LANDÖVERSIKT GUATEMALA (Januari 2012) INTRODUKTION Guatemala är med sina drygt 14 miljoner invånare den folkrikaste nationen i Centralamerika. Landet utgör den största ekonomin och har traditionellt sett varit ett av de ledande länderna i regionen. Guatemala kallas ofta för landet med den eviga våren eftersom klimatet i höglandet är behagligt under den större delen av året. Kyligaste månaden är januari (12-23 C ), och varmast är maj (16-29C ). En långvarig och brutal intern väpnad konflikt pågick mellan 1960 och 1996. Den skördade mer än 200 000 liv och tvingade lika många i exil. Urfolken, särskilt mayafolken, drabbades hårt och är marginaliserade på både det ekonomiska och det politiska planet. Landets dramatiska historia har satt djupa spår i det guatemalanska samhället. Problem som utbredd fattigdom, ojämlik inkomstfördelning, bristande personlig säkerhet och ineffektiva offentliga institutioner är några av landets stora utmaningar. BASFAKTA REPUBLIKEN GUATEMALA SJÄLVSTÄNDIGT FRÅN SPANIEN 15 SEPTEMBER 1821 Nationell befolkning: 14,5 miljoner (uppskattning 2012) Huvudstad: Guatemala City Befolkning huvudstad: Drygt 3 miljoner i huvudstadsregionen, omkring 1,7 miljoner i innerstaden Yta: 108 889 km2 [Sverige: 449 964 km2] Befolkningstillväxt: 2,4% (prognos 2000-2015) Språk: Spanska (officiellt), samt 23 etno-lingvistiska grupper Religion: Katolicism, protestantism samt urfolkens trosföreställningar Valuta: Quetzal (GTQ) = 100 centavos Växelkurs: 1 SEK = 1,1 GTQ (januari 2012) BNP/capita 2010: 7 188 USD Regeringsparti: Partido Patriota (PP) President/statschef: Otto Pérez Molina (54 procent av rösterna 2011) Vicepresident: Roxana Baldetti Utrikesminister: Harold Caballeros Valdeltagande 2011: Parlamentsvalets samt presidentvalets första omgång i september: 69 respektive 60 procent. Presidentvalets andra omgång: 61 procent. Nästa val: September 2015 Parlament: En kammare med 158 ledamöter med 11 representerade partier. Endast 12 procent av ledamöterna är kvinnor och omkring 14 procent är urfolk Största politiska partier * Partido Patriota, 62 mandat LIDER, 22 mandat UCN, 16 mandat UNE, 12 mandat Independientes, 12 mandat GANA, 9 mandat CREO, 11 mandat Övriga, 14 mandat * Uppgifterna gäller för januari 2012. Observera att parlamentets sammansättning ofta präglas av stor rörlighet mellan partigränserna, varför partiernas storlek kan komma att skifta under rådande mandatperiod. Valet i september 2011 resulterade i 1
följande mandatfördelning: Partido Patriota 57 mandat, LIDER 14 mandat, UCN 14 mandat, CREO 12 mandat, UNE och GANA 48 mandat, övriga 13 mandat. HISTORIK Mayariket, bestående av Guatemala samt delar av dagens Mexico, Belize, El Salvador och Honduras, hade sin höjdpunkt under vad som kallas den senklassiska perioden från år 600 850 e.kr. Under denna period utvecklade mayafolken unika och högt stående kunskaper inom matematik, astronomi, arkitektur och konst. År 1523 anlände de spanska erövrarna under ledning av Hernan Cortés utsände, Pedro de Alvarado, och inom loppet av två år hade samtliga större mayafolk besegrats och ställts under det spanska kungahusets kontroll. Spanjorernas koloniala erövringsstrategier tros ha gynnats av att mayariket sedan lång tid var försvagat och på väg mot sönderfall. Överbefolkning och skogsskövling förmodas ha lett till interna stridigheter, torka och hungersnöd. Den spanska kolonin Guatemala omfattade nästan hela det område vi idag kallar Centralamerika och spanjorernas kolonisering innebar en rad radikala förändringar av det ursprungliga samhället som till exempel merkantilism, jordomfördelningar samt en ny religion. Många av förändringarna fick förödande konsekvenser för urfolken; främmande europeiska sjukdomar utplånade cirka 90 procent mayafolken och kolonialtiden kom att präglas av förtryck, rasism och uppror. Spanjorerna lyckades dock aldrig utrota urfolkskulturerna fullkomligt. Istället lever de färgstarka traditionsrika kulturerna kvar sida vid sida med europeiska och amerikanska influenser vilket bidragit till att ge det moderna Guatemala en rik och mångfaldig demografisk profil. Den centralamerikanska frigörelsen från Spanien inleddes i det som idag utgör Guatemala, i samband med Napoleons invasion av Spanien. 