Lidandets befriare. Av: Johannes Djerf

Transkript

1 Lidandets befriare Av: Johannes Djerf Under vår kvällsgudsjänst som vi hade här i Törestorp sist så predikade jag utifrån ett bibelstudium som jag senare skulle ha på vårt UV-läger. Och jag tänkte även idag faktiskt att min predikan skulle utgå ifrån ett bibelstudium, som jag hade här i församlingen i höstas, som handlade om Jobs bok. Så några av er kommer känna igen er, men jag vet också att det är många av er som inte var här då vid det tillfället. Jag kan inte riktigt ha med allt i en predikan, men jag ska försöka få med det viktigaste ändå. Jag har fått lite kritik den senaste tiden för att jag börjat ha väldigt långa predikningar, och här om natten så drömde jag om att flera i församlingen skrivit ner en hatsång om Johannes Djerf och hans långa predikningar och lagt ut noter och allt i tidningen västbo andan, och en sådan dröm ska man nog ta på allvar, så jag ska försöka hålla det så kort jag kan, även om det inte kommer bli lätt. För att börja med en liten bakgrund i alla fall, så kan man börja med att kort och gott säga att Jobs bok handlar om lidande. I form av en berättelse om en person som lider. Och denna person är Job, som bodde i området Us, som troligtvis var en del av Edoms land, öster om Jordanfloden. Job var nog ingen Israelit. Men han var rik. Han var den rikaste mannen i hela österlandet och hade en stor familj. Dessutom så försökte han på alla sätt han kunde göra rätt för sig. Han tänkte på sina medmänniskor runt omkring och han offrade till Gud för deras skull. Och denna rättfärdighet var Job känd för. Efter denna presentation av Job i de första versarna så får vi som läsare plötsligt bevittna hur Gud betjänas av vad som liknar gudasöner, som rimligen står för någon form av himmelska väsen, kanske änglar, då det står att en som kallas åklagaren också finns hos dem. Och då, vers Anklagaren, eller satan har vandrat runt på jorden, och Gud kan inte låta bli att fråga om han har lagt märke till Job. Jag tycker det här är en skön bild på Gud. Stor att förstå men skön, att Gud är så stolt över sitt barn. Jag tänker på mig själv som pappa och min lilla Hilma. Hon är det sötaste som finns, och var man än går så vill man att alla andra ska se detta. Man vill försöka berätta om allt som hon är och kan, hålla upp henne och säga titta här! Visst är hon fin! Lite ovanlig upplevelse för mig, men det verkar höra ihop med faderskapet.

2 Åklagaren misstänker Job för att vara rättfärdig bara för att det går väl med honom och tror att om Job skulle förlora all hans rikedom så kommer Job överge sin tro på Gud. Men Gud tror på Job läser vi i vers 12. Jag tycker det här är så gott! Och det är verkligen något att ta med sig. Gud är stolt över dig! Han tror på dig, även vad anklagaren kommer och säger om dig, att du skulle ha en falsk tro, eller att du tror bara för att dina föräldrar tror eller att du tror bara på Gud för att du är frisk eller när det går bra i livet, så tror Gud inte på det. Utan han tror på dig! Han är stolt och vill visa upp dig! Och det här är en ganska så ovanlig bild på lidande och frestelser, Men jag funderar på om det kanske är så att ibland tillåter Gud det personliga lidandet för att han vill visa upp dig för andra och för satan själv att kolla här, ingenting kan ta mitt barn ifrån mig och min kärlek. varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre Gud är själv inte orsaken till lidandet, det ser vi i den här texten. Men han tillåter det för han vet att du kommer klara dig igenom lidandet! Han vill visa, att du är hans barn, och därför så kommer tron hålla vad som än händer! En annan sak som är spännande att ta med är att detta är inte någon överenskommelse mellan Gud och djävulen. Gud och djävulen kommer liksom aldrig överens om att skicka lidande till Job och det finns aldrig någon överenskommelse mellan Gud och Djävulen bakom ditt och mitt lidande som vi kan uppleva, det tror inte jag. Gud har makten över satan i texten. Gud säger åt satan vad han får göra och inte göra med Job, och satan har ingenting att säga till om! Gud tillåter nu åklagaren att ta bort allt det som Job äger, och därmed förlorar Job allt, både familj och ägodelar. Från att ha varit den rikaste i Österlandet är han nu bland de fattigaste. Och det händer så fort att Job knappt verkar förstå vad som händer, än mindre varför. Men han består provet och säger Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn. Men scenen med åklagaren och Gud återupprepas, och nu hävdar åklagaren att Job ännu är rättfärdig därför att han har sin hälsa. Men förlorar han bara den, så kommer han minsann att förbanna Gud tror åklagaren. Därför får han återigen tillåtelse att pröva Job, nu med sjukdom intill döden. Han får bölder på hela kroppen som han försöker skrapa bort med en lerskärva.

