Projekt i Rehabliteringsteknik och design/universal design VT 2003 Elin Alwall Staffan Dahlberg Johan Hägg Anders Krigström Ardina Tkalcevic Daria Toma
Innehållsförteckning Sida Sammanfattning 3 Introduktion 3 Presentation av problem 3 Syfte och avgränsning 3 Beställningen/vår uppgift 4 Målgrupp 4 Brief 4 Universal design-generalisering 5 Metod 5 Motivation av gjorda val i designprocessen 13 Användarundersökning 14 Användartest 1 15 Användartest 2 16 Kravspecifikation 18 Funktionsanalys 19 Resultat 21 Diskussion och slutsatser 21 2
Sammanfattning Vi arbetade i detta projekt med att utveckla ett hjälpmedel för blinda eller synsvaga personer. Detta hjälpmedel skulle underlätta för användaren att gå ut och gå med både barnvagn och ledarhund eller teknikkäpp. Vi utgick från våra beställares behov och krav och försökte att tillgodose dessa. Vi strävade efter att utveckla något som fler användare med samma problem kan ha nytta och glädje av. Därför samtalade vi också med fler personer utöver våra beställare som hade intresse av ett hjälpmedel av detta slag. Utifrån diskussioner med potentiella användare och våra egna idéer skissade vi på olika lösningar. Därefter valde vi att bygga vidare på ett av alternativen som skulle bli den slutgiltiga lösningen.. Detta gick ut på att bygga ett extra handtag till barnvagnen så att föraren kan dra barnvagnen efter sig på ett säkert sätt utan att belasta kroppen onödigt mycket. Först byggde vi en prototyp som testades och utvärderades med hjälp av våra beställare, och till sist byggde vi den slutgiltiga versionen Introduktion Presentation av problem Våra beställare var Maria och Mikael Wemme. Mikael är blind och Maria har kraftigt nedsatt syn. Paret väntade barn i april. De efterlyste ett hjälpmedel som skulle göra det lättare för dem att hantera både ledarhund och barnvagn samtidigt. Detta hjälpmedel skulle lösa problemen som annars uppstår i denna situation. Det första problemet uppstår om hunden går jämsides med vagnen. Vagnen kommer då i vägen för hundens synfält vilket leder till säkerhetsproblem. När man försöker lösa detta genom att istället ha vagnen bakom sig uppstår det andra problemet: den högra armen får en onormal position vilket leder till obehag. För Mikael innebär detta extra svårigheter eftersom han även annars har problem med kroppens högersida. Syfte och avgränsning Syftet med vårt projekt var att försöka ta fram ett hjälpmedel som skulle lösa problemen som beskrevs i Presentation av problem ovan. Mikael och Maria såg det som en fördel ifall vi i vår lösning kunde utgå ifrån deras redan inköpta barnvagn. Därför koncentrerade vi oss på att göra en produkt som i första hand passade deras barnvagn, men vi hade från början målet att den även skulle passa andra barnvagnar. Med arbetets fortskridande insåg vi komplexiteten i vår uppgift och fick begränsa oss till att göra en produkt skräddarsydd för den inköpta barnvagnen. 3
Beställningen/vår uppgift Förutom den primära funktionen hos hjälpmedlet, som har diskuterats i Presentation av problem ovan, så fanns det en del andra önskemål. Barnvagnen som våra beställare köpte har mått som gör att den får plats i hissen i huset där de bor. Därför var det ett önskemål från deras sida att hjälpmedlet skulle gå att använda på denna barnvagn. Ett ytterligare önskemål var att hjälpmedlet inte skulle utmärka sig för mycket. Det skulle gärna också ge möjlighet för förvaring av teknikkäppen då den inte används. Maria har så pass bra syn att hon kan gå med vagnen framför sig. Hon kunde tänka sig en lösning där det var möjligt för henne att kunna välja mellan att köra vagnen som vanligt eller med hjälp av hjälpmedlet. Hon