Av Bengt Jörnstedt. Med h och bara ett s i namnet går tankarna lätt till en båt från andra sidan Atlanten. Men hon är helsvensk, Johnson 26.

Att hon bara är knappa åtta meter lång är nästan omöjligt att tro, hon verkar mycket större än så. Men Johnson 26 uppskattas inte bara för sina utrymmen, hon anses segla fint dessutom. Av Bengt Jörnstedt Med h och bara ett s i namnet går tankarna lätt till en båt från andra sidan Atlanten. Men hon är helsvensk, Johnson 26. Hon kom vid krönet av 70-talets båtboom, och hade inte efterfrågan på segelbåtar vänt plötsligt och brant nedåt kunde Johnson 26:ans volym ha gällt mer än bara utrymmet under däck. Johnson 26 var på sin tid marknadens särklassigt rymligaste båt i sin storleksklass, och hon ansågs dessutom ha bra seglingsegenskaper. Den kombinationen är säljande, men nu blev bara knappa 200 exemplar byggda innan luften gick ur marknaden. Ett av dem tillhör sedan i somras Anders Forsberg i Åsa, en bit söder om Kungsbacka. Vi hade en Monark 700 men ville ha lite mer boutrymmen. Min sambo Marianne och jag seglar till Danmark ibland och då känns det bra med en lite större och tyngre båt, säger Anders. "Lite större" innebar i det här fallet bara någon meters extra längd, men åtskilliga kubikmeter extra volym invändigt en större 26-fotare än Johnson 26 får man faktiskt leta efter, även i våra dagars uppblåsta båtflora. Man blir frapperad över utrymmet, säger Anders, och då tar han till i underkant. Johnson 26 har en bredd på hela 2,95 meter. För en 26-fotare! Det

är som en Scampi, trots att denna är metern längre och ansenligt bred redan hon. Och på andra ledden, den vertikala, är det samma sak; förutom en klassisk, lådformad överbyggnad har Johnson 26 ovanligt höga fribord. Så kan man göra om man trollar lite med konstruktion och ritningar: Hon skulle vara rymlig, men skulle också se bra ut, berättar konstruktören Bo Johnson när Segling kontaktar honom hemma på Styrsö. Det ordnade vi genom att höja däcket en bit för att få ner avbärarlisten i skarven mellan däck och skrov. Dessutom lade vi på en snobbrand och höjde vattenlinjen. Detta är kända knep, och de fungerar. Nu är ståhöjden hela 1,83 meter i salongens akterkant, och den minskar bara svagt föröver. Johnson 26 är en kompakt havskryssare, men linjeföringen ger närmast intryck av en rymlig 30- fotare. Ändå är priset den mindre båtens; en Johnson 26 kostar i allmänhet kring 100 000 kronor. Variationerna är ganska stora, för här rör det sig om en båt som nästan uteslutande byggts som halvfabrikat, med vad det innebär av skiftande kvalitet. De riktigt fina båtarna kan kosta upp emot 140 000, säger Anders.

När han skaffade sin Johnson 26 i somras låg den emellertid i andra änden av spektrat: 80 000 kronor fick Anders betala. Då var jag medveten om att motorn behövde åtgärdas, och det fanns inte ens en kompass ombord. Men skrov och däck är jättefint, säger han. Mycket av priset hänger på just motorns skick. Anders ska nu byta sin MD5 mot en MD7 som passar till samma drev. Inredningen i Anders båt är lite sliten men kan med enkla medel fräschas till och göras trivsam: lacka om teakytorna, ny klädsel på dynorna, gardiner, en snygg durk, med mera sådant betyder mycket för öga och trivsel. Bättre rustad, men också mer inbodd, är Peo Ihrefors båt i Varberg några mil söderut. Hans Johnson 26 kostade drygt 120 000 vid inköpet för fem år sedan. Men det är ändå mycket båt för pengarna, menar Peo: Hon har väl inte dragits med i prisstegringen, är väl lite okänd. Peo är lång, och för honom var det en lättnad att få en båt med ståhöjd, utan att behöva gå upp särskilt i storlek; 26 fot är fortfarande en väldigt hanterlig båt, även om hon ger ett klart större intryck där hon ligger vid bryggan. En Maxi 77 intill ser ut att vara i en annan storleksklass. Johnson 26 har stora halkmönstrade däcksytor och en lång, markerad överbyggnad. De tre fönsterventilerna är bultade till ruffsidan och kan därmed till skillnad från den typ som sitter i ramar inte tryckas in av en sjö eller ut av

