REMISSVAR: ARBETSKRAFTSINVANDRING TILL SVERIGE (SOU 2005:50, SOU 2006:87 och Ds 2007:27)

Dokument Sida YTTRANDE 1 (9) Datum Referens: Juridik/Samuel Engblom 2007-11-12 Direkttel: 08-782 91 37 E-post: samuel.engblom@tco.se Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM REMISSVAR: ARBETSKRAFTSINVANDRING TILL SVERIGE (SOU 2005:50, SOU 2006:87 och Ds 2007:27) Ju2007/6628/EMA TCO har på remiss från Justitiedepartementet erhållit betänkandena Arbetskraftsinvandring till Sverige Befolkningsutveckling, arbetsmarknad i förändring, internationell utblick (SOU 2005:50), Arbetskraftsinvandring till Sverige förslag och konsekvenser (SOU 2006:87) samt departementspromemorian Ett effektivt och flexibelt system för arbetskraftsinvandring (Ds 2007:27). De två förstnämnda är delbetänkande respektive slutbetänkande från Kommittén för arbetskraftsinvandring till Sverige (KAKI) medan departementspromemoria innehåller förslag vilka ersätter vissa av förslagen i KAKI:s slutbetänkande. TCO välkomnar att regeringen i denna fråga, där långsiktigt hållbara regler med en bred uppslutning är nödvändiga, tagit sig tid att bereda ärendet grundligt. En brist är emellertid att varken betänkandena eller departementspromemorian innehåller någon granskning av förslagens förenlighet med av Sverige ratificerade ILO-konventioner. Såväl Konvention nr 143 om migrerande arbetstagare som Rekommendation nr 151 om samma ämne är av betydelse. TCO:s principiella inställning till arbetskraftsinvandring TCO välkomnar ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring för att fylla behov av arbetskraft som inte kan tillgodoses på annat sätt. Såväl den demografiska utvecklingen som företagens behov av att växa och utvecklas i internationell konkurrens kräver att det finns möjlighet för människor även från andra länder än våra EU-grannar att komma till Sverige och arbeta. En grundläggande förutsättning för arbetstillstånd måste dock vara att lön, försäkringsskydd och övriga villkor är i nivå med dem som är gängse inom yrket eller branschen för arbetstagare som redan finns i landet. Motsatsen vore diskriminering. Det sätt på vilket den svenska arbetsmarknaden är organiserad innebär att de fackliga organisationerna är de som är bäst satta att granska om löner och villkor verkligen lever upp till de krav som ställs. Att ett yttrande från berörd facklig organisation inhämtas i varje enskilt fall är därför ett absolut krav. Ett genomtänkt och fungerande system för arbetskraftsinvandring kan hjälpa Sverige och svenska företag att utvecklas. Samtidigt är det inte någon mirakelkur för att möta framtidens arbetskraftsbehov. Det kommer fortfarande att vara nödvändigt att mobilisera den arbetskraft som redan idag finns i Sverige, men vars potential inte utnyttjas fullt ut. Postadress Besöksadress Telefon Fax E-post Internet Bankgiro Postgiro 114 94 STOCKHOLM Linnégatan 14 08-782 91 00 08-663 75 20 tco@tco.se www.tco.se 721-7367 5 92 06-3 C:\Documents and Settings\maflo\Lokala inställningar\temporary Internet Files\OLK4C\Y Arbetskraftsinvandring till Sverige.doc/MF/2007-08-21

2 (9) TCO:s synpunkter på kommitténs och departementspromemorians förslag KAKI:s förslag till nytt regelverk för arbetskraftsinvandring återfinns i slutbetänkandets kapitel 7-12. I departementspromemorian anges att dess förslag är alternativa till dem som återfinns i avsnitten 9.3, 9.4 och 12.2 i slutbetänkandet. I praktiken föreligger även alternativa förslag till avsnitten 7.2.1 och 7.4. I dessa delar väljer TCO att bara kommentera departementspromemorians förslag. Grundläggande villkor för tidsbegränsade arbetstillstånd (KAKI kap 7.2.1 samt Ds 2007:27 författningsförslag) I avsnitt 7.2.1 av sitt slutbetänkande föreslår KAKI att tidsbegränsade arbetstillstånd ska få ges tredjelandsmedborgare under förutsättning att följande tre krav är uppfyllda: de har erbjudits anställning på grund av att behovet av arbetskraft