Rätten till ett värdigt bemötande En studie av brottsoffers upplevelser Författare: Johanna Rydbäck Jenny Wiik Karlsson

Umeå Universitet Juridiska institutionen Examensarbetet 20 p, höstterminen 2006 Rätten till ett värdigt bemötande En studie av brottsoffers upplevelser Författare: Johanna Rydbäck Jenny Wiik Karlsson

2

1. Rätten till ett bra bemötande... 5 1.1 Bemötandets betydelse för oss... 5 1.2 Kvalitetssäkring i domstolarna... 6 1.3 Syfte... 7 1.4 Metod och material... 7 1.4.1 Metod för uppsatsen... 7 1.4.2 Metod för enkäterna... 8 1.5 Disposition... 12 2. Bemötande av brottsoffer... 13 2.1 Viktimologiska forskningens bakgrund... 13 2.1.1 Behovet av ett professionellt bra bemötande... 13 2.2 Bemötande som handling... 16 2.2.1 Vem är ett brottsoffer?... 17 3. Regelverken... 20 3.1 Regleringen i svensk rätt... 20 3.2 Internationell reglering... 23 4. Hur arbetar domstolen med bemötande?... 28 5. Projekt Bemötande... 31 5.1 Vad visade studien?... 31 5.1.2 Tillgänglighet och information... 31 5.1.3 Känslor inför huvudförhandling... 32 5.1.4 Känslor under huvudförhandling... 33 5.2 Domstolens reaktioner på studien och dess resultat... 34 5.3 Slutsatser Projekt bemötande... 37 6. Diskussion... 40 Källförteckning... 464 Bilaga 1... 486 Bilaga 2... 48 Bilaga 3... 520 Bilaga 4... 58 Bilaga 5... 620 Bilaga 6... 642 Bilaga 7... 665 3

4

1. Rätten till ett bra bemötande 1.1 Bemötandets betydelse för oss Offer ska behandlas med medkännande och respekt för sin värdighet 1 Medkännande och respekt. Två ord vilkas innebörd kan ha oändligt stor betydelse, för den enskilde individen och för brottsoffret i synnerhet. Innebörden i orden varierar, men slutsatsen blir alltid densamma. Att få respekt och medkänsla för den man är oavsett kön, ålder, status, kunskaper och så vidare. För oss är bemötande centralt. Vi har under vår studietid mött många människor vilkas attityder gentemot oss som människor varierat på olika sätt, alltifrån vänligt och respektfullt till nedsättande och respektlöst. Vi har inte befunnit oss i en särskilt utsatt situation men ändå upplevt obehag när vi blivit dåligt bemötta. Brottsoffret är i mötet med rättsväsendet väldigt utsatt och det fick oss intresserade av att utreda hur de upplevde mötet med domstolens aktörer och om domstolens personal brister i bemötande. Samt ta reda på om det finns ett behov av åtgärder i syfte att skydda brottsoffret från ytterligare kränkningar. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Visst känns det igen, en kliché som de allra flesta fått höra både en och två gånger. Ändå tänker vi inte alltid på hur vi bemöter andra människor, och hur det påverkar dem. Att det påverkar oss är odiskutabelt, blir vi illa behandlade av någon känner vi oss kanske kränkta, ledsna och förbannade. Och vi undviker förmodligen den person som behandlat oss illa. Ett brottsoffer har inte samma valfrihet. De har inte valt att bli utsatta för brott och de kan inte välja åklagare eller domare i den rättprocess de deltar i. De verksamma inom rättsväsendet bör därför alltid ha i åtanke hur de i sin profession bemöter människor. Att visa respekt, lyssna och vara medkännande i sitt möte med brottsoffer är något som borde vara en självklarhet. Risken för att offret upplever sig kränkt ännu en gång, så kallad sekundär viktimisering ökar om brottoffret i sitt möte med domstolen känner sig kränkt, osynliggjord och respektlöst 1 FN: s brottsofferdeklaration Declaration of Basic Principles of Justice for Victims of Crime and Abuse of Power. FN resolution 40/34 den 29 november 1985 5

bemött. Inom forskningen har det uppmärksammats att brottsoffer i vissa fall utsätts för nya lidanden på grund av negativa följdhändelser, vilka exempelvis kan uppstå i samband med rättsprocessen. 2 En positiv trend är att debatten idag uppmärksammar hela problematiken kring brottsoffers utsatta situation. Indirekt kan detta leda till en ökad förståelse och generera i ett bättre bemötande av rättsväsendets aktörer. Det bedrivs forskning inom området, media synliggör problemen och olika internationella organisationer samarbetar för att stärka brottsoffrets ställning i samhället, bland annat European Forum for Victim Services (EFVS). 3 Deras arbete grundar sig på FN: s och Europarådets rättsliga instrument. De ideella organisationer som ingår i EFVS ska i sitt arbete med brottsoffer iaktta vissa minimikrav. 4 Framförallt är det viktigt att det lyfts fram att det inte bara är skadestånd eller annan ekonomisk ersättning som ger offret en känsla av upprättelse. Det är minst lika viktigt, om inte viktigare för brottsoffret att de i rättprocessen blir bemötta med respekt och medkännande. Känslan av upprättelse ligger inte i pengar utan det handlar om att brottsoffret får känna sig betydelsefull, trovärdig och att de yrkesverksamma i rättsprocessen visar respekt gentemot dem. De attityder och det bemötande de professionella visar i sitt möte med brottsoffret blir således centralt i arbetet med att minimera det sekundära traumat. 5 1.2 Kvalitetssäkring i domstolarna Domstolarna i Sverige arbetar med kvalitetssäkring. Varje domstol ska tillsätta en arbetsgrupp vars syfte är att arbeta med kvalitetsfrågor. Arbetet ska sedan redovisas för Sveriges Domstolar. 6 En av de frågor som ryms inom begreppet kvalitet är bemötande och attityder. Sveriges Domstolar påpekar att kvalitetsutveckling i domstolen är viktigt för en verksamhet som strävar efter att vara effektiv och samtidigt ha medborgarnas förtroende. 7 Som ett led i detta kvalitetsarbete har domstolarna i Västerbotten valt att genomföra en enkätundersökning på målsäganden och vittnen. Syftet med undersökningen var att ta reda på hur målsäganden och vittnen känner sig bemötta i brottsmålsprocessen, för att sedan utifrån studiens resultat arbeta vidare med bemötande och attitydfrågor. 2 Lindgren red (2004) s. 266 3 ideell brottsofferbrottsofferorganisation med konsultativ status i FN 4 Se EFVS webbsida www.euvictims.org 5 Lindgren m.fl. red (2004) s.265 ff. 6 Före detta Domstolsverket administrativ myndighet för domstolarna i Sverige 7 Informationsblad från Sveriges Domstolar kvalitet i domstolsväsendet. 6

