Effekter på dagfjärilsarter av sentida markanvändning i ett skogslandskap i västra Värmland

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelningen för miljövetenskap Britt-Marie Olsson Effekter på dagfjärilsarter av sentida markanvändning i ett skogslandskap i västra Värmland Effect on butterflies by present-day land use a forest province in western Värmland Miljövetenskap C- uppsats Datum/Termin: 2007-06-25 Handledare: Per Widén Examinator: Hilde Ibsen Löpnummer: 2007:05 Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Sammanfattning Under 1950 talet planterades många öppna jordbruksmarker igen med skog och ett homogent skogslandskap växte fram. Även idag sker det en ständig förändring av landskapet som leder till en minskning av ängs- och hagmarker. Konsekvenserna av en minskning av ängs- och hagmarker är att många dagfjärilsarter både i Sverige och Europa har minskat i utbredning och antal. I den här studien har jag valt att se på hur olika typer av nutida markanvändning av ursprunglig skogsmark påverkar biodiversiteten utifrån dagfjärilsförekomst. För att kunna besvara frågan jämfördes dagfjärilsfaunan i sex olika områden, som skiljer sig åt med avseende på markanvändning. Resultatet av studien visar att det finns ett sådant samband att dagens markanvändning är av stor betydelse för dagfjärilarna. Typer av hävd är viktigare än arealens storlek för dagfjärilsfaunan. Störst artantal noterades i ett område som hävdades med bete av nötboskap, lägst artantal i ett helt ohävdat område som planterats med skog. Abstract During the 1950s many agricultural areas were abandoned, and planted with forest, resulting in a homogeneous forest landscape. The consequence of a reduction in the areas of pastures and enclosed pastures is that many species of butterflies both in Sweden and Europe are reduced, both in numbers and distribution. In this study I look at how different present-day land use of original forested land affects the diversity of butterflies. The butterfly fauna in six areas, with different land use, were compared. The results show that today s land use is important for the butterfly diversity. Type of land use is more important than area for butterfly diversity. Highest diversity occurred in an area grazed by cattle, and lowest diversity in an area that was planted with coniferous forest. 2

Inledning Människans sätt att nyttja landskapet har bidragit till att både naturliga och ålderdomligt brukade miljöer blivit allt mindre till yta och allt mer isolerade från varandra (Edenhamn m.fl. 1999). Lokalerna i denna undersökning togs i bruk av människan någon gång under 1600-talet. Man öppnade upp landskapet genom svedjebrännor för att skapa odlingsmarker (Bladh 1995), och boskapen livnärdes genom skogsbete. Människorna hade förmågan, eller var snarare tvungna, att variera sitt bruk för att kunna överleva. Genom att studera gamla kartor och handlingar får man en inblick i hur man levde och brukade marken förr. Kartor från 1600-talet visar att varje lokal bestod av storskog som kom att brytas upp till största delen av svedjefinnar. Kartorna från 1700-talet pekar på att de odlingsbara markerna hade ökat i storlek, men det stora uppsvinget för anläggning av jordbruk kom i mitten på 1800- talet. Från den här tiden kan man utläsa av laga skifteskartan att både åker- och ängsareal ökat och att bebyggelsen hade fått ett rejält uppsving. Under 1950- och 60-talet skedde dock utflyttningar, och åkrar och ängar planterades igen. Man ansåg under denna tid att det inte längre var lönsamt att försöka livnära sig på jordbruksverksamhet utan att det var skogen som skulle bli den stora inkomstkällan. Studier gjorda i Värmland belyser betydelsen av skogsbetet för många småfjärilar (Andersson m.fl. 1993). Att skogsbetet försvann hade en negativ effekt på fjärilsfaunan som är beroende av öppna gläntor i skogen (Andersson m.fl. 1993). De idag rödlistade arternas utbredning kan man förklara med hjälp av landskapets tidigare utseende och bruk. I områden som inte längre hävdas utan växer igen, eller planteras igen med skog, får dagfjärilarna problem med att överleva. Den storskaliga förändringen under 1900-talet kom att leda till att ett stort antal arter minskade i individantal och utbredning, och de har idag blivit till små och fragmenterade restprodukter. Hävden av ängs och hagmarker har de senaste åren i stort sett upphört helt, i jämförelse med de stora arealer som förr hävdades (Gärdefors m.fl. 2005). Ytterligare ett problem för många insektsarter är att det endast finns mer eller mindre isolerade fragment av ängs- och hagmarker kvar i landskapet. Detta gör att risken för inavelsdepression är stor bland dagfjärilarna (Cassel 2002). Antalet beskrivna fjärilsarter i världen är ungefär 147 000. Fjärilarna är indelade i drygt fyrtio överfamiljer varav endast två, tjockhuvudfjärilar (Hesperioidea) och äkta dagfjärilar (Papilionidea), räknas till dem vi brukar kalla för dagfjärilar. I Sverige har 122 dagfjärilsarter observerats, i Europa finns det 580 och i hela världen totalt 19 300 arter. Till dagfjärilarna räknas i dagligt tal även bastardsvärmare som är en grupp nattfjärilar som flyger på dagen (Söderström 2006). Frågeställningen i detta arbete är hur olika typer av markanvändning av ursprunglig skogsmark påverkat biodiversiteten med särskilt avseende på dagfjärilsförekomsten. För att kunna besvara frågan jämfördes dagfjärilsfaunan i sex olika lokaler som skiljer sig åt med avseende på dagens markanvändning. 3

