Örnsköldsviks kyrka, konvertering av värmesystem

Örnsköldsviks kyrka, konvertering av värmesystem Örnsköldsviks församling, Örnsköldsviks kommun, Ångermanland. Rapportnummer 2008:10 Kulturmiljöavdelningen, Bodil Mascher

2 Innehåll INLEDNING 3 Objekt / dnr. Länsstyrelsens tillståndsärende Beställare Beställarens ombud / projektledning Entreprenör Antikvarie Arbetsbeskrivning OBJEKTBESKRIVNING 3 Beskrivning / Historik 3 Kulturhistorisk status 5 ÅTGÄRDER OCH GENOMFÖRANDE 5 Förutsättningar / tillstånd före restaureringen 5 Genomförda åtgärder 8 MARK 8 KYRKOBYGGNAD 9 Informationsinsatser 9 Vapenhus 9 Långhus 12 Demontering av stenplattor 13 Brädgolv 16 Väggar 17 Bänkar 19 Östra sidokapellet (Undrens kapell) 21 Läktare 24 Lutherrum 26 Sakristia 27 Krypta 28 KÄLLOR 30 Bilagor: Svenska kyrkan, Örnsköldsvik, stadskyrkan. Konvertering värme, bygghandling 2007-06-21, VVS Konsult Inge Järvi AB, Örnsköldsvik.

3 INLEDNING Objekt / dnr. Örnsköldsviks kyrka, Örnsköldsviks kommun, dnr. 2006/439 Länsstyrelsens tillståndsärende Daterat 2007-05-31, dnr. 433-17292-06 Beställare Örnsköldsviks församling Beställarens ombud / projektledning Jonny Lideskog, VVS Konsult Inge Järvi AB Entreprenör Risto Larsson YIT Sverige AB, Örnsköldsvik, Ue: TAC (ue: Styr, El) Snickeri: City Bygg AB Stenarbeten: Diamantex AB Stenkonsult: Löbe Granit, Umeå. Målningsarbeten: Målarcentrum, Lars Erik Sjögren, Ljustorp Antikvarie Bodil Mascher, Murberget Länsmuseet Västernorrland Arbetsbeskrivning Svenska kyrkan, Örnsköldsvik, stadskyrkan. Konvertering värme, bygghandling 2007-06-21 upprättad av VVS Konsult Inge Järvi AB, Örnsköldsvik. OBJEKTBESKRIVNING Beskrivning / Historik Örnsköldsvik tillhörde tidigare Själevads församling men hade brutit sig ut till en egen församling år 1907. När Örnsköldsvik blev köping 1842 hörde man fortfarande till Själevads församling och invånarna i Örnsköldsvik gav sig iväg till Själevads kyrka för att besöka gudstjänsten. Man kunde även hålla till i köpingen i en sal och ett rum i den Kjellströmska gården vid Nygatan. Under senare delen av 1860- talet hölls gudstjänster i ett samlingsrum i köpingens läroverk. Egentligen hade man på en kommunalstämma år 1874 beslutat att bygga en egen kyrka i köpingen och bilda eget pastorat. Detta förslag avslogs dock av länsstyrelsen eftersom inte kommunalstämman hade befogenhet till pastoratsindelning. Örnsköldsviksborna bidrog till att bygga Själevads kyrka som invigdes 1880. Köpingen (1842 94) tillhörde alltså Själevads församling. En bönhusförening bildades 1885 på initiativ av prosten Naeslund i Arnäs och kyrkoherden G.R. Edström i Själevad, som blev dess ordförande. Vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare var konsul P.J. Hedberg. Handlanden O. Häggström startade en insamling där varje bidrag utgjorde en andel i Bönhusföreningen som samtidigt var en lokalförening till Norra