inte kan tillgodoses genom en rekrytering inom EES eller Schweiz; lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor är i nivå med dem som gäller inom yrket eller branschen för arbetstagare som redan finns i landet; inkomsterna av arbetet kan försörja arbetstagaren. Även om det i departementspromemorian inte anges att dess förslag är alternativt till KAKI:s framgår det att så är fallet om man granskar författningsförslagen. Förslaget till ny lydelse av 6 kap 2 Utlänningslagen (2005:716) har följande lydelse. Arbetstillstånd får ges till en utlänning som erbjudits en anställning om 1. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig, och 2. lönen försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Arbetstillstånd enligt första stycket får endast ges om Migrationsverket finner att rekryteringsförfarandet är förenligt med de åtaganden som Sverige gjort inom Europeiska unionen eller genom internationella avtal. Som redan angivits anser TCO att en grundläggande förutsättning för arbetskraftsinvandring är att lön, försäkringsskydd och övriga villkor för de migrerande arbetstagarna är i nivå med dem som finns i kollektivavtalen eller är gängse inom yrket eller branschen. En sådan regel fyller flera funktioner. För det första är den en garanti för att arbetskraftsinvandrare inte diskrimineras. För det andra förhindrar den lönedumpning och att konkurrensen mellan företag snedvrids genom att en arbetsgivare sänker sina arbetskraftskostnader genom att anlita utländska arbetstagare. För det tredje innebär regeln, om den tillämpas korrekt, att en arbetsgivare som har svårt att få tag på arbetskraft på grund av att hon eller han erbjuder dåliga löner och villkor inte har rätt att fylla sitt arbetskraftsbehov med arbetskraftsinvandring. TCO välkomnar departementspromemorians förslag att införa en uttrycklig hänvisning till kollektivavtal i lagen, något som tidigare saknats. Det ger en tydlig signal till de handläggande myndigheterna att kollektivavtalens bestämmelser ska vara utgångspunkten för prövningen av arbetsvillkoren. I sammanhanget är det viktigt att påminna om att kollektivavtalens övervaknings- och sanktionssystem samt försäkringsskydd i praktiken inte går att uppnå på annat sätt än genom kollektivavtal.

3 (9) TCO ställer sig även bakom kravet på att den migrerande arbetstagaren ska kunna försörja sig på de inkomster som anställningen ger. En sådan regel är viktig både för att försvåra för oseriösa arbetsgivare och för att förebygga att migrerande arbetstagare som inte kan försörja sig på det arbete de har tillstånd att utföra tvingas till odeklarerat arbete för att klara sin försörjning. TCO anser emellertid att det bästa sättet att säkerställa att migrerande arbetsagare kan klara sin försörjning är att bara ge arbetstillstånd för arbete på heltid. Arbete på heltid, där lön och villkor är i enlighet med kollektivavtal eller praxis, är den bästa garanti som kan ges för att arbetstagaren kommer att kunna försörja sig. Vad gäller paragrafens andra stycke, att arbetstillstånd endast får ges om Migrationsverket finner att rekryteringsförfarandet är förenligt med de åtaganden som Sverige gjort inom Europeiska unionen eller genom internationella avtal, återkommer vi nedan. Som redogörs för nedan anser TCO även att det bör införas ett särskilt villkor angående boende för migrerande arbetstagare med anställningar på mindre än 6 månader. Arbetstillståndets giltighet i tiden och förnyad prövning av tillståndet (KAKI kap 7.2.2) KAKI föreslår att det vid första beslutstillfället ges ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd för längst 24 månader. Efter 24 månader görs en ny prövning. Kvarstår den ursprungliga anställningen och villkoren i övrigt är uppfyllda, förlängs uppehålls- och arbetstillståndet med som längst ytterligare 24 månader. Någon ny arbetsmarknadsprövning görs inte vid den förnyade prövningen. Efter 48 månader med