Studieområde Studieområdet är beläget i Västra Värmland och tillhör Säffle kommun (fig. 1). Berggrunden i det här området utgörs av det s.k. Åmålskomplexet vilket innehåller både sura och basiska bergarter. Jordtäcket består till största delen av morän och moränen i sig består till största delen av basiska mineraler. Detta har en stor betydelse för de kalkkrävande växterna som finns i området. Myrmarker förekommer i ganska stor omfattning, sjöarna är genomgående näringsfattiga och ängs- och hagmarkerna rymmer en speciell flora med arter som är anpassade till att överleva både slåtter och bete. Det fanns betydande arealer ängsmark och hackslåtter kvar fram till i mitten på 1900-talet. I Fjäll och Ekebråten finns än idag ett par sådana ängar kvar vilka innehåller en mycket rik flora av typiska ängsväxter (Janson 1996). Hällesbyn Bråtlyckan Sundängen Åsen Elovsbyn Fjäll Figur 1. Översikt över området i västra Värmland, Säffle kommun. Studielokalerna är markerade med svart. Undersökningslokaler De sex lokalerna i denna studie valdes utifrån dagens nyttjande samt deras tidigare historia. I dagens bruk ingår bl.a. bete av nötboskap, hackslåtter, öppnad mark som är ohävdad, ohävdad åkermark, skogsplantering samt kalhygge. Information om lokalernas historia har hämtats från kartmaterial från 1600 och 1700 talet, samt laga skifteskartan från 1800 talet. Kompletterande information om bygdens odlingshistoria, och personer som brukat marken, har inhämtats muntligt från Sylvia Olsson, Lönnskog. 4

Elovsbyn Elovsbyn omnämns första gången 1576 i sockenboken och området heter då Elsböl (Kjellberg 1996). Namnet Elsböl kommer från mansnamnet Ighil- Eghil och bol (boplats) vilket senare omvandlades till byn (Kjellberg 1996). Egelsbyn år 1646 (bilaga 2) bestod av ett hus och en ladugård med jordbruksmark och några åkerlappar öster om stugan. Undersökningslokalen var dock till största delen täckt av slåttermarker vid den här tiden. Laga skifteskartan från 1800-talet över Elovsbyn (bilaga 3), visar att åker- och ängsareal ökat avsevärt, och att skogen då är mer eller mindre borta. Efter ett uppehåll på 10-15 år under 1970-80 talet etablerades det mycket sly på området. Under de senaste 20 åren har området betats av nötboskap för att bevara det öppet (Janson,T.,Olsson,S.,muntl.medd.). Undersökningsområdets areal är 3,51 ha. Syd/Nordkoordinat: 6584000,Väst/Öst-koordinat: 1315783, Latitud: 59 0 20,186, Longitud: 12 0 34,053. Inventeringsytan markerad med svart linje. Figur 2. Elovsbyn, Säffle kommun Fjäll Fjäll omnämns första gången 1581 i sockenboken (Kjellberg 1996). Namnet Fjäll betyder höglänt eller kuperad mark utanför äldre bygd (Kjellberg 1996). Kartan från år 1779 (bilaga 4) ser man att det till större delen bestod av några hus och åkrar samt inslag av skog (Olsson, S. muntl.medd.). Vidare kan man se på lagaskifteskartan från 1800 talet (bilaga 5) att det tillkommit fler hus och allt fler åkerängsmark har anlagds. Dessa marker har hållits öppna genom lieslåtter de senaste 20 åren. Man har idag bidrag för att bedriva hackslåtter men man slår även åkern som ligger norr om hackslåttern med traktor och slåtteraggregat. Undersökningsområdets areal är 0,94 ha. Syd/Nord-koordinat: 6583151, Väst/Öst-koordinat: 1315393, Latitud: 59 0 19,720, Longitud: 12 0 33,686. Inventeringsytan markerad med svart linje. Figur 3. Fjäll, Säffle kommun. 5

Bråtlyckan Denna lokal är beläget vid en vik av sjön Björnklammen övre ände och kom att tillhöra Hällesbyn under 1800-talet (bilaga 6). Bråtlyckan har under denna tidpunkt en areal på 3 ha åker. Marken som finns här är låglänt och består till största delen av svartmylla på lerbotten (Olsson, S. muntl.medd). Bråtlyckan är idag öde sedan 1995. Idag är åkrarna runt huset och ladugården ohävdade dock förekommer slåtter men höet lämnas kvar på åkern (Janson, T muntl.medd.). Undersökningsområdets areal är 0,93 ha. Syd/Nordkoordinat: 6588240, Väst/Öst-koordinat: 1311779, Latitud: 59 0 22,360, Longitud: 12 0 29,617. Inventeringsytan markerad med svart linje. Figur 4. Bråtlyckan, Säffle kommun. Hällesbyn Gränsar i väster till Sillerud i Nordmarks härad, i nordöst till Råtaka och i söder till Övre Lofterud. Den äldsta delen av byn, som idag är helt öde, var belägen på en bergsplatå på ca 210-240 m ö h (bilagor 7-9). Namnet Hällesbyn tros komma från ordet hall/hälla, vilket betyder flatt berg. Förr i tiden var Hällesbyn en knutpunkt då det var en naturlig genomfartsväg till Sillerud. Gårdarna som fanns här var från norr till söder: Där Nole (Hagen), Kullen, Gärdet och Där uppe (Olsson,S.muntl.medd.). Undersökningsområdets areal är 0,22 ha. Syd/Nord-koordinat: 6590197, Väst/Östkoordinat: 1311118, Latitud: 59 0 23,395, Longitud: 12 0 28,817. Inventeringsytan markerad med svart linje. Figur 5. Hällesbyn Säffle kommun. 6

