Luften i Malmö Årsrapport 1999 11/2000
Luften i Malmö Årsrapport 1999
Innehållsförteckning Sida Sammanfattning 2 Var i Malmö mäts luftföroreningar? 3 Gränsvärden och miljökvalitetsnormer 4-5 Vädret under året 6-7 Luftföroreningsindex 8 Svaveldioxid 9 Kvävedioxid 10 Ozon 11 Partiklar (PM10 och PM2,5) 12 Enskilda kolväten, VOC 13 Jämförelse med Stockholm, 14-15 Göteborg och Helsingborg Andra projekt 16 1
Sammanfattning 1999 var åter ett förhållandevis varmt år med temperaturöverskott under de flesta månader. Nederbörden var också under de flesta månader större än normalt, vilket medförde ett överskott på totalt ca 30 % mot normalt. Ett varmt och nederbördsrikt år innebär oftast lägre luftföroreningshalter under vintern, men något högre halter under sommaren av främst ozon och partiklar. Luftkvalitetsindexet var som sämst under några dagar i februari i samband med mycket kallt väder, vilket medförde liten omblandning och därmed höga luftföroreningshalter. Halterna under senare delen av året var i genomsnitt låga till mycket låga. Undantaget den varma avslutningen av sommaren då tidvis höga ozon- och stofthalter medförde höga index. I genomsnitt under året registrerades låga luftföroreningsindex. Svaveldioxidhalterna var som vanligt mycket låga. Lika låga halter uppmättes i både Göteborg och Stockholm. Genomsnittshalten var ca 4 µg/m³ som årsmedelvärde, vilket är ca 8 % av gällande miljökvalitetsnorm (50 µg/m³). Halterna var i stort sett lika låga på alla mätstationer. Sedan början av 80-talet har halterna minskat till en niondel eller med 40 µg/m³, vid mätningarna på Rådhuset. Uppmätta kvävedioxidhalter var i genomsnitt 16-24 µg/m³ som årsmedelvärde, vilket är 40-60 % av gällande miljökvalitetsnorm (40 µg/m³). Halterna var som lägst vid Mätvagn 3 och som högst vid Rådhuset. Sedan mitten av 80-talet har halterna halverats eller minskat med 20 µg/m³, vid mätningarna på Rådhuset. De senaste 5-7 åren tycks dock en svag stigande trend skönjas. Vid jämförelse av halterna mellan de större städerna i Sverige uppmättes de högsta kvävedioxidhalterna i Göteborg. Ozonhalterna var i genomsnitt ca 50 µg/m³ som årsmedelvärde, vilket tangerar EU-direktivet. Ungefär lika höga halter registreras i både Göteborg och Stockholm. Halterna var i stort sett lika höga på alla mätplatser. EUs direktiv för skydd av hälsa överskreds 3-8 gånger. Direktivet för skydd av vegetation överskreds 60-90 gånger (dagar). Jämförs mätvärdena med de senaste fem åren kan det konstateras att halterna ligger i stort sett på en lika hög nivå. Sedan början av 90-talet har dock halterna nästan fördubblats. De uppmätta partikelhalterna under 1999 var i genomsnitt för PM10 ca 15 µg/m³ och för PM2,5 ca 9 µg/m³. PM2,5-halterna motsvarade ca 60 % av PM10-halterna. PM2,5- mätningarna startade i mitten av maj och ingår i ett projekt som stöds av bl.a. Naturvårdsverket. Jämförs PM10-halterna med Naturvårdsverkets lågrisknivå kan det konstateras att halterna understeg lågrisknivån, vilken för övrigt överensstämmer med det EU-direktiv som skall vara uppfyllt senast 2010. Halterna av PM10 har varit ungefär lika låga under de fyra år som mätningarna pågått. De uppmätta kolvätehalterna är svårtolkade och får bedömas med en viss försiktighet, eftersom mätvärdena är så pass låga att de faller inom DOAS-utrustningens mätosäkerhet. Bensenhalterna är i likhet med andra städer högre än IMMs lågrisknivå, medan toluen och p-xylen har en betydligt större marginal till lågrisknivåerna. Jämförs uppmätta bensenhalter i Malmö, som var ca 4 µg/m³ med den föreslagna miljökvalitetsnormen på 2,5 µg/m³ som årsmedelvärde överskrids normen. 2
