Dåligt betyg för lobbyister registrera dem! Dåligt betyg för lobbyister registrera dem! Larsåke Larsson Medborgarnas förtroende för samhällets institutioner och representanter är en viktig parameter i och för en fungerande demokrati. En rad andra parter deltar i den demokratiska processen och spelet om inflytande. Hit hör de intressen som söker påverka denna process, däribland lobbyister, PR-aktörer och andra relations- och kommunikationsexperter. Frågan är hur stort förtroende allmänheten har för dessa grupper. I denna studie granskas förtroendet för två av grupperna, lobbyister och informatörer. Förtroendets roll för samhällsapparaten har länge uppmärksammats av en rad äldre samhällsteoretiker, däribland Durkheim. I modern politisk och sociologisk teoribildning betraktas begreppet förtroende normalt i relationsmässiga termer. Den politiska forskningen har här främst ägnat sig åt allmänhetens förtroende för politiska institutioner (se Easton 1965, Holmberg 1981) liksom betydelsen av förtroende i den demokratiska processen (se Behn 2001). SOM-institutet har som bekant mätt förtroendet för samhällsinstitutioner sedan 1986. Sociologer fokuserar för sin del på förhållandet mellan individ och system (se Luhmann 1979, 1988; Giddens 1991). Förtroende behandlas vanligen som en del av individens respons på andra aktörer och som en del av interaktionen mellan sociala aktörer. /Trust is/ a particular level of the subjective probability with which an agent assesses that another agent or group of agents will perform a particular action, both before he can monitor such action / / and in a context in which it affects his own action (Gambetta 1988:217). Inom det dominerande synsättet på förtroende som en individföreteelse finns två huvudsakliga linjer i hur forskningen uppfattar fenomenets natur, som en handling som individen utför och som ett tillstånd hos denne. Enligt den första linjen innebär förtroende ett rationellt val mellan att lita på och att misstro någon. Synsättet att förtroendet är ett tillstånd hos individen innebär att det ses som en känslomässigt präglad förväntan. Det handlar om förväntan på andras välvilja, redbarhet, hederlighet och värn om vissa intressen, förutom en tro på att tillvarons fundamentala ordning förblir orubbad Det kan också ses som en förväntan på samhällets expertsystem (Barber 1983; Giddens 1991, se även Elliot 1997). Att medborgarna har förtroende för de aktörer som verkar i samhällsprocessen är av central demokratisk betydelse. Till dessa aktörer hör givetvis politiker och rätts- 83
Larsåke Larsson apparatens funktionärer och även den offentliga sfärens funktionärer som lärare och socialtjänstemän. Men även andra aktörer agerar på den demokratiska spelplanen, exempelvis intressedrivande aktörer som lobbyister och PR-experter. Vilket förtroende har svenska folket för dessa lobbyister? Är lobbyister självklara deltagare i den politiska processen som legitimt framför sin organisations eller uppdragsgivares uppfattning i en fråga? Eller är de en slipad kår av påverkare som otillbörligt söker styra beslutsfattarna i samhället? Allmänt lågt förtroende för lobbyister I denna studie undersöks i första hand allmänhetens förtroende för lobbyister. Huvudfrågan om vilket förtroende svenska folket har för denna grupp jämförs med förtroendet för informatörer. Dessutom innehåller studien en tilläggsfråga huruvida lobbyisterna bör registreras när de agerar i riksdagen. Lobbyisten möter och samtalar med beslutsfattare, historiskt i den lokal, lobbyn, i brittiska parlamentet där utomstående personer kunde träffa ledamöterna. Fenomenet och aktiviteten kallas här i fortsättningen