Sundängen Kom att tillhöra Stenbyns hemman (Olsson, S. 1996). Denna lokalen befinner sig norr om sjön Björnklammen vid sundet mellan övre och nedre delarna av sjön (bilaga 10). Sundängen består av en södra resp norra del. Den 23 mars 1823 köpte Anders Nilsson från Bråten i Hällesbyn en äng och en skogstrakt i södra delen av Sundängen och år 1826 flyttade han och hans hustru, tillsammans med den äldste sonen Nils, till Sundängen som torpare. (Olsson, S. muntl.medd.). Södra delen av Sundängen är idag täckt med grov skog och privatägd. Undersökningsområdets areal är 0,13 ha. Syd/Nord-koordinat: 6588675, Väst/Östkoordinat: 1313675, Latitud: 59 0 22,645, Longitud: 12 0 31,592.Inventeringsytan markerad med svart linje. Figur 6. Sundängen, Säffle kommun. Åsen Gården ligger i en sydsluttning ner mot Kyrktjärn och har berget Enekullen i nordost. Namnet Åsen har sitt ursprung i åssträckan från Enekullen och ner mot tjärnet. På den geometriska kartan från 1646 (bilaga 11) finns ingen synlig uppodling i området under denna tid, det är först under 1778-talet (bilagor 12, 13), med stöd av storskifteskartan, som man kan se att det fanns smärre upp odlingar av marken. Undersökningsområdets areal är 0,81 ha. Syd/Nord-koordinat: 6585756, Väst/Öst-koordinat: 1313669, Latitud: 59 0 21,075, Longitud: 12 0 31,737. Inventeringsytan markerad med svart linje. Figur 7. Åsen, Säffle kommun. Material och metod GPS användes för att mäta in de utvalda lokalerna för att det insamlade materialet sedan skulle kunna bearbetas i dataprogrammet Arc View. Fjärilsinventeringen genomfördes en gång i veckan och vid varje inventeringstillfälle antecknades vindförhållanden, temperatur, molnighet samt klockslag för inventeringens början och slut. Detta för att man ska hålla ungefär samma hastighet vid de olika inventeringstillfällena och på så sätt minimera felkällor. Inventeringen började fem meter innanför gränsen till den lokal som skulle inventeras. Gående på en rak linje över området räknade och artbestämde jag de fjärilar som befann sig inom fem meters avstånd på sidorna och framför. 7

Vid lokalens motsatta gräns flyttades linjen 10 meter i sidled och samma moment upprepades åt andra hållet. Detta upprepades tills hela området var inventerat (Nilsson m.fl. 2006). Under inventeringen användes kikare, fälthandbok Svenska fjärilar, anteckningsblock, penna, fjärilshåv, glasburk för att studera fjärilen närmare om det fanns en osäkerhet om art, samt en burk med ämnet Etylacetat i för att ta belägg på vissa arter. Det insamlade materialet bearbetades och analyserades i Excel (bilaga 1). Resultat Lokalerna i studien skiljer sig från varandra med avseende på dagens markanvändning och areal (tab.1). Förekomster av dagfjärilsarter, och även individantalet, skiljer sig markant åt mellan lokalerna. Tabell 1. Lokalernas arealer i ha samt totala antalet dagfjärilsarter och individantal av de olika dagfjärilarna för respektive lokal. Lokal Ha Skötsel i dag Antal arter Antal individer Bråtlyckan 0.93 Ohävdat 19 284 Elovsbyn 3.51 Nötboskap 25 84 Fjäll 0.94 Hackslåtter 19 174 Hällesbyn 0.22 Skogsplantering 16 72 Sundängen 0.13 Kalhygge 21 209 Åsen 0.81 Öppnat, ohävdat 24 188 Figur 8 visar förhållandet mellan antalet dagfjärilsarter och areal. Den lokal som har den största arealen, Elovsbyn, har också det högsta antalet dagfjärilsarter. Men även Sundängen, som har en liten area, uppvisar ett relativt högt antal dagfjärilsarter. Detta är ett område som på senare tid öppnats upp igen vilket bidragit till nya livsmiljöer för dagfjärilarna. Sammantaget syns inget tydligt samband mellan areal och artantal. 4 30 Areal (ha) 3,5 3 2,5 25 20 Totalt antal dagfjärilsarter 2 15 1,5 1 0,5 10 5 0 0 Bråtlyckan Elovsbyn Fjäll Hällesbyn Sundängen Åsen Figur 8. Förhållandet mellan areal (ha) och det totala antalet dagfjärilsarter för respektive lokal. 8

