1 FRED I 200 ÅR. Seminarium under Kulturkalaset i Göteborg, den 14 aug. 2014, 200 årsdagen av avtalet i Moss. Arr. Fredsam i Göteborg bestående av c:a 15 organisationer, samt Centrum för Konflikthantering. Tomas Magnusson moderator. Tidigare president i Internationella Fredsbyrån. Föredragshållare Ingeborg Breines från Norge, president i Internationella Fredbyrån, i många år direktör för UNESCO och verksam för Culture for Peace. Thage G. Peterson, f d försvarsminister och vice statsminister (s). Tomas Magnusson inledde med kort historik och berättade om det svensk norska avtalet i Moss den 14 aug. 1814. Han talade också om att det är Fredsam och Centrum för Konflikthantering som organiserat seminariet. Ingeborg Breines fortsatte med att berätta om Internationella Fredsbyrån som fått Nobels fredspris redan 1910. Det är ett nätverk för 200 300 fredsorganisationer, både stora och små. Uppgiften är att verka för nedrustning och utveckling. IB har en förhoppning om att få till stånd en norsk svensk folkrörelse för fred. För övrigt har Thage G. Peterson i Göteborgs Posten den 13 aug. fått in en artikel under Debatt där han efterlyser just en folkrörelse för fred och undrar vart fredsrörelsen tagit vägen. Jag (IB) har talat med Gorbatjov som sagt att fredsrörelsen gjort att han vågat möta den stora vargen på andra sidan Atlanten. Vi bör glädja oss åt de 200 åren av fred. Det är möjligt med en värld utan krig. Upprätthåll visionen av detta! Det är sorgligt att tänka på alla konflikter vi ser i världen idag, t ex Gaza kriget, sa IB. Konflikthanteringen ligger på dagisnivå. 200 år av fred är grunden för vårt välfärdssamhälle och vår utveckling. Nu har vi möjlighet att hjälpa världen till en liknande situation. Inte heller hos oss fungerar demokratin fullt ut. Vi är så många som vill ha fred och utveckling. Se t ex Occupy Wall Streetrörelsen. Allianser och multinationella företag styr kortsiktigt. Beslut tas utan att det bestäms demokratiskt. Så togs t ex Norges beslut att delta i Libyen kriget utan att tillfråga Stortinget. Whistle blowers har stora problem idag. Vi skulle kunna göra så mycket mer för ickevåldslig konfliktlösning. Den 14 jan. 1814 slöts Kieltraktatet då Danmark tvingades överlämna Norge till Sverige. Norge hade stått under Danmark i 400 år. De edsvurna männen (bara män) antog en grundlag för Norge den 17 maj samma år. Ståthållaren Kristian Fredrik blev vald till Norges kung. Ett kort krig bröt ut med Sverige. Kronprins Karl Johan förhandlade. Kristian Fredrik gav upp sin kungavärdighet för att nå fred. I gengäld fick Norge behålla sin grundlag med eget folkstyre; Stortinget och Regeringen. Det fanns de som kallade Kristian Fredriks handling för feg. Först i år har det beslutats att han ska få en staty. Han är en förebild för dagens politik. Den 14 augusti 1814 slöts konventionen i Moss. Fram till 1905 var Sverige och Norge en union. Kung Karl Johan blev aldrig populär i Norge då han försökte minska Stortingets makt till förmån för kungamakten.