lobbning. Tabell 1 Förtroende för lobbyister och informatörer 2007, jämfört med förtroendet för PR-konsulter och informatörer 2002 (procent) PR-konsulter Lobbyister Informatörer 2002 2007 2002 2007 Mycket stort förtroende 1 1 2 2 Ganska stort förtroende 6 4 12 16 Varken-eller 37 55 52 60 Ganska litet förtroende 30 21 21 15 Mycket litet förtroende 26 19 13 7 Totalt 100 100 100 100 Förtroendebalans -49-35 -20-4 Antal 1326 1236 1313 1341 Kommentar: Balansmåttet anger förhållandet mellan stort och litet förtroende. Det går från +100 (alla har stort förtroende) till -100 (alla har lågt förtroende). De som svarat Ingen uppfattning ingår inte i någon av tabellerna 1-4. Förtroendet för vissa närstående yrken, däribland PR-konsulter, har tidigare studerats (2002) inom SOM-institutets undersökningsverksamhet. I den nu aktuella redovisningen sker därför fortsättningsvis en jämförelse med den tidigare studien av förtroendet för PR-konsulter och informatörer (Larsson 2004, i Holmberg & Weibull 2004). Även om lobbyister och PR-konsulter är två skilda yrkesbenäm- 84
Dåligt betyg för lobbyister registrera dem! ningar och kan betraktas som två skilda roller, så tillåter jag mig här att sätta ett rollmässigt likhetstecken mellan dem då deras uppgifter är likartade och utbytbara en PR-aktör sysslar i många fall med lobbning och en lobbyist kan syssla med PR-frågor som medierelationer och opinionsbildning. En mycket liten andel eller fem procent av de svarande säger sig ha stort eller ganska stort förtroende för lobbyister, medan 40 procent uttalar ganska litet eller mycket litet förtroende för denna yrkesgrupp. Det resulterar i en förtroendebalans med det mest negativa balansvärdet av alla undersökta yrken 2007 (där även politiker och journalister uppvisar minusvärden som dock ligger närmare 0-strecket, samtidigt som sjukvårdspersonal, poliser, lärare och forskare uppvisar mycket höga plusvärden). Vi ska dock ha i minnet att mer än hälften av populationen svarar varken-eller och undviker att ta ställning. Vid en jämförelse med förtroendet för PR-konsulter 2002 visar det sig att de med stort förtroende utgör en ungefär lika liten grupp. Allmänheten förefaller se likartat på de två yrkesgrupperna. En obetydlig försämring kan noteras under de fem år som gått. Förtroendebalansen har dock blivit mindre negativ. Ser vi till informatörerna så är bilden något ljusare där de som avger stort förtroende utgör en knapp femtedel av de tillfrågade, medan den motstående gruppen utgör en dryg femtedel. Det innebär en förtroendebalans som närmar sig noll. Jämfört med läget fem år tidigare innebär det en klart förbättrad balans; inställningen till denna yrkesgrupp har således blivit mindre negativ med åren. Det bör dock påpekas att varken-eller-gruppen är mycket stor även i detta fall. När siffrorna för hela populationen bryts ner i olika demografiska och politiska skikt kan vi notera mer eller mindre tydliga skillnader vad gäller exempelvis kön, ålder och politisk preferens. Det framgår av tabell 2 nästa sida. Män är betydligt mer negativa till lobbyister än kvinnor som alltså har en mindre negativ syn på denna grupp. För både män och kvinnor har förtroendebalansen förbättrats vid en jämförelse med inställningen till PR-konsulter 2002, särskilt för kvinnorna. I fråga om förtroendet för informatörer kan vi notera en tydlig skillnad mellan könen där kvinnorna uppvisar plusbalans medan männen uppger minusvärden. Förtroendet för de båda yrkestyperna varierar betydligt beroende på ålder. I fråga om synen på lobbyister ser vi att balansmåttet faller negativt från den yngsta gruppen till den äldsta där den senare gruppen uppvisar