www.schack.se TfS Stellan Brynell & Tiger Hillarp-Persson Tidskrift för Schack nummer 7/2004, årgång 110 Johan Hellsten: Upplevelser i Grekland Stellan Brynell och Tiger Hillarp-Persson i stormästarsamtal VM i Tripoli Ungdoms-EM Landet runt
OS lagen Sveriges Schackförbund Slottsgatan 155 602 20 Norrköping telefon 011/10 74 20 Tidskrift för Schack är officiellt organ och medlemsblad för Sveriges Schackförbund och utkommer under 2004 med nio nummer. Ägare: Sveriges Schackförbund. Samtliga prenumeranter är medlemmar i Tidskrift för Schacks Kamratförbund. Förbundskapten Björn Ansner har tagit ut det svenska laget till den öppna klassen i olympiaden i Calvia (Mallorca) den 14 31 oktober: Evgenij Agrest, Ulf Andersson, Tiger Hillarp- Persson, Johan Hellsten, Emanuel Berg och Stellan Brynell. Laget är alltså inte formerat strikt efter elotal. I damlaget spelar Pia Cramling, Svetlana Agrest, Christin Andersson och Viktoria Johansson. Läsarna kan se fram emot ett omfattande OS reportage i julnumret (nummer 9). Prenumerationsavgiften för 2004 är 400 kr, stödprenumeration 500 kr. Postgiro 60 46 34-6. Annonspriser: helsida 2000 kr, halvsida 1200 kr, kvartssida 700 kr, sista sidan 3000 kr. För annonsörer som sysslar med schacklig verksamhet utgår 50% rabatt. Manusstopp för annonsmanus Nummer 8 12 oktober Nummer 9 16 november Omslagsfoto: Lars Grahn Tidskrift för Schack Lars Grahn Döbelnsgatan 3 B 212 13 Malmö lars.grahn@schack.se Redaktör och ansvarig utgivare Lars Grahn Tryckeri: Wallin och Dalholm boktryckeri, Lund ISSN 0040-6848 Copyright, texts & illustrations TfS, Malmö, Sweden. All rights reserved. No part of this magazine may be reproduced, in any form or by any means, without permission in writing from TfS. Prenumerationer och ekonomi Ingemar Eriksson 011/10 74 20 ingemar.eriksson@schack.se Marknadsansvarig Robert Ericsson robert.ericsson@schack.se Ordförande i Informationskommittén Erik Degerstedt erik.degerstedt@schack.se
TfS nummer 7 2004 Årgång 110 I n n e h å l l 400 412 430 Upplevelser i Grekland Johan Hellsten återvänder gärna till Grekland. I denna artikel berättar han om sina många besök i landet och sitt engagemang i schackklubben på ön Ikaros. Med åren har han lärt sig en del grekiska: Jag klarar fint att beställa in ett glas iskaffe med lite mjölk och lite socker, och jag kan även hälsa och svära lite vid behov. Artikeln framtonar som en kärleksförklaring till Grekland, landet där Hellsten fullbordade sin stormästartitel. Två spelstilar Stellan Brynell och Tiger Hillarp-Persson tränar tillsammans hemma i Malmö. Som schackspelare är de i en del avseenden varandras motpoler. I vårt samtal med de båda ger de sin syn på den egna och den andras spelstil. Deras olika spelöppningspreferenser framgår av Tigers syn på en variant som Stellan har spelat regelbundet: Jag skulle inte kunna tänka mig att spela c3-sicilianskt i parti efter parti. Då skulle jag hellre lägga av. VM i Tripoli När Rustam Kasimdzjanov for i väg till VM-turneringen i Tripoli hade han blygsamma ambitioner. Han var där för att överleva ett par omgångar och tjäna lite pengar. Det slutade med att han eliminerade turneringens fyra högst rankade spelare. Han finalbesegrade Michael Adams och efterträder nu Ruslan Ponomariov som Fide-världsmästare. Det finns tecken på att Kasimdzjanov kommer att föra samma anonyma världsmästartillvaro som företrädaren Ponomariov. Kombinationsövningar 411 Fyra vinster och farväl 434 Hellers i smygcomeback 435 Ungdoms-EM i Turkiet 435 Kadettallsvenskan 440 Skollags-NM 442 Unga mästare (Lausanne) 442 Desto tyngre faller de 443 Klassisk schackmark 445 Per Vernersson förlorar aldrig 448 Värmebölja i Salongerna 450 Förbundsaktuellt 452 Studier 454 Boknytt 455 Tävlingskalender 457 Rustam Kasimdzjanov Fide-världsmästare
