TÅBY KYRKA Tåby socken Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2007 TÅBY KYRKA Tåby socken Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

TÅBY KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift. Delrapport maj 2007. Innehåll INLEDNING... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 TÅBY KYRKA... 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5 Socknen... 6 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 7 Kyrkobyggnaden... 7 Exteriör beskrivning... 9 Interiör beskrivning... 10 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 12 Kyrkogården... 13 Kyrkobyggnaden... 13 HÄNDELSELISTA... 14 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 18 KÄLLOR... 18 Övriga inventeringar... 18 Kartor... 18 2

INLEDNING Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko-/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till 3

värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet 4

TÅBY KYRKA Tåby 8:1, Tåby socken, Norrköpings kommun, Björkekinds härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift Tåby är en medeltida sockenbildning och den första kända kyrkan på platsen uppfördes av sten sannolikt under 1100-talet. Den revs 1788 i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats. Den nya kyrkan uppfördes av stiftsbyggmästare Casper Seurling efter ritningar av arkitekt Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. Kyrkan invigdes 1789, men tornet färdigställdes inte förrän 1819. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten med sedan 1962 frilagd stensockel. Fasaderna är putsade med en genomfärgad stänkputs som sprutats på vid renoveringen 2002. De rundbågiga fönsternischerna går ner till marknivå med mindre rundbågiga fönsteröppningar med svartmålade gjutjärnsbågar med färgat antikglas. Långhuset och koret har sadeltak och sakristian har ett tälttak. Tornet kröns av en svängd huv med uttag för urtavlor. Samtliga tak är täckta med spån. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. På kyrkogården finns ett f d gravkor med en mycket påkostad arkitektonisk utformning. Det uppfördes 1784 för D H Taube och Beata Magdalena Ribbing på Mem. Det ombyggdes omkring 1950 till bårhus. BESKRIVNING OCH HISTORIK Utsnitt ur ekonomiska kartans blad 086 76 Tåby, 1980. 5

Utsnitt ur häradsekonomiska kartan 1868-77, Kuddby. Socknen Tåby är en medeltida sockenbildning och omnämns 1341 som Taby. Socknen är belägen på Vikbolandet vid innersta viken av Slätbaken vid Göta kanals utlopp. Vikbolandet tillhör östra Östergötlands odlingsbygd och huvudnäringen har varit åkerbruk. Södra delen av socknen upptas av Ramundebergets östra och norra delar. Ramunderborgen, som är belägen på Vikbolandets högsta bergsparti, tillhör en av landets större fornborgar. På norra sidan av Bråviken har sockenallmänningen legat med bl a marmorfyndigheter. Inom socknen passerar den äldre landsvägen mellan Söderköping och Vikbolandet. I Tåby inrättade lagmannnen och friherren Fredrik Jakob Funck 1852 det första enskilda sockenbiblioteket. Bland socknens större gårdar intar Mems säteri en särställning. Mems kanalsamhälle har vuxit fram runt enkelslussen Bengt Erland Sparre, som anlades 1832 och avslutade Göta kanal. Vid Mem har det funnits en rad tidiga fabriksinrättningar; tegelbruk, tvålfabrik, såpsjuderi, tobaks- och ättiksfabriker. Ytterligare ett tegelbruk, Beatelunds tegelbruk, anlades i slutet av 1880-talet. Kyrkomiljön 6

