Europaparlamentet 2014-2019 Plenarhandling B8-0181/2016 1.2.2016 FÖRSLAG TILL RESOLUTION till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen om situationen i Libyen (2016/2537(RSP)) Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Rolandas Paksas för EFDD-gruppen RE\1085444.doc PE576.542v01-00 Förenade i mångfalden
B8-0181/2016 Europaparlamentets resolution om situationen i Libyen (2016/2537(RSP)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionerna av den 15 september 2011 1, 22 november 2012 2, 18 september 2014 3 och 15 januari 2015 4, med beaktande av de senaste uttalandena om Libyen från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad vice ordföranden/den höga representanten), Federica Mogherini, inbegripet uttalandena av den 7 och 19 januari 2016, med beaktande av förklaringen från vice ordföranden/den höga representanten på EU:s vägnar om undertecknandet av den libyska politiska överenskommelsen, med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 15 december 2014, 9 februari, 16 mars och 12 oktober 2015 samt den 18 januari 2016, med beaktande av Förenta Nationernas säkerhetsråds resolutioner 1970 (2011), 1973 (2011), 2174 (2014), 2238 (2015), 2240 (2015) och 2259 (2015), med beaktande av rådets beslut 2013/233/Gusp av den 22 maj 2013 om Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen) 5, med beaktande av rådets beslut 2015/778/Gusp av den 18 maj 2015 om Europeiska unionens militära insats i södra centrala Medelhavsområdet (Eunavfor MED) 6 och insatsens andra fas (operation Sophia) mot människosmugglare den 7 oktober 2015, med beaktande av den gemensamma kommunikén av den 13 december 2015, efter ministermötet om Libyen i Rom, med beaktande av att FN:s generalsekreterares nya särskilda representant för Libyen utsetts den 4 november 2015, med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Inom ramen för en FN-stödd dialog har libyska delegater i Skhirat, Marocko, den 17 december 2015 undertecknat den libyska politiska överenskommelsen. 1 EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 114. 2 EUT C 419, 16.12.2015, s. 192. 3 Antagna texter, P8_TA(2014)0028. 4 Antagna texter, P8_TA(2015)0010. 5 EUT L 138, 24.5.2013, s. 15. 6 EUT L 122, 19.5.2015, s. 31. PE576.542v01-00 2/6 RE\1085444.doc
B. Den 19 januari 2016 tillkännagav Libyens presidentråd att det skulle bildas en ny nationell samlingsregering, med syfte att med stöd av den libyska politiska överenskommelsen ena landets stridande grupper. Endast sju av rådets nio ledamöter undertecknade dokumentet, där sammanlagt 32 ministrar fanns omnämnda, varav en kvinnlig. C. Två tredjedelar av den lagstiftande församlingen krävdes för godkännande av den nya administrationen inom 10 dagar så att den skulle kunna inleda sitt arbete, men den 25 januari 2016 reserverade sig representanthuset mot artikel 8 i överenskommelsen och avvisade den regering som föreslagits av presidentrådet. Fristen för ett nytt förslag fastställdes till 10 dagar. D. Vid ministermötet om Libyen i Rom, som hölls i december 2015, utfäste sig olika aktörer, bland annat Arabförbundet, Förenta nationerna, Afrikanska unionen och Europeiska unionen, att stödja den nationella samlingsregeringen såsom Libyens enda lagliga regering, och förklarade att de skulle upphöra att ha officiella kontakter med personer och institutioner som inte godkänts i den libyska politiska överenskommelsen, samt avvisa all utländsk inblandning i händelseutvecklingen i Libyen. E. På senaste tiden har IS/Daish förövat en rad terrorangrepp, bland annat ett angrepp på ett utbildningscentrum i Zliten den 7 januari 2016 och andra angrepp mot oljeinfrastrukturer och lagringsanläggningar. Av detta framgår det att terroristgruppens aktivitet i landet ökat. I staden Sirte lär det för närvarande bo uppemot 3 000 personer som kämpar för IS/Daish, och terroristgruppen är i färd med att utöka sitt inflytande längsmed Medelhavskusten. Antalet utländska kombattanter som reser till Libyen för att ansluta sig till