Upplevelser i Grekland Av Johan Hellsten S ol, bad och vackra vyer. Souvlaki, tzatziki och ouzo. Arkeologiska sevärdheter och vita hus med blåa detaljer. Listan över vad som lockar turister till Grekland kan göras lång, och grekernas EM-guld i fotboll kombinerat med arrangerandet av sommarolympiaden detta år har inte gjort det direkt svårare att placera antikens vagga på kartan. Jag besökte Grekland för första gången under sommaren 1997 för att spela två turneringar. Det var ett av få ställen där jag med kort varsel kunde få villkor som IM och utan större betänkande klev jag upp i ottan en lördagsmorgon och tog en charter ner till Aten. I den första turneringen, i Korinthos belägen vid bukten med samma namn, fick jag sova med öppet fönster och myggnät eftersom hotellets luftkonditionering inte riktigt ville sätta i gång. Partierna började klockan fem på eftermiddagen för att spelarna skulle undgå den värsta hettan, så man fick stiga upp vid lunchtid för att inte vara hängig vid rondstarten. Detta ledde följaktligen till att alla gick och lade sig framåt gryningen, efter att ha ägnat sig åt blixt, kortspel, backgammon (mycket populärt i Grekland) eller helt enkelt åt att över ett glas frappe (iskaffe) sitta och snacka bort nattens svala timmar. Samtidigt hade jag som nordbo svårt att motstå stranden, belägen ett trettiotal meter från hotellet, så tidigt på eftermiddagarna var jag ofta där. Landslagstjejerna Eva Jiretorn och Viktoria Johansson var också med i turneringen, och jag drar mig till minnes att en dag så tyckte Eva att jag skulle hjälpa henne med öppningsförberedelserna. Väl på stranden tog Eva fram ett skrivblock, lade sig till rätta i solen och beordrade mig att läsa upp dragen i hennes skrivblock med hög röst medan hon själv lapade sol. Under utförandet av detta hedrande uppdrag slog det mig att Grekland nog är ett av få ställen där idén uppkommer att kombinera solbad med öppningsförberedelser. Inför den andra turneringen i Kavala, belägen i den nordliga del av landet som grekerna benämner Makedonien, hade jag egentligen inte någon logi bokad, men under den dagslånga bussturen från Korinthos till Kavala kom jag i samspråk med Igor Miladinovic och Anna Maria Botsari som på den tiden var äkta par och (liksom än idag) grekiska landslagsspelare. Botsari var då som nu etta på grekiska damlistan medan Miladinovic (under jugoslavisk flagg) blev juniorvärldsmästare 1993. När bussen saktade in i Kavala kom erbjudandet att bo hemma hos dem under hela turneringen, trots att vi bara hade känt varandra i några timmar. Jag tog förstås glatt emot detta uttryck för greek hospitality som grekerna själva gärna uttrycker det, grekisk gästfrihet, och minns bl.a. utsökta och väl tilltagna måltider i Anna Marias mammas regi och även en outsinlig mängd förluster i blixt mot Igor. Året därpå lyckades jag för övrigt locka honom till Malmö där han vann Sigemanturneringen och även passade på att krossa mig i nya blixtduster. Turneringarna i Korinthos och Kavala var överlag mycket trevliga även om mitt spel inte gick särskilt bra i någon av dem. I det sista partiet den sommaren mötte jag en av landets starkaste caféschackspelare som utförde sina drag nästan omedelbart efter mina och med ett välslipat pokerface lade ut mängder av fällor. I ett slutspel präglat av stark tidsnöd råkade jag för ovanlighetens skull ställa bort kungen, vilket motståndaren utnyttjade genom att bokstavligen gripa tag i den och i ett fast grepp avlägsna den från brädet. Läget kändes nu rätt kritiskt och till råga på allt hade jag redan i mittspelet drabbats av näsblod och satt med en papperstuss i näsan. Tursamt nog uppmärksammades den något sällsamma situationen 400
