Ett ansvarsfullt lån Av: Johannes Djerf [Även som bibelstudium för ledarscouterna, UV-Lägret 2011] Har du någongång fått i uppgift att ta hand om något som egentligen inte är ditt? Du har kanske fått låna en film eller en cykel kanske, som någon har låtit dig ta hand om för att han eller hon också tror på att du kan ta hand om det. När jag precis hade tagit körkort (för 11 år sedan) så hade vi i familjens ägor en blå folkvagnsbuss och en vit Jetta. Wolksvagen, das auto. Jettan var B bilen så säga, och därför så blev det den bilen som jag fick låna när jag behövde bil, just för att jag kanske var lite b, vilket egentligen inte var något dåligt i sig, utan det är ju alltid gott att få b Jag och mitt hårdrocksband Fortitude skulle under en helg åka på vår första turné på 3 dagar. Vi skulle först till Torpa utanför Tranås, sedan skulle vi åka upp till Hjo, I love You, och därefter skulle vi åka vidare mot Oskarshamn. En ganska så lång resa faktiskt. Och då jag var den enda som hade körkort i bandet så var det ju självklart att jag skulle köra, och även låna den gamla stabila Jettan av pappa, vilket jag fick. Jag var riktigt nervös, när jag nu skulle köra den längsta sträckan i min körkortskarriär, men resan gick bra. Vi gjorde succé ute på vägarna och när vi hade kommit hem och jag skulle lämna av den sista i bandet där han bodde så var jag väldigt, väldigt stolt att jag klarat hela resan utan att det hände något med bilen. Jag skulle nu bara sätta mig i bilen igen och köra hem till mitt hus, endast några kilometer därifrån. Galet vad bra jag är på detta med bilkörning tänkte jag. Men ni kanske vet hur det brukar gå när man tänker så. Precis. När jag nu skulle backa för att köra ut på vägen igen så vrider jag om ratten betydligt mer självsäkert än innan, utan att titta vad som finns bakom mig och pang! Så hade jag kört in i det stora äppelträdet på tomten, och fått en rejäl buckla där bak på bilen, och min första tanke var självklart, vad ska pappa säga? Och hur ska jag säga det till honom? Jag planerade att vara uppe tidigt så jag kunde berätta om det innan han fick se det, men vi hade varit uppe länge de senaste nätterna, så därför sov jag förbi morgonen och när jag vaknade och mötte pappa i trappan, så förstod jag, han hade sett bilen. Min pappa är inte den som blir arg så man hör, och inte heller alltid så ser man det, men man vet det ändå, hans tystnad berättade att han var ledsen.
Han hade låtit mig ta hand om hans bil, och jag hade misslyckats. Nog anade han att det kunde hända när han lånade ut bilen till mig, men han ändå gett mig sitt förtroende. På samma sätt så gav Gud människan förtroendet att ta hand om den jord som bibelns författare är övertygad om att han har skapat. Jorden med alla dess växter, djur och människor. Som vi får leva och verkligen njuta av, Gud talar om sin skapelse som något gott. Han är nöjd över det han skapat. Han behärskar Jorden på ett mästerligt vis i en kärleksfull omsorg. Det är en skapelse som tillhör honom. Vi kan slå upp Ps.24:1. Alltså jorden är inte vår på det sättet att vi äger den och kan kontrollera den på det sättet som vi vill, utan det är Guds, men i Guds kärlek till människan, kronjuvelen i verket, så har han låtit dig och mig att ta hand om den, det var med den uppgiften som människan, sattes i lustgården, 1 mos.2:15 Människan är satt till att vårda och bevara skapelsen så att den kan leva vidare. I vers 26 i det första kapitlet så står det att vi ska lägga skapelsen under oss och råda över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden! Vilket inte innebär att vi kan hantera det som vi vill utan som vi läste så innebär det att odla och bevara det Gud skapat. Han har gett oss förtroendet att ta hand om hans jord. Även om Gud nog redan visste att det inte skulle gå hela vägen. Människan frestades att själv ha kunskap mellan gott och ont och vara oberoende av Gud. Och precis som det gick när jag för en sekund upplevde att jag själv hade koll och att bilen jag lånat av min pappa var min, så följde det en rejält stor skada, när Adam och Eva inte lät Gud vara Gud. När de tänkte att de själva ville vara Gud, och självsäkert inte tittade så som de hade blivit lärda till, så krockade även de med äppelträdet, då den gemenskap med skaparen som människan var skapad för brast, men inte bara det utan hela naturen, hela skapelsen blev skadad. Det ser vi fortfarande runt om vår jord. I takt med att människan har svårt att tro att det finns en Gud bakom skapelsen, och då människan vill vara oberoende av Gud och själv tro att vi är våra egna gudar, så verkar det som att jorden också förstörs mer och mer. Och det där är märkligt tycker jag för att allt som börjar existera har ju en orsak, till och med myggen har en orsak, fast vi som varit på uv läger en vecka inte riktigt kan förstå det. Universum började ju existera en gång och därför så borde ju universum ha en orsak till att finnas, alltså någon som ligger bakom den. Men många människor idag tror att universum plötsligt bara började existera ur ingenting. Men ur ingenting så kommer ingenting.
