DEN GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS-EG-FÖRSAMLINGEN Utskottet för politiska frågor 25 juni 2003 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om barns, särskilt barnsoldaters, rättigheter Föredragande: Vitaliano Gemelli Ephraïm Kamuntu (Uganda) PR\49625.doc APP/3587
Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen utfärdar denna resolution - med beaktande av Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, som antogs 1989 och trädde i kraft 1990, ratificerad av alla medlemsstater i den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen och alla ansökarländer, - med beaktande av ikraftträdandet den 18 januari 2002 av protokollet till konventionen om barnets rättigheter om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, - med beaktande av ikraftträdandet den 12 februari 2002 av det valfria tilläggsprotokollet till konventionen om barnets rättigheter om barn i väpnade konflikter, - med beaktande av de nya internationella standarder och instrument som stärker skyddet för barn, exempelvis Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter och dess protokoll, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, Ottawaavtalet om förbud mot användning, lagring, framställning och överföring av personminor, Internationella brottmålsdomstolens stadga, ILO-konventionerna 182 och 138, tilläggsprotokollet till Förenta nationernas konvention mot transnationell organiserad brottslighet, som syftar till att förebygga, motarbeta och bestraffa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, de fyra Genevekonventionerna (12 augusti 1949) och deras tilläggsprotokoll (8 juni 1977), konventionen om flyktingars status, konventionen om statslösa personers status, - med beaktande av den afrikanska stadgan om afrikanska barns rättigheter och välbefinnande som trädde i kraft 1999, - med beaktande av AVS-EG-partnerskapsavtalet, som undertecknades i Cotonou och trädde i kraft den 1 april 2003, - med beaktande av sina tidigare resolutioner och Europaparlamentets resolutioner 1, - med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2002 i vilka rådet ställde sig bakom rapporten från rådets arbetsgrupp om mänskliga rättigheter (COHOM) om en gemensam strategi för barnsoldater, - med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1379 och 1460 om barn och väpnade konflikter, - med beaktande av rådets rambeslut om kampen mot människohandel av den 19 juli 2002 och Brysselförklaringen om att förebygga och bekämpa människohandel som rådet antog i november 2002, 1 Den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolutioner, särskilt resolutionerna om barnsoldater av den 1 april 1999 och 23 mars 2000 och resolutionen om hälsan av den 21 mars 2002 liksom seminariet Barnens rättigheter, den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, Bryssel, november 2001, och Europaparlamentets resolutioner från juli 2003 om handel med barn och om barnsoldater, av den 6 september 2001 och 11 april 2002 om EU:s ståndpunkt vid FN:s generalförsamlings extra sammanträdessession ägnad åt barnen, av den 17 maj 2001 om handel med barn i Afrika, av den 6 juli 2000 om barnsoldater i Uganda, av den 22 november 1999 om tioårsdagen för FN:s konvention om barnets rättigheter, av den 28 januari 1999 om skydd för familjer och barn, resolutionen av den 17 december 1998 om barnsoldater. APP/3587 2/15 PR\496257.doc
- med beaktande av Förenta nationernas särskilda möte om barn och dess slutdokument A World Fit For Children (10 maj 2002), - med beaktande av Förenta nationernas millennieförklaring (2000) och de internationella utvecklingsmål som antogs vid millennietoppmötet och på vilka alla FN:s medlemsstater skrivit under, - med beaktande av Världsforumet för utbildning i Dakar och dess slutdokument: Utveckling för alla: att uppfylla våra gemensamma åtaganden (2000), - med beaktande av Librevilleförklaringen om handel med barn som antogs år 2002 av 21 afrikanska länder, - med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 5 (förbud mot slaveri och tvångsarbete), 6 (rätt till frihet och säkerhet), 7 (respekt för privatlivet och familjelivet), 14 (rätt till utbildning), 18 (rätt till asyl), 24 (barnets rättigheter), 32 (förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet), och av följande skäl: A. Alla medlemsstater i den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen och alla ansökarländer har ratificerat Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, och är därför bundna av den. B. Man måste beakta den situation för barn som beskrivs i motiveringsdelen i denna resolution. C. År 2002 anslog Europeiska kommissionen bara 4,1 procent av Europeiska unionens allmänna budget till utbildning, vilket står i uppenbar strid med kommissionens formella åtaganden. D. Straffrihet är ett stort problem i samband med människorättskränkningar mot barn eftersom barn har små möjligheter att rapportera våld. E. Barn i alla delar av världen är offer för hänsynslöst våld. Ofta är det just de personer som ansvarar för barnens omvårdnad som står för våldet; barnen utsätts för vanvård eller försumlig behandling, misshandel och sexuella övergrepp. F. Det är nödvändigt att införa ett särskilt instrument för att bestraffa alla kränkningar av barns rättigheter: social utslagning, fysiska och sexuella övergrepp, kränkning av den fysiska integriteten, pedofili, handel med barn, handel med mänskliga organ, barnprostitution, begränsning av rätten till ett tryggt familjeliv, begränsning av rätten till återförening och sammanhållning av familjer. G. Det är nödvändigt att överväga en omorganisation av samhället och ekonomin för att garantera att barn kan få leva i en fullständig och enad familj så att de kan ta full del av de etiska, kulturella och sociala värderingarna i det samhälle som de lever i. H. Barnen i de s.k. utvecklade samhällena är starkt exponerade för budskap om livsstilar som lämnar djupa psykologiska spår eftersom de strider mot värderingen av de mänskliga rättigheterna genom att de är starkt egoistiska och njutningsinriktade. PR\496257.doc 3/15 APP/3587