Det skiljer sig ganska markant mellan lokalerna vad gäller individantalet hos de olika arterna (fig. 9). Noterbart är att Elovsbyn, som hade det högsta antalet olika arter ändå har ett av de lägsta totala individantalen, medan t ex Bråtlyckan, som hade ett lägre antal arter, har många fler individer. Sammantaget syns inget samband mellan individantal och areal. 4 300 3,5 3 2,5 2 250 200 150 Areal (ha) 1,5 1 0,5 100 50 Totala antal dagfjärilsindivider 0 0 Bråtlyckan Elovsbyn Fjäll Hällesbyn Sundängen Åsen Figur 9. Förhållandet mellan areal (ha) och fördelningen av det totala individantalet av dagfjärilar för respektive lokal. Under studien undersöktes förekomst av fem rödlistade dagfjärilsarter. På samtliga lokaler förekom minst en av dessa (tab. 2). Resultaten visar inte på något samband mellan lokalernas areal och antalet individer av rödlistade dagfjärilsarter. Sammantaget tyder dock resultatet på att de sex lokalerna är en ganska god livsmiljö för de fem rödlistade arterna som undersöktes. Tabell 2. Lokalernas arealer i ha samt de fem rödlistade dagfjärilarternas individantal för respektive lokal. Lokal Ha Skötel i dag Allmän metallvingesvärmare Adscita statices Sexfläckig Bastard svärmare Zygaena filipendulae Sotnätfjäril Mealita diamina Mindre bastardsvärmare Zygaena viciae Bråtlyckan 0.93 Ohävdad 27 - - 4 - Elovsbyn 3.51 Nötboskap - 1 6 1 1 Fjäll 0.94 Hackslåtter 46 2-11 - Hällesbyn 0.22 Skogsplantering - - - 2 - Sundängen 0.13 Kalhygge 3 1 7 32 - Åsen 0.81 Öppnat,ohävdad 3 73 2 3 - Summa 79 77 15 53 1 Violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe På varje lokal återfanns fyra rödlistade arter (fig. 10). förutom på Bråtlyckan där det återfanns två arter samt Hällesbyn där det återfanns endast en rödlistad art. Det finns således inget samband mellan areal och förekomst av rödlistade arter. 9

4 4,5 Areal (ha) 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 Totalt antal rödlistade dagfjärilsarter 0 0 Bråtlyckan Elovsbyn Fjäll Hällesbyn Sundängen Åsen Figur 10. Förhållandet mellan areal (ha) och totala antalet rödlistade dagfjärilsarter för respektive lokal. På lokalen Åsen hittades fyra av de fem rödlistade arterna (fig. 11). Åsen innehar även det högsta totala individantalet. Sett till antal individer per art och lokal är det en stor variation. Inte heller när det gäller individantalet av rödlistade arter finns något samband med arealstorlek. 4 90 Areal (ha) 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Totala antal rödlistade dagfjärilsindivider Bråtlyckan Elovsbyn Fjäll Hällesbyn Sundängen Åsen Figur 11. Förhållandet mellan areal (ha) och fördelning av det totala antalet rödlistade dagfjärilsindivider per lokal. Utifrån dagens markanvändning kan man utläsa att dagfjärilsarterna är beroende av hur markerna brukas (fig. 12). Elovsbyn som har nötboskap innehar 25 olika dagfjärilsarter vilket är det högsta antalet, tätt följt utav Åsen vilket är öppnat men ohävdat, innehar 24 arter. På tredje plats kommer Sundängen, kalhygge som innehar 21 olika dagfjärilsarter, Fjäll, hackslåtter och Bråtlyckan ohävdat kommer på fjärdeplats med 19 olika dagfjärilsarter. Medan Hällesbyn som har skogsplantering innehar det lägsta antalet dagfjärilsarter med endast 16 olika arter. 10

30 25 20 15 10 5 0 T otalt antal dagfjärilsarter Ohävdat Nötboskap Hackslåtter Skogsplantering Kalhygge Öppnat och ohävdat Figur 12. Förhållandet mellan olika markanvändningar och totala antalet dagfjärilsarter. Diskussion Nötboskap har ett speciellt sätt att beta på jämfört med andra djur. Nötboskapens val av föda baserar sig mer på selektivt urval av vissa växtsamhällen dvs. det finns viss vegetation som de inte äter, men skulle det vara så att det förekommer en art som de gillar i ett sådant mindre attraktivt växtsamhälle kommer växterna ändå att betas av nötboskap. Denna typ av betning skadar inte växterna i samma utsträckning då många växter har anpassat sig till en sådan betning (Ekstam m.fl. 2000). Kor är som bekant ett tungt djur och de skapar också en störning i marken genom tramp. De blottlägger mineraljorden, vilket är en livsnödvändig störning för växternas groning (Andersson m.fl. 1993). Den enda lokal där nötboskap förekommer är i Elovsbyn. Liksom de övriga lokalerna togs Elovsbyn i bruk runt 1600-talet, och i likhet med de andra områdena skedde det en ökning av arealen under 1800-talet. Där förekommer dock en hel del buskar samt inslag av löv- och barrträd, vilket tyder på att det är en ganska svag betning i området. Inventeringen visade att förekomsten av dagfjärilar i Elovsbyn var god. Här hittades 25 dagfjärilsarter, vilket är det högsta antalet arter bland studielokalerna, och totalt 84 st individer. Detta visar ändå att i ett område som har en svag betning och där det finns inslag av öppna gräsplättar och små buskar förekommer det många dagfjärilsarter. Dagfjärilarna kräver olika livsmiljöer under sin utveckling från ägg till larv och till vuxen fjäril (Appelqvist m. fl 2001). Elovsbyn, som har den största arealen av lokalerna i studien, har flest arter men det näst lägsta individantalet En trolig förklarning till att individantalet är så lågt kan vara att det råder en begränsad tillgång på nektar i området. Effekten blir att området kan hålla fler olika arter som använder sig av olika växters nektar men konkurrensen inom varje art blir hård och därigenom begränsas antalet individer per art. I en studie som gjorts i samma område där olika typer av bete har ingått, har det framkommit att bete har en påverkan på antalet dagfjärilsarter samt individantal (Olsson 2007). Vad gäller de fem rödlistade arterna hittades fyra av dem i Elovsbyn, noterbart är ändå att detta var den enda lokal där arten Violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) hittades, om än en enda individ. Fjäll är ett område som länge har hävdats genom sen slåtter, och idag har man bidrag från länsstyrelsen i Värmland för att hålla markerna öppna. Man slår med lie i slutet av juli för 11