4 Ångermanlands missionsförening som också bildades på 1880- talet. Sågverksägaren Erik Ahlnander skänkte en tomt i köpingen som gåva och den andlige ledaren / byggmästaren E. J. Bodin byggde bönhuset, som stod färdigt år 1885 vid Lasarettsgatan i kvarteret London. Först 1907 bildade staden ett eget pastorat och stadskyrkan byggdes. Petrus Palmkvist, tidigare komminister i Själevad blev Örnsköldsviks förste kyrkoherde. Han var verksam i staden 1908-40. Örnsköldsviks kyrka Kyrkan i nordisk renässans med röda tegelväggar, blinderingar och rundbågiga fönster byggdes 1909-10. Kyrkorummet har mittskepp med tre valv och tvärskepp. Östra korsarmen avslutas med en femsidig vägg som avgränsar östra sidokapellet. Från början fanns det flera förslag till var den nya kyrkan skulle byggas. En plats inritad i stadsplanen var den så kallade Stora parken norr om landsvägen mot Själevad, vidare fanns förslag på Smedjebacken i samma park, Solbacken i östra änden av Centralesplanaden eller Kristinelund i den västra änden. På dessa platser undersöktes marken inför eventuell byggnation. Arkitekten Agi Lindegren, som först engagerades i byggnadsprojektet, ritade förslag till båda platser i Stora parken. Hans första ritningar ansågs alltför kostsamma att realisera och hans senare som var reviderade fick inte gehör. Då fick arkitekt Gustaf Améen uppdraget efter en tävling, där namnkunniga arkitekter som I. G. Clason, Carl Möller och Erik Lallerstedt ingick i prisnämnden. Améens förslag ansåg nämnden ha en arkitektur med god nordisk hållning. Efter att arkitektens ritningar hade omarbetats efter beställaren önskemål började kyrkan att byggas i augusti 1908. Långdragna diskussioner hade föregått enandet om platsen för kyrkan, som på grund av markens lutning byggdes i nordsydlig riktning med koret i norr. Byggmästare var Jonsson och Nilsson i Sundsvall. Grundläggningsarbetet påbörjades och man gjöt grund och sockel i betong. Under vintern sprängde man för gravkapellet, som skulle ligga under kyrkans östra korsarm och graniten bröts för trappor och portal. Portalen höggs av firman A. F. Berg och J. Nydahl. Kyrkobygget var en stor händelse. Den 1 juni 1909 tågade skolelever, lärare och präster i procession från Lutherska kapellet för att hålla en särskild grundläggningshögtid, innan man under försommaren återupptog arbetet med grunden. Kyrkan fick röda tegelfasader och vita blinderingar. Det 60 meter höga tornet murades och en ny storklocka ditfraktades med ångbåt, lilla klockan hämtades från kyrkogården. Kyrkan invigdes den 11 december 1910 av biskop Ernst Lönegren. Vägkanterna uppför kyrkbacken. Till och med kyrktornet smyckades med flaggor. Gustaf Améen hade även gjort ritningar till altaruppsatsens omfattning och en tresidig predikstol med ljudtak. Altaruppsatsen hade ursprungligen tre oljemålningar av konstnären August Jansson och hans medhjälpare Gustaf Strandberg och Gunnar Wiberg. Över altaruppsatsen satt ett rundfönster med växtmotiv och vatten i rött, grönt och ljusblått. Uppgång till predikstolen skedde från sakristian. En 24-stämmig orgel från Åkerman & Lund (senare ombyggd) tillkom året efter invigningen av kyrkan. 1938 försågs västra tvärskeppets vägg med glasmålningar av konstnär Torsten Nordberg tillverkade av N P Ringström, Stockholm. 1942 restaurerades kryptan under östra korsarmen. Elektrisk värme installerades, målningar utfördes av Rulle Abrahamsson, bänkarna byggdes om och vid kryptans altare tillkom en målning av Gustaf Strandberg. På 1950- talets gjordes en omfattande restaurering under ledning av arkitekten K. Martin Westerberg. Professor Otte Sköld vid Nationalmuseum komponerade