terroristorganisationer har markant ökat. F. Avsaknaden av en rättsstat i Libyen och det utbredda våldet i landet har, i förening med att det finns mycket vapen där och att det råder ett maktvakuum, skapat gynnsamma betingelser för våldsbejakande extremistgrupper såsom Islamiska staten, al-qaida och Ansar al-shariah. Dessa terroristorganisationer har Libyen som en tillflyktsort, varifrån de kan operera mot grannländerna, och Libyen har blivit ett nytt resmål för utländska jihadistkombattanter. G. Säkerhetssituationen i Libyen är fortsatt ytterst instabil, inte bara på grund av terroristorganisationerna, utan också till följd av milisgrupper som kämpar om herraväldet över smugglingsvägarna och om viktiga resurscentrum. Libyens gränser är fortsatt ytterst genomsläppliga och lätta att passera för vapen- och människosmugglare. H. Den aktuella situationen i Libyen är resultatet av en rad grova misstag, som går tillbaka till det militära ingripandet 2011. Ett flertal internationella aktörer har klart visat sin avsikt att arbeta för en ny militär kampanj mot IS/Daish i Libyen, när en gång den nya regeringen tillträtt, och Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike och Italien lär ha börjat förbereda ett dylikt ingripande. Samtidigt har olika libyska aktörer klart sagt ifrån att de motsätter sig ett utländskt ingripande, och att hjälpen skulle vara välkommen endast i form av logistiskt och tekniskt stöd. I. Alltsedan juli 2014 har Libyen hela tiden upplevt inre oroligheter till följd av striderna mellan rivaliserande milisgrupper. Som ett resultat av detta har uppskattningsvis 440 000 personer blivit internflyktingar. Säkerhetsförhållandena är fortsatt ytterst RE\1085444.doc 3/6 PE576.542v01-00
instabila och det går en ständig ström av migranter i riktning mot grannländerna och andra sidan av Medelhavet. År 2015 har varit det hittills livsfarligaste året för migranter på väg över Medelhavet. Flertalet dödsfall har inträffat längs en farlig sjöväg i centrala Medelhavet, som används av smugglare som bedriver sin verksamhet utgående från Libyen. Under 2015 försökte över 144 000 migranter att ta sig över havet, och det överväldigande flertalet bland dem reste från Libyen. J. Europeiska unionen står redo att ge Libyen ett biståndspaket på 100 miljoner euro, så fort samlingsregeringen börjar fungera i landet. Pengarna kommer att användas till projekt om vilka det ska föras diskussioner med den nationella samlingsregeringen. K. Av en rad e-postmeddelanden som läckts ut verkar det framgå att FN:s tidigare särskilda representant för Libyen, Bernardino Leon, under största delen av sin ämbetsperiod arbetade i samordning med Förenade Arabemiraten, som var en av de parter som var inblandade i Libyen, samtidigt som han lade grunden till en inbringande tjänst vid Förenade Arabemiratens diplomatiska akademi. L. Den nuvarande splittringen mellan östra och västra Libyen har förvärrats av säkerhetssituationen i landet och av att landet under händelsernas gång inte lyckats med att få en nationell samlingsregering. Libyens territoriella integritet kan stå på spel. M. Libyen har förlorat 60 miljarder US-dollar i form av produktions- och exportbortfall, som ett resultat av störningarna vid oljehamnar och på oljefält under de senaste tre åren. Angrepp som utförts av islamiska statens militanta har blivit till oerhörd skada för oljeindustrin. Före 2011 producerade Libyen omkring 1,6 miljoner fat olja per dygn, men nu är landet Opecs minsta producent med endast 362 000 fat. 1. Europaparlamentet välkomnar undertecknandet den 17 december 2015 av den libyska politiska överenskommelsen, men är medvetet om att detta endast är början till en långvarig och svår process. Parlamentet uppmuntrar det arbete som görs av FN:s särskilde representant Martin Kobler och av Förenta nationernas stöduppdrag i Libyen (Unsmil), och stöder deras fortgående insatser för att underlätta dialogen mellan de olika parterna. 