Vänner kallar jag er

Transkript

1 Vänner kallar jag er Av: Johannes Djerf Många utav er vet jag känner till det sociala nätverket facebook, och går man in på Johannes Djerfs profil och läser om mig så ser man inte bara vad jag gjort den senaste tiden, att jag älskar min fru och min dotter, vilken musik jag lyssnar på och var jag bor och jobbar utan man kan också se att jag har 508 vänner. 508 vänner! Wow tänker kanske någon. Jag tänker mer, OJ. Många av dessa är gamla klasskompisar ifrån högstadiet eller gymnasiet som jag heller inte träffat sedan dess. Bibelskolekompisar, pastorskollegor, och en hel drös av tonåringar ifrån de senaste 11 åren som ungdomsledare och pastor. En del av dessa träffar jag då och då, till och med varje vecka som flera av våra sköna konfirmander t.ex. som är med idag, men många av dem träffar jag inte alls och många känner jag inte mer än vid namn, knappt ens det om jag skulle möte dem på riktigt, och många skulle inte heller känna igen mig, och kanske framförallt inte gå fram och prata med mig för att lära känna mig mer. Och därför så kan man verkligen säga oj, och fråga sig om detta verkligen är mina vänner? Eller är det detta som är vänskap, att man vet om varandra, men på avstånd. Man kanske känner till varandra, men man känner inte varandra. Man kanske träffas någon gång då och då, men man delar inget djupare än kanske bara ett Hej, - Hej - hur är läget, - Jo, det är bra, och du Jo, det är gött, - Härligt - Vi Hörs Ja, med vetskapen om att det kommer gå en lång tid innan vi möts igen. Eller så kanske vi träffas varje vecka, ja till och med varje dag, Men man går inte närmre in på varandras liv, och man delar inte närvaron med varandra än för ett kort ögonblick. Är det så man beskriver en vän? Och är det så som Jesus menar när han i Joh.15 flera gånger i följd säger Jag kallar er vänner. Jag tror att vår bild av en vän många gånger faktiskt är väldigt suddig och diffus, vilket facebook inte är orsaken till, flera utav er vet knappt ens vad facebook är för något och kommer aldrig att skaffa det, men facebook får bekräfta bilden på något sätt som jag tror att de flesta av oss har om vänskap. För jag tror att vi alla har väldigt svårt att se och förstå vad det innebär att vara en vän och att ha en vän. Och därför så tror jag också att Jesu egna ord om att vi är hans vänner, faktiskt är en av de största utmaningarna som vi har.

2 Det låter kanske fint och nästan lite klyschigt ibland att säga Jesus är min vän - Men vet vi egentligen vad de orden betyder. Vet vi vad det innebär för ditt och mitt liv, att Jesus kallar oss för vänner? Jesus ger en fantastisk beskrivning, utan att bli avbruten, om vad denna vänskap handlar om i hans avskedstal till hans lärjungar i det femtonde kapitlet i Johannes. Och jag tänkte att vi skulle börja med att på nytt läsa några av de verser som Lena läste till inledning. vers.3-8. Bilden av en vinstock är en gammal bild för lärjungarna, då den finns med i det som är vårt gamla testamente, då den är en bild på Israel, Guds utvalda folk, då man talar om det som Israel än gång var tänkt att vara men utifrån deras svek mot Gud väntar en dom. Profeten Jeremia skriver t.ex. i Jer.2:21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock? Om du än tvättar dig med soda och tar aldrig så mycket såpa, syns ändå din synds fläckar inför mig, säger Herren. Men när nu Jesus presenterar sig som vinstocken så börjar han med att vända på domen och säga ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat er. I ljuset av hans ord så är vi rena ifrån synd, ordet som blivit människa i Jesus, för att göra oss fria ifrån dom. Han som är den sanna vinstocken. Alltså Jesus gör anspråk på att själv i någon mening vara det Guds folk som Israel var ämnat att vara. Han är Guds son framför andra och i tron på honom, i tron på hans ord så blir vi dem vi är tänkta att vara. Jesu ord känns kanske många gånger främmande inte bara för världen runt omkring utan även för oss och det känns ibland omöjligt att rätta sig efter det och att lyda. Och visst finns lyssnandet, lydnaden och disciplinen med. Jesus säger själv i vers 14, ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er, ett om som inte står där utan anledning. Men att följa Guds ord grundar sig inte på bokstäverna, utan på Guds kärlek som gör orden levande genom hans helige ande. Liksom fadern har älskat mig så har jag älskat er, säger Jesus v.9. Det börjar vid Guds hjärta. Så älskade Gud världen att han gav dem sin egen son. Det bygger inte på att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt son som försoningsoffer för våra synder, Joh.4:10. I Åkessons översättning av Bibeln, som på ett konkret sätt översätter ord för ord översätter han vers.14 så här, Ni är mina vänner, om ni gör vad jag bjuder er. Jesus erbjuder glädje.