mycket låga värden. När det gäller informatörer faller värdena också efter ålder, men här anmäler ungdomarna ett klart plusvärde medan övriga grupper uppvisar minusvärden men inte alls på samma låga nivå som för lobbyister. Personer med högre utbildning anger betydligt lägre förtroendevärden gentemot lobbyister än personer på övriga skolnivåer. Den kritiskt präglade inställningen har dock mildrats jämfört med 2002 även om den fortfarande hamnar på en klart negativ förtroendebalans. Det visar sig också att de som bor i de tre storstäderna är betydligt mer negativa till lobbyister än människor från andra områden i landet. 85
Larsåke Larsson Tabell 2 Förtroende för lobbyister och informatörer 2007, jämfört med förtroendet för PR-konsulter och informatörer 2002, fördelade efter kön, ålder, utbildning, yrke och politisk syn m m (balansmått) PR-konsulter Lobbyister Informatörer Antal 2002 2007 2002 2007 2007 Kön Kvinnor -43-26 -12 +4 628 Män -53-43 -28-13 608 Ålder 15-29 år -27-15 -5 +15 205 30-49 år -51-33 -18-4 406 50-75 år -57-41 -29-12 545 Utbildning Låg -50-36 -26-9 249 Medel -38-30 -13-1 680 Hög -55-44 -18-10 295 Yrkesgrupp Tjänstemän -57-43 -21-8 510 Arbetare -41-27 -5-1 447 Företagare -44-39 (-31) -19 90 Anställning Statlig -64-45 -26-10 129 Kommunal -46-32 -20-2 318 Privat -48-35 -20-6 642 Ideologisk självplacering Till vänster -53-38 -20-4 402 Varken-eller -43-31 -21-3 391 Till höger -45-36 -19-7 414 Politiskt intresse Mycket intresserad -50-49 -18-11 159 Ganska intresserad -50-38 -18-6 547 Inte särskilt intr. -44-27 -23-2 414 Inte alls intresserad -38-13 -20 +8 98 Kommentar: Om balansmått se tabell 1. Statligt anställda är vidare mer negativa än såväl kommunalt anställda som privat anställda. Orsaken kan diskuteras, men en orsak kan vara att det är de statligt anställda i kanslier och myndigheter som träffar på lobbyisterna. Det kan möjligen stödjas av att det särskilt är yrkesgruppen tjänstemän som uppger de lägsta värdena 86
Dåligt betyg för lobbyister registrera dem! (jämfört med arbetare och företagare). Jämfört med tidigare mätning har dock inställningen blivit mindre negativ hos samtliga tre anställningskategorierna. Vi kan förmoda att människors syn på lobbyister även och kanske i hög grad är avhängig deras allmänna inställning till politik och samhällets fungerande. Här kan konstateras en tydlig skillnad i fråga om politiskt intresse, där de som anger högt sådant intresse (mycket/ganska intresserade) är betydligt mer negativa än de med lågt intresse. Förtroendebalansen är dock klart på minussidan för båda lägren. Tillläggas kan att vid en nedbrytning visar det sig att de som uppger sig vara mycket politiskt intresserade placerar sig ytterligare tiotalet steg neråt på den negativa skalan (-50). När det gäller ideologisk självplacering är skillnaderna mellan höger- och vänsteridentifiering emellertid små. Sett över partitillhörighet (partisympati) är förtroendet förhållandevis likartat med ett undantag. Balansvärdet hamnar mellan -35 och -45 (med folkpartiet och moderaterna med bäst värden och kristdemokraterna med lägst värde), Undantaget gäller dem med socialdemokratisk sympati som placerar sig på värdet 25. Registrera lobbyisterna? I SOM-undersökningen 2003 tillfrågades respondenterna om deras syn på lobbning gentemot regering och riksdag, genom att de ombads ta ställning till förslaget att kontakterna mellan dessa organ och lobbyister ska begränsas. I den nu aktuella undersökningen (2007) ställdes en något annorlunda fråga, nämligen hur man såg på förslaget att registrera lobbyisterna. Det är en fråga som diskuterats under senare år; sådant gäller exempelvis i USA:s kongress och är under införande i EUparlamentet. Besvarandet på dessa två förslag framgår av tabell 3. Tabell 3 Synen på förslag att begränsa lobbyistkontakterna i riksdag/regering (2003) och att lobbyister som är verksamma i riksdagen ska registreras (2007) (procent) Begränsa lobbyistkontakterna Registrera lobbyister 2003 2007 Mycket bra förslag 16 17 Ganska bra förslag 24 21 Varken- eller 49 52 Ganska dåligt förslag 8 5 Mycket dåligt förslag 3 5 Totalt 100 100 Balans +29 +28 Antal 1697 1546 Kommentar: Om balansmått se tabell 1. 87