För att genomföra studien vände sig domstolarna i Västerbotten till forskningsprojektet Brottsoffer i rättsväsendet vid Umeå Universitet. 8 Projektledningen menade att denna typ av studie lämpligen kunde göras av studenter på juristprogrammet inom ramen för examensarbetet och vi blev därför tillfrågade att utforma och genomföra enkätstudien som en del i vårt examensarbete. I studien valde vi att fokusera på brottsoffrets och vittnets upplevelse av mötet med domstolens personal. För att därifrån arbeta vidare med brottsoffrets rätt till ett bra bemötande. 1.3 Syfte Uppsatsen har sin utgångspunkt i bemötande av brottsoffer utifrån viktimologisk forskning. Baserat på den tvärvetenskapliga viktimologin studerar vi hur bemötande av brottsoffer regleras i lagstiftningen både nationellt och internationellt. Utifrån den gjorda enkätstudien diskuterar vi bemötandefrågan, där brottsoffrens egen upplevelse av bemötandet i domstolen är avgörande. Reaktionerna hos domstolens personal på resultatet av studien kommer att diskuteras, då studien indirekt är en utvärdering av hur de arbetar med bemötandefrågor. 1.4 Metod och material Uppsatsen baseras på ett brottsofferperspektiv med en problemorienterad ansats. 9 Det innebär att istället för att vi tar vår utgångspunkt i rättsregler eller rättsliga problem, fokuserar vi på en konkret frågeställning, nämligen hur brottsoffer och vittnen blir bemötta i kontakten med domstol. För att kunna besvara detta har vi använt oss av flera olika metoder. 1.4.1 Metod för uppsatsen Vi har i arbetet med uppsatsen använt oss av litteratur inom viktimologisk forskning, för att få en bild av hur attityder och handlingar påverkar brottsoffret. I arbetet med att utreda och analysera hur attityder och bemötande hanteras i nationell och internationell lagstiftning har vi använt oss av rättsvetenskaplig metod. Vi har utgått från lagtext, förarbeten, praxis genom studie av JO-fall och juridisk doktrin för att undersöka hur bemötande regleras. Såväl nationella som internationella dokument har använts för att utreda hur bemötandefrågor regleras utanför den konventionella lagtexten. Vidare har vi granskat de regleringar som finns 8 Se Juridiska Instutionens, Umeå Universitets webbsida http://www.jus.umu.se/forskning/forskningsteman/brottsoffer/index.htm 9 om problemorienterad ansats se Westberg (1992) s. 436 ff. 7

för domstolen och dess personal då det för oss varit relevant att belysa hur de arbetar med bemötandefrågor och attityder. 1.4.2 Metod för enkäterna Som tidigare framgått har vi, i samarbete med domstolarna i Västerbotten vilka är Lycksele, Skellefteå och Umeå, samt Hovrätten för övre Norrland, utfört en studie på hur domstolen bemötte dem som blir direkt berörda av deras verksamhet, det vill säga brottsoffer och vittnen. Studiens syfte var att fånga brottsoffrens och vittnenas upplevelser av kontakten med domstolen och dess personal, och hur de upplevde att de blivit bemötta. Enkätundersökning är ett led i domstolarnas arbete med kvalitetssäkring. Vi har valt att ta med domstolarnas arbete därför att det är viktigt att belysa det som görs angående arbetet med brottsoffer och få referenser till Projekt Bemötande. Domstolens arbete med brottsofferfrågor är viktigt att ta med i vår uppsats för att vi ska få en uppfattning om vad som görs på Sveriges domstolar rörande bemötande. Utgångspunkten för studien har varit begreppen bemötande, tillgänglighet och information i ordens vidaste bemärkelse. Studien har genomförts i form av en kvantitativ enkätundersökning, vilket innebär att mängddata samlats in med hjälp av enkäterna. Där vi ställde frågor om hur något skett eller uppfattats hos respondenten. Valet av metod gjordes då det för oss framstod mer relevant att få ett bredare spektrum att analysera än att använda sig av en kvalitativ metod där analysen blir mer djupgående men något smalare. 10 Det första momentet i studien var att utforma en projektplan 11 och formulera de praktiska problem vi såg med enkäten. De problem vi ansåg oss kunna stöta på var frågan om enkätens distrubition det vill säga: hur den skulle delas ut på respektive domstol och hur vi skulle agera om svarsfrekvensen blev för låg. Projektplanen skickades sedan till den arbetsgrupp på domstolarna i Västerbotten (härefter kallad arbetsgruppen) vilka arbetar med kvalitetssäkring och därmed också vårt projekt, för att inhämta synpunkter. Efter telefonkontakt med arbetsgruppen framkom det att vi hade två olika alternativ gällande distributionen av enkäten. Vårt förslag var att enkäten skulle delas ut på respektive domstol 10 Patel, Davidsson s 90 ff. 11 Bilaga 1 8

efter varje huvudförhandling, arbetsgruppens förslag var att enkäten skulle skickas tillsammans med kallelsen till målsägande och vittnen. Telefonkontakten ledde till att vi utformade en mer detaljerad projektplan 12 där vi förtydligade på vilket sätt det var möjligt för oss att genomföra studien inom ramen för vårt examensarbete. Det var nödvändigt att enkäten delades ut på domstolen då tidsramen för studien var begränsad och vi hade inte möjlighet att skicka enkäten via kallelsen. Detta berodde på förutom den korta tidsperioden att vi inte hade möjlighet att vänta på kommande huvudförhandlingar. Valet av tillvägagångssätt bygger också på att syftet med studien var att fånga brottsoffers och vittnens upplevelse av domstolen innan minnet bleknat eller påverkats till exempel av domslutet. Av vikt var också att samtliga domstolar delade ut enkäten på samma sätt eftersom urvalet annars skulle kunna påverkas, vilket kunde bidra till att sammanställningen och analysen av svarsinformationen blir ofullständig. Om enkäten delas ut till målsäganden och vittnen efter huvudförhandlingen kan vi utläsa vilka som ej svarat, men om enkäten endast ligger framme i domstolens lokaler kan vi ej se vilka grupper som inte svarat. I slutändan påverkar det sammanställningen och analysen av svarsinformationen. Efter ytterligare telefonkontakt med den ansvarige för arbetsgruppen beslutades att enkäten skulle distribueras enligt de förslag vi lagt fram. Vi valde att utforma enkätfrågorna utifrån det vi ansett vara viktigast för brottsoffer och vittnen, nämligen bemötandet. Ordet bemötande omfattar även tillgänglighet och information enligt vår definition. Det vi främst ville få fram med studien var hur brottsoffren och vittnena upplevde sitt möte med domstolen, vilka attityder de uppfattade hos domstolens personal och om brottsoffren och vittnen kände sig trygga under rättegångprocessen. Vi ville också se om de berörda i studien kände sig tryggare om de upplevde att de fått saklig och lättförstålig information innan huvudförhandlingen. I arbetet med att utforma, bearbeta och sammanställa enkäten har vi använt oss av relevant litteratur som referenser. Dessa behandlar bland annat kvantitativa metoder och projektledning. 13 Litteraturstudien gav oss grundläggande och nödvändiga kunskaper om kvantitativa studier. Informationen hjälpte oss att formulera frågorna på ett sådant sätt att enkäten blev lättförstålig för respondenterna och resultatet utläsbart för oss. För att skapa oss en bild om domstolens syfte med studien gjorde vi ett besök på Lycksele Tingsrätt, där vi träffade den ansvarige för projektet från domstolens sida och diskuterade upplägg och frågor. 12 Bilaga 2 13 Dammström (2005), Lindgren (2004) 9

