FörLurAD Göran Johansson 1
Göran Johansson förlurad måleri & saker SALE. Mixed media, höjd 60 cm, 2016 11 mars- 23 april 2017 2 3
Gott humör och förtvivlans förtätning. Han målar lysande vardagens utsatta läge. Men vad är det som spökar? Så fort jag bara får syn på en tavla av Göran Johansson har jag den redan i mig. Och ruskar yrvaket på min fördrömdhet. Det är en konst som kommer självklar till betraktaren, något jag känner igen. Människan mig själv? Jag håller bestämt på att skapas om, medan jag ser, till en (något) (möjligtvis) bättre variant. Men han skrämmer mig samtidigt, den mästaren. Jag skrattar högt och det blir jag allvarlig av. Eftertanken kranka blekhet ges starka färger när han målar, gärna på en gammal skåpdörr. Tillvaron i hans konst gäller, genomgående, konsekvenser. Jag anar överallt att något har hänt. Det är själva det mänskliga livet. Visshet och ovisshet, förmåga och oförmåga, följder och sviter. Minnen som svider, glöder och blöder? 4 5
Medan världen säljs slut, med kort datum, går solen upp till en vacker morgon. Han blandar dess evighetsljus med vårt mänskliga dunkel och därav blir förundran, skön. Förlåtelsens ljus är varje tavlas grundval. Men det är väl ändå att ta i? Javisst. Starka är spänningarna i hans konst. Ett vibrato klingar där: Hem, hem vad har inte också en annan varit med om i sitt vanliga liv? Så frågar jag mig när jag ser det. Enkelt är det inte att leva. I det här måleriet lyfter över vårt jordiska landskap heliga andar, likt levande duvor. En flock brevduvor kuttrar i ett duvslag strax bakom konstnärens ateljé. Han säger att han har dem, inte minst, för den glädje han känner när han ser dem komma tillbaka; små prickar på himlen går in för att landa. Var jag än släpper dem hittar de hem. God tro följer skönhet som sådan av de intensiva penseldragen. Färger, färger! Ting, djur, blommor. Allt som är olika saker i motivet håller ihop och följs ofta åt även från målning till målning. När jag ser på hans bilder blir jag själv motivet, ibland är jag en stirrande hare, ibland en skadskjuten älg, ofta en blomma bland flera som samsas i vasen. På senare tid har han till och med börjat transplantera. Han klistrar vid behov ett collage av ett nytt ansikte ovanpå ett målat porträtt. Plåster på själen och kärlekens sår? Ja, kära hjärtanes i det här måleriet, liksom globalt, vilar inga sorger, nej. Men det är just vad det gör: vilar som att försöka sova på en myrstack. Vi kan inte vara bara natur och lika omöjligt är bara kultur. Därför blandar vi, det kallas kultivera. Så lever man sitt konststycke, sin natur, och konstnären gör den till sitt yrke. Det är en konst att leva. 6 7
Det är nog därför Göran använder så starka färger. Han målar undran och en dans på rosor. Det starkaste med hans målningar är nog att man utan vidare, rent allmänt, blir lycklig av dem. Överhuvudtaget finns där inget yttre i hans konst, det är inremänskligt alltihop; själsliv. En skata, en blomma, en stol, ett krus, ett hus, en flaska, ett päron ofta ett päron är människa också. Det är inte ett drömskt konstnärskap. Sorgerna vilar sig klarvakna. Där finns ett drag av väckelserörelse, med den skillnaden att den väcker oss hit, till den värld vi har och är vana vid; för de många människorna en tvingad frälsning. Verkligheten är ingen dröm. Men som den varit, och vad man har vaknat, kan den bära ändå som en sådan. Hans blå kan bli blåare än himmel och hav tillsammans, förutsatt det målas på en människas tröja. Hans röda är lika våghalsigt demonstrerat, på vilket