Skötselåtgärder för att minska smågrisförlusterna Anne-Charlotte Olsson & Jörgen Svendsen Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT), SLU, Box 9, 23 3 Alnarp, tel 4-41 e-post Anne-Charlotte.Olsson@jbt.slu.se, Jorgen.Svendsen@jbt.slu.se Inledning En framgångsrik smågrisproduktion är beroende av ett stort antal producerade friska grisar med hög tillväxt per sugga och år. Ju större kullstorlek och ju mindre smågrisdödlighet, desto bättre produktion. Kullstorlek och smågrisdödlighet påverkas av en rad olika faktorer, och bland dessa är inhysning, vård och skötsel mycket viktiga. Åtgärder för att minska smågrisförlusterna diskuteras i det följande. Grisningstid Grisningstiden bör vara kort; förlängd grisning ökar risken för att grisarna dör under grisningen eller föds svaga och med olika födselskador. I medeltal föds grisarna med ca minuters mellanrum. Födelsetiden för en gris som dör under grisningen är däremot ca 3 ggr så lång. Allmänt gäller att den totala grisningstiden inte bör överstiga 3,-4 timmar. Ofta går grisningen lite långsammare i början, innan den kommit igång ordentligt. Suggans välfärd och rörelseförmåga under dräktigheten är viktig för en kort grisningstid. Vid förlängda grisningstider måste någon typ av åtgärd vidtas. I en enkät-undersökning bland framgångsrika smågrisproducenter tillämpade flertalet följande tre olika metoder för att få igång grisningen om denna avstannat; motion av suggan, behandling med värkdrivande medicin alternativt att gå in och känna i suggan för att försöka dra ut grisar. Suggans kondition och modersegenskaper Suggornas hull och kondition i samband med grisningen påverkas av inhysning och skötsel under sinperioden. Dräktiga suggor skall inhysas i stabila grupper och i system så att aggressioner och konkurrens vid utfodringen undviks. Mjölkproduktion och modersegenskaper är viktiga egenskaper att ta hänsyn till vid beslut om utgallring alternativt rekrytering. För att den nygrisade suggan ska kunna mjölka bra är det också viktigt att se till att hon får i sig tillräckligt med vatten. Detta kan tillgodoses genom att suggorna ges extra vatten (ca - l per utfodring) i samband med utfodringen. Suggans modersegenska-per påverkas i viss mån av hennes ålder. I en sammanställning av produktions-data från ca kullar producerade i JBT s försöksbesättning framgår att andelen grisar som dör p g a trampning ökar med suggornas ålder (figur 1). Till viss del beror detta på att dödligheten p g a trampning är större i större kullar (äldre suggor har större kullar) (figur 2), men också på att äldre suggor blir tyngre och klumpigare och t ex har fler klövskador och benproblem. 1 1 2 3-4 -6 >6 Kullnummer 3 3 1 <8 8 9 11 12 13 14 >14 Antal 'at risk' Figur 1. Smågrisdödlighet och kullnummer, Figur 2. Smågrisdödlighet och antal grisar at kullar, JBT s försöksbesättning. risk, kullar, JBT s försöksbesättning. 123
Det är också viktigt att se till att suggorna håller sig friska i samband med grisningen. I JBT s försöksbesättning var dödligheten i kullar vars moder behandlades för grisningsfeber (MMA) mer än dubbelt så hög, som i kullar utan denna sjukdomsanmärkning, trots att kullstorleken var ungefär densamma i båda sugg-grupperna. Grisar hos suggor med grisningsfeber svälter, grisarna stannar kvar vid suggans juver och är mer aktiva, vilket ökar risken för trampningar. Detta bekräftades av dödlig-hetsstatistiken, som visade på betydligt större dödlighet framförallt p g a svält och trampning (figur 3). 1 ingen MMA MMA Figur 3. Smågrisdödlighet och sjuklighet vid grisning, kullar, JBT s försöksbesättning. Det kan vara svårt att på ett tidigt stadium se om en sugga är sjuk. Aptitlöshet eller onormalt beteende som att suggan ligger för mycket, verkar slö eller är klumpig och instabil på benen kan vara tecken som bör uppmärksammas. Bäst för att tidigt upptäcka problem med grisningsfeber är dock att kontrollera suggans temperatur rutinmässigt vid de två första utfodringarna efter grisningen. Grisarnas vitalitet och kondition Grisarnas vitalitet vid födelsen har stor betydelse för deras överlevnad. Om suggan utsätts för aggressionsproblem, mycket konkurrens vid utfodringen och frekvent omgruppering under dräktigheten minskar avkommans vitalitet och födelsevikt. Livskraftiga grisar börjar söka efter juvret i stort sett omedelbart efter födelsen. Grisar, som når juvret inom minuter, har högst medelvikt och lägst dödlighet. Förutom vikten påverkas vitaliteten av grisarnas kroppstemperatur. Är det blött hos suggan då hon grisar eller kallt i stallet kan smågrisarna lätt bli nedkylda. Nedkylda grisar