2 Sedan den 14 aug. 1814 har det varit fred mellan våra länder. Idag samarbetar länderna och konkurrensen är positiv. Det är otänkbart att vi skulle gå i krig mot varandra trots att våra länder tillhör olika allianser; Sverige tillhör EU och Norge NATO. Det vore bra utan de här allianserna. Vi gläder oss åt varandra och lär av varandra. I Norge vill vi lära av svensk feminism. I händelse av konflikt mellan två länder om ett landområde nämner IB Johan Galtungs lösningsförslag om ett gemensamt ansvar för omstridda områden. IB uppmanar oss: Tänk globalt handla lokalt!. Bra slagord framfört av sociala organisationer. Folk behöver mening och skönhet. Vi måste undvika att skapa fruktan och fiendebilder. IB angriper att det excelleras i krigsretorik. Ensidig krigshets. Det tar tid att tränga igenom dessa floskler, säger hon och ger exempel. Så nämner hon New Public Management och att det är vanskligt att få insikt i vad som sker. Hon nämner flygförbudszonen i Libyenkriget. 588 bombningar! Försvarsministern fattade beslut. Man talade om detta som om det var en sportaktivitet! Nu har man börjat tala om humanitär intervention så att det ser ut som om det är det bästa för människorna. Det handlar om desinformation. Vi i fredsrörelsen kallas naiva, men vem är egentligen naiv? Vi måste bruka vårt eget språk för antimilitarism och fredskultur. Lär vi militärens språk kan vi förlora oss själva. Under de 100 år som gått sedan 1914 har vapenutvecklingen accelererat. Det gäller kärnvapen och andra vapen. En enorm fabrikation för destruktion. Fredsrörelsen var stark 1914. Ändå tog nationalismen över. När vi ser på Första Världskriget och de hundra år som gått ser vi att militära maktmedel inte är ägnade att stabilisera en värld i obalans. Militarismen är överrepresenterad i samhället och fredsarbete underfinansierat. 1914 blev det klart att Sverige och Norge skulle vara neutrala i krig. Sverige och Norge samarbetade och Danmark anslöt sig. I Sverige talade man om ständig evigvarande neutralitet. Den stora skillnaden mellan Sverige och Norge var att Norge anslöt sig till NATO. Det är Norges anslutning till NATO som fört oss i krig, säger IB. NATO är idag en krigsmaskin, inte en försvarsallians. Man har sökt fiender för att rättfärdiga NATO, en pakt som passerat bäst före datum. Muslimska länder har man tagit till fiender, och på sista tiden har Ryssland fått rollen (läs Ukraina konflikten). Miljön ödeläggs av militär aktivitet och industri. Krig ger upphov till ruiner. Produktion av krigsmateriel, lagring, kärnavfall etc. skadar miljön. Freds och miljörörelserna behöver samarbeta. FN:s millenniemål hade inte med fred! Nu gäller det att i FN:s agenda efter 2015 ha med fred och nedrustning. Vi bör lyssna på urbefolkningarna och på kvinnorna. IB återkom sedan i diskussionen efter Thages föredrag. Thage G. Peterson: Se artikel i GP den 13 aug. Det är skönt att få tala om fred. Vi är i en period av krig, elände och nöd. Medierna är fulla av det. Fred nämns inte. Det är svårt att hålla huvudet upprätt i dessa tider. Vi har haft fred i vårt närområde i 200 år. Vi har lyckats hålla oss utanför krigen. Vi har haft fredshjältar, inte krigshjältar. Vi var aktiva i nedrustningsförhandlingar och i arbe