någon under däck vid en överhalning. Röstjärnen sitter inne vid ruffsidan och det är lätt att passera förbi. Fotlisten är en ingjuten upphöjning i däck. Sittbrunnens sargar är höga och tillräckligt breda för att sitta på om man vill styra härifrån. Tack vare det utanpåliggande rodret sträcker sig rorkulten bara halvvägs in i brunnen och ger fritt utrymme i främre delen. Den redan rymliga sittbrunnen kan bli ännu mer användbar; Peo Ihrefors har monterat ett heltäckande sittbrunnskapell, där en aktre del kan fällas upp och kopplas ihop med sprayhooden. Jag hade ett vanligt bomkapell tidigare, det var alltid lite bök att sätta upp det. Det här kan vem som helst få upp utan problem, det blev bättre än jag vågade hoppas. För att slippa koppla loss storskotet varje gång kapellet ska användas har Peo. yttat upp skotblocket som normalt sitter i en öglebult på durken till akterpulpiten. Detta utsätter ju pulpiten för en rätt stor belastning, men den hålls i schack genom att kickstången gör det tunga jobbet med att hålla ner bommen. Skotet blir därmed mest en reglering av storsegel&bom i sidled. Med hela skotpaketet borta från brunnen kan Peo faktiskt segla sin Johnson 26 även med sittbrunnskapellet uppe. Stuvfack finns det gott om i sittbrunnen. Det blir väldigt stora utrymmen här bak eftersom hon är så pass bred över

häcken, säger Peo. Precis som till exempel Maxi 77 har Johnson 26 en upphöjning ( skidbacke ) i överbyggnaden istället för en skjutlucka vid nedgången från brunnen, en lösning med för- och nackdelar. Självbyggarna slapp hela installationen av luckgarage, och det blir inget läckage den här vägen. Men det blir obekvämare att röra sig upp och ner i båten utan öppningsbar skjutlucka. Detta är förstås en vanesak, enklast verkar vara att vända sig om och backa ner för trappan. Typisk 70-talsinredning Under däck har Johnson 26 en omisskännlig 70-talskaraktär med sin teakinredning, traditionella salong, pentryt vid nedgången, en stickkoj in akteröver på andra sidan, förpik med toa framför ett huvudskott med dörr. Och ändå är det gott om plats. Hur har man fått in alltihop? Jo, genom att huvudskottet sitter längre föröver än normalt nästan i slutet av den långa överbyggnaden och att det därmed saknas separat toalettutrymme framför skottet. Toan ligger i och för sig här framme, på babordssidan direkt efter huvudskottet, men man får fälla upp en del av kojbotten när den ska användas. På en del båtar är toan avskärmad med ett mindre skott för över mot kojen, varvid denna bara blir halvannan meter lång på den här sidan. Har man valt en garderob mitt emot toan, vilket också förekommer, blir förpiken användbar endast som barnkoj eller stuvplats. Det är ganska mörkt här framme, eftersom luckan i framkant av överbyggnaden hamnar i salongen akter om huvudskottet. En del självbyggare har flyttat toan till ett eget utrymme om styrbord direkt vid