1821 frigjordes Guatemala från Spanien, och mellan 1823-1838 var Guatemala en av nationerna i en kortlivad centralamerikansk federation. År 1838 upplöstes unionen och Guatemala blev åter självständigt. Rafael Carreras blev det nya landets förste president. GEOGRAFISK OCH DEMOGRAFISK ÖVERSIKT Guatemala är indelat i ett antal geografiska zoner, varav cirka två tredjedelar utgörs av subtropiska bergs- och vulkanområden. Norra Guatemala (departamentet El Petén) präglas av regnskog och savann, och har liksom låglandet och kustområdena ett tropiskt klimat. Några av landets många vulkaner är fortfarande aktiva och ger sporadiskt ifrån sig gas- och lavaflöden, såsom vulkanerna Pacaya och Fuego som omger huvudstaden. Mindre jordskalv förekommer frekvent. Den senaste större jordbävningen inträffade 1976 och resulterade i mer än 20 000 dödsoffer och omkring en miljon personer blev hemlösa. 2005 drabbades landet av den tropiska stormen Stan som genom översvämningar och jordskred ödelade delar av landets infrastruktur och orsakade omkring 1 500 dödsoffer. Stormen Agatha månadsskiftet maj/juni 2010 skördade drygt 200 dödsoffer samt resulterade i omfattande materiella skador som uppskattas ha motsvarat omkring 2,5 procent av BNP). Guatemala är indelat i 22 provinser, varav de tre folkrikaste är Guatemala, Huehuetenango och San Marcos. Majoriteten av befolkningen är av mayaursprung, och enligt den senaste folkräkningen 2002 utförd på självidentifieringsprinciper definierar sig knappt hälften av befolkningen som urfolk, såsom exempelvis mayafolken K iche, Kaqchiquel och Mam. Den andra större befolkningsgruppen är mestiser (i Guatemala kallas de ladinos), d.v.s. befolkning av blandat urfolk och europeiskt ursprung. Även ett antal mindre folkslag såsom Xinca och Garífuna (de senare är ättlingar till karibiska urinvånare och slavar) finns representerade, såväl som ättlingar till europeiska invandrare (s.k. criollos). De europeiska immigranternas ättlingar har mycket påtagligt dominerat Guatemalas politiska och ekonomiska utveckling ända sedan de första spanjorerna steg i land för närmare 500 år sedan. Guatemala är ett av de mest rurala länderna i Latinamerika; drygt 50 procent av landets befolkning bor på landsbygden. Guatemala är även ett av regionens mest ojämlika länder, och de fattigaste är främst urfolk och kvinnor. Omkring hälften av befolkningen lever i fattigdom och drygt 13 procent lever i extrem fattigdom. För den dryga hälften av befolkningen som utgörs av urfolk lever mer än 7 av 10 i fattigdom. POLITISKT SYSTEM Guatemalas författning från 1985 föreskriver ett demokratisk statsskick där presidenten är stats- och regeringschef samt överbefälhavare och har stora befogenheter. Presidenten har den verkställande makten och utser själv sina ministrar. Mandatperioden är fyra år och presidenten har inte rätt att ställa upp för omval. Kongressen har en 2
kammare och de 158 ledamöterna väljs vart fjärde år samtidigt som presidenten. Rösträttsåldern är 18 år. Militärer får inte rösta. De 13 domarna i högsta domstolen tillsätts av kongressen och har en femårig mandatperiod. Partierna i Guatemala har generellt sett svaga partistrukturer och saknar ofta tydlig ideologisk inriktning eller förankring på gräsrotsnivå. Frekventa partibyten bland kongressledamöterna, pendlande koalitionsbildningar, brist på interndemokrati samt inre partipolariseringar präglar det guatemalanska politiska systemet. Avsaknaden av en koherent och transparent politik försvagar förtroendet mellan politiker och det civila samhället. Guatemalas 22 departement styrs av guvernörer utsedda av presidenten, och landets 333 kommuner styrs av borgmästare som utses i val som hålls i samband med parlamentsvalet. DEN INRIKESPOLITISKA UTVECKLINGEN Från självständigheten fram till 1980-talet växlade makten mellan olika typer av autokratier och militärdiktaturer. Det enda undantaget från denna utveckling inträffade mellan åren 1944 och 1954, då två på varandra följande reformvänliga presidenter, Juan Arévalo respektive Jacobo Árbenz, försökte modernisera och demokratisera landet. De sociala och agrara reformerna motarbetades av landets stora jordägare, såsom det amerikanska storföretaget United Fruit Company (med CIA:s styrelseordförande i sin ledning) som förlorade hälften av sina ägor då Jacobo Árbenz omfördelade cirka 8 840 km2 jord till småjordbrukarnas fördel. Denna åtgärd spädde på storgodsägarnas missnöje och 1954 störtades Árbenz i en statskupp iscensatt av den inhemska oppositionen med stöd av den amerikanska underrättelsetjänsten (CIA). Kommunistpartiet förbjöds, och såväl vänster- och centerorienterade partier