. Djurskyddslagen Vår nuvarande djurskyddslag kom 1988 och har modifierats flera gånger sedan dess. Till de viktigaste förändringarna under senare tid hör modifieringar med nldning av EU:s föröksdjursdirektiv. De viktigaste punkterna om djurförsök är följande: Försöksdjur är djur som används eller är avsedda att användas i djurförsök, men även djur som redan använts elller varit avsedda att användas som försöksdjur och som förvaras i utrymmen för försöksdjur ( 1b) Djurförsök är bl.a. användning av djur för vetenskaplig forskning, sjukdomsdiagnos, utveckling av läkemedel m.m., samt undervisning om den innebär att djuret avlivas, opereras, man tar blodprov eller på annat sätt orsakar lidande. Hit räknas också om man framställer genmodifierade djur, eller bevarar en stam genmodifierade djur om detta innebär att djurn orsakas lidande. ( 1c) De djurslag som omfattas av lagen d.v.s. de djurslag för vilka det krävs tillstånd och etiskt godkännande om man vill utsätta dem för försök förtecknas i djurskyddsförordningens 40 och 41 (se nedan). Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom, men detta skydd gäller inte om användningen godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. ( 2) Djuren ska leva i en god djurmiljö och ha möjlighet att bete sig naturligt. ( 4) Djuren får inte överansträngas. ( 5) Djur får bara användas till försök om: 1. Det inte finns djurfria alternativ; 2. Man använder så få djur som möjligt; 3. Djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt; 4. Djuren är speciellt uppfödda för ändamålet ( destinationsuppfödda ). ( 19) Djurförsöksverksamheten ska ha en av Jordbruksverketgodkänd föreståndare, bistånd av en veterinär, samt utbildad och kompetent personal. 14

1. Allmän bakgrund Det ska dessutom finnas ett djurskyddsorgan, som ger personalen råd i frågor om djurskydd och övervakar verksamheten ur djurskyddsynpunkt. (Vad detta ska innebära i praktiken behandlas i SJV:s föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur SJVFS 2012:26, 5 kap.) ( 20) Innan man får göra djurförsök måste försöket ha godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. Det är dessa nämnder som i regel verkat kallas regional djurförsöksetisk nämnd (till skillnad från den centrala nämnden). Hur de regionala djurförsöksetiska nämnderna är sammansatta regleras i DF, 43 46. ( 21) Vid prövningen ska den regionala djurförsöksetiska nämnden väga försökets betydelse mot djurets lidande, och får bara godkänna ansökan om försöket kan anses angeläget ur allmän synpunkt. ( 21) Nämnden ska också bestämma om ett djurförsök ska utvärderas i efterhand (i så fall av den centrala djurförösketiska nämnden; se nedan). (För försök som klassats som Avsevärd svårighetsgrad, eller där man använder primater, är en sådan utvärdering obligatorisk. Detta behandlas i SJV:s föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur SJVFS 2012:26, 7 kap. 30 33 ) ( 21) Det ska finnas en central djurförsöksetisk nämnd, som bl.a. ska pröva överklagningsärenden, och utföra eventuella utvärderingar i efterhand. ( 21b e). (Detta beskrivs också närmare i DF 49 och 49a g.) Djurskyddsförordningen Förordningar, föreskrifter, riktlinjer, allmänna råd m.m. De djurklasser för vilka det krävs tillstånd att göra djurförsök, och för vilka det krävs etisk prövning av en regional djurförsöksetisk nämnd enligt 21 DL, är däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur, fiskar, rundmunnar och bläckfiskar ( 40, 41) Etiskt godkännande får inte ges för djurförsök som medför svårt lidande som sannolikt kommer att bli långvarigt och som inte kan lindras ( 41c) Vad som menas med långvarigt preciseras ingenstans i regelverket. Direktivet nämner, fragmentariskt och som det förefaller närmast slumpvis vissa tidsgränser, men detta är bara till mycket begränsad hjälp (se kommentaren i slutet av bil. 11). Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden ( 29) Detta är dock i praktiken inte något starkt förbud. Det tillhör de bestämmelser i DF som en regional djurförsöksetisk nämnd kan bevilja undantag från (enligt 41c). Och dessutom är avel i de fall då djuren kan orsakas lidande en av de kategorier som DL ( 1b) räknar som djurförsök, och som man därmed uppenbarligen, trots förbudet i DF 29, betraktar som existerande. Det är förbjudet att tillföra djur hormoner eller andra ämnen för att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymptom ( 28) Även detta tillhör de bestämmelser i DF som en regional djurförsöksetisk nämnd kan bevilja undantag från (enligt 41c). Orsaken är antagligen att para 15

1. Allmän bakgrund grafen endast tillåter sjukdomsbehandling, och därmed, om inte undantagsmöjligheten fanns, skulle hindra mycket av den forskning som nämnderna har att bedöma. Om ett djur används i ett försök som kan medföra fysiskt eller psykiskt lidande ska djuret bedövas. I vissa fall kan man nöja sig med ofullständig bedövning eller ingen bedövning alls, men i så fall ska i den utsträckning som det är möjligt, smärtstillande eller lugnande medel användas för att begränsa djurets lidande, så djuret inte utsätts för svår smärta, svår ångest eller annat svårt lidande ( 53) Vad som här menas med svårt lidande etc förefaller oklart. Ska det bara undvikas i den utsträckning det är möjligt? Är det här alltså fråga om andra fall än de som nämns i DF 41c och i direktivets art. 15; i dessa två senare fall tillkommer också en tidsaspekt ( långvarigt resp. long-lasting? En regional djurförsöksetisk nämnd består av högst 12 personer plus ordförande och v. ordförande. Hälften ska vara forskare/försöksdjurspersonal, och hälften lekmän. Av lekmänn ska mindre än hälften representera djurskyddsorganisationer. Ordf/v.ordf. ska opartiska och företrädesvis vara lagfarna och ha erfarenhet av dömande verksamhet. ( 43) Det är alltså inget absolut krav att ordf/v.ordf. ska vara jurister. Ledamöterna i nämnden representerar i de flsta fall ingenting (ett visst politiskt part, t.ex.); att de nominerats av ett parti är en annan sak. Därför är ordvalet när det gäller de som är nominerade av djurskyddsorganisationer anmärkningsvärt: representerar. Obs att det inte är något krav att det ska finnas två representanter för djurskyddsorganisationer i nämnden (även om detta är praxis); är det bara en är ju även det mindre än hälften av antalet lekmän. Nämnden kan uppdra åt en eller flera ledamöter att bereda ärenden. ( 43) Det är alltså enligt DF inte något absolut krav att ha beredningsgrupper. SJV: s föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur SJVFS 2012:26, 7 kap., 7 och 8 beskriver dock beredningsgruppernas sammansättning (i normalfallet lika många lekmän som forskare/försöksdjurspersonal; minst en person från vardera kategorin måste under alla förhållanden ingå) och förskriver att de ska ta fram ett skriftligt och motiverat förslag till beslut. Detta, och andra formuleringar i föreskrifterna, tycks inte lämna utrymme för att oberedda ärenden läggs fram för nämnden. För att nämnden sa vara beslutsför måste (förutom ordföranden) hälften vara lekmän. ( 45) Den centrala djurförsöksetiska nämnden behandlas i 49 och 49 a g. En av dess uppgifter är att behandla överklaganden (som endast får göras av forskaren, om den regionala nämndens beslut gått honom emot på någon punkt). Nämnden ska meddela sitt beslut senast två månader efter det att det fullständiga överklagandet kommit in. Den andra viktiga uppgiften för den centrala nämndn är att göra utvärderingar i efterhand. Av utvärderingen ska det framgå bl.a. om försöket uppnått sina syften, vilket lidande som djuren har orsakats, vilken faktisk svårighetsgrad försöken haft, 16