nedgången från brunnen. Då spärras stickkojen av, och istället använder man den till stuvutrymme. Men det är synd, det blir lite husvagn, tycker Anders Forsberg. I salongen är soffan om babord uformad, och med bordet nersänkt och ryggstödet uppfällt skapas en dubbelkoj på den här sidan. Bordet sitter på maststöttan, en aluminiumstolpe. Röstjärnen hamnar ungefär mitt i salongen, går från däck ner mot en infästning i bordläggningen. Normalt. nns en hylla ovanför salongens ryggstöd, men det förekommer att man byggt skåprader här. Det gör att volymkänslan krymper, säger Anders. Hela inredningen, från aktre stickkoj fram till och med förpiken, är uppbyggd på en plastmodul från durknivå upp till kojbottnarna. Toaletten sitter i en försänkning av modulen. Modulen har styrt självbyggarna en hel del eftersom den låser layouten i hög grad.

Mest för självbyggare Att Johnson 26 skulle bli en självbyggarbåt stod klart för Bo Johnson från början. Det var ett rationellt sätt att sälja båtar på den tiden då efterfrågan var större än tillgången på både nytt och begagnat och många gärna köpte halvfabrikat för att spara pengar. Tillverkaren kunde koncentrera sig på plastdelarna skrov, däck med mera som gick enkelt och snabbt att ta fram. Och lika enkelt var det att erbjuda färdiga paket med träinredning och tillbehör. Johnsonbåtar tog 97 000 kronor för att bygga en ny båt från början till slut, det var mer än kvalitetsbyggda Hallberg-Rassy 26 kostade med sin finare inredning. Somliga menade att anledningen var att Johnsonbåtar ville styra in kunderna på halvfabrikaten, som var mer lönsamma att tillverka. Samtidigt var priset på halvfabrikatet så lågt som 33 500 kronor. Då var båten oinredd, men i princip segelklar om man lade dynor på kojbottnarna i plast och satte en spis i pentryt. 100-150 timmar skulle inredningsjobbet ta, enligt broschyren, det vill säga 3-4 vanliga arbetsveckor. Kanske, om man tillhörde de händiga typerna. Det fanns också en nästan färdig version med lite enklare inredning än

standard. En del skåp och hyllor saknades bland annat, och meningen var att varje ägare själv skulle kunna sätta viss prägel på sin båt. Johnson 26 lanserades 1977. Då var Bo Johnson närmare 40 och hade varit båtbyggare i många år. Det låg i blodet, säger han: Pappa var lärare, men han byggde många båtar. Under kriget gjorde han en 15 meter lång havskryssare, det största amatörbygget någonsin i Sverige. Och de hade bara handverktyg, byggde en egen bandsåg av cykeldelar. Efter skolgång och några år som sjöman och mångsysslare kom Bo på 60-talet igång som egen båtbyggare. Redan tidigare hade han byggt egna segelkanoter, nu gjorde han bland annat en större, Colin Archerliknande segelbåt. Plasten hade kommit in i bilden på allvar, och Bo ritade också fiskebåtar som byggdes i det nya materialet uppe i Norge. I början av 70-talet fick hans verksamhet en knuff framåt med Johnson 30, en motorseglare med ett kraftfullt,. skebåtsinspirerat skrov. Den tillverkades i hela 250 exemplar. Sedan startade vi självbyggeri av Magni. k Midget, med formar som vi tagit över av Runnbåt (som nu hade fått fullt upp med B 31; se Seglings artikel i nr 8/04. Reds. anm.). Näst i tur stod Johnson 24, en ruffad, spetsgattad och lite fyllig båt, påminnande

