Motion till riksdagen 1985/86:246 Sivert Andersson m. fl. Vissa bestämmelser om svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1985/86:67) Behandlingen av "svenska för invandrare" (sfi) Den 28 december 1978 tillkallades en kommitte med uppdrag att göra en översyn av den samlade svenkundervisningen för vuxna invandrare. Kommitten antog namneet SFI-kommitten. Den lämnade sina förslag i november 1981. I maj 1984lämnade regeringen en proposition, 1983/84:199, med anvisningar om den principiella uppläggningen av ett nytt system för undervisning i svenska språket m. m. för vuxna invandrare. I denna proposition förutsattes att det nya systemet skulle börja gälla fr. o. m. den l januari 1986. Riksdagen beslöt vid sin behandling att reformen skulle träda i kraft den l juli 1986. Riksdagsbehandlingen ledde också till att en organisationskommille med majoritet av regeringstjänstemän tillkallades. Organisationskommitten avlämnade sitt förslag till departementet den 12 september 1985. Det här innebär att frågan om ett nytt system för svenskundervisningen behandlats under sju år när nu den nya propositionen 1985/86:67 föreligger. Trots denna långa handläggningstid finns ännu inte några förslag om nivån på det schablonbidrag samt det antal studietimmar för vilket bidrag bör utgå. Detta kommer att ingå i budgetpropositionen 1986/87. Frågan om resurser för invandrare som kommit in i landet tidigare, s. k. gamla invandrare, beräknar man i propositionen kunna behandla först i budgetpropositionen 1987/88. Detta betyder att frågan om invandrarundervisning för gamla invandrare har varit föremäl för beredning i tio år innan den förhoppningsvis kommit till en lösning. För de tiotusentals invandrare som sedan länge funnits i landet men inte fått möjlighet att ens lära sig grunderna i svenska språket är denna tidsutdräkt utomordentligt allvarlig. Särskilt allvarlig är situationen om man ser det hela mot de mål för utbildningen i sfi som ursprungligen formulerades av SFI-kommitten och som också bekräftades i proposition 1983/84:199. l riksdagsbehandlingen 1984 ställde sig också riksdagen bakom målen: Sfi-utbildningen har till syfte att ge invandraren sådana kunskaper i svenska språket samt om det svenska samhället och arbetslivet att invandraren kan ta vara på sina rättigheter och påverka sin situation samt fullgöra de krav och skyldigheter som det dagliga livet bjuder. Undervisningen skall vidare bidra till att invandrarens ställning på t. ex. arbetsmarknaden stärks, att invandraren kan medverka i det kulturella, sociala, fackliga och politiska livet samt genomgå utbildning inom det reguljära vuxenutbildningssystemet i form av allmän grundutbildning och yrkesutbildning. 15
Under den tid som förflutit sedan sfi-frågorna 1978 började utredas har de gamla invandrarnas situation försämrats. Någon svenskundervisning på grundval av den nu gällande s. k. lagbundna svenskundervisningen förekommer knappast. Detta beror dels på att svårigheterna ökat att åstadkomma verksamhet när arbetsgivaren haft att betala lön under utbildningstiden, dels på att företagen nu avvaktar det nya systemet. Situationen är direkt ohållbar. Den nu aktuella propositionen löser inte frågan om invandrarnas svenskundervisning. Tvärtom skjuts problemen framåt i tiden ytterligare. Mot. l 985/86:246 Uppsökande verksamhet Den långa tid frågan om svenskundervisning legat olöst innebär att det ackumulerats problem med invandrare på den svenska arbetsmarknaden beroende på att så många saknar kunskaper i det svenska språket. ågra medel till uppsökande verksamhet finns inte i regeringspropositionen. Detta innebär att inte en det nya systemet kommer att täcka in de nya invandrarna om går direkt ut på arbetsmarknaden. Rekryteringen till sfi är och kommer att vara ett svårt och tålamodskrävande arbete framför allt ute på arbetsplatserna. För att täcka in de kanske mest eftersatta. nämligen invandrarkvinnorna, krävs också omfattande uppsökande verksamhet i bostadsområdena. Att den gamla lagbundna undervisningen med skyldighet för arbetsgivaren att betala förlorad arbetsförtjänst