Svar på frågeställningar från URV

Svensk Biblioteksförening Utvecklingsrådet för verksamhetsfrågor 2012-10- 25 Svar på frågeställningar från URV Utlämning av låntagares namn eller surfhistorik Rådet har initierat frågeställningar kring offentlighet och sekretess som aktualiseras på bibliotek, exempelvis surfhistorik på bibliotekens datorer och utlämnande av namn på låntagare med låneskulden. URV diskuterade frågeställningarna på sina möten den 13 januari, 8 mars och den 21 augusti 2012. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL): 40 kap. 3 Sekretess gäller i biblioteksverksamhet för uppgift i register om en enskilds lån, reservation eller annan form av beställning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon närstående till denne lider men. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Regeringens proposition om sekretessfrågor inom utbildningsväsendet m.m. (1988/89:67): Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i biblioteksverksamhet. Sekretessen gäller endast för uppgifter i register. Både manuella och databaserade register omfattas av bestämmelsen. Uppgifter som skyddas är uppgifter om enskildas lån, reservationer eller andra former av beställningar, dvs. uppgifter om vem eller vilka som har lånat en viss titel samt uppgifter om vilka titlar en viss person har lånat. En offentliganställd som lånar böcker i tjänsten, t.ex. facklitteratur, omfattas inte av uttrycket enskild. Däremot omfattas givetvis såväl fysiska som juridiska personer. Ett företags lån av böcker inom ett forskningsprojekt kan således sekretessbeläggas. Alla former av lån omfattas, dvs. utöver boklån även lån av talböcker, grammofonskivor, dvd-filmer, diabilder, grafik m.m. Sekretessen gäller, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan skada eller men för den som uppgiften rör eller någon honom eller henne närstående. Detta omvända skaderekvisit innebär att presumtionen är för sekretess. I ett beslut från 2001 resonerar Justitieombudsmannen (JO) om sekretessen i 40 kap. 3 OSL (i dess tidigare likartade lydelse) överhuvudtaget kan tillämpas på uppgifter i ett biblioteks dator om vilka webbplatser på Internet som en enskild har besökt. Det är av intresse i sammanhanget att liknande möjligheter att söka information via datorer inte fanns när den aktuella sekretessregeln tillkom. Olika spörsmål som aktualiseras är i vad mån uppgifter i bibliotekens datorer om sökningar på Internet kan anses utgöra register, om sådana sökningar ska jämställas med lån, reservation o.dyl., samt i vilka situationer den enskilde ska anses ha lämnat medgivande till att sekretess inte ska gälla för uppgifterna. I det aktuella fallet hade ett bibliotek gått igenom användarnas besökslistor för Internetsidor och anmälts av en av en användare som känns sig orättfärdigt övervakad. 1

JO menade att utredningen i det aktuella ärendet inte gav besked om omständigheter av betydelse för de angivna frågorna och fann därför inte grund för att hävda sekretess för de uppgifter som lämnats i ärendet. Därför hade biblioteket handlat på ett riktigt sätt. På grund av ovanstående problematik ansåg JO att det fanns behov av översyn av bestämmelsen (dåvarande 9 kap. 22 sekretesslagen) och översände därför en kopia av beslutet till justitiedepartementet. Bestämmelsen ändrades dock inte och kvarstår alltså även i den nu gällande 40 kap. 3 OSL. (JO 2001/02, s. 469, dnr 805-1999) URV har diskuterat ett fall där en journalist begärde att få del av namn och personnummer på den låntagare som för tillfället hade den största utestående skulden hos Malmö stadsbibliotek. Stadsbiblioteket avslog begäran med motiveringen att den begärda uppgiften förekommer i bibliotekets register och är hänförlig till enskilds lån och därmed sekretessreglerad enligt 40 kap. 3 OSL. Journalisten överklagade stadsbibliotekets beslut till kammarrätten som den 10 november 2011 avslog journalistens begäran och angav följande skäl (Kammarrätten i Göteborg, mål nr 6217-11): Av förarbeten till nämnda bestämmelse (40 kap. 3 OSL, Bet.1988/89:KU38) framgår att konstitutionsutskottet ansett att uppgifter om vilka böcker som en person lånat normalt sett inte kan anses vara särskilt integritetskänsliga men att det i det