Var i Malmö mäts luftföroreningar? Mätning av olika luftföroreningar startade i något mer organiserad form år 1970 på Rådhuset. I första hand mättes svaveldioxid och svävande stoft. Mätstationen byggdes successivt ut till att omfatta även kväveoxider, ozon, kolväten, strålning, m.m. Under slutet av 80-talet införskaffades två nya mätvagnar för mätning av luftföroreningar på lokal skala. De ersatte två äldre mätvagnar. Dessutom inköptes en DOAS-utrustning (OPSIS), som placerades i hamnområdet, men som idag finns i Fosie. Några år senare startade förvaltningen ett visst samarbete med Malmö Värme AB om utbyte av mätdata från varandras DOAS-utrustningar. 1992 införskaffades ett system för insamling och bearbetning av mätdata, AIRVIRO, samtidigt som en meteorologisk mast sattes upp vid Heleneholm. Den meteorologiska informationen från masten är bl.a. till för att kunna göra spridningsberäkningar i Malmö av luftföroreningar. Fasta mätstationer i Malmö Namn Miljö Startår Parametrar 1. Rådhuset Taknivå 1970 Svaveldioxid, kvävemonoxid, kvävedioxid, ozon, PM10, PM2,5, temperatur, vindhastighet, vindriktning och nederbörd. 2. Opsis Fosie Taknivå 1994 Svaveldioxid, kvävedioxid, ozon, bensen, toluen, p-xylen och formaldehyd. 3. Opsis Rosengård Taknivå 1991 Svaveldioxid, kvävedioxid, ozon, bensen och toluen. 4. Mätvagn 3 Bakgrunds- 1994 Kvävemonoxid, kvävedioxid, ozon, station kolmonoxid, PM10 och PM2,5. 5. Meteorologisk mast 1992 Temperatur, vindriktning och vindhastighet på flera nivåer. Dessutom globalstrålning, relativ fuktighet, stabilitetsparametrar och nederbörd. Rådhuset Meteorologimast Opsis Rosengård Mätvagn 3 Opsis Fosie 3
Gränsvärden och miljökvalitetsnormer 1998 beslutades det att nya miljökvalitetsnormer skall gälla för svaveldioxid, kvävedioxid och bly, vilka EU har utfärdat. Miljökvalitetsnormerna ersätter tidigare gränsvärden och börjar gälla fr.o.m. 1999-01-01 för svaveldioxid, kvävedioxid och bly. För kvävedioxid skall miljökvalitetsnormen var uppfylld senast 2005-12-31. Naturvårdsverket (NV) har dessutom tidigare tagit fram gränsvärden för sot. Dessutom finns det ett riktvärde för kolmonoxid och en bedömningsgrund för partiklar mindre än 10 µm (PM10). EU har tidigare fastställt tröskelvärden för ozon, vilket Sverige har åtagit sig att följa. Institutet för miljömedicin (IMM) har tagit fram s.k. lågrisknivåer för bensen, toluen, xylen och partiklar, vilka avser livstidsexponering. Gränsvärdena och miljökvalitetsnormerna är utarbetade för platser där människor exponeras för de högsta halterna, vilket oftast förekommer i gatunivå. Mätningar görs på de flesta ställen i taknivå. Luftföroreningshalterna är oftast högre i gatunivå än i taknivå. Jämförelser med gränsvärden görs enbart för att få ett mått på halternas storleksordning. Miljökvalitetsnormer (gäller fr.o.m. 1999-01-01) Ämne Enhet Medelvärdestid Värde Övrigt μg/m 3 1 timme 200 Värdet får inte överskridas mer än 175 timmar per år. 1 dygn 100 Värdet får inte överskridas mer än 7 dygn per år. Vinterhalvår 50 Aritmetiskt medelvärde. 1 år 50 Aritmetiskt medelvärde. Vinterhalvår 20 Aritmetiskt medelvärde. Skydd av ekosystem utanför orter. 1 år 20 Aritmetiskt medelvärde. Skydd av ekosystem utanför orter. 1 år 30 Aritmetiskt medelvärde. Skydd av ekosystem utanför orter. (gäller fr.o.m. 1999-01-01) Bly μg/m 3 1 år 0,5 Aritmetiskt medelvärde. Riktvärde Svaveldioxid (skall vara uppfylld senast 2005-12-31) Kvävedioxid μg/m 3 1 timme 90 Värdet får inte överskridas mer än 175 timmar per år. 1 dygn 60 Värdet får inte överskridas mer än 7 dygn per år. 1 år 40 Aritmetiskt medelvärde. Kolmonoxid mg/m 3 1 år 6 Avser 98-percentilen av glidande 8- timmarsvärde under vinterhalvåret. 4