3 tet för att nedrusta kärnvapnen. TP nämner Dag Hammarsköld, Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Alva Myrdal, Olof Palme, Inga Thorsson, Maj Britt Theorin. Tack vare freden byggdes det svenska välståndet. Fred bygger upp i stället för att döda och förstöra. Nu har Sverige varit i krig i snart 13 år i Afghanistan, inte i näromådet men i Afghanistan. I början kallade man det fredsuppdrag. Nu har hemvändande svenska soldater berättat hur det verkligen varit. Ingen berättar att vi dödar folk på den andra sidan, säger en svensk soldat. Varför träder ingen beslutsfattare fram och försvarar kriget? Är det en skam? Vill man inte försvara ett totalt misslyckande? TP har begärt en vitbok om Sveriges agerande i Afghanistan och en särskild granskningskommission. Sommaren 1814 ägde under en kort tid krigshandlingar rum mellan Sverige och Norge. Den 14 aug. avslutades, som nämnts, dessa. Under 1800 talet ställde Sverige inte upp för krig i Europa och under 1900 talet lyckades vi hålla oss utanför. Kronprins Karl Johans 1812 års politik (kung år1818): en strävan att aldrig deltaga i någon tvist främmande för Skandinaviens båda nationer. Senare avgav han en neutralitetsförklaring. Man höll sig alliansfri. Utrikespolitiken skulle avgöras i Stockholm. Tage Erlander efterfrågade ett nordiskt försvarsförbund. Finland tvingades till en pakt med Sovjetunionen, och 1949 sköts frågan i sank när Norge och Danmark ingick i NATO. I stället bildades det civila Nordiska Rådet för fredligt samarbete mellan de nordiska länderna. Sist kom Grönland med, 1984. Idag samarbetar Sverige med NATO. Här berättar TP kort att alliansregeringen föreslagit ett värdlandsstöd av NATO:s aktiviteter i Sverige. Frågan är inte är avgjord, säger han. (När jag nu efter föredraget googlar på värdlandsstöd nato finner jag under regeringskansliet, www.regeringen.se, intressant information. Det finns anledning att titta närmare på detta för vi vet ju att NATO övningar redan pågår i vårt land. Här bör vi i fredsrörelsen engagera oss.) Sveriges egen fredslinje kan inte förenas med NATO medlemskap, säger TP. Världen behöver inte militärallianser, soldater, krigare. Vi behöver folk för att bygga en fredskultur. Vi behöver väcka debatt. Godhet, kärlek och humanism kan bygga broar mellan människor. Drömmar och visioner behövs. Alternativa sätt att åstadkomma fred. Vi behöver slåss för det. Det är fred som leder till fred, inte krig. Samtal, förhandlingar, försoning, demokrati och fred. Jag (TP) vill inte att Sverige ska vara med i krig eller fredsframtvingande operationer. Sveriges varumärke ska vara fred. Sverige ska delta i militära operationer endast om det är FN som beslutat dem. Fredsframkallande insatser kan behövas såsom utbildning av kvinnor och barn, fredsmäkleri, uppbyggnad med sikte på försoning och förebyggande av väpnade konflikter. Afghanistan: Där finns olika muslimska folkgrupper. Afghanistan är väldigt svårt att hålla samman som nation. Det har varit krig där under lång tid. Extremt hög mödra och barnadödlighet. Biståndspengar göms av krigsherrar i de arabiska emiraten. Sveriges bistånd ska vara öronmärkt. Här går TP snabbt igenom historien från hellenskt, persiskt, mogulskt, franskt och engelskt herravälde till Sovjets angrepp 1979 1989. Sedan inbördeskrig. Det var angreppet på World Trade Center den 11 sept. 2001 som ledde till Kriget mot terrorismen och NATO:s angrepp. Talibanerna blev temporärt utkörda till Pakistan. Hat finns mot utländska trupper. År 2005 var talibanerna tillbaka. De har vuxit i styrka pga NATO:s flyg
4 bombningar och truppernas dåliga uppförande, drönare, flygangrepp och husrannsakningar. TP citerar afghaner: Vi låter aldrig främmande folk stanna i vårt land. Motivet för kriget har ändrats vartefter. Svenska försvarshögskolan: Sverige är med i kriget för att kvalificera sig för framtida krig i NATO. Det var NATO, inte FN som startade kriget i Afghanistan. Antalet civila dödsoffren har varit mycket högt. Det är nödvändigt med en maktfördelning med talibanerna, menar TP. Tretton års krig är 13 år av missade förhandlingsmöjligheter. Afghanistan är längre bort från fred idag än då