accepterade att vår lösning kunde leda till att detta inte var möjligt. Målgrupp Målgruppen var främst våra beställare Maria och Mikael Wemme. Det finns dock fler blinda eller synskadade personer med liknande problem och vår förhoppning var att vi skulle ta fram ett hjälpmedel som skulle gagna även dem. Målgruppens behov är många. Produkten måste vara stabil och säker samtidigt som den ska vara smidig och lätt att använda. Den ska vara ergonomisk, men ändå inte utmärka sig som ett handikapphjälpmedel. Detta samtidigt som den ska fylla sin funktion - göra det möjligt att på ett bekvämt sätt gå med både barnvagn och ledarhund. Brief Vi skulle utforma ett hjälpmedel för blinda som skulle underlätta för dem att hantera barnvagn och ledarhund samtidigt. Hjälpmedlet skulle helst kunna appliceras på den befintliga barnvagnen men den skulle även kunna användas på andra vagnar. Personen som använder hjälpmedlet skulle kunna köra barnvagnen utan att behöva överanstränga överkroppen genom att gå vriden. Användaren skulle kunna gå med ledarhunden i vänster hand och köra barnvagnen med den högra, alternativt ha den högra handen fri. På vagnen/hjälpmedlet skulle det även finnas en förvaring för teknikkäpp så att brukaren slipper ha den i handen då den inte används. Applikationen skulle vara lättförståelig, tydlig och enkel att ta av då en person som inte behöver den eller inte vill använda den ska gå med vagnen. Applikationen skulle inte utmärka sig på ett negativt sätt jämfört med andra produkter. 4
Universal design-generalisering Utformningen med ett extra handtag på en barnvagn kan även passa människor utan synskador. Det skulle även kunna användas av människor med reumatism eftersom kontrollen över barnvagnen inte förloras även om man inte håller ett ordentligt tag i vagnen i t.ex. en backe. Handtagets utformning gör nämligen att kroppen stoppar barnvagnen från att rulla iväg. Andra eventuella användare skulle kunna vara flerbarnsföräldrar som vill gå ut med en sulky och en barnvagn, handtaget ger då möjligheten att ha barnvagnen efter sig och sulkyn framför sig. Nackdelen med handtaget för de som inte är synskadade är att de förlorar den visuella kontakten med barnet. Metod Utifrån en bristfällig brief försökte vi få grepp om projektets komplexitet och ge förslag på lösningar på problemet. För att generera idéer använde vi oss av brainstorming. Brainstormingen baserades på mycket lite fakta och erfarenhet från vår sida. Vi behövde mer information för att kunna sätta oss in i beställarnas situation och för att få lite riktlinjer som skulle hjälpa oss att tänka i rätt riktning. Vi stämde träff med beställarna. I det här fallet var även beställarna en del av målgruppen. Vi studerade Mikaels rörelsemönster med och utan ledarhund för att få en förståelse för hur han använder hunden. Mötet gav oss tillräckligt med information för att rama in problemet. Vi fick veta att hjälpmedlet skulle utformas så att vagnen är bakom personen. Några dagar efter mötet träffades vi för att diskutera vårt fortsatta arbete. Vi kunde utesluta en del av idéerna som hade uppdagats under vår första brainstorming. Vid nästa möte utfördes ännu en brainstorming för att få fram nya idéer och även bygga vidare på de idéer som dykt upp tidigare. Det kändes nödvändigt att ha tillgång till en barnvagn för att arbeta vidare och för att kunna testa diverse förslag på den. Vi beslutade därför att ringa till Emmaljunga - tillverkaren av barnvagnen som Mikael och Maria hade köpt. Vi hoppades på att kunna bli sponsrade med en barnvagn. Vi skulle ha en slagkraftig titel på projektet/produkten och bestämde oss efter samråd Mikael och Maria för namnet