U 85/2008 rd. I enlighet med 96 2 moment i grundlagen översändes till riksdagen följande förslag av Europeiska gemenskapens kommission:

U 85/2008 rd Statsrådets skrivelse till Riksdagen om förslag till beslut av rådet (interimsavtal om ekonomiskt partnerskap, EPA) I enlighet med 96 2 moment i grundlagen översändes till riksdagen följande förslag av Europeiska gemenskapens kommission: Kommissionens förslag 18.9.2008 till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan Kommissionens förslag 18.9.2008 till rådets beslut om ingående av interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADCstaterna, å andra sidan Kommissionens förslag 30.9.2008 till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet om fastställande av en ram för ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och partnerstaterna i östafrikanska gemenskapen, å andra sidan Kommissionens förslag 30.9.2008 till rådet beslut om ingående av avtalet om fastställande av en ram för ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och partnerstaterna i östafrikanska gemenskapen, å andra sidan Kommissionens förslag 16.12.2008 till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av interimsavtalet om upprättande av en ram för ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan stater i östra och södra Afrika, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan Kommissionens förslag 16.12.2008 till rådets beslut om ingående av interimsavtalet om upprättande av en ram för ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan stater i östra och södra Afrika, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan Kommissionens förslag 16.12.2008 till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan Kommissionens förslag 16.12.2008 till rådets beslut om ingående av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan Helsingfors den 29 januari 2009 Utrikesminister Alexander Stubb Ambassadrådet Harri Sallinen 294415

2 U 85/2008 rd UTRIKESMINISTERIET PROMEMORIA STATSRÅDETS SKRIVELSE TILL RIKSDAGEN OM FÖRSLAG TILL BESLUT AV RÅDET (INTERIMSAVTAL OM EKONOMISKT PARTNERSKAP MED SADC, EAC, ESA OCH STILLAHAVSSTATERNA, EPA) 1 Bakgrund Det s.k. Cotonou-avtalet eller det i juni 2000 undertecknade partnerskapsavtalet mellan länder i Afrika, Karibien och Stilla havet (nedan AKS-staterna) samt Europeiska gemenskapen (EG) trädde i kraft i april 2003. Cotonou-avtalet utgör grunden för relationerna mellan Europeiska unionen (EU) och AKS-staterna. Målet är att utveckla samarbetet mellan EU och AKS-staterna genom att främja en hållbar utveckling och en smidig och stegvis integrering i världsmarknaden samt för att minska fattigdomen. Genom Cotonou-avtalet kom man överens om en särskild handelsordning som är fördelaktig för AKS-staterna. På grund av att arrangemangen tillät en specialbehandling av AKS-staterna behövdes dispens av Världshandelsorganisationen (WTO). Detta beviljades till utgången av år 2007 och dessförinnan skulle EU och de områden som bildades av AKS-staterna ingå partnerskapsavtal som stämde överens med WTO:s bestämmelser (Economic Partnership Agreements, nedan EPA-avtalen). Största delen av AKS-staterna är medlemmar i WTO. Bland de AKS-stater som sökt om medlemskap i WTO märks Bahama, Komorerna, Ekvatorialguinea, Etiopien, Liberia, São Tomé och Príncipe. Bland de minst utvecklade staterna utanför WTOsystemet finns tillsvidare Eritrea, Kiribati, Somalia, Östtimor och Tuvalu. EPA-avtalen skulle upphäva den i Cotonou-avtalet definierade specialbehandlingen av AKS-staterna och ersätta de delar i Cotonou-avtalet som berör handeln. EPA-avtalen skulle dessutom fastslå ramarna för utvecklingssamarbetet, vars avsikt är att stärka AKS-staternas nationella ekonomier och deras kapacitet. EU:s råd godkände i juni 2002 ett mandat för kommissionen att förhandla om EPAavtal mellan EG, dess medlemsstater samt de av AKS-staterna bildade förhandlingsgrupperna. AKS-staternas förhandlingsgrupper representerar Centralafrika, Västafrika, östra och södra Afrika, samfundet i det sydliga Afrika, Karibien och Stilla havet. Staterna i östra och södra Afrika kan emellertid ingå två separata EPA-avtal: avtalet för samfundet i östra Afrika (East African Community, EAC) och avtalet för staterna i östra och södra Afrika (Eastern and Southern Africa States, ESA). EPA-förhandlingarna har inte avancerat i enlighet med den ursprungliga tidtabellen, utan vid utgången av år 2007 var det enbart med den karibiska förhandlingsgruppen som man kunnat parafera ett fullständigt EPAavtal. När den av WTO beviljade dispensen för AKS-länderna om mestgynnadnationsklausul upphörde i slutet av år 2007, förestod för de länder, som inte klassificerats som s.k. LDC-länder (Least Developed Countries, minst utvecklade länder) en övergång till den allmänna behandlingen inom EU:s allmänna tullpreferenssystem (Generalised System of Preferences, GSP). De tullättnader som erbjuds i detta system är sämre än de lättnader som beviljats AKS-länderna för en handelsordning inom ramen för Cotonou-avtalet. (Detta gäller inte LDC-länderna, ty de får inom ramen för GSP:s Everything But Arms EBA-arrangemang i varje fall ett tullfritt och kvotfritt bemötande inom EU:s marknadsområde.) Mot slutet av år 2007 uppkom ett särskilt behov av att trygga de icke-ldcländernas fortsatta export till EU-området. När det blev uppenbart att förhandlingarna om ett egentligt EPA-avtal kunde slutföras före utgången av år 2007 bara med den karibiska förhandlingsgruppen, paraferade kommissionen och en del AKS-länder (framför allt de icke-ldc-länderna) som en temporär lösning i december 2007 de s.k. interimistiska EPA-avtalen i avsikt att fortsätta förhandlingarna om de egentliga EPA-avtalen. De AKS-länder som paraferat de interimistiska