som fackföreningar förtrycktes. Militären tog över makten, jorden återgavs till de gamla jordägarna, och reformsträvande guatemalaner förföljdes eller avrättades. De politiska och sociala spänningarna ledde i början av 1960-talet till en intern väpnad konflikt som varade i 36 år. Med hjälp av internationella medlare inleddes år 1990 fredsförhandlingar mellan den guatemalanska staten och den största gerillagruppen i landet, Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca (URNG). Förhandlingarna pågick i sex år, under vilka olika partiella fredsavtal kom att upprättas, och i december 1996 kunde ett formellt slutgiltigt fredsavtal undertecknas mellan bl.a. dåvarande presidenten Álvaro Arzú (PAN) och företrädare för URNG. År 1994 installerade FN en internationell mission i landet, MINUGUA, med uppgift att verifiera fredsavtalet om mänskliga rättigheter från samma år. Från 1997 övergick missionen till att verifiera genomförandet av samtliga fredsavtal. Åtaganden inom ramen för fredsavtalen innefattade bl.a. ökad respekt för urfolkens rättigheter, kvinnors rättigheter, stärkt rättsäkerhet, demilitarisering, ersättning till krigsoffren samt ökade intäkter till statskassan. MINUGUA stannade kvar i landet till 2004. Efter valet 1952 skulle det dröja ända fram till 1985 innan nästa legitimt genomförda val ägde rum, då kristdemokraten Vinicio Cerezo valdes till president. Demokratin har därefter stabiliserats med undantag för en statskupp 1993 som dock misslyckades. De politiska maktskiftena har varit många och militären har historiskt sett varit inflytelserik. Korruption, penningtvätt, narkotikahandel och övrig organiserad brottslighet - i samspel med ett svagt rättsväsende - är några av Guatemalas stora problem. Många av dessa har uppenbara historiska rötter och är ett resultat av en djup fattigdom och en av världens mest skeva inkomstfördelningar. Urfolken är politiskt, ekonomiskt och socialt marginaliserade. Bristen på politisk kontinuitet är uppenbar; sedan 1986 har ännu inget politiskt parti suttit vid makten längre än en mandatperiod. I valet 1999 blev partiet Frente Republicano Guatemalteco (FRG) största parti i parlamentet och partiets kandidat Alfonso Portillo gick dessutom segrande ur presidentvalet. Partiets grundare, den forne diktatorn Efraín Ríos Montt utsågs till talman i kongressen. FRG-regeringens mandatperiod kantades av en rad skandaler och i slutet av februari 2004 lämnade President Portillo landet efter att ha anklagats för allvarliga korruptions- och mutbrott. Under 2008 återvände Portillo till Guatemala efter drygt 4 år i exil, utlämnad av Mexiko, och är nu frihetsberövad i Guatemala, åtalad för bl. a. förskingring. USA har begärt att Portillo ska utlämnas efter rättegång i Guatemala, där han anklagas för penningtvätt. I den andra omgången av presidentvalet 2003 vann Óscar Berger och dennes högerkoalition GANA (Stora nationella alliansen) över motkandidaten Álvaro Colom och dennes parti UNE (Hoppets nationella union). Berger-regeringens vallöften om ekonomisk reaktivering, fler arbetstillfällen, förbättrad utbildning, hälsa och ökad säkerhet kom till stor del på skam. Detta berodde bl.a. på att regeringspartiet befann sig i minoritetsställning samt att den statsfinansiella situationen var mycket svag på grund av det generellt mycket låga skatteuttaget. 3
I 2007 års presidentval segrade Álvaro Colom (UNE) över den f.d generalen Otto Pérez Molina (PP). Colom hade framförallt en stark förankring bland de fattiga på landsbygden, där hans löften om satsningar på sjukvård, utbildning och landsbyggdsutveckling erhöll stöd. Segern innebar att ett vänsterorienterat parti kom i regeringsställning för första gången sedan militärkuppen 1954. UNE blev det största partiet i kongressen men hade ingen egen majoritet, vilket innebar att Colom och hans regering var tvungen att förhandla med andra partier för att genomdriva sin politik. Mandatperioden präglades av frekventa avhopp från regeringspartiet samt lösa och skiftande koalitioner; UNE:s redan svaga majoritet i parlamentet försvagades ytterligare när en grupp utbrytare ur partiet 2009 bildade ett nytt oberoende parti, LIDER, vars ledare Manuel Baldizon sedermera utmanade om presidentposten i valet 2011. Regering Colom drev en blygsam social reformagenda som fokuserade på att förbättra hälsovården, utbildningen och tillgången på baslivsmedel och utsäde i de fattigaste kommunerna på landsbygden. För det