att blommorna skall ha en chans att bilda frö. När det gäller förekomsten av fjärilar så hittades 19 olika arter av dagfjärilar och totalt 174 individer. Vid jämförelse mot de andra lokalerna ligger dessa resultat någonstans i mitten. I Fjäll återfanns tre av de fem rödlistade arterna, varav Allmän metallvingesvärmare (Adscita statices) i det största individantalet för någon av lokalerna (46 st) och näst högsta (11 st) av arten Sotnätfjäril (Mealita diamina). Markerna kring Bråtlyckan var brukade fram till år 1995 då de sista boende flyttade därifrån. Idag är området ohävdat, dock slår man åkern sent men höet tas ej tillvara, detta bidrar till att åkern är öppen än trots allt. Här återfanns 19 dagfjärilsarter, och en förklaring till att det trots allt förekom så pass många är troligen att dagfjärilarna har störst artrikedom i områden som varit hävdade för runt 10-15 år sedan (Appelqvist m.fl. 2001). Av de fem rödlistade arterna hittades endast två, och av dessa var det bara Allmän metallvingesvärmare (Adscita statices) som förekom i något högt individantal (27 st). Enligt Appelqvist (2001) bör man slå ett område i en oregelbunden hävd eller använda sig av en svag betning. Detta för att skapa en så naturlig dynamik som möjligt, vilket växterna och dagfjärilarna är anpassade till. Slåttern skulle i så fall ske sent i juli så att växterna hinner blomma över och sätta frö. Höet skulle sedan transporteras bort från åkern för att skapa en näringsfattig miljö för de örter som är av betydelse för vissa dagfjärilar. Åkern i Bråtlyckan slås på sensommaren men höet tas ej tillvara (Janson, T. muntl.medd.). Att höet blir kvar på åkern kommer antagligen att bidra till en ökad mängd kväve, vilket förmodligen kommer få en negativ effekt på floran som finns i området. Kväveälskande växter kommer att konkurrera ut de örter som kräver en mager och näringsfattig miljö för sin överlevnad. Detta kommer i sin tur att bidra till att man får en helt ny kombination av dagfjärilsarter i området på sikt. Det bästa för dagfjärilarna är svagt hävdade ängar eller åkermark som innehåller ett stort inslag av örter och buskmarker, en viktig miljö för alla typer av insektsarter (Appelqvist m.fl. 2001). Men trots att det görs gällande att igenväxande marker är livsnödvändiga, är igenväxning ändå ett av de största hoten mot dagfjärilarna. Det pågår en debatt kring detta idag, men en teori som man trots allt är enig om är att en minskad hävd leder till sämre förutsättningar för dagfjärilarnas värdväxter. Vid en igenväxning vandrar det in mer konkurrenskraftiga växtarter som konkurrerar ut de känsliga värdväxterna, och följden blir att dagfjärilarna inte har tillgång till växterna som de lägger sina ägg på (Appelqvist m.fl. 2001). Hällesbyn är ett bra exempel på en by som hade sin storhetstid runt 1880-talet då det fanns 52 personer i byn. Att man lyckades odla dessa marker och livnära sig på vad jordbruket hade att ge är beundransvärt men inte unikt, det finns förmodligen många liknade öden i Sverige vid den här tiden. Det som gör Hällesbyn så speciellt är väl det geografiska läget. Förr var hela området öppet och man hade en fantastisk utsikt ut över både Sundängen och Övre Lofterud. Man kan bara spekulera i hur artrikt det måste ha varit under den här tiden. Idag ser man ingenting från den här höjden då det är igenplanterat överallt och det finns bara enstaka gläntor här och där med vissa kvarvarande trädgårdsväxter, och en och annan husruin ligger dold under gräs och buskar. Artrikedomen i Hällesbyn i dag är dålig när det gäller dagfjärilarna. Under fjärilsinventeringen hittades totalt 16 dagfjärilsarter vilket tyder på att området håller på att tappa sin artrikedom i jämförelse med de övriga lokalerna - både vad gäller antal arter och individer ligger Hällesbyn på sista plats. Här hittades också endast en av de rödlistade arterna under inventeringsperioden, Sotnätfjäril (Mealita diamina), och enbart två individer av denna. En möjlig orsak till att arterna är få är det geografiska läget. Området ligger högt och det sker troligen en viss förskjutning av växtsäsongen, vilket i sig påverkar dagfjärilarna 12