om en Marstrandssnipa. Klart traditionell till karaktären och byggd i 150 exemplar. Uppmuntrad av den framgången satsade Bo Johnson på Clipper 29. Hon var som en större Magnifik Midget. Vi byggde henne i halvfabrikat, men hon var inte så snabb och sålde inte så bra. Tiden var mogen för något piggare och modernare, kände Bo Johnson och därmed hade turen kommit till Johnson 26. Full fart för 26.an På den här tiden var kappseglingsresultat fortfarande ett säljargument, och den nya 26-fotaren skulle prestera. Därmed var långköl uteslutet. Vi ville skapa en snabb båt i lätt vind. Det är när folk verkligen seglar som båten ska vara perfekt, och det är i lätt väder. Eftersom Bo Johnson både ritade och byggde kunde han från början göra en båt som vara rationell att bygga. Vi gjorde en kölficka som inte var så djup för att vi skulle kunna bygga skrovet i ett stycke. Och sittbrunnssargarna blev breda så att man kunde komma åt dem under plastningen. På så vis kunde vi göra en båt om dan. Sommaren 1977 ställde den första Johnson 26:an upp i ett race mellan Särö och Vinga, och debuten kunde inte ha blivit mer lyckad. Vår båt vann, och vad jag minns var det 248 båtar som deltog. Folk var helt begeistrade, vi sålde 50 båtar på en vecka. Det kom ett telefonsamtal från Onsala där man beställde tre båtar på ett bräde!

Eftersom Johnsonbåtar göt sina kölar själv fick den nya 26:an blyköl, mycket ovanligt på en liten och prisvärd segelbåt. Rodret gjordes extra djupt för att inte släppa vid krängning. Det monterades utanpåliggande på akterspegeln, dels av utrymmesskäl, dels för att förenkla skrovtillverkningen; nu sitter den nedre upphängningen i en grund, deplacerande skädda. Vi ville ha lite skädda en bit ner på rodret för att få det starkt, säger Bo. Skrovet är i homogen plast medan däcket är i sandwich med Divinycell som distansmaterial, vilket var den vanligaste metoden att bygga på den här tiden. Johnson 26 sålde bra under 1977 och 1978, hon var en prydlig båt med massor av utrymmen till ett vettigt pris. Bo Johnson verkade ha slagit huvudet på spiken. Båten var helrätt men så började båtbranschen rasa. Dilemmat var att det gick så bra för oss... Mättnad var ordet. Efter 15 års stadig expansion med ständigt nya båtmärken och modeller hade den generation som låg bakom plastbåtsboomens efterfrågan till slut fått vad den ville ha. Utbudet av segelbåtar var plötsligt alldeles för stort, begagnatmarknaden hade börjat stjäla kunder på allvar, och avdragsmöjligheterna på båtlånen begränsades. Folk köade efter båtar, och plötsligt var kön slut. Och där stod vi med ett lager på 40 båtar, säger Bo Johnson. Han drar sig till minnes ett råd han fått på en båtmässa av gamle Carl-Erik Andersson, nestorn från Vindövarvet.

Han sa, Det här har ni gjort djävligt bra, pöjkar men håll igen! Johnsonbåtar hade råkat ut för framgångens fartblindhet, konkursen var snart ett faktum. Vi hade nya lån på varvet vi byggde på Styrsö, och banken sa stopp. Verksamheten fick läggas ner, och större delen av 80-talet tillbringade Bo Johnson i Dominikanska Republiken där han var med om att bygga över 300 små fiskebåtar. Åter hemma i Sverige fortsatte båtbyggandet, nu i mindre skala och varvat med vanlig serviceverksamhet. Och så är det fortfarande. På programmet står idag J 25, en Targaliknande motorbåt, men även enstaka one off-byggen om beställare finns. För Bo Johnson börjar det bli pensionsdags, och sonen Anders står beredd att ta vid. Goda testvärden När Bo skapade Johnson 26:an gav han undervattenskroppen en klart modern profill, i linje med prestandatrenden under andra halvan av 70-talet. Skrovet är grunt från förskeppet till aktern, med en nästan rak linje från kölens akterkant bak till rodret; det är den deplacerande skäddan som ger den visuella effekten. Fenkölen i bly är liten, med rak akterkant och svagt sluttande framkant. I profil påminner det ganska mycket om exempelvis en Albin Express. Deplacementet är ganska normala 2,6 ton, varav kölen utgör 1 ton.