skapades flera statliga sociala hjälpprogram, ledda av presidentens hustru Sandra Torres, som fick stor makt i regeringen. De svaga statsfinanserna tvingade regeringen att ta utlandslån, särskilt efter misslyckandet att genomdriva en nödvändig skattereform som Colom tidigare aviserat. Guatemalas konstitution hindrar en sittande president att ställa upp för omval. Istället lanserade UNE Coloms fru Sandra Torres som presidentkandidat. Konstitutionen förbjuder emellertid också att nära släktingar till presidenten kandiderar, och i syfte att kringgå denna bestämmelse skiljde sig makarna Colom-Torres i april 2011. Bara två månader innan valet i september 2011 beslöt författningsdomstolen att ogiltigförklara Torres kandidatur. Huvudmotiveringen var, något förenklat, att skilsmässan var en skenmanöver som skulle ha skett långt tidigare för kunna göra Sandra Torres kandidatur laglig. UNE hade därför ingen egen kandidat i presidentvalet 2011. Det högerliberala Patriotiska partiet, med dess ledare Otto Pérez Molina, vann i början av november över affärsmannen Manuel Baldizon i andra omgången av valet efter att ha fått 54 procent av rösterna. Pérez Molinas parti PP fick också flest mandat i parlamentsvalet men saknar egen majoritet, vilket innebär att det är beroende av stöd från någon/några av de övriga 10 partierna i parlamentet för att genomdriva sin politik. Valdeltagandet var det högsta under Guatemalas demokratiska historia - ett resultat av flera års satsningar på att öka antalet röstregistrerade och antalet vallokaler på framförallt landsbygden. 61 procent av de röstberättigade medborgarna deltog i den andra valomgången. Pérez Molina hade sitt huvudsakliga stöd från huvudstaten Guatemala city samt kranskommunerna i huvudstadsområdet, ca en fjärdedel av de röstande kom därifrån. För första gången någonsin har Guatemala genom Roxana Baldetti en kvinnlig vicepresident. I parlamentet är dock kvinnorna och urfolken fortsatt kraftigt underrepresenterade. De utmaningar som Guatemala idag står inför sammanfaller med de frågor som Pérez Molina tog upp i sin valkampanj och som han nu lovar att åtgärda. Den allvarliga säkerhetssituationen är fortsatt ett stort problem - narkotikakarteller och kriminella ungdomsgäng utgör betydande säkerhetshot. Den nye presidenten, som tillträdde den 14 januari 2012, har bland annat lovat rekrytera 2 500 nya poliser per år under sin mandatperiod (4 år) och att engagera militären för att bekämpa den organiserade kriminaliteten och öka tryggheten för landets invånare. Regeringen har också en uttalad ambition att reducera den utbredda fattigdomen i landet genom att institutionalisera de sociala program som den föregående regeringen startade, förutom kontantbidrag och utdelning av livsmedel/basvaror till över en miljon fattiga guatemalaner, har regeringen också lovat att ge stöd till småbönder för ökad odling av basgrödor, bättre bevattning samt ökad prisstabilitet. Såväl utbildningssektorn som hälsovården i landet är underfinansierade och även i övrigt eftersatta vad gäller tillgång och kvalité. Pérez Molinas första åtgärd som president var att uppfylla vallöftet att utlysa katastroftillstånd för sjukvården i landet. I synnerhet ska mödra- och barnhälsovården prioriteras, två områden som är synnerligen eftersatta i ett internationellt perspektiv. Finansieringen av de offentliga insatserna under Coloms regeringstid skedde med ökad upplåning utomlands med ett ökat budgetunderskott som konsekvens. Det finns en ökande insikt om att skatterna i landet - som idag ligger på knappt 10 procent av BNP och är bland de lägsta i världen - måste höjas för att finansiera de utlovade sociala satsningarna samt förhindra att statsskulden växer ytterligare. President Pérez Molina har uttryckt att detta i första hand bör ske genom att fler betalar inkomstskatt och att de idag vidsträckta avdragsmöjligheterna reduceras. EKONOMI OCH HANDEL Fredsavtalen från 1996 uttryckte ambitionen om en bred nationell konsensus kring prioritering av ekonomiska, sociala och säkerhetsrelaterade frågor. Under början av 2000-talet genomfördes vissa viktiga strukturreformer (t.ex. inom 4