I. Ursprungsbefolkningarnas möjlighet att få tillträde till hälso- och sjukvård är alltför ofta begränsad av kulturella och geografiska hinder; dessa befolkningsgrupper är bland de mest utestängda och sårbara grupperna, och på grund av bl.a. historiskt betingad diskriminering är det ofta svårt för dessa befolkningars barn att få tillgång till utbildning. Barns rättigheter inom utvecklingssamarbetet 1. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar alla sina medlemsstater och ansökarländerna att omedelbart ratificera och genomföra de internationella rättsliga instrument som garanterar skydd för barnets rättigheter, t.ex. Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter och dess protokoll, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, Ottawaavtalet om förbud mot användning, lagring, framställning och överföring av personminor, Internationella brottmålsdomstolens stadga, ILO-konventionerna 182 och 138, tilläggsprotokollet till Förenta nationernas konvention mot transnationell organiserad brottslighet, som syftar till att förebygga, motarbeta och bestraffa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, de fyra Genevekonventionerna (12 augusti 1949) och deras tilläggsprotokoll (8 juni 1977), konventionen om flyktingars status, konventionen om statslösa personers status. 2. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar Europeiska kommissionen att utarbeta program för att stödja länderna i deras ansträngningar att genomföra de internationella rättsliga instrument som rör barns rättigheter, bl.a. genom att förstärka deras respektive nationella kommitté för utvärdering av hur konventionen om barnets rättigheter genomförs. 3. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar regeringskonferensen om Europas framtid att föra in en rättslig grund i fördraget för att främja och skydda barns rättigheter enligt internationell rätt och att se till barnens bästa inom alla EU:s politikområden, program och lagstiftning. 4. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen att se till att all EU-lagstiftning och -politik är helt och hållet förenlig med konventionen om barnets rättigheter och att alla föreslagna EU-direktiv, politik och program bör omfattas av en barnkonsekvensbeskrivning för att bedöma deras eventuella effekter för barn; församlingen uppmanar de afrikanska regeringarna att vidta samma åtgärd. 5. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och rådet att uppfylla sina åtaganden för att integrera barnets rättigheter i utvecklingssamarbetet genom att anta en tudelad strategi med både ett allmänt införande av barnrättighetsaspekter och åtgärder som specifikt inriktar sig på barnets rättigheter. Kommissionen och rådet uppmanas att utan dröjsmål utfärda strategiska genomföranderiktlinjer och hålla den gemensamma parlamentariska församlingen underrättad om vilka framsteg som görs på området. 6. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och rådet att inrätta en hög tjänst inom kommissionen och rådet med ansvar för barns rättigheter, efter modell av barnombudsmannen i Europaparlamentets utskott för framställningar, för att garantera en övergripande samordning, uppföljning av resultat och APP/3587 4/15 PR\496257.doc
för att göra barnens rättigheter synliga; församlingen föreslår regeringarna i AVS-länderna att också inrätta detta slags funktion. 7. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen att lägga fram och genomföra en strategi för uppföljning av FN:s generalförsamlings särskilda möte om barn i maj 2002 och regelbundet informera den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen i frågan; församlingen uppmanar också medlemsstaterna att genomföra de åtaganden de ingick under detta särskilda möte om barn i FN:s generalförsamling, särskilt Danmark, Irland, Luxemburg, Portugal och Sverige. 8. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sina stödprogram främja ett ökat medvetande bland barn för att se till att barnen vet om och förstår sina rättigheter. 9. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker att en integrerad, heltäckande och balanserad strategi för att bekämpa fattigdomens grundorsaker hela tiden måste vara Europeiska unionens långsiktiga mål. Mot bakgrund av detta betonar Europaparlamentet behovet av närmare ekonomiskt samarbete, utvidgad handel, utvecklingsbistånd och konfliktförebyggande åtgärder som olika sätt att främja goda styrelseformer, socialt skydd, utbildning och hållbar ekonomisk utveckling i berörda länder. 10. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och rådet att spela en ledande roll för att se till att nationella och internationella givare samordnar sina reaktioner när det gäller barns rättigheter. 11. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar Europaparlamentets budgetutskott och Europeiska kommissionen att fortsätta undersöka möjligheterna att förenkla förfarandena för beviljande av europeiskt bistånd till lokala biståndsorganisationer och barnrättsorganisationer i en anda av öppenhet och ansvar. 12. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar Europeiska kommissionens delegationer att i sina landstrategidokument inom ramen för decentraliseringsprocessen beakta frågor som rör barns rättigheter, särskilt ursprungsbefolkningars barn. Hälsa och näring 13. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar Europeiska kommissionen att reagera på resultaten i kommissionens uppdatering av EG:s handlingsprogram påskyndade åtgärder för hiv/aids, malaria och tuberkulos i samband med minskning av fattigdom (26 februari 2003) som anger att det återstår stora utmaningar och att det fortfarande är viktigt att mobilisera alla krafter. Budgetmyndigheten uppmanas att anslå mer pengar till the Global Fund to Fight Aids, Tubercolosis and Malaria för att bekämpa aids, tuberkulos och malaria och till dess egen hälso-, aids-,och befolkningspolitik. 14. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i all hälsopolitik prioritera barn och ungdomar och att stödja dessa som nyckelspelare i kampen mot sjukdomar. PR\496257.doc 5/15 APP/3587
Utbildning 15. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar rådet att öka biståndet till AVS-länderna inom Europeiska utvecklingsfonden genom att stödja informella förhandlingar och programmet Utbildning för alla. 16. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen att i enlighet med föreskrifterna om social och mänsklig utveckling (artiklarna 25-27) i Cotonouavtalet avsätta tillräckliga medel till barns utbildning 17. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen att lyfta fram utbildningens centrala roll i programdokument, exempelvis strategidokument för att minska fattigdomen eller landstrategidokument, däribland nationella indikativa program och särskilt att se till att ursprungsbefolkningarnas barn får tvåspråkig och mångkulturell utbildning som är anpassad efter deras behov. 18. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen att fastställa standarder och mekanismer i samarbete med mottagarländer för att kontrollera hur effektivt EU:s utbildningsbistånd är och i vilken mån flickor och kvinnor deltar i processen. Barn och väpnade konflikter 19. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar parterna i konflikterna 1 i Afghanistan, norra Uganda, Liberia, Demokratiska republiken Kongo, Burundi, Colombia, Myanmar, Somalia, Elfenbenskusten, Nepal, Filippinerna, Sri Lanka, Sudan och republiken Tjetjenien i Ryska federationen att omedelbart sluta att rekrytera och använda barnsoldater. 20. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar rådet och medlemsstaterna att överväga riktade åtgärder mot parterna om goda framsteg inte anses ha gjorts; dessa åtgärder bör innefatta följande: a) Ledarna bör beläggas med reserestriktioner och utestängas från alla styrande organ och amnestibestämmelser, man bör införa förbud mot export eller tillförsel av vapen och restriktioner för tillförsel av finansiella resurser till berörda parter. b) Krigförande parter som kränker barns rättigheter bör utsättas för påtryckningar genom att man skär av eller begränsar deras stödkällor. Detta kan åstadkommas genom sanktioner för handeln med nationella resurser som kommer från konfliktområden, genom att blockera ekonomiskt stöd från anhängare utanför landet, begränsa överföringen av lagöverträdarnas finansiella tillgångar i utlandet och vägra att erkänna individer och grupper som har begått brott mot barn om de senare kommer till makten. c) Personer som är skyldiga till folkmord, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och andra brott mot barn bör ställas inför rätta för dessa brott och inte omfattas av några amnestibestämmelser som övervägs under fredsförhandlingarna. 1 Nämnd i den tredje rapporten från FN:s generalsekreterare till säkerhetsrådet, och bilagan till denna. APP/3587 6/15 PR\496257.doc
21. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar medlemsstaterna att utreda, lagföra och bestraffa individer och företag som sysslar med olaglig handel med valuta, vapen, naturresurser eller annat som förvärrar väpnade konflikter samt utnyttjande av och våld mot barn, vidare att ställa företag inom sin jurisdiktion till ansvar för deras direkta verksamheter i konfliktdrabbade länder och för deras indirekta stöd till länder som kränker barns rättigheter under konflikter. 22. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker att det är under och efter konflikter som företeelser som människohandel, sexuellt utnyttjande, avsaknad av utbildning och hälso- och sjukvård... blir särskilt spridda, och värst drabbas barnen. 23. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar rådet att utan dröjsmål börja utarbeta en global strategi om barn och väpnade konflikter i enlighet med sitt beslut av den 10 december 2002 och att regelbundet informera den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen; församlingen påminner om att det vid utarbetandet av denna gemensamma strategi om barn och väpnade konflikter är nödvändigt att EU utgår från de resultat som redan uppnåtts av Förenta nationerna, försöker att undvika redan gjorda misstag och bygga vidare på de positiva erfarenheterna 1. 24. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och rådet att se över sin roll som regionala organisationer för att se till att det finns förfaranden och mekanismer för att skydda barn vid väpnade konflikter i enlighet med artikel 13 a och 13 b i säkerhetsrådets resolution 1379. 25. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar rådet att inom ramen sina kapacitetshöjande insatser (GUSP) se till att det införs förfaranden och obligatorisk utbildning om barns rättigheter för alla väpnade styrkor, poliser, personal inom rättsväsendet och kriminalvården och andra berörda aktörer. 26. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar rådet att anta samma minimiålder för EU:s civila polis och militär som den minimiålder för FN-personal som FN:s generalsekreterare tillkännagav den 29 oktober 1998, bl.a. ett absolut minimikrav på 25 år för civila polis- och militärobservatörer liksom att de som deltar i fredsbevarande styrkor bör vara 21 år och under inga omständigheter yngre än 18 år. 27. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar rådet att inom ramen för dess egna krisförvaltningsåtgärder utveckla och offentliggöra en heltäckande förteckning över tidiga varningsindikatorer som är relevanta för barn och införliva förteckningen i EU:s övervakningsverksamhet. Resultaten från denna övervakning skall göras tillgängliga på alla EU:s beslutsfattande nivåer och grenar. 28. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar medlemsstaterna och rådet att se till att barn som drabbas av väpnade konflikter omfattas av nedrustnings-, demobiliserings- och återanpassningsåtgärder (DDRR), varvid särskild hänsyn skall tas till flickors särskilda behov och kompetens, och att dessa åtgärder är tillräckligt varaktiga för att säkerställa att barnen kan återgå till ett normalt liv, särskilt när det gäller 1 Rådgivare om skydd av barn, den vägledning som utarbetats av arbetsgruppen för att införliva skydd av barn i FN:s fredsarbete; utbildningsmaterial för fredsarbetare om skydd av barn, utarbetat av arbetsgruppen; de sex centrala principer om förebyggande av sexuellt utnyttjande som antagits av IASC:s insatsstyrka; rambestämmelserna i form av säkerhetsrådets fyra resolutioner; det arbete som utförts i fråga om övervakning och rapportering samt lätta vapen och olagligt utnyttjande av naturresurser. PR\496257.doc 7/15 APP/3587
utbildning, genom att bl.a. skolorna följer upp barn som demobiliserats för att förhindra att de återrekryteras; församlingen ber kommissionen att fortsätta att stödja specifika projekt av detta slag. 29. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen ber kommissionen att förstärka samordningen och komplementariteten i sin politik och sina program för att stödja fredsutbildning, formell och informell utbildning, yrkesutbildning, psykosocialt stöd och rehabilitering av före detta barnsoldater liksom andra barn och familjer i gästsamhället för att undvika potentiell segregering och oönskade sociala spänningar. Psykisk hälsa måste vara en prioriterad fråga och psykosocial rehabilitering av barn måste garanteras, särskilt i områden där ursprungsbefolkningen har drabbats av konflikter. 30. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar rådet att anslå större ekonomiska resurser för att förebygga att barn dras in i konflikter samt för långsiktig återanpassning av före detta barnsoldater i samhället. 31. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmuntrar kommissionen att behålla frågan om barnsoldater som en både tvärgående och riktad prioritering. Särskilt gäller detta problemet med flicksoldater, vilka är särskilt sårbara för våld och övergrepp. 32. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar alla parter att införa starkare mekanismer för efterlevnad och övervakning och bygga upp ett effektivt system som innehåller följande komponenter. Omedelbar utredning av rapporterade kränkningar som hotar barns överlevnad eller vållar dem bestående skada under väpnade konflikter inkl. kanaler för att rapportera till säkerhetsrådets medlemmar och andra organ som kan vidta åtgärder. Utplacering av övervakare av barnens rättigheter och rådgivare om skydd av barn före, under och efter konflikter samt förbättrade mekanismer för att se till att deras rapporter följs upp. Snabb uppbyggnad av gemensamma insatsgrupper för specifika situationer, bl.a. med deltagande av icke-statliga organisationer och ungdomar, för att bedöma läget med fokus på barnen, identifiera möjliga influenspunkter och utarbeta samordnade strategier för att skydda barn. Kanaler för ungdomar, icke-statliga organisationer och lokala samhällen att överlämna information till säkerhetsrådet så att detta får god kännedom om den specifika situationen från olika källor. 33. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen har beslutat att inrätta en mekanism för att bedöma barns situation vid väpnade konflikter, med deltagande av Förenta nationerna, för att kunna besluta om gemensamma påtryckningar och riktade åtgärder mot personer som kränker barns rättigheter. 34. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar alla medlemsstater att föra in omsorgen om barnen i alla fredsförhandlingar och fredsavtal. Våld och övergrepp 35. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar AVS-länderna, EU:s medlemsstater och ansökarländerna att göra de lagändringar eller anta den nya APP/3587 8/15 PR\496257.doc