U 85/2008 rd 3 EPA-avtalen kunde dra nytta av den av EU:s råd den 20 december 2007 givna förordningen om tillträde till marknaderna (Rådets förordning (EU) Nr 1528/2007), varmed EU unilateralt och före ikraftträdandet av EPAavtalen förverkligade sitt erbjudande i EPAförhandlingarna om tillträde till marknaderna för AKS-staterna. Genom förordningen om marknadstillträde liberaliserade EU, räknat från den 1 januari 2008, importen från AKSländerna till EU-området (frånsett vapen), undantagandes ris och socker för vilka särskilda övergångstider fastslogs. De övriga AKS-staterna förblev utanför tillämpningsområdet för förordningen och övergick till det allmänna bemötandet inom GSP eller till kretsen av de LDC-länder som omfattades av EBA-arrangemanget. De interimistiska EPAavtalen notifieras till WTO efter det att de undertecknats. Syftemålet med de egentliga EPA-avtalen är att stegvis och kontrollerat liberalisera handeln mellan AKS-länderna och EU. Man strävar genom avtalen att utveckla investeringsmiljön i AKS-länderna och verksamhetsmöjligheterna för den privata sektorn. Viktiga element i dessa är att stöda regional integration, ekonomiskt samarbete och god förvaltning samt att skapa ett regelverk för en effektiv, förutsägbar och transparent handel och investeringar. Avtalen innehåller delar gällande utvecklingssamarbete i syfte att stödja en minskning av fattigdomen i AKSländerna och att slutligen eliminera den i enlighet med hållbar utveckling och FN:s millenniemålsättning. I det följande redogörs för förhandlingsläget gällande de interimistiska EPA-avtalen med samfundet för stater i det sydliga Afrika (Southern African Development Community, SADC), det östafrikanska samfundet (East African Community, EAC), staterna i östra och södra Afrika (Eastern and Southern Africa States, ESA) och med Stillahavsstaterna. 2 Avtalsförhandlingarna och behandlingen av avtalen i EU De interimistiska EPA-avtalen paraferades med enskilda AKS-länder eller med grupper bestående av AKS-länder. Avsikten är emellertid att de egentliga EPA-avtalen skall ingås mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater samt de skilda EPAförhandlingsgrupperna och inte med enskilda AKS-länder. De interimistiska avtalen skapar grunden för de kommande egentliga EPAavtalen. Till EPA-förhandlingsgruppen för samfundet för stater i det sydliga Afrika (SADC) hör Angola, Botswana, Lesotho, Moçambique, Namibia och Swaziland. Av dessa är Angola, Lesotho och Moçambique LDC-länder. Inom SADC-gruppen paraferade alla utom Angola det interimistiska EPA-avtalet Angola meddelade att det ansluter sig först till det kommande egentliga EPA-avtalet. Botswana, Lesotho, Moçambique och Swaziland paraferade efter överläggningar avtalet 23.11.2007 och Namibia 12.12.2007 på villkor att man i det egentliga avtalet kan nå enighet om de bekymmer som landet framfört. Sydafrika, som inte hör till Cotonou-avtalet, men som är ett SADC-land, har en skild handelsordning med EU (Trade, Development and Cooperation Agreement, TDCA). Tidvis under EPAförhandlingarnas gång har man ansett det som en möjlighet att även Sydafrika skulle ansluta sig till det kommande egentliga EPAavtalet för SADC. Det östafrikanska samfundet (EAC) och staterna i östra och södra Afrika (ESA) hörde ursprungligen till samma EPA-förhandlingsgrupp, men de paraferade separata interimistiska EPA-avtal. EAC-avtalet paraferades 23.11.2007 av Burundi, Kenya, Ruanda, Tanzania och Uganda. Av dessa är samtliga utom Kenya LDC-länder. Seychellerna och Zimbabwe paraferade ESA-avtalet 28.11.2007, Mauritius 4.12.2007 samt Komorerna och Madagaskar 11.12.2007. Zambia paraferade de tillämpliga delarna av ESA-avtalet 28.11.2007. Komorerna, Madagaskar och Zambia är LDC-länder. De sex LDC-länder som valde att inte ansluta sig till de interimistiska avtalen med EAC eller ESA var Djibouti, Eritrea, Etiopien, Malawi, Somalia och Sudan. Till Stillahavsstaternas EPA-förhandlingsgrupp hör Cooköarna, Fiji, Öst-Timor, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Niue, Palau, Papua Nya Guinea, Salomonöarna, Samoa, Tonga, Tuvalu och Vanuatu. Av dessa hör Öst-Timor, Kiribati, Samoa,

4 U 85/2008 rd Salomonöarna, Tuvalu och Vanuatu till LDC-länderna. Inom Stillahavsgruppen paraferade republiken Fiji och Papua Nya Guinea det gemensamma interimistiska EPA-avtalet 29.11.2007. EG-kommissionen ställde mot slutet av år 2008 följande förslag till rådet: 18.9.2008 förslagen KOM(2008) 562 slutligt och KOM(2008) 565 slutligt om undertecknande och provisorisk tillämpning samt om ingående av ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap mellan EG och dess medlemsstater samt fördragsstaterna för ekonomiskt partnerskap inom SADC. 30.9.2008 förslagen KOM(2008) 521 slutligt och KOM(2008) 522 slutligt om undertecknande och provisorisk tillämpning samt om ingående av ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap mellan EG och dess medlemsstater samt fördragsstaterna för ekonomiskt partnerskap inom det östafrikanska samfundet. 16.12.2008 förslagen KOM(2008) 863 slutligt och Kom(2008) 861 slutligt om undertecknande och provisorisk tillämpning samt om ingående av ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap mellan stater i östra och södra Afrika samt EG och dess medlemsstater. 16.12.2008 förslagen KOM(2008) 858 slutligt och KOM(2008) 857 slutligt om undertecknande och provisorisk tillämpning samt ingående av ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap mellan EG och Stillahavsstaterna. När förslagen om undertecknande och provisorisk tillämpning har behandlats i rådets AKS-arbetsgrupp fattar rådet beslut härom. Avsikten är att fatta ifrågavarande beslut under början av år 2009. Besluten om att ingå dessa fördrag kommer att behandlas i rådet först efter det att avtalen är undertecknade. 3 Det huvudsakliga innehållet i fördragen 3.1 Allmänt I motsats till de egentliga EPA-avtalen innehåller de interimistiska EPA-avtalen inte t.ex. bestämmelser om servicehandel eller om etablering av företag. För dessas del bekräftas i de interimistiska EPA-avtalen enbart WTO-förbindelserna och man överenskommer om att fortsätta förhandlingarna. De interimistiska avtalen är sålunda i första hand frihandelsavtal rörande varuhandel. Avtalen innehåller också andra bestämmelser syftande till att underlätta handeln samt dessutom bestämmelser gällande utvecklingssamarbete och institutionella strukturer. Häri ingår emellertid inte några egentliga nya bestämmelser om biståndssamarbetets nivå eller programmering. Utvecklingssamarbetet finansieras primärt via Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Huvudprincipen för avtalsförhandlingarna har varit att särdragen och behoven för ettvart område beaktas i avtalen dock så att inte en EPAförhandlingsgrupp gynnas på en annans bekostnad. I det följande redogörs mer detaljerat för innehållet i de interimistiska EPAavtalen med SADC, EAC, ESA och Stillahavsstaterna. 