Varde ljus! Arbetsrummet på gamla folkskolan har varit utan belysning sedan jag plockade bort lysröret för att måla taket. Nu finns där belysning igen men inte lysrör. Lysrören är dåliga, miljöfarliga och vissa människor kan inte vistas i rum med lysrör. Jag hade en kollega i Otnäs och vi kunde inte ha lysrören tända då han vär där för han fick en eländig huvudvärk. I stället finns det en vit globlampa av gammaldags skolmodell. De gav inte så mycket ljus med glödlampor men nu finns det LED-lampor som har en ljusstyrka motsvarande tre 60 W glödlampor. Ända drar de bara 20 W vilket gör att de kan sättas i så gott som varenda lampkupa. Glödlampor blev ju heta och det fanns ofta begränsningar på 60 eller kanske bara 40 W. De nya LED-lamporna kan ha samma färg som en glödlampa. Jag har börjat köpa Airams LED-lampor som har tre års garanti för de billigaste LED-lamporna höll ibland inte ens lika länge som en vanlig glödlampa fastän reklamen lovade 20 år (?). Intressant nog finns de starka Airam-LEDdarna att köpa i Borgå åtminstone på Motonet. Men på många ställen säljes ännu de svaga lamporna som bara har 470 lumen (810 lumen motsvarar 60W glödlampa). De starkaste är på 2450 lumen och kostar kring 20 euro.
Belysning är en kinkig sak. Man vill gärna ha bra belysning men att bara byta till starkare lampa hjälper inte alltid. Det är viktigt att man inte blir bländad och då har lampans placering och lampkupan största betydelsen. Oftast placeras en lampa mitt i taket för allmänbelysning och så har man skilda lampor där man arbetar. Vägglampor är bra om de ger indirekt ljus från väggen men de får inte lysa rakt i ögonen. Vi fick en grundlig redogörelse av Christine Grandell om lamporna som hon minns dem då hon ännu bodde i gamla folkskolan. Lampan nedan var skrivbordslampa men hon minns att skärmen var grön eller blå.
Det är en så kallad Strindbergslampa och de finns att köpa på Blocket. Då vi åker till Medåker i april så skall jag försöka få tag i en sådan.
Lampan i köket hade pärlor runt skärmen. Själva lampskärmen finns inte mera men Christine har pärlorna. De är inte helt ovanliga på Blocket de heller. Taklamporna var enkla skärmar (inte kronor) men skärmarna finns inte kvar. Brandmuren i lilla salen är nu målad en gång men borde kanske strykas en gång till. Efter moget övervägande lät jag bli att fästa en skiva utanpå den. Då den är målad så stör det inte så mycket att skivan saknas. Det kommer dessutom ett draperi just där bara jag får skenan uppskruvad.
En rullgardin måste ännu sättas tillbaka men det behövs en fanérbit som fäste för skruvarna hamnade precis mitt i ett såt på stockväggen (ett såt är fogen, springan mellan två stockar). Då jag blötte bort de tapetrester som fanns på brandmuren så fanns under dem Hufvudstadsbladet från 18 maj 1960 (Eugen Grandells) så nu vet vi precis när man satte tapet på brandmuren. Då var kakelugnen i hörnet riven och värmen kom från pannan i nya skolan. Det var ju inte så länge sedan. Då gick jag på tredje klassen i mellanskolan i Lovisa och minns mycket väl krisen som omnämns i artikeln. Nu skall nätanslutningar installeras i lilla salen. Jag har redan beställt en router (också trådlös) som borde ge en hastighet på 1400 Mbit/s (betydligt lägre i verkligheten) och
dessutom en switch med 24 anslutningar och kablar. Det behövs knappast 24 men priset var just inte högre för den. Om ett par veckor borde det gå att surfa för fullt i lilla salen. Då kan man säja att det rummet är färdigt. Lilla salen och arbetsrummet målade Regnslasket för en vecka sedan hade den positiva effekten att jag lämnade skogsarbetet (jag var genomblöt) och började måla i gamla folkskolan i stället. Först målade jag väggarna i arbetsrummet och av bara farten fortsatte jag med lilla salen.