arbetstillstånd beviljas normalt permanent uppehållstillstånd. En förnyad prövning kan också resultera i att ett permanent uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl beviljas tidigare än efter 48 månader. Om anställningstiden vid första ansökningstillfället är kortare än 24 månader, ges uppehållsoch arbetstillstånd endast för den perioden. En förlängning av tillståndet får sökas inifrån Sverige. Jämfört med dagens regelverk, där huvudregeln är att arbetstillstånd ges för 18 månader innebär KAKI:s förslag längre tillståndsperioder. TCO tillstyrker kommitténs förslag. Arbetstillståndskoppling till en viss arbetsgivare och till ett visst yrke (KAKI kap 7.2.3) KAKI föreslår att arbetstillståndet skall kopplas till visst yrke och viss arbetsgivare under den första tillståndsperioden. Om anställningen kvarstår vid den förnyade prövningen av arbetstillståndet knyts detta endast till yrket. TCO tillstyrker kommitténs förslag. Att tillståndet vid den första tillståndsperioden kopplas till både ett visst yrke och en viss arbetsgivare är logiskt eftersom det är mot ett visst yrke och en viss arbetsgivares löner och villkor som prövningen om de grundläggande villkoren för arbetstillstånd är uppfyllda gjorts. Samtidigt innebär ett arbetstillstånd som begränsas till en viss arbetsgivare att arbetstagaren hamnar i ett förstärkt beroendeförhållande till denna arbetsgivare. Det kan leda till att arbetstagaren drar sig för att hävda lagstadgade och avtalade rättigheter. Det är därför rimligt att arbetstillståndet vid den förnyade prövningen bara knyts till yrket.

4 (9) En fråga som inte tas upp vare sig i KAKI:s slutbetänkande eller i Departementspromemorian är hur företagsöverlåtelser skall hanteras. Vid en företagsöverlåtelse sker ett byte av arbetsgivare samtidigt som anställningsförhållandet hos den förre arbetsgivaren med därtill hörande rättigheter och skyldigheter med automatik övergår till den nye arbetsgivaren (6 b LAS). TCO anser att den enda rimliga lösningen är att arbetstillståndet gäller även för arbete hos den som träder i arbetsgivarens ställe efter en företagsöverlåtelse och vill därför se ett förtydligande på denna punkt. Förhållanden när en anställning upphör under giltighetstiden för ett uppehålls- och arbetstillstånd (KAKI 7.2.4) KAKI föreslår att den vars anställning upphör inom pågående tillståndsperiod och som har nytt arbetserbjudande skall ha möjlighet att ansöka om nytt arbetstillstånd inifrån Sverige. Beviljas inget nytt arbetstillstånd inom tre månader, skall uppehålls- och arbetstillståndet återkallas och tredjelandsmedborgaren lämna landet. TCO tillstyrker kommitténs förslag. Det är rimligt att migrerande arbetstagare, vilka ofta har investerat såväl pengar som tid i sitt arbete i Sverige och som utan egen förskyllan förlorar detta arbete ges en möjlighet att hitta ett nytt jobb och kunna ansöka om nytt arbetstillstånd inifrån Sverige. Den föreslagna bestämmelsen innebär också att migrerande arbetstagare som hamnar i osämja med sin arbetsgivare stärks genom att en uppsägning från deras sida inte innebär att de omedelbart måste lämna landet. Säsongsarbetstillstånd (Ds 2007:27 4.4) KAKI föreslog att den nuvarande ordningen med säsongsarbetstillstånd skulle vara kvar. Departementspromemorian föreslår istället tillståndsgrunden säsongsarbete tas bort och att de särskilda rutinerna för prövningen av ärenden rörande säsongsarbete upphör. Ansökningar om ett sådant tillstånd som tidigare rubricerats som säsongsarbetstillstånd ska hanteras i enlighet med de regler som generellt gäller för beviljande av uppehålls- och arbetstillstånd. Förvisso finns, vilket KAKI noterar i sitt slutbetänkande, en skillnad mellan arbetskraftsinvandring som avser en längre tid och kortare säsongsanställningar vilka endast resulterar i en temporär vistelse i landet. De särskilda rutiner som har funnits för säsongsarbetstillstånd har dock snarare