3.2 Det interimistiska avtalet om ekonomiskt partnerskap med SADC Genom avtalet inrättas ett frihandelsområde i enlighet med konventionen om tulltariffer och handel (GATT-avtalet 1994) och i synnerhet dess artikel XXIV. Avtalet innehåller dessutom bestämmelser om utvecklingssamarbete, förenkling av tullbehandling och handel, tekniska hinder för handeln, hälsovårds- och växtskyddsaktiviteter, löpande betalningar och kapitalrörelser samt om institutionella strukturer angående verkställighet av avtalet. Man strävar genom avtalet efter att minska fattigdomen i enlighet med principerna om hållbar utveckling, millenniummålen för bistånd samt i Cotonou-avtalet. Målet är att främja den regionala integrationen inom SADC och att utforma en regleringsram för handel och investeringar parterna emellan. Avtalet främjar SADC-partens investeringar och den privata sektorns initiativ och stöder SADC:s anbudskapacitet och konkurrensförmåga för att effektivera den ekonomiska tillväxten. Den regionala samgången öppnar större ekonomiska möjligheter för SADCparten och främjar dess integrering i världs-

U 85/2008 rd 5 ekonomin. Verkställigheten av avtalet stöds med hjälp av utvecklingssamarbete och i detta är Europeiska utvecklingsfondens (EUF) roll central. Medlemsstaterna i EU stöder dessutom envar utvecklingssamarbetet i enlighet med sin biståndspolitik, som stöder verkställigheten av avtalet i SADC-länderna. Parterna överenskommer om att fortsätta underhandlingarna on en utvidgning av tilllämpningsområdet för avtalet. De förhandlar om undermomenten gällande en stegvis liberalisering av servicehandeln samt slutför förhandlingarna om kapitlet om investeringar i avtalet. Parterna påbörjar förhandlingarna om konkurrens och offentlig upphandling sedan när den regionala beredskapen är tillräcklig. EG-parten ger åt SADC-parten det behövliga tekniska biståndet för att främja förhandlingarna och verkställigheten av ett helhetsavtal. Varuhandel Avtalet syftar till att förenkla definitionen av produkternas ursprung och förbinder parterna till att fortsätta samarbetet om att utveckla ursprungsbestämmelserna, underlätta varornas rörlighet samt begränsa eller avskaffa importtullar, extra skatter och betalningar för varor. Ursprungsfrågorna är noggrant fastslagna i protokoll 1. Den allmänna principen i avtalet är att främja hemmamarknaden och förhindra beskattning av importen. Sedan avtalet trätt i kraft får man inom handeln parterna emellan inte ta i bruk nya tullar för tullbefriade varor eller höja de nu tillämpade tullarna. Under exceptionella förhållanden kan SADC-parten motivera ett särskilt behov av intäkter för att trygga verksamhetsområden i början av sin utveckling eller miljön och kan då tillämpa temporära skatter eller avgifter för en begränsad mängd produkter. EG-parten ger med vissa undantag en tullfri och kvotfri behandling åt produkter som härstammar från SADC-partens område. SADC-parten beviljar åt EG-parten ett stegvist tillträde till sina marknader i enlighet med i avtalet fastslagna detaljer och gällande ungefär 80 % av importen av varor som härstammar från EG-området. I enlighet med avtalet bör EG-parten bevilja privilegierad behandling ( more favourable treatment ) åt SADC-parten, ifall EG-parten ingår ett frihandelsavtal med en tredje part. Även SADC-parten bör bevilja EG-parten privilegierad behandling, ifall SADC-parten ingår ett frihandelsavtal med en ur handelns synvinkel viktig ekonomi. Skyddsåtgärder för handeln Om parternas åtgärder beträffande dumpning eller utjämning stadgas i WTO-avtalen. I det interimistiska avtalet fastslås att vissa skyddsåtgärder kan tillämpas restriktivt, ifall importen av en produkt från endera partens område till den andra partens område ökar så mycket och under sådana förhållanden, att importen förorsakar allvarliga samhälleliga problem eller ekonomiska störningar. I enlighet med avtalet kan man på importprodukter som härstammar från den andra partens område inte tillämpa andra interna skatter eller avgifter än de som tillämpas på motsvarande inhemska produkter. Importprodukter som härstammar från den andra partens område bör beviljas en lika förmånlig behandling som motsvarande inhemska produkter. Parterna samarbetar (bl.a. administrativt) om tullförfarandet och harmoniserar tullagstiftningen och tullprocedurerna i enlighet med internationella avtal och standarder. Parterna utvecklar ändamålsenliga transitoarrangemang för transport av produkter genom sina områden. Dessutom tillsätter de en av representanter för bägge parter sammansatt särskild kommitté för att underlätta tullprocedurer och handel. Parterna bekräftar sin förbindelse i WTO:s avtal om tekniska hinder för handeln. De främjar en ömsesidig marknadskännedom och tillträde till marknaderna. De bekräftar sina förbindelser till avtalen om internationella hälsovårds- och växtskyddsåtgärder. De strävar efter att harmonisera hälsovårds- och växtskyddsstandarder till exempel för fisk-, nötkötts- och vegetabiliska produkter. Löpande avgifter och kapitalrörelser Parterna tillåter löpande betalningar dem emellan i fritt konvertibla valutor. Om emellertid betalningar och kapitalrörelser parterna emellan i undantagsförhållanden förorsakar

6 U 85/2008 rd eller hotar att förorsaka allvarliga följder för förverkligandet av penning- eller valutakurspolitiken kan parterna komma överens om att i begränsad utsträckning vidtaga temporära skyddsåtgärder i anslutning till kapitalrörelserna. Lösning av tvister och institutionella bestämmelser Parterna bedriver myndighets- och administrativt samarbete för att förhindra sådant som strider mot bestämmelserna vid implementerandet av avtalet. I avtalet finns ett särskilt kapitel, vari i detalj fastslås hur parterna löser eventuella oenigheter i tolkningen och implementeringen av avtalet. Primärt används en medlare och skiljemansförfarande för lösning av tvister. För avtalet tillsätts ett gemensamt råd där bägge parterna är representerade. Detta övervakar och administrerar verkställigheten av avtalet, följer med handeln parterna emellan, fattar bindande beslut för parterna bl.a. angående förändringar av ursprungsbestämmelserna och utvärderar inverkningarna av avtalet. Det gemensamma rådet består av representanter för staterna i SADC-parten samt av medlemmar från rådet och kommissionen. Det gemensamma rådet bistås av en handels- och utvecklingskommitté med