ADVOKATBYRÅN A d v o k a t JOHAN TAMM Ledamot av Sveriges Advokatsamfund I samarbete med Advokatbyrån Translaw AB samt med Hager Advokater AB Till Högsta domstolen Svea hovrätt Avd 6 Box 2290 103 17 Stockholm Stockholm 2011-04-05 Överklagan Svea hovrätts dom i mål nr B 4862-10 Riksenheten för miljö-och arbetsmiljömål./. Simon Häggblom och Karin Lind Simon Häggblom och Karin Lind (SIMKA) överklagar härmed hovrättens dom i målet. Högsta domstolen skall bevilja prövningstillstånd av följande skäl samt ändra hovrättens dom och ogilla åtalet. Skäl för prövning 1. Rättstillämpning Hovrätten konstaterar inledningsvis i domen, s 3, mitten, att beroende på den långa tid installationen varit uppförd medför detta att installationen har utgjort en anläggning. Hovrättens resonemang leder till slutsatsen att åtgärden att uppföra installationen (objektivt sett) utgjort ett brott mot områdesskydd. Hovrättens slutsats är felaktig. P ostadress Besöksadress Telefon Fax E -post Moms Bank Klientmedelskonto Box 772 9 Lä stmak arg atan 10 08-6 11 11 00 (tel) SE556 72 9-10 09 Ål andsban ken Ål andsban ken 10 3 95 Stoc kh olm Stockh olm 08-6 11 04 90 (fax) Org nr F-skatt 23 10 0 0 473 52 23 10 0 0 473 28 07 09-31 07 54 55 67 2 9-100 9 bg 266-0 04 1
Enligt förarbetena till Miljöbalk (SFS 1998:808), prop 1997/1998 :45 s 723 ff, framgår att en anläggning/anordning är något av det i förarbetena uppräknade exemplen. Exemplifieringen är uttömmande och möjlighet att inrymma en konstinstallation av det slag som här gäller finns inte. Särskilt inte som installationen varken avsetts att vara stadigvarande och heller inte var det. Den sammanlagda tiden då installationen var uppsatt var ca 9 veckor. Denna fråga har inte med utgången i målet i Hovrätten att göra men skall för den skull förtydligas av Högsta domstolen. Att borra i berg I likhet med tingsrätten konstaterar hovrätten, att det är förbjudet att borra i berg och att SIMKA brutit mot föreskrifterna för naturskyddsområdet. Till skillnad från tingsrätten har hovrätten bortsett från eller ansett, att det inte funnits tillräckliga förmildrande omständigheter i målet. Av detta skäl skall Högsta domstolen bevilja prövningstillstånd. Eftersom omständigheterna varit så många och av så betydande art för att varken döma SIMKA för oaktsamhet eller, i andra hand, inte utdöma någon påföljd överhuvudtaget, skall Högsta domstolen bevilja prövningstillstånd och undanröja Hovrättens dom. Det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen, att överklagandet prövas av Högsta domstolen eftersom det helt enkelt är svårt att tänka sig ett mer flagrant fall än detta när en domstol har anledning att ta hänsyn till förmildrande omständigheter. Det visar också de olika utgångarna i målet i de båda lägre instanserna. Även om SIMKA inte är omedvetna om, att det finns regler som begränsar allmänhetens rättigheter i naturskyddsområden så är det med hänsyn till samtliga de omständigheter som rådde i fallet med konstutställningen på Öja Landsort sommaren 2008 fullt försvarligt och begripligt att SIMKA satte fast sin installation i berget på det som skedde. Omständigheterna är följande: 1. SIMKA inbjöds att delta i en konstutställning. SIMKA anvisades plats och erbjöds hjälp med att sätta fast (borra) installationen. SIMKA hade all anledning att anta att eventuella tillstånd eller dispenser hade ordnats av den för utställningen ansvariga arrangören, föreningen Kulturbryggan, samt att arrangören hade dispens att borra i berget. Att nödvändiga tillstånd inhämtas av arrangören följer av branschpraxis. Kulturbryggans ansvariga var helt informerade om utseendet på SIMKAS installation innan utställningen och hur den skulle angöras i berget. 2. Simon Häggblom enbart (inte Karin Lind, mer därom nedan) borrade i berget. Hovrätten talar om irreparabla ingrepp i naturmiljö, s5,st 2. Hovrättens slutsats är felaktig eftersom Simon Häggblom vidtog mycket rigorösa och yrkesmässiga åtgärder just för att undvika att berget skulle skadas. Han använde material, kolfiberstavar, som inte kan rosta samt Hiltimassa i de olika borrhålen för att undvika vatteninträngning i borrhålen och därmed 2