finanssektorn), medan andra av fredsavtalens blygsamma mål särskilt när det gäller skattefrågor, sociala utgifter och god samhällsstyrning dock bara har uppnåtts till viss del eller inte alls. Exportsektorn har varit drivkraften bakom den tillväxt som skett, med stöd av en varaktig makroekonomisk stabilitet och några genomförda strukturreformer. Ekonomin har gynnats av övergången från militärt till civilt och demokratiskt styre (1985) och de fredsavtal som satte punkt för 36 års intern väpnad konflikt. Guatemala som helhet är inget fattigt land. Världsbanken klassar Guatemala som ett lägre medelinkomstland. Trots detta är fattigdomen betydligt mer utbredd än i andra länder med motsvarande BNP. Omkring hälften av befolkningen lever i fattigdom och 13 procent i extrem fattigdom. Av urfolken, som främst består av olika mayafolk, uppskattas att mer än sju av tio personer lever i fattigdom. Kvinnor på landsbygden är fattigast, där analfabetism och kronisk undernäring är vanligt förekommande. Minst 50 procent av kvinnorna står utanför den reguljära marknaden. Den sociala och ekonomiska ojämlikhet som genomsyrar det guatemalanska samhället utgör ett generellt stort hinder mot ekonomisk utveckling, och verkar hämmande för produktiviteten, konkurrenskraften och investeringsklimatet. Ett särskilt viktigt ekonomiskt problem är den långsamma ökningen av produktiviteten, vilket speglar de ovan nämnda strukturproblem som kännetecknar Guatemalas ekonomi och som är ett hinder för ekonomisk utveckling. Den svaga produktiviteten är kopplad till den jämförelsevis mycket låga nivån av investeringar som andel av BNP. Dessa fenomen är i sin tur kopplade till ett ogynnsamt investeringsklimat: ineffektiva institutioner, utbredd korruption, höga brotts- och våldsnivåer samt en utbredd straffrihet är några av de faktorer som bidrar till detta. Flertalet av dessa problem sammanhänger med den kraftiga underfinansieringen av offentliga tjänster, både i en regional och global jämförelse. Att landets bristfälliga utbildningsväsende i realiteten tidigt exkluderar många invånare på grund av höga skolavgifter, och att kvaliteten därtill ofta är undermålig - med konsekvensen att analfabetismen alltjämt är utbredd - är ytterligare faktorer som har negativ påverkan på produktiviteten och den ekonomiska tillväxten. Att förändra det idag låga skatteuttaget är något av en nyckel för att kunna modernisera och utveckla landet. Medan det genomsnittliga skattetrycket bland utvecklingsländer enligt IMF är 18 procent (39 procent bland OECDländer), har Guatemalas skattetryck under det senaste decenniet legat kring 10 procent, vilket motsvarar Sveriges skattetryck 1930. De låga skatteintäkterna och statens begränsade sparande minskar tillgängliga medel för sociala utgifter och offentliga investeringar. Att 2000-talet (fram till andra halvåret 2008) var den tillväxtmässigt bästa perioden i Guatemala sedan tidigt 1970-tal - samtidigt som antalet personer som lever i fattigdom ökade under denna period - visar på de fortsatta strukturella problemen. Den låga skatteuppbörden tillsammans med ökade offentliga utgifter skapade stora budgetunderskott under den förra regeringens mandatperiod. Regering Colom presenterade förslag till skattereformer för att öka intäkterna till statskassan, men motståndet i kongressen och i företagarkretsar mot i princip varje form av skattereform har varit starkt. Statsbudgeten för 2011 uppgick till drygt 54 miljarder quetzales, vilket motsvarar omkring 5 procent av Sveriges statsbudget. Tillväxten bromsade in kraftigt under 2009 till följd av den globala ekonomins nedgång. Effekterna av den ekonomiska krisen blev splittrade. Jämfört med de övriga centralamerikanska länderna klarade sig Guatemala relativt bra, vilket bland annat berodde på landets förhållandevis stabila makroekonomiska system med relativt sund offentlig finansiell situation samt en inhemsk finanssektor med begränsade internationella kontaktytor. Guatemala var det enda landet i Centralamerika som inte hamnade i recession under 2009. Tillväxttakten började långsamt återhämta sig under det första halvåret 2010 och accelererade mot slutet av 2010, driven av ökande privatkonsumtion, remitteringar och investeringar liksom en ökande export och import. Exportnivåerna var i januari 2011 åter i nivå med tiden före den ekonomiska krisen. Stigande priser på livsmedel och bränsle har under 2011 drivit upp inflationen till den övre delen av centralbankens stipulerade inflationsmål om 4 till 6 procent. De senaste åren har jordbrukets andel av BNP minskat och servicesektorn och handelns andel ökat. Jordbrukssektorn står dock alltjämt för den största delen av sysselsättningen (drygt 30 procent). Handelssektorns expansion har åtföljts