Blindstyre. Vi åkte in till en barnvagnsbutik i Malmö för att titta på olika barnvagnar. Där tittade vi på barnvagnar som finns på marknaden. Vi blev speciellt förtjusta i de barnvagnar som bara hade tre hjul. Detta eftersom det gör dem lättare att styra och hantera vilket var speciellt viktigt för oss eftersom den blinda föraren måste använda sin vänstra hand till att hålla hunden och därmed bara kan styra vagnen med den ena (högra) handen. Mikael och Maria hade emellertid redan köpt en barnvagn och vi bestämde oss för att fortsätta att försöka hitta en lösning till barnvagnar med fyra hjul. Vi var medvetna om att det kanske skulle visa sig vara svårare än väntat och att vi därmed fick inrikta oss på just den typen av barnvagn som de hade köpt. För att inte låsa oss för tidigt vid någon idé och för att fokusera på problemet istället för på lösningen ställde vi upp en funktionsanalys. Utifrån detta underlag har gjorde vi vår brief. 5
Vid denna tidpunkten i processen hade vi en del skisser som hade uppkommit under vårt arbete. Det var dags att utesluta några av dessa och låta de som vi trodde mest på vara kvar. Våra skisser omfattades i princip av tre övergripande koncept. Dessa tre var: ryggsele, bältesdragare och förlängt handtag. Vi tittade igenom alla skisserna och valde att ha kvar fyra stycken där alla tre koncepten var representerade. Se bilder nedan. Bild 1. Ryggsele. Det är tänkt att användaren ska dra barnvagnen efter sig genom att fästa den på ryggen med en sele. Selen kan också fällas undan och barnvagnen köras som vanligt. Bild 2. Bältesdragare. Användaren ska dra barnvagnen efter sig genom att fästa den med ett bälte runt midjan. 6
Bild 3. Förlängt handtag 1. Användaren drar barnvagnen efter sig genom att ställa sig mellan det vanliga handtaget och det nya (grå). Barnvagnen körs genom att föra det nya handtaget framför sig. Handtaget ska kunna fällas eller plockas av om man vill köra barnvagnen som vanligt. Bild 4. Förlängt handtag 2. Användaren skjuter barnvagnen framför sig eller drar den efter sig genom att ställa sig, vänd på valfritt håll, mellan handtagen. På det här stadiet var det tid att få lite återkoppling från våra beställare och därigenom få höra deras åsikter om våra tre förslag (ryggsele, bältesdragare och förlängt handtag). Vi stämde träff med dem. Vi visade och förklarade våra tre skisser för Maria. Hon förklarade skisserna för Mikael som kände på hennes händer då hon med hjälp av dem visade principerna. De tyckte att alla tre förslagen lät intressanta men fastnade speciellt för förlängt handtag. Med denna lösning skulle Mikael få mest kontakt med barnvagnen eftersom den skulle hanteras 7
med handen. I samråd med Mikael och Maria beslutade vi att arbeta vidare med konceptet förlängt handtag. Vi försökte också få tag på fler användare i samma situation. Maria tipsade oss att ta kontakt med Synskadades Riksförbund i Skåne. Det gjorde vi, men de kunde tyvärr inte hitta fler potentiella användare i Skåne. Vi hade svårt att få tag på någon hos tillverkaren Emmaljunga och vi kunde inte låna Mikaels och Marias barnvagn för våra tester eftersom den inte var betald än. Vi tog därför istället kontakt med barnvagnsaffären Babyringen vid Jägersro i Malmö där Mikael och Maria hade köpt sin barnvagn. En av de anställda Dennis Potter där har haft mycket kontakt med föräldrar till funktionshindrade barn som har varit i deras butik. Det var möjligt att hon skulle bli intresserad om hon fick höra om vårt projekt. Till vår glädje ville de gärna sponsra oss med ett underrede till en barnvagn. Med ett underrede och en idé att arbeta vidare på satte vi igång med olika tester för att få svar på hur vi skulle utveckla vår idé till ett fungerande och säkert verktyg som uppfyller våra krav enligt vår funktionsanalys. Vi började med att göra en mycket enkel prototyp. Vi böjde till ett järnrör så att det blev en 90-graders-böj (som i konceptet Förlängt handtag1, Bild 3). Istället för att fästa prototypen på barnvagnen som på bilden så böjde vi till röret en gång till så att det följde ena sidan på handtaget och tejpade fast det där. Se bilder nedan. Bild 5a. Prototyp. 8