förhindra sprickbildning i berget. Simon Häggbloms samlade åtgärder garanterar att berget inte skadas på grund av borrningarna. 3. Liknande konstutställningar, som den SIMKA deltog i, hade pågått på samma plats i mer än 15 år. SIMKA hade all anledning att anta, att de hade tillstånd alternativt dispens att borra i berget, i all synnerhet som konstverk hade angjorts i berget på samma sätt vid tidigare tillfällen. Detta beskrevs för SIMKA och framgick för övrigt för SIMKA genom de spår som konstverken lämnat i berget. 4. Spåren från dessa, tidigare konstinstallationer och ifrån militärens tidigare härjningar på den plats och på angränsande plats, som den SIMKA använde, gav SIMKA all anledning att anta, att de hade tillstånd att borra i berget. Militärens befästningsanordningar har kunnat sättas upp bland annat genom att borra i berget med stöd av dispens ifrån Staten genom Länsstyrelsen. Av det skälet var det naturligt för SIMKA att dra slutsatsen, att även Kulturbryggan hade motsvarande tillstånd/dispens att få borra i berget. 5. Under alla år som konstutställningen arrangerats av Kulturbryggan har utställningen erhållit sponsorbidrag av bl.a. Fastighetsverket och Skärgårdsstiftelsen. Fastighetsverket är ägare av ön och stiftelsen ansvarar för tillsynen. Varken Fastighetsverket eller stiftelsen har under alla år som utställningen pågått, trots omfattande kontakter mellan sponsorerna och Kulturbryggan, påtalat det olämpliga eller det förbjudna i att borra i berget för att sätta fast olika konstverk. Av detta skäl har både Kulturbryggan och SIMKA haft all anledning att anta att de hade tillstånd eller dispens eller i vart fall ett tyst medgivande att borra i berget. 6. Det fanns inga skyltar uppsatta på ön, som förklarade att ön var ett naturskyddsområde och vilka eventuella restriktioner det innebar för besökande på ön. SIMKA hade av det skälet ingen anledning att anta att förbud rådde att borra i berget. Information finns för övrigt inte heller på Landsorts eller Fastighetsverkets respektive hemsidor. 2. Synnerliga skäl Av förhören med Simon Häggblom och Karin Lind framgår med all önskvärd tydlighet, att det är endast Simon Häggblom som har borrat i berget. Karin Lind var inte ens behjälplig med borrarbetet. Hovrätten har trots detta ådömt Karin Lind ett kännbart bötesstraff. Denna del av domen skall undanröjas av Högsta domstolen eftersom Hovrättens dom uppenbarligen beror på ett grovt förbiseende eller misstag av Hovrätten. 3
Bevis SIMKA åberopar följande bevis som stöd för sin sak. I samband med att syn ägde rum vid förhandlingen i tingsrätten spelades en ljud- och bildupptagning in. Syn på platsen är att föredra och i första hand hemställer SIMKA att en sådan företas. I andra hand nöjer sig SIMKA med en uppspelning av bildupptagningen. Synen/filmen åberopas för att rätten skall kunna skaffa sig en rättvis och adekvat uppfattning om förhållandena på Öja-Landsort. Avsikten med synen/uppspelning av filmen är att visa rätten platsen för mina huvudmäns konstinstallationer. Installationerna har inte skadat berget och spåren efter installationerna är knappt urskiljbara. Installationerna har inte haft den privatiserande verkan på miljön som påstås och kan inte förväntas leda till skador till följd av borrningarna. Vidare skall rätten konstatera, att det finns lämningar efter andra, vid tidigare tillfällen uppsatta konstverk och bese konstverk, som fortfarande står kvar på ön efter tidigare utställningar. Spår efter dessa installationer/konstverk är fortfarande fullt synliga. I ljuset av dessa spår skall rätten konstatera att Fastighetsverkets/Länstyrelsens/Skärgårdsstiftelsens praxis hur man betraktar borrning i berget och att lämna spår och konsekvenser efter borrningar uppenbarligen har ändrats från och med det att mina huvudmän inbjöds att borra i berget och sätta upp sina installationer. Synen/filmen åskådliggör resterna av militärens försvarsanläggningar på ön. I samband med avrustningen av ön avvecklade militären öns försvarsanläggningar. Avvecklingen har lämnat tydliga sår i naturen och markanta rester av betongblock etc. Syftet med visningen är att visa, att staten genom försvaret inte tar hänsyn till omsorgen om området. Även om försvaret må ha egna underlättningsregler