Foto: Dimitris Skyrianoglou Agios Kirikos 2004: Vy från turneringslokalens balkong. av en förbipasserande domare och denne inledde ett kortare samtal med motståndaren, som fortfarande hade min kung segervisst i handen. Han fick med sorgsen min ställa tillbaka den och den reglementsenliga tilläggsminuten var nog en klen tröst för han hade ändå oceaner av tid på sin klocka. Partiet vände psykologiskt och jag räddade till sist remi. Denna incident avslutade schackturnén i ett land där jag hade svårt att ta någon eller något på allvar. Strax därefter tog jag beslutet att varva ner schacket till förmån för andra utmaningar, men i början av det nya millenniet kom spelglädjen tillbaka. När jag 2002 var på plats i Grekland igen för att spela schack, kändes det som om tiden hade stått stilla. Samma värme, människor, vanor och svalkande iskaffe även om det sistnämnda hade blivit dyrare genom övergången till euro. Förutom återbesök i Korinthos och Kavala (denna gång låg jag i toppen under hela turneringen och var den ende som slog slutsegraren, men jag missade ändå stormästarinteckningen genom att i slutronden endast spela remi mot tidigare nämnde Miladinovic) hann jag även med att spela en turnering i Patra på västkusten (delad tredjeplats) och en på ön Ikaria, vars klubblag även hade kontrakterat mig för spel i den grekiska ligans andradivision. Ikaria, som är belägen i östra delen av Egeiska havet nära den från turistbroschyrerna bekanta ön Samos, hade vunnit de första matcherna och behövde endast vinna tre till för att gå upp till förstadivisionen. Jag minns att jag reste från Valparaiso i Chile till Aten i början av juli, från regnig och blåsig porteñsk vinter till grekisk sommarhetta, som brukar vara särskilt påtaglig i huvudstaden. Jag anlände i alltför varma kläder några dagar före första matchen för att ge några lektioner till laget, vilket ingick i dealen. Men mitt under sommaren i Grekland har det mesta en tendens att rinna ut i sanden, så lektionerna blev inte många. När vi dessutom vann den första matchen på walk over så fick jag en massa lediga men betalda dagar i Aten vilket kändes lite märkligt, men värre kunde det ju ha varit. I de två avslutande matcherna gick allt vägen och när jag återvände till Grekland på nytt 2003 så var det för att 401
spela med Ikaria i förstadivisionen. En ögonblicksbild från denna turnering: Johan Hellsten Nikoloz Managadze Chalkidiki 2003, rond 4 Vit har en bonde mer men svart har mycket aktivitet på damflygeln. Jag griper sista chansen. 38.f6+ Kg6? Efter 38...Kf8 39.Te6 Td7 har vit svårt att komma vidare och partiet bör sluta remi. Nu börjar vit, trots det reducerade materialet, att spinna ett mattnät. 39.Tg4+! Kxf6 Svart förlorar efter 39...Kf5 40. Txf7 Kxg4 41.Tg7+ följt av 42.f7 och bonden går i dam, eftersom 42...Ta8 faller på 43.Tg8. 40.Te6+ Kf5 41.Kf3 41.Kg3 ger svart chansen att förlänga lidandet genom 41...Taa7 för att möjliggöra 42...Tg7, även om vit får en merbonde och klar fördel efter 42.Tf4+ Kg5 43.h4+ Kh5 44.Txf7 Txf7 45.Txd6. 41...Taa7?? Nu slår fällan igen. Tvunget var 41...Ta1! för att tillfälligt offra tornet. Efter 42.Tf4+ Kg5 43. Txf7 Tf1+ 44.Ke3 Txf7 45.Txd6 bör vit dock vinna tack vare merbonden och den centraliserade kungen. 