En provenkät utarbetades och testades sedan på en referensgrupp bestående av tio personer anställda vid Juridiska institutionen Umeå Universitet, för att få synpunkter på om frågorna var lättförståliga både till sitt innehåll och att besvara. Enkäten skickades också till samtliga berörda domstolar, för att de skulle få möjlighet att lämna sina åsikter innan enkäten trycktes. De synpunkter vi fick av referensgruppen och domstolarna gick vi sedan igenom och några omarbetningar gjordes i enkäten. Det bör framhållas att domstolarna ifråga är förhållandevis små domstolar. Det innebär att frekvensen av mål som är uppe till huvudförhandling är betydligt mindre och detta har medfört att underlaget för studien blev begränsat. Efter en sista genomgång var enkäten 14 färdig att vidarebefordras till domstolarna i Västerbotten. Till enkäten utformades ett följebrev 15 där vi presenterade oss, samt syftet med studien. Kontaktinformation lämnades också så att de som besvarade enkäten hade möjlighet att nå oss med eventuella frågor. De svar som inlämnades har behandlats anonymt, för att respondenterna skulle känna sig trygga när de besvarade enkäten och inte känna sig utelämnade. Enkäten skickades tillsammans med ett instruktionsbrev 16 där vi förtydligade hur vi ville att studien skulle genomföras, till Lycksele Tingsrätt som tryckte upp enkäten och vidarebefordrade den till de berörda domstolarna. Den trycktes i två färger; en för målsägande och en för vittnen, för att underlätta den senare sammanställningen. Det är dock ingen skillnad vad gäller utformningen av frågorna, både brottsoffer och vittnen har besvarat samma frågor men begreppen skiljer sig något exempelvis vittnesstöd och målsägandebiträde. Enkäten fanns sedan tillgänglig på domstolarna under tidsperioden 061009 061124. Umeå Tingsrätt påbörjade dock distributionen av enkäten först 061014. Vid tingsrätterna i Skellefteå, Lycksele och Umeå delades enkäterna ut av vittnesstödjare till respondenterna i samband med huvudförhandlingen medan Hovrätten för övre Norrland valde att låta enkäten ligga framme i receptionen. Det var därför upp till målsägande och vittne att själva hämta ett exemplar av enkäten i hovrätten. Vi valde därför att inte ta med deras enkätsvar i vår sammanställning och analys, eftersom urvalet av respondenter i hovrätten inte kan motiveras på samma sätt som urvalet i tingsrätterna. I tingsrätten har varje kallad blivit tillfrågad att besvara enkäten, denna möjlighet fick inte de som kallats till huvudförhandling vid Hovrätten för övre Norrland. Det kan finnas en möjlighet att de kallade målsäganden och vittnena vid hovrätten inte uppfattat 14 Bilaga 3 15 Bilaga 4 16 Bilaga 5 10

att en studie pågick och en enkät fanns att besvara. Skillnaden blir då att på tingsrätten kunde respondenterna göra ett aktivt val att inte besvara enkäten. Vi kan inte med säkerhet säga att respondenterna på hovrätten fick samma möjlighet. Resultatet från hovrätten kommer i stället endast användas som referens. När tidsramen för enkäten var slut samlade respektive domstol in svaren och vidarebefordrade dessa till oss. Varje enkät numrerades och svaren fördes in i ett arbetsblad. Numreringen var till för att vi enkelt skulle kunna se om det är ett vittne eller målsägande samt man eller kvinna som svarat. Arbetsbladet användes därefter till att föra över alla data till statistikprogrammet SPSS 17 version 12 där svaren sedan bearbetades. Syftet med att bearbeta svaren var att få en överblick över de svar vi fick samt att göra korsreferenser mellan frågorna. Genom att använda oss av korsreferenser hoppades vi få svar på om inställningen hos respondenterna påverkats av olika faktorer. Exempelvis om respondenten känner sig tryggare under huvudförhandlingen om denne fått ett bra bemötande och tydlig information. De data vi fått fram användes för att sammanställa en projektrapport 18 som sedan överlämnades till domstolarna i Västerbotten. Förutom den skriftliga projektrapporten så presenterade vi även resultatet muntligen inför de berörda domstolarna. 19 Vi har valt att i uppsatsen ta med de reaktioner som domstolens personal hade i samband med vår presentation. Då deras reaktioner visar på vilka attityder en del yrkesverksamma inom rättsväsendet har i frågor rörande bemötande. I arbetet med att utforma projektrapporten använde vi oss av litteratur som behandlar sammanställning och redovisning av statistik. 20 Längre fram i uppsatsen redovisas studiens resultat och en analys utifrån detta. Sammanställningen av de data som redovisats behöver inte vara helt rättvisande eller komplett, av flera orsaker. Framför allt handlar undersökningen om brottsoffers upplevelse av domstolspersonalens bemötande inför och under huvudförhandlingen. En upplevelse är subjektiv och därför inte alltid möjlig att göra generaliserbar. Vidare har undersökningen ägt rum under en viss begränsad tidsperiod, vilket gör att antalet målsäganden och vittnen är avgränsade i omfång. Att beakta är också att svaren inte nödvändigtvis är representativa för hela året. Karaktären på de mål som varit föremål för förhandling under perioden för studien kan skilja sig från andra mål under året. Således finns 17 Datorprogram avsett för bearbetning och sammanställning av information 18 Bilaga 6 19 Bilaga 7 20 Dahmström (2005) Tonnquist (2005) 11

