FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Plenarhandling B8-0013/2015 FÖRSLAG TILL RESOLUTION till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i enlighet med artikel i arbetsordningen om situationen i Libyen (2014/3018(RSP)) Barbara Lochbihler, Ernest Urtasun, Davor Škrlec, Jean Lambert, Bodil Ceballos, Jordi Sebastià, Igor Šoltes, Bronis Rop, Josep-Maria Terricabras, Judith Sargentini för Verts/ALE-gruppen RE\ doc PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 B8-0013/2015 Europaparlamentets resolution om situationen i Libyen (2014/3018(RSP)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Libyen, däribland resolution nr 2174 av den 27 augusti 2014, med beaktande av de lägesrapporter som FN:s särskilde representant för generalsekreteraren, chefen för FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil), lagt fram i FN:s säkerhetsråd, med beaktande av rapporten från Unsmil och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 4 september 2014, uppdaterad den 23 december 2014, om kränkningarna av internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i samband med det våld som förekommer i Libyen, med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Libyen, av vilka de senaste är från den 15 december 2014, med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionen av den 18 september , med beaktande av de senaste uttalandena om Libyen från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, inbegripet uttalandena av den 16 och 30 december 2014 och 10 januari 2015, med beaktande av de uttalanden som gjordes på plats den 27 juni 2014 av EU:s militära stabs chef för uppdraget i Libyen om mordet på Salwa Bugaigis, med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 3 december 2014 om Libyen från Frankrikes, Tysklands, Italiens, Spaniens, Förenade kungarikets och Förenta staternas utrikesministrar, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och FN:s säkerhetsråds särskilde representant, med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 22 september 2014 från 13 länder, däribland Egypten, Qatar, Turkiet och Förenade Arabemiraten, med en utfästelse om en politik för icke-inblandning i Libyens angelägenheter, med beaktande av artikel i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Libyen har upplevt ett dramatiskt förlopp av politiska, institutionella och säkerhetsrelaterade kriser alltsedan rebellgrupper störtade Muammar Gaddafi med stöd av Natostyrkor Antagna texter, P7_TA(2014)0028. PE v /7 RE\ doc

3 B. Med tanke på att EU:s medlemsstater var inblandade i kriget 2011 har hela unionen ett särskilt ansvar att bistå den libyska befolkningen och stödja insatser för att uppnå fred och stabilitet i landet. C. Upptrappade strider har slitit sönder landet under det senaste halvåret. Konflikten består främst av två löst sammansatta och splittrade rivaliserande grupper, nämligen Operation Dignity med den pensionerade generalen Khalifa Haftars styrkor, som är allierade med milisgrupper från staden Zintan, och koalitionen Libya Dawn, som huvudsakligen består av milisgrupper från staden Misrata och amazighminoriteten, jämsides med islamistiska grupper och lokal milis från andra städer i västra Libyen. D. Väpnade konflikter och annat våld bröt ut i mitten av maj 2014 i och runt den östlibyska staden Benghazi och därefter i huvudstaden Tripoli innan stridigheterna spreds till västra Libyen. I södra Libyen förekommer det också våldsamheter. Under de senaste veckorna har strider utkämpats för att få kontroll över landets största oljeterminal i Es Sider och dess största raffineri i Ras Lanuf, i landets östra del. E. Människorättssituationen och den humanitära situationen har försämrats allvarligt i och med att Libyen har glidit in i ett inbördeskrig. Bägge sidor rapporteras ha utfört ett flertal kränkningar och brott mot internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt, vilket medfört hundratals dödsfall, massfördrivningar och en humanitär kris i många områden. Unsmil har rapporterat om urskillningslösa granat- och flygattacker mot civila mål och omfattande angrepp mot livsviktig infrastruktur och folkvalda institutioner. Tiotals politiska aktivister och människorättsaktivister, yrkesfolk inom media och andra offentliga personer har bortförts eller utsatts för hot, och deras hem