kriget startade. Korruption och narkotikaodling har inte minskat i Afghanistan. Jag (TP) förnekar inte att framsteg har gjorts på skolans område. T o m Karzai har dömt ut den utländska militära insatsen. Kostnaderna för Afghanistankriget är skrämmande. Dessa har mörkats för skattebetalarna. Krig har alltid kostat ofattbara belopp. Fred är kostnadseffektivt. Här nämner TP kort Lars Ingelstams och Arne Mellbourns rapport Fred, säkerhet, försvar (som ingår i en serie rapporter som man hittar på www.fredsagenda.se där föreslås en tyngdpunktsförskjutning från militär krishantering till förmån för civilt förebyggande arbete och fredsbyggande. I den sk prislappsrapporten finns förslag på vad en resp. två miljarder kronor skulle kunna räcka till för insatser, KU:s anmärkning). Så tackar TP oss i fredsrörelsen och i synnerhet Ingeborg Breines och Tomas Magnusson. Han nämner att det idag pågår 23 eller 24 väpnade konflikter i världen och säger att han upplever världen för närvarande som upp och ned. Han hänvisar till FN stadgans våldsförbud och säger att vi måste tala mer om freden. Hat kan inte bombas bort. Han tycker att det har inträtt ett osvenskt sätt att se på konfliktlösning när man börjar tala för att använda krig för att skydda mänskliga rättigheter. Det är en farlig väg. Vi måste lyfta fram fredslösningar. En stark folklig organisation gör fredens röst starkare. Fler officiella framträdare behövs förutom det folkliga arbetet. Arbete i förskola och skola behövs. Det är viktigt med personliga förebilder. Han nämner Nelson Mandela som förebild och kvinnor som verkat för freden. Så nämner han fredspriset 2011 till president Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee i Liberia. Ge fredsarbete legitimitet! Ett exempel på fredsarbete är när Sverige skickade ett militärsjukhus till Irak i stället för militär insats. Krigsinsatser ger upphov till hat och död. I somras hjälpte serbier och bosnier varandra vid översvämningarna i Bosnien. Det behövs en skjuts i fredsarbetet så att atmosfären i samhället påverkas. Mötet i kväll har där sin betydelse. Kärlek och humanism är grunden. Den som arbetar för freden måste säga sanningar och upprepa dem. Även när man möter motstånd. Den politiska vinden i dag blåser för upprustning. Vi är alltså i motvind. Det är farligt om världens ungdomar tror att kriget är något naturligt, säger TP. EU militariseras alltmer. Fattigdom och nöd, okunnighet och fanatism kan inte bombas bort. Barn och ungdomar måste få en framtid. Krig skapar sår som är svårläkta. Hat mot dem som åstadkommit dödandet finns kvar i decennier. Framtidstron påverkas negativt. Vi måste reagera. Det är farligt om likgiltighet och passivitet tar över. Det är ovärdigt att ge upp, sa Alva Myrdal. Framtidsdrömmar hör till det viktigaste i en människas liv. TP minns fredsdagen 1945 som ett lyft för dem som var unga då. Fred är en grundbult för framtidsdrömmar. Hur påverkas vårt land mentalt av att massor av resurser läggs på att få ungdomar att ta arbete i militärmakten nu när värnplikten är avskaffad? Det blir mer och mer flyktingströmmar. Vi lever i en värld som knackar på vår dörr, kanske inte ens knackar, bara står där. Globalt ser vi ett ekonomiskt samarbete som inte tar
5 hänsyn till människors behov. Fred är vägen till fred, inte hat. Våld trappar upp till mer och mer våld, avslutar TP. Därefter frågestund. Vad/vem har satt bollen mot militarism i rullning? IB: Kapitalism, individualism. Fredsundervisningen har genomgått en försämring. UNE SCO har på förfrågan fått nedslående svar ang. fredsundervisningen. Vi är inne i en militaristisk trend, t ex militärmaktens lobbying i skolorna. Fredsrörelsen är totalt underfinansierad i jämförelse med militären. Militärindustrin lobbar för att vi ska acceptera den. Vi accepterar idag att tjäna pengar på en omoralisk industri. Vi måste upp ur soffan och bry oss. Vi i Fredsam, vad ska vi göra för att komma ut med budskapet? TP: Ni ska fortsätta att oroas! Fredsrörelsen ska finnas i skolorna. Jag röstade för EU för att det skulle kunna bli en fredsorganisation. Nu har det blivit tvärtom, upprustning. Jag känner stor besvikelse också när det gäller Obama. Han sa att han skulle få slut på krigen i Irak och Afghanistan. Vad han sa har inte uppfyllts. IB: Fredsrörelsens förhållande till FN måste förbättras. Man förlöjligar FN och framhåller de rika länderna och allianserna. Vi måste arbeta mycket mer med FN. Kvinnokonferensen 1975 i Mexico: Jämlikhet, utveckling och fred i ett helhetsbudskap. Vi behöver samarbete mellan upplysta kvinnor och män i FN systemet och mellan regeringarna och fredsrörelsen samt andra sociala rörelser. Nedrustningskonferensen i Genève har stått still i 17, snart 18, år. Vi måste lägga resurserna på att utrota fattigdomen, inte till destruktiv verksamhet. Jag ser tecken på antiintellektualism idag. Strategier måste diskuteras. De unga måste få ta del av kunskapsbasen. Titti ifrån Fredsam: 1% av försvarsbudgeten i 100 år i till fredsarbete kan vi ställa de kraven? TP. Man kan alltid ställa krav. Jag ska ta fasta på det förslaget. IB: 10% reduktion av militärutgifterna under de kommande 15 åren till 2030 (nya millenniemål) skulle rädda världen från svält. 1% av försvarsbudgeten i 100 år vore också bra. Har ni ett Fredens Hus i Norge? IB: Vi har fått ett Fredens Hus (en våning mitt emot regeringsbyggnaden) i Oslo. Norges Fredsråd har tagit initiativet. 10 12 organisationer är med. Det är inte säkert att vi kan få det att fortsätta. Så ett förslag inför dagens möte: Kan vi lägga en gemensam svensknorsk fredsdeklaration för de kommande 200 åren? Ska vi skapa en kommitté för en sådan framtidsdeklaration med uppföljning t ex i Moss? (Förslaget kommenterades ej vidare!) TP: Afghanistankriget har kostat enorma summor. Hur mycket finns det olika uppfattning om. Dessutom ett oerhört lidande: varannan amerikansk soldat från Afghanistan har försökt begå självmord. Sydsudan behöver hjälp med samma summa som de köper vapen för.
6 IB: I Afghanistan har de fått vapen i stället för bröd. Den 8 mars 2002 var det ett möte mellan kvinnor och FN folk m fl. Kvinnorna begärde av FN mindre vapen. De önskade utbildning och fri rörlighet i landet. Hur ska man hantera Israel Gaza frågan? TP: Förhandlingar är nödvändigt. Kriget har pågått i mer än 60 år. De muslimska ledarna måste bjudas in. Man måste bygga välstånd i Palestina utan begränsning av pengar. Tvåstatslösning och hjälp till Palestina. IB: Israel begår kriminella handlingar när man nu bombar Gaza. Om USA fortsätter att stödja Israel mister USA sin legitimitet. Fundamentalister från båda sidorna skulle t ex kunna erbjudas land i USA, en idé. Jag ser en möjlighet till ett Israel Palestina utan fundamentalister. Fundamentalismen måste bekämpas. Jag tror alltså inte riktigt på en tvåstatslösning. Det är min personliga uppfattning. TP: Jag har en annan uppfattning. Hur hantera sådana som Boko Haram och Isis? TP: Svår fråga. Vi får inte ge upp. IB: Vi kommer för sent. Man måste lägga mer krafter i ett tidigare skede och inte stödja våldsamma krafter. Från publiken: Palestinierna var inte fundamentalister, radikala. De blev det. IB: Vapenproduktion, inte bara vapenexport är problem. När vapen produceras kommer de att användas. Efter detta tackade Tomas Magnusson och vi skildes åt efter applåder. Vid pennan Karin Utas Carlsson, karin.utas.carlsson@telia.com