Bild 5b. Prototyp från sidan. Vid testning av prototypen konstaterade vi att barnvagnen, mot förmodan, var relativt lätt att styra. Det kändes dock lite osäkert att svänga med den eftersom hela barnvagnen nu var längre. Detta kan emellertid vara en vanesak. En nackdel var att när man skulle svänga så fick man trycka ner handtaget så pass långt ner att det blev arbetsamt. När vi tejpade på en spak på handtaget, som på skissen, så blev det lättare att trycka ner handtaget. Vi insåg dock att det var ett krav att vårt förlängda handtag skulle kunna höjas och sänkas för att passa föraren av vagnen. Vi skulle också behöva göra det möjligt för föraren att kunna reglera avståndet mellan de två handtagen. Enligt Mikael och Maria så vill föraren ha så mycket kontakt som möjligt med barnvagnen och således ha så litet avstånd som möjligt. Detta avstånd kan behöva ändras beroende på vem som kör vagnen eller om föraren har ryggsäck på sig. För att kunna utveckla och förbättra vår prototyp efter testningen funderade vi på hur handtaget skulle kunna fästas på det ordinarie handtaget på ett stabilt och säkert sätt, och på hur avståndsregleringen, höjningen och sänkningen av handtaget skulle realiseras. Vi hade en del förslag på hur detta skulle göras, men först undersökte vi om det fanns någon redan färdig lösning. Det gjorde det inte. Vi fick alltså fortsätta att utveckla en egen lösning. Nedan följer våra förslag till infästningar. 9
Bild 6, förslag på infästning Delen skulle fästas på sidan av barnvagnen (se Bild 5a-b, Prototyp"). Hålen i röret skulle göra det möjligt att välja på vilket avstånd från det vanliga handtaget som vårt hjälpmedel skulle befinna sig. Detta skulle varje person kunna justera utifrån sin egen storlek och sitt eget tycke. För att justera vinkeln på det förlängda handtaget skulle den rörliga delen dras ut och därmed vara möjlig att vrida. Efter att önskad vinkel hade hittats skulle delen föras tillbaka från den utdragna positionen och följaktligen skulle handtaget befinna sig låst i inställd position/vinkel. Ännu fler förslag på infästningar visas nedan. Bild 7, förslag på infästning Infästningen ovan skulle också sitta på sidan av barnvagnen. Med den skulle det inte vara möjligt att ändra vinkeln på det förlängda handtaget utan endast att ändra avståndet mellan de 10
två handtagen. För att detta skulle var möjligt skulle metalldelen på bilden först behöva släppas/lossas med låsspak. Därefter skulle avståndet mellan handtagen ändras, genom förskjutning av vårt handtagsrör längs barnvagnsröret, och sedan skulle röret klämmas fast igen med hjälp av en låsspak (se bild nedan). Bild 8. Låsspak. Här följer ännu ett förslag. Bild 9. Ännu ett förslag på infästning. I vår strävan att komma på förlag till infästningar kom vi in på spåret att röret kunde utformas som en teleskoparm och på det sättet skulle avståndet mellan handtagen kunna regleras. Vissa städmoppars längd kan justeras på detta sätt. Se bild nedan. 11