nu upphör och ersätts med rätt till ledighet för grund-sfi innebär visserligen förändringar till det bättre, men det kommer ändå att uppstå svårigheter med rekryteringen. En omfattande uppsökande verksamhet blir nödvändig för att klara rekryteringen till sfi. Riksdagen bör göra ett uttalande om detta. Kretsen berörda Kretsen berörda invandrare begränsas enligt för laget i allt väsentligt till nyinkomna invandrare. Detta framgår av portalparagrafen (l ). Där fastläggs visserligen att kommunerna får skyldighet att se till att grundläggande svenskundervisning anordnas för invandrare över 16 år. Men där klargörs också att grundläggande svenskundervisning avser nyinkomna invandrare med den begränsning som framgår av 5. l en övergångsbestämmelse sägs att för invandrare som kommit till Sverige före den l januari 1985 skall utbildningen erbjudas före utgången av juni 1990. l propositionen slås fast att dessa invandrare kall erbjudas grund-sfi på samma villkor som nya invandrare. För invandrare om bott längre tid i Sverige sägs på bl. a. s. 14 att de bör. om de har behov av svenskundervisning. i undantagsfall ges möjlighet att delta i grund-sfi. Behovet av grund-sfi för gamla invandrare anser man bör vara tillgodosett inom fem år från det att det nya systemet införs. A v propositionen framgår vidare att man inte i den kommande budgetpropositionen avser att föreslå några särskilda resurser för de tidigare invandrades behov. l stället skall- i avvaktan på organisationskommittens vidare utredning- frågan beredas i samband med budgetarbetet 1987/88. Konsekvensen av detta blir att de gamla invandrarna kan komma i 16
åtnjutande av grund-sfi tidigast under hösten 1987 och då under förutsättning att budgeten J 987/88 verkligen innehåller resurser för ändamålet. Den femårsperiod som det tala om i propositionen har då krympt betänkligt i vad det gäller möjligheten att ordna grund-sfi för gamla invandrare. statsbidragskonstruktionen Den resursram som kommer att ställas till förfogande innebär av allt att döma kraftiga begränsningar i möjligheterna att bedriva grund-sfi bland dem som är i behov av detta. De förslag till statsbidragskonstruktion som lagts fram av tjänstemannamajoriteten i organisationskommitten har i allt väsentligt tagits in i proposition 1985/86:67. Vi finner detta system mindre väl avvägt. Det förslag till statsbidragskonstruktion som lagts fram av reservanterna i organisationskommitten är enligt vår mening att föredra. Regeringen framhåller i propositionen att statsmaktens ambition är att grund-sfi kommer till uttryck i den resursram som ställts till förfogande för visst budgetår. Med hänvisning till de mål för sfi som riksdagen ställt sig bakom -som vi tidigare redogjort för- anser vi att det är behovet av svenskundervisning som skall styra ambitionen för statsmakten. En snålt tilltagen resursram om dessutom utestänger mycket stora grupper av invandrare med starka behov av grund-sfi kan inte få bestämma statsmaktens ambitioner. Det föreliggande förslaget om sfi bygger uppenbarligen på att det nya systemet skall inrymmas inom oförändrat kostnadsutrymme, ca 185 milj. kr. Denna resursram har, såvitt vi funnit, inte påverkats av de beslut som riksdagen fattade 1984. Den genomsnittliga längden på sfi-utbildningen föreslogs i proposition 1983/84:199 till 600 timmar. RiksdagsbeslutetCUb U 1984/85:6) innebar att det genomsnittliga antalet timmar ökades till 700. Dessutom beslutade riksdagen att de s. k. väntarna skulle ges rätt till grund-sfi. Detta kan inte inrymmas inom en i princip oförändrad kostnadsram, eftersom det är fråga om en utvidgning med minst 25 % av kretsen berörda. Den bidragsmodell för sfi som förstås i proposition 1985/86:67 innebär att stora problem kommer att uppstå när det gäller att bedriva invandrarundervisning. Riksdagen bör. enligt vår mening, begära en ny. mer övergripande proposition, som löser också problemen med de invandrare som redan finns i landet. Det är angeläget också för flyktingpolitiken att sfi-verksamheten bland flyktingarna kan upprätthållas. Därför bör propositionen antas som provisorisk lagstiftning. AMU Enligt proposition 1985/86:67 skall AMU efter en övergångsperiod inte få meddela undervisning i grund-sfi. Vi har den uppfattningen att arbetsmarknadsutbildningen som till 20 % berör invandrare måste kombineras med utbildning i svenska, även till sådan som ges grund-sfi. Förslaget att AMU 17