Tåby kyrkby är belägen ca 15 km sydost om Norrköping och ca 5 km norr om Söderköping på en flack grusås omgiven av ett öppet odlingslandskap. Vid vägkorsningen för vägen mot Östra Husby och vägen mot Mem har under senare tider en villabebyggelse vuxit fram. Utmed den äldre vägsträckningen mot Mem ligger skolbyggnader, f d sockenstuga och f d klockarebostad. Skolan som fortfarande är i bruk består av en äldre byggnad av trä från år 1900 kompletterad med senare byggnader. Samtliga skolbyggnader är försedda med gulmålade träfasader. Norr om kyrkan är den f d prästgården belägen med mangårdsbyggnad från mitten av 1800-talet. Tåby gårds marker gränsar mot kyrkogården i söder. Sydöst om kyrkan, på andra sidan landsvägen, låg kyrkstallarna fram till 1953, då de revs. Kyrkogården Norr om kyrkan uppfördes 1784 ett gravkor för D H Taube och Beata Magdalena Ribbing på Mem. Det ombyggdes omkring 1950 till bårhus. Det f d gravkoret har en mycket påkostad arkitektonisk utformning. Det har en kvadratisk grundplan, vitputsade fasader och ett högt kopparklätt tak med svängda sidor. Fasaderna avfärgades med stänkputs samtidigt med kyrkan 2002-2003. Huvudfasaden är förlagd mot söder med en portal i kalksten, som flankeras av två kalkstensobelisker med Taubes och Ribbings vapen. Ett gavelfält med en kalkstensrelief kröner fasaden. Ovanför porten finns en kalkstensplatta med inskription; DIDRICH HENRIC TAUBE OCH BEATA MAGDALENA RIBBING TY SLIKOM SKALL PÅ SISTONE WÄL GÅ. PSALM XXXVII V:37. På den norra sidan finns årtalet 1784. Golvet i bårhuset är sedan ombyggnaden lagt med kvadratiska plattor av brun kalksten. Väggarna är vitputsade och det plana taket är försett med en lockpanel. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Det är inte så mycket känt om den medeltida stenkyrka, som revs 1788 i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats. Sannolikt uppfördes den under 1100-talet med rektangulärt långhus och eventuellt med en halvrund absid. Grundmurar, som skulle kunna indikera en halvrund absid framkom 1937-1938 i samband med grävningar för ett nytt pannrum under sakristian. Huruvida ett torn uppfördes samtidigt med kyrkan eller senare är oklart. Under 1600-talet finns ett flertal uppgifter på att kyrkan ombyggdes, men det är oklart i vilken omfattning. Kyrkan försågs då även med ny inredning, bl a ett nytt altarskåp och en orgel. 7

I mitten av 1700-talet hade man stora problem med tornets hållbarhet. Byggmästare Joen Monsson i Orrewalla fick i uppdrag att riva klockstapeln, där klockorna hängde, och tornet skulle nedtagas. Troligen uppfördes en ny träöverbyggnad på de då sannolikt medeltida tornmurarna. Tornmurarna höll tydligen inte utan började omedelbart att spricka, varvid träöverbyggnaden revs redan året därpå. Troligen stod tornet sedan, p g a dåliga grundförhållanden, utan träöverbyggnad tills kyrkan revs 1788. Den nya kyrkan uppfördes efter ritningar av arkitekt Jacob Wulff och uppfördes av stiftsbyggmästaren Casper Seurling (1757-1808). Kyrkan fick en tidstypisk gustaviansk utformning med ljusa fasader och ett relativt brant tak. Ett ovanligt inslag är de rundbågiga fönsternischerna, som går ner till marknivå. Det finns flera olika uppgifter om hur och när tornet uppfördes. Inom församlingen fanns tydligen fortfarande en oro för markförhållandena under det nya tornet, vilket fick till följd att tornet troligen endast uppfördes till samma höjd som långhustaket. Först 1819 fullbordades tornet. Tornavslutningen utfördes enklare än vad arkitekt Jacob Wulff avsåg på ritningarna. Den fick snarare en utformning som påminner om Dagsbergs kyrkas tornhuv, som uppfördes 1782 av byggmästaren Abraham Pousette i Norrköping. Vid en murverksdokumentation som utfördes 1961 i samband med att kyrkan omputsades framkom att fönsteröppningen på tornets norra sida var igensatt. Fönstret har haft samma storlek som kyrkans övriga fönster. Hur det såg ut på södra sidan framgick inte av rapporten. Det finns uppgifter om att problemet med tornets hållfasthet fortsatte och 1847 hade tornet rämningar och bristfälligheter och försågs bl a med dragjärn. Kanske var det i samband med dessa problem som de stora fönsteröppningarna igenmurades. I murverket fanns även en hel del återanvänd huggen och profilerad sten från den äldre kyrkan. Stenarna, av kalksten, har i huvudsak använts i hörnen samt i port- och fönsteromfattningar. Kyrkorummet fick vid nyuppförandet en för tiden typisk utformning med ett ljust och luftigt kyrkorum. Korväggen domineras av en altartavla Hällebergets rämnanden vid Kristi död. Den är målad av målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816), som var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Först 1847 försågs kyrkan med en ny predikstol och en ny orgel. Orgeln byggdes av Sven Nordström i Norra Solberga i Jönköpings län. Sven Nordström (1801-1887) var född i Bälaryd i Jönköpings län och var självlärd orgelbyggare. Nästa större förändring utfördes 1888. Förändringarna som följde det rådande modet innebar bl a att kyrkorummet försågs med tidstypiska öppna bänkar målade i en ekådring. Sannolikt tillkom även gjutjärnsfönstrena vid samma tillfälle. I slutet av 1930-talet blev det åter aktuellt med en renovering. Stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee fick i uppdrag att ta fram ett ombyggnadsförslag. Renoveringen som utfördes 1937-1938 innebar framför allt ommålning av interiören och nya tekniska installationer. Men även bänkarna förändrades och de tidstypiska gavlarna från 1888 ersattes av släta gavlar, som passade den nya tidens saklighet. Flera mindre förändringar har fortlöpande skett under 1900-talet, varav den mest omfattande utfördes 1990-1991 under ledning av arkitekt Owe Axelsson i Norrköping. Då tillkom läktarunderbyggnader innehållande bl a väntrum och toalett. Den senaste utvändiga renoveringen utfördes 2002-2003 då bl a den nuvarande genomfärgade stänkputsen tillkom. 8