inneburit att det ställts lägre krav för att få arbetstillstånd för säsongsarbete än för andra arbetstillstånd, bland annat genom att arbetsmarknadsprövningen inte har varit individuell. Då TCO anser att alla ansökningar om arbetstillstånd ska prövas individuellt välkomnar TCO departementspromemorians förslag. På en punkt finns det emellertid anledning att ha andra regler för de som ges korta arbetstillstånd, oavsett om det rör sig om säsongsarbete eller ej. Enligt nuvarande riktlinjer för säsongsarbetstillstånd ska bostadssituationen för den sökande vara ordnad för att tillstånd ska kunna ges, ett krav som slopas enligt departementspromemorians förslag. Det är inte ovanligt att det vid kortare anställningar är arbetsgivaren som ordnar bostad åt de tillfälligt migrerande arbetstagarna, framförallt inom typiska säsongsbranscher som trädgårdsnäringen. Det kan även vara svårt för andra som endast arbetar en kortare tid i landet att hitta en fullgod bostad. TCO föreslår därför att det till de grundläggande villkoren för arbetstillstånd (6 kap. 2

5 (9) Utlänningslagen) fogas ett tillägg som innebär att arbetsgivaren, i fall där anställningstiden är kortare än 6 månader, även ska garantera ett fullgott boende. Arbetssökarvisering (KAKI kap 8.3) KAKI föreslår att en ny grund för visering skall införas. En tredjelandsmedborgare som har särskilt efterfrågad kompetens eller kvalifikationer inom ett yrke skall kunna beviljas en visering för att under längst 3 månader söka arbete i Sverige. En särskild förteckning över sådana yrken skall upprättas utifrån de aktuella behoven. Villkoren för arbetssökarvisering skall framgå i den av Migrationsverkets styrelse fastställda viseringspraxisen för varje enskilt land. Migrationsverkets styrelses viseringspraxis i denna del skall fastställas i samverkan med Arbetsmarknadsverket. I en situation där det råder konkurrens mellan arbetsgivare i olika länder om arbetskraft med en viss eftertraktad kompetens skulle en möjlighet att utfärda visum för att söka arbete kunna utgöra en fördel för Sverige. Potentiella arbetskraftsinvandrare skulle då kunna bekanta sig med svenska arbetsgivare och landet Sverige på plats. Arbetssökarviseringar är emellertid inte utan risker. En person som har investerat en för hemlandets och individens förhållanden stor summa pengar, eventuellt lånad, för komma till Sverige och söka arbete kommer att vara i stort behov av att så fort som möjligt hitta ett arbete, vilket gör dem sårbara för mindre nogräknade arbetsgivare. TCO kan därför bara tillstyrka kommitténs förslag under förutsättning att det tydligt framgår att Migrationsverket i sin viseringspraxis ska tolka begreppet särskilt efterfrågad kompetens eller kvalifikationer restriktivt. Vidare bör Migrationsverkets praxis i denna del fastslås inte bara i samverkan med Arbetsmarknadsverket utan även med arbetsmarknadens parter. Ansökan om arbetstillstånd efter inresan (KAKI kap 8.3.3) KAKI föreslår att personer som har beviljats en visering med syfte att söka arbete skall få söka uppehålls- och arbetstillstånd efter inresan i Sverige. Detsamma skall gälla den som är viseringsfri och som söker arbetstillstånd inom ett yrke som förts upp på den särskilda förteckning över yrken eller branscher som är ett krav för att arbetssökarvisering skall beviljas. TCO tillstyrker kommitténs förslag. Det bör dock förtydligas att rätten för personer med arbetssökarvisering att ansöka om arbets- och uppehållstillstånd inifrån Sverige endast avser ansökningar inom det yrke som låg till grund för beviljandet av arbetssökarvisum. Utvärdering av arbetssökarvisering (KAKI kap 8.3.4) KAKI föreslår att ordningen med arbetssökarvisering ska utvärderas efter en tid för att bedöma vilka konsekvenser den har fått på den svenska arbetsmarknaden. TCO tillstyrker förslaget. Arbetsmarknadens parter bör finnas med såväl vid planeringen som vid genomförandet av utvärderingen.