Bild 10. Teleskoparm. Problemet var att teleskoparmen och således även vårt handtag skulle vridas vid justering av längden på teleskoparmen. Vi pratade med en av vaktmästarna på IKDC som gav oss tipset att ta kontakt med en man Lennart Strömberg som för tillfället höll på med ett projekt rörandes teleskop på institutionen för Maskinkonstruktion. Vi tog med våra skisser till honom Hos honom fick vi reda på att det finns teleskop där längden kan justeras utan att följden blir att hela armen vrids. Vi fick även en del andra idéer om hur vi skulle fortsätta vårt arbete efter att ha tittat på hans egentillverkade teleskop. Vi träffade våra användare för att göra en andra användartest. Vi lät Mikael och Maria pröva vår prototyp och komma med sina tankar och förslag. Vi tog även en del mått på deras barnvagn. Mikael och Maria tyckte att teleskoptekniken var en bra lösning för att justera längden på handtaget. Vi diskuterade även höjden på handtaget samt hur handtaget ska hanteras när det inte används. Vi bestämde oss för att använda oss av teleskoptekniken. På Eksandhs köpte vi en teleskoparm där längden kunde justeras genom att först lossa på en del av den, ändra till önskad längd och därefter skruva fast delen igen (se Bild 10 ovan). Infästningen som vi skulle använda skulle bestå av både köpta och egentillverkade delar. Den skulle uppfylla kravet på ett höj- och sänkbart handtag. Se bild nedan. 12
Bild 11. Vår slutgiltiga infästning som ger möjlighet att höja och sänka blindstyret på ett enkelt och säkert sätt. Spaken överst på bilden dras ut, höjden justeras och spaken släpps sedan tillbaka. Vi byggde nu den slutgiltiga versionen av handtaget (se under rubriken Resultat ). Motivering av gjorda val i designprocessen Vårt första val var när vi bestämde oss för vilket koncept vi skulle fortsätta att arbeta på. Detta val gjordes i samråd med användarna och motiverades med att detta alternativ uppfyllde de viktiga kriterierna och flest önskade funktioner (se Användartest 1 under Användarundersökning nedan). Andra valet var hur vi skulle fästa vårt handtag vid barnvagnen och hur själva handtaget skulle vara konstruerat. För att ge bra stabilitet och för att handtaget skulle sitta fast ordentligt räckte det inte med att endast fästa vårt handtag på det befintliga. Vi bestämde oss för att fästa det på ett ställe på vagnens sida, d.v.s. längs med det befintliga handtagets förlängning (se Bild 5a och b). Att handtaget både skulle vara möjligt att förlänga och vinkla gjorde att vår uppgift försvårades betydligt. Vad gällde förlängningen var vi inne på två spår: teleskop- eller kryckutformning. Vi hade en del olika förslag på infästningar som visas på bilderna 6-9 och 11. Vi valde tillsist infästningen på bild 11 eftersom det var enklast att konstruera i förhållande till vilka möjligheter det gav. Vårt val blev sedan på grund av uppgiftens svårighetsgrad och på grund av tidsbrist att reducera de funktioner hos handtaget som gjorde det möjligt att anpassa till olika barnvagnar. Det slutgiltiga handtaget är bara möjligt att fästa vid en barnvagn med samma diameter på 13
rören i underredet som Emmaljunga Minior Classic. Det är också möjligt att andra vagnar inte går att fälla ihop med Blindstyre på. Användarundersökning I projektets början bestämde vi träff med våra beställare Maria och Mikael Wemme för att få mer information. Maria och Mikael väntade barn i april och de hade redan införskaffat en barnvagn, Emmaljunga Minior Classic. Se bild nedan. Bild 12, Emmaljunga Minior Classic Maria har en synskada som gör att hon har problem att fokusera och fästa blicken. Hon förklarade att blicken fladdrar och hon ser ibland i hackiga bildsekvenser. Förutom detta synfel har hon även dålig syn, men behöver inte någon ledarhund för att ta sig fram. Hon använder en markeringskäpp, mest för att uppmärksamma exempelvis trafikanter om sin synskada. Mikael är