På dataskärmen syns färger mycket dåligt och de är nästan alltid fel. Ovan ser man i alla fall att de vita väggarna blir målade ljusgula (Linus emulsionsfärg). Det har också varit så mulet att man inte riktigt vet hur färgen egentligen ser ut. Men med vårsolen skall det väl bli uppenbart. I lilla salen har väggarna varit illgula med en färg som skriker och hoppar en i ögonen. Men så var det på 80-talet. Väggarna i slöjdsalen är ännu värre. Rent ut sagt vidriga.
Här syns skillnaden mycket bättre. Den nya färgen är inte så svag som det verkar på bilden men nu kan man sitta där utan att bli illamående åtminstone. Man tyckte att det bara var att dra på den nya färgen men där fanns en hel del som måste bort först. De gamla vattenradiatorerna gick bra att ta bort men rören var värre. Först då vi med brorsan på två man hand använde två stora rörtänger med förlängning på skaften så kom de bort. Ytterväggen är nu alldeles slät. Bara färgen har torkat så kan vi sätta tillbaka bokhyllorna och sedan kan man äntligen hämta böcker och sätta in. Det finns stora mängder böcker från Hindersby skolas gamla bibliotek som nu förvaras i Lokaaln och hemma hos folk. Nu kan jag också installera nätanslutningar i lilla salen. Tanken är att ha 16 uttag (eller mer) samt trådlös anslutning (som är långsammare). En hel del saker har stått stilla på
grund av målandet men nu är det klart och det är bara att börja använda lilla salen efter städning. Vi har alltså använt Linus vattenlösliga emulsionsfärg som är linoljebaserad. Den är mycket lätt att dra på och rulle går utmärkt. Den torkar fort, tål värme och går bra att lappa om det behövs. Man köper vit grundfärg och blandar i pigment som kommer i påsar. Det går bra att reglera hur mörk färgen blir genom att minska eller öka pigmentmängden. Åtgången var stor på grålumppappen i arbetsrummet men det gick ganska litet åt till att måla lilla salen som hade målade gipsskivor från förut. Inte ens två liter behövdes för lilla salen. Lilla salen är klar (även om det finns småsaker som kunde förbättras) men i arbetsrummet skall det läggas trägolv. Virket finns i slöjdsalen men nu blir det skogsarbete så golvet får vänta på våren. Livlig lördag Under långa tider händer inget och så händer allting på en gång som i lördags. Det var nyrågsgröt på Kycklings och både smedjan och torpet var öppna i Hindersby. På Kycklings kokades äppelutställning. nyrågsgröt och tillika var det
Det blev riktigt kö till grötgrytan ett tag. och till äppelbordet I Hindersby var smedjan byggnadsvårdsdagen till ära. öppen internationella
Ässjan var igång och det bjöds på kaffe och munk för en billig penning. Likaså på torpet. I torpets rökbastu eldades en ugn i början men bastun var riktigt varm ännu efter många timmar. Rökbastun är en fin uppfinning som förtjänar att tas till heder på nytt. Man måste elda i god tid men sedan kan man bada i lugn och ro. Dessutom blir badena mycket mjukare. Det fräser inte då man kastar på eftersom den stora stenmängden inte är så het även om den magasinerar stora mängder värme.
Det som saknades var gamla folkskolan men det var lika så bra för många åkte redan nu mellan tre olika ställen. Senare i höst kommer folkskolans tur. Ny kamin i gamla folkskolan Idag bar vi med Göran in den nya kaminen i gamla folkskolan. Den kommer från Vestlax i Kimito och vi har fått den av Christine (Grandell) och Gunder. I förrgår hämtade vi den då vi kom från Sverige. Som av bilden synes så är den betydligt större än den gamla kaminen.
Gunder berättade att den funnits i Vestlax byahus men såldes efter en renovering. Gunder och andra köpte den och nu har vi fått den.