Exteriör beskrivning Tåby kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten med sedan 1962 frilagd stensockel. I sockeln finns några huggna och profilerade kalkstenar som härstammar från den medeltida kyrkan. Fasaderna är putsade med en ljus stänkputs som sprutats på vid renoveringen 2002-2003. Synliga ankarjärn med olika utförande finns i framför allt tornets murar. Rundbågiga fönsternischer som går ner till marknivå med mindre rundbågiga fönsteröppningar med svartmålade gjutjärnsbågar med färgat antikglas. Tornet har lunettefönster samt ett runt fönster i väster, samtliga med gjutjärnsbågar. De rundbågiga ljudöppningarna är försedda med luckor med svartmålad stående slät panel. Långhuset och koret har sadeltak och sakristian ett tälttak. Tornet kröns av en svängd huv med uttag för urtavlor. Samtliga tak är täckta med spån. Rännor och stuprör saknas och vattenavrinningen fångas upp i marknivå i kullerstenslagda rännor, vilka delvis har ersatts av gjutna rännor på norra sidan. Huvudingången är via tornet i väster. Den stickbågiga portalen med ovanliggande lunettefönster är förlagd i en rusticerande mittrisalit. Portens dörrblad, som sannolikt utgörs av originaldörrarna, är klädda med brunmålad profilerad panel lagd i fiskbensmönster. Över porten finns en kalkstenstavla med inskription; UNDER CARL XIV JOHANS SVERIGES 9

OCH NORRIGES KONUNGS 2DRA REGERINGSÅR 1819 BYGGDES DETTA TORN. Kalkstenshällar och en gravhäll är lagda som trappstenar. En ingång finns även centralt i södra långhusmuren. Den stickbågiga portalen är också förlagd i en rusticerande mittrisalit med omfattning av kannelerade pilastrar med bl a tandsnitt. Dörrbladen är sedan 1961-1962 klädda med kopparplåt. Äldre kalkstenshällar är lagda som trappstenar. På sakristians östra mur finns en kalkstensplatta med inskription: 1788 KONUNG GUSTAF D:IIIS 18DE REGERINGS ÅR DÅ F G STRÖMFELT STYRDE LÄNET OCH I A LINDBLOM STIFTET BLEF DENNA TÅBY KYRKA GENOM FÖRSAMLINGENS GEMENSAMMA KOSTNAD ALDELES NYBYGD. På sakristians norra sida finns kopparklädda luckor som leder ner till pannrummet i källaren under sakristian. I grunden på östra sidan finns en plåtlucka till källarutrymmet. Interiör beskrivning Långhuset är rektangulärt med ett gjutet golv i mittgången, grå kalksten i sidogångarna och röd kalksten under läktaren. I bänkkvarteren som ligger ett steg högre än det övriga golvet består golvet av obehandlade brädor. Under kyrkans golv har, enligt uppgift, släkten Bagge af Berga en familjegrav. Väggarna är putsade och vitmålade. Taket täcks av ett stickbågigt vitputsat valv som avslutas nedåt av en kraftig profilerad list målad i en ljus marmorimitation. Fönsteröppningarna är sedan 1956 försedda med innanfönster av metall. På södra långhusväggen finns gråmålade pardörrar i en enkel ramkonstruktion. I väster leder gråmålade svängdörrar till ett vindfång och vidare till vapenhuset. Sedan 1991 finns läktarunderbyggnader med svagt rundade hörn mot kyrkorummet och mittgången. På den 10