har plundrats eller stuckits i brand. Yrkesverksamma i mediebranschen är ett ständigt mål. FN har mottagit rapporter om godtyckliga häktningar, tortyr och misshandel som bägge sidor gjort sig skyldiga till. Civilbefolkningen i Tripoli, Benghazi, Nafusabergen och Awbari saknar livsmedel, bränsle och andra basförnödenheter. F. Bägge rivaliserande läger har konkurrerande berättelser och legitimitetskrav, med två rivaliserande regeringar och parlament som är baserade i Tripoli respektive i Tobruk. Den 6 november 2014 ogiltigförklarade Libyens högsta domstol det allmänna parlamentsvalet i juni, genom vilket det internationellt erkända representanthuset i Tobruk hade instiftats. G. Båda de krigförande parterna påstås få stöd av externa krafter. Egypten och Förenade Arabemiraten rapporteras ha genomfört luftangrepp och särskilda operativa angrepp mot jihadiststyrkor i Benghazi och Darnah och mot Libya Dawn-positioner i Tripoli. Qatar och Turkiet påstås redan ha tillhandahållit stöd till Libya Dawn-styrkorna. H. Milisgrupper som rapporteras vara allierade till Islamska staten finns nu i staden Derna i östra Libyen och har anklagats för terroristverksamhet, bland annat halshuggningar av unga aktivister och en självmordsbombning mot representanthuset den 30 december Det rapporteras att fraktioner av al-qaida i islamiska Maghreb har inrättat logistiska knutpunkter i de sydligaste delarna av Libyen. FN:s säkerhetsråd har kategoriserat två fraktioner av den islamistiska extremistgruppen Ansar al Sharia, som är baserade i Derna respektive Benghazi, som terroristorganisationer enligt FN:s resolution RE\ doc 3/7 PE v01-00

4 I. FN:s särskilde sändebud, Bernardino León, har aktivt försökt få till stånd samtal mellan de krigförande grupperna och lansera en nationell dialog för en försoningsprocess och bildandet av en nationell enhetsregering. En första förhandlingsomgång hölls i Ghadames den 29 september 2014, och den fortsatte i Tripoli den 11 oktober, medan ytterligare en förhandlingsomgång som ursprungligen planerats till den 5 januari 2015 senarelades eftersom de två sidorna inte kunde nå en överenskommelse. Unsmil har meddelat att de libyska politiska partierna nu har gått med på att hålla en ny omgång i Genève, enligt uppgift den 14 januari Bägge läger har hittills inte velat eller inte kunnat gå med på en kompromiss. J. FN:s sändebud för Sahelområdet, Hiroute Guebre Sellassie, har varnat FN:s säkerhetsråd för att Libyenkrisen hotar att minska stabiliteten i hela regionen inom en nära framtid. Han har också uppgett att nätverk bestående av terrorister och kriminella i Libyen utvecklat närmare kontakter till Mali och norra Nigeria för att bedriva olaglig handel, bland annat vapenhandel och narkotikasmuggling. K. Unsmil räknar med att den senaste vågen av strider har drivit minst libyer på flykt internt, medan ytterligare människor, däribland många migrerande arbetstagare, har lämnat landet. Utländska hjälparbetare och diplomater, även EU- och Unsmil-personal, har evakuerats från Libyen. Det massiva inflödet av flyktingar från Libyen till grannlandet Tunisien sätter Tunisiens kapacitet och egen stabilitet på hårda prov. De libyska myndigheterna har inte lyckats skydda dem som fördrivits från Tawergha mot milisens attacker och bortföranden efter det att de berörda personerna måste fly från sina hem i augusti L. Hundratals migranter och flyktingar som flyr våldet i Libyen rapporteras ha omkommit i sina försök att ta sig över Medelhavet till Europa, vilket lett till en allvarlig flyktingkris i Italien och Malta. Libyen är det främsta avreselandet för migranter som försöker ta sig till Europa. M. Den 26 februari 2011 hänsköt FN:s säkerhetsråd situationen i Libyen till Internationella brottmålsdomstolen (ICC). ICC är alltjämt behörig att utreda människorättskränkningar som begåtts i landet och ställa de ansvariga till svars. Den 27 juni 2011 utfärdade ICC tre arresteringsorder för Muammar Gaddafi, Saif al-islam Gaddafi och Abdullah al-senussi på grund av brott mot mänskligheten. De återstående misstänkta är inte i domstolens förvar. De libyska myndigheterna har insisterat på att de ska prövas inom ramen för landets nationella rättssystem. Den 10 december 2014 hänsköt ICC Libyenfrågan till FN:s säkerhetsråd på grund av landets underlåtenhet att efterleva domstolens begäran om samarbete genom att inte överlåta Saif Al-Islam. N. Oljeinkomsterna utgör 95 procent av den libyska statens inkomster och 65 procent av landets BNP. Libyen har de största oljereserverna i Afrika och de femte största i världen. 1. Europaparlamentet är synnerligen oroat över Libyens meningslösa övergång till inbördeskrig och är djupt bekymrat över denna situation, som får förödande konsekvenser för civilbefolkningen och landets institutioner samt hotar att ytterligare minska stabiliteten i regionen i stort. PE v /7 RE\ doc