en risk att vissa grupper av framför allt målsäganden inte representerats i undersökningen. Trots detta menar vi att studien ändå kan ge svar på eller ge indikatorer till hur vittnen och målsägande upplevt sitt möte med domstolen. Studien gav 78 stycken besvarade enkäter, varav 49 stycken var män och 29 stycken var kvinnor. Av dessa var 48 stycken vittnen och 30 stycken var brottsoffer. I undersökningen är personer med icke-svensk bakgrund kraftigt underrepresenterade. 1.5 Disposition Vi har valt att indela uppsatsen i fyra huvuddelar, för att underlätta orienteringen av de olika momenten uppsatsen är uppbyggd av. I den inledande delen, kapitel 1 och 2 redogör vi hur vi gått tillväga med att genomföra de olika momenten i uppsatsen. Här återfinns också syftet med uppsatsen samt en kort redogörelse av varför vi valt att göra en enkätstudie. Vidare beskriver vi här hur vi arbetat med att utforma och sammanställa enkäten. I kapitel 3 till 5 har vi samlat de material som ligger till grund för den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen. Materialet baseras på den viktimologiska forskningen samt studier av regelverken. I denna del finns även studier av domstolens arbete med bemötandefrågor och hur detta regleras. Resultatet och sammanställningen av Projekt Bemötande återfinns i kapitel 6. Denna del av uppsatsen utgör empiriskt material. Resultatet av studien ligger till grund för den analys och diskussion som återfinns i den avslutande delen av uppsatsen. I den avslutande diskussionen och analysen utgår vi från hela det material vi presenterat i uppsatsen. Vidare har resultatet varit utgångspunkt för den projektrapport som lämnats till domstolarna i Västerbotten. 12

2. Bemötande av brottsoffer 2.1 Viktimologiska forskningens bakgrund Forskning rörande brottsoffer är i förhållande till forskning rörande kriminella en relativt ny företeelse i Sverige. Både lagstiftare och forskare har lagt fokus på de kriminella och deras handlingar. 21 Brottsoffrens rättigheter och ställning har således varit något som figurerat i skymundan. I kampen mot brottsligheten anses det vara samhällets ansvar att i första hand se till att kriminella handlingar bestraffas, fokus ligger på att skydda medborgarna från brottslighet. Brottsoffrens intressen har således varit sekundära. I och med att straff kan utkrävas för ett begånget brott har det också ansetts ge en viss upprättelse för målsäganden. Detta synsätt att straffet som sådant är tillräcklig kompensation för brottsoffret ändrades först under 1980-talet då ny lagstiftning med utgångspunkt från brottsoffrets intressen kom. Före denna lagstiftning fanns Brottskadelagen som kom i slutet av 1970-talet vilken reglerade ekonomiskt stöd till dem som utsatts för brott. 22 Brottsoffrens ställning har under senare år stärkts genom både ny lagstiftning och utökad forskning. En förklaring till det ökade intresset för brottsoffer är kvinnorörelsens arbete med att synliggöra mäns våld mot kvinnor. Det har skett en ökning av den viktimologiska forskningen både internationellt och nationellt. Dock är brottsofferforskningen i Sverige fortfarande ett område som inte har så stor spridning jämfört med internationell brottsofferforskning. 23 2.1.1 Behovet av ett professionellt bra bemötande För brottsoffrets framtida psykiska hälsa kan det vara direkt livsavgörande vilket bemötande och vilka attityder omgivningen har. Brister i bemötandet kan leda till sekundär vikitmisering. Med sekundär viktimisering menas bland annat den psykiska stress som uppstår till följd av omgivningens negativa reaktioner. 24 Att inte betraktas som trovärdig och tagen på allvar är upplevelser som återkommer i brottsoffers berättelser om mötet med sin omgivning. Vilket innebär inte bara ett ökat psykiskt lidande utan också att den drabbade utsätts för ytterligare kränkningar. 25 21 Persson (2004) s.195 ff. 22 Persson (2004) s.202 ff. 23 Lindgren (2004) s.77 ff. 24 Prop. 2000/01:79 s.15 ff. 25 Lindgren red (2004) s.112 13

Det sekundära traumat kan uppstå bland annat i brottsoffrets möte med domstolen. För att brottsoffret ska kunna handskas med och återfå kontrollen över sin situation krävs att omgivningen som möter brottsoffret har ett bra bemötande. Ett respektfullt bemötande är centralt för den drabbades rehabilitering. Om rättsväsendet nonchalerar och bagatelliserar brottsoffret kan det även påverka människors förtroende för rättsväsendet. Det är därför nödvändigt för dem som i sitt dagliga arbete möter människor i kris tänker på hur de uppträder mot dessa samt vilka signaler de sänder ut. 26 Den som utsatts för ett brott kan drabbas såväl av ekonomiska som fysiska skador, men det är den psykiska upplevelsen som förefaller vara det som är mest traumatiskt och svårast att bemästra. Det psykiska traumat kan vara betydligt svårare för omgivningen att förstå och hantera eftersom skadorna inte är synliga. Brottsoffrens reaktioner efter att ha utsatts för den brottsliga gärningen är individuella till karaktären. Det går inte att säga att alla brottsoffer reagerar på ett likartat sätt. Det går inte heller att säga att vissa typer av brott ger mer traumatiska upplevelser än andra. 27 Det finns dock ett antal faktorer som generellt sett kan visa hur den enskilde reagerar psykiskt när hon eller han utsatts för ett brott. För vissa grupper av brottsoffer, exempelvis kvinnor och barn som utsatts för sexuella övergrepp, kan det psykiska traumat vara mycket svårt och komplicerat. Reaktionerna hos brottsoffret står också i proportion till brottets art och dess konsekvenser. Det är dock viktigt att påpeka att detta är en generalisering. Även de som utsatts för mindre grov brottslighet kan uppvisa samma symptom och uppleva samma kränkning som de som utsatts för grövre brottslighet. Generellt sett har män och yngre lättare att återhämta sig än äldre och kvinnor, och de som utsatts för upprepad brottslighet har svårare att återhämta sig en de som utsatts för brott vid ett enskilt tillfälle. 28 Andra generella faktorer som påverkar reaktionernas omfattning är brottsoffrets sociala nätverk, livssituation, personliga egenskaper samt de händelser som sker till följd av brottet. Att uttala sig om varje enskild individs reaktioner och hur lång tid denne behöver för att rehabilitera sig är omöjligt, eftersom ingen människa är den andre lik. 29 Återhämtningsprocessen för brottsoffret kan innehålla ett flertal olika faser. Medan själva brottet pågår är det vanlig att den drabbade reagerar förvånansvärt rationellt, ett beteende inriktat på överlevnad. Därefter följer reaktionsfasen där den utsatte ofta drabbas av en 26 Prop. 2000/01:79 s.11 ff. 27 Lindgren m.fl. (2001) s. 123 28 Diesen m.fl. (1995) s.39 ff. 29 Lindgren (2004) s.81 14