motiv som helst, som yttre stjärtpennorna på den fågel, både hanne och hona, som kallas rödstjärt. Mest älskar jag hans mättade gröna, mörka och ljusa, dess samband och förhållanden, som ofta ger sitt stöd åt det hela; naturen hjälper konstnären att se. Det är märkvärdigt vackert målat. Det är färgernas säkra placering som gör det, liksom ditslängda i förbigående mellan skarpt behärskade kanter. Föremål kan sväva tyngdlöst i färgnyanser, en kanna smälta i ljusockra dimma eller sjunka i klarhet genom lasyr. Hans pensel talar klarspråk så att jag inte behöver förstå. Fetischer är ting som förmodas ha magisk kraft. Bland många centrala figurer i Görans dramatik återkommer kastrull och kaffekittel. Gröten skall brännas vid så att köket fylls med offerrök. Men, nej, det är inte rök. Det är moln, av en sort som bara kan tänkas på en baklänges himmel vad nu det kan vara för något. Molnen ser ut att dras inåt kitteln genom pipen. Eller pågår kanske ett vulkanutbrott, ett litet? 8 SVARTA BLOMMOR. Akryl på pannå, 60x60 cm, 2016 9
10 På nära håll i köket stånkar kaffekokaren som en gammal ångbåt i linjetrafik. Eller lika osannolikt är det måhända den där vattensköldpaddan, eller om det var en delfin, på vars rygg kärleksgudinnan red omkring i oceanen innan musslan satt henne i land, rentvättad, på stranden av Kythera; följden blev ju, som bekant, ett himla liv. Det är nog det som Görans husgeråd brukar uttrycka. På något sätt strålar kärlek i det här ja, det gör det. Det är konstens grundämne. Den kaffeskvätt som finns kvar när det pöst blir stark och besk. Men eftersmaken är god. Så som det målats är det starka känslors hemvist. Ett annat återkommande motiv är landskap med spökhus, som i drömsk stämning uttrycker laddade samband. Dessa målningar är hänförda som sådana, oemotståndligt givna i sig till den milda grad att det blir kusligt. Allt står och darrar men ingen blir rädd. Man blir förtjust i allvaret. På en sådan målning svarar en kanins starkt profilerade öron på en invit från husets bägge i dessa öron förälskade skorstenar. Kärlek reflekteras i form av en liten ljus fläck på himmelen. Exakt raka linjer stramar åt husets känslor av gåtfull förväntan, om natten, i drömmen Vilket ytterligare förstärks av den tunna svarta bården längs undersidan av kaninens bakfot. Uttrycket står färdigt till språng. I en annan sådan spökhusmålning lutar sig hela byggnaden med sin trance nästan utstuderade fönster och stramt linjestarka gavlar. Så ivriga är här de bägge skorstenarna att de slinter på taket. Snart skall de nog lyfta. Himlen, ljusblå, har sänkt sig och omfamnar detta besatta hus. Det här är overkligen laddade känslors mötesplats en sommarnatt; träd sjunger i djupaste mörkgröna bas. Marken lever av grönt. Som Matisse på äldre dar ofta inskärpte: Sambanden är släktskapen mellan tingen. De är det gemensamma språket. Sambanden är kärleken. Ja, kärleken. BLOMMOR. Akryl på pannå, 80x60 cm, 2016 11
Allt måste göras överdrivet för att kännas normalt. Sådan är människans natur. Så målar Göran Johansson blomsterstilleben. Även utanför fiktionen blir blommor konstgjorda så fort vi människor bara tittar på dem. Vi använder ju dem som hjälpmedel när vi skall göra oss själva, och vårt släktes trädgård, av varandra. Så håller vi på för det mesta. När jag själv plockat en bukett, låt oss säga förgätmigej, och satt den i sin vas och tittar på den tänker jag att jag lägger mig själv till dessa blommor, vid deras sida, i deras liv. Ändå skall de absolut vara sig själva, det är en bärande