5 förslagen till de runda glasfönstren i östra korsarmens fyra fönster. Koret byggdes om så att det fick större bredd och djup. Ett större kordjup var en utformning som låg nära Améens ursprungliga ritning men som ej kom till utförande av sparsamhetsskäl när kyrkan byggdes. Koret hade på ursprungliga ritningar en absidial utformning, en liten kupol och sakristia bakom koret i nordvästra hörnet och ett arkiv på motsatta sidan. Otte Sköld som besökte kyrkan i april före ombyggnaden hade förordat ett större kordjup och hade även uttalat sig beskt om de ursprungliga väggmotiven. Ändringen av koret innebar rivning av sakristian och att fondväggen fick en lutning inåt kyrkorummet. Lutningen av väggen gjordes för att avhjälpa en dålig akustik. Korgolvet förhöjdes väsentligt och en ny sakristia, skrudkammare och arkivrum byggdes. Väggarnas dekormålning målades över med kalkfärg. Korväggen fick en 10 x 7 meter stor muralmålning i al secco av konstnären Sigurd Möller föreställande det stora gästabudet. En ny predikstol anförskaffades av ekebergsmarmor med stomme av betong. Predikstolen, med reliefer ur passionshistorien, höggs av Per Palm efter skulptören Clarence Blums ritning. Kolonnerna på predikstolens korg fick avslutande kapitäl med drag avbildande medlemmar av familjen Kempe, som donerade medel till predikstolen. Clarence Blum ritade även altarringen i skuret trä skuren av den lokalt verksamme Nils Kristoffersson, (som även utfört skulpturen Urdjur vid Örnsköldsskolan strax söder om kyrkan). Bakom orgelläktaren inreddes rum som kunde användas både som brudkammare och körrum. En dopfunt i granit huggen av A. F. Berg och J. Nydahl utplacerades framför ett altarbord av ekebergsmarmor infällt i väggen. Återinvigningen skedde 1954. På 1970- talet övermålades de kalkade väggarna från 1950- talets restaurering med latexfärg. 1987 skedde omläggning med ny kopparplåt på kyrkans skivplåttak. Omkring 1993/94 rengjordes väggar och valv, trägolven slipades och lackades och bänkarna målningsbättrades. Nya el-bänkvärmare av märket Eveco installerades och på läktarbarriären monterades ett lågt skyddsräcke. Klockstolar i kyrktornet förstärktes och högtalarsystemet byggdes om. Kulturhistorisk status Kyrkan åtnjuter skydd enligt Kulturminneslagen kap. 4. ÅTGÄRDER OCH GENOMFÖRANDE Förutsättningar / tillstånd före restaurering Kyrkan har idag el-värme och kyrkorummet värms i första hand av bänkvärmarna. Årsförbrukningen är 263 Kwh. Församlingen vill i energisparande syfte byta värmesystem till fjärrvärme med vattenburet system. Kyrkan används mycket frekvent för kyrklig verksamhet och musikarrangemang (helg, kvällar och vardagar från kl. 08.00). Kyrkobyggnaden förutsätts med kommande installation få permanent uppvärmning, även i läktaren med intilliggande körrum, där det också hålls sammanträden, sakristian och utrymmen bakom koret samt kryptan i souterrängvåningen.

6 Från källarutrymmet planeras vattenburna rör dras från apparatrum i källaren till nya vattenburna radiatorer i vapenhuset och till långhuset vid mittgången framför kyrkorummets ingång. Bänkkvarteren får nya bänkvärmare. Rördragningen är komplicerad, eftersom krypgrund i det närmaste saknas och kyrkans golvbeläggningar ligger direkt mot betongbjälklaget (Grund, golvbjälklag). Ledningar dras främst under brädgolv i kyrkorummet men måste gå ovan golvnivå i östra sidokapellet i östra korsarmen och utmed kyrkans bakre vägg, där de ska upp till läktarvåningen. Inga dragningar sker i koret eller genom korväggen. Rör till sakristia och Lutherrum bakom koret ska stället komma upp från kryptans biutrymmen i souterrängvåningen. Grund, golvbjälklag Kyrkan fick redan vid nybyggnaden en gjuten betonggrund. På betongbjälklaget ligger ett kalkstensgolv i vapenhus och långhus utom i bänkkvarteren samt i kryptan. Krypgrund finns endast i ett begränsat utrymme under golvet i långhusets bakersta del (entrén från vapenhuset). Där anordnade man ett pannrum för att elda med koks under 1900-talets första del. Utrymmet nås från en källardörr vid utsidans NV hörn, som leder via en kulvert som sannolikt fanns vid nybyggnadstiden. Kalkstensgolv Stengolvet utgörs av sk. Jämtlands röd ( Brunflokalksten ) både i mittgång och sidogångar, där plattorna är tätt lagda med några millimeters breda fogar. Golvet är mönsterlagt med röda stenar vid huvudingången i vapenhuset. Men innanför entrén till kyrkorummet ligger plattorna utan regelbunden ordning, förmodligen upptagna sedan inrättandet av pannrum för tidigare kokseldning. Stenplattorna vid mittgångens entré har delvis vittringsskador i kanterna, enligt stenkonsult troligen på grund av fukt från tidigare underliggande koksutrymme. Ovanpå golvet ligger en bred gångmatta. Koret, som är kraftigt förhöjt sedan omgestaltning på 1950- talet, och kortrappan är också stenbelagda. Mönsterlagd golvyta i vapenhusets huvudentré. 2006-11-24.