3 Vänskapen med Jesus är en sådan vänskap där man inte blir fråntagen glädje och kraft, vilket jag tror att många av oss kanske har upplevt att en del människor faktiskt kan ta ifrån oss men det är inte riktig vänskap och det är inte vad Jesus gör. Utan Jesus erbjuder en glädje som vill fylla dig på alla områden i ditt liv där du saknar det, vers.11. Jesus tar inte, han ger. Hans ord tar inte kraft ifrån dig utan ger kraft. Och därför bjuder Jesus dig till att hålla hans bud. Därför säger Jesus förbli i min kärlek. Förbli, ett fantastiskt vackert ord tycker jag, som talar om något som är bestående. Rut uttrycker det så vackert tycker jag i hennes vänskap till hennes svärmor Noomi som av livets omständigheter ska bege sig hem till Betlehem igen då Rut säger i Ruts bok:1:16, "Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Ord som många gånger läses vid bröllop, vilket inte alls är konstigt då äktenskapet verkligen handlar om att ömsesidigt gå sida vid sida och stanna om den andre stannar. Äktenskapet är en djupare vänskap som lutar sig mot ett löfte att just förbli hos varandra i alla stunder och tider som hör livet till. Ett äktenskap är mer än bara vänskap, men att förbli kvar hos någon annan, talar om det som vänskap ytterst handlar om i all form. Att inte bara flyktigt mötas tills något bättre dyker upp utan att hålla sig kvar vid varandra vad som än händer. Där vänskapen inte bygger på att man måste göra en massa saker för att den andra ska stanna. När jag växte upp så brottades jag väldigt mycket med det ibland de vänner jag hade. Jag var livrädd för att förlora dem. Och när jag i efterhand ser tillbaka så var det faktiskt en enda stor kamp i många år, då jag försökte göra det mesta för att de skulle stanna hos mig. En kamp eller kramp kanske man kan säga, som de också upptäckte och tyckte var roligt att skoja med, då de faktisk beslöt sig för att vid vissa tillfällen ropa Nu drar vi! Ta cykeln och cykla ifrån mig och gömma sig, för att se vad som hände, vilket som ni kan förstå ledde till en ganska så sårad och ledsen liten Johannes. Trots det så kallade jag dem ändå mina bästa vänner, vilket jag nu kan fundera på om de verkligen var. En vän flyr inte bort till en annan eller något annat som plötsligt är bättre och viktigare och vänskap handlar inte om kamp eller kramp utan det handlar om vila. Att man känner att här kan jag vara mig själv utan att den andre går sin väg pågrund av det. Man behöver inte ens utvärdera allt som händer. Och man behöver inte ens vara trevlig utan det är bra som det är. Vänskap handlar om att man kan sänka på axlarna och slappna av.

4 Det här är Anders (bild). Han är 25 år äldre än mig, har två vuxna barn, gillar bokbinderi och lyssnar inte alls på musik med några distade gitarrer som jag. Men Anders är någon som jag verkligen skulle kalla för vän. Vi har jobbat i samma församling i några år och han har varit med mig i många av livets stora val och är en stor del till att jag är den jag är idag. Han har varit med mig både i misslyckanden och i segrar, och alltid stannat kvar. Och när jag träffar Anders så känner jag alltid att axlarna sänks. Man kan vila i hans närvaro då ett utbyte av livet äger rum, med allt vad det innehåller och allt utifrån de vi är och har det just nu. Ingen kramp, inga krav. Utan en gemenskap där man hämtar ny kraft, ny glädje och inspiration och där man också känner att man ger detsamma tillbaka. Och så menar Jesus att vänskapen med honom är. Att vara vän med Jesus skapar inte kramp! Livet i tron på Jesus handlar inte om att hela tiden försöka klamra sig fast hos honom och försöka vara på ett sätt som gör att han inte lämnar oss eller tycker att någon annan eller annat är viktigare att lägga sin tid på! För många kanske det känns så. Att tron bara är en ständig kamp med ständigt krampaktiga försök att vara så som vi tror att han vill att jag ska vara. Och till dig så tror jag Jesus säger idag, Sänk dina axlar. Hos mig får du vila. Hos mig får du överlämna dig med allt vad du är och har just nu med vissheten ifrån Guds ord där Gud själv säger Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig, hebr.13:5. Det är en vänskap som bygger på ett löfte! Precis som i äktenskapet. Och här har vi den vänskap där det inte finns någon begränsning i vad vi kan be om. Förra sommaren så ringde jag till min vän Martin för att be honom dra upp mig ur slänten hemma med sin bil där jag hade fastnat med gräsklipparen. En sådan sak ringer man inte och frågar vem som helst pågrund av sin stolthet. Men en sådan vän där man kan be om precis allt, sådan är Jesus. Jesus säger till och med i vers 7, be om vad ni vill och ni skall få det. Vers 16 säger det också då Jesus förtydligar det och säger att fadern ger oss det vi behöver, om vi ber i hans namn, alltså i enlighet med hans sinne och vilja, vilket alltid är viktigt att poängtera. Vid vinstocken så får ditt liv näring. Den näring som kommer ifrån rotskottet som kom ifrån torr jord och ägde varken skönhet eller majestät. Men som bar våra sjukdomar, våra överträdelser, misslyckanden och våra smärtor för att för att våra sår skulle bli helade. För att vi skulle få frid, inte kramp, inte vånda eller oro, utan frid. Och när våra liv förblir hos honom. När våra steg efterfrågar hans vilja, hans ord, så kommer vi ha liv.