livslögn. Men oftast har vi dem som prydnad, alltså som något man lägger till sig och sin hemmiljö. Själv är inget naturreservat, Göran målar sina blommor i ett människoreservat. Han skapar kärlekshybrider. Blommorna kastar blickar så det blixtrar. Ibland är en ros inte en ros, sa Gertrude Stein till Picasso. I Görans konst gäller det för alla blommor att de blir som folk är mest, sträcker sig efter varandra. Hans stilleben är ett slags landskapsrum av suktande färger i vilka föremål glider omkring och vill dansa. Ta det lilla lugna, det gäller ju livet. Så säger man i Göteborg där Göran Johansson kommer ifrån. I den stan är dö ett tilltalsord: dö, de mig ett handtag Jag har hört honom nämna en konstnärlig förebild: den store mästaren Matthias Grünewald, som i början av 1500-talet målade det fantastiska Isenheimaltaret. (Finns i dag att sse på museet i dominikanklostret Unterlinden i Colmar i norra Frankrike.) Den altartavlans välkända drama är den outhärdliga smärtan att spikad händer och fötter hänga på ett kors för att levande dö folket till varnagel dithängd av deras förtryckare. Otaliga varianter av denna tortyrscen finns i kyrkor och kapell men Grünewalds är intensivare målad än någon annan. Han har klarat av att med sitt skapande ge, nästan som den korsfästes grav, och kan därför framstå som en 12 NATTENS FRITILALIA. Akryl på pannå, 40x60 cm, 2017 13
förebild för alla tiders konstnärer, när det gäller. Ambitionen blir alltid densamma: att genom sin känsla med sin palett på sitt eget sätt vilja och innerligen försöka ge uttryck för den allmänna sanningen att människans tilltro kärleken till livet och vilja till godhet står sig trots övermakternas pådrivna våld; deras orättfärdiga plundring för egen vinning av det som är vårt gemensamma. Allt går igen. Samtidigt med lyckan upprepas, genom ojämlikheten, människors lidande nu. Göran målar även det som är vår tids sammanbrott. Han återupplivar i en stor målning helgonet Sebastian, nu i finare kläder där han står modell skräckslagen? Nej, mest förvånad mitt i vårt pågående välfärds kollaps med kroppen genomborrad av lidandets pilar. Hos Grünewald i Isenheim är Heiliger Sebastian stilla och lugn, liksom känner han inte av pilarna; kanske för att snälla änglar då för tiden sänkte sig från Himlen med en gyllene gloria år en god människa. Sådant händer numera sällan, i stället köper man en ny bil. Görans San Sebastian är uppgivet förtvivlad men får stark strålkraft lånad genom Kristi uppståndelse, från en målning av Matthias Grünewald. Sammanfattningsvis låter Göran Johansson med sin konst ljus strömma genom mörker. Det är tydligt framfört, det som jag dunkelt förstår. Det svävar inte på målet. Det målas på hjärtat direkt. Han fångar med färgerna glimtar av det som solen binder fast i grönskan och sprider ut bland oss, människor i vått och torrt. Svart använder han sällan som svart, i så fall i sällskap med friskare färger. Gult, till exempel. Ingen målar lika gula citroner som han, och så otroligt runda. av Björn Berglund 14 GRÖN RAM MED PÄRON. Akryl på duk, 50x80 cm, 2017 15
FÖRLURAD (detalj). Blandteknink på duk, 200x200 cm, 2017 16 17
18 GULT STILLEBEN. Akryl på duk, 105x90 cm, 2016 KOLBE. Blandteknik, 180x120 cm, 2016 19
20 GÖRAN. Akryl på papper, 90x90 cm, 2017 MÄNNISKOSONEN. Blandteknik på pannå, 180x120 cm, 2016 21
PÄRON MED KANNA. Akryl på pannå, 75x60 cm, 2016 SOLNEDGÅNG. Akryl på duk, 120x90 cm, 2016 22 23