enskilda fallet kan finnas risk för att sådana uppgifter används på ett sätt som för låntagaren leder till skada eller men. Möjlighet att kartlägga en persons intresseområden kan av vissa personer uppfattas som ett hot mot den personliga integriteten. En möjlighet har därför införts för att skydda registeruppgifter om lån vid bibliotek. Sekretessbestämmelsen är utformad så att den begränsas till att avse dels uppgift om vem eller vilka som lånat en viss titel, dels uppgift om vilka titlar en viss person lånat. Med uppgift om lån likställs uppgifter om reservation eller annan typ av beställning. I målet är inte fråga om utlämnande av uppgift som innefattar namn på titlar utlånade till en viss person. Frågan avser istället vem av bibliotekets låntagare som har den största skuldposten till Malmö stadsbibliotek. Uppgiften förs, såvitt framgår av utredningen, i ett databaserat register hos stadsbiblioteket. Även om den efterfrågade uppgiften inte innefattar frågan om lånade titlar anser kammarrätten att den är så tydligt kopplad till uppgiften om en enskilds lån, att den kan omfattas av sekretess enligt nämnda bestämmelse. Kammarrätten instämmer i Malmö stadsbiblioteks uppfattning att det inte står klart att denna kan lämnas ut utan att den person uppgiften rör lider men. Överklagandet ska därmed avslås. Denna dom överklagades inte och har vunnit laga kraft. Barns lån, målsman och sekretess Föräldrar har bett att i bibliotekets datasystem lägga in förälders e-postadress eller mobilnummer i barnets låntagaruppgifter, för att få övertidsvarning och eventuella krav. Ibland vill en förälder ha pinkoden till barnets låntagarkonto för att kunna låna om medierna via opac. I självbetjäningsstationer måste låntagaren ibland uppge pinkod för att få låna (både lånekort + pinkod behövs.) Ibland ringer en förälder och vill ha reda på vad barnet har lånat och om det finns försenade lån. Krav adresseras till målsman när det gäller låntagare 6 14 år gamla. Är det förenligt med sekretessen i ovanstående fall? Får ett bibliotek uppge ett barns låneuppgifter till en målsman, t.ex. via e-postadress eller sms till förälder/målsman? 2

URV diskuterade frågan på sitt möte den 13 januari och den 21 augusti 2012. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL): Sekretess i förhållande till den enskilde själv 12 kap. 1 Sekretess till skydd för en enskild gäller inte i förhållande till den enskilde själv, om inte annat anges i denna lag. 12 kap. 2 En enskild kan helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne, om inte annat anges i denna lag. Om en enskild samtycker till att en uppgift som är sekretessbelagd till skydd för honom eller henne lämnas till en annan enskild endast under förutsättning att myndigheten gör ett förbehåll som inskränker den enskilde mottagarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, ska myndigheten göra ett sådant förbehåll när uppgiften lämnas ut. Att den tystnadsplikt som uppkommer genom ett sådant förbehåll som anges i andra stycket inskränker den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen följer av 13 kap. 5 andra stycket.) Sekretess i förhållande till vårdnadshavare 12 kap. 3 Sekretess till skydd för en enskild gäller, om den enskilde är underårig, även i förhållande till dennes vårdnadshavare. Sekretessen gäller dock inte i förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning denne enligt 6 kap. 11 föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter, såvida inte 1. det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren, eller 2. det annars anges i denna lag. Om sekretess inte gäller i förhållande till vårdnadshavaren förfogar denne enligt 2 ensam eller, beroende på den underåriges ålder och mognad, tillsammans med den underårige över sekretessen till skydd för den underårige. Biblioteksverksamhet 40 kap. 3 Sekretess gäller i biblioteksverksamhet för uppgift i register om en enskilds lån, reservation eller annan form av beställning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon närstående till denne lider men. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Föräldrabalken (1949:381, FB): 6 kap. 11 Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Lag (1983:47). Enskilds lån omfattas av sekretess och det gäller även barns lån i förhållande till sina vårdnadshavare (OSL 40 kap. 3 och 12 kap. 3 ). En förälder har skyldighet att sörja för sina 3