Och för den som bygger sin världsbild utan Gud har bara ett svar att ge på den väldiga frågan om vem som tände stjärnorna och skapade den här jorden; ingen. Ett hopplöst mörker som jag tror faktiskt påverkar synen på skapelsen och att ta hand om den. För om det inte finns någon orsak att den finns, vilken orsak finns det då att ta hand om den? Samma sak som gjorde att skapelsen skadades ifrån börjar levar kvar. Man har tagit bort Gud som Herre och skapare, och därför så lider också hans skapelse. Och bucklan har blivit ganska så stor. Tänk bara på all regnskog som skövlas ner. Jag vet att ni har sommarlov ifrån skolan, men det är ändå viktigt att tänka till på tror jag. För regnskogen är en av jordens större livgivare, eftersom den tillverkar energirikt syre ifrån alla växter. Men när det finns färre träd och växter kvar att ta upp solens strålar så finns det heller inte så mycket energirikt syre att få utan mängden koldioxid ökar istället i luften tillsammans med alla fossila bränslen som vi släpper ut ifrån bilar och industrier som leder till en ökad växthuseffekt. Som leder till en ökad global uppvärmning, vilket innebär att jordens temperatur ökar, isarna smälter och vattnet stiger och börjar täcka den delen av mark som vi människor behöver för att leva. Det finns säkert både överdrivna och underdrivna teorier om hur allvarligt läget är, men jag tror att alla kan förstå att allt inte är ok. Det finns oerhört mycket som fungerar, men det fungerar inte så som det borde, det vet vi. Precis som pappa Gud vet det. Han har sett bucklan på bilen, han vet att skapelsen suckas och våndas. Det är kanske inte det som han ropar högt om, men vi vet att Gud vet, vi känner det på något sätt. Vi vet att vi har misslyckats med uppdraget vi fått av Gud bara genom att titta på hur hans jord ser ut. Det finns säkert mycket som vi kan komma att skylla på. Precis som Adam skyllde på sin Eva när Gud frågade honom varför han valt att göra det enda som han hade sagt åt dem att inte göra. Men Adam kunde inte och vi kan heller egentligen aldrig skylla och lägga skulden på någon annan eller något annat, när det faktiskt alltid är vi själva, var och en som står inför ett val. Vi är alla ansvariga för våra handlingar och för vårt liv. Jag kan aldrig skylla på äppelträdet eller något annat över min krock med bilen. Det var ett eget val att backa utan att titta mig för. Och när det gäller uppgiften att vårda och bevara den här jorden så tror jag att det är en ganska så personlig fråga, då den största skadan orsakas av våra val av livsstil.