6 (9) Den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen upphör (Ds 2007:27 kap 4.2) I departementspromemorian föreslås att den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen ska upphöra. Det innebär att dagens ordning där en myndighet avgör om behovet av arbetskraft kan fyllas av arbetssökande inom landet eller rekrytering från annat land inom EES eller Schweiz (beslutet fattas av Migrationsverket efter yttrande från Länsarbetsnämnden) ersätts med en ordning där det istället är arbetsgivarens bedömning av om det finns behov av att rekrytera från tredje land som ska vara avgörande. För att det ändå ska gå att säga att principen om gemenskapsföreträdet respekteras ska det emellertid krävas att anställningen har varit utannonserad i den europeiska platsbanken EURES i minst tio arbetsdagar. Vad kontrollen av lön och arbetsvillkor beträffar så förändras den genom att det inte längre är Länsarbetsnämnden (som regel den lokala arbetsförmedlingen) som ska inhämta yttrande från relevant facklig organisation och sedan vidarebefordra detta till Migrationsverket. Istället är det Migrationsverket som direkt ska inhämta yttrande. Som nämnts inledningsvis anser TCO att en grundläggande förutsättningen för arbetstillstånd måste vara att lön, försäkringsskydd och övriga villkor är i nivå med dem som är gängse inom yrket eller branschen för arbetstagare som redan finns i landet. En effekt av en sådan regel, förutsatt att den tillämpas strikt och i varje enskilt fall, är att de flesta arbetsgivare endast kommer att leta efter arbetskraft i tredje land om det inte går att få tag på någon med den aktuella kompetensen inom Sverige eller EES. Det finns emellertid en risk att det föreslagna systemet kommer att underlätta för oseriösa arbetsgivare som vill missbruka systemet med arbetstillstånd. Migrationsverket saknar idag den kunskap om arbetsmarknaden som finns hos Arbetsförmedlingen, framförallt om lokala förhållanden och om enskilda arbetsgivare. Om handläggningen tappar sin lokala förankring ökar risken att oseriösa arbetsgivare slinker igenom nätet. TCO anser därför att Arbetsförmedlingen även i fortsättningen bör konsulteras innan arbetstillstånd ges. Det är också viktigt att Migrationsverkets prövning av om villkoren för arbetstillstånd är uppfyllda inte inskränker sig till att granska om inskickade dokument är korrekt ifyllda eller inte. Den information, om arbetserbjudandet, arbetsgivaren och situationen på arbetsmarknaden, som kommer från fackliga organisationerna och från andra myndigheter måste kunna resultera i avslagsbeslut. Närmare om Migrationsverkets prövning (Ds 2007:27 kap 4.3) Försörjningsmöjligheten I departementspromemorian preciseras det föreslagna kravet att den migrerande arbetstagaren ska kunna försörja sig till att inkomsten måste vara tillräcklig för att han eller hon inte ska kunna göra anspråk på försörjningsstöd enligt socialförsäkringslagen. TCO tillstyrker kravet att migrerande arbetstagare ska kunna försörja sig men avstyrker den föreslagna definitionen. I princip bör inte arbetskraftsinvandring komma ifråga till yrken där lönerna är så låga eller omfattningen så liten att en prövning av försörjningsmöjligheten blir aktuell. Så låga inkomster är snarare ett tecken på att arbetsgivarens svårighet att få tag på arbetskraft beror på de erbjudna villkoren och inte på att kompetens saknas inom Sverige eller EES. Istället för att kopplas till möjligheten att göra anspråk på försörjningsstöd enligt