På luckan står det att kaminen är tillverkad av Veljekset Friis Oy Kokkola och är modell No.2. På nätet kan man se att firman var aktiv 1885-1968 och som mest hade 700-800 anställda. De tillverkade kaminer och kyrkklockor och gjutna gravvårdar mm. Kaminer av den här typen användes ofta i kyrkor och bönehus. De ger mycket värme snabbt och behöver inte magasinera värmen eftersom församlingen åker hem om ett par timmar. Den passar alltså bra i slöjdsalen. Grundvärmen sköter värmepumpen om men en ordentlig brasa i den stora kaminen borde snabbt få upp temperaturen fastän salen är stor. Den går att elda med halv meters klabbar och det ryms mycket bränsle i den. Först måste emellertid ett nytt hål tagas upp i pipan betydligt högre upp än det nuvarande och ett anslutningsrör sättas in. I höst skall vi prova kaminen och under vintern testa hur man skall elda i den. Den lilla kaminen tänkte vi flytta till virkesförrådet som kan bli ett litet slöjdrum. Föreningen tackar Christine och Gunder på det hjärtligaste!
Öppna dörrar 16 juli byggnadsvård: innerväggar Gamla folkskolans vänner ordnar förevisning av hur man kan tapetsera innerväggar med grålumppapp. Det är billig tjock och mjuk papp av returpapper. Finns att köpa bland annat på Byggmax i Borgå. I jämförelse med skivor och tunna tapeter så ger den en mera levande, mjuk yta och om man river pappen i bitar 50 50 cm så får man ett svagt mönster på väggen. Man bör riva pappen för det är mycket svårt att klippa och skära den rakt och besvärligt att sätta upp. Med rivna kanter som överlappar 1-2 cm så är det bara att smocka dit bitarna och det ser bara bättre ut om de är litet oregelbundna. Kanterna spärrar dessutom inte ut om de är rivna (man skall stryka duktigt med lim också utanpå). Det går att tapetsera utanpå papprutorna eller så kan man måla. Vi har goda erfarenheter av Linus väggfärg (linoljebaserad, vattenlöslig emulsionsfärg utan lösningsmedel). Den torkar snabbt och ger en matt yta. Lätt att måla och att lappa. På grålumppapp måste man måla två gånger för pappen är starkt sugande. Så här ser det ut då lapparna är klistrade:
Uppe och till höger har limmet ännu inte torkat. En närbild av väggen:
Rutmönstret syns ganska tydligt. Men om man tapetserar över med starkt mönstrad tapet så försvinner rutorna nästan helt. Se närmare om arbetet på Innerväggar med grålumppapp. Öppna dörrars dag på gamla folkskolan lö 16 juli Gamla folkskolans vänner i Hindersby rf. håller ÖPPNA DÖRRARS DAG på Gamla Folkskolan i Hindersby lördag 16.7 2016 kl 12-18
Hindersbyvägen 559B, Hindersby, Lappträsk Presentation av tapetsering med grålump-papper och övrig byggnadsvård. Se Innerväggar av grålumppapp. Lopptorg till förmån för Gamla skolan. Kom med eget lopptorgsbord, utan bordsavgift! Kontaktuppgifter: Inga Vickholm tel 040-5517324 Innerväggar med grålumppapp Man kan måla eller tapetsera innerväggar men vi såg en intressant ytbeläggning på Gysinge byggnadsvårdcentrum i Stockholm. Man hade klistrat bitar av grålumppapp som var rivna till ca. 50 50 cm. De bildade ett svagt men tydligt mönster på väggen mycket intressantare än en helt slät vägg. Här förklarar jag hur man kan göra i praktiken för att få sådana väggar. I arbetsrummet i gamla folkskolan har vi stockväggar med mjuka träfiberskivor som är skruvade med brickor och träskruvar. Mjuka skivor ger efter så där lagom för stockväggar är sällan riktigt raka men de är tillräckligt stadiga för att ge en slät om än buktig yta. Vi har en vägg med hårdkartong, hårda tunna träfiberskivor, om de blir litet mera buktiga. För att klistra grålumppapp behöver man tapetklister och det skall vara rent cellulosaklister utan förstärkning. Tyvärr är det svårt att hitta i en vanlig affär men man skall inte köpa nånting från dessa eftersom dagens byggteknik är urusel liksom de moderna materialen. Bygnadsvårdsbutiker är numera de