7 Jämtlands röd har en historisk tradition som är lokalt spridd. Gusta stenhuggeri i Jämtland levererade nämligen kalksten under den tidsepok då stenhusbyggande tog fart i länets trästäder. Gusta startade 1903 av byggmästaren Lars Ellström i Östersund, verksam som byggmästare i bl.a. Örnsköldsvik (Kv. Berlin) och denna kalksten förekom även i vissa av de första stora stenhusen i Örnsköldsvik. Brädgolv Under bänkkvarteren ligger ett tätt, spontat grangolv med raka bräder, som omlackades vid restaureringen på 1990- talet. Golvet vilar på kantställda brädåsar på betongunderlaget. Framför främsta bänkraden ligger ett sentida laminatgolv framför kortrappan. Längst bak och främst i bänkkvarteret finns inspektionsluckor på cirka 1 x 2 dm. Tidigare dragna el-ledningar löper under golvet längs mittgången. 2006-11-24. Längre fram i kyrkan finns korsarmar på vardera sida mittgången. På västra sidan (kyrkan har nord/sydlig riktning, huvudentré i söder) finns trägolv under bänkarna. Östra sidokapellet med separat altare har heltäckningsmatta ovanpå betonggolv med stenplattor.

8 Genomförda åtgärder MARK Alla utifrån kommande ledningar har dragits osynligt under marknivå genom kyrkans norra grundmur bakom en pilaster vid SV hörnet. De är alltså ej synliga ovan mark och leder till apparatrummet i källarvåningen. Jorden har lagts tillbaka efter grävning och besåtts. Källardörr vid SV hörnet. Grävning för håltagning av grundmur mellan pilastrar på SV hörnet. 2007-10-04 Källare t h varifrån rördragningar görs.