av en växande informell sektor och ett ökande deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden. Den informella sektorn beräknas utgöra omkring 70 procent av den totala ekonomin. Guatemala är ett transitland för narkotikahandel, och narkotikarelaterade ekonomiska flöden utgör en inte obetydlig andel av landets ekonomi, enligt vissa uppskattningar omkring 3-5 procent av landets BNP. Guatemala är i stor utsträckning beroende av export, som utgör cirka 20 procent av BNP. Guatemalas huvudsakliga exportprodukter är i storleksordning socker, kaffe, bananer, kardemumma, olja och gummi. Kaffe passerade under 2011 socker som Guatemalas främsta exportprodukt: exportvärdet på kaffe ökade med hela 66 procent under första 5
halvåret 2011 jämfört med första halvåret 2010 medan sockerexporten under samma period minskade med 18 procent. Dock resulterade de omfattande översvämningarna i samband med stormen Agatha under försommaren 2010 i skador på landets sammanlagda jordbruksproduktion som beräknades motsvara drygt 10 procent av det totala exportvärdet. Andelen export av icke-traditionella produkter såsom specialiserade jordbruksprodukter och lättare industriprodukter har ökat markant de senaste åren och utgör nu nästan 70 procent av den totala exporten. Intäkterna från oljeutvinning har däremot minskat under de senaste åren på grund av minskade utvunna volymer. En annan viktig exportsektor är textil och konfektion. Exporten via legosömnadsfabriker, så kallade maquilas, steg med 25 procent under de första sex månaderna 2011 jämfört med motsvarande period 2010. Guatemalas största exportmarknader 2010 var USA (40 procent), El Salvador (10 procent), Honduras (9 procent) och Mexico (6 procent). Guatemalas viktigaste importpartners är USA (36 procent), Mexico (11 procent), Kina (6 procent) och El Salvador (5 procent). INDIKATOR 2006 2007 2008 2009 2010 2011 (prognos) Real BNP-tillväxt 5,4 6,3 3,3 0,5 2,8 3,6 Nominell BNP (MUSD) 30 100 34 100 39 100 38 000 41 100 49 000 BNP/capita** (USD, 7 000 7 200 7 300 7 200 7 200 7 200 köpkraftsjusterad) Offentligt finansiellt sparande -1.9-1.4-1.5-3,2-3,0-2,8 (budgetkvot) (% av BNP) Statsskuld (% av BNP) 28 26 36 29 30 28 Inflation (KPI) (%) 5.8 8.8 9.4 0,8 5,4 6,4 Ult. direktinvesteringar (% av 1,8 2,1 2,1 1,8 - - BNP) Bytesbalans (% av BNP) -5,0-5,2-4,8-0,6 3,3 - Ease of Doing Business index, 115 114 112 110 97 World Ranking (World Bank) % av befolkningen som lever i extrem fattigdom 15.2 * - - - - 13.3 * % av befolkningen som lever i fattigdom 51.0 * - - - - 53.7 * % av den urbana befolkningen som lever i fattigdom 30.0 * - - - - 61.9 ** % av den rurala befolkningen som lever i fattgdom 70.5 * - - - - 61.4 * Källor för siffrorna i tabellen: IMF och The Economist Intelligence Unit (EIU), där inget annat anges. * Siffrorna om fattigdom härrör från Guatemalas officiella statistikinstitut INE och bygger på den nationella levnadsundersökningen från 2006 och den senaste undersökningen från 2011. Vissa siffror har avrundats. ** Den stora procentuella ökningen i jämförelse med 2006 beror på att man i beräkningarna som låg till grund för den senaste undersökningen tog hänsyn till att det är dyrare att leva i staden än på landsbygden. MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER (MR) Situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Guatemala är prekär. Återverkningarna av den 36 år långa interna väpnade konflikten har genererat ett synnerligen våldsamt och rättsosäkert samhälle. Staten saknar kapacitet att på ett effektivt sätt bekämpa och beivra den ökande brottsligheten i landet. Kränkningar av mänskliga rättigheter där poliser är inblandade förekommer och innefattar bl.a. mord, tortyr, kidnappningar, människohandel, godtyckliga arresteringar och misshandel. Flera fall av hot, attacker och mord riktade mot människorättsaktivister, domare, åklagare och journalister har registrerats under året. Förutom det brutala våldet är straffrihet och korruption djupgående problem. Omfattande och nödvändiga genomgripande reformer av polis- och åklagarmyndigheterna lyser alltjämt med sin frånvaro. Dödsstraff finns som påföljd i 6