enda man kan anlita. I vårt fall är det närmast Byggnadsapoteket i Fiskars som har material av tillräckligt god kvalitet. De har en butik på nätet (och fysiska butiker i Fiskars och Helsingfors) som kan skicka det man behöver och i det här fallet var det tapetklister. Man behöver också en riktig klisterborste för det skall slabbas på en stor mängd klister (gå till SHOP och sök på tapetklister ). Lim&Handtryck tillverkar äkta cellulosaklister. En påse blandas i 4 l vatten. Rör om hela tiden och strö försiktigt pulvret i vattnet så det inte blir klimpar. Sedan skall limmet stå i minst en timme. Jag blandade på kvällen och lät stå över natten. Cellulosaklister torkar inte så fort och kan alltid lösas upp med vatten. Om man glömmer att tvätta penseln så är det bara att ställa den i vatten och den blir som ny. Klistret skall vara tjockt så stickan står av sej själv men då de sugande skivorna förklistras så kan man sätta till 2 liter vatten så det är lättare att stryka på.
Sedan är det bara ti smått opa (slabba på) och tillräckligt tjockt. Skivorna suger alldeles förskräckligt. Till förklistring av ca. 30 kvadratmeter behövdes det en och en halv påse klister. Det står på påsen att den räcker till för att limma upp 30 kvadratmeter tapet men det gäller absolut inte grålumppapp på sugande yta. Allt som allt gick det åt fem och en halv påse så man kan räkna med fem gånger mer klister än för vanliga tapeter.
Här syns och huvudet gick brickor och spänningen på igenom. fästskruvarna. Vanliga spikar dög inte för genom den mjuka skivan. Med stora (rostfria) skruv är det dessutom lättare att ställa skruven så den håller skivan spänd men inte går Bitarna av grålumppapp bör rivas så att kanten blir litet
avfasad och lättare att limma. Att klippa eller skära ger inte snyggare skarv tvärtom. En sådan kant spärrar dessutom lättare ut och kan blir riktigt ful. Placeringen av bitarna blir också känslig. Med riven kant gör det inte så mycket om biten kommer litet fel. Det ger bara en mer levande yta om den är litet oregelbunden. Mät 50 cm i en kanten och vik pappen så att de raka sidorna är exakt mot varandra. Då blir vinkeln precis 90 grader. Man bör dra med en penna eller dylikt över vikningen så den blir vass. Sedan lägger man en rak list över pappen precis vid vikningen och river försiktigt av biten. Det går inte att dra av biten i ett tag utan man måste flytta handen så att spänningen på pappen är litet mot en själv. Sedan viker man biten på mitten och gör vikningen skarp och rivar av den så man får två bitar på 50 50 cm. Om man viker
också åt andra hållet innan man river så blir den rivna kanten riktigt rak. Ju skarpare veck desto lättare att riva. Sedan gäller det att dra ett streck 1 cm ovanför bitens plats på väggen så att bitarna inte börjar gå snett på väggen. Det är inte så känsligt hur man placerar bitarna nån cm hit eller dit eller litet snett märks just inte. Men om de går tio cm uppåt så syns det. Väggarna i arbetsrummet had mycket olika höjd (8 cm skillnad) så jag satte strecket i vattenpass men om man har ett rakt golv under så kan man mäta därifrån. Man kan gärna mäta väggens höjd och räkna ut hur mycket bitarna bör komma på varandra för att det skall bli någorlunda jämnt. Vårt arbetsrum är ca. 335 cm högt så det blev sju bitar på höjden med en par centimeters överlappning. Man stryker sedan tjockt med klister på pappbitarnas baksida. Nu har grålumppappen en sida som är litet jämnare än den andra och jag satte den jämna sidan utåt eftersom vi tänkte måla
den. Men man kan lika bra sätta tvärtom. I alla fall är det bra att ha samma sida utåt över hela väggen. Bitarna viks ihop och får dra i ca. tio minuter men inte för länge. Hinner de bli för torra så går det bra att blöta upp dem.