helt blind och måste använda antingen ledarhund eller teknikkäpp. Han har även en neurologisk skada i höger sida som kan bli spastisk vid överbelastning. Maria och Mikael önskade att vi skulle utgå från deras inköpta barnvagn. Enligt dem var det enda alternativet att vagnen placeras bakom föraren för att inte ledarhundens synfält ska störas. När Mikael är ute och går tar han oftast hjälp av hunden. Han kan dock även gå med endast orienteringskäpp. När han har hunden med sig behöver han bara käppen då hunden markerar hinder. Vi fick bland annat veta hur samspelet mellan ledarhund och förare fungerar. Svenska ledarhundar är upplärda att gå på förarens vänstra sida. Mikael ger sin hund signal genom att knäppa med fingrarna och hunden ställer sig i position. Hunden Bertil är tränad att inta sin roll som ledarhund när selen tas på honom. Hunden lystrar till Mikaels korta kommandon. Han markerar för Mikael genom sitt sätt att gå. Genom att öka farten visar han att han uppfattar miljön som ganska enkel. Han sänker farten och svänger en del när hinder 14
dyker upp. När han uppfattar fara eller inte vet hur problemet skall lösas stannar han helt och markerar på olika sätt. Det kan exempelvis vara ett trappsteg, en för smal passage eller en skylt i huvudhöjd för Mikael. Hunden stannar till och Mikael tar fram sin käpp och söker av för att avgöra vad det är för hinder. Vid nivåskillnader känner Mikael på handtagets minsta lilla ändring hundens riktning, som t.ex. går uppför en trappa. Handtaget sitter samman med selen. Bertil har även uppsikt över Maria om hon går nära Mikael och tar då också hänsyn till henne när han bedömer olika hinder. Detsamma gäller om Mikael drar något bredvid sig eller har barnvagn med sig. Hundar har ofta problem med att bedöma avstånd, speciellt till föremål i rörelse. Vid ett övergångsställe får Mikael förlita sig på sin hörsel för att avlyssna trafik och hjälpmedelsljud. Vi fick reda på att Mikael har oerhört hög spatial kapacitet och är bättre än de flesta synskadade personer. Därför är det väldigt viktigt för oss att komma i kontakt med fler synskadade personer som har andra förutsättningar. Användartest 1 Då vi hade kommit fram till de tre olika förslagen ryggsele, bältesdragare och förlängt handtag visade vi skisser på dem (se bilder 1-4 Ryggsele, Bältesdragare, Förlängt handtag 1 och Förlängt handtag 2 ) för Maria och Mikael, samt förklarade hur vi hade tänkt att de skulle fungera. Maria och Mikael fick sedan komma med sina tankar och kommentarer. Här följer Mikaels och Marias kommentarer om de tre förslagen i form av plus och minus: Ryggsele + Båda händerna fria - Kräver att helt ny barnvagn konstrueras + Avlastande för långa promenader - Kan inte appliceras på alla barnvagnar + Bra för människor som har problem med händer och armar Bältesdragare + Båda händerna fria - Verkade ostabil + Lätt att ta på och av - Kräver barnvagn med vridbara hjul - Ger dålig kontakt med barnvagnen Förlängt handtag + Kan appliceras på alla barnvagnar - Kräver att en hand används + Ger bra kontakt med barnvagnen + Lätt att ta av och köra "som vanligt" + Känns som en stabil lösning Eftersom fördelarna helt klart övervägde nackdelarna mest på "Förlängt handtag" kom vi tillsammans med Mikael och Maria fram till att det var detta förslag som vi skulle fortsätta att arbeta på. Helt klart prioriterade Mikael och Maria enkelhet och stabilitet, därför var detta något vi måste tänka på i resten av utvecklingen. 15
Användartest 2 För att kunna bygga vårt handtag behövde vi få tillgång till olika mått på Mikaels och Marias barnvagn. Dessutom ville vi att de skulle testa vår prototyp för att delge sin åsikt och för att kanske därmed ge oss fler idéer. Vi träffade därför de båda för ett användartest av prototypen. Bild 13a. Användartest av prototyp. Bild 13b. Användartest av prototyp. 16