9 KYRKOBYGGNAD Värmeanläggningen har installerats i källarens gamla pannrum under ingången till långhuset. De vattenburna till- och frånledningarna går upp genom betongbjälklag till vapenhuset och långhusets mittgång. Vapenhuset har fått vattenburna radiatorer (se Vapenhus) och en el-radiator har tagits bort för gott. Inga golvplattor har behövt tas upp någonstans i det mönsterlagda golvet och rörledningar är dragna utmed golvsockel. I långhuset (se Långhus) är ledningarna dragna under golvnivå utom i östra sidokapellet, där de löper synligt ovan golvsockeln. Längst bak i kyrkan går de också ovan golvsockel men mestadels bakom skåpen som står utmed väggen. Gjuten betonggrund och mycket begränsat kryputrymme är orsaken till att rören inte har kunnat gå under golvet på alla ställen. I långhusets mittgång måste ca 2,5 m stenplattor tas upp och återanvändas. Brädgolvet har också tagits upp i bänkkvarteren. Inga installationer är gjorda i koret. I stället drogs rören från sidokapellet ner till kryptans förråd i källarvåningen (se Krypta, Sakristia, Lutherrum). Från krypta och kistutrymmen går rören upp igen bakom koret till vägghängda radiatorer i sakristia och Lutherrum, där rörledningar löper utmed golvsockel. I källarens krypta leds rören utmed golvsockel. Rörledningar av stål och koppar samt radiatorer har målats in i bakomliggande kulör. Inga radiatorer har tillkommit utöver de som redan fanns och ett flertal har tagits bort för gott, exempelvis väggradiatorerna utmed långhusets sidoväggar och utmed sidokapellets träbarriär mot kyrkorum. Alla installationer är utförda enligt program utom att täckbräder monterats på bänkar, eftersom de nya bänkvärmarna var mycket skrymmande samt att en rörledning till läktaren byggts in. Lagning / bättringsmålning har skett efter demonterade radiatorer. Man planerar senare ommålning av väggar (som nu har plastfärg), därför rengjordes ej andra utrymmen än i kyrkorummet (ommålning tillståndspliktigt). Informationsinsatser Information med texter om kyrkan och det aktuella bytet av värmeanläggningen har på församlingens uppdrag utarbetats. Församlingen har haft dessa uppsatta vid församlingshemmet och kyrkan under arbetets gång. Vapenhus På vissa ställen finns bredare grundmurar än väggen ovan golvet, där man har tvingats dra de nya vattenburna rören utmed golvsockeln i stället. Kryputrymmet når inte fram till vapenhusets båda sidorum i öster och väster (kyrkan har koret i norr, huvudentrén i söder). I västra sidorummet har två äldre el-radiatorer tagits bort för gott, enligt program och en ny vattenburen radiator har fått ett nytt läge då man måste borra nytt hål genom väggen. Anledningen till att den nya radiatorn inte sattes på samma plats som den borttagna var, att detta alternativ hade inneburit ett ännu större ingrepp. Man hade i stället tvingats borra genom motsatta sidans vägg / alternativt dra rör på störande sätt dvs. synligt utmed golvsockel runt pilastern, vidare utmed nästa väggparti, förbi sidoingången till kyrkorummet, där plattor måste tas upp och vidare utmed väggen. I stället har den nya väggradiatorn monterats på en vägg under kapphyllan (fotot nedan). De borttagna el-radiatorerna har suttit vid västra sidoentrén. En el-radiator i ett wc i sidoentrén fick sitta kvar för att slippa dra ledningar dit ovan golv (det finns golvvärme i wc / rwc sidoentré).

10 Vapenhusets västra sidorum före åtgärder (foto mot öster), 2006-11-24. Vapenhusets västra sidorum med vattenburen radiator under kapphyllan. 2007-11-19.

11 Vapenhusets västra sidorum /västra väggen med gamla el-radiatorn, 2007-02-15. Vapenhusets västra sidorum med borttagna radiatorer på vardera sida om ingången 2007-11-19 (väggar planeras ommålas).

12 Långhus Arbetet med demonteringen av golvet visade sig gå väl och samtliga golvplattor, utom en som sprack, har demonterats och återanvänts (se Demontering av golv). Efter att fogarna har retuscherats lätt är ingreppet ej synligt idag och täcks dessutom av mittgångens matta. Tyvärr råkade man under arbetet i mittgången såga av elledningar som låg nere i golvet på vardera sida, vilket innebar att 4 plattor extra på vardera sida måste tas upp och isoleras, vilket ej ingick i programmet (foto överst s. 18). Dessa stenplattor klarade sig dock oskadda och kunde återanvändas. Ledningarna delar sig vid bakersta bänkkvarteren och går till vardera sida mittgången. Framme vid korsarmarna går rören ut i vardera korsarm under brädgolv och korsar då sidogångarnas stengolv, där en plattrad (3 st) har tagits upp och återanvänts på vardera sida. Inga installationer är gjorda i koret. I stället drogs rören från sidokapellet ner till källarvåningen (kryptans förråd) och från kryptan upp igen bakom koret till sakristia och Lutherrum. Genom att samla alla ledningar under brädgolvet på vardera sida mittgången undveks synliga ledningar längs ytterväggarna. Där står pilastrar på jämna mellanrum och stengolven har fint profilerade golvsocklar. Det låg kalkstensgolv på betong i båda sidogångar. Att låta värmerören gå utmed ytterväggarna, genom eller runt pilastrarna hade blivit störande ur arkitektonisk synpunkt. Rören kunde även orsaka (vatten-) skador på väggar och golv pga. förbipasserande. 2007-11-19. Västra sidogången (kyrkan har nord-sydlig riktning).