Bedömningsgrund/ lågrisknivå TSP/ PM10 μg/m 3 - - 110 Avser dygnsmedelvärde. - - 50 Avser vinterhalvårsmedelvärde. - - 100 Avser dygnsmedelvärde (lågrisknivån). - - 20 Avser vinterhalvårsmedelvärde (lågrisknivån). Anm. TSP = totala mängden svävande partiklar mindre än 160 µm. PM10 = inandningsbara partiklar med en genomsnittlig storlek på 10 µm och ingen partikel större än 20 µm. TSP gäller främst ovan tak, medan PM10 avser mer belastade platser, t.ex. gatumiljö. Lågrisknivå Bensen μg/m 3 - - 1,3 Toluen μg/m 3 - - 37 Xylen μg/m 3 - - 43 EU-direktiv Ämne Enhet Medelvärdestid Värde Övrigt Ozon μg/m 3 8 timmar 110 Skydd av hälsa. Dygnet delas in i fyra stycken 8 timmars intervall, kl 00-08, kl 08-16, kl 16-24 och kl 12-20. 1 timme 200 Skydd av vegetation. 1 dygn 65 Skydd av vegetation. 1 år 50 Aritmetiskt medelvärde. 1 timme 180 Skyldighet att informera allmänheten. 1 timme 360 Skyldighet att varna allmänheten. Förslag på Miljökvalitetsnormer Kolmonoxid mg/m 3 6 Avser 98-percentilen av glidande 8-timmarsvärde under ett år. Bensen μg/m 3 2,5 Avser årsmedelvärde 5
Vädret under året 1999 var ett förhållandevis varmt år med temperaturöverskott under de flesta månader. Det vara bara under februari, maj och oktober som det uppmättes i det närmaste normala månadsmedeltemperaturer. Temperaturöverskottet blev för hela året 1,4 grader. September var den månad som var förhållandevis varmast. Temperaturöverskottet var nästan 4 grader, vilket medförde att många temperaturrekord för september slogs i södra Sverige. Nederbörden var också under de flesta månader större än normalt. Totalt föll det ca 780 mm mot normalt ca 600 mm, d.v.s. ett överskott på ca 30 %. Den 5 december (Carola har namnsdag) drog ett rejält oväder in från väster. Orkanen/stormen Carola fällde stora mängder träd i Skåne då byvindarna var tidvis upp mot 47 m/s. 20 15 10 C Månadsmedeltemperatur Normal medeltemperatur (1961-90) Differens 5 0 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec -5 Månadsmedeltemperaturen under 1999 i grader Celsius (källa Väder och Vatten, SMHI). 160 140 120 100 80 60 40 20 0-20 -40 mm Månadsnederbörd Normal månadsnederbörd (1961-90) Differens jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Månadsnederbörden under 1999 i mm (källa Väder och Vatten, SMHI). 6
Väst Nordväst Nord 25% 20% 15% 10% 5% 0% Nordost Ost Sydväst Sydost Syd Vindriktningens fördelning under 1999 i procent. Väst Nordväst Nord 5 m/s 4 3 2 1 0 Nordost Ost Sydväst Sydost Syd Medelvindhastigheten i meter per sekund för de olika vindriktningssektorerna. Helenholmsmasten Årsmedeltemperatur 1961-90 ( C) Årsmedeltemperatur 1999 ( C) Högsta timmedelvärde ( C) 9,5 29,2 (12 juli) Lägsta timmedelvärde ( C) -11,6 (9 feb) Rådhuset* (6,2)* 23,5* (28 maj) -10,7* (9feb) SMHI 7,7 9,0 (Malmö) * Temperaturmätutrustningen vid Rådhuset var ur funktion mellan juni och november. Högsta dygnsmedelvärde ( C) 23,4 (12 juli) 18,5* (28 maj) Lägsta dygnsmedelvärde ( C) -6,3 (10 feb) -6,3* (10 feb) 7
Luftföroreningsindex Luftföroreningsindex är ett försök att på ett objektivt sätt beskriva hur luftkvaliteten varierar, då hänsyn tas till flera olika luftföroreningskomponenter. Idag ingår svaveldioxid, kvävedioxid, ozon, partiklar (PM10) och toluen i indexet. Indexet varierar mellan mycket lågt till mycket högt. Under 1999 kan det utläsas i nedanstående diagram att luftkvaliteten var som sämst under några dagar i februari i samband med mycket kallt väder, vilket medförde liten omblandning och därmed höga luftföroreningshalter. Undantaget den varma avslutningen av sommaren då tidvis höga ozon- och stofthalter medförde höga index. Halterna under senare delen av året var i genomsnitt låga till mycket låga. Nordväst Väst Sydväst Nord 30 25 20 15 10 5 0 Syd Nordost Sydost Ost 100 Årsmedelluftföroreningsindexet i de olika vindriktningar under 1999 baserat på dygnsmedelvärden. Mycket högt 80 Högt 60 40 Måttligt 20 Lågt Mycket lågt 0 99-01-01 99-01-16 99-01-31 99-02-15 99-03-02 99-03-17 99-04-01 99-04-16 99-05-01 99-05-16 99-05-31 99-06-15 99-06-30 99-07-15 99-07-30 99-08-14 99-08-29 99-09-13 99-09-28 99-10-13 99-10-28 99-11-12 99-11-27 99-12-12 99-12-27 Luftföroreningsindexet under 1999 som dygnsmedelvärde. 8