representanter för bägge parter. Handels- och utvecklingskommittén kan tillsätta tekniska grupper som bistånd. Kommittén ger bland annat rekommendationer till det gemensamma rådet om frågor rörande lösning av tvister eller om frågor rörande handeln. Slutbestämmelser och undantag Bestämmelserna i avtalet hindrar inte parterna från att vidtaga åtgärder som är absolut nödvändiga såsom att trygga den allmänna moralen, säkerheten och ordningen. Avtalet förpliktar inte parterna till att bevilja den andra parten ett bemötande som är gynnsammare än det bemötande som tillämpas av vardera parten som en del av dess egen regionala integrationsprocess. Ett sådant eventuellt gynnsammare bemötande, som någon av SADC:s stater i avtalet om ekonomiskt bistånd med stöd av avtalet beviljar EG-parten, bör också omfatta alla andra SADC-stater i avtalet om ekonomiskt bistånd. Enligt artikel 103 i avtalet skall man i de fall när bestämmelserna i det interimistiska SADC-avtalet och bestämmelserna i del III avdelning II i Cotonou-avtalet står i strid med varandra tillämpa bestämmelserna i det interimistiska SADC-avtalet. Detta gäller dock inte bestämmelserna angående utvecklingssamarbete. 3.3 Det interimistiska avtalet om ekonomiskt bistånd med EAC Genom avtalet inrättas ett frihandelsområde i enlighet med konventionen on tulltariffer och handel (GATT-avtalet 1994) och i synnerhet dess artikel XXIV. EAC-avtalet innehåller dessutom stadganden gällande andra ursprungsbestämmelser än tariffåtgärder, skyddsåtgärder för handeln och lösning av tvister. Avtalet innehåller också bestämmelser angående fiskerinäringen samt bestämmelser angående administrativa och institutionella strukturer. Till de institutionella stadgandena hör grundandet av ett råd för avtalet om ekonomiskt bistånd, som består av representanter för parterna och som svarar för tillämpningen av avtalet. Avsikten med avtalet är att främja det ekonomiska samarbetet parterna emellan, stöda ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Målet är att främja EAC-ländernas regionala integrering samt deras stegvisa integrering i världsekonomin med beaktande av de egna utvecklingsmålen och principerna i Cotonouavtalet. Genom avtalet skapas en regleringsram för handel parterna emellan och för investeringar. Avtalet främjar EAC-partens investeringar och initiativ från den privata sektorn samt stöder anbudskapaciteten och konkurrensförmågan för att effektivera den ekonomiska tillväxten. Implementeringen av avtalet stöds med hjälp av utvecklingssamarbetet och i detta är Europeiska utvecklingsfondens (EUF) roll central. Dessutom kan medlemsstaterna i EU med hjälp av utvecklingssamarbetet stöda verkställigheten av avtalet. Enligt avtalet skall parterna fortsätta sina förhandlingar om en utvidgning av tillämpningsområdet för avtalet. De fortsätter förhandlingarna om följande ärenden: tullförfa-

U 85/2008 rd 7 randen och underlättande av handeln, de i förhandlingarna tillsvidare olösta frågorna rörande handel och marknadstillträde (inkl. ursprungsbestämmelserna), tekniska handelshinder, hälsovårds- och växtskyddsåtgärder, servicehandel, konkurrenspolitik, investeringar och utveckling av den privata sektorn, miljö och hållbar utveckling, industriella och copyrighträttigheter, öppenhet i offentlig upphandling, lantbruk, lösning av tvister och institutionella arrangemang, ekonomiskt och biståndssamarbete samt andra frågor som parterna anser att bör behandlas. Varuhandel och skyddsåtgärder för handeln EG-parten ger inom sina marknader ett tullfritt och kvotfritt bemötande åt varor som härstammar från ECA-parten, frånsett några undantag. EAC-parten beviljar EG-parten ett stegvist tillträde till sina marknader i enlighet med i avtalet fastslagna enskildheter och omfattande ca 80 % av importen av produkter från EG-området. Genom avtalet främjas ömsesidiga möjligheter för tillträde till marknaderna och varornas fria rörlighet bl.a. genom att begränsa eller avskaffa importtullar och extra skatter för varor. Den allmänna principen är att skydda produkter från hemmamarknaden och att förhindra beskattning av importen. Enligt avtalet bör importvaror från den andra parten beviljas ett lika förmånligt bemötande som för motsvarande inhemska produkter. I WTO-avtalen bestäms om tillämpning av åtgärder gällande dumpning och utjämning för parterna. Vissa skyddsåtgärder kan tillämpas begränsat, ifall import av någon produkt från endera parten förorsakar allvarliga samhälleliga problem eller ekonomiska störningar. Genom avtalet förenklas definitionen av produkternas ursprung. Frågor om ursprungsbestämmelser har i detalj definierats i avtalets protokoll 1 och dessa kan granskas och utvecklas ytterligare för ett slutligt vidare EPA-avtal. Sedan avtalet trätt i kraft skall man inte längre i handeln mellan parterna ta i bruk nya tullar för tullbefriade produkter och inte heller höja de nu tillämpade tullsatserna. Under exceptionella förhållanden, om penningens värde är allvarligt hotat, eller om EAC-parten kan motivera ett särskilt behov av intäkter för att skydda verksamhetsområden i utveckling, kan ECA-parten tillämpa temporära skatter eller avgifter för en begränsad mängd produkter. Enligt avtalet bör EG-parten bevilja EACparten privilegierat bemötande ( more favourable treatment ), ifall EG-parten ingår ett fördelaktigare frihandelsavtal med en tredje part. Även EAC-parten bör bevilja EG-parten privilegierat bemötande, ifall den ingår ett fördelaktigare frihandelsavtal med en ur handelns synvinkel viktig ekonomi. Detta gäller dock inte avtal som EAC ingår med AKSländerna eller med andra afrikanska länder eller regioner. Fiskerifrågor Fiskerinäringen är en viktig inkomstkälla för EAC-parten. Fiskerinäringen intresserar bägge parter och parterna förbinder sig att utöva ett hållbart samarbete inom området. Målet för samarbetet är att främja den regionala och internationella handeln inom fiskerinäringen, öka investeringar, utveckla produktivitet och konkurrensförmåga, utveckla produktionskedjor och förädling samt bygga upp EAC:s kapacitet beträffande marknadskraven och produktstandarder för fiskerinäringen och att främja en hållbar utveckling av EAC:s fiskerihushållning. Undantag, lösning av tvister och institutionella arrangemang Bestämmelserna i avtalet hindrar inte parterna från att vidta sådana skyddsåtgärder, som är absolut nödvändiga, bl.a. för att skydda den allmänna moralen, säkerheten och ordningen. Parterna utövar tjänstemanna- och administrativt samarbete och informerar bl.a. om frågor rörande marknadskännedom och ursprungsbestämmelser samt för att förhindra regelbrott i verkställigheten av avtalet. Parterna löser eventuella tvister i tolkningen och tillämpningen av avtalet i första hand genom skiljemannaförfarande. Genom fördraget tillsätts ett råd för avtalet om ekonomiskt bistånd, där bägge parter är företrädda. Rådet övervakar och administrerar verkställigheten av avtalet. Dessutom tillsätts en särskild kommitté för tullsamarbete,