5 Om grenen är kvar vid vinstocken, om vi håller oss nära honom så bär vi frukt, vi bär det som ger liv till oss och andra människor. Kraften, livets näring finns hos honom. Och här tror jag det finns en liknelse till livets träd som vi läser om i Edens lustgård i skapelseberättelsen. Vars frukt inte bar liv, utan död och frånvaro av Gud. Men Jesus är nu det sanna livets träd som fadern i sin vilja ger till oss för att vi ska få liv, för att vi ska få del av Guds rike, Guds närvaro som vi är skapade för. Och i mottagandet av honom, I tron på Jesus som sanningen så är lärjungarna, du och jag grenarna som går ut ifrån stocken och som bär samma goda frukt. Alltså de goda gärningar som kommer inifrån, de egenskaper som visar på vem Jesus är, på liknande sätt som Jesus gärningar och den han var visade på Fader Gud och vem han är. Vi utmanas och vi lockas fortfarande att välja den andra frukten, den som är utifrån vår egen vilja och det som vi själva tror är gott för oss, men det valet kommer alltid att visa sig innehålla frånvaro av liv. Stannar vi inte kvar vid vinstocken, Jesus, så kommer vi bara torka bort, som torkade grenar. Utan mig kan ni ingenting göra, säger han. Vi är beroende av honom. Livet får inte del av Guds strömmande kärlek och människor runt omkring dig kommer heller inte få del utav den genom dig om vi inte förblir hos honom. Jesus säger älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner, vers Ingen har större kärlek än Jesus som gett sitt liv för dig och mig och för hela den här världens upprättelse, helande och gemenskap med Gud själv. En vänskap som ger frukt i våra liv i vårt sätt att se på vänner och vad vänskap är. Åkesson översätter vers 13 till ingen har större kärlek än denna, att man sätter sin själ till för sina vänner. Alltså den som sätter tid, hjärta, ärlighet och öppenhet till den andre. Den som kan ge av kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning som gal.5 beskriver Andes frukt, visar på vad vänskap är och vilken vänskap som gör oss rika, så som Jesus är och gett till oss. Frukten behöver inte slå rekord varje år utan det räcker med att den bär sin egen frukt, som han också bestämt om oss att vi skall bära. Vi kan läsa v.16 också till sist. Här har vi det igen. Kärnan i Guds kärlek och vänskap till oss. Allt har ytterst sin grund i hans obegripliga nåd. Det handlar inte om vad du har gjort eller kan just nu. Gud har i sin kärlek, inte i din kärlek till honom utan i hans kärlek utvalt dig att tillhöra honom.

6 En kärlek där han har bestämt att din tro och ditt liv med honom också skall ge denna frukt som vi talat om. Inte bara för en tid, för att sedan rinna ut i sanden eller torka utan bestå. Vilket jag tycker ligger en oerhörd kraft och vila i. Vi har formats i vår kultur till att vara rädda för andra människor och vi har lärt oss att inte tro något om oss själva. Det präglar oss mer än vi vill erkänna och definitivt mer än vad som är nyttigt för oss. Jantelagen finns överallt även i kristna sammanhang där den förväxlas alldeles för ofta med ödmjukhet, och kanske är det därför som också Jesus befaller att vi skall älska varandra. Han vill att vi skall förstå att hans kärlek den förändrar och vi behöver inse vad hans vänskap gör med oss och kan göra med andra människor. En gren som sitter fast och suger åt sig av näringen ifrån vinstocken, den bär också frukt. Det är inget som grenen kan bestämma eller inte, utan det är kraften, livet som finns i vinstocken som avgör det. Och det är inte det uppseendeväckande och dramatiska som vi alltid kanske tror är det viktiga, utan det nödvändiga, att du och jag lever med Jesus, och tar emot av allt det som Jesus låtit oss veta. Du kommer bära frukt. Allt är redan gjort! Vi är älskade innan allt annat fanns till. Vi är vänner. Och min inbjudan är