7 (9) socialförsäkringslagen bör försörjningskravet tolkas så att det innebär att arbetet skall vara på heltid. Anställningsvillkor TCO tillstyrker promemorians förslag att Migrationsverket ska remittera ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd till arbetstagarorganisationerna på samma sätt som Arbetsmarknadsverket hittills har gjort. Det framgår emellertid inte tillräckligt klart av promemorian att varje ansökan ska remitteras. Promemorian hänvisar till 13 kap. 14 UtlL enligt vilken berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer ska få tillfälle att yttra sig vid prövning av frågor som har principiell betydelse eller som i övrigt är av större vikt. Vidare formuleras tidsgränsen för yttranden med orden Om Migrationsverket finner att ett yttrande ska hämtas in avseende vissa anställningsvillkor TCO anser att principen om att varje enskild ansökan ska remitteras är så grundläggande att den bör lagfästas. TCO tillstyrker promemorians förslag att de fackliga organisationerna ska avge sina yttranden inom fem arbetsdagar från det att remissen anländer till den berörda organisationen. I promemorian föreslås ingen ändring av den nuvarande ordningen där Migrationsverket inte gör någon kontroll av de erbjudna anställningarna om det inte finns en tydlig misstanke om bristande seriositet hos den arbetsgivare som lämnat erbjudandet om anställningen, till exempel att det rör sig om ett skenavtal. TCO anser att Migrationsverkets ansvar i detta avseende bör skärpas och att de ska åläggas att samarbeta med andra myndigheter, inklusive Arbetsförmedlingen. Den ordning som föreslås, där arbetsgivarens bedömning om behovet av att rekrytera utanför EES är avgörande, innebär att risken att oseriösa arbetsgivare utnyttjar systemet med arbetstillstånd till att kringgå det migrationsrättsliga regelverket ökar, t ex genom att erbjuda skenavtal för att personer ska få en grund för uppehållstillstånd. Skenavtalen kan antingen innebära att personen som ges uppehållstillståndet inte alls arbetar för arbetsgivaren, eller att personen arbetar men inte till de villkor som låg till grund för beslutet om arbetstillstånd. Även det faktum att Arbetsförmedlingen inte längre ska yttra sig till Migrationsverket ökar riskerna för missbruk av regelverket. I det nuvarande systemet innebär den lokala Arbetsförmedlingens kännedom om lokala förhållanden att det är lättare att upptäcka oseriösa arbetsgivare och dito arbetserbjudanden än det kommer att vara i ett system där Migrationsverket fattar beslut utifrån inskickade handlingar. TCO anser därför att Migrationsverket i varje enskilt fall ska göra en kontroll av arbetsgivarens vandel. I denna ska ingå dels en kontroll gentemot Skatteverket att skatter och avgifter har betalats, dels en kontroll gentemot Arbetsmiljöverket för att kontrollera eventuella brott mot arbetsmiljölagens bestämmelser. Ansökan bör dessutom remitteras till den lokala Arbetsförmedlingen som ska ha möjlighet att yttra sig om den anser att det finns anledning att ifrågasätta arbetserbjudandets seriositet. En annan åtgärd för att bekämpa skenavtal är ett tydligt förarbetsuttalande om att de arbetserbjudanden som ligger till grund för prövningen om arbetstillstånd är rättsligt bindande vad beträffar den utlovade lönen, försäkringsskyddet, villkoren och tjänstgöringsgraden.