13 Demontering av stenplattor Entreprenören Diamantex besiktade kyrkans stengolv 2006 då även en utomstående stenkonsult med konsulterades. Man bedömde att det skulle svårt att ta upp plattorna utan skador, eftersom gammal kalksten är skör och lätt spricker. Eventuella ersättningsplattor från samma (nedlagda) stenbrott skulle dock kunna erhållas. Det fanns inga gamla plattor på lager sedan tidigare. För att lossa plattorna använde man sig av en anordning med sugkoppar för att få upp hårt sittande fönster, lånad från ett glasmästeri. Då behövde man inte bända upp plattorna som satt i betongen. Stenplattorna rengjordes från fastsittande cementbruk och kunde därefter återanvändas. Först gjöts bruk upp till en nivå av plattornas underkant. Bredvidliggande el-ledningar isolerades från vattenburna rör. Därefter gjöts nytt bruk för fästning av plattorna. 2007-08-27. Stenplattorna sitter mycket tätt ihop och sågklingan tog någon millimeter stenmaterial vid uppsågning av fogarna med vattensågning. Det ljusgrå fogbruket avvek mot befintligt golv som hade fogar i varierande grå kulörer pga av långvarigt slitage. Det skulle med tiden ha jämnat ut sig men ändå gjordes en sparsam retusch av fogarna, vilket samtidigt reducerade intrycket av breddade fogar på de demonterade ytorna (de vita breda fogar som är synliga efter el-installationer på vissa ställen tillhör ej denna byggnadsetapp). Matta ligger på mittgång men ej på sidogångar. I entrén på övre sidan kyrkan med ramp för rörelsehindrade har en stenplatta tagits upp som ej ingick i planeringen. Detta gjordes för att det finns en elkulvert i den tjocka muren till souterrängvåningens kistutrymmen dit rören skulle ner. Det fanns risk att komma fram på fel ställe vid försök att borra långa omvägar i den tjocka muren och då tvingas göra om håltagningen. De vattenburna rören lades i stället in i betongen under golvet några decimeter från väggen och plattan lades tillbaka på plats.

14 2007-08-27. Uppmärkta kalkstensplattor som ska återanvändas. 2007-08-27. Upptagning av stenplattor.

15 2007-08-27. Upptagen yta under stengolvet (en sedan tidigare sprucken platta). Nyfogat golv i mittgången 2007-09-27.

16 2007-10-18. Tre upptagna och återmonterade plattor samt röda sidoplattor tvärs över västra sidogången efter sparsam retusch av fogar. Brädgolv Nackdelen med rörläggning under bänkkvarterens brädgolv var att bräderna, som satt på tvären måste sågas av. Vid försök att ta isär de långa, smala och tättspontade.golvbräderna sprack virket, som var skört och man bedömde att en stor del av golvet sannolikt inte skulle kunna återanvändas. Det var bitvis spikat. Därför gjordes enligt program en sågning med tunn klinga ett stycke in i bänkkvarteren, ca 80 cm från mittgången på vardera sida. 2007-08-21. Gamla el-drivna bänkvärmare monteras bort.