1. Allmän bakgrund och vilka åtgärder som kan bidra till att ersätta, begräns och förfina djurförsöken. ( 49d) Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur SJVFS 2012:26, saknr L 150. Här fastslås ett antal grundläggande krav, exempelvis: 3R-principen betonas ofta. Den ligger redan bakom bestämmelsen i DL 19, men här återkommer den mer konkret. Exempelvis fastslås, i samband med djurförsök i undervisning, att eleverna bör förbereda sig inför ingreppet genom att t.ex. använda [...] attrapper. Det finns i dag utmärkta sådana för olika djurslag, och användningen av sådana innebär därmed replacement, ersättning i varje fall i ett inledande skede av övningarna. (Allmänt råd till 3 kap, 1 9) Vid planeringen ska slutpunkt, avbrytningspunkt, hur djurens smärta obehag och annat lidande ska bedömas, och behov av tillsyn särskilt övervägas, motiveras och beskrivas (3 kap, 4 ). Slut- och avbrytningspunkterna bör grundas på vetenskapliga referenser, fastslår det allmänna råd som hör till paragrafen. Avbrytningspunkten ska ha tydliga bedömningskriterier. Svårt lidande eller att djuret självdör ska undvikas som avbrytningspunkt. (3 kap, 5) Det djurskyddsorgan, som nämns i DL, behandlas i 5 kap. Det ska ge personalen råd om de 3 R, och informera om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen på detta område (5 kap, 4). Några krav på att råden ska följas finns emellertid inte. Som jämförelse: 11 kap föreskrivs att om det (i samband med planeringen) finns oklarheter i bedömningen om djuret utsätts för onödigt lidande ska försöksdjursveterinären eller experten (en veterinär är inte nödvändig om man reder sig lika bra med en expert med oklar kompetens) tillfrågas. Om veterinären/experten har en annan mening ärn försöksledaren eller föreståndaren ska denna mening noteras i journalen, utan krav på att man tar konkret hänsyn till veterinärens/expertens synpunkter. (11 kap 2 ) Djurskyddsorganet ska föra journal över sina råd och beslut som fattas i anslutning till råden. Journalerna ska sparas i tre år, och under den tiden vara tillgängliga för vissa myndigheter. Det sägs inte direkt om detta innebär att de inte är tillgängliga för andra, exempelvis enskilda ledamöter i den regionala djurförsöksetisk nämnden, massmedia eller allmänheten. Om de inte skulle vara det är det oklart om detta är förenligt med offentlighetslagstiftningen (se avsnittet Allmänna och offentliga handlingar senare i detta kapitel). De regionala nämndernas organisation och arbete behandlas i 7 kap. Ledmöterna bör ha baslutsunderlaget senast en vecka innan nämndens sammanträde (allmänt råd till 7 kap, 9), och ska ha fattat beslut senast 40 arbetsdagar efter det att den fått alla handlingar (i kompliceradet fall 55 dagar) (7 kap, 14 ). Kravet i DL 21 att väga djurets lidande mot försökets nytta betonas i 7 kap 25. Nämnden ska inte bara bedöma om försöket följer 3R-principerna, utan även om de statistiska aspekterna är tillfrdsställande. Som hjälp vid dessa avgöranden får nämnden ta hjälp av utomstående expertis (7 kap, 27 plus allmänt råd). 17

1. Allmän bakgrund Klassificringen i svårighetsgrader behandlas kortfattat i 7 kap, 36 43. De bör jämföras med app. VIII i direktivet. (Se sammanfattningen av direktivet i bil. 11.) 9 kap behandlar identitetsmärkning av djur. Tatuering, frysmärkning, öronbrickor (bör dock ej användas på gnagare) och mikrochip är de godkända invasiva metoderna, förutom klippta hål eller hck i öronen på smågnagare. Ingen form av tåklippning är således tillåten, och för detta kan nämnden inte heller bevilja undantag. 11 kap behandlar Åtgärder i samband med försök, som förhandsbedömningen av djurts lidande, tillsyn, bedövning och avlivning (som behandlas utförligt i kap. 12). 