södra sidan är ett väntrum inrymt och på den norra sidan finns kapprum, handikapp-wc och städskrubb. Båda utrymmena har kalkstensgolv och läktarens vitmålade undersida som tak. Bänkarna är indelade i tre kvarter med öppna gråmålade bänkar. De är från renoveringen 1888, men ombyggda med nya raka gavlar vid renoveringen 1937-1939. Gavlarna är målade i en svartbrun marmorering. Orgelläktaren i väster bärs upp av runda pelare målade i en kraftfull rödbrun marmorering, vilken delvis utgörs av äldre färgskikt. Läktarbarriären har ett utskjutande mittparti med mjukt rundade former. Den är försedd med profilerade speglar, målade i grått med förgyllningar. Läktaren nås via en trappa i vapenhuset. Läktargolvet består av ett äldre trägolv med breda obehandlade brädor. På södra och norra sidorna finns bevarade gradänger och läktarbänkar. På norra sidan har dock de två mittersta bänkarna tagits bort. De bakre bänkarna är inte moderniserade utan har behållit sina raka ryggar. Orgeln är tillverkad 1847 av orgelbyggaren Sven Nordström i Norra Solberga. Fasaden är målad i grått och blått med sparsamma förgyllningar. Korets golv är beläget två trappsteg högre än långhusets golv. Golvet består av breda brädor, som sannolikt kan härröra från byggnadstiden eller eventuellt från ombyggnaden 1888. Koret är utvidgat 1937-38 med nytt golv, vilket troligen 1962 har behandlats med en brun lasyr. Väggar, tak och fönster har samma utformning och ytskikt som i långhuset. På östra väggen finns två stickbågiga dörröppningar till den bakomliggande sakristian. Dörrbladen är klädda med en ramkonstruktion med profilerade speglar med samma utformning som på läktarbarriären samt målade i grått. På södra sidan står en öppen bänk och på den norra sidan en specialtillverkad glasmonter för textilier. Altaret är av trä med gråmålade sidor och svartmålad skiva. Altartavlan framställer Hällebergens rämnande vid Kristi död och är målad 11