straffskalan men har inte verkställts sedan år 2000. Landets fängelser präglas av överbeläggning, bristande sanitära förhållandet och kriminalitet. Existensen av parallella illegala maktstrukturer och deras inflytande i statsapparaten underminerar regeringens försök att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna. Dessa strukturer består av olika nätverk av tjänstemän, affärsmän, brottslingar, medlemmar i ungdomsgäng och delar av polisen, militären och de privata säkerhetsstyrkorna. Den internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala, CICIG, har sedan september 2007 bistått landets nationella myndigheter för att söka minska den utbredda straffriheten i landet, som uppgår till 98 procent. Kommissionens mandat sträcker sig till september 2013. Situationen för ekonomiska och sociala rättigheter samt enskilda gruppers rättigheter har haft få framsteg under det senaste året. Till stor del beror detta på minimala statliga resurser och ojämn anslagsfördelning av de begränsade medlen. Inkomstklyftorna i Guatemala är bland de största i världen och uppskattningar gör gällande att fattigdomsminskningen har varit begränsad de senaste åren. Speciellt utsatta är urfolk, kvinnor och barn på landsbygden. Diskrimineringen mot urfolken är strukturell, och fredsavtalet från år 1995 rörande urfolkens rättigheter är det avtal som i minst utsträckning har implementerats. Våld mot kvinnor är vanligt förekommande och de senaste årens ökning av kvinnomord är en mycket allvarlig negativ utveckling. Den kroniska undernäringen bland barn under fem år är omfattande och tillgången till hälsovård och utbildning för stora delar av befolkningen är begränsad. Diskriminering mot HBT-personer förekommer, liksom hatbrott. Guatemala tar emot ett fåtal flyktingansökningar och enstaka personer beviljas asyl av flyktingskäl. Personer med funktionsnedsättning har begränsat tillträde till utbildning, arbete och social service. För mer detaljerad information, se Utrikesdepartementets årliga rapport om de mänskliga rättigheterna i Guatemala på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter: www.manskligarattigheter.gov.se INTERNATIONELLA RELATIONER Politik Guatemala är medlemsaktör i flera multilaterala samarbeten. Sedan fredsavtalen har staten också gått med i flera olika internationella samarbeten för att komma tillrätta med exempelvis MR-brott, narkotikahandel och miljöförstöring. Guatemalas geografiska närhet och landets stora handelsexponering mot USA gör att landet traditionellt har haft ett stort inflytande på Guatemalas politik. USA ger även visst stöd för bekämpning av narkotikahandel, bl.a. inom ramen för narkotikabekämpningsprojektet Plan Mérida. Ända sedan mitten av 1800-talet har Guatemala tvistat med sitt grannland Belize om gränsdragningen länderna emellan. Åtgärder har vidtagits inom Organisationen för de amerikanska staterna (OAS) för att få ett slut på konflikter i gränszonen, och konflikten har successivt svalnat under de senaste åren. Vid OAS toppmötet i Washington 2008 skrev båda regeringarna under ett avtal om att hänskjuta konflikten till internationella domstolen i Haag (ICJ), vilket uppfattas som ett viktigt steg mot en fredlig lösning på den långvariga tvisten. Av konstitutionella skäl måste dock frågan först avgöras i kongressen samt genomgå en folkomröstning för att ICJ ska ges jurisdiktion att avgöra frågan, vilket ännu inte har skett. Ekonomi Guatemala är i stor grad beroende av export och bedriver en aktiv handelspolitik. Landet är medlem i den Centralamerikanska Gemensamma Marknaden (MCCA), har frihandelsavtal med Mexico, Taiwan, Chile, Dominikanska republiken och Panama, och ett partiellt frihandelsavtal med Colombia. Förhandlingar om ett frihandelsavtal med Kanada är i slutfasen. Landet har den senaste tiden tagit flera steg för att öka förutsättningarna för en stärkt exportsektor. Tillsammans med El Salvador har Guatemala gått i bräschen för ökad ekonomisk och institutionell integration i Centralamerika. Guatemala verkade aktivt för att få till stånd ett associeringsavtal mellan Centralamerika och EU. Förhandlingarna inleddes formellt i oktober 2007 och avtalet undertecknades under EU-LAC toppmötet i Madrid i maj 2010. Associeringsavtalet utgörs av tre pelare: politisk dialog, utvecklingssamarbete och frihandel. Avtalet är det första biregionala associeringsavtalet för såväl Centralamerika som EU. Vad gäller handelspelaren ger associeringsavtalet de centralamerikanska länderna fritt tillträde till den europeiska marknaden för omkring 90 procent av samtliga 7