Vi mätte bland annat mellan vilka gränser längden på teleskoparmen skulle behöva vara möjlig att justeras. Mikael ville ha möjligheten att ha en lite större ryggsäck på sig och ändå kunna köra barnvagnen. Vi diskuterade också lösningen att ha just en teleskoparm för att förlänga handtaget och lät Mikael och Maria försöka skruva på en teleskoparm. De tyckte att det var en bra lösning och de hade inget emot att handtaget kunde rotera runt sin egen axel då man ändrade längden på teleskoparmen, de tyckte tvärtom att det var bra och att man kanske skulle kunna ha glädje av just den funktionen. Vi tog även mått som skulle hjälpa oss att göra ett hjälpmedel som inte skulle vara längre än själva barnvagnen då den fälls ihop. Det var även viktigt att se till att hjälpmedlet skulle tillåta att barnvagnen skulle kunna fällas ihop som vanligt utan att vårt handtag skulle ta emot. Mikael såg gärna att handtaget skulle vara höj- och sänkbart samt att spaken skulle vara möjlig att vinkla genom att skjuta det ifrån sig och dra det till sig. Detta kändes glädjande eftersom vi redan hade tagit med det i våra beräkningar. Vi mätte vilken höjd som skulle vara medelhöjd på handtaget. Vi hade också diskuterat om handtaget verkligen behövde gå framför hela kroppen eller om det var bättre att det slutade framför halva kroppen, vid den så kallade "spaken" på styret. Mikael konstaterade snabbt att det var bättre att handtaget slutade vid "spaken" eftersom han ändå inte skulle använda resten av handtaget utan det skulle bara vara i vägen. Handtaget skulle alltså sluta där Mikael håller handen på bild 13a. Vi undrade om de hade några önskemål om hur vårt handtag skulle förvaras då Maria vill köra barnvagnen som vanligt. Vi kom snabbt fram till att det inte skulle vara någon bra idé att trycka in vårt handtag intill (parallellt med) det ordinära. Då skulle hon nämligen behöva greppa om de båda handtagen vilket skulle kännas klumpigt och obekvämt. Vi funderade även på att fälla in vårt handtag en bit under det ordinära. Mikael kom då med den goda idén att handtaget skulle kunna fällas över huvudsidan av barnvagnen och därmed inte vara i vägen. Bild 14. Förvaring av handtag. 17
För att undvika att barnvagnen skulle kunna välta om Mikael trillade framåt hade vi funderat på en lösning med stödhjul som liknar de som finns på rullstolar för att de inte ska välta. Mikael och Maria tyckte att detta verkade vara en bra lösning på problemet. Detta var dock något som vi troligtvis inte skulle hinna göra p.g.a. tidsbrist. Vi diskuterade även material och tjocklek på handtaget med Mikael och Maria. De tyckte att ett ordentligt tjockt handtag var skönare att hålla i och de tyckte att det yttersta materialet skulle vara skumgummi för bästa komfort. Kravspecifikation Applikationen skulle fungera på ett sådant sätt att höger arm avlastas, då Mikael har nedsatt rörlighet i höger sida. Viktigt var också att anordningen till barnvagnen inte skulle störa ledarhunden i den mening att rörligheten och sikten försämras för hunden. Barnvagnen får inte under några omständigheter hindra samspelet mellan hund och hundförare så att missförstånd uppstår. Barnvagnen skulle vara lättmanövrerad i olika tänkbara situationer och kanske kunna lämna höger hand fri för orientering med teknikkäpp. Anordningen på barnvagnen skulle vara justerbar så att den kunde passa olika personer. Det var önskvärt att applikationen tillsammans med barnvagnen kunde rymmas för transport i trånga hissutrymmen efