Mot. 1975: 1840 12 Nr 1840 av herr Danell med anledning av propositionen 1975:13 om lokalradio och vissa andra rundradiofrågor. J propositionen om lokalradio och vissa andra rundradiofrågor ( J 975: J 3) föreslås bland annat att riksdagen skall avvisa tanken på kommersiell reklam mot vederlag i televisions- och ljudradioprogram. Detta förslag grund as på reklamutredningens delbetänkande angående " T V -reklam fråga n" (Reklam Il 1). Bara det faktum att alla opinionsundersökningar de senaste åren redovisat ett påtagligt intre se hos allmänheten för reklam-t V och knappast någon rädsla för påstådd onödig rek lam borde innebära att politikerna seriöst prövade möjligheten till försöksverksamhet med reklam sändningar i Sverige. De opinionsunder ökningar som presen teras i nyssnämnda utredning v isur för övrigt att man i Sverige är klart positiv till tanken på reklam-tv. Argumenten för reklam -TV som fram för allt en fi nansieringsform inför ett pressat ekonomiskt läge i Sveriges Radio är många. Det måste vara fel om man tvingas att finansiera en förhoppningsv is utökad och förbättrad verksamhet med licensmedel, då höga licenser många gånger drabbar just dem som behöver radio och TV allra bäst, nämligen pensionärer och handikappade m. fl. Det är också en fördel för konsumenterna att få en informativ reklam även i etern. Konsumentpolitiska åtgärder med försök all skapa regler för reklamen minimerar risken att reklamen skulle bli annat än nyttig för konsu menterna. Vidare ökar våra möjligheter att i framtiden kunna ta in program från andra länders radiobolag, vilka använder sig av reklam. A tt beskära möjligheterna för medborgarna att direkt kunnu få information från andra länder med enbart argumentet att svenskar inte kall få se och höra rek lam är lika verklighetsfientligt som åtgärderna mot reklam när det gäller 'exempelvis videoband, som utbildningsministern aviserar i propositionen 1975 :13. M ed rek lamutredningens arbete har en modell för ett reklamfi nansierat T V -företag presenterats. J huvudsak är det en bra modell all ha som utgångspunkt för vidare arbete i frågan. Dess värre anförs inför utredningens ställningstagande en rad ogrundade resonemang som naturligt vis bara kunde resultera i att utred ningen avskriver tanken på TV-reklam. Således är beräkningarna bakom utredni ngens påstående, vil ket utbildning ministern särskilt framhåller som ett argument mot TV-reklam, att ekonomin inte skulle förbättras med T V -rek lam m ycket löst grundade. Förutsättningarna för beräkningarna - nämligen all reklaminslagen skulle vara 30 sekunder, in-
Mot. 1975:1840 13 ternationellt sett en hög siffra, och att den totala sändningstiden med reklam skulle vara 12 minuter per dag (sön- och helgdagar borträknade), en låg målsättning således - är ur ekonomisk synvinkel oacceptabla. Det finns inget som tyder på att konsumenterna skulle ogilla reklamsändningar upp till det dubbla i minuter räknat per dag, med inslag som kanske bara är hälften så långa som vad utredningen föreslår, som minimigräns. Trots de anmärkningsvärt snåla förutsättningarna och ett invecklat resonemang om ointresserade TV -tittares resursförbrukning, som ett samhällsekonomiskt dilemma, ger reklamutredningens modell en sänkning av radiolincenserna. Självklart är det av stor vikt att kunna garantera främst de s. k. andratidningarna fortsatt existens även efter införande av TV-reklam. Ett genomförande av de förslag som reklamutredningen framfört i det sammanhanget är en förutsättning för att TV-reklam skall kunna bli verklighet. Sak samma gäller utred ningens förslag till konsumentpolitiska åtgärder för att eliminera risken av att reklamen blir något nega tivt för konsumenterna. l sammanhanget bör nämnas att de föreslagna åtgärderna om förbättrad konsumen t uppl ysning i radio och TV rimligt vis borde kunna genomföras, oavsett om reklam-tv infördes eller inte. Med utgångspunkt i det i motionen förda resonemanget menar jag att det vore en fördel - ekonomiskt, konsumentpolitiskt. programpolitiskt - att under viss tid bedriva försöksverksamhet med reklam-tv enligt den modell som reklamutredningen utarbetat i si tt betänkande. Viljan at t införa reklam i TV är inget självändamål men väl ett medel at t tillgodose et t önskemål hos många. Eftersom propositionen 197 5: 13 i n te behandlar frågan om möjlighet för etablering av et t till Sveriges Radio fristående rek lamfinansierat radio/ TV -företag, avstår jag från att ut veckla mina synpunkter i denna principiella fråga. Med hänvisning till det anförda föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag tilllagstiftning som innebär att försöksverksamhet kan inledas med reklam i TV -sändningar i huvudsak enligt elen modell som presenterats av reklamut redningen (SOU 1973: 10). Stockholm den 7 mars 1975 GEORG DANELL (m)
GOT AB 75 9069 S Stockholm 1975