8 (9) Gemenskapsföreträdet Promemorians utgångspunkt är att principen om gemenskapsföreträdet måste respekteras. Detta ska ske genom att Migrationsverket bland annat kontrollerar att platsen annonserats i Arbetsförmedlingens platsbank och därmed även i den europeiska platsbanken EURES under minst tio arbetsdagar. Om en arbetsgivare inte lyckats rekrytera en lämplig person bosatt i Sverige, i någon av medlemsländerna i EES eller i Schweiz kan rekryteringen därefter ske från tredjeland. Ett problem är att utredningen inte är särskilt tydlig med vad som avses med att Migrationsverket bland annat ska kontrollera att den lediga platsen varit utannonserad. TCO anser att det måste förtydligas vad mer som ska ligga till grund för Migrationsverkets bedömning av om gemenskapsföreträdet uppfyllts. En annan oklarhet är vad som menas med att om en arbetsgivare inte lyckats rekrytera en lämplig person. Hur ska Migrationsverket hantera en situation där detta misslyckande snarare beror på att arbetsgivaren inte vill anställa någon från EES-området? Vad händer om Arbetsförmedlingen anvisar kvalificerade sökande? Gäststudenters möjlighet att söka tillstånd för arbete (KAKI kap 10.3) Kommittén föreslår att gäststudenter som slutfört studier motsvarande 20 högskolepoäng eller fullföljt en termin som gäststudent vid forskarutbildning skall få söka om uppehålls- och arbetstillstånd inifrån Sverige. TCO tillstyrker kommittén förslag. Asylsökande och arbetsmarknaden (KAKI kap 12.1.7) Kommittén föreslår att asylsökande även fortsatt ska kunna arbeta med undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd om väntetiden i asylärendet beräknas överstiga fyra månader. Arbetsgivare ska vara skyldiga att rapportera till Migrationsverket om när de anställer asylsökande med AT-UND. Migrationsverket bör ges i uppdrag att löpande föra statistik över beviljade AT-UND och asylsökande som arbetar med stöd av AT-UND. TCO tillstyrker kommitténs förslag. Uppehållstillstånd för arbete i Sverige för en utlänning som fått avslag på asylansökan (Ds 2007:27 kap 5.1) I promemorian föreslås att en utlänning vars asylansökan har avslagits undantagsvis ska kunna beviljas uppehållstillstånd för arbete utan att han eller hon först behöver lämna landet. En sådan ansökan ska endast kunna bifallas om sökanden kan visa att han eller hon har en anställning sedan minst sex månader. Anställningen ska vara en tillsvidareanställning eller ha en varaktighet om minst ett år från ansökningstillfället, samt uppfylla de allmänna förutsättningarna för arbetstillstånd. Frågan om möjlighet till så kallat spårbyte för asylsökande är känslig och får inte leda till en urholkning av asylsystemet, t ex genom att personer ansöker om asyl trots att det verkliga motivet är arbete. Promemorians förslag innebär dock en så begränsad möjlighet, främst beroende på kravet om anställningens varaktighet, att TCO inte ser någon anledning att motsätta sig förslaget.

9 (9) De ansvariga myndigheternas resurser Departementspromemorians förslag kommer om det genomförs att få långtgående konsekvenser för Migrationsverket. Myndigheten kommer att behöva bygga upp en helt ny verksamhetsgren och skaffa sig kompetens på ett område där sådan idag saknas, arbetsmarknaden. För att den prövning av ansökningar om arbetstillstånd som Migrationsverket ska göra inte ska bli en chimär kommer det att krävas betydande tillskott av såväl resurser som kompetens. Migrationsverket bör även ges i uppdrag att i frågor som rör arbetstillstånd hitta en form för regelbundna samråd med arbetsmarknadens parter. TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO) Sture Nordh Ordförande Samuel Engblom Jurist