Larsåke Larsson Reaktionen på de två förslagen 2003 och 2007 är i det närmaste identiska. Fyra av tio anser att det är ett bra förslag medan en av tio har motsatt uppfattning, att det är ett dåligt förslag. Hälften ligger dock mitt emellan och tar inte ställning i frågan. Balansvärdet ligger på knappt +30 i båda fallen. Resultaten kan tolkas som att det finns en opinion bland allmänheten för registrering av lobbyister, även den inte utgör en majoritetsopinion. Detta opinionsläge är inte tillfälligt utan har stått sig över tid, genom att en lika stor andel 2003 ansåg att riksdagens och regeringens kontakter med lobbyister bör begränsas. Det finns således en opinion kring restriktion i någon form av denna påtryckargrupp och dess aktiviteter gentemot samhällets beslutsfattare. Politiskt intresserade äldre män särskilt restriktiva Liksom i fråga om förtroendet för lobbyister så avslöjar undersökningen flera tydliga skillnader i uppfattningen kring registrering beroende på olika bakgrundsvariabler och politisk värdering. Det framgår av tabell 4 nästa sida. Sammanställningen visar för det första att det är förhållandevis stora skillnader mellan kvinnor och män. Männen anser i betydligt större utsträckning än kvinnor att lobbyister bör registreras. Det ligger i linje med deras mer negativa hållning till lobbyism som fenomen i sig. Förhållandet var detsamma i den tidigare undersökningen om begränsning av lobbyistkontakterna men inte lika markerat. För det andra visar det sig att ålder spelar in på inställningen till registrering ju äldre man är desto mer benägen är man att bejaka sådan registrering, på samma sätt som inställningen till begränsning av kontakterna ökade med ålder i studien 2003. Undersökningen visar vidare att de med hög utbildning vill registrera lobbyister i högre grad än dem som tillhör de övriga skolnivåerna; hela 44 procent av de högt utbildade anser det vara ett mycket bra förslag. Statligt anställdas negativa hållning till lobbyister (se ovan) följs upp av en betydligt högre andel, jämfört med kommunalt och privat anställda, som vill registrera denna påtryckargrupp 52 procent av de statsanställda anser det vara en bra idé. Ser vi till yrken är både tjänstemän och särkilt företagare mer benägna att förordna registrering än arbetarkollektivet. Denna restriktiva hållning gällde också i undersökningen 2003. Storstadsboende är betydligt mer tilltalade av registrering än boende på andra platser i landet, i linje med deras större misstro mot lobbyister. Inställningen till registrering efter politiskt intresse skapar en fallande (balans)skala från hög grad av ja-svar hos dem som uppger sig vara mycket politiskt intresserade till en låg grad av bejakande hos dem som helt saknar politiskt intresse, eller att 50 procent av de förra anser det vara ett bra förslag medan bara 21 procent av de senare har samma syn. Personer som placerar sig själva till vänster anser att förslaget till registrering är bra i större utsträckning än dem som står till höger. När det gäller partisympati anser 40-45 procent av vänster-, miljö- och centerpartisterna samt kristdemokraterna att det är en bra idé, medan socialdemokrater, 88