efter en övergångsperiod inte längre skall meddela grund-sfi bör således inte biträdas, utan riksdagen bör besluta att AMU-verksamhet med grund-sfi fortsätter tills det med säkerhet går att lösa frågan på annat sätt. Utslagning Uppläggningen av det nya systemet för sfi innebär att stora grupper av invandrare ställs utanför svenskundervisningen. Ur arbetsmarknadssynpunkt är detta allvarligt. Dåliga språkkunskaper innebär risk för utslagning från arbetsmarknaden. Arbetslösheten är redan dubbelt så hög bland invandrare som hland svenskar. AMU tar redan emot en växande andel invandrare, vilket också gäller grundvux. Problemen är allvarliga särskilt som de underliggande svårigheterna bland de invandrare som nu finns på arbetsmarknaden är oändligt större än vad som kan utläsas av arbetsmarknadsstatistiken. Arbetsmarknadens snabba förändring medför att brister i baskunskaper leder till stora svårigheter att klara den fortlöpande omställning som sker i allt hastigare tempo. Det är uppenbart att invandrare med språksvårigheter är särskilt utsatta för utslagningsmekanismerna. Påbyggnads-sfi När det gäller resurser för påbyggnads-sfi blir den oförändrade resursramen alldeles otillräcklig. Dessutom förefaller det av skrivningarna i propositionen som att resurser skall tas ur ramen för timstudiestöd. Självfallet bör limstudiestödsramen utökas i en sådan omfattning att den redan trånga vuxenstudiestödssektorn inte ytterligare beskärs. Oron för att bli utslagen från en datoriserad arbetsmarknad är utomordentligt påtaglig hos hundratusentals medlemmar inom LO-förbunden. Att språksvårigheterna är värst bland de många invandrarna får inte minska utrymmet för vuxenutbildningen. Avslutning En lagstiftning om svenskundervisning för invandrare bör ha som utgångspunkt att alla som är i behov av sådan undervisning skall ha rätt till denna. Statens ramansvar för sfi bör lagfästas liksom kommunernas anordningsskyldighel Lagstiftningen måste ge faktiska möjligheter till att anordna undervisningen. Därför bör medel avsättas så att en effektiv uppsökande verksamhet kan genomföras ute på arbetsplatserna men också i bostadsområdena. Arbetsgivarna bör ges skyldighet att lämna information om sfi. Beträffande finansieringen av sfi bör denna till stora delar belasta produktionen. Genom riksdagens beslut i anledning av proposition 1983/84:199 har arbetsgivarnas kostnadsansvar för sfi bortfallit och ersatts av en finansiering över budgeten. Detta är märkligt om man ser till det statsfinanisella läget. Vi finner det skäligt att på nytt pröva frågan om arbetsgivarnas delaktighet i finansieringen av sfi. 18
I sammanfattning menar vi att förändringar behövs på följande punkter: o statsbidragskonstruktionen o Uppsökande verksamhet o Kretsen berörda oamu o Ramen för vuxenstudiestöd o Finansieringen Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställer vi l. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagstiftningen om svenskundervisning för invandrare skall utgå från behovet av svenskundervisning, 2. att riksdagen uttalar sig för en statsbidragskonstruktion i överensstämmelse med vad som förordats i motionen, 3. att riksdagen genom ett uttalande understryker behovet av uppsökande verksamhet bland invandrarna, 4. att riksdagen uttalar att grund-sfi, i avvaktan på mer permanenta lösningar, får bedrivas i AMU, 5. att riksdagen uttalar att ramen för limstudiestöd bör utökas för att täcka behovet av sfi-timmar, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en ny övergripande sti-lagsliftning som snarast löser problemen med svenskundervisning för de invandrare som tidigare finns i landet. Stockholm den 9 december 1985 Sivert Andersson (s) Barbro Evermo (s) Maj-Lis Landberg (s) Anita Modin (s) Birgitta Johansson (s) 19