för dessa fall så blir effekten att Kulturbryggan, arrangören av konstutställningarna på ön och deltagande konstnärer ges ett intryck av att omsorgen om området inte är angeläget och att Fastighetsverket/Länstyrelsen/Skärgårdsstiftelsen delar denna syn. Slutligen visar synen/filmen hur öns bosatta, både fastboende och sommargäster, bortser från reglerna om områdesansvar. Bryggor och båtförankringsplatser finns på flera platser på ön. Dessa har en privatiserande inverkan på miljön. Borrningar i berget har förkommit för att anbringa olika järntenar och ringar. Det arbetet är gjort på ett sådant sätt, att skador kan förväntas uppkomma i berget med sprickor och splittringar av berget som följd. Sopor eldas på olika platser på ön. Det finns tydliga spår 4
efter sådana eldstäder. Företeelserna har kunnat fortgå länge utan att Fastighetsverket har reagerat. Synen/filmen skall visa Fastighetsverkets ändring av praxis. Muntlig bevisning Förhör med de tilltalade, Karin Lind och Simon Häggblom. De tilltalade skall höras om samtliga omständigheter i målet. Med förhören skall styrkas, att åklagaren saknar grund för åtalet mot dem samt att för det fall att grund för åtal finns, att omständigheterna är sådana att gärningen inte är att bedöma som oaktsam. Vidare skall förhören styrka, att Karin Lind inte har borrat i berget och inte heller varit Simon Häggblom behjälplig i borrarbetet. Förhör med Artur Hultling, Landsort,149 95 Nynäshamn. Hultling var vid tillfället i fråga ordförande för Kulturbryggan, den sammanslutning som årligen ordnar utställning på Öja/Landsort. Med förhöret skall visas, att Hultling inbjudit Simon Häggblom och Karin Lind, SIMKA, att ställa ut sina installationer och att det var han eller annan representant för Kulturbryggan, som anvisade plats för installationen och att Hultling uppträdde på ett sådant sätt att han, genom sin ställning i Kulturbryggan gav SIMKA uppfattningen, att han hade ställningsfullmakt och eventuella nödvändiga tillstånd eller dispenser för att genomföra utställningen. Vidare skall förhöret visa, att Hultling var medveten om vad SIMKA avsåg att uppföra och att uppförandet innefattade borrning i berget samt att konstverkets placering inte hindrade allmänheten att beträda området. Förhöret skall visa att uppförande av konstverket/installationen, innefattande borrning och angöring i berg och att detta förfaringssätt förekommit vid tidigare utställningstillfällen utan att vare sig Kulturbryggan, Fastighetsverket, Skärgårdssiftelsen eller Länsstyrelsen har motsatt sig detta. Förhör med Lennart Stuxberg. Stuxberg bor på Öja/Landsort och har under lång tid varit Kulturbryggan och konstnärer behjälplig att förankra skulpturer på ön. Förhöret skall visa att Stuxberg hade en aktiv roll i detta- och liknande, tidigare -utställningssammanhang och att det var Stuxberg, som anvisade vilken plats SIMKA fick för att uppföra sin installation och var de fick borra i berget. Vidare skall förhöret visa att Stuxberg var den person, som vanligen anlitades för att bland annat borra i berget när konstverk skulle sättas upp. Förhör med Kicki Bergquist Selder, Vinterviksvägen, Hus 69,117 65 Stockholm. Selder är skulptör till yrket och deltog i den första konstutställningen arrangerad av Kulturbryggan på Öja. Hennes konstverk är permanent, dvs fast förankrat på Öja och kvar på Öja sedan utställningen 1993. Med förhöret skall styrkas, att utställningar har pågått i 17 år och att villkoren för att ställa ut konst på Öja varit oförändrade sedan 1993, innebärande, att arrangören, Kulturbryggan, trots att man var medveten om att konstverk skulle komma att förankras i berget, inte hindrade eller upplyste konstnärerna om eventuella restriktioner vad avser bestämmelserna för områdesskydd. Vidare skall styrkas att 5