påtaglig psykisk smärta vilket genererar ångest, sorg och hat. Att bagatellisera och förtränga det som inträffat är vanligt förekommande reaktioner under den här fasen. En annan vanlig reaktion är att skuldbelägga sig själv för det inträffade. Att klandra sig själv är inte enbart en reaktion från brottsoffrets sida, utan även omgivningen tenderar att lägga skulden på brottsoffret istället för på gärningsmannen. Att ge brottsoffret skulden för sin egen viktimisering är ett sätt för omgivningen att skydda sig mot rädslan för att vi själva ska bli utsatta för brott. Att ge brottsoffret skulden för det inträffade innebär också att frågor som varför det hände? och varför henne och inte jag?" kan besvaras enkelt av omgivningen, detta fenomen kallas blaming the victim 30 För att inte fastna i reaktionsfasen är det viktigt att få hjälp och stöd av sin omgivning, i vissa fall krävs också professionell hjälp. Under bearbetningsfasen som är nästa steg i processen börjar brottsoffret att bearbeta sina känslor, under denna period är det mycket viktigt att den drabbade får information om händelseförloppet och om de symptom som kan följa för den som blivit utsatt för brott. 31 Vilka konsekvenser brottet får för den utsatta i ett längre perspektiv beror inte enbart på själva händelsen utan även de attityder och bemötande brottsoffret får. Om den drabbade möter en omgivning som reagerar negativt och nedlåtande ökar risken för en sekundär viktimisering. Att visa respekt och uppträda hänsynsfullt i mötet med brottsoffret är väsentligt både för brottsoffrets känsla av upprättelse och dennes återhämtning För att minimera riskerna för ett sekundärt trauma hos brottsoffret är det viktigt med kunskap och förståelse hos dem som i sin yrkesutövning möter utsatta sårbara människor. 32 Således är det viktigt med kunskap hos alla aktörer i rättegångsprocessen om de symptom och reaktioner som brottsoffret kan uppvisa. Det är till exempel vanligt att brottsoffret säger en sak vid polisförhöret och en annan vid huvudförhandlingen eftersom personer som drabbats av en traumatisk händelse ofta har svårt att ge detaljerad information. När en tid förflutit och brottsoffret har återfått en viss psykisk balans kan hon eller han också återge händelsen mer detaljerat. 33 Att inte bli trodd eller tagen på allvar på grund av bristande kunskap hos de bemötande innebär en ytterligare kränkning för brottsoffret och ökar risken för sekundär viktimisering. Det sekundära traumat kan förebyggas med utbildning och kunskap om brottsoffrets behov och om de reaktioner ett brott ger upphov till. 34 30 Lindgren m.fl. (2001) s.125 ff. 31 Diesen m.fl. (1995) s.37 ff. 32 Lindgren (2004) s.84 ff. 33 Lindgren (2004) s.127 34 Lindgren (2004) s.135 ff. 15

I mötet med domstolen konfronteras brottsoffret ytterligare en gång med gärningsmannen. Många gånger känner brottsoffret en rädsla för denna konfrontation även om det sker under kontrollerade former. Att avstå från ett förhör med brottsoffret kan dock inte göras eftersom försvaret har rätt att ställa frågor till denne enligt principen om fair trial 35. Istället kan rätten, om brottsoffret uppvisar sådan rädsla, låta gärningsmannen lyssna på förhöret i ett angränsande rum. Brottsoffret bör meddela detta till rätten alternativt åklagaren i god tid innan huvudförhandlingen. 36 Det ska dock påpekas att alla brottsoffer kanske inte har vetskap eller orkar vara aktiv och meddela rätten om sitt önskemål. Det är inte alltid det krävs åtgärder som beskrivits ovan, utan ibland räcker det med att helt enkelt vara människa: "Domstolen hade ett fint och tryggt bemötande. Nämndemannen log mot mig och då kände jag lugn. Annars hade nog tårarna kommit." 37 2.2 Bemötande som handling Bemötandet av brottsoffer är centralt i vår uppsats och därför väljer vi här att göra en definition av begreppet bemötande. Den egentliga betydelsen är att möta någon. 38 I den nationella lagstiftningen förekommer inte ordet utskrivet i lagtexten, utan diskuteras i förarbeten och utredningar. Begreppet är också vanligt förekommande i den viktimologiska forskningen. Både forskare och lagstiftaren anser att frågor rörande bemötande och attityder är en av de viktigaste faktorerna när det gäller brottsoffrets känsla av upprättelse. 39 I en utredning från år 1999, kallad bemötandeutredningen, finns en kartläggning av hur myndigheter bemöter funktionshindrade i sitt dagliga arbete. I denna utredning förekommer begreppet bemötande frekvent. Utredningen menar att bemötande står för de attityder och handlande som den som möter någon har och hur det uppfattas av den som är mottagare av bemötandet. 40 Vi har valt att i vår uppsats använda oss av begreppet så som det används i 35 Europakonventionen art 6 36 Diesen m.fl. (1995) s.82 ff. 37 citat från enkätstudien 38 se Svenska Akademins Ordbok webbsida www.saob.se 39 Prop. 2000/01:79 s 11 ff. 40 SOU 1999:21 s.11 16

förarbeten och forskning. I vår enkät är dock begreppet vidare då det även innefattar hur brottsoffret uppfattar mötet med domstolen, exempelvis om det finns enskilda väntrum och så vidare. 2.2.1 Vem är ett brottsoffer? Begreppet brottsoffer är allmänt vedertaget i den juridiska doktrinen. Det är ett svårdefinierat begrepp som inte återfinns i lagstiftningen. 41 Närmare bestämt är den rättsliga termen någon som utsatts för ett brott målsägande. 42 Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms Universitet, menar att termen brottsoffer betecknar ett faktiskt förhållande och termen målsägande är en processuell term som betecknar den ställning den som drabbats av ett brott har i rättsprocessen. 43 Grundläggande för definitionen av brottsoffer är att påstå att det är en fysisk person som direkt har utsatts för ett brott, vilket utesluter indirekta brottsoffer, till exempel vittnen till en misshandel eller offrets partner. 44 Ett undantag från detta är barn som bevittnat ett brott som är ägnat att skada tryggheten eller tilliten i förhållande till en närstående person. Dessa barn betraktas som brottsoffer och brottsskadersättning kan således betalas ut. 45 Brottsoffer som utsatts för traditionell brottslighet, vilket innebär vålds- och tillgreppsbrott är en annan definition. Vilket i sin tur utesluter personer som utsatts för annan form av brottslighet, exempelvis ekonomisk brottslighet. Även mer universella definitioner förespråkas av vissa forskare. Kriminologen Hans Joacim Schneider beskriver brottsoffret som en organisation, en hotad rättsordning eller en person som skadas, förintas eller hotas av en handling. Det finns således flertalet definitioner av brottsofferbegreppet. Den juridiska utgångspunkten begränsar brottsofferkategorin till dem som utsatts för brott enligt lagens mening. Den psykologiska definitionen är vidare där det är individens egna upplevelser och tolkningar av det inträffade som står i fokus. 46 I FN: s brottsofferdeklaration definieras brottsoffer som en person som har lidit psykisk, fysisk eller ekonomisk skada eller fått sina grundläggande rättigheter kränkta genom en 41 Prop. 2000/01 79 s. 8 42 Se RB 20:8 43 Diesen (1995) s. 31 44 Lindgren m.fl. (2001) s.28 45 se 4a Brottskadelagen (1978:413) 46 Lindgren m.fl. (2001) s. 28 ff. 17