14 kap behandlar vissa särskilda typer av försök. som immunisering och produktion av antikroppar (inkl. blodtappning etc); ledsjukdom (som artrit), framställning av genmodifierade djur, och tester att fastställa akut toxicitet). Beträffande genmodifierade djur: genbestämning ska i första hand göras med icke-invasiva metoder eller vävnad från öronklipp. Använder man andra metoder (svansbiopsi, tåklipp) måste detta godkännas av den regionala djurförsöksetiska nämnden. Det krävs att försöksledaren motiverar varför icke-invasiva metoder eller matrial från öronklipp inte räcker. Föreskrifterna avslutas med bestämmlser om skötsel och hållande. De överensstämmer i stort med bestämmelserna i försöksdjurskonventionens App. A, och motsvarande avsnitt i försöksdjursdirektivet. Internationella konventioner Europarådets konvention ETS 123 om ryggradsdjur som används till försök och andra vetenskapliga ändamål. ETS innebär att den ingår i the European Treaty Series. Den är publicerad bl.a. på Europarådets webbplats (http://conventions.coe.int/treaty/en/treaties/html/123.htm). I konventionen ingår de utvidgningar som publicerades i ETS 170 (http://conventions.coe.int/treaty/ en/treaties/html/170.htm). Ursprungsversionen undertecknades i Strasbourg 18 mars 1986. I konventionen fastslås ett antal grundkrav beträffande djurförsök. En del av dessa har tagits in i direktivet 86/609/EEG, som innehåller de bestämmelser medlemsländerna ska införliva med sin lagstiftning. Till de krav som bara finns i konventionen hör dem om djurförsök i undervisningen: att djurförsök i utbildning endast är tillåtna (a) i utbildningar för yrken där man arbetar med eller kan komma att arbeta med djurförsök eller att vårda försöksdjur; (b) om djurförsöken är absolut nödvändiga för att nå målet med utbildningen, och (c) om det inte existerar några djurfria alternativ (Art. 25). OBS att djurförsök i direktivet och i Europarådskonventionen definieras på ett annat och mer restriktivt sätt än i den svenska lagstiftningen (se Vad är ett djurförsök? nedan). Detta innebär t.ex. att förbudet mot djurförsök i undervisningen inte omfattar akutförsök. 18

1. Allmän bakgrund Appendix A Den viktiga bilagan, Appendix A (http://conventions.coe.int/treaty/en/treaties/pdf/123-arev. pdf) antogs i en reviderad och utvidgad version av medlemsstaterna den 15 juni 2006. Den innehåller dels allmänna riktlinjer för djurhållningen, dels detaljerade instruktioner för olika djurslag. Appendix A infördes därefter, som riktlinjer, även i Försöksdjursdirektivet (86/609/EEG) som Bilaga II. I detta appendix/bilaga fastslås det exempelvis att djurhållningen ska ta hänsyn till djurens fysiologiska och etologiska behov; miljön ska vara så komplex att djuren kan bete sig naturligt; den berikning som därmed ingår i grundkraven ska vara adekvat för stammens och individens behov; de minimimått för burstorlek endast avser golvyta och bör kompletteras med hyllor m.m.; grupphållning, inte ensamhållning, är det normala. Beträffande de angivna måtten för burstorlekar betonar texten upprepade gånger att dessa är minimimått (alltså inte rekommendationer i vanlig mening). I ansökningar om etisk prövning står det inte sällan att djuren förvaras i burar enligt svenska och internationella rekommendationer. Appendix A talar emellertid uttryckligen om minimistorlekar: minimum cage floor area, minimum cage height, o.s.v. Dessa minimimått är ökade i förhålllande till den gamla versionen av Appendix A, och ofta större än den nu mycket gamla svenska kungörelsen om burhållning (L 3). Vad är ett djurförsök? Det finns två definitioner av djurförsök som man måste hålla isär: (a) den svenska definitionen (DL 19 ) och (b) den definition som används i EG:s direktiv och i den europeiska konventionen om skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål (ETS 123). (a) Enligt djurskyddslagens 19 gör man djurförsök då djur används för vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska produkter eller för andra jämförliga produkter. Hur djuret påverkas om djuren t.ex. känner smärta eller lidande eller inte spelar alltså ingen roll. En typ av djurförsök börjar med att man söver djuret, utför försöket, och därefter avlivar det utan att det fått vakna upp ur narkosen; alternativt att man avlivar det direkt för att sedan t.ex. använda organen för försök. Sådana fall de kallas akutförsök räknas därmed också som djurförsök eftersom djuren dödas för ändamålet, även om det aldrig upplever något av själva försöket. Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om den etiska prövningen för användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m. (L 28) ska alla djurförsök förhandsprövas ur etisk synpunkt, om försöksdjuren är däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur, fiskar och rundmunnar. 19