2. Europaparlamentet beklagar att presidentrådets först föreslagna regering avvisades av representanthuset, men välkomnar samtidigt att den politiska överenskommelsen i princip stadfästs. Parlamentet fördömer skarpt bortförandet av ledamoten av representanthuset, Mohamed al-ra id, och uppmanar alla inflytelserika aktörer att inte sky någon möda för att utverka att han omedelbart och villkorslöst släpps fri. Parlamentet motsätter sig varje strategi från varje aktör, ämnad att undergräva eller bromsa upp den politiska process som leder till att det bildas en ny nationell samlingsregering. 3. Europaparlamentet uppmanar alla parter att visa prov på ansvarskänsla och slå vakt om landets intressen, framför allt genom stöd till bildandet av den nya regeringen som kommer att prioritera uppnåendet av en överenskommelse med alla icke-jihadistiska krafter i landet och att samarbeta med alla parter, bland annat de olika klanerna, de olika etniska grupperna, samt kommuner och lokala aktörer, för att trygga nationell försoning och för att skapa en samsyn för att man ska kunna åtgärda de aktuella utmaningarna PE576.542v01-00 4/6 RE\1085444.doc
som Libyen står inför, bland annat den humanitära situationen, utmaningarna för säkerheten, och ekonomin som är i färd med att bryta samman. 4. Europaparlamentet betonar att det fulla genomförandet av överenskommelsen måste bli en öppen process med plats för alla, där egenansvaret vilar i libyska händer. Parlamentet betonar vikten av fortlöpande medverkan från det civila samhällets sida, liksom från kvinnor, lokala aktörer, samt företrädare för klanerna, bland annat de ofta bortglömda stammarna i Fezzan: toubou-folket och tuaregerna. Parlamentet anser att det kunde bidra till att skapa politisk samsyn och ge överenskommelsen förstärkt legitimitet, om det inrättades en stadigvarande libysk shura-församling för den politiska dialogen, och att det borde delta så många aktörer som möjligt i denna församling. 5. Europaparlamentet uppmanar Libyens grannländer och regionala och internationella aktörer att undvika allt som skulle kunna undergräva den libyska processen och att fullständigt respektera FN:s säkerhetsråds resolution 2259 (2015), och således upphöra med stödet till och kontakterna med parter som står utanför den politiska överenskommelsen. Parlamentet anser att sådana aktörer som inte rättar sig efter överenskommelsen och som fortsätter att direkt eller indirekt underblåsa den, genom att direkt eller indirekt stödja en lokal grupp eller en terroristgrupp i kriget genom ombud i Libyen, bör utpekas och ställas till svars. 6. Europaparlamentet fördömer skarpt de terroristattacker som IS/Daish förövat på sista tiden, och uttrycker sin djupa sympati för och sitt beklagande till offrens anhöriga. Parlamentet upprepar att IS/Daish och andra terrororganisationer trivs där det råder kaos och oordning, och är övertygat om att de kommer att göra allt vad de kan för att det inte ska bildas någon nationell regering. Parlamentet anser att utbredningen av radikala uppfattningar, och i slutänden också terrorismen, bäst kan motverkas av en regering som har plats för alla, som upprätthåller rättsstaten och som tillgodoser sina medborgares behov. 7. Europaparlamentet välkomnar stödpaketet på 100 miljoner euro som ett första steg för att den nya regeringen ska få hjälp med att genomföra avtalet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte agera skilt för sig, utan stödja kommissionens vice ordförande/unionens höga representant i arbetet med att, i samarbete med Unsmil och de libyska myndigheterna, utforma en heltäckande strategi till stöd för övergången och den nya libyska regeringen. Parlamentet anser att en reform av säkerhetssektorn, liksom också programmen för avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR), är en prioritering för landet, och uppmanar kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant och medlemsstaterna att vara beredda att ge det stöd som behövs inom dessa områden, ifall den nya regeringen skulle be dem om detta. 