handling som är förbjuden enligt staternas straffrättsliga lagstiftning. 47 Viktigt är att en person kan vara ett brottsoffer oavsett om gärningsmannen identifierats, gripits, åtalats eller dömts. Definitionen i deklarationen omfattar även anhöriga och de personer som på grund av att de ingripit i situationen lidit skada. Den innefattar också personer som lidit skada av brottsbekämpning, exempelvis genom felaktiga myndighetsavgöranden och felaktiga tvångsåtgärder som det offentliga vidtagit. 48 Vid definitionen av ett brottsoffer är det svårt att komma undan den schablonbild som finns. Idealoffret är en person som är oskyldig, utan delaktighet i handlingen och försvarslös. Enligt Nils Christie, professor i kriminologi vid Oslo Universitet, har idealbrottsoffer vissa egenskaper; offret är svagt och involverat i en respektabel aktivitet, exempelvis hämta sina barn på dagis, ta hand om en sjuk anhörig. Personen är på väg till en plats, dit han eller hon inte kan förebrås att vara på väg till. Gärningspersonen har negativa egenskaper och är i överläge i förhållande till brottsoffret och även okänd för och saknar relation till brottsoffret. Viktigt för den som utsätts för brott är att han eller hon kan hävda sin brottsofferstatus. Idealoffret har en motsats, vilket kan vara en ung, berusad man som blivit misshandlad vid ett besök på krogen. I det här fallet finns det ett moraliskt ansvarskrav, han borde inte ha gått ut och han borde inte ha varit berusad. 49 En annan typ av motsats till idealoffret är prostituerade kvinnor, där kränkningen inte anses som lika stor som hos en icke prostituerad. En prostituerad kvinna värnar inte om sin personliga integritet lika mycket som en icke prostituerad. 50 Andra definitioner av termen brottsoffer är begreppen det medskyldiga brottsoffret och det passiva brottsoffret. Det medskyldiga brottsoffret avviker från det ideala brottsoffret genom att det kan vara slumpen att just den här personen blev drabbad. Till exempel kan det röra sig om gatuvåld och gängrelaterad brottslighet där det kan ha förekommit slagsmål och det är en slump vem som blir skadad. Det passiva brottsoffret kan vara den våldtagna kvinnan som klädde sig utmanande eller inte protesterade tillräckligt mycket vid gärningen för att det ska ses som en våldtäkt. Brottsoffrets handlande bidrar till att det kan betraktas som att de går med på händelsen utan att protestera. Eller vid en undersökning saknar kroppsliga tecken på att ha blivit utsatta för våld. Personer som agerar passivt kan avskärma sig totalt från det som 47 FN: s brottsofferdeklaration 48 Lindgren m.fl. (2001) s. 28 49 Åkerström och Sahlin red (2001) s.46 ff. 50 SOU 1992:84 s. 293 ff. 18

händer och det brott de blir utsatta för. För att göra definitionen av brottsoffer än mer mångfacetterad kan ytterligare en brottsofferkategori nämnas. Det är det motsträviga brottsoffret som beter sig tvärtemot idealoffret. Personen polisanmäler brottet men ändrar sedan sin berättelse och tar tillbaka tidigare lämnade uppgifter, vägrar samarbeta och ställer höga krav på rättsväsendet i sitt bemötande av personen. 51 I både uppsatsen och vår enkätstudie har vi utgått från den rättsliga definitionen målsägande som brottsoffer, eftersom vi i vår undersökning endast kommit i kontakt med målsägande. Termen brottsoffer har vi valt att använda i uppsatsen, medan termen målsägande används i redovisningen av studiens resultat, då undersökningen riktat sig mot domstolens mötande med målsägande. 51 Lindgren m.fl. (2001) s. 34 ff. 19

3. Regelverken 3.1 Regleringen i svensk rätt Den svenska lagstiftningen innehåller ett flertal lagar som har till syfte att stödja och skydda brottsoffer under rättegångsprocessen. Det går dock inte att återfinna bemötande utskrivet i lagtexten någonstans, utan det får tolkas in i olika regler. Att det förhåller sig på detta viset kan bero på svårigheterna med att lagstifta kring attityder, då det skulle kunna komma att kränka den personliga integriteten. Behovet av att stärka brottsoffrens ställning har under det senaste decenniet lett till att en mängd åtgärder vidtagits. Nya lagar har tillkommit och gamla regler har setts över och ändrats. Många av dessa regeländringar rör myndigheternas handläggning av brottsofferärenden och den hjälp myndigheterna ska tillhandahålla brottsoffer. 52 Till skydd för brottsoffer finns som tidigare nämnts ett flertal lagar. Bland de viktigaste kan nämnas rätten till målsägandebiträde och särskild företrädare för barn samt Brottsskadelagen. 53 När det gäller brott som begås mot barn skall en företrädare utses. Denne ska tillvarata barnets intressen under processen. Företrädare ska också utses i form av målsägandebiträde i vissa typer av brottmål. Det rör sig främst om brottmål där det ansetts särskilt viktigt att brottsoffret får stöd exempelvis sexualbrott. 54 Biträdenas roll förutom att vara ett stöd under processen är att föra talan om enskilt anspråk. 55 Dessa båda lagar fokuserar på att bistå och hjälpa brottsoffret under rättegångsprocessen genom att tillvarata brottsoffrets intressen. Rättegångsprocessen kan i allmänhet vara väldigt krävande för brottsoffret. I motiven till förarbetena bekräftas att det finns ett mycket stort behov av att bistå brottsoffer i rättsprocessen, främst de som utsatts för sexualbrott. 56 Indirekt ger det ett visst skydd för brottsoffret, men det finns dock inga uttalade bestämmelser om hur biträdena ska agera gentemot dem de företräder. Målsägandebiträdena skall lindra de påfrestningar som kan uppstå i samband med processen. Under huvudförhandlingen ska biträdet se till att inga 52 Prop. 2000/01:79 s.8 53 lag (1988:609) om målsägandebiträde, lag (1999:997) om särskild företrädare för barn, Brottsskadelagen (1978:413). 54 Se 1 Lag om Målsägandebiträde samt 1 Lag om särskild företrädare för barn 55 Se 3 Lag om målsägandebiträde 56 Prop.1987/88: 107 s.16 ff. 20