5 2. Europaparlamentet uppmanar parterna i konflikten att omedelbart upphöra med alla stridigheter och inleda en politisk dialog som omfattar samtliga parter. I detta avseende ger parlamentet FN:s ansträngningar sitt fulla stöd särskilt de insatser som FN:s särskilde representant Bernardino Leon stått för när det gällt att underlätta denna process för att inrätta konsensusorienterade institutioner som driver en bred nationell agenda för försoning. Det är mycket viktigt att kvinnor och minoriteter involveras på vederbörligt sätt i denna process. 3. Europaparlamentet fördömer de pågående våldsdåd och brott mot internationell humanitär rätt som de stridande parterna utfört i hela landet. Parlamentet är djupt bekymrat över den ständigt försämrade situationen för de mänskliga rättigheterna, t.ex. i form av godtyckliga gripanden, bortföranden, olagligt dödande och tortyr samt våld mot journalister, tjänstemän, politiska aktivister och människorättsförsvarare. 4. Europaparlamentet betonar behovet av att se till att de skyldiga ställs till svars för alla kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Parlamentet framhåller Unsmils uttalande om att många av de kränkningar och brott som inträffat i Libyen ingår i ICC:s jurisdiktion och kräver att ICC ska beviljas de politiska, logistiska och finansiella resurser som gör det möjligt för domstolen att utreda dessa brott. Parlamentet anser att stärkande av internationella mekanismer för ansvarsskyldighet kan avskräcka milisen från ytterligare brott och kränkningar, och vill att man överväger inrättande av en undersökningskommission i FN:s regi eller en liknande mekanism för att utreda kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. 5. Europaparlamentet betonar att FN:s säkerhetsråds senaste resolution möjliggör bredare internationella sanktioner som kan hantera hinder från alla sidor. Parlamentet uppmanar den internationella gemenskapen att vidta brådskande åtgärder mot dem som lägger hinder i vägen för dialog och att genomföra FN:s vapenembargo mot Libyen på ett effektivt sätt. 6. Europaparlamentet varnar för generella uttalanden om internationellt stöd för någondera sidan i konflikten, eftersom de riskerar att ytterligare befästa hårdnackade ståndpunkter och undergräva förlikningsinsatser i detta kritiska skede. Parlamentet uppmanar i synnerhet EU och alla dess medlemsstater att avstå från att tillhandahålla någon som helst form av militärt stöd till libyska aktörer innan en politisk förlikningsprocess har avslutats. 7. Europaparlamentet anser att det mest effektiva sättet att ta itu med den oroväckande närvaron av radikal islamsk milis i Libyen i sista hand är att inrätta inkluderande nationella institutioner som kan upprätthålla rättsstatsprincipen och effektivt bekämpa grupper som hotar stabiliteten i landet och i regionen i stort. 8. Europaparlamentet välkomnar det inledande arbetet inom den konstituerande församlingens tematiska utskott och uppmuntrar församlingen att fortsätta sitt arbete på ett öppet och inkluderande sätt. Parlamentet understryker vikten av församlingens arbete och uppmanar alla libyer att respektera dess oberoende så att den kan slutföra arbetet i enlighet med sitt mandat. RE\ doc 5/7 PE v01-00

6 9. Europaparlamentet fördömer regionala aktörers fortgående, dolda inblandning i Libyens inhemska angelägenheter, vilken i hög grad har lett en stegvis upplösning av landet. Libyens grannländer och andra regionala aktörer, särskilt Egypten och Förenade Arabemiraten, uppmanas att avstå från varje åtgärd som skulle kunna öka spänningarna inom landet. Parlamentet välkomnar de aktuella förklaringar som slår in på samma linje och som nyligen avgivits av Afrikanska unionen vid dess sammanträde den 3 december 2014 och av Arabförbundet den 5 januari Europaparlamentet insisterar på att man bör bevara neutraliteten för centrala libyska institutioner, särskilt centralbanken, det nationella oljebolaget och den nationella placeringsfonden, som FN har bemyndigat att motta oljeintäkter från utlandet. I detta sammanhang efterlyser parlamentet inrättande av en internationell tillsynsmekanism för att frysa dessa intäkter med undantag för de som ska betalas ut som löner i väntan på att det bildas en nationell samlingsregering, såsom ett incitament för de stridande parterna att uppnå en politisk kompromiss. 11. Europaparlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att tillämpa strikta öppenhetsnormer inom den inhemska utvinningssektorn så att Libyens naturtillgångar kan komma hela befolkningen till godo, och särskilt att utan dröjsmål åta sig att följa kraven enligt utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet. Parlamentet kräver på nytt att europeiska företag i Libyen ska redogöra för sina finansiella förehavanden inom energisektorn. 12. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de miljökonsekvenser som uppstår till följd av att oljelagertankar förstörts efter de senaste striderna i östra Libyen. 13. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra sitt yttersta för att stödja FN och andra icke-militära initiativ för att lösa den pågående krisen. I synnerhet uppmanas EU att öka sitt humanitära bistånd som ett svar på den libyska befolkningens svåra situation, särskilt i de hårdast drabbade områdena, och att vara redo att hantera eventuella ytterligare försämringar av situationen. 14. Europaparlament anser att EU har misslyckats med att utarbeta och genomföra en sund och heltäckande strategi för att hjälpa till under övergångsperioden efter Gaddafi. Parlamentet beklagar i synnerhet den ihållande bristen på samordning av de olika EU-medlemsstaternas politik gentemot Libyen samt Europeiska utrikestjänstens misslyckande med att främja en gemensam och effektiv EU-strategi. 15. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att till fullo utnyttja instrumentet för stabilitet och fred när det gäller medling, dialog och försoning, och att med kraft och utan dröjsmål stödja medlingsinsatser, i samarbete med Unsmil. På samma sätt uppmanas EU eftertryckligen att stödja insatser för att stärka organisationer från det civila samhället, framför allt kvinnogrupper, så att man utan våld kan få till stånd lösningar på landets många olika kriser. 16. Europaparlamentet är oroat över rapporterna om Libyens bristfälliga rättssystem och de allvarliga bristerna när det gäller att upprätthålla normerna för rättvisa rättegångar. Libyens myndigheter uppmanas att samarbeta fullt ut med ICC genom att bistå i dess utredningar och följa dess beslut. Det är oroande att de libyska myndigheterna inte har PE v /7 RE\ doc

7 lyckats ge Abdullah al-sanussi och Saif al-islam Gaddafi, som står under ICC-åtal, grundläggande rättigheter till en rättvis rättegång. Parlamentet påminner om sitt absoluta motstånd mot dödsstraffet under alla omständigheter, oavsett vilken typ av brott det rör sig om, och uppmanar Libyen att avskaffa dödsstraffet. EU uppmanas att överväga att stödja insatser för att stärka rättsstatsprincipen i landet. 17. Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för migranter, asylsökande och flyktingar i Libyen, vilkas redan prekära situation fortsätter att förvärras. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att med effektiva åtgärder bistå Italien i dess lovvärda ansträngningar att ta itu med de ökande migrant- och flyktingströmmarna från norra Afrika, särskilt Libyen. Parlamentet anser att EU:s nyligen inrättade program Operation Triton inte förmår ge ett adekvat svar på de utmaningar som finns, och efterlyser en drastisk översyn av detta program. Medlemsstaterna framför allt Italien uppmanas att till fullo handla i överensstämmelse med EU:s flyktinglagstiftning och motsvarande internationella lagstiftning, inklusive respekten för principen om nonrefoulement och en enskild bedömning av varje situation. 18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, det libyska representanthuset, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalförsamling, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Arabförbundet och Afrikanska unionen. RE\ doc 7/7 PE v01-00