Dåligt betyg för lobbyister registrera dem! Tabell 4 Synen på förslag att lobbyister som är verksamma i riksdagen ska registreras, fördelade på kön, ålder, politiskt intresse och partsympati m m (balansmått) Begränsa lobbyist- Registrera Antal kontakterna lobbyisterna svar 2003 2007 2007 Alla +29 +28 1546 Kön Kvinnor +26 +18 801 Män +32 +38 745 Ålder 15-29 år +14 +15 262 30-49 år +26 +27 502 50-75 år +38 +32 675 Utbildning Låg +29 +30 331 Medel +30 +24 835 Hög +27 +34 363 Politiskt intresse Mycket intresserad +36 +36 188 Ganska intresserad +31 +33 686 Inte särskilt intresserad +26 +20 530 Inte alls intresserad +16 +10 120 Ideologisk självplacering Till vänster +32 +35 505 Varken-eller +24 475 Till höger +25 +24 531 Demokratisyn Mycket nöjd +8 +35 222 Ganska nöjd +28 +28 956 Inte särskilt nöjd +35 +24 281 Inte alls nöjd +38 +15 60 Partisympati Vänsterpartiet +32 +34 73 Socialdemokraterna +28 +26 561 Miljöpartiet +37 +36 125 Centerpartiet +40 +30 83 Folkpartiet +28 +26 129 Kristdemokraterna +43 +31 67 Moderaterna +19 +23 325 Kommentar: Om balansmått se tabell 1 89
Larsåke Larsson folkpartister och moderater ligger runt 35 procent i bejakande av detta förslag. Jämfört med undersökningen 2003 var då särskilt sympatisörer till miljö- och centerpartierna tilltalade av en begränsning av lobbyistkontakterna, medan moderater var mindre förtjusta även om balansvärdet var positivt. För att förstå människors syn på fenomenet lobbning är det knappast tillräckligt att studera samband med enskilda demografiska och politiska variabler. Fenomenet måste snarare förstås i relation till mer kontextuella och institutionellt omgivande faktorer som synen på riksdag och EU m.m. Det är för det första knappast att förvåna att förtroendet för lobbyister i allmänhet påverkar synen på registrering. Närmare 60 procent av dem som uttrycker lågt förtroende för lobbyister anser att dessa bör registreras, medan en mycket liten andel av dem med stort förtroende anför detsamma. När det sedan gäller synen på demokratin (i Sverige) kan vi konstatera samma fallande skala som för politiskt intresse, från dem som är mycket nöjda med demokratin, vilka avger höga värden, till dem som inte alls är nöjda, med klart lägre värden för registreringsförslaget. När meningarna om sådan registrering slutligen kontrolleras mot förtroendet för riksdag och regering (liksom förtroendet för politiker) föreligger emellertid inga skillnader jämfört med den generella bilden i runda tal fyra av tio biträder här registrering medan en av tio säger nej, oavsett grad av förtroende. Samma sak gäller vid kontroll mot inställningen till EU (där lobbning är ett betydande inslag i EU-miljön), här ligger värdena likaså på ungefär samma nivå (balansvärde drygt +30), oavsett om man är positiv eller negativ till EU. Brist på förtroende och legitimitet? Lobbning har blivit ett betydande organisatorisk aktivitet under senare decennier. Utvecklingen kan ses som en följd av förändringen av det demokratiska och politiska systemet, från ett korporativistiskt präglat system till ett mer liberalpluralistiskt. Denna utveckling kan också beskrivas i termer av att ett tidigare institutionaliserat deltagande i politiken nu övergått i ett icke-institutionaliserat deltagande. Vid sidan av representativt inflytande via partisystemet och via val gäller i allt högre grad ett inflytande från olika partsintressen genom direkt påverkan på beslutsfattare och via allmän opinion (Hermansson m.fl. 1999). Sveriges deltagande i EU och EU-maskineriet har också bidragit till tillväxten av lobbning; en rad företag och organisationer bedriver stadigvarande lobbning i Bryssel. Det innebär att kåren av påverkansexperter som lobbyister, PR-konsulter och opinionsmakare ökat märkbart under det senaste halvannat decenniet och blivit en viktig maktfaktor (se Larsson 2005). Människors förtroende för och tilltro till lobbyister är lågt om vi ska rätta oss efter den här aktuella undersökningen. Ytterst få tilltalade anmäler att de har (stort eller ganska stort) förtroende för denna kår, medan fyra av tio uttrycker litet för- 90