ovidkommande eller kränkande frågor ställs till brottsoffret. 57 I en nyligen publicerad utredning föreslås långtgående förändringar i lagstiftningen om målsägandebiträde och särskild företrädare för barn. Utredningen föreslår bland annat att åklagaren ska förordna biträdet redan under förundersökningen. Det föreslås också att biträdet ska utses i större utsträckning än idag. Utredaren menar också att brottsoffret är i behov av information och stöd så fort förundersökningen inletts. 58 Andra lagar med anknytning till brottsoffer och rättegångsprocessen är lag om besöksförbud, rätt till stödperson under förundersökning och rättegång och socialtjänstlag. 59 Rätten till stödperson skall garantera brottsoffret hjälp och stöd under rättsprocessen. Lagen om besöksförbud är ämnad att skydda personer som riskerar att utsättas för brott. 60 De grundläggande fri och rättigheterna i 2 kap regeringsformen (RF) skall skydda den enskilde individen mot maktmissbruk och kränkningar från statens sida. I 1 kap 9 RF stadgas att domstolarna skall betrakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. För förfarandet vid domstol gäller rättegångbalkens (RB) regler. Inte heller här återfinns några direkta regler om hur domaren skall bemöta brottsoffret under huvudförhandlingen. Även här krävs det att begreppet tolkas in i lagtexten. Ett exempel på detta kan illustreras genom 46 kap 4 RB som säger att rätten skall se till att inget onödigt dras in i målet. Det ankommer också på rättens ordförande att upprätthålla ordningen under huvudförhandlingen enligt 5 kap 9 RB. Detta lagrum ger domaren möjlighet att begränsa antalet åhörare i rättssalen och utvisa den som stör förhandlingen. Justitieombudsmannen (JO) har i några beslut visat vad som kan ses som acceptabelt respektive oacceptabelt i domstolens bemötande av allmänheten. JO: s beslut är inte bindande till karaktären men har dock en viktig funktion eftersom de ger myndigheter och dess företrädare riktlinjer hur de bör agera. 61 JO har fastslagit att det är viktigt att domstolen i sin kontakt med allmänheten är saklig och korrekt. JO riktade kritik mot en lagman för att han i en brevkontakt med en kvinna uttryckt sig nedlåtande och kritiskt. Kvinnan kontaktade lagmannen för att framföra sina iakttagelser hon gjort under en huvudförhandling där hon 57 Prop. 1987/88:107 s.24 58 se SOU 2007:6 59 se SFS 1988:688, F 1988:611, SFS 1994:420 och SFS 2001:453 60 Persson (2004) s. 209 ff. 61 Holmberg, Stjernquist (2002) s.205 ff. 21

uppmärksammat att två nämndemän stundtals sovit under förhandlingen. Lagmannen skrev till kvinnan att hennes påståenden saknade grund och var fullkomligt horribla och att hennes handlingssätt var förkastligt. Vidare kritiserade lagmannen kvinnan för att hon hade kontaktat domstolen och framfört sina iakttagelser detta var enligt JO något som domaren inte borde ha gjort eftersom en domare ska i kontakten i allmänheten uttrycka sig sakligt och korrekt. 62 JO har i ett annat beslut påpekat att det visserligen är upp till rättens ordförande att upprätthålla ordningen. Men detta innebär inte att vilka åtgärder som helst kan vidtas med stöd av 5 kap 9 RB. 63 Ärendet behandlar ifall rättens ordförande handlat korrekt då han bad en muslimsk man att ta av sig sin huvudbonad under huvudförhandlingen. JO menar att domstolsförhandlingar bör präglas av lugn och värdighet, och att det får anses som sedvänja att män tar av sig eventuella huvudbonader. Under huvudförhandling i svenska domstolar får åhörare få vara klädda som de själva önskar. Endast i undantagsfall kan 5 kap 9 RB bli tillämplig, om en åhörare har en klädsel som är straffbar att bära, exempelvis nazistsymboler som kan ses som hets mot folkgrupp. JO menar att det i detta fall var fel att be mannen ta av sig sin huvudbonad men riktar ingen kritik mot rättens ordförande då denne inte förstått att huvudbonaden haft en religiös innebörd. 64 JO-besluten ovan behandlar visserligen inte domstolens bemötande av brottsoffer, men besluten ger de yrkesverksamma i rättsväsendet riktlinjer för hur de skall agera i mötet med allmänheten och således även brottsoffer. Det har framtagits ett flertal åtgärder för att förbättra brottsoffrens ställning, men det finns brister framförallt när det gäller kunskapen om brottsofferproblematiken inom bland annat rättsväsendet. Detta är något som knappast kan rättas till genom nya lagregler, utan måste åtgärdas på andra sätt, exempelvis genom utbildning. 65 Attitydförändringar, ökad kunskap och samarbete mellan myndigheter och ideella organisationer är åtgärder som ska genomföras för att stärka skyddet för brottsoffren. Ett flertal av de åtgärder som vidtagits har riktats just mot att arbetet med bemötande av brottsoffer. 66 Ett korrekt bemötande av brottsoffer från de rättsvårdande myndigheternas sida innebär att risken för en sekundär traumatisering hos den 62 JO beslut 166-2003 63 JO beslut 1603-2005 64 JO beslut 1603-2005 65 Prop. 2000/01:79 s.8 66 Prop. 2000/01:79 s.11 22