lagstiftning som krävs för att förbjuda alla former av våld mot barn och se till att lagen efterlevs genom att de som är ansvariga för våldet överlämnas till rättvisan. 36. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att stödja Förenta nationernas undersökning om våld mot barn, bl.a. genom ekonomiskt stöd. Handel med barn 37. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och rådet att genomföra ett brett samarbete med internationella och regionala organisationer, t.ex. l'union africaine, för att effektivt bekämpa handeln med barn, barnslaveri och rekryteringen av barn till stridande enheter. 38. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen kräver att man inom ramen för ett sådant samarbete skall överväga att inrätta gratis folkbokföringsregister i alla berörda länder; detta skulle göra det möjligt att garantera att barnen skyddas mot att bli offer för människohandel eller att tvångsrekryteras till arbetsmarknaden eller väpnade styrkor, skulle underlätta deras tillgång till läkarvård och sociala förmåner samt deras skolgång och skulle utgöra ett medel att uppnå öppenhet och demokrati bl.a. vid val. 39. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen hälsar med tillfredsställelse att länderna i Västafrika agerar på ett enhetlig sätt inom ramen för Librevilleförklaringen och uppmanar dem att i denna anda genomföra ett nära regionalt samarbete för att inrätta en regional konvention mot människohandel, i vilken ett regionalt protokoll mot människohandel bör införas för att hjälpa barn som fallit offer för människohandel att återvända till sina hemländer och återanpassas i samhället genom ett samarbete mellan ursprungslandet, värdlandet, genomgångslandet, lokala icke-statliga organisationer och multilaterala organisationer som Unicef och ILO. 40. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen understryker behovet av att upprätthålla människorättsperspektivet i hanteringen av flyktingströmmar och efterfrågar en barnrättighetskonsekvensbeskrivning för alla beslut som fattas för att bekämpa illegal invandring och människohandel. 41. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen betonar att medlemsstaterna inte bör kriminalisera personer som fallit offer för människohandel, i synnerhet inte barn, utan att dessa personer i stället bör ges lämpligt stöd och skydd, oberoende av om de är i stånd att samarbeta vid åtal mot människohandlare. 42. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar EU:s medlemsstater att övervaka att Genèvekonventionen om flyktingars status tillämpas fullt ut och att invandringslagstiftningen och invandringspolitiken inte öppnar för diskriminering av utländska barn. 43. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och rådet att införa minimibestämmelser om lämpligt stöd och skydd för barn som fallit offer för människohandel. 44. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar kommissionen och rådet att fullt ut tillämpa Brysselförklaringen om förebyggande och bekämpande av PR\496257.doc 9/15 APP/3587
människohandel, vilken förklaring antogs av rådet den 8 maj 2003 inom ramen för dess ansträngningar att utveckla en global europeisk politik mot människohandel, och välkomnar att kommissionen har inrättat en EU-expertgrupp som skall samla in information om handeln med barn. Familj och barn 45. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen förklarar att den institutionella, civila, sociala och ekonomiska politiken som prioriterat val bör införliva familjen och barnen för att avhjälpa den uppenbara obalansen i samhället, vilken i Europa tenderar att betona de ekonomiska aspekterna på bekostnad av det sociala skyddet och i AVS-länderna gynnar den ledande klassen på bekostnad av den fattiga, marginaliserade och undertryckta befolkningen. 46. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen kräver att frågan om en familjestödspolitik skall vara prioriterad i all givarländernas biståndspolitik. 47. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar alla AVS-länder att genomföra en konkret omstrukturering av statsbudgeten för att kunna föra en effektiv inkomstpolitik, i första hand genom att överföra medel från rustningsanslag till budgetposterna för familjestöd och sociala åtgärder, med sikte på att senast 2010 ha rustningsanslag på högst 2 procent av BNP. 48. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen anser att familjepolitiken bör garantera finansieringen av hälso- och sjukvården, bostäder, stöd till produktiv verksamhet genom mikrolån, utbildning, skolgång för barn, kamp mot analfabetism. Dessutom bör man inrätta program för att garantera vatten och energi. 49. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att årligen offentliggöra en rapport som gör det möjligt att utvärdera hur lagstiftningen om skydd för barns rättigheter genomförs. 50. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen begär att den aktuella rapporten med titeln Förklaring av den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen om skydd av barns rättigheter skall ratificeras av Europaparlamentet och AVS-ländernas parlament. 51. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen har beslutat att årligen ge ut en lägesrapport om genomförandet av förklaringen och respekten för den. 52. Om den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen finner att uppenbara kränkningar av barns rättigheter begås skall den kunna vända sig till den internationella brottmålsdomstolen för att beivra människorättsbrott mot barn. 53. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen tackar alla länder och alla personer som kämpar för barnens rättigheter. 54. Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen uppdrar åt sina ordförande att överlämna denna resolution till rådet och Europeiska kommissionen, till regeringarna i den gemensamma församlingens medlemsstater och ansökarländerna och till de olika FN-organ som berörs. APP/3587 10/15 PR\496257.doc
MOTIVERING Sex hundra miljoner barn lever i extrem fattigdom och miljoner barn dör varje år av sjukdomar som går att förhindra. Mer än två tredjedelar av de barn som varje år dör i Afrika är nyfödda, vaccineringen av afrikanska barn har minskat sedan 1990. 150 miljoner barn i världen är undernärda. Mer än 10 miljoner barn i Afrika har blivit föräldralösa till följd av hiv/aids, de utgör 95 procent av alla barn som blivit föräldralösa till följd av hiv/aids i världen. Två miljoner flickor i världen hotas varje år av könsstympning. I motsats till barn i andra delar av världen som har en ständigt ökande förväntad medellivslängd, har barnen i Afrika syd om Sahara en förväntad medellivslängd som understiger deras far- och morföräldrars. 125 miljoner barn går inte i skolan; mer än 40 miljoner av dem lever i Afrika söder om Sahara, de flesta är flickor. 150 miljoner barn lämnar grundskolan utan att ha lärt sig läsa och skriva och 860 miljoner personer i utvecklingsländerna är analfabeter. Andelen barn i grundskola i Afrika söder om Sahara är den minsta i världen. Antalet barn som drabbas av väpnade konflikter ökar, användningen av dem som soldater har blivit allmän i och med utvecklingen av lätta arméer, idag används 300 000 barn i världen som soldater av regeringsstyrkor och väpnade oppositionsgrupper, särskilt i flera afrikanska länder som t.ex. norra Uganda, Liberia, Demokratiska republiken Kongo, Burundi, Elfenbenskusten och Somalia. Sedan 1990 har mer än två miljoner barn dödats och sex miljoner sårats allvarligt i konflikter 1. 250 miljoner barn i åldrarna 5-14 år arbetar 50 till 60 miljoner under farliga, omänskliga och oacceptabla förhållanden 2 ; barn används i hushållen som slavar, på plantager eller fabriker, barns säljs för att betala skulder, ofta har de inte registrerats vid födseln, de mister all kontakt med sin familj, de går inte i skolan, de är dömda till undergång 3. Mellan 700 000 och två miljoner kvinnor och barn faller varje år offer för gränsöverskridande internationell människohandel. 120 miljoner barn lever på gatan, ibland är de 3-4 år, ett fruktansvärt liv vind för våg med våld och faror som ofta kostar dem livet. Mer än hälften av fördrivna och flyktingar i världen är yngre än 18 år och 80 procent är kvinnor och barn. Ett stort antal barn är skilda från sina familjer, fråntagna sin rätt till utbildning, utvisade ur länder där de sökt sin tillflykt, instängda i flyktingmottagningar 4. Barnen till tredjelandsmedborgare i Europeiska unionen blir ofta förvägrade rätten till utbildning på grund av att staterna inför mer och mer byråkratiska förfaranden vid 1 Förenta nationerna, säkerhetsrådet: Rapport från generalsekreteraren om barn och väpnade konflikter, 26 november 2002. Olara Otunnu, uttalande i FN:s säkerhetsråd, öppen debatt om barn och väpnade konflikter, 14 januari 2003. Human Rights Watch: Kidnappning och rekrytering i norra Uganda, mars 2003. 2 ILO, IPEC:s aktion mot barnarbete viktigare händelser 2002; ILO: Varför en ny ILO-konvention om barnarbete? 3 Children s Rights: A second Chance, Save the Children Alliance 2001. 4 EU:s nätverk av oberoende experter på grundläggande rättigheter, rapport om situationen år 2002 för de grundläggande rättigheterna i EU och dess medlemsstater, mars 2003. PR\496257.doc 11/15 APP/3587
hanteringen av deras ärenden 1, vare sig de är asylsökande, fördrivna eller saknar identitetshandlingar 2. Våld mot barn i familjer och institutioner är vanligt och går alltför ofta ostraffat. Barnpornografi och sexuellt 3 utnyttjande av barn ökar oroväckande genom utvecklingen av ny kommunikationsteknik och öppnandet av särskilt de europeiska gränserna 4. I. Den rättsliga ramen 1. Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter Det dröjde ända till 1989 innan rättsreglerna om skydd för barn fördes samman i ett enda instrument, konventionen om barnets rättigheter, som har godkänts av hela det internationella samfundet och som entydigt fastställer de rättigheter som alla barn måste åtnjuta, oberoende av sitt födelseland och föräldrarnas identitet, sitt kön, sin religion eller sitt sociala ursprung I dag har alla länder i världen utom Förenta staterna ratificerat konventionen om barnets rättigheter och många konventionsstater har dragit tillbaka sina ursprungliga invändningar. Inget annat människorättsinstrument har på så kort tid fått ett så starkt stöd. Konventionen har bidragit till att andra internationella instrument om de mänskliga rättigheterna har utarbetats, däribland två protokoll det ena om barns deltagande i väpnade konflikter och det andra om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi och nya bestämmelser om internationella adoptioner, barnarbete och rättvisa för minderåriga. På nationell nivå har ett antal nya lagar som uttryckligen garanterar barns rättigheter antagits, och befintliga bestämmelser har ändrats så att dessa rättigheter uttryckligen anges; i alla länder har reformer gjorts för att anpassa nationella lagar och författningar till