centralamerikanska exportprodukter. För de mer känsliga exportvarorna ger avtalet de centralamerikanska länderna gradvis minskade tullsatser (t.ex. bananer) eller gradvis ökade exportkvoter (t.ex. socker, ris och nötkött). Innan avtalet kan träda i kraft måste det emellertid godkännas av samtliga av EU:s medlemsstaters parlament, Europaparlamentet samt de centralamerikanska ländernas respektive parlament. Förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika har sannolikt utgjort en mycket positiv katalysator för den ekonomiska integrationen i Centralamerika. Särskilt EU:s krav att de centralamerikanska länderna ska förhandla som ett gemensamt block med en gemensam röst har bidragit till ökat förtroende länderna emellan, vilket har underlättat den fortsatta integrationsprocessen. En annan bidragande och viktig orsak till att den ekonomiska integrationen har fortsatt att avancera är att den privata sektorn är allt mer positiv till ökad regional integration. CAFTA-DR, frihandelsavtalet mellan CA-5, Dominikanska republiken och USA, trädde ikraft i Guatemala den 1 juli 2006. CAFTA-DR ökar tillträdet till den amerikanska marknaden för många av landets exportprodukter. Bland de sektorer som har gynnats mest kan nämnas export av textilier, skor och processade livsmedel. Avtalet innehåller även ramverk för vidare reformer inom immaterialrätt, tvistlösning och tullregler. SVERIGE OCH GUATEMALA Sveriges ekonomiska relationer med Guatemala Sveriges handel med Guatemala är begränsad, liksom närvaron av svenska företag. Handelsbalansen mellan de båda länderna väger tungt till Sveriges fördel. Sveriges export 2010 uppgick till 343 MSEK (337 MSEK 2009), medan importen från Guatemala nådde 50 MSEK under samma år, vilket är mer än en halvering på två år. En stor del av importen från Guatemala går dock via europeiska hamnar och registreras sedan EU-inträdet inte som import till Sverige. 2010 var de främsta svenska exportprodukterna till Guatemala verkstadsprodukter, maskiner, telekommunikationsutrustning och pappersprodukter. De viktigaste importprodukterna var kaffe, kardemumma samt sesamfrön. Två svenska företag, Ericsson och ABB, har kontor i Guatemala, och står också för den största delen av Sveriges export till landet. Tetra Paks planerade etablering i Guatemala är inte slutförd. Andra företag, såsom SKF, företräds genom dotterbolag i något av grannländerna. Ett tjugotal andra företag representeras genom lokala återförsäljare och distributörer, såsom Elof Hansson, Volvo personvagnar, Volvo lastvagnar, Elektrolux, Atlas Copco, Sandvik, Oriflame, Astra Zeneca, de Laval, Husqvarna, Bahco, Orrefors och Kosta Boda. Sektorer med utvecklingspotential för Sveriges del är skogssektorn, infrastruktur, bioteknologi, vattenkraft och miljöteknik. Verktyg som kan underlätta investeringar i dessa sektorer är dels det investeringsskyddsavtal som Guatemala och Sverige skrev under i februari 2004, dels det riskkapital Swedfund ställer till förfogande för svenska investeringsprojekt i Centralamerika. Möjligheter att särskilt främja svensk miljöteknik kommer att undersökas under 2012, i enlighet med den svenska regeringens prioriteringar. Sveriges utvecklingssamarbete med Guatemala Sveriges utvecklingssamarbete med Guatemala uppgick 2011 till 172 MSEK i utbetalade medel och har fredsavtalet från 1996 som plattform. I regeringens strategi för samarbetet med Guatemala 2008-2012 fastställs en inriktning på tre samarbetsområden: i) demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter; ii) hållbar fattigdomsorienterad tillväxt i fattiga regioner, samt iii) hälsa. Frågor kring konflikthantering, jämställdhet och kvinnors rättigheter, samt urfolkens rättigheter ges särskild prioritet. I den svenska regeringens kategorisering av länder med vilka Sverige ska bedriva utvecklingssamarbete finns Guatemala inom kategorin konflikt och post-konflikt länder. Utvecklingssamarbetet sker med statliga myndigheter som valmyndigheten, TSE, statistikinstitutet INE, hälsovårdsministeriet, presidentens sekreteriat för kvinnofrågor och den särskilda myndigheten för försvar av mayafolkens rättigheter, FN-organet Unicef, UNFPA, OHCHR, UNDP och den särskilda internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala, CICIG. Vidare ges stöd till flera svenska enskilda organisationer (bland dem Kooperation Utan Gränser, Diakonia, Kristna Freds och Svenska kyrkan) Besöksutbytet mellan Sverige och Guatemala I juni 2008 besökte statssekreteraren för utvecklingsfrågor Joakim Stymne landet och undertecknade bl.a. ett proceduravtal med Guatemalas dåvarande vice utrikesminister Lars Pira. 8
9