8 U 85/2008 rd där bägge parter är företrädda. Denna övervakar bl.a. frågor om ursprungsbestämmelser och erbjuder ett forum för diskussioner om tullfrågor. Enligt artikel 49 i avtalet tillämpas i de fall, då bestämmelserna i EAC:s interimistiska avtal står i konflikt med bestämmelserna i del III avdelning II av Cotonou-avtalet, stadgandena i EAC:s interimistiska avtal. Detta gäller dock inte bestämmelserna angående utvecklingssamarbete. 3.4 Det interimistiska avtalet om ekonomiskt bistånd med ESA Avtalet med ESA innehåller åtgärder som är av nöden för att grunda ett frihandelsområde som är förenligt med bestämmelserna i artikel XXIV i GATT-avtalet 1994. Dessutom innehåller ESA-avtalet stadganden som bl.a. berör andra ursprungsbestämmelser än de som gäller tariffåtgärder, skyddsåtgärder för handeln och lösning av tvister. Avtalet omfattar också administrativa och institutionella bestämmelser rörande fiskerinäring och utveckling. De institutionella bestämmelserna omfattar tillsättandet av en kommitté för avtalet om ekonomiskt bistånd, som består av representanter för parterna och som svarar för implementeringen av avtalet. Målet för avtalet är att främja det ekonomiska samarbetet parterna emellan, minska fattigdomen och främja integreringen av ESA-parterna och en stegvis integrering i världsekonomin med beaktande av de egna utvecklingsmålen och principerna i Cotonou-avtalet. Avtalet skapar en regleringsram för handeln parterna emellan och för investeringar. Avtalet främjar ESA-partens investeringar och den privata sektorns initiativ samt stöder ESA:s utbudskapacitet och konkurrensförmåga för en effektivering av den ekonomiska tillväxten. Parterna har överenskommit om att fortsätta förhandlingarna om en utvidgning av tilllämpningsområdet för avtalet. De fortsätter förhandlingarna om följande frågor: tullförfaranden och underlättande av handeln, förhandlingar om de ännu olösta frågorna om handel och marknadstillträde (inkl. frågor om ursprungsbestämmelser och skyddsåtgärder för handeln), tekniska hinder för handeln, hälsovårds- och växtskyddsåtgärder, servicehandel, konkurrenspolitik, investeringar och utveckling av den privata sektorn, miljön och en hållbar utveckling, industriella och copyrighträttigheter, öppenheten i offentlig upphandling, lantbruk, löpande betalningar och kapitalavgifter, utvecklingsfrågor, samarbete och en dialog om god förvaltning rörande beskattning och juridik, lösning av tvister och institutionella arrangemang samt andra frågor som parterna anser att bör behandlas. Varuhandel och skyddsåtgärder för handeln EG-parten ger med vissa undantag en tullfri och kvotfri behandling åt produkter som härstammar från ESA-partens område. ESAparten beviljar åt EG-parten ett stegvist tillträde till sina marknader i enlighet med i avtalet fastställda detaljer och gällande ungefär 80 % av importen av varor som härstammar från EG-området. Avtalet främjar ett ömsesidigt tillträde till marknaderna och varornas fria rörlighet bl.a. genom att begränsa eller avskaffa importtullar och extra avgifter. Den allmänna principen är att skydda hemmamarknadsprodukterna och att förhindra beskattning av importen. Enligt avtalet bör importvaror som härstammar från den andra partens område beviljas ett lika förmånligt bemötande som motsvarande inhemska produkter. Om parternas åtgärder beträffande dumpning eller utjämning stadgas i WTOavtalen. Vissa skyddsåtgärder kan tillämpas i begränsad utsträckning, ifall import av en produkt från den andra partens område förorsakar allvarliga samhälleliga problem eller ekonomiska störningar. Genom avtalet förenklas definierandet av ursprunget för produkterna. Frågor gällande ursprungsbestämmelser är definierade i detalj i avtalets protokoll 1 och dessa kan granskas och ytterligare utvecklas för det egentliga vidare EPA-avtalet. Sedan avtalet trätt i kraft bör man inte ta i bruk nya tullar för tullbefriade varor och nuvarande tullar får inte heller höjas. Under exceptionella förhållanden, ifall ESA-parten kan motivera ett särskilt behov av intäkter för att skydda utvecklingen av verksamhetsområden i sin begynnelse eller för att starta inhemsk produktion, kan ESAparten tillämpa temporära skatter eller avgifter för en begränsad mängd produkter med

U 85/2008 rd 9 tillstånd av den genom avtalet inrättade EPAkommittén. Enligt avtalet bör EG-parten bevilja privilegierat bemötande ( more favourable treatment ) åt ESA-parten, ifall EG-parten ingår ett förmånligare frihandelsavtal med en tredje part. Även ESA-parten bör bevilja EGparten privilegierat bemötande, ifall ESAparten ingår ett förmånligare frihandelsavtal med en ur handelns synvinkel viktig ekonomi. Detta gäller inte avtal som ESA ingår med andra afrikanska länder eller områden. Fiskerifrågor Fiskerinäringen är en viktig inkomstkälla för ESA-parten. Fiskerinäringen intresserar bägge parter och parterna förbinder sig till ett hållbart samarbete inom branschen. Målet för samarbetet är att främja regional och internationell handel inom branschen, främja en hållbar utveckling av fiskerinäringen inom ESA, öka investeringarna inom branschen, utveckla dess produktivitet och konkurrensförmåga, utveckla produktionskedjor och förädling samt bygga upp ESA:s kapacitet angående marknadskrav och produktstandarder inom fiskerinäringen. Utvecklings- och ekonomiskt samarbete I ESA-avtalet ingår ett mycket omfattande avsnitt om ekonomiskt och utvecklingssamarbete, enligt vilket stöd åt verkställigheten av avtalen, s.k. EPA-stöd, starkt prioriteras. Grunden för samarbetet bör vara ESA:s egen utvecklingsstrategi samt en utvecklingsmatris, som påträffas i avtalets bilaga IV. Framstegen inom samarbetet kommer regelbundet att bedömas på i avtalet definierat sätt. Biståndssamarbete