av Pehr Hörberg 1796. Den omges av en marmoreringsmålad enkel altaruppsats som kröns av ett mindre kors flankerat av platta figurer föreställande Maria och Johannes. Altarringen ansluter mot altaruppsatsen i öster med raka sidor och något utbuktande framsida. Den är målad i grått med förgyllningar och har samma profilerade speglar som dörrarna till sakristian samt läktarbarriären. Predikstolen är placerad på norra sidan med uppgång från öster. Den är tillverkad 1847 med enkel utformning, gråmålad med förgyllda skurna ornament. Ljudtaket tillkom först i samband med renoveringen 1937-1939. Dopfunten är tillverkad av marmor vid Nya Marmorbruks AB 1960 efter ritningar av arkitekt Kurt von Schmalensee. På foten finns texten; TÅBY FÖRSAMLING GÅVA FRÅN TÅBY SOCKENALLMÄNNING 1960. Kyrkan har två nummertavlor med rektangulära rikt skulpterade förgyllda ramar med texten; Förärad af Enkefru M.E.Zetterberg på Brestad till Tåby nybygda kyrka År 1789 respektive Gifven af Herr Gabriel Zetterberg på Brestad till Tåby Nybyggda kyrka. År 1789. Sakristian är belägen öster om koret med ingångar från korets östra vägg. Dörrbladens insidor består av en gråmålad plankstomme med äldre smidesbeslag och lås. Golvet består av breda obehandlade brädor, vilka sannolikt kan vara originalgolvet eller i samband med ombyggnaden 1888. Väggarna är vitputsade och det plana taket är trärent. Vapenhuset, som är beläget i tornets bottenvåning har ett gjutet golv, troligen sedan 1888. Väggarna är vitputsade och det plana brädtaket är vitmålat. Mot öster finns en stickbågig öppning med gråmålade pardörrar, vilka sannolikt tillhör originalinredningen. Mot kyrkorummet är dörrbladen klädda med en spegelindelning och mot vapenhuset med en plankstomme. Även ytterdörrarnas insida i väster består av en gråmålad plankstomme. Båda portarna har äldre smidesdetaljer och lås. På södra sidan finns en vitmålad brädvägg som skärmar av trappan mot tornet och orgelläktaren. Dörrar leder till tornet och till ett förrådsutrymme under trappan med el-central. Även dessa dörrar har äldre smidesdetaljer. Tornet nås via en trappa i vapenhuset. Trappan utgörs sannolikt av originaltrappan med steg av obehandlad furu. Första våningen har ett golv av breda obehandlade brädor, ett vitmålat plant brädtak och vitputsade väggar. I söder, väster och norr finns lunettefönster av gjutjärn utan innanfönster. I öster finns en stickbågig dörröppning till orgelläktaren med en gråmålad pardörr med spegelindelning och äldre smidesdetaljer. Nästa våning har ett golv av mycket breda och grova brädor, vitputsade väggar och träbjälklagstak. I söder och norr finns lunettefönster. Våningen däröver har i stort sett samma utformning. I väster finns ett runt fönster med en spröjsad båge, vilken har nygjorts som en kopia efter originalfönstret som finns bevarat i tornet. Mot öster finns en rundbågig öppning som delvis är igenmurad och försedd med en mindre plåtlucka, som leder till långhusvinden. Kyrkan har två klockor, storklockan från 1660 och lillklockan som göts 1889 hos J A Beckman i Stockholm. Långhusvinden nås via en plåtlucka från tornets tredje våning. Takstolarna är förstärkta och ovan valvet finns en isolering med sågspån. KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkan, kyrkogården och gravkoret utgör tillsammans med bl a skolbyggnaderna, f d sockenstuga, den f d prästgården och man- och ekonomibyggnaderna vid Tåby gård en innehållsrik och ålderdomlig kyrkomiljö, som vittnar om kyrkplatsens forna betydelse som sockencentrum. Skolbyggnaderna, som fortfarande är i bruk, bidrar starkt till en historisk kontinuitet. 12

Kyrkogården Det f d gravkoret för D H Taube och Beata Magdalena Ribbing på Mems säteri har en mycket medveten arkitektonisk utformning och utgör exteriört ett av de mest påkostade och bäst bevarade gravkoren i Östergötland från slutet av 1700-talet. En fullständig kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Tåby kyrka är såväl exteriört som interiört välbevarad och utgör en god representant för de kyrkobyggnader som uppfördes i slutet av 1700-talet till följd av bl a befolkningsökningen och nya liturgiska ideal. Exteriören präglas av sin tids enkla nyklassicistiska formspråk med ljusa putsade fasader med stora symmetriskt placerade fönsteröppningar och centralt placerad och arkitektonisk markerad sydingång. Ett ovanligt inslag är de rundbågiga fönsternischerna, som går ända ner till marknivån. Kyrkan utgör även en av få 1700-talskyrkor i länet som bevarat takets spånbeläggning. Ålderdomliga inslag är även att kyrkan saknar rännor och stuprör liksom den bevarade vällagda vattenavrinningen av kullersten på södra sidan, som även är unik bland länets kyrkor. De i murverket återanvända huggna och profilerade stenarna från den äldre kyrkan utgör viktiga historiska dokument och ger även en kontinuitet till den rivna medeltida kyrkobyggnaden. Detsamma gäller de återanvända gravhällarna som nu utgör trappstenar. Interiören med stickbågigt valv och profilerad taklist ger tillsammans med den välbevarade ursprungliga inredningen, som bl a altaruppsats och altartavla, altarring, orgelläktare, nummertavlor och innerdörrar ett tidstypiskt ljust och luftigt kyrkorum. Altartavlan är målad av Pehr Hörberg, som är en av länets vid denna tid främsta konstnärer. Altaruppsatsens och läktarpelarnas kraftfulla marmoreringsmålning bidrar starkt till helhetsintrycket. Orgelläktarens gradänger och bänkinredning är kvar på såväl norra som södra sidan, vilket numer utgör ett sällsynt inslag i kyrkobyggnaderna. Orgeln är byggd av orgelbyggaren Sven Nordström och utgör en av hans bäst bevarade orglar. Kyrkans historia är intimt förknippad med ägarna till Mems säteri, vilket är tydligt bl a genom det f d gravkoret på kyrkogården och kyrkans inredning, som t ex predikstolen. Sammanfattning Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med den omgivande bebyggelsen en samlad by- och kyrkomiljö med höga kulturhistoriska värden. Tåby kyrka är såväl exteriört som interiört välbevarad och utgör en god representant för de kyrkobyggnader som uppfördes i slutet av 1700-talet. De spåntäckta taken och den ålderdomliga markbeläggningen med kullersten bidrar starkt till helhetsintrycket. Det ljusa och luftiga kyrkorummet med bevarad originalinredning, som t ex altartavla, altarring, orgelläktare och byggnadsdetaljer, som bl a innerdörrar har stora arkitektoniska och konsthistoriska värden. Altaruppsatsens och läktarpelarnas kraftfulla marmoreringsmålning bidrar starkt till helhetsintrycket. Kyrkans historia är intimt förknippad med ägarna till Mems säteri, vilket är tydligt bl a genom gravkoret och kyrkans inredning. Det f d gravkoret har en ovanligt rikt artikulerad fasaddekoration i kalksten och utgör exteriört ett av de bäst bevarade och påkostade gravkoren i Östergötland från slutet av 1700-talet. 13

HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1100-1199 Nybyggnad Kyrka av sten, eventuellt med halvrund absid, riven 1788, en del stenar återanvändes i den nya kyrkans murar. (BR, ÖLM) 1100-1299 Nybyggnad torn av sten, samtidig med kyrkan eller därefter. (ÖLM) 1640-1649 Specifika inventarier altartavla, återstår fyra evangelister, tillverkade av Hans Behm, Lûbeck. (Tk) 1660 Ändring - ombyggnad, omfattande byggnadsarbeten. (EH) 1660 Specifika inventarier storklockan göts. (ÖLM) 1675-1699 Fast inredning orgelläktare byggdes. (EH) 1683 Reparation tornspiran reparerades. (EH) 1696 Fast inredning orgel byggd av Johan Agerwall, Söderköping, ersattes av ny 1847. (SvK) 1727 Fast inredning Predikstol med dekor, enligt uppgift av Hans Behm, ersattes av en ny 1847. (SvK, EH) 1728 Specifika inventarier lillklockan omgöts av M Hultman, ny klocka 1889. (ÖLM) 1751 Ändring ombyggnad, klockstapeln och det gamla tornet nedtogs helt eller delvis, ett nytt torn uppmurades med ny överbyggnad. Byggmästare Joen Monsson i Orrewalla. (ÖLM) 1752 Ändring ombyggnad, den äldre tornmuren var alltför bräcklig för att bära upp det tunga trätornet. Efter ett år rev man träöverbyggnaden då man upptäckt stora sprickor i muren. (EH) 1777 Ritning till en ny kyrkobyggnad. (Fa) 1781 Valvbågen under tornmuren rasade. (Fa) 1784 Nybyggnad gravkor på kyrkogården för släkterna Taube och Ribbing på Mem, ombyggt till bårhus 1950. (BR) 1785 Ritning till ny kyrkobyggnad, signerad av arkitekt Jacob Wulff, Överintendetsämbetet. (SvK) 1788 Riven Medeltidskyrkan revs. (BR) 1788-1789 Nybyggnad Kyrkan i sin helhet med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Sannolikt uppfördes endast de undre våningarna på tornet, vilket fullbordades 1819. Arkitekt Jacob Wulff, Överintendentsämbetet och byggmästare Casper Seurling. (BR) 14