barn på olika sätt, ge dem omvårdnad och hålla uppsikt över dem. Sekretessen gäller däremot inte i förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning hen har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter (FB 6 kap. 11 ). En prövning ska dock ske om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren, eller det annars anges i OSL. Det framgår att vårdnadshavaren i takt med barnets stigande ålder och utveckling ska ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. URV konstaterar att det visserligen är i sin ordning att ett bibliotek till en målsman lämnar ut uppgifter om en underårigs lån, till exempel om förseningar. Samtidigt är det skillnad på att lämna ut uppgifter till en förälder om barnet är ungt eller nästan vuxet. Ett äldre barn kan brottas med existentiella och privata frågor och vilja söka information om det utan att föräldern får vetskap om det. Emellertid står det klart att sekretessen kan brytas såvida det inte kan antas att den underårige lyder betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. Detta är ett rakt skaderekvisit, det vill säga att huvudregeln är att uppgifterna är offentliga. Att en underårig lider betydande men för att vårdnadshavaren får uppgift om lån är kanske inte så troligt och biblioteket ska normalt lämna ut uppgifterna till föräldern. Men, det är viktigt att biblioteket hela tiden är uppmärksamt på dessa frågor. Det finns inget givet svar på frågan i det aktuella fallet; olika situationer förutsätter olika bedömningar. Om biblioteket har möjliggjort för föräldern att göra omlån med pinkod, eller erhålla automatisk information om försenade lån per sms eller liknande, kan det vara lämpligt att vid en viss ålder informera den underårige om att föräldern har tillgång till dessa uppgifter. Biblioteket bör generellt vara försiktigt med att muntligen lämna ut uppgifter per telefon. Det går inte att säkert fastställa vem som ringer, om man inte motringer. Förseningsavgift för lån från låntagare som fyllt 18 år gjorda före 18- årsdagen Ett bibliotek har ställt frågan om biblioteket ska ta ut övertidsavgift om en låntagare lånat böcker innan denne fyllt 18 år, men lånetiden går ut när personen fyllt 18 år och lånen lämnas tillbaka försent. I detta biblioteks bibliotekssystem genereras automatiskt en övertidsavgift i dessa fall, eftersom personen vid återlämningstillfället är över 18 år. Vilket är korrekt ur juridisk synvinkel? Ska biblioteket ta ut avgiften eller ta bort den? Vi måste naturligtvis upplysa låntagare om att det utgår övertidsavgift då man fyllt 18 år. Det står i våra låneregler. Men det är nog sällan som låntagare läser dem annat än då de får ett lånekort för första gången. Och när det gäller lånekort till barn och ungdomar är det målsman som måste godkänna att barnet får ett lånekort. (Vi har ett särskilt formulär för det.) Bör vi som bibliotek ha en särskild information om övertidsavgifter som riktar sig till de som fyller 18 år? URV diskuterade frågan på sitt möte den 13 januari 2012. Som regel ska man vara myndig för att få ingå ett avtal. Det är när man fyller 18 år som man får rättslig handlingsförmåga. Det innebär att man med juridiskt bindande verkan bland annat kan ingå avtal och sätta sig i skuld. Dock kan barnets förmyndare i princip både före och efter ett avtals ingående godkänna eller samtycka till avtalet, som då blir bindande både för den omyndige och dennes avtalspart. Om förmyndaren inte godkänner avtalet blir det endast bindande för den myndige avtalsparten. Däremot gäller till exempel att en underårig får rätt 4