har svårt att kontrollera sina rörelser och klarar inte att dia eller förflytta sig. Underviktiga grisar är särskilt utsatta eftersom deras kroppsyta relativt är större, deras kroppstemperatur sjunker snabbare, deras förmåga att mobilisera energireserverna (glykogen) i muskel och lever är nedsatt och deras fysiska styrka, då det gäller att konkurrera vid juvret, är betydligt sämre än vad som gäller för normalstora grisar. Från praktiken nämns olika tillvägagångssätt för att värma upp grisar. T ex kan grisar placeras under värmelampa i isolerade lådor (frigolit), som eventuellt också bäddats med ull. Uppvärmning m h a flytväst och vattenbad, som ofta rekommenderas i reklamen, upplevs däremot som omständigt och arbetsintensivt. Genom att ofta kontrollera grisarna kan man få bra signaler på hur de mår. Regelbundna kontroller av grisarnas beteende och utseende är därför en viktig del av de skötselinsatser som krävs för att uppnå ett bra produktionsresultat. Grisar med låg vitalitet (svagfödda, underviktiga och nedkylda grisar) bör hjälpas så att de får i sig många små mål av råmjölk. För övrigt gäller att skötaren genom lämpliga kullutjämningar (se nedan) kan minska konkurrensen vid juvret för underpriviligierade grisar. Underviktiga grisar (mindre än ca 7 g) och grisar som inte har förmågan att själva söka juverkontakt är det svårt att rädda under praktiska förhållanden. 124
Näringsförsörjning Den nyfödda grisen är helt beroende av råmjölk från suggan, primärt som näringskälla men också som skydd mot speciella infektioner. Mjölken är genom dess rikliga innehåll av näringsämnen och växtfaktorer och dess höga innehåll av antikroppar väl anpassad till grisens behov under hela diperioden. Nyfödda grisar som fryser har nedsatt förmåga att dricka tillräckligt med råmjölk, de är i negativ energibalans och är mer mottagliga för infektioner. Skötaren måste kontrollera att samtliga grisar i en nyfödd kull kommer fram till juvret och får i sig råmjölk. Grisar som på något sätt är under-priviligierade (svaga, underviktiga eller fläkta) kan, som tidigare nämnts, behöva hjälp vid juvret i samband med digivning eller måste sondmatas 2-3 gånger inom det första dygnet med doser om ml råmjölk som mjölkats från modern (eller annan sugga som just grisat i besättningen). Om antalet grisar i en kull är större än antalet funktionsdugliga spenar hos suggan, eller om grisarnas storlek och vitalitet är mycket ojämn inom kullen, kommer några grisar per definition att konkurreras ut vid juvret och inte få den näringsförsörjning de behöver för tillväxt och överlevnad. I sådana fall måste överskotts- och utkonkurrerade grisar stödutfodras eller flyttas till andra mindre kullar där konkurrensen vid juvret är mindre. I vissa besättningar används mjölkautomater för stödutfodring. Det har dock visat sig vara svårt att med framgång använda dylika automater till spädgrisar. I flertalet fall är vettigt utförda kullutjämningar ett betydligt bättre alternativ. Närmiljö Nyfödda grisar behöver en varm, ren, dragfri och torr närmiljö. Under själva grisningen är en riklig strötilldelning viktig för att undvika att det blir blött i boxen och att grisarna blir nedkylda. Nyfödda grisar behöver också skydd mot klämningar och trampningar från suggan. Avbärarrör längs grisningsboxens väggar minskar risken för klämningar. I övrigt måste skötselåtgärder vidtas för att hålla smågrisarna borta från suggans omedelbara närhet (= riskzonen ) utom i samband med digivning. Man måste tidigt försöka lära grisarna att uppskatta och hitta till smågrishörnan och värmelampan. I grisningsboxar där grisarna kan stängas inne i smågrishörnan med hjälp av en höj- och sänkbar skiva kan man genom att stänga inne smågrisarna under värmelampan vid de 2-3 första utfodringstillfällena av suggan efter grisningen, lära grisarna var värmelampan finns och samtidigt minska risken för klämningar och trampningar. Många klämningar/trampningar uppträder i samband med att suggan utfodras. För att grisarna ska vara lätta för skötaren att övervaka och kontrollera gäller allmänt att inhysningssystemet måste vara utformat så att det är lätt att komma åt grisarna. Kullutjämning Kullutjämning är en av de viktigaste skötselåtgärderna för att minska smågrisdödligheten. En förutsättning är att man använder någon form av omgångsgrisning så att flera suggor grisar samtidigt. Den vanligaste orsaken till kullutjämning är att övertaliga grisar flyttas till en mindre kull. Flyttningar kan också behöva göras p g a att suggan är sjuk eller inte ger tillräckligt med di. Gyltor kan behöva avlastas även om de har