Färgpilarnas uppenbarande Stilla liv är titeln på ett flertal av Göran Johanssons målningar. Det är ett bedrägligt lågmält namngivande av den serie färgexplosioner som hänger på väggarna i Galleri Aveny (18/10-2/11 2014), Göteborg. Förvisso är motivvalet i Göran Johanssons målningar ytligt sett stilla och vardagligt röda, gröna, blå eller små blommor i vaser eller krus. En flaska och en kaffekanna på ett bord tillsammans med en krukväxt. Men samtidigt tvingar målningarna med sina dramatiska färgkompositioner fram en djupare syn på bilden och dess innehåll. Målningarna ger en insikt om ljuset, om tiden, om stämningen och om den osynliga människan bakom föremålen. Varje målning är en uppenbarelse en färgens epifani. Ursprungligen är epifani ett kristet begrepp, som betecknar en plötslig insikt om gudomens uppenbarelse på jorden. Numera används ordet kanske oftare i estetiska sammanhang. TRÄDGÅRD. Mixed media, höjd 140 cm, 2016 24 25
Eller uttryckt genom James Joyces ord: Tingets själ, dess väsen, frigörs från sitt sken och springer oss till mötes. Det allra vardagligaste föremål, som genomgår den processen, vinner i vårt medvetande sin klarhet. Föremålet får sin epifani. Målningarna verkar tillkomna i ett blixtsnabbt ögonblick, då allt stod klart och ingen tvekan fanns att just den ljusblå färgen skulle omge den svarta vasen med de röda blommorna. Föremålen ofta omgivna av en ljusare färglinje och blir på så sätt lysande av egen kraft mot en mörk bakgrund. De springer oss till mötes, som James Joyce formulerar det. En ensam spillkråka på en röd trädstam och några ugglor på en stol tar plats i rummet, och fångar upp det stråk av humor som kännetecknar Göran Johanssons bildvärld. Där finns också en underliggande svärta, som gör att de kontrastrika färgklangerna aldrig blir banala. Text Berit Jonsvik för www.omkonst.com PÖSER. Mixed media, höjd 140 cm, 2016 26 27
HIMMEL. Blandteknik på pannå, 95x75 cm, 2016 LINDOMEBLOMSTER. Blandteknik på pannå, 100x70 cm, 2017 28 29
Göran Johansson 1950 född i Göteborg. 1971-1976 Hovedskous målarskola och Valands konsthögskola, Göteborg. Bor och verkar i Lindome, Hallands län. Separatutställningar i urval Bergen, Norge Galleri Rikter Borås Flaménska Galleriet Galleri Jeanette Ölund (2016) Gerlesborg Gerlesborgsskolan Göteborg Galleri Aveny (senast 2014) Galleri Garmer Göteborgs Konstförening Gävle Galleri K Helsingborg Galleri Nordvesten Hishult Konsthallen Hishult (2017) Höganäs Höganäs Museum & Konsthall (2016) Lidköping Lidköpings Konsthall Linköping Galleri God Konst Mölnlycke Mölnlycke Kulturhus (2016) Skärhamn Wågermanska Konsthallen Skövde Anderssons Konsthandel Galleri Lucifer (senast 2013) Stockholm Galleri Argo Galleri Ahlner Uddevalla Bohusgalleriet Varberg Folkets Hus Galleri Lynga Ystad Galleri Glemminge Samlingsutställningar i urval Göteborg Galleri Aveny Galleri 1 Galleri Olsson & Uddenberg Göteborgss Konsthall Frölunda Kulturhus Marstrand Strandverket (2015) Moss, Norge F15 Skövde Skövde Konsthall Stockholm Hamnmagasinet Varberg Folkets Hus Katalog #134 i en löpande serie utgiven vid varje utställning sedan starten 1994 Katalogens idé & form KÅ Gustafsson Foto: KÅ Gustafsson & Sven Svensson, sid 18-19,21-23 Texter Björn Berglund & Berit Jonsvik Upplaga 2.000 ex Konsthallen Hishult, Markarydsvägen 10, SE-312 53 Hishult ISBN 91-85348-909-2 www.hishult.com / konsthallen@hishult. com +46-(0)430-40321. 30 Öppet: November-april, onsd-fred 12-16.00, lörd-sönd 12-17.00 Maj-Augusti: Tisdag-Söndag 12-17.00 Kataloger 2017 produceras med stöd av: Sparbanken Boken, Skånes Fagerhult Hishult Tack! 31
#134 11 mars -23 april 2017 32