negativt. Dagfjärilarna är beroende av växternas nektar, och producerar växterna nektar av dålig kvalitet hämmar detta dagfjärilarnas förmåga till tillväxt och reproduktion. Den faktor som förmodligen påverkar dagfjärilarna mest negativt är att hela området Hällesbyn idag är igenplanterat. När ett område blir igenplanterat med skog konkurreras de livsviktiga örterna ut och dagfjärilarna minskar såväl i antal arter som i individantal. För att restaurera Hällesbyn till vad det en gång i tiden var, krävs att skogen huggs ner, och därefter kan man svedja området. Detta bidrar till att tillföra viktiga näringsämnen till marken. Det skapas också en störning i marken vilket skulle ge möjlighet för den fröbank som antas kan ligga dold i marken att gro. Att det finns en fröbank i marken har att göra med områdets historia och mångbruket man använde sig av. Ljusinsläppet skulle öka markant då skogen försvann vilket har en gynnsam effekt för växterna. Och ganska snabbt, redan inom ett par år, skulle fler växtarter och en rikare dagfjärilsfauna troligen framträda. För att försöka hålla markerna öppna bör ett mångbruk likt det som fanns förr i tiden användas, där svedjebruk med bete och slåtter samt träda varvas. Sundängen är ett exempel som belyser detta med att öppna upp ett igenväxt skogsområdet igen. Sundängen var likt Hällesbyn öppet och brukat från början av 1800-talet, dock var det inte lika bebyggt. Det intressanta är att Sundängen blev igenplanterat runt 1950-talet men ungskogen avverkades runt 1972 då man gallrade. En ytterligare avverkning skedde i norra Sundängen runt år 2001. Den avverkning som skett i norra delen av Sundängen har bidragit till att öka ljusinsläppet men det har också bidragit till en störning av marken där jorden har rörts om. I traktorspåren har det blottlagts mineraljord som har bidragit till att den fröbank som finns kan gro. Dessa frön bidrar sedan till en ny flora och detta ger en gynnsam miljö för dagfjärilar att etablera sig i. Ytterligare en orsak till att det finns en förhållandevis god flora är den gamla vägen som sträcker sig genom inventeringsytan. Vägen hålls öppen under sommarhalvåret, tack vare sommargästerna som bor i södra delen av Sundängen. Sommargästerna använder vägen som gångväg till huset och av allt att döma håller de efter sly för framkomlighetens skull. Det finns därför en markant skillnad när det gäller såväl växt- och dagfjärilsarter och individantal av dagfjärilar mellan Sundängen och Hällesbyn. I Sundängen hittades 21 arter av dagfjärilar, att jämföra med de 16 som påträffades i Hällesbyn, och hela 209 individer (Hällesbyn 72 st). I Sundängen hittades också fyra av de fem rödlistade arterna varav det högsta individantalet för alla lokaler av arten Sotnätfjäril (Mealita diamina), 32 st. Åsen har ungefär samma historia som de övriga lokalerna. Åsen har varit öppen mark fram till och med mitten på 1900-talet för att sedan växa igen med skog. Dock har inte Åsens flora förändrats nämnvärt från år 1986 fram till i dag, då Länsstyrelsen Värmland hade till uppdrag att inventera floran i området (Jansson, T.muntl.medd.). Viss igenväxning med sly och barrträd har dock skett, vilket man nu på senare tid har röjt bort av markägaren. Denna aktivitet har bidragit till att det finns en del olika växtarter och relativt högt antal dagfjärilsarter. Detta är ytterligare en bekräftelse på att öppnar man ett område, oavsett vilket sätt man väljer att göra det på, skapas en störning i marken som möjliggör groning av den latenta fröbanken. Det skiljer sig ganska markant mellan lokalerna vad gäller såväl antalet dagfjärilsarter som individantal. Denna variation har inget med lokalernas areal att göra - ett område kan vara såväl litet som artfattigt som stort och artfattigt. Jag anser istället att det finns ett tydligt samband mellan brukandet av marken och antal arter resp. individer. Hällesbyn är ett bra exempel där igenväxning fått en negativ effekt på art- och individantal av dagfjärilar. Att Bråtlyckan, som nu är ohävdat, ändå får ett så pass högt resultat i studien beror sannolikt på att marken brukades så sent som på 1990-talet. Ett högt art- och individantal av dagfjärilar består under en viss tid för att sedan minska på sikt, ju längre ett område är ohävdat. 13