att bestämma över vad hon eller han förvärvar genom eget arbete efter det att han eller hon fyllt 16 år. Låneavtalet i det aktuella fallet ingicks innan låntagaren fyllde 18 år och lånetiden gick ut när låntagaren hade fyllt 18 år. Om den omyndige förstått innebörden av låneavtalet kan det finnas en laglig möjlighet att ta ut övertidsavgift när denne fyllt 18 år, men URV menar att det är olämpligt. I stället kan biblioteket fundera över rutiner för hur man ska informera nyblivna 18-åringar om vilka låneregler som gäller när man är myndig. Internetfilter på bibliotekens datorer Rådet har tagit initiativ till en frågeställning om Internetfilter på bibliotek. Är Internetfilter förenligt med bibliotekens uppdrag? Hur ska frågan hanteras rent praktiskt? URV diskuterade frågan på sina möten den 28 oktober 2011 och den 13 januari 2012. Rådet menar att frågan om Internetfilter är komplicerad och att det därför inte finns något enkelt svar. Samtidigt är det en frågeställning som behöver belysas och diskuteras. I ett beslut från 2003 uttalade Justitiekanslern (JK) att åtgärder som ett bibliotek vidtar för att begränsa möjligheten att söka efter hemsidor med pornografiskt innehåll med hjälp av bibliotekets datorterminaler inte strider mot bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) eller tryckfrihetsförordningen (TF). (JK 2003-03-20, diarienummer 1140-03-31). JK gjorde en bedömning av två frågor i sitt beslut: 1. Kan det strida mot förbudet mot censur om ett allmänt organ som ett stadsbibliotek begränsar allmänhetens möjligheter att via datorterminaler på biblioteken söka efter pornografiskt material? 2. Vilken skyldighet har ett bibliotek när det gäller att anskaffa böcker m.m. och hålla dem tillgängliga för allmänheten. Finns det t.ex. en skyldighet för biblioteken, enligt andra författningar än grundlagarna, att tillhandahålla Internet utan begränsningar? På första frågan fann JK, efter genomgång av censurförbudsreglerna i YGL och TF, att censurförbudet inte innebär att någon institution som drivs och bekostas av det allmänna är tvungen att tillhandahålla material som redan har spritts. Det betyder att grundlagens censurförbud i princip inte träffar bibliotekens verksamhet. När det gäller materialet på Internet illustreras det sagda av att detta redan är spritt och tillgängligt över hela världen för alla med tillgång till en dator som är uppkopplad mot nätet. Om ett bibliotek begränsar tillgången till visst material på Internet innebär detta alltså inte ett sådant hinder för materialets spridande som lagen avser med censurförbudet. Till detta kan läggas att huvuddelen av materialet på Internet inte över huvud taget skyddas av YGL (eller TF). Så förhåller det sig till exempel med den stora merparten av webbplatser med pornografiskt material. Det är således klarlagt att det inte står i strid med censurförbudet att ett bibliotek begränsar tillgängligheten till vissa webbplatser vid bibliotekets datorer. Inte heller på något annat sätt står detta i strid med YGL eller med TF. På andra frågan uttalade JK att biblioteken inte har en skyldighet att införskaffa och tillhandahålla alla böcker och annat material som efterfrågas. Ett visst urval är förutsatt. 5

Ytterst torde det vara chefen för biblioteket som i samråd med - eller enligt direktiv från - vederbörande kommunala nämnd har att göra de val som behöver göras. Bibliotekslagen föreskriver att biblioteken är skyldiga att verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare, att barn och ungdomar erbjuds informationsteknik anpassad till deras behov. Någon bestämmelse om skyldighet att tillhandahålla exempelvis Internet utan begränsningar finns däremot inte. Susanna Broms, tidigare verksjurist på Kungliga biblioteket, anger i sin bok Biblioteken och juridiken (2005) att det alldeles oavsett JK:s bedömning att det inte strider mot grundlagarna eller bibliotekslagen att filtrera innehållet på Internet ändå kan vara mindre lämpligt att göra det. Broms skriver att en del menar att biblioteken, genom att hindra tillgång till material på Internet, bryter mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som uttrycks i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, jfr 2 kap. 23 regeringsformen. Filterprogrammen kan förutom avsett resultat rensa bort helt legitimt material. Vissa filtermotståndare menar att filter kan jämställas med censur, vilket går på tvärs mot bibliotekens uppdrag att tillgängliggöra information. Det finns också bilder med olagligt innehåll, som bibliotekens datorer inte ska vara med om att sprida. Bibliotek har dessutom alltid gjort ett urval, så det är inget som är främmande för verksamheterna. De som förespråkar filter åberopar ofta FN:s