42.h4! uppg. Svart gav slaget förlorat eftersom han inte kan stoppa 43.Tf4 och matt. Efter denna seger hade jag på Ikarias förstabord tagit tre av fyra mot ett rankingsnitt på drygt 2570. Sedan gick nästan allt åt skogen, så jag berättar hellre lite om den grekiska motsvarigheten till Elitserien, om grekiskt schack i allmänhet samt något om min klubb Ikaria. I den grekiska förstadivisionen deltar sexton lag som vardera består av tio spelare enligt följande bordsordning: fem seniorbord, ett dambord, ett juniorbord (u20), ett flickbord (u18), ett kadettbord (u16) och ett knattebord (u12). Det får finnas högst två icke-grekiska spelare per lag. Man spelar i fyra förgrupper från vilka ettorna och tvåorna går till grupp A där man spelar om guldet, medan treorna och fyrorna förpassas till grupp B där kontraktet står på spel (tre lag flyttas ned). Det tillämpas Fide-betänketid (en och en halv timme för hela partiet plus 30 sekunder i tillägg för varje drag) och partierna är givetvis, som det anstår varje nationellt lagmästerskap, eloberäknade av Fide. Hela turneringen genomförs på en dryg vecka. Detta har fördelen att den blir mycket stark; den inhemska eliten planerar in den i kalendern god tid i förväg och deltar nästan undantagslöst, medan det blir lättare och billigare att värva utländska mästare. Nackdelen är förstås att kontinuiteten i klubbarna under året tar lite stryk. Men genom att en poäng på ickeseniorborden får samma betydelse som en på seniorborden så stimuleras klubbarna att arbeta med ungdomsverksamheten (även på damborden spelar ofta unga tjejer) samtidigt som ungdomarna själva liksom damspelarna får en statusökning. I samma syfte håller man på att utöka antalet bord: när Ikaria debuterade 2003 var det åtta, i år 2004 alltså tio, och det finns redan beslut på tolv bord från och med nästa år. Var avhålls då detta jätteevenemang? Det grekiska schackförbundet (grundat 1948) vars president Giorgos Makropoulos för övrigt är vicepresident i världsschackförbundet, lägger ut det till budgivning mellan presumtiva arrangörer och väljer sedan det förmånligaste erbjudandet. Förra året spelade vi i Chalkidiki i norra Grekland och i år genomfördes turneringen i Agia Pelagia på Kreta. I bägge fallen handlar det om lyxhotell där man äter och sover gott och utkämpar partierna under idealiska omständigheter. Klubbarna får betala en reducerad del av uppehället. Efter lagmästerskapet inleds den grekiska turneringstouren med en fyra fem öppna turneringar i direkt följd. Många av de utländska spelare som deltar i lagmästerskapet stannar kvar i Grekland för att spela några av dessa och ökar därmed de grekiska (och förstås även de icke-grekiska) spelarnas möjligheter att ta inteckningar i internationella titlar. Förra hösten arrangerades efter många års uppehåll åter schackfestivalen Akropolis i Aten med en sluten stormästarturnering, en öppen turnering för spelare med internationellt elotal, och en mycket stark damturnering, alla tre med bra priser och mängder av utländska titelspelare. I år går den troligen av stapeln i november eller december. Det är svårt att förebrå det grekiska schackförbundet (eller Schack-Grekland i allmänhet) för bristande aktivitet. Tittar man tillbaka i tiden så är det först under de senaste tjugo åren som schacktraditionerna har utvecklats i Grekland. Två schackolympiader arrangerade i Thessaloniki under åttiotalet (1984 och 1988) gav ett kraftigt uppsving åt sporten, och sedan dess har mängder av starka turneringar arrangerats i landet, bl.a. en rad Europa- och Världsmästerskap för juniorer i olika ålderskategorier. Att Grekland är ett ungt schackland återspeglas också på rankinglistan: bland de tio bästa spelarna är sex födda på sjuttiotalet och två på åttiotalet 402