8. Europaparlamentet anser att de libyska institutionernas neutralitet måste bevaras, vilket framför allt gäller landets centralbank och det nationella oljeföretaget, och att man samtidigt måste se till att de drivs med insyn och ansvar för att oljeintäkterna ska bli till nytta för Libyens befolkning och inte fortsätta att underblåsa konflikten. 9. Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över att vissa medlemsstater kan överväga ett militärt ingripande i Libyen utan mandat från FN:s säkerhetsråd och/eller utan att någon entydig begäran om detta från landets regering föreligger. Parlamentet avvisar detta RE\1085444.doc 5/6 PE576.542v01-00
alternativ, eftersom det vore ägnat att allvarligt undergräva den nya regeringens auktoritet och få katastrofala konsekvenser. Parlamentet erinrar om att den aktuella krissituationen i huvudsak är resultatet av det oansvariga ingripandet i Libyen 2011 och att de EU-medlemsstater som medverkat bär ett särskilt ansvar. Parlamentet efterfrågar respekt för Libyens önskemål i fråga om eventuella ingripanden på landets territorium. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att i stället utarbeta en tydlig och samordnad strategi till stöd för den politiska övergången och påminner om att det i hög grad var bristen på ett enhetligt tillvägagångssätt som ledde till att processen år 2011 misslyckades. 10. Europaparlamentet uppmanar den nationella samlingsregeringen att ställa till svars dem som är ansvariga för brott mot internationell humanitär rätt och för människorättsbrott, bland annat de som medverkat i angrepp på civilpersoner eller i sexuellt våld, och att samarbeta fullständigt med Internationella brottmålsdomstolen och åklagaren, såsom det krävs i FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) och som det upprepats i FN:s säkerhetsråds resolution 2238 (2015). 11. Europaparlamentet är djupt oroat över vilka spridningseffekter som instabiliteten i Libyen skulle kunna få för grannländerna, framför allt för dem som också befinner sig i ett övergångsskede, såsom Tunisien, och för regionen överlag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt den regionala situationen och att, i samordning med de berörda länderna, undersöka eventuella motåtgärder. 12. Europaparlamentet efterlyser en mera genomgripande roll för EU:s gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Libyen. Parlamentet anser att man i partnerskap med Unsmil, den nya nationella samlingsregeringen och Libyens grannländer, måste fastställa en ny strategi för gränskontroll för att kunna motverka vapen- och människosmugglingen och tillströmningen av utländska kombattanter. 13. Europaparlamentet fördömer den flagranta intressekonflikt som FN:s tidigare särskilda representant för Libyen, Bernardino León, befunnit sig i, samt över att han inte varit redlig och oförvitlig i sin ämbetsutövning. Parlamentet erinrar om att León, innan han blev utnämnd till FN:s särskilda representant, också fungerat som EU:s särskilda representant för södra Medelhavsområdet. Parlamentet anser att han med sitt handlingssätt undergrävt trovärdigheten för FN, EU och det internationella samfundet som helhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s utrikesrepresentant att undersöka hur en liknande situation i framtiden kan undvikas, bland annat genom att införa strikta karensperioder. Parlamentet beslutar att utföra en undersökning av detta fall. 14. Europaparlamentet erinrar om att EU är fast beslutet om att Libyen ska vara ett suveränt, självständigt och enat land med territoriell integritet. Parlamentet anser att den kommande regeringen bör undersöka om det går att anta institutionella bestämmelser som skulle tillförsäkra regionala och lokala identiteter ett visst mått av självstyre, såsom ett styrelseskick av typ förbundsstat. 15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden/den höga representanten, Libyens nationella samlingsregering, FN:s generalsekreterare, Arabförbundet och Afrikanska unionen. PE576.542v01-00 6/6 RE\1085444.doc