barnkonvention. Barn ska skyddas från att nås av budskap och bilder som kan vara skadliga för dem. Barnkonventionen är komplex. Konventionsstaterna, däribland Sverige, är å ena sidan skyldiga att tillförsäkra barn friheten att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väjer. Å andra sidan får denna rätt inskränkas genom lag som är nödvändig för folkhälsan eller den allmänna sedligheten (artikel 13). Internetfilter på svenska bibliotek är inte ovanligt idag. Däremot är det svårt att få fram några siffror på hur frekvent det är. En rundringning till några folk- och länsbibliotek i slutet av år 2011 visade att det verkar se mycket olika ut på olika håll. Några bibliotek har Internetfilter, andra har inte. Ett vanligt svar är att biblioteket är anslutet till kommunens filter: om kommunen har filter har även biblioteket filter. I ett fall var det till och med så att biblioteket fick samma filter som kommunens personal. Eftersom personalen inte fick använda Facebook på sina datorer, gick det inte heller att nå Facebook via bibliotekets datorer. Det verkar inte heller som om något länsbibliotek gått ut med riktlinjer. Det pågick en livlig diskussion om Internetfilter åren kring 2000. På Biblist och i BiS debatterades för- och nackdelar med filter och det skrevs flera uppsatser om filter på bibliotek. Även andra länder brottas med filterfrågan. I USA har biblioteken ålagts att ha Intertnetfilter (Children Protection Act). American Library Association (ALA) har opponerat sig mot detta. Kompetent och närvarande bibliotekspersonal är en bättre lösning än filter, menar ALA. År 2006 önskade Danmarks kulturminister införa obligatoriska filter på alla skol- och folkbibliotek, men förslaget mötte stort motstånd. I slutändan erbjöds i stället barnbiblioteken ett bidrag för att bekosta etablering och licenser under det första året. 6

2002 publicerades IFLAs Internetmanifest, IFLA Internet Manifesto, vilket kompletterades med IFLA/UNESCO Internet Manifesto Guidelines år 2006. http://www.ifla.org/files/faife/publications/policy-documents/internet-manifesto-en.pdf http://www.ifla.org/files/faife/publications/policy-documents/internet-manifesto-guidelinesen.pdf IFLAs Internetmanifest uttrycker bland annat att Libraries and information services should support the right of users to seek information of their choice och Libraries and information services should respect the privacy of their users and recognize that the resources they use should remain confidential. URVs rekommendation är att biblioteken inte ska använda Internetfilter, eftersom det kan ses som en begräsning av rätten till fri tillgång till information och kunskap. Däremot kan det naturligtvis uppstå situationer när en Internetanvändare på biblioteket surfar på sidor med olagligt innehåll eller innehåll som skapar obehag för andra besökare. I de situationerna är det lämpligt att bibliotekspersonal pratar med användaren om att upphöra med den olämpliga användningen eller rentav kontaktar polis. Frågan om Internetfilter förtjänar att tas upp i fler forum och kommer förstås löpande att diskuteras inom Svensk Biblioteksförening. Låntagares medgivande till att spara lånehistorik Kan en låntagare ingå ett separat avtal där han eller hon kan medge att biblioteket sparar lånehistorik på samma sätt som för Boken kommer? Anledningen till frågan är att sekretess gäller för uppgift i register om enskilds lån. URV diskuterade frågan på sina möten den 28 oktober 2011 och den 13 januari 2012. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL): 40 kap. 3 Sekretess gäller i biblioteksverksamhet för uppgift i register om en enskilds lån, reservation eller annan form av beställning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon närstående till denne lider men. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. 12 kap. 1 Sekretess till skydd för en enskild gäller inte i förhållande till den enskilde själv, om inte annat anges i denna lag. 12 kap. 2 1 st En enskild kan helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne, om inte annat anges i denna lag. OSL föreskriver att sekretessen inte gäller i förhållande till den enskilde själv. Rent juridiskt finns således inget hinder för att låntagarens lånehistorik lämnas ut direkt till låntagaren. Låntagaren har även möjlighet att häva sekretessen till förmån för annan. De sparade lånen kommer inte att bli en offentlig handling. Sekretessen gäller alltjämt i förhållande till andra. 7