Vi kanske inte är de människor som är ute i regnskogen och skövlar träd, men det mesta som bidrar till den globala uppvärmningen eller att andra människor runt om på jorden lider har oftast med dina och mina val att göra. Vilken mat vi äter, vilka kläder vi köper, vilka nöjen vi har, vad vi väljer att transportera oss med, osv. påverkar. Ett exempel som är ett bra exempel på hur våra egna val kan få konsekvenser är berättelsen om Aralsjön i Ryssland, som en gång var den fjärde största insjön på Jorden. En sjö som höll en ganska stabil vattennivå fram till mitten av 1900 talet. 1918 så bestämde regeringen att sjöns vatten skulle vara till för konstbevattning för odlingarna av ris, meloner och bomull. Vilket gjort att sedan 1960 så har ytan minskat och minskat och minskat och därmed har salthalten också ökat som tagit död på all fisk, Här är en bild av sjön 1985 (bild), och här är en bild ifrån 2009 (bild). 90 % av den enorma sjön är borta. Fisket i Aralsjön bidrog tidigare till en stark ekonomi, men numera står skeppen strandade i sanden (bild) Avdunstningen har lämnat tjocka saltlager i sanden och lokalbefolkningen har drabbats av stora hälsoproblem på grund av att vinden sprider saltlagren vidare. Allt detta pågrund av att man ville ha mer bomull och meloner. Ännu ett exempel som jag fick höra sist jag satt och åt på thai restaurang var berättelsen om de här jätteräckorna man friterar och är väldigt uppskattade, tigerräkor kallas de också. Räkor som man odlar upp speciella odlingsdammar i mangroveskogen, där träd avverkas för att ge plats. Vilket gör att fisket försämras i skogen och i havet utanför. Utan skog fortsätter slammet ut till korallreven som slammar igen och dör. Jordbruket runtomkring som många människor livnär sig på utsätts för mera salt ifrån havet som förstör. Med andra ord så blir människorna bara fattigare, Och de får heller inget av det termitsäkra virke som mangrove ger, att elda med. Och detta, bara för att vi vill ha en god jätteräka på tallriken. Sverige importerar runt 2000 ton jätteräkor om året, och frågan är om det är värt det? Sådana här exempel finns det överallt. FN har räknat ut att en halv miljard människor kommer vara såkallade klimatflyktingar 2050. Alltså människor kommer fly ifrån sina länder, inte pågrund av hunger eller krig utan pågrund av att klimatet är så förstört att det inte längre går att leva i. Även om siffror kanske inte stämmer alltid så är det ändå en varning tycker jag. Som berättar att dina val kan vara avgörande för andra människor, i denna orättvisa värld.
Alla människor är skapade av Gud, och i Bibeln så står det att Gud inte gör skillnad på människor, med andra ord Gud sätter samma enorma värde på varje människa. Men så ser inte vår värld ut riktigt. Om världen vore en by med 100 invånare så skulle byn se ut så här har någon kommit fram till: 7 personer skulle ha tillgång till internet, 67 personer skulle inte kunna läsa, 50 personer skulle vara undernärda, alltså brist på mat och 24 personer skulle inte ha elektricet. Inte rättvist någonstans, men jag tror ändå att du och jag kan vara med och förändra den genom ganska så små val. Jag är dock inte det bästa föredömet. Jag borde egentligen vara den sista till att ha just detta ämne. Kanske just för att jag har ganska så svårt för människor som blivit totalt uppslukade av alla miljö och rättvisefrågor. Nu säger jag inte att alla är så, men när jag läste till pastor fanns det några som tyckte det var den största synden i världen att inte köpa rättvisemärkt kaffe, samtidigt som de utan problem kunde sitta och dricka pilsner på krogen samtidigt som hundratusentals svenskar har alkohol problem som resulterar i våld och en för tidig död? Som jag tycker är ett betydligt större problem! Och jag har många gånger funderat på om det kan ha sådan betydelse, det kan väl inte förändra så speciellt mycket pågrund av vad jag väljer att äta eller inte eller om jag väljer att cykla eller åka bil. Den här världen kommer fortsätta vara lika dålig ändå, en enda människa kan väl inte ha så mycket att bidra med i denna enorma fråga, Eller? Och dessutom om jorden ändå ska slitas ut som en klädnad som det står i Jes. 51:6. Om allt ska försvinna med allt som jorden rymmer en dag (1 Joh.2:17). Varför är det då så viktigt att engagera sig i i alla dessa miljöfrågor? När jag jobbar med denna fråga så kommer jag tillbaka till det som vi talade om för en stund sedan, att vi har bara denna jord till låns. Vi kan slå upp ps.95:3-6. Om det nu är hans så förstår jag att jag behöver vara försiktig med den. Precis som vi ofta förstår att vi behöver vara försiktiga, när vi lånat något fint av någon annan. Gud har låtit dig och mig vara hans trädgårdsmästare och därför så vill han att vi ska ta hand om den så gott vi kan. Och även om vi har misslyckats många gånger så tror jag att uppgiften finns kvar. Jag fick faktiskt låna bilen av pappa flera gånger, jag tog sönder den flera gånger faktiskt. Men pappa gav mig fortfarande förtroendet att ta hand om den. Och jag tror det är samma sak med Gud. Vi kommer inte klara av att göra allt vi vill, allt vi försöker med för att den här världen ska läkas, men vi har fortfarande förtroendet.