1796 Specifika inventarier altaruppsats med altartavla Hällebergens rämnande vid Kristi död, målad av Pehr Hörberg. Tavlan bekostades av landshövdingen, friherre Fredrik Ulric Hamilton av Hageby på Mem. (BR, Tk) 1796 Fast inredning altarring, orgelläktare. (SvK, K) 1819 Ändring ombyggnad, exteriör, tornet fick en ny överbyggnad. (BR) 1847 Reparation tornet fick rämningar och bristfälligheter och lagades, dragjärn tillkom. (Fa) 1847 Fast inredning Orgel byggd av Sven Nordström, Norra Solberga, renoverad 1924, 1937, 1954, 1990 och 1998. (BR, Fa) 1847 Fast inredning predikstol skänktes till kyrkan av Edvard Fredrik von Salsa på Mem, försågs med ljudtak 1937. (SvK) 1888 Ändring ombyggnad, exteriör, dörrbladen i sydportalen vändes till utåtgående. Fasaderna ommålades. Eventuellt tillkom nu gjutjärnsfönsren. (Fa, K) 1888 Ändring ombyggnad, interiör, cementgolv i gångarna och i vapenhuset, ny delvis glasad dörr till vapenhuset, ommålning av interiören, nya öppna bänkar (utformning som i Söderköping), bänkar och dörrar troligen i ekimitation. Altarringen, predikstolen och läktarbarriären målades i vitt med förgyllda lister. (SvK, Fa) 1888-1890 Teknisk installation eventuellt tillkom nu en värmeugn med skorsten på södra takfallet. (SvK, Fa) 1889 Specifika inventarier lillklockan göts hos Joh A Beckman, Stockholm. (Fa) 1910 Reparation tornet som skadades vid en jordbävning 1904 lagades med järnband genom väggarna. (Tk) 1914 Vård/underhåll, exteriör, nytt takspån på långhusets södra och sakristians östra takfall. Spånen på norra takfallet samt på tornet reparerades. (Fa) 1922 Vård/underhåll, interiör, renborstning av väggar och tak samt rengöring av snickerier. Arkitekt K Martin Westerberg. (Fa) 1922 Konservering altartavlan restaurerades av konservator G Nilsson. (SvK) 1924 Ändring - fast inredning, orgelverket från 1847 restaurerades av C A Lund, Linköping, även 1954 och 1998. (Fa) 1931 Vård/underhåll, exteriör, spånen tjärades, kors och klot förgylldes, portar, fönster och solbänkar ommålades. Dörren på södra sidan ombyggdes. (Fa) 1931 Gravkoret reparerades. (ÖLM) 1937-1938 Ändring ombyggnad, interiör, kalkstensgolv inlades i sidogångarna. Koret utvidgades och två bänkrader borttogs. Bänkarna från 1888 ombyggdes med nya raka gavlar samt bänkskärmar. Glasdörrarna till vapenhuset ersattes av hela dörrar. Relieferna i läktarbarriärens mittfält borttogs och sannolikt även på altarringen. Interiören ommålades, snickerierna avlutades med undantag av läktarens kolonner och altaruppsatsen, bänkar och predikstol marmorerades i en 15

ursprunglig grågrön ton med förgyllda lister. Läktarbarriär och orgelfasad avlutades och ommålad i ljust grågrönmarmorering. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. Målaremästare M Ekholm, Malmslätt. (SvK, xx 1938-03-24) 1937-1938 Konservering äldre föremål restaurerades och återplacerades i kyrkorummet. Konservator Sundbaum, Linköping. (SvK) 1937-1938 Teknisk installation ångvärmeledning installerad med pannrum under sakristian med utvändig trappa norr om sakristian. Ny skorsten. Vid grävningar under sakristian påträffades skelett samt en grundmur som sannolikt hörde till den äldre kyrkan och tolkades som en halvrund absid. (SvK, ÖLM) 1937-39 Ändring fast inredning, predikstolen försågs med ett ljudtak. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping.(BR) 1946-1947 Vård/underhåll, exteriör, kyrkans spåntak omlades med spån från Grythyttan. Klot och kors förgylldes. (SvK, Fa) 1947 Teknisk installation elektrisk klockringning samt utökad elektrisk belysning i torn, på läktaren och i sakristian. (SvK) 1949-1952 Ändring - ombyggnad Gravkoret för släkterna Taube och Ribbing ombyggdes till bårhus. Kistorna nedsattes i ett nymurat valv under golvet. Fasaderna omputsades, nytt koppartak. Byggnadsfirma B B Gustavsson, arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (SvK, Fa) 1953 Vård/underhåll, exteriör, kyrkans spåntak ströks sannolikt med Toptite. Karlssons takarbete, Västerås?? (SvK) 1954 Ändring fast inredning, orgelverket renoverades av Bröderna Moberg, Sandviken, även 1924 och 1998. (Fa) 1956 Ändring ombyggnad, interiör innanfönster av svetsat stål från Fenestra installeras alternativt tillverkade vid Eskilstuna Fabriks AB. Arkitekt Kurt von Schmalensee.( (ÖLM, Fa) 1960-1961 Specifika inventarier dopfunt i marmor tillverkad vid Nya Marmorbruks AB, ritad av arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. Marmorn är bruten på Tåby sockenallmännings mark. (Tk, ÖD 1961-07-08) 1960-1967 Specifika inventarier de gamla smidda fönstergallerna från 1788 omsmiddes till ljusstakar, som nu är placerade i fönsternischerna. Smidesmästare E W Svensson och sonen Walter Svensson, Tåby. (Tk, ÖD 1967-12-14) 1961 Murverksdokumentation i samband med att putsen knackades ner. Profilerade stenar uttogs ur murverket för att förvaras lösa i kyrkan. (ÖLM) 1961-1962 Ändring ombyggnad, exteriör, all puts höggs ned, sockeln frilades, fasaderna putsades med cementputs. Nya kopparklädda dörrblad i sydportalen. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (SvK, Fa) 1962 Ändring ombyggnad, interiör, bänkarna under läktaren borttogs och nytt golv av kalksten lades där bänkarna stått. Korgolvet omlades och slipades. Sakristian försågs med ny skåpsinredning. Väggarna putsades och avfärgades. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (SvK) 16