som stöder implementeringen av avtalet finansieras via Europeiska utvecklingsfonden (EUF), genom instrument som finansieras via EU:s budget samt eventuellt genom medlemsstaternas eller andra donatorers bilaterala stöd. EUF:s roll i biståndet är central. Som föremål för samarbete och stöd upptas i synnerhet följande frågor: regional integrering, ESA-ländernas förhandlingskapacitet, handelslagstiftning, information, stöd åt institutioner, forskning och innovationer, anpassning till en eventuell minskning av produktionen inom vissa sektorer till följd av konkurrens, anpassning till eventuella minskningar av statens intäkter till följd av minskade tullintäkter, utveckling av den privata sektorn (näringslivet och industrin, mikroföretag samt små och medelstora företag, gruvverksamhet, mineralindustri och turism), utveckling av infrastrukturen (transport, energi samt kunskaps- och kommunikationsteknologi), miljö och naturresurser (vattentillgångar och biodiversitet), lantbruk, fiskeri, service och andra handelsfrågor (investeringar, konkurrens, andligt kapital och copyrightfrågor, standarder, underlättande av handeln och statistik). Undantag, lösning av tvister och institutionella arrangemang Bestämmelserna i avtalet hindrar inte parterna från att vidta åtgärder, som är absolut nödvändiga bl.a. för att skydda den allmänna moralen, säkerheten och ordningen. Parterna bedriver tjänstemanna- och administrativt samarbete och informerar bl.a. i frågor rörande marknadskännedom och ursprungsbestämmelser samt för att förhindra regelvidrigheter i implementeringen av avtalet. Parterna löser eventuella oenigheter gällande tolkningen och tillämpningen av avtalet i första hand genom skiljemannaförfarande. Enligt avtalet tillsätts en kommitté för avtalet om ekonomiskt bistånd där bägge parter är representerade. Kommittén övervakar och administrerar verkställigheten av avtalet. Enligt artikel 65 i avtalet skall man i de fall när bestämmelserna i det interimistiska ESAavtalet och bestämmelserna i del III avdelning II i Cotonou-avtalet står i strid med varandra tillämpa bestämmelserna i det interimistiska ESA-avtalet. Detta gäller dock inte bestämmelserna rörande utvecklingssamarbete. Zambias anslutning till ESA-avtalet och till förordningen om marknadstillträde År 2007 kunde man inte nå enighet om Zambias anbud om marknadstillträde, även om Zambia 28.11.2007 till tillämpliga delar paraferade ESA:s interimistiska EPA-avtal.

10 U 85/2008 rd Europeiska gemenskapen och republiken Zambia avslutade 30.9.2008 sina förhandlingar angående Zambias anbud om marknadstillträde enligt WTO:s bestämmelser. I anbudet om marknadstillträde ingår detaljerade uppgifter om EU-importen till Zambia. I och med överenskommelsen om Zambias anbud om marknadstillträde medtogs Zambia i december 2007 i rådets förordning Nr 1528/2007 bilaga 1 och Zambia kommer sålunda med i ESA-områdets interimistiska EPA-avtal också för varuhandelns del. 3.5 Stillahavsstaternas interimistiska EPA-avtal Stillahavsstaternas interimistiska EPAavtal är undantagsvis ett avtal bara mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsparten. Det är sålunda ett avtal som enbart innehåller stadganden hörande till gemenskapens kompetens. Stillahavsavtalet innehåller åtgärder, som är behövliga för att grunda ett frihandelsområde som är i enlighet med bestämmelserna i GATT-avtalet 1994 artikel XXIV. Stillahavsavtalet innehåller också bestämmelser som gäller tullförfaranden och handelslättnader, tekniska hinder för handeln samt hälsovårds- och växtskyddsaktiviteter och lösning av tvister. Det finns inte många bestämmelser rörande utvecklingssamarbete och institutioner i fördraget. Avtalet innehåller en klausul om förnyad granskning för att fortsätta förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomiskt bistånd, som också omfattar andra områden såsom utvecklingssamarbete, service, fiskerinäring, lantbruk och stadganden rörande handel. Genom avtalet grundas ett frihandelsområde parterna emellan för en stegvis liberalisering av varuhandeln i enlighet med WTO:s stadganden och i beaktande av utvecklingsdifferenserna parterna emellan. Målet är att Stillahavsländerna skulle dra nytta av ett bättre marknadstillträde till EU:s marknader. Målet är att främja en hållbar utveckling och Stillahavsländernas stegvisa integrering i världsekonomin med beaktande av ländernas egna utvecklingsmål. Man strävar efter att genom avtalet minska fattigdomen genom en hållbar utveckling, utvecklingsmålen för millenniet och principerna i Cotonou-avtalet. Främjandet av den regionala integrationen utgör en viktig del av avtalet. Parterna strävar efter att samarbeta på internationella forum, där ur avtalets synvinkel viktiga frågor behandlas. Varuhandeln och skyddsåtgärder för handeln Avtalet förenklar definitionen av produkternas ursprung, underlättar varornas rörlighet samt begränsar eller eliminerar importtullar, extra skatter eller extra betalningar för varor. Frågor om ursprungsbestämmelser är i detalj definierade i avtalets protokoll 2. Den allmänna principen är att förhindra skydd av hemmamarknadsprodukterna och en beskattning av importen. Sedan avtalet trätt i kraft tar man inte mera i bruk nya tullar för tullbefriade varor eller höjer de nuvarande tullarna. Vid undantagsförhållanden, då Stillahavsparten kan motivera sitt särskilda behov av intäkter för att trygga verksamheter som är i början av sin utveckling, fiskal stabilitet eller miljö, kan den införa temporära skatter eller avgifter för en begränsad mängd produkter. EG-parten ger ett tullfritt och kvotfritt bemötande till sina marknader för produkter som härstammar från Stillahavsparten frånsett några undantag. Stillahavsparten beviljar EG-parten ett stegvist tillträde till sina marknader i enlighet med i avtalet fastslagna detaljer och omfattande omkring 80 % av importen av produkter från EG-området. Enligt avtalet bör EG-parten bevilja Stillahavsparten privilegierat tillträde ( more favourable treatment ), ifall EG-parten ingår ett frihandelsavtal med en tredje part. Även Stillahavsparten bör bevilja privilegierat tillträde åt EG-parten, ifall Stillahavsparten ingår ett frihandelsavtal med en ur handelns synvinkel viktig ekonomi. Avtalet är i linje med WTO-avtalen rörande dumpnings- och utjämningsåtgärder. I avtalet definieras att vissa skyddsåtgärder kan tillämpas i begränsad utsträckning, ifall importen av en produkt från den ena partens område till den andra partens område ökar så mycket att importen kan förorsaka allvarliga samhälleliga problem eller ekonomiska störningar. Importvaror från den ena partens område till den andras får inte beläggas med andra interna skatter eller avgifter än de som