1. Allmän bakgrund Ryggradslösa djur undantas alltså. Det har diskuterats om det är lämpligt att dra en sådan gräns. Många anser att t.ex. bläckfisk (octopus vulgaris) borde tas med, eftersom det verkar tydligt att de också kan uppleva lidande. Om en bläckfisk i ett akvarium utsätts för något som rimligtvis borde orsakat smärta, reagerar den nästa gång personen som orsakat skadan kommer in i rummet genom att försöka gömma sig, antingen rent fysiskt eller genom att sprida bläck. Den kan alltså minnas en obehaglig upplevelse och försöka undvika att den upprepas. Därför har man i England tagit in bläckfisken tillsammans med ryggradsdjuren i den kategori som ska prövas om man vill använda dem i försök (Morton i Baumans m.fl. 1994). Den räknas också som försöksdjur i det nya försöksdjursdirektivet. Andra undantag är dels sådana utfodringsförsök som sker vid sedvanligt hållande av husdjur och som inte är förenade med lidande för djuren, dels traditionell ringmärkning för fåglar. Sedvanligt hållande av husdjur innebär att djuren är kvar i sin hemmamiljö. Om de flyttas till en forskningsinstitution bör ärendet prövas etiskt. Om man forskar på djur som redan dödats av någon annan orsak (t.ex. slaktavfall) behöver detta inte prövas. De djur som används för djurförsök ska vara särskilt uppfödda för ändamålet (s.k. destinationsuppfödning; DL 19 ). Man får alltså inte, som i t.ex. USA, använda omhändertagna herrelösa hundar (s.k. pound dogs) till försök. (Risken att något sådant skulle hända är knappast stor även utan en sådan bestämmelse, eftersom forskningen normalt kräver att man använder så väldefinierade djur som möjligt.) Det finns dock en rad undantag från kravet på destinationsuppfödning. De räknas upp i en särskild förordning (Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om undantag från krav på destinationsuppfödning av djur som används för vetenskapliga ändamål, DFS 1995:19, saknr L 104). Här ingår under vissa förutsättningar hund och katt, samt en lång rad andra djurslag inkl. vilda djur. Det är dock tämligen sällan detta blir aktuellt vid de etiska prövningen. (b) Enligt EU:s direktiv 86/609/EEG och den europeiska konventionen ETS 123 (art. 2 i båda) är djurförsök varje användning av djur som kan vålla smärta, lidande, ångest eller bestående skada. Beteendestudier som inte orsakar t.ex. ångest, utfodringsförsök som inte orsakar problem för djuret och avlivning som görs så skonsamt som möjligt räknas därmed inte som djurförsök. Det var emellertid oklart vilken grad av smärta som, enligt EU-definitionen, krävdes för att användningen av djur skulle definieras som djurförsök. 1992, sex år efter det att konventionen ETS 123 antagits, preciserades därför officiellt att minikriteriet på ett djurförsök ur denna aspekt var den smärta och lidande som orsakades av ett nålstick. Man konstaterade också att lidande på denna nivå kunde orsakas på annat sätt än genom fysisk skada, exempelvis genom att begränsa djurets tillgång till föda eller på grund av vissa beteendestudier. Man förklarade slutligen att även användning av djur för serumproduktion och skapande av transgena djurstammar skulle kategoriseras som djurförsök. (Multilateral consultation of parties to the European convention for the protection of vertebrate animals used for experimental and other scientific purposes (ETS 123). Resolution on the interpretation of certain provisions and terms of the Convention. Adopted [...] 1992.) Detta nålstickskriterium på ett djurförsök är också infört i det nya försöksdjursdirektivet 20