17 2007-09-14. Befintligt schakt med el-ledningar utmed mittgången till vänster. Till höger nya ledningar för vattenburet system. Alla gamla el-ledningar var dragna i schaktet vid mittgången. Detta schakt kunde ej utnyttjas, eftersom el-ledningar av säkerhetsskäl ej får placeras tillsammans med vattenledningar. De vattenburna rördragningarna fick därför läggas på ett minimiavstånd från de befintliga schakten för el-ledningar. Tidigare hål för elledningar som fanns under alla bänkar pluggades igen, eftersom dessa ej satt på platser som kunde användas av andra rör. Hålens kanter var sedan tidigare uppslitsade och ojämna och där fällde man först in trä före träpluggning med samma material och fiberriktning som golvets bräder. Hål i golvet efter tidigare el-ledningar till alla bänkvärmare före respektive efter igensättning. Väggar I kyrkorummet har samtliga el-radiatorer utmed ytterväggarna dvs. två större elradiatorer på vardera sida, borttagits permanent, enligt program (inga fönster sitter på långsidornas ytterväggar annat än de smala höga framme vid korsarmarna). Väggarna målades med latexfärg på 1970- talet och rengjordes vid restaureringen på 1990- talet. De svarta svepen efter el-radiatorerna målningsbättrades, efter försök att avlägsna smutsen med sotsvamp och Wish-ab.

18 2007-02-15. Västra långhusväggen före (ovan) resp. efter borttagning av el-radiatorer, ilagning och bättringsmålning.

19 Bänkar Vattenburna bänkvärmare har installerats. De var av stort format. Det har nyligen förekommit en cylindrisk kamflänsradiator i litet format i vissa kyrkor (tillverkning Kamfab), som har den fördelen att den ej syns under bänken efter installation. Dessa var enligt värmekonsult ej möjliga att använda, för att kunna värma den stora tegelkyrkan. Därför monterades skyddsskärmar på bänkarnas bak- och framsidor, som ådringsmålades i bänkkulören. De har väl tilltagen luftspalt mot bänken (7-8 cm) och fästes på tre ställen med skruv och mellanliggande träkloss. 2007-02-15. De gamla svartmålade el-bänkvärmarna.

20 2007-10-06. Nya vattenburna bänkvärmare. 2007-11-19. Vattenburna bänkvärmare med skyddsskärm.

21 Östra sidokapellet (Undrens kapell) Detta kapell är enda platsen i kyrkorummet där rördragningar gjorts synligt ovan golvnivå. I källarvåningens krypta har rören dragits på samma sätt (inget kryputrymme finnes). Ett befintligt bokskåp utmed väggen har byggts om för att inrymma apparatur för det nya värmesystemet (genom att nedre delen breddades ca 1 dm på vardera sida kom den att få samma bredd som övre skåpdelen). Samtidigt har kontaktdosor för el-ledningar, som tidigare suttit utmed golvsockeln, fått plats i skåpet. Övriga el-dosor utmed sockeln har flyttats bakom kororgeln samt bakom altaret i kapellet. El-radiatorer som har suttit på barriären mellan kapellet och kyrkorummet har demonterats för gott. Hål för fästen od. har spacklats igen och ådringsmålats likt befintlig målning. Under den heltäckande mattan måste några stenplattor demonteras för att ledningar skulle dras utmed golvsockeln i kapellet och även dras ner till souterrängvåningen. Upptagna stenplattor återanvändes. Någon återanvändes som ersättning för den platta i mittgången som varit sprucken sedan tidigare och ytan fylldes med en typ av bruk som är lätt att ta bort, tills planer är färdiga för kapellets utseende (vid tillfället pågick samtidigt utarbetande av arkitektförslag för ev. förändrat utnyttjande av kapellet). Den heltäckande mattan lades åter på. Östra sidokapellet med de gamla el-radiatorerna. 2007-02-15.

22 Gamla konsoler och el-radiatorer demonteras. 2007-08-20. 2007-11-19. Östra sidokapellet efter avslutade installationer. Ovanför den gröna sockeln löper en befintlig vit inklädnad för el-ledningar. Konsolen i väggen som bär radiatorn kan därför ej fästas längre ner (nedan).

23 2007-11-19. Östra sidokapellet efter avslutade installationer. Borttagna el-radiatorer på barriär mellan kapell och kyrkorum före resp. efter bättringsmålning, 2007-08-20.

24 Läktare Inbyggd rörledning till läktaren är dragen intill pilaster (vit dörr tillhör el-skåpet). 2007-10-18. Pilaster öster om läktaren. T h: Pilastern i väster där brädinklädnad tillkommit.