Dåligt betyg för lobbyister registrera dem! troende. Särskilt män, äldre och övre medelålders personer, högutbildade grupper och politiskt intresserade människor uttalar mycket lågt förtroende. Det bristande förtroendet leder givetvis till legitimitetsproblem. Frågan är om det svaga förtroendet också betyder att man ställer sig negativ till lobbning som form för deltagande i det demokratiska och politiska spelet, i betydelsen att olika intresseföreträdare uppvaktar och söker informera och påverka samhällets beslutsfattare? Eller är man enbart negativt inställd till lobbningens utförandeformer, att organisationerna överlåter sådana aktiviteter till utomstående specialister? Kontakter med och påverkan på politiska beslutsfattare sker inte bara av dem som betraktar sig som lobbyister utan lika mycket av PR-experter; rollbenämningarna kan växla. En jämförelse med en mätning av förtroendet för PR-konsulter 2002 visar att förtroendet förbättrats något från en då ännu lägre och mycket låg nivå. Synen på informatörer är ljusare, åtminstone i den senaste mätningen, även om balansvärdet lägger sig på minussidan strax under nollstrecket. I studien har frågan också ställts huruvida man anser att lobbyisterna ska/bör registreras. Fyra av tio tilltalade svarar ja på detta påstående medan en av tio anser att det är en dålig idé (hälften svarar dock undvikande eller saknar uppfattning i denna sak). Även om de ja-svarande inte utgör en majoritet kan vi säga att det finns en relativt tydlig opinion bland allmänheten för registrering av och restriktioner för lobbyister. Referenser Barber, Bernard (1983); The Logic and Limits of Trust. New Brunswick: Rutgers University Press Behn, Robert (2001): Rethinking democratic accountability. Washington: Brookings Institution Press. Dunn, J (1988): Trust and Political Agency, i Gambetta (ed.): Trust. Making and Breaking Cooperative Relations. Oxford: Basil Blackwell Easton, David (1965): A System Analysis of Political Life. New York: John Wiley & Sons Elliot, Maria (1997): Förtroendet för medierna. Göteborgs universitet/jmg Gambetta, Diego (1988): Can We Trust Trust?, i Gambetta (ed.): Trust: Making and Breaking Cooperative Relations. Oxford: Basil Blackwell Giddens, John (1991): The Consequences of Modernity. Cambridge: Polity Press Hermansson, Jörgen m.fl. (1999): Avkorporativisering och lobbyism. Stockholm: Liber (SOU 1999:121). Holmberg, Sören (1981): Svenska väljare. Stockholm: Liber Förlag Holmberg, Sören & Weibull, Lennart (2004)(red.): Ju mer vi är tillsammans /SOMundersökningen 2003/. Göteborgs universitet/som-institutet 91
Larsåke Larsson Larsson, Larsåke (2004): Synen på PR- och reklamkonsulter, i Holmberg & Weibull (red): Ju mer vi är tillsammans. Göteborg: SOM-institutet. Larsson, Larsåke (2005): Opinionsmakarna. En studie av PR-konsulter, journalistik och demokrati. Lund: Studentlitteratur. Luhmann, Niklas (1979): Trust and Power. Two Works by Nilkas Luhman. Chichester: John Wiley & Sons Luhmann, Niklas (1988): Familarity, Confidence, Trust: Problems and Alternatives, i Gambetta, Diego (ed.): Trust: Making and Breaking Cooperative Relations. Oxford: Basil Blackwell 92