drabbade minskar. Som tidigare understrukits kan ett sekundärt trauma uppstå om brottsoffret möter en okunnig och oförstående domare, polis eller åklagare. Ett brottsoffer som nonchaleras och känner sig kränkt förlorar tilltron på rättsväsendet, och ur rättsäkerhetssynpunkt är det av stor betydelse att människor har förtroende för rättsväsendet. 67 Utredningar rörande brottsoffer och bemötande bedrivs fortlöpande av justitiedepartementet. Brottsoffermyndighetens främsta arbetsområde är att främja brottsoffrens intressen, rättigheter och behov samt sprida information om brottsoffer och deras situation. På uppdrag av regeringen har Brottsoffermyndigheten arbetat fram ett forskningsprogram med fokus på bemötande och behandlande av brottsoffer. Brottsoffermyndigheten skall också bistå andra myndigheter med utbildning inom brottsofferområdet. Arbetet med utbildning är av största vikt eftersom detta leder till ökad kunskap hos dem som bemöter utsatta människor i sitt arbete. 68 3.2 Internationell reglering Den 10 december 1948 antog FN: s medlemsländer konventionen om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. I den stadgas att var människas inneboende värde ska erkännas och utgör grunden för alla människors fri och rättigheter. Artikel 6 anger att alla människor ska erkännas som en person i lagens mening och bemötas med respekt. Alla är enligt artikel 7 lika inför lagen och skall inte utsättas för diskriminering eller kränkningar. En sådan nationell lagstiftning ska garantera alla skydd mot diskriminering. Varje människa har enligt artikel 8 ett skydd mot maktmissbruk från staten. Skyddet innefattar handlingar som kränker hans eller hennes lagstadgade rättigheter. Konventionen stadgar de grundläggande rättigheter som gäller för var människa oavsett land och nationalitet. 69 Grundläggande för att värna om brottsoffersrättigheter är FN: s Brottsofferdeklaration från 1985. FN: s brottsofferdeklaration innehåller en rad bestämmelser om vad ett brottsoffer kan förvänta sig vid sin kontakt med rättsväsendet. Ett brottsoffer ska ha tillgång till den egna processen och få en rättvis behandling. Det viktigaste som slås fast är att brottsoffer ska bemötas med medkänsla och respekt. Deklarationen är inte något juridiskt bindande dokument utan det är upp till varje land att följa de riktlinjer som deklarationen fastslagit. Deklarationen erkänner också att miljontals människor världen över som utsatts för brott 67 Prop. 2000/01:79 s.16 ff. 68 Se regeringens webbsida www.regeringen.se 69 FN: s konvention om mänskliga fri- och rättigheter 23

tidigare inte fått det stöd och den hjälp de varit berättigade till och behövt. De svårigheter som brottsoffer, vittnen, deras familjer och andra som hjälper dem utsatts för vid rättsprocessen måste erkännas och åtgärder måste vidtas. Framförallt genom internationell och nationell lagstiftning på området som erkänner och gör något åt brottsoffers utsatta situation. 70 Deklarationen är indelad i två delar, varav den ena rör individer utsatta för traditionell brottslighet och den andra delen handlar om individer som blivit utsatta för statligt maktmissbruk. Den innehåller fyra grundprinciper, den viktigaste är rätten till den egna processen och en rättvis behandling som nämns ovan. Det stadgas också att företrädare för rättsväsendet ska utbildas i att tillgodose brottsoffers behov vid mötet med rättsväsendet. Brottsförebyggande åtgärdsprogram ska upprättas och innehålla hjälp till brottsoffer, exempelvis sjukvård, utbildning och ekonomisk ersättning. Deklarationen uppmanar medlemsländerna att vidta nödvändiga åtgärder för att leva upp till deklarationens standardkrav för att ge brottsoffer bästa möjliga behandling och respekt vid rättsprocessen. Vidare kräver deklarationen att länder återkommande reviderar nationell lagstiftning på området för att kunna bemöta förändringar och fortsätta erbjuda stöd till brottsoffer. Deklarationen ska tillämpas på alla individer utsatta för brott oavsett ras, hudfärg, kön, ålder, språk, religion, nationallitet, politiska åsikter, etniskt ursprung, handikapp, egendom och kultur. 71 Det pågår ett arbete med att utforma en ny deklaration 72 I FN stadgan fastslås en rad principer som syftar till att skapa förutsättningar för upprätthållande av rättvisa och rättssäkerhet och därefter kommer bestämmelser om domarnas oberoende och agerande upprättas. Domarnas oberoende ska stadgas i ländernas inhemska lagar och om inte i grundlag så i annan lag. I grundprinciperna stadgas att domare ska avgöra mål opartiskt och lagenligt. Oberoendet ställer krav på domstolarna att se till att förfarandet sker rättvist och att parternas rättigheter respekteras. 73 70 FN:s Brottsofferdeklaration 71 FN: s Brottsofferdeklaration 72 UN Convention on Justice and Support of Victims of Crime, Abuse of Power and Terrorism. Konventionsförslag, version 2, 13-02-06, 73 FN: s konvention om mänskliga fri- och rättigheter 24

Det finns en rad sanktioner för de fall då domare missköter sina uppgifter och brister i objektiviteten. Domaren får entledigas eller stängas av och detta ska ske enligt vissa grundsatser för rättsligt förfarande. 74 Konventionen pekar på vikten av ett bra bemötande vilket också brottsofferdeklarationen framhåller. Europa konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna (Europakonventionen) bygger på FN: s konvention om de grundläggande mänskliga rättigheterna från 1948. Europakonventionen gäller i Sverige som lag SFS 1994:1219 och enligt 2 kap 23 RF får ingen lag eller föreskrift stiftas i strid med Sveriges åtagande i konventionen, detta gör att konventionen är en av den enskilde individens starkaste skydd i Sverige. I Europakonventionen finns ett flertal artiklar som har till syfte att skydda den enskilde gentemot kränkningar från statens sida. Artikel 6 stadgar att alla ska rätt till en rättvis rättegång. Varje enskild har rätt till en rättvis och offentlig rättegång. Förhandlingen ska ske inom en skälig tid, samt ska se inför en opartisk och oavhängig domstol. 75 Denna rättighet gäller såväl brottmål som civilmål. Domstolen ska vara oberoende från regeringen och riksdag och dess domare opartiska och den tilltalade har rätt till en muntlig förhandling. För att garantera en rättvis rättegång ska domstolen följa principen equality on arms som innebär att domstolen ska beakta bevisen från bägge parter lika. 76 Artikel 8 stadgar den enskilde individens rätt till privatliv. Rättigheterna i artikeln ska ge medborgaren ett skydd mot maktmissbruk och kränkningar från statens sida. Individens privatliv och familjeliv ska respekteras, likaså ska individens hem och korrespondens skyddas. Begreppet privatliv har av Europadomstolen getts en vid definition då staterna kan åläggas positiva skyldigheter. De konventionsbundna staterna ska väga de olika intressen som står mot varandra, exempelvis den enskildes rätt till integritet gentemot statens intressen. Det kan till exempelvara att i en rättsprocess avslöja den enskilde individens sjukdomshistoria för att stärka bevisningen i målet. Det måste dock finnas godtagbara skäl för att en sådan kränkning 74 FN: s konvention om mänskliga fri- och rättigheter 75 Cameron (2002) s. 121 76 Cameron (2002) s. 78 25