principerna i konventionen om barnets rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter ålägger konventionsstaterna att främja och uppmuntra internationellt samarbete för att steg för steg förverkliga barnens rättigheter i alla sammanhang och att stödja länder som saknar resurser och kapacitet för detta 5. I samband med detta bör man ta särskild hänsyn till utvecklingsländernas behov. Fyra av millenniemålen hänvisar specifikt till barn, vilket var en starkt pådrivande kraft för barn när det gäller att skapa en ram för en barninriktad utvecklingspolitik 6. Genom förklaringen och handlingsplanen A World Fit For Children, som antogs vid FN:s nationalförsamlings särskilda möte om barn i maj 2002 1, förband sig 190 delegationer å sina 1 Den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, resolution om det nya partnerskapet för Afrikas utveckling, Brazzaville, 3 april 2003. 2 Human Rights Watch, Barnens rättigheter, världsrapport 2002. 3 UNICEF ; andra världskongressen mot sexuellt utnyttjande av barn för kommersiella ändamål ; Yokohama, december 2001. 4 Förenta nationerna, årlig rapport från den särskilde föredraganden om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, 11 april 2003. 5 artiklarna 4, 24 och 28 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. 6 UNICEF, The Millenium Development goals - They are about children - NY, 2003. Förenta nationerna, generalförsamlingen, Kampanjplan för genomförandet av millennieförklaringen, 6 september 2001, A/S6/326 APP/3587 12/15 PR\496257.doc
regeringars vägnar att arbeta för en tidsbestämd uppsättning mål för barn och ungdomar. Betoningen låg framför allt på hälsofrågor, utbildning av hög kvalitet och kamp mot utnyttjande och våld och hiv/aids 2. 2. Regionala framsteg Viktiga framsteg har också skett regionalt, eftersom OAU har antagit den afrikanska stadgan för afrikanska barns rättigheter och välbefinnande; den är det första regionala instrumentet av detta slag och trädde i kraft 1999. I Cotonouavtalet hänvisas direkt till konventionen om barnets rättigheter. Artikel 26 föreskriver att samarbetet inom ramen för Cotonouavtalet understödja strategier, åtgärder och insatser som har till syfte att skydda barns och ungdomars rättigheter, särskilt flickors rättigheter. Barnen nämns också särskilt i artikel 11 som ägnas åt stärkandet av freden och konfliktlösning samt i artikel 70 om handel och normer för arbetslivet. Trots denna positiva utveckling är det långt ifrån alla EU:s medlemsstater och AVS-stater som har ratificerat de internationella instrumenten om skydd för barn, och genomförandet av dem är långt ifrån slutfört. 3. Särskilda framsteg som gäller barnsoldater I dag finns det, från den amerikanska kontinenten till Afrika, från Europa till Mellanöstern och Asien, ingen barngrupp som blivit så totalt utsatt som barn som drabbas av väpnade konflikter. Ca 300 000 flickor och pojkar under 18 år utnyttjas för närvarande som barnsoldater i regeringsstyrkor och väpnade oppositionsstyrkor i mer än 30 länder i världen. Barn dödas och lemlästas, barn mister sina föräldrar och skiljs från sina familjer, barn fördrivs och traumatiseras, barn får ingen skolundervisning och läkarvård, barn kidnappas och utnyttjas sexuellt, barn lemlästas av personminor, barn utnyttjas som barnsoldater och lämnas med djupa emotionella ärr och trauman. Det är under och efter konflikter som barn är mest utsatta för sådana företeelser som människohandel, sexuellt utnyttjande, bristande utbildning och hälso- och sjukvård. Under 1990-talet har mer än två miljoner barn dödats till följd av väpnade konflikter, över en miljon har blivit föräldralösa, över sex miljoner har sårats allvarligt eller invalidiserats och över tio miljoner har fått allvarliga psykiska men. Ett stort antal barn, särskilt flickor, har utsatts för våldtäkt och andra former av sexuella övergrepp som ett medvetet led i krigföringen. I dag har över 20 miljoner barn fördrivits av krig inom och utom sina länder och ca 800 barn dödas eller lemlästas varje månad av personminor. Tillverkningen av billiga småvapen som är lätta att få tag på har också bidragit till problemet det har blivit mycket enklare att göra soldater av unga barn. Till och med en treåring kan ta isär och sätta ihop dessa lätta och lättanvända vapen. 1 UNICEF, "Nous les enfants: examen de fin de décennie de la suite donnée au Sommet Mondial pour les enfants", 2001 och senare utg. 2 UNICEF, A year later, children still waiting for Leaders to deliver, goals agreed to by all nations in May 2002 are slow to take hold, maj 2003. PR\496257.doc 13/15 APP/3587
Framsteg Som ett resultat av omfattande internationella kampanjer under senare år har viktiga nya internationella standarder lagts till rambestämmelserna om skydd för krigsdrabbade barn. Det frivilliga protokollet till konventionen om barnets rättigheter om barn och väpnade konflikter fastställer en åldersgräns på 18 år för obligatorisk rekrytering och direkt deltagande i fientligheter, och ålägger konventionsstaterna att höja minimiåldern för frivillig rekrytering till lägst 16 år. I Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen rubriceras värvning, uttagning till krigstjänst eller användning i fientligheter av barn under 15 år, liksom attacker på skolor och sjukhus och allvarliga sexuella våldsbrott, som krigsförbrytelser. ILO:s konvention nr 182, som trädde i kraft i november 2000, definierar användningen av barnsoldater