Visserligen tar lånehistorik resurser från biblioteken. Samtidigt kan det vara värdefullt att veta vilka böcker man har lånat till någon annan, till exempel åt sina barn. Man kan vilja förmedla boktips och därför vara intresserad av vad man tidigare har lånat. Någon annan kan vilja följa en författare. Tjänsten kan ses som service och dessutom främja låntagares delaktighet. Tjänsten med sparad lånehistorik prövas bland annat i Vaggeryd. Flera bibliotek använder Boken kommer-funktionen på motsvarande sätt. Låntagaren ger sitt skriftliga medgivande till att lånen sparas i en databas. Informationen blir mer användbar och därmed intressantare om lånen kan sorteras efter författare, titel, lånetillfälle med flera kategorier. Tjänsten möjliggör också att låntagaren, eller den låntagaren gett behörighet, kan se om den lånat en viss bok tidigare. Den nu diskuterade låntagargruppen bör bilda en egen kategori (t.ex. minneslåntagare ) och i biblioteksdatasystemen hållas åtskild från Boken kommer-låntagare. Av integritetsskäl ska den behöriga legitimera sig för att få se låntagarens lånehistorik. Vid egen inloggning använder den behöriga pin-kod, men vid lånedisken är det nödvändigt att visa legitimation så att inte någon annan kommer åt informationen, till exempel med hjälp av ett upphittat eller stulet lånekort. Skolbiblioteken i kommuners/landstings biblioteksplaner Omfattas inte skolbiblioteken av bibliotekslagens krav på biblioteksplan? Dvs. ska en biblioteksplan skrivas utifrån alla bibliotek i kommunen med kommunen som huvudman eller bara folkbiblioteket, nu när bestämmelsen om skolbibliotek står i skollagen? Har fått den tolkningen av skollagen från kommunens grundskolechef. URV diskuterade frågan på sitt möte den 28 oktober 2011. Bibliotekslagen (1996:1596): 7 Kommunerna ansvarar för folk- och skolbiblioteksverksamheten. Landstingen ansvarar för länsbiblioteken och för biblioteken vid högskolor med landstingskommunalt huvudmannaskap. Staten ansvarar för övriga högskolebibliotek och för lånecentralerna samt för sådan biblioteksverksamhet som enligt särskilda bestämmelser ankommer på staten. 7 a Bibliotek och bibliotekshuvudmän inom det allmänna biblioteksväsendet skall samverka. Kommuner och landsting skall anta planer för biblioteksverksamheterna. Lag (2004:1261). Bibliotekslagen föreskriver alltså att kommunerna ansvarar för såväl folkbibliotek som skolbibliotek. Vidare att kommunerna ska göra planer för biblioteksverksamheterna, det vill säga både för folkbiblioteken och skolbiblioteken, och för den delen även andra bibliotek. Regeringen skriver i propositionen att den närmare utformningen av dessa planer lämnas åt kommuner (och landsting) att själva besluta om och betonar att det är av fundamental betydelse att alla berörda instanser använder sig av detta instrument för att främja en rationell och rättvis fördelning av biblioteksresurserna. Avgiftsfria dvd-lån 8

Vi är på gång att se över våra avgifter och vill gärna slippa ta betalt för dvd-lån. Vi vill att alla lån ska vara fria. Vi stämmer just nu lite i bäcken, så vi inte senare hamnar i en diskussion om otillåten konkurrens. Jag vet att flera bibliotek inte tar betalt för dvd-lån men undrar om ni har någon uppfattning om huruvida vi kan hamna i trångmål eller inte. URV diskuterade frågan på sitt möte den 28 oktober 2011. Rådet menar att det är möjligt att inte ta ut en avgift. Dvd-utlåning utan avgift tillämpas idag på flera håll i landet. Rådets rekommendation är att man ändå kan vidta åtgärder för att undvika problem: 1. Man bör undersöka hur utbudet i närområdet ser ut. 2. Man bör kontrollera med kommunen om det finns en policy kring avgiftsneutralitet eller liknande. 3. Man bör kontakta ansvarig nämnd eller styrelse i kommunen. Idag är avgiftsfri utlåning av dvd-medier i praktiken inte ett stort problem, eftersom bibliotekens utbud sällan konkurrerar med uthyrarnas. Folkbiblioteken köper ofta endast in smalare film och många tillgodoser sitt filmbehov digitalt. 9