De rödlistade arterna som ingick i studien är alla arter som har kopplingar till mark som brukas på ett eller annat sätt. Anledningen till att de har rödlistats är just att de minskat drastiskt i antal pga. att deras naturliga habitat, slåtterängar och hagmarker, blivit allt sällsyntare. Även här ser man en tydlig skillnad mellan lokalerna. Hällesbyn uppvisar återigen lägst antal individer, men även Bråtlyckan. Detta har sin förklaring i att områdena Hällesbyn och Bråtlyckan inte längre brukas och detta i sig har en negativ effekt för de rödlistade arterna. Åsen uppvisar det högsta antalet, vilket kan förklaras med att man har öppnat upp området igen och därigenom skapat en ny livsmiljö för de rödlistade dagfjärilsarterna. Hur kommer det att se ut om 15-20 år - finns det lika många dagfjärilsarter kvar eller har det minskat? Vad händer när de gamla som ägnar sig åt att slå markerna idag med lie inte finns kvar längre? Till Lönnskog, liksom många andra små byar, är det få som vill flytta och bosätta sig. Det ligger för långt bort från arbete och att bo mitt ute i skogen är det inte alla som vill. Trenden att folk flyttade ifrån området har pågått ända från den tid då folk flyttade hit och började bryta upp mark för odling, detta i sig är väl bara en cykel som arter är anpassade till. Slutsatsen av denna inventering och studie av dagfjärilar sommaren 2006 i västra Värmland, Säffle kommun kan sammanfattas i ett par meningar. Människans förmåga att bevara marker öppna, genom att använda sig av sen slåtter, skogsbruk, röjning av dikeskanter samt röjning av kraftledningsgatorna, är en mycket viktig bit för att säkerställa dagfjärilsarterna möjlighet för spridning i området. Ett öppet och varierat skogslandskap är en betydelsefull del i att säkerställa dagfjärilarnas och den väsentliga florans fortsatta existens. 14

Tack Ett stort tack till min handledare Per Widén för all uppmuntran och hjälp. Jag skulle vilja tacka alla markägaren i Lönnskog med omnejd för att jag fått använda mig av Era marker, samtidigt som jag fått tillfället att få träffa Er. Det har varit ett sant nöje att få ta del av Er fantastiska flora och fauna. Ni kan vara stolta - det är få områden som har en sådan öppen och välskött natur! Skulle vilja passa på att speciellt tacka Maria Elvingsson för att hon förmedlade kontakten med Tomas Janson. Det är tack vare dessa två som jag fick möjlighet att få göra en C- uppsats och en D-uppsats om rödlistade dagfjärilar (inriktning naturvård). Ett speciellt tack också till Sylvia Olsson Lönnskog för att du lånade ut dina eminenta kartor över området med början från 1600-talet och framåt, samt all litteratur som du skrivit och de muntliga berättelserna över områdena. Stort tack till min Sambo Jonas Andersson som varit till stor hjälp vid inventeringen av både flora och fauna under sommaren 2006. Tack än en gång Tomas för all hjälp och uppmuntran som du har givit när det har börjat kännas motigt Ett stort tack till Lisa Axelsson för att du bidrog med markeringskäppar vid inventeringen av floran i mitt projekt, samt de muntliga berättelserna om ställena Sundängen och Hällesbyn. 15

Referenser Andersson, L., Appelqvist, T., Bengtsson, O., Nitare J., Wadstein, M. 1993. Betespräglad äldre bondeskog - från naturvårdssynpunkt. Rapport 7 Skogsvårdsstyrelsen. Tryckt SJV, Jönköping. Appelqvist, T., Gimdal, R., Bengtson, O. 2001. Insekter och mosaiklandskap. Entomologisk Tidskrift 122 (3):81-97. Lund, Sweden 2001. ISSN 0013-886x. Axelsson, L. Muntlig berättelse om historien kring både Sundängen samt Hällesbyn. Bladh, G. 1995. Finnskogens landskap och människor under fyra sekler. Högskolan Karlstad Forsknings rapport 95:11 samhällsvetenskap. Cassel-Lundhagen, A. 2002. Conservation Biology and Genetic structure of Fringe populations of the Scarce Heath Butterfly in Sweden. Dissertation, Uppsala Universitet. Edenhamn, P., Ekendahl, A., Lönn, M. & Pamilo, P. 1999. Spridningsförmåga hos svenska växter och djur. Naturvårdsverket. Rapport 4964: 1999 s7-9, 35-36. Ekstam, U., Forshed, N. 2000. Svenska Naturbetesmarker historia och ekologi. Tryck Fälth&Hässler,Värnamo 2000. s.148-152. Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln Dagfjärilar Hesperiidae nymphalidae.s. 26-30, 43-44, 46-57. Gärdenfors, U., Aronsson, M., Cederberg, B., Croenborg,H., Dahlberg, A., Hallingbäck, T., Karlsson, A., Kindvall, O., Ljungberg, H., Lönnell, N., Thor, G & Tjernberg,M. 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. Uppsala 2005, ArtDatabanken, Tryckt:Erlanders Tofters, Östervåla 2005.s 299-300. Janson, T,. 1996. Boken om Långserud II. Värmlandstryck i Karlstad 1996. s 4. Janson, T,. Länsstyrelsen Värmland. Muntlig information om Bråtlyckan, Sundängen samt Åsen. Kjellberg,G,. 1996. Boken om Långserud II. Långseruds Hembygdsförening. Värmlandstryck i Karlstad 1996. Elovsbyn s244 samt Fjäll s248. Nilsson, S-G., Franzén M. 2006. Biologisk mångfald i Linnés hembygd i Småland 5. Dagfjärilar och bastardsvärmare (Lepidoptera: Rhopalocera and Zygaenidae). Entomologisk tidskrift 127 (1-2):39-55 Uppsala, Sweden. Olsson, BM. 2007. Förekomst av dagfjärilar i ett skogslandskap i västra Värmland. Tryckt Karlstads Universitet 2007. Olsson, S. Kartor från 1600-, 1700- och 1800-tal samt informationsmaterial över befolkningen i Bråtlyckan, Elovsbyn, Fjäll, Hällesbyn, Sundängen samt Åsen, och därtill även muntlig information. Söderström, B. 2006. Svenska fjärilar - en fälthandbok. Tryck Italien 2006. ISBN: 91-0-0-10514-7. 16

Bilaga 1. Uppvisar artförekomst av dagfjärilar hos respektive lokal samt totala individantalet för varje art. Vidare redovisas även det totala antalet inventerade dagfjärilar under perioden 18/6 15/8 2006. Lokal Bråtlyckan Elovsbyn Fjäll Hällesbyn Sundängen Åsen Σ Art Allmän metall vingesvärmare 27 0 46 0 3 6 82 Amiral 0 1 0 0 0 0 1 Blåvinge 10 10 6 11 40 15 92 Citronfjäril 10 15 6 18 36 19 104 Hagtornsfjäril 11 0 0 2 4 1 18 Kamgräsfjäril 0 4 5 0 0 0 9 Klöverblåvinge 0 0 0 0 1 0 1 klöverblåvinge 0 1 0 0 0 0 1 Kvickgräsfjäril 0 0 0 1 0 0 1 Kålfjäril 0 0 1 0 3 8 12 Luktgräsfjäril 3 6 6 1 7 13 36 Makaonifjäril 0 1 0 0 2 0 3 Midsommarblåvinge 0 1 0 0 0 0 1 Mindre bastardsvärmare 0 1 2 0 1 73 77 Mindre tåtelsmygare 0 0 0 0 1 1 2 Nässelfjäril 22 4 8 0 3 3 40 Påfågelöga 13 6 3 12 6 19 59 Pärlemofjäril 0 0 1 1 0 1 46 Rapsfjäril 1 0 0 0 0 1 2 Sex fläckig bastardsvärmare 0 6 0 0 7 2 15 Silverblåvinge 0 1 0 1 0 1 3 Silverstreckad pärlemofjäril 1 1 0 1 1 0 4 Skogsgräsfjäril 1 0 0 2 0 0 3 Skogsnätfjäril 5 3 27 4 14 7 60 Skogspärlemofjäril 1 1 0 0 0 1 3 Skogsvisslare 0 1 0 0 0 0 1 Slåttergräsfjäril 1 3 2 0 0 1 7 Sorgmantel 0 1 0 0 0 1 2 Sotnätfjäril 4 1 11 2 32 3 53 Svartfläckig 0 0 0 4 0 1 5 glanssmygare Svavelgul höfjäril 0 0 0 0 1 1 2 Vinbärsfuks 0 0 0 2 0 0 2 Violettkantad guldvinge 0 1 0 0 0 0 1 Vitfläckig guldvinge 148 2 43 9 17 6 225 Vitgräsfjäril 0 1 1 0 0 1 3 17

Bilaga 1. Uppvisar artförekomst av dagfjärilar hos respektive lokal samt totala individantalet för varje art. Vidare redovisas även det totala antalet inventerade dagfjärilar under perioden 18/6 15/8 2006. Lokal Bråtlyckan Elovsbyn Fjäll Hällesbyn Sundängen Åsen Σ Art Älggräspärlemofjäril 2 0 1 0 1 0 4 Ängsblåvinge 1 1 0 0 0 0 2 Ängspärlemofjäril 1 0 0 0 0 0 1 Ängssmygare 22 0 5 2 29 3 61 Ängsvitvinge 0 9 0 0 0 0 9 Σ 284 84 174 72 209 188 1053 18

Bilaga 2. Elovsbyn eller Egelsbyn. Karta över Elovsbyn år 1646. 19

Bilaga 3. Elovsbyn. Lagaskiftes karta över Elovsbyn 1800 talet. 20

Bilaga 4. Fjäll eller Fjal Karta över Fjäll år 1779. 21

Bilaga 5. Fjäll. Lagaskifte karta år 1852. 22

Bilaga 6. Bråtlyckan Hemmanet Hällesbyn och Bråtlyckan år 1801. 23

Bilaga 7. Hällesbyn eller Hallesbyn Karta över Hällesbyn 1600 talet. 24

Bilaga 8. Hällesbyn Karta över Hällesbyn år 1770. 25

Bilaga 9. Hällesbyn Karta över Hemmanet Hällesbyn samt Bråtlyckan år 1853-1858. 26

Bilaga 10. Sundängen Lagaskifteskarta år 1852-1854. 27

Bilaga 11. Åsen Bostället Framme år 1646. 28

Bilaga 12. Åsen Karta över hemmanet Lönnskog år 1778. 29

Bilaga 13. Åsen Skiss över vägar, byggelse och odlingar i Lönnskog. Lagaskiftes kartan år 1844-1845. 30