25 Rördragningen längst bak i kyrkan går mestadels bakom skåpen utmed väggen och har 18 mm diam för att klara försörjningen av läktarvåningen. De kommer upp från källaren vid ingången, där en golvplatta har demonterats och satts tillbaka. Att övriga läktarutrymmen, dvs. även körrum och ombytesrum skulle ingå i det nya värmesystemet ingick i förutsättningarna, som hade diskuterats fram på ett tidigt stadium. För att ledningar skulle kunna dras omärkligt till läktaren gjordes en brädinklädnad intill pilastern, som anslöt till väggens kulör och ytskikt. Dragningar från vapenhusets kryssvalv eller kyrkorummets sidogångar var ej möjliga utan mycket synliga omvägar. Läktarväggarna slutar på sidorna av kyrkorummets mittparti och når ej ut över sidogångarna. Att dra vattenburet system i samma schakt som el-ledningarna bakom den sekundära lönndörren intill var inte heller möjligt (ej tillåtet). Inbyggnaden har fästs i en list som i sin tur är fäst i väggen med en 8 mm plugg med ca 1 meters mellanrum och har inmålats i väggkulören. Avslutningen nertill målades endast i den bredvidsittande golvsockelns kulör. 2007-02-15. Läktarens äldre el-radiatorer (vit högtalare). 2007-11-19. Nytillkomna vattenburna radiatorer i läktarvåningen.

26 Lutherrum Lutherrummet ligger bakom koret och nås via entréhallen till kyrkorummets kor respektive en funktionshinderanpassad ingång i öster. Gamla radiatorer har bytts till vattenburna. Två håltagningar gjordes i Lutherrummets parkett för att undvika rördragning omkring ett altare. Rördragningen är gjord utmed norra väggen till förråd / pentry (utgörs av korridor) och går därifrån till sakristian. 2007-02-15. Lutherrummets gamla el-radiatorer före bytet. 2007-11-19. Rördragning från Lutherrum via förråd / pentry till sakristian (plugg av ny eklist kommer att blekna).

27 Sakristia Sakristian belägen bakom koret har ingång från entréhallen som leder till korets norra sida. Rördragningen gjordes vid en el-dosa bakom dörren, som leder till pentry / förråd, dvs. korridoren mot Lutherrummet. Tre el-radiatorer har ersatts med vattenburna i sakristian. Här avslutas kyrkans rördragningar och vattnet leds tillbaka. I sakristian finns en boasering i ädelträ på väggar och tak sedan 1950- talet med tillhörande taklister och skåpinredning. 2007-11-19. Sakristians nya vattenburna väggradiatorer efter inmålning. 2007-02-14. Interiör från sakristian.

28 Krypta Rördragningen från östra kapellet i kyrkorummets bottenvåning går ner i ett förråd bakom kryptan och vidare genom väggen in till kryptan, som ibland används vid bisättningar. Kryptans el-radiatorer utmed alla väggar har ersatts med vattenburna. Golvet utgörs även här av kalkstensplattor. För att komma förbi entrén har ledningarna dragits under stenplattorna, som har demonterats och återanvänts utan att det märks. Från kryptan går vattenburna ledningar in till kistschakt och kistförvaring, där rören leds upp bakom koret i bottenvåningen igen. 2007-09-04. Äldre elradiatorer utmed kryptans väggar är demonterade. 2007-11-19. Nya vattenburna radiatorer.

007-11-19. Kryptans entré efter att stenplattorna lagts tillbaka. 29

30 KÄLLOR Svenska kyrkan, Örnsköldsvik, stadskyrkan. Konvertering värme, bygghandling 2007-06-21, VVS Konsult Inge Järvi AB, Örnsköldsvik. Telhammer, Ingrid: Kyrkor och Kapell Nolaskogs, CW-förlaget Bjästa, 1985. Wikmark, Gunnar: Örnsköldsviks kyrkliga historia, Örnsköldsvik 1960. Wikmark, Gunnar: Örnsköldsviks kyrkliga historia del II, Örnsköldsvik 1983.