U 85/2008 rd 11 tillämpas på motsvarande inhemska produkter. För de produkter för vilka Stillahavsparten förbundit sig att avskaffa tullavgifter, förbinder EG-parten sig till att stegvis avskaffa lantbruksstöd för export till Stillahavsområdet. Parterna informerar varandra om andra organisationer och aktörer för underlättande av handeln. Parterna samarbetar om tullförfaranden (bl.a. administrativt) samt strävar efter att utveckla sin tullagstiftning och sina tullförfaranden i enlighet med internationella avtal och standarder. Parterna samarbetar för att underlätta varuhandeln genom att avskaffa onödiga handelshinder rörande tekniska eller hälsovårds- och växtskyddsfrågor. De samarbetar för att förenhetliga växtskyddsåtgärder samt för att främja en ömsesidig marknadskännedom. Undvikande och lösning av tvister Parterna samarbetar på ett tjänstemannaoch administrativt plan och informerar varandra bl.a. om frågor rörande marknadskännedom och ursprungsbestämmelser samt om att förhindra en regelvidrig implementering av avtalet. I avtalet fastslås i detalj hur parterna skall lösa eventuella tvister i tolkningen och implementeringen av avtalet. Vid lösningen av tvister används i första hand medling eller skiljemannaförfarande. Institutionella arrangemang samt allmänna och slutstadganden Genom avtalet tillsätts en handelskommitté, där bägge parter är företrädda. Handelskommittén övervakar och administrerar verkställigheten av avtalet. Vid behov kan kommittén grunda särskilda kommittéer till sin hjälp. Avtalet förpliktar inte parterna att bevilja den andra fördragsparten ett bemötande som är gynnsammare än det bemötande som vardera parten tillämpar som en del av sin egen regionala integrationsprocess. Ett eventuellt sådant bemötande, som någon av Stillahavsstaterna på basis av avtalet om ekonomiskt bistånd kan bevilja EG-parten, bör också beviljas samtliga andra Stillahavsstater i avtalet om ekonomiskt bistånd. Bestämmelserna i avtalet hindrar inte parterna från att vidtaga åtgärder, som är absolut nödvändiga bl.a. för att skydda den allmänna moralen, säkerheten, ordningen eller livsmedelstillgången. Enligt artikel 73 i avtalet skall man i de fall när bestämmelserna i det interimistiska Stillahavsavtalet och bestämmelserna i del III avdelning II i Cotonou-avtalet står i strid med varandra tillämpa bestämmelserna i det interimistiska Stillahavsavtalet. Detta gäller dock inte bestämmelserna om utvecklingssamarbete. 4 Ekonomiska och andra inverkningar av avtalen De interimistiska EPA-avtalen har ingen direkt inverkan på statsbudgeten. Importen från AKS-länderna till EU-området har redan tidigare befriats från tullar genom rådets förordning om marknadstillträde 1528/2007. I avtalen finns inga bestämmelser om nivån på utvecklingssamarbete. De mest centrala inverkningarna av avtalen hör ihop med den rättsliga trygghet som härigenom kan fås. Kommissionens förslag om att underteckna avtalen och deras interimistiska implementering innehåller en finansiell utredning av de förslag till bestämmelser som inverkar på inkomstsidan i gemenskapens budget. 5 De legislativa inverkningarna av avtalen 5.1 De legislativa delarna av avtalen SADC:s interimistiska avtal om ekonomiskt partnerskap Det kapitel i avtalet som gäller varuhandel samt bestämmelserna i protokollen och bilagorna till avtalet som gäller tullsatserna (i synnerhet skyldigheten att inom en övergångsperiod bevilja tullfritt och kvotfritt bemötande åt produkter härstammande från vissa av SADC-staterna i avtalet om ekonomiskt partnerskap, skyldigheten att minska eller avskaffa importtullen för produkter härstammande från vissa SADC-stater i avtalet om ekonomiskt partnerskap, stadgandena om ursprungsbestämmelser i artikel 21 och i av-

12 U 85/2008 rd talets protokoll 1, skyldigheten i artikel 24 att avhålla sig från att ta nya exporttullar i bruk eller att höja redan tillämpade exporttullar i handeln parterna emellan samt skyldigheten att utvidga det i artikel 28 avsedda privilegierade bemötandet) faller enligt statsrådets uppfattning i enlighet med vad som avses i 96 i grundlagen inom riksdagens behörighet beträffande lagstiftning. Bestämmelserna faller enbart inom gemenskapens behörighet. Avsnittet i avtalet som berör skyddsåtgärder för handeln innehåller bestämmelser om multilaterala skyddsklausuler, bilaterala skyddsåtgärder, förbud mot kvantitativa restriktioner samt om nationellt bemötande gällande intern beskattning och reglering hör enligt statsrådets uppfattning likaså till lagstiftningens område och faller sålunda inom riksdagens behörighet. Bestämmelserna rörande skyddsklausuler och åtgärder samt de kvantitativa restriktionerna faller i huvudsak inom gemenskapens behörighet. Avsnittet i avtalet om skyddsåtgärder för handeln som innehåller bestämmelser om tullförfarande som enbart faller under gemenskapens behörighet bör också i huvudsak anses höra till ärenden som faller inom riksdagens behörighet inom lagstiftningens område. Likaså hör bestämmelserna i avtalet om löpande avgifter och kapitalrörelser enligt statsrådets uppfattning till lagstiftningens område. Protokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullärenden innehåller bestämmelser (i synnerhet en del definitioner som är inskrivna i protokollets artikel 1, bestämmelserna angående överlåtande av uppgifter om tillämpningen av tullagstiftningen samt bestämmelserna om dataskydd och personalia) bör anses falla inom riksdagens behörighet inom lagstiftningens område. Ifrågavarande bestämmelser faller i huvudsak enbart inom gemenskapens behörighet. Till lagstiftningens område hör också de bestämmelser i avtalet, vari hänvisas till den i protokollet (bl.a. artikel 38) omnämnda administrativa handräckningen i tullärenden samt en del specialbestämmelser om administrativt samarbete i artikel 29. Avtalet innehåller ett obligatoriskt och för parterna bindande system för lösning av tvister, som kan leda till ett för Finland bindande avgörande till exempel i en tvist om tolkning och implementering