1986 Vård/underhåll, exteriör, utbyte av spån på delar av ena takfallet och av söndriga spån på hela taket. Tjärstrykning av hela taket och tornet. Kyrktak Bygg- och Konsult. (NT 1986-09-08) 1991 Arkeologisk förundersökning i samband med schaktning för VA på kyrkogården. Östergötlands länsmuseum. (ÖLM) 1990-1991 Ändring ombyggnad, interiör, läktarunderbyggnader innehållande kapprum och väntrum. De två bakre bänkraderna togs bort. Ommålning av väggar och tak med emulsionsfärg, då ytorna redan hade denna målningsbehandling. Bänkar, läktarbröstning, altarrundel målades i grå blank oljefärg. Kolonnerna under läktaren bättringsmålades. Även sakristian och vapenhuset målades. Altartavlan rengjordes av konservator. Arkitekt Owe Axelsson, Norrköping, byggnadsingenjör Lennart Kjellberg, Norrköping. Östergötlands länsmuseums konservatorsateljé. (ÖLM) 1990-1991 Teknisk installation nytt värmesystem och omläggning av el. (ÖLM) 1998 Ändring fast inredning, orgelverket renoverades av Ålems Orgelverkstad AB, även 1924 och 1954. (ÖLM) 2001 Vård/underhåll, exteriör, långhusets och sakristians tak omlades med nytt furuspån doppade i tjära. Underlagspanelen byttes delvis. (ÖLM) 2002 Vård/underhåll, exteriör, tornet omlades med furuspån. (ÖLM) 2002-2003 Ändring ombyggnad, exteriör, Fasadarbeten på kyrkan, gravkapellet samt grindstolparna. Putsen lagades med Optiroc Serpo kalkbruk och avfärgades med Optiroc stänkputs. Owe Axelsson arkitektkontor, Norrköping, Åby Fasad. (Fa, K) 2007 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet BR Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se EH Härshammar, Elis,Medeltidskyrkor på Vikbolandet. Häradshamamr, Ö Husby, Kuddby, Ö Ny, Tåby. Nyköping 1995. Fa Manuskript till Vård- och underhållsplan för Tåby kyrka. Utarbetat av Stefan Günther vid Fredrikssons arkitektkontor, Norrköping. SvK - Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet. Tk Tåby kyrka, utgiven av Tåby kyrkoråd 1975. ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Ömd Ullén, Marian, Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Riksantikvarieämbetet 2003. 17

BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Tåby kyrkomiljö, K72, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. KÄLLOR Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se Härshammar, Elis,Medeltidskyrkor på Vikbolandet. Häradshamamr, Ö Husby, Kuddby, Ö Ny, Tåby. Nyköping 1995. Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet. Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877. Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del VIII, Uddevalla 1951. Tåby kyrka, utgiven av Tåby kyrkoråd 1975. Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004. Östergötlands läns kalender 1872. Östergötlands länsmuseums arkiv. Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004. Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Kartor Häradsekonomisk karta 1868-1877, Kuddby Ekonomisk karta, 1947 och 1980, blad 8G 7g Tåby Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i maj 2007. Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Linköpings stift och Länsstyrelsen i Östergötland. 18