Om det kommer litet lim på baksidan så gör det inget för skarvarna skall limmas utanpå också. Uppsättningen börjas helst från ett hörn eller ett fönster. I stockhus är hörnen milt sagt krokiga men med de här små bitarna är det lätt att tapetsera dem. De får svänga hit och dit allt hur det skurna kanten från med bitar. Det ser andra rivna på den passar i hörnet. Kom ihåg att sätta den rullen uppåt så den täcks av följande lager inte bra ut om en del kanter är skurna och färdiga ytan. Man stryker klister jämnt på väggen (som är förklistrad) och sätter sedan upp pappbiten och stryker fast den ordentligt med en tapetborste från mitten utåt. Speciellt där det finns skruvhuvud bör man stryka fast pappen ordentligt runtom skruven. Nu är det viktigt att pappen har ordentligt med lim och har dragit tillräckligt för då är den mjuk och kan strykas fast också i gropar i väggen. Kanterna på biten strykes fast
med klisterborsten. För att kanterna skall sitta ordentligt bör de limmas utifrån också. Arbeta fast kanterna grundligt med klisterborsten. Man limmar de följande bitarna ett par cm utanpå och går från hörnet utåt ochnerifrån uppåt. Placera skarvar ovanför dörrar och vid fönster för där kommer det troligen smalare bitar eftersom väggarna sällan passar precis för hela 50 cm bitar. På bilden nedan har rivningen misslyckats litet men det gör inget för nästa bit täcker kanten. Råkar man riva en bit halvt itu så kan man limma dit den i alla fall för skarven syns knappast.
Då limmet torkat så synns det knappast och efter målning så är det bara kanterna som bildar ett svagt mönster.
Vid fönstren bör man vara noga med limningen. Där tätar pappen springorna om den är ordentligt limmad. Här är den dragen upp på fönsterkarmen och kommer att pressas fast av fönsterfodringen. Här är bitarna limmade från fönstret utåt och den skurna kanten vänd mot fönstret. Under högra fönstret syns en smalare bit som är placerad mitt under fönstret.
Likaså ovanför dörren.
Och så är sista biten fastklistrad
Arbetsåtgången för omkring 160 bitar (ca. 40 kvadratmeter) var ungefär 35 timmar. Visst går det snabbare att sätta upp tunna tapeter men de här skall nu hålla i hundra år :-). Det blir intressant att se hur det ser ut då väggarna är målade.
Grålumppapp på väggarna Efter diverse resor hit och dit och en och annan liten katastrof så har äntligen arbetet på väggarna i arbetsrummet i gamla folkskolan börjat. Under Johanni så blev den första rullen uppklistrad och arbetet fortsätter nu i början på veckan. Den som har lust kan komma och se på eller greppa limpenseln. Grålumppappret kommer i rullar på 15 1 meter och rivs först i bitar på 50 50 cm som sedan klistras upp på väggskivorna litet om varandra. Det ger ett svagt rutmönster som är ganska dekorativt. Det kan sedan tapetseras eller målas. Det går åt massor av klister för både insulitskivorna (mjuka träfiberskivor) och pappen är starkt sugande. Man bör räkna med minst tre gånger mer klister än normalt. Nästan två påsar med klister gick åt för att förklistra skivorna och över en påse gick åt till att limma upp bitarna från en rulle. Speciellt nu då det är så varmt så skall man smocka på tjockt med klister.
Här är 60 bitar uppklistrade och det behövs ännu omkring 120 till. En grundligare anvisning om hur man klistrar kommer senare. Den som 0457-0184385. är intresserad kan ringa Nisse på Arbetsamt att fira Jag vill hjärtligt tacka alla som gratulerat mej. Och alla som helt finkänsligt låtit bli att påminna mej om hur gammal jag blivit.