3 Då hans fru ger ord åt den reaktion som åklagaren trodde skulle vara Jobs, då hon ber att Job ska förbanna Gud, men Job tog inte emot hennes ord utan stod kvar vid sin tro på Gud och Gud visade upp för satan och en hel värld att tron på honom håller igenom allt, vad vi än får gå igenom för lidande! På UV lägrets ledarfest så berättade en kille som heter Thomas hur han fått uppleva att alla hans böner för hans mammas cancer inte fick något svar, när hon till slut fick lämna den här jorden, men sa han, Jag kan ändå säga att Gud har burit mig genom allt. Det är som att det aldrig går förneka! Man kan höra det berättas om lidande i olika storlekar, frestelser och tvivel men i slutändan verkar man alltid ändå komma till att Gud ändå har burit än genom allt. Det verkar aldrig gå ta bort! Gud är trofast!! Så var det för Job. Och här skulle egentligen hela boken kunna sluta. Men istället kommer ett gigantiskt tillägg i form av ett samtal med Job och hans tre vänner Elifas, Bildad och Sofar, en kille som heter Elihu och Gud själv. Ett samtal som till en början är väldigt behärskat och tröstande ifrån Jobs vänner. Men det som skulle vara tröstande ord övergår ganska så snart, efter bara fyra verser till en anklagelse. Visst har Job hjälpt många i sina dagar, men ingen oskyldig går under, en hederlig och ärlig man går inte förlorad. Job måste ha gjort något fel. Elifas säger att om Job bara vänder sig till Gud och erkänner sina felsteg kommer Gud att upprätta honom till samma storhet och rikedom som han en gång hade. Men var det Job som var orsaken till hans lidande? Mycket av vårt lidande är människan orsak till. Någon har beräknat att 95 % av världens personliga lidande kan hänvisas till oss själva. Lidandet som kommer genom svält, mord, otrohet, stöld, rattfylleri osv. kan oftast hänvisas till oss människor, vårt oförnuft, vår hårdhet och själviskhet. och kanske att vi ibland faktiskt kan vara orsak till att vi är sjuka, genom att vi stoppar i oss saker som vi vet förstör kroppen eller inte har mössa när det är kallt t.ex. Men jag tror inte vi kan förklara allt lidande på det här sättet. Speciellt inte när det handlar om sjukdom, död, eller andra plötsliga personliga motgångar, så är det inte alltid som vår synd är orsaken till lidandet! Som läsare så vet vi en sak i den här berättelsen om Job som inte hans vänner vet och det är att Jobs lidande beror inte på han själv. Det som Elifas beskriver ska ske om bara Job erkänner sig skyldig till synd, sker i slutet av boken utan något erkännande ifrån Job om att vara syndig. Men innan vi kommer mot slutet i boken så kan vi läsa om hur Job, precis som vi ofta gör, börjar anklaga Gud för hans lidande i kap.19.

4 Guds hand har drabbat mig säger han och senare så kommer han kalla Gud för sin anklagare och förväntar sig att få klart för sig vad som orsakat hans lidande. Därför blir det en liten kullerbytta i huvudet när vi kommer till vers Mitt i anklagandet så ser Job plötsligt Gud som sin befriare. Det måste vara så. Job säger att hans förlossare eller återlösare som det står i min översättning lever eller lever för evigt som några skrifttolkare tolkat orden till. Han använder ordet go-el på sin befriare. En term som egentligen är juridisk. En nära släkting kunde agera som en Go-el för att befria honom eller henne ifrån en nödsituation. Det var den som återupprättade den nödlidande. Och eftersom Jobs återlösare skulle ge honom rättfärdighet så måste det vara någon i himlen och vara något mer än bara en människa. Han skall nämligen träda fram som den siste över stoftet. När jag läser de här orden så kan jag inte undvika att tänka på Jesus, Guds son. Som jag tror var Gud själv och som kom ifrån Gud, som blev vår återlösare. Jesus agerade som vår Go-el genom att agera i vårt ställe för att rädda oss ifrån syndens förbannelse och makt. Guds son led för vårt lidande. Även om Job inte då såg det som vi nu ser så tror jag att det är Gud som också är befriaren för Job, mitt i allt anklagande så visste han det, att Gud är lidandets befriare, inte lidandets orsak! Han längtade efter Gud. Han längtade efter att få skåda honom öga mot öga. Inte genom någon annans ögon, utan genom hans egna ögon, precis som du och jag. Vi vill inte bara tro på Gud genom någon annan, vi vill möta Gud på riktigt rakt in i våra egna liv, eller hur? Job ger uttryck för ett hopp att även om han nu dör, skall han få leva efter döden i en annan form av kroppslig en uppståndelse, och då skall han få sin rätt. Ett hopp som även vill bära oss dag för dag. Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." Att inte bara tro utan också komma till honom och att leva med befriaren är att få hjälp att bära livets bördor, att få avlastning för det som tynger oss. Många av oss kanske inte har sett hur ett ok ser ut, men det är och var ett utmärkt redskap som hjälpte till att fördela tyngdpunkten för att lätta bördan. Lär av mig säger Jesus. Att komma till honom i ditt lidande stort som litet som du kan få uppleva då och då igenom livet innebär inte att få flera krav, regler och bud som tynger dig ännu mer, utan det innebär vila för själen. Vi kan sjunga Psalm.48 tillsammans som passar väldigt bra in just nu..

5 Jesus föder en ny sång inom oss. Vi finner vila i all frustration som vi kan känna ibland när vi funderar på alla varför. När det gäller Job så kommer han till slut till en punkt i sin frustation över vem som är orsaken till hans lidande, och ropar ut oh, tänk om jag hade någon som lyssnade på mig! Det är det enda hoppet han har. Och frågan är kommer Gud, den väldige att visa sig för Job. Istället för en dramatisk upplösning så får vi hålla ut ett tag till. Då vi möter ytterligare en filur, Elihu. En kille som verkar ha stått bredvid under samtalet men pågrund utav att de tre andra var äldre och därmed mycket visare än honom så har han inte vågat säga något, men nu när han hörde att de tre vännerna inte hade något mer att säga så orkade han inte längre. Han vill också visa sin kunskap som han har (enligt han själv). Av berättaren så får vi en bild av en ung ilsken och lite löjlig man medans hans egen bild av sig själv är en tålmodig man med en djup insikt och kunskap trots hans ålder. Vilket troligtvis beror mycket på hans egen bild av Gud. På Jobs krav på att Gud ska svara honom så svarar Elihu, 33: Elihu framställer Gud så stor att människan inte kan komma i kontakt med honom. Att tala till Gud kan bara leda till undergång säger han senare. Skillnaden mellan Gud och den skapade människan är för stor för att Gud ska kunna tala till henne och svara på hennes frågor. Han erkänner att Gud talar, men bara genom drömmar och plågor som måste tolkas, inte med ord som kan förstås på samma sätt som människors ord. Enligt Elihu så kan det komma en ängel för att vara någon form av Guds försvarsadvokat men det förutsätter att Job erkänner sin synd. Men detta kommer inte att ske enligt Elihu eftersom Job inte vill erkänna någon synd. Gud finns där bortom människors sammanhang och verkar i och genom sin skapelse, men han kan inte tro att samme Gud också kan vara en personlig och närvarande Gud. Men här vänder hela boken och vi får klart och tydligt se att Elihu har fel om både människa och Gud. För i versen efter läser vi 38:1. Herren svarade Job! Med detta korta och enkla påstående rasar hela Elihus teologi som ett korthus. Gud är väldig, värd att frukta men han är personlig, han talar till oss och han är närvarande. Det är budskapet Gud ger Job och dig och mig i vårt lidande! Vad det än är, och även vad dina känslor säger. Gud bryr sig. Han är personlig! Och kapitlena framför oss är ett samtal mellan Gud och Job. Då Gud utgår ifrån Jobs egna försök att förstå skaparen.

6 Gud förklarar inte bara Job som oskyldig direkt utan han tar itu med Jobs inställning. Inställningen att han anser veta att Gud måste ha gjort något fel, något som Gud inte kan bemöta. Och för att visa Job att han gör anspråk på att veta mer än han kan som människa så tar Gud med honom till skapelsens början och frågan ironiskt, du var, var du någonstans när jag lade jordens grund? Du måste ju ha varit där, du som vet så mycket Job vakade inte över hela skapelsen, men det gör Gud. Och Job börjar så sakta inse vem Gud är. Man känner nästan hur han möter tyngden av Guds ord och närvaro i sitt lidande, Job tror sig nu inte kunna ge något svar på vad Gud har sagt. Han inser att han är begränsad som människa och han förstår nu att han kan inte förstå alla varför. Och det är punkt för dig och mig att även komma till i vårt lidande, stort som litet. Att förstå vem Gud verkligen är. Vi tycker det är en enkel lösning och ibland vill vi inte nämna den i vår mun, för vi vill ha mer att säga och mer att förklara för oss själva eller inför andra som lider. Men det är svaret vi många gånger måste ha. Vi kan inte alltid förstå vårt lidande. Du och jag kan inte förstå alla varför? Hur mycket vi än läser, hur mycket vi än diskuterar och jobbar med de tunga frågorna så kan vi inte förstå alla varför. För Gud är Gud. När vi kommer till slutet av boken så vet Job detta. Gud förmår allt. Inget är omöjligt för honom. Han vet att han har talat om sådant han inte vet något om. Men samtalen med Gud hade gjort något med honom, vi ser det. Vilket det alltid gör. Det händer alltid något med en människa som lever med samtalet med Gud. Man märker det, man hör det och man ser det tycker jag, när en person tror på en personlig och intresserad Gud och håller samtalet levande. Vi förändras och blir mer lika honom. Job tog tillbaka sitt krav på en förklaring till varför han lidit. Och Job får full upprättelse. 42: Lidandet tog sitt slut. Och så är det alltid för dig. Det finns alltid ett slut, en utväg ut ur lidandet, annars skulle Gud aldrig tillåtit det. Ta med dig det ifrån dagens predikan. Det är sommar och snart semester för många av oss och din dag kanske inte känns full av oro och bekymmer för tillfället, men lidandets dagar de kommer oss nära då och då, till och med när det är semester ibland Glöm då inte! Gud är din befriare! Han har alltid förberett en utväg för dig, så att du kan härda ut. Kom till mig, jag ska ger er vila.