som en av de värsta formerna av barnarbete och fastställer minimiåldern för tvångsrekrytering eller obligatorisk rekrytering till 18 år. Den afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välbefinnande det första regionala avtalet, som inför 18 år som minimiålder för all rekrytering till och deltagande i fientligheter trädde i kraft i november 1999. Att frågan om krigsdrabbade barn förts upp på FN:s säkerhetsråds dagordning. En milstolpe i utvecklingen är att FN:s säkerhetsråd formellt har försäkrat att skyddet och säkerheten för barn som drabbats av konflikter är ett freds- och säkerhetsintresse som har en legitim plats på dess dagordning. Säkerhetsrådet har nu infört praxis att hålla en årlig debatt om denna fråga. Dessutom har säkerhetsrådet intagit en viktig ståndpunkt när det gäller utnyttjandet av barn som soldater. I resolution 1379 (2001) krävde säkerhetsrådet att generalsekreteraren skulle tillhandahålla en lista över parter som rekryterar eller använder barn i konfliktsituationer för att föras upp på säkerhetsrådets dagordning. Genom listan skapas nya möjligheter för första gången har en officiell rapport offentligt nämnt och förtecknat de personer som är ansvariga för att brutalisera barn i konfliktsituationer. Genom att begära denna lista har säkerhetsrådet sänt ut ett starkt politiskt budskap om att de som kränker barns rättigheter under konflikter inte gör detta ostraffat utan kommer att ställas till svars för sitt handlande. Straffrihet kan aldrig accepteras. För att utkräva ansvar måste rättsliga normer respekteras, och de normer som införts av Romstadgan om den internationella brottmålsdomstolen har historisk betydelse för att skydda barn som drabbats av väpnade konflikter. Även det sätt på vilket den omfattande spridningen av och handeln med småvapen och lätta vapen (SALW) påverkar barn bör belysas. Barn drabbas direkt av att delta som soldater i konflikter. Den negativa påverkan av SALW på barnen i konflikt- och efterkonfliktlägen är särskilt påtaglig idag, när utbredningen av inbördeskrig och konflikter som leds av ickestatliga aktörer, milis och informella arméer utsätter ett växande antal barn för risken att vare sig de vill eller inte bli indragna i sådana oreglerade former av våld. Säkerhetsrådets resolution 1460 (2003), Urges Member States, in accordance with the United Nations programme of Action on Small Arms and Light Weapons to prevent, Combat and Eradicate the Illicit Trade in Small Arms and Light Weapons, to take effective action through, inter alia, conflict resolution and the development and implementation of national legislation, in a manner which is consistent with existing responsibilities of States under relevant international law, to control the illicit trade of small arms to parties in armed conflict that do APP/3587 14/15 PR\496257.doc
not respect fully the relevant provisions of applicable international law relating to the rights and protection of children in armed conflict (uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med FN:s handlingsprogram för lätta vapen vidta kraftfulla åtgärder genom bl.a. konfliktlösning och utvecklandet och genomförandet av nationell lagstiftning, på ett sätt som är förenligt med staternas folkrättsliga ansvar, att kontrollera olaglig handel med lätta vapen till parter i väpnade konflikter som inte respekterar tillämpliga bestämmelser i gällande internationell rätt i fråga om skydd av barn och barns rättigheter vid väpnade konflikter och kräver vidare an assessment of violations of rights and abuses of children in armed conflict, including in the context of illicit exploitation and trafficking of natural resources and of illicit trafficking of small arms in conflict zones (en bedömning av kränkningar av barns rättigheter och övergrepp mot barn vid väpnade konflikter, bl.a. i samband med olagligt utnyttjande och handel med naturresurser och olaglig handel med lätta vapen i konfliktområden) II. Den politiska viljan Den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingens politiska förklaring om barns rättigheter Fattigdomen förblir det största hindret att övervinna för att barns rättigheter skall kunna börja respekteras. Och ändå är de resurser som krävs för att fylla barnens grundläggande behov blygsamma 1. Det främsta hindret är inte brist på medel utan brist på politisk vilja att prioritera barnens rättigheter. Våld är den yttersta kränkningen av barns rättigheter, särskilt det våld som drabbar barn som direkt eller indirekt berörs av väpnade konflikter. Att arbeta för att bygga fred bör vara ett av våra viktigaste mål. Vi lovar att i vår egenskap av gemensam parlamentarisk församling utöva påtryckningar på våra regeringar, våra parlament och på de internationella instanser där vi är medlemmar för att barnens rättigheter slutligen skall bli vår gemensamma prioritering, särskilt kampen mot fattigdom och olika former av våld. 1 Kostnaderna för att ge alla tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, vatten och avlopp uppgår bara till 70-80 miljarder dollar extra per år enligt uppskattningar som gjorts av Världsbanken och FN. AVS-länderna ägnar emellertid i allmänhet en större del av sin budget till försvaret än till grundundervisning eller medicinsk primärvård, medan länderna i Europa lägger tio gånger mera medel på försvaret än på det offentliga utvecklingsbiståndet. (Källor: Världsbanken, OECD, UNDP, Unicef). PR\496257.doc 15/15 APP/3587