branschpraxis innebär att det är arrangören av en konstutställning som bär ansvaret för att nödvändiga tillstånd eller dispenser finns för utställningen. Skriftlig bevisning En bruksanvisning över Hilti massa (HIT-RE Injekteringsmassa) Bil 1. SIMKA använde sig av HILTI massa i samband med att borrhålen skulle användas. HILTI används i byggindustrin bl.a. vid infästning av broar och i undervattensarbeten. Genom användandet av denna massa förhindras effektivt, att vatten tränger ned i borrhålen och sprickbildning i berget undviks. En bruksanvisning över Formstag (SuperTie Formstagssystem) Bil 2. SIMKA använde sig av detta sorts stag vid angöring av installationerna. Som framgår av broschyren är denna typ av formstag tillverkad av fiberkomposit. Den korroderar inte, den fryser inte sönder, den är vattentät och den är frostbeständig även i kontakt med saltvatten. Genom användandet av denna sorts stag förhindras sprickbildning i berget. De borrade, men ifyllda borrhålen, blir praktiskt taget osynliga. När installationen togs bort, sågade Simon Häggblom av varje stag jämns med berget. Detta medför att ingen skadas av uppstickande stag och borrhålen försvinner, dvs. är ytterst svåra att urskilja. 4 st bilder av konstverken. Bilderna av husen är verklighetstrogna skisser över hur installationen skulle komma att te sig i färdigt skick. Bilderna/skisserna visades upp och godkändes av bl.a. Hultling före konstutställningen. Bil 3-4. Bilderna av den svävande plattan åberopas av två skäl. Dels för att visa hur installationen såg ut dels för att visa hur installationen förankrats. Såväl sättet att förankra som själva platsen för installationen godkändes av Hultling. Det bör tillrättaläggas att förankringen av plattan gick till på exakt samma sätt och med samma hjälpmedel som vid förankringen av husen. Bil 5-6. En skrift, Skulptur på Öja-Landsort, utgiven av Kulturbryggan, från sommaren 2008. Bil 7. Skriften visar dels andra konstverk som angjorts i berget precis som SIMKAs installation dels att bl.a. markägaren, Statens Fastighetsverk, samt Skärgårdsstiftelsen och Sjöfartsverket var sponsorer till utställningen och därmed direkt eller indirekt varit medansvariga till det påstådda brottet mot områdesskydd genom att sanktionera och uppmuntra såväl SIMKA som andra konstnärer att fästa konstverk i berget. 6
Den skriftliga bevisning som åberopas i Högsta domstolen är densamma som tidigare åberopats i tingsrätten och hovrätten och torde finnas med i hovrättens akt. Skulle så inte vara fallet kan SIMKA på rättens begäran inge nya kopior. Påföljden Hovrätten ådömde både Karin Lind och Simon Häggblom 40 dagsböter. I Karin Linds fall a 130 kr och i Simon Häggbloms fall a 80 kr. I första hand skall domen mot Karin Lind helt undanröjas av ovan angivna skäl. Skulle Karin Linds yrkande i denna del inte vinna Högsta domstolens bifall skall Högsta domstolen i andra hand meddela påföljdseftergift eller i tredje hand sänka antalet dagsböter för Karin Lind av följande skäl. Yrkandet avseende påföljdseftergift alternativt justering av antalet dagsböter omfattas även av Simon Häggblom. Antalet dagsböter skall med hänsyn till omständigheterna i vart fall inte överstiga det lägsta möjliga antalet, nämligen 30. I denna del åberopar SIMKA NJA 1986 s 572, i vilken dom Högsta domstolen ådömde konstnären Lars Vilks att betala 25 dagsböter trots att han olovligen och på annans mark uppfört en mycket stor byggnad-ett konstverk-som innebar och fortfarande innebär ett stort ingrepp i naturen. Konstverket, som inte kan avlägsnas från platsen utan betydande ansträngningar, är numera en turistattraktion i Kullaberg. I Lars Vilks fall ansåg domstolen att det rörde sig om en byggnad eller anläggning. Rättegångskostnader Hovrätten justerade undertecknads kostnadsräkning med motsvarande 7 timmar, dvs 1/3 av det yrkade beloppet. I motsats till hovrättens bedömning är målets art och omfattning komplicerat och har varit tidskrävande. Det kan tilläggas, att hovrätten själv bidragit till merarbete genom att begära in ett yttrande av SIMKA med anledning av åklagarens överklagan av tingsrättens dom samt dennes begäran om prövningstillstånd hos hovrätten. Hovrättens begäran om yttrande föreföll naturlig med hänsyn till tingsrättens dom, i vilken slås fast att prövningstillstånd krävs. Sedan väl SIMKAs yttrande ingivits, 7
återkom hovrätten med besked, att prövningstillstånd redan medgivits, dvs. innan SIMKAs yttrande hade inkommit till domstolen. Undertecknad yrkar att Högsta domstolen undanröjer hovrättens dom i denna del samt bifaller mitt yrkande om ersättning av allmänna medel. Johan Tamm - 8