Sedan så kommer skapelsen att förändras, vilket är ett grundläggande svar i miljöfrågan och ett hopp att stå på. Vi läser Upp.21:1-5. Här finns det kristna hoppet förklarat på ett helt fantastiskt vackert sätt. En ny himmel och en ny jord, detta väntar vi på som Guds barn, men också skapelsen längtar efter denna dag. Rom.8:20-22. Fram till det händer är det vårt ansvar att vårda och att bruka naturen på ett rätt och riktigt sätt, med ögonen riktade mot himlen. Att också förstå att denna jord inte är allt, det finns någonting mer!! Gud kommer skapa och göra allting nytt. Och utifrån det så får vi själva skapa en sund inställning till de problem som finns. Någonting som du kan bidra med är att ta cykeln istället än att be mamma och pappa skjutsa dig till fotbollsträningen, några koldioxidutsläpp mindre. Du kan börja källsortera, alltså dela upp soporna lite, så att mer kan återvinnas istället än att vi måste producera nya förpackningar och släpper ut ännu mera koldioxid. Hoppa jätteräkan nästa gång du är på restaurang eller så kan du välja flera rättvisemärkta produkter i affären. Då du ser till att arbetare och odlare får tillräckligt betalt för det arbete de utför, Du motverkar barnarbete, du motarbetar diskriminering på grund av kön, hudfärg och tro och säkert mycket mer! Jesus ger oss budet att älska Gud och älska sin nästa, och detta kan verkligen vara ett sätt att faktiskt visa kärlek till människor. Jag har inte vikit mig för det rättvisa kaffet, och jag är tveksam om jag någonsin kommer kunna offra det. Men som att t.ex. cykla mer, källsortera eller köpa rättvismärkt mjölk, är i alla fall något som jag vill göra för att visa min tacksamhet till Gud, för att jag får leva i en så pass fantastisk skapelse som jag ändå möter varje morgon när jag öppnar mina ögon. Allt kanske är så vackert som det kunde vara, men den är fortfarande otroligt vacker! Det är en teater, en spegel som visar oss Guds närvaro, väsen och egenskaper. Skapelsen talar om Guds härlighet och jag tror att många människor kan dras mot Gud genom skapelsen. Skapelsen i sig tror jag inte kan berätta om Jesus, men den kan dra människor, den kan skapa ett intresse till att få lära känna skaparen. Och visar vi att vi vill ta hand om skapelsen, skapa rättvisare förutsättningar för människor i vår värld så tror jag också att den kärleken kan dra i människor och skapa tillfällen för dig och mig att berätta om Jesus och himlen, den nya jorden. Tron på Jesus, kärleken till honom, föder konkreta handlingar till andra människors situationer runt om i världen. Och det blir en lovsång till Gud.
Lovsång levs jämt och sjungs ibland, så är det och jag tror att genom att ge av det som du kan, för att denna trasiga värld ska bli en hoppfullare plats att leva på, just nu, så blir det som en lovsång till Guds ära. Så låt oss böja våra knän för vår skapare. Frågor: Tycker du det är viktigt att engagera sig i miljö/rättvisefrågor? Varför/varför inte? Förändras din syn på skapelsen, när du tänker på att det är ett lån? I, så fall hur? Vad tycker du är det bästa sättet att vårda naturen? Vad gör du idag? Vad skulle du kunna göra? Tror du att ens handlingar gentemot naturen och rättvisan i världen kan dra andra människor till att vilja lära känna Jesus?