Segelytan är cirka 14 kvm i storen och 20 kvm i genuan. Det ger hyggligt med hästkrafter, och Johnson 26 seglar bra även om det är långt ifrån någon Express-fart; LYS-talen skiljer sig en hel del, 1,11 att jämföra med Johnson 26: ans 1,03. Men så är också skillnaderna mellan båtarna stora om man tittar bortom deras pro. ler; Expressen är till exempel närmare 1 ton lättare och har ett betydligt smalare, mer lättdrivet skrov. Tittar man på LYS-talet, som är 1,03, ligger Johnson 26 i nivå med bland andra Maxi 77, RJ 85 och Lill- Scampi. När Båtnytt testseglade Johnson 26 i slutet av 70-talet blåste det styv kuling, och det är i mesta laget för vilken båt som helst. Slutsatserna var ändå överlag positiva: Hon ska ha ett gott betyg för sitt uppförande i detta mycket hårda väder, Min uppfattning är att båten är i fin balans, Stampade litegrann i sjögången, men inte besvärande för mig, Försökte kränga ner båten ordentligt och få in vatten, men det gick inte, De flata linjerna i skrovet har man glädje av på slören, vi surfade på riktigt ordentligt i medsjön, Vi provade på att segla för bara storsegel och fann att båten manövrerade väl. De omdömena kommer från gamle Starbåts- och Tempest-esset, OS-guldmedaljören John Albrechtsson, som anlitades för att bedöma seglingsegenskaperna. Vad säger då dagens ägare? Jag tycker hon är helt ok, menar Peo Ihrefors. Går väl inte så jättehögt i vind. Jag låg och kappade lite med en Fenix, den var lite snabbare men inte mycket. Och hon är lätt att segla. Goda hårdvindsegenskaper Anders Forsberg har inte hunnit prova sin båt så mycket, men berättar att andra ägare vittnat om goda egenskaper i hård vind, trots att det var lättvindsgången som prioriterades från början. Det lilla han själv hunnit segla sin nyinköpta båt har givit samma erfarenhet. Hon kan upplevas som begynnelsevek men är mycket slutstyv. Hon skjuter lätt fart, men har ändå en bestämd tyngd i sjön. Jag tycker hon är underbar att segla. Vi seglade i frisk halvvind, det gick att släppa rodret och hon balanserade. nt

långa stunder om man ställde in seglen rätt. Hon kliver över vågorna i frisk vind och hög sjö, snarare än att klyva sig igenom. Båten går torrt och det känns både tryggt och roligt att segla henne, säger Anders. En egenhet som rapporterats av andra Johnson 26-ägare är att masten kan vibrera, eller pumpa. Förklaringen förmodas vara att undervanten inte är tillräckligt aktervinklade. Mitten på masten ska ju låsas av ett inre förstag (babystag) förifrån och de bägge undervanten akterifrån. Kanske skulle röstjärnen för de senare sitta lite längre akterut för att hålla emot bättre. Eller möjligen räcker det med att sträcka upp babystaget hårdare och initiera en viss krum i masten. Riggens fabrikat varierar, en del kommer från FranceSpar i La Rochelle, en del är av Gullmarsimportens fabrikat. Anders menar också att roderfästena bör ses över. Glappande roder är vanligt, men enkelt att åtgärda. I övrigt är han odelat positiv. Med sina stora innerutrymmen upplevs Johnson 26 som en betydligt större båt. Och hon känns väldigt rejält byggd. Däcket är stumt och förtroendeingivande att gå på. Hon har bra sargar och komfort i sittbrunnen, som är stor och bra med nästan två meter långa sittbänkar och med bra sikt framåt, avslutar Anders Forsberg. Som just nu ser fram emot den första hela sommaren med nya båten.