av avtalet. Då de övriga delarna av avtalet innehåller bestämmelser från lagstiftningens område, kan lösningen av tvisten inverka på hur en bestämmelse om en fråga som i Finland regleras på lagens nivå skall tillämpas. Sålunda hör de bestämmelser i avtalet, som direkt gäller lösning av tvister samt implementeringen av en bindande skiljedom till lagstiftningens område. Bestämmelserna om dataskydd i artiklarna 70(3), 71(3) och 99(3) i avtalet bör likaledes anses tillhöra lagstiftningens område. Likaså kan artiklarna 50(2) och 58 anses höra till lagstiftningens område till den del som bestämmelserna till vilka i ifrågavarande artiklar hänvisas gäller frågor från lagstiftningens område. Dessutom kommer ett gemensamt råd att tillsättas för SADC-staterna i avtalet för ekonomiskt bistånd och EG, som får rätt att fatta beslut som binder fördragsparterna bl.a. rörande förändringar av ursprungsbestämmelserna. På grund av att det ändå i artikel 109 sägs att förändringar i avtalet bör godkännas i enlighet med parternas statsförfattningar och andra interna krav bör statsrådet noggrannare reda ut om bestämmelserna i avtalet gällande det gemensamma rådet hör till lagstiftningens område. Enligt artikel 103 i avtalet skall avtalets bestämmelser i samtliga fall (frånsett bestämmelserna rörande utvecklingssamarbete) när de står i strid med bestämmelserna i Cotonou-avtalets del III avdelning II tillämpas enligt bestämmelserna i SADC-avtalet. Till den del som avtalet omfattar bestämmelser från lagstiftningens område innebär artikel 103 de sistnämndas företräde framom de bestämmelser i den ovannämnda delen av Cotonouavtalet som hör till lagstiftningens område och för den skull bör artikel 103 i avtalet anses höra till lagstiftningens område. Det interimistiska avtalet om ekonomiskt bistånd med EAC Kapitlet i avtalet om en handelsordning för varor samt bestämmelserna i protokollen och bilagorna till avtalet som gäller tullsatser (i synnerhet skyldigheten att inom en övergångsperiod bevilja tullfritt bemötande åt produkter från EAC-partens område, be-

U 85/2008 rd 13 stämmelserna rörande ursprungsnormerna i artikel 12 och i avtalets protokoll 1, skyldigheten i artikel 15 att avhålla sig från att ta i bruk specifika nya exporttullar i handeln parterna emellan samt skyldigheten att utvidga privilegierat bemötande i de fall som avses i artikel 16) faller enligt statsrådets åsikt enligt 96 i grundlagen inom riksdagens behörighet på lagstiftningens område. Bestämmelserna faller uteslutande under gemenskapens behörighet. Bestämmelserna i avtalet rörande förbud mot kvantitativa restriktioner, nationellt bemötande på den interna beskattningens och regleringens område, multilaterala skyddsklausuler samt bilaterala skyddsåtgärder hör enligt statsrådets uppfattning likaså till lagstiftningens område och faller sålunda inom riksdagens behörighet. Skyddsklausulerna och åtgärderna samt bestämmelserna rörande kvantitativa restriktioner faller uteslutande inom gemenskapens behörighet. Bestämmelserna i protokollet om ömsesidig administrativ handräckning i tullärenden (i synnerhet de i artikel 1 i protokollet inskrivna definitionerna, bestämmelserna angående överlåtande av uppgifter rörande tilllämpningen av tullagstiftningen samt bestämmelserna angående dataskydd och personalia) bör anses falla inom riksdagens kompetens inom lagstiftningens område. Ifrågavarande bestämmelser faller i huvudsak inom gemenskapens uteslutande behörighet. Likaså bör en del specialbestämmelser om administrativt samarbete i artikel 22 anses höra till lagstiftningens område. Statsrådet bör närmare utreda om kapitlet om fiskerinäring i avtalet innehåller bestämmelser från lagstiftningens område. Avtalet är bindande och innehåller ett bindande arrangemang för lösning av tvister, som för Finlands del kan gälla en tvist om tolkning och tillämpning av avtalet. Då andra delar av avtalet innehåller bestämmelser från lagstiftningens område, kan en lösning av tvisten inverka på hur en i finsk lag reglerad fråga kan tillämpas. Sålunda hör de bestämmelser i avtalet, som direkt berör lösning av tvister samt verkställigheten av en obligatorisk skiljedom till lagstiftningens område. Bestämmelsen i artikel 38 (3) i avtalet gällande dataskydd bör likaså anses höra till lagstiftningens område. Enligt artikel 49 (2) i avtalet skall i samtliga fall (frånsett bestämmelserna angående utvecklingssamarbete) när bestämmelserna i avtalet står i strid med bestämmelserna i Cotonou-avtalets del III avdelning II, bestämmelserna i EAC-avtalet tillämpas. Till de delar som avtalet innehåller bestämmelser från lagstiftningens område innebär artikel 49 (2) i avtalet att de sistnämnda har prioritet framom bestämmelserna från lagstiftningens område i den tidigare nämnda avdelningen i Cotonou-avtalet och för den skull bör artikel 49 (2) i avtalet anses höra till lagstiftningens område. Det interimistiska avtalet om ekonomiskt bistånd med ESA Det kapitel i avtalet som gäller en handelsordning samt bestämmelserna i protokollen och bilagorna till avtalet som gäller tullsatserna (i synnerhet skyldigheten att under en övergångsperiod bevilja tullfritt bemötande åt vissa produkter härstammande från ESAstaterna, bestämmelserna om ursprungsbestämmelser i artikel 13 och protokoll 1 i avtalet, skyldigheten i artikel 15 att avhålla sig från att ta vissa nya exporttullar i bruk i handeln parterna emellan samt skyldigheten att utvidga det privilegierade bemötandet i de fall som avses i artikel 16) faller enligt statsrådets uppfattning i enlighet med vad som avses i 96 i grundlagen inom riksdagens behörighet inom lagstiftningens område. Bestämmelserna faller inom gemenskapens uteslutande behörighet. Bestämmelserna i avtalet om förbud mot kvantitative restriktioner, nationellt bemötande beträffande intern beskattning och reglering, multilaterala skyddsklausuler samt bilaterala skyddsåtgärder hör enligt statsrådets uppfattning likaså till lagstiftningens område och faller sålunda inom riksdagens behörighet. Bestämmelserna om skyddsklausuler och åtgärder samt kvantitativa restriktioner faller inom gemenskapens uteslutande behörighet. Bestämmelserna i protokollet om ömsesidig administrativ handräckning i tullärenden (i synnerhet en del bestämmelser som är inskrivna i artikel 1 i protokollet, bestämmelserna angående överlåtande av uppgifter om