tillräckligt många spenar. Ibland kan även kullutjämning göras så att grisarna inom kullen blir mer jämna. Innan någon gris flyttas måste den ha fått i sig tillräckligt med råmjölk. Detta innebär att flyttning bör ske tidigast 3-6 timmar efter födelsen. Generellt bör de största grisarna flyttas. Samtidigt bör man se till att eventuella underpriviligierade grisar tjänar på åtgärden. Genom att studera grisarna vid en digivning kan man lättare se vilken av de stora grisarna det är lämpligast att flytta. En oanvänd spene sinar inom ca 3 dagar. Överföringen måste därför göras inom denna tidsperiod. Det är också viktigt att mottagarsuggan är lugn och harmonisk och har fina och välplacerade spenar, som hon exponerar väl vid digivning. Gyltor och unga suggor är ofta mer försiktiga, trampar mer sällan och tar bättre hand om sina grisar än äldre suggor (figur 1). Även om omgångsgrisning tillämpas kan det i början av en grisningsomgången vara svårt att hitta 1
Dräktighetstid 11, 11 Dräktighetstid 114, 114 <8 8 9 11 12 13 14 >14 Antal födda Figur 4. Dräktighetstidens längd och kullstorlek, kullar, JBT s försöksbesättning. lämpliga mottagarsuggor till övertaliga grisar, p g a att stora kullar tenderar att födas något tidigare än mindre (figur 4). För att lösa problemet med stora kullar och avsaknad av mottagarsuggor i början av en grisningsomgång har i en pilotstudie testats en metod där grisarna i stora kullar delas in i subgrupper och dessa subgrupper roteras till/från suggan inom kull på lämpligt sätt. Grisar som fått ordentligt med råmjölk klarar att vara borta från suggan 8-16 timmar. Finns det underpriviligierade grisar (svaga, underviktiga eller fläkta ) i kullen bör dessa utgöra en subgrupp, som ständigt får vara kvar hos suggan. I pilotförsöket ingick totalt kullar med 13 levande födda grisar; i av kullarna gjordes inga kullutjämningar (kontroll) medan grisarna i övriga kullar (försök) delades in i 4 subgrupper per kull. Tre av subgrupperna (grupp 1-3) roterades runt hos modern under minst 3 dygn efter grisningen, medan subgrupp 4 hela tiden fanns kvar hos suggan. Efter slutförda rotationer flyttades en av subgrupperna till annan sugga. Resultaten (figur ) visade att det kan vara en framgångsrik åtgärd att i stora kullar bilda subgrupper av vitala grisar som roteras till/från suggan inom kull till dess det finns en lämplig mottagarsugga. Dessa preliminära studier fortsättes med syfte att utveckla enkla tekniker för praktisk hantering av övertaliga grisar. 6 Försök 4 3 Kontroll Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Små - alltid kvar Stora - alltid kvar Små Stora Figur. Pilotförsök med inom kull rotation, smågrisdödlighet i försöks- och kontrollkullar. 126
Referenser Ahlmann, K., Svendsen, J. & Bengtsson, A-C. 1983. Nyfödda grisars rektaltemperatur under olika miljöförhållanden. Sveriges Lantbruksuniversitet. Inst. för lantbrukets byggnadsteknik, Rapport 31. Lund. Beynon, N. 1997. Ten ways to foster piglets! Pig International, volym 27, nr -3. Mogren, A.. Mjölkautomatens användande i svensk smågrisproduktion. Sveriges Lantbruksuniversitet, Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi, Examensarbete 1998/:1. Alnarp. Olsson, A-C. & Svendsen, J. 1989. Grisningsförlopp och moder-avkomma-samspel i olika inhysningssystem. Sveriges lantbruksuniversitet, Inst. för lantbrukets byggnadsteknik, Rapport 6. Lund. Olsson, A-C. & Svendsen, J. 1999. Den nyfödda grisen; förbättrad smågrisproduktion genom minskade förluster. Del I. Olika orsaker till att spädgrisar dör. Sveriges Lantbruksuniversitet, Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi. Alnarp. Olsson, A-C. & Svendsen, J. 1999. Den nyfödda grisen; förbättrad smågrisproduktion genom minskade förluster. Del II. Skötselåtgärder och omhändertagande av sugga och smågrisar. Sveriges Lantbruksuniversitet, Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi. Alnarp. Pedersen, L. 1994. Stress og det sociale miljøs betydning for brunst- og parringsforløb hos svin. Den Kgl. Veterinær- og Landbohøjskole, Institut for Husdyrbrug og Husdyrsundhed. Ph. D. afhandling. København. Samuelsson, A.. Praktiska tips för ett stort antal producerade smågrisar per årssugga. Inventering av skötselinsatser för ett stort antal producerade smågrisar per årssugga. Sveriges Lantbruksuniversitet, Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi, Examensarbete 1998/:74. Alnarp. Ögge, K.. Insatser för att få ett större antal producerade grisar per sugga. Sveriges Lantbruksuniversitet, Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi, Examensarbete 1998/:93. Alnarp. 127