Vi åkte till Medåker med brorsan (+ gummor) mitt i vårbrådskan. Sådden fick jag just och just avklarad i alla fall. Jag är inte mycket för att fira men kaffe med princesstårta blev det i alla fall. Princesstårta har blivit tradition sedan vi firade den bättre hälftens 50-årsdag. Därefter satte jag brorsan i arbete. Vi firade upp ett (litet) hus i en backe. Det fanns inte några andra hjälpmedel än jäärnstavur men det gick bra. Eftersom det skulle upp i stenbacken så gick det inte att rulla på plankor som jag gjorde då jag flytta det förra gången (då vi byggde bastun). Men först skulle det vändas.
Hävstångsprincipen är nyttig då man skall vända ett hus och med lämpliga kuddår å bråt (hävstångsstöd) går det bra. Som Arkimedes sa Ge mig en fast punkt och jag skall rubba jorden. Bara man har kårt bråt så orkar man med vad som helst. Det var nu inte Arkimedes som uppfann hävstången utan den hade nog använts i tusentals år före honom men han formulerade principen. Och sedan var det bara att maka upp boden över diket och upp på stenarna i backen.
Det behövdes en hel del stenar under ena ändan för att det skulle stå någorlunda rakt. Backen är ganska brant och hög. Men nu blir det fin utsikt då jag flyttar huusdörrn i gaveln och sätter in ett fönster i den. Och alla hindersbyggar vet ju vad huusi är. Utsikten består av äppelträden och åkern bakom dem som sluttar nedåt ända fram till bäcken. Nu ser det betydligt bättre ut på backan då boden är mera undanskymd. Den skall ännu få rätt taklutning och rätt takmaterial (tegel) och väggarna skall få en sågad brädpanel så den passar ihop med de andra husen.
Så jag är riktigt nöjd med firandet för vi fick en hel del gjort. Då vi kom hem stod dikena och åkrarna fulla med vatten för det hade regnat 40 mm. På våra osnygga åkrar ser man ännu inte hur brodden klarat sej eftersom det står en massa halm här och där men på sina ställen ser den ganska bra ut. På leråkrarna är duntana (backarna) de bästa. Det blev brådska med reparationer då vi kommit hem men nu har det ledigare efter det jag fått sprutan genom granskningen. Det blåser så eländigt att det inte går att spruta nu men det skall väl lugna sej så småningom.
Västerut Vårsådden är undan och ganska bra gick det i år. Nu åker jag till Sverige ett tag och sedan blir det att börja med väggarna inomhus på gamla skolan. I april var vi i Medåker och det var spännande att se hur väggen i trappan såg ut. Vi hade limmat bitar av lumppapp på skivorna och nu hade de torkat.
Så här blev det då limmet var torrt. Sedan målade vi pappen med Linus ljusblå färg och det var besvärligt. Första strykningen för lumppappen sög mycket snabbt i sej vattnet i färgen. Till all tur kan man blanda ut Linus med vatten och måla tjockt. Andra strykningen ett par dagar senare gick riktigt bra. Den eländiga orangefärgade trappan skall förstås målas om (grå antagligen). Slutresultatet blev hyfsat. Men kom ihåg att färger på nätet inte ser ut som i verkligheten.
Riktigt så karamellfärgad blev den ljusblå färgen inte. Det var besvärligt att fotografera väggarna i trappan som är mycket mörk. Bara övre delen fick man att bli till nånting. Nu skall det limmas lumppapp på väggarna i lärarens gamla arbetsrum i gamla folkskolan. Till det behövs det massor av tapetlim cellulosalim utan tillägg. Skivorna och pappen suger så det skall förlimmas och småttas på stora mängder lim. Och så förbereder vi staketbygget. Virket barkas och skall klyvas. Barkandet går lätt om man gör det i rätt tid. Då löper barken nästan av sej själv. Jag gjorde bara ett misstag då jag valde ut virke för jag tog med sådant som jag kört genom processorn. Den hade gjort en mängd hål i barken och där löpte barkandet inte alls bra.
Nu skall vi ta en tur i Bergslagen i södra Dalarna och besöka Christopher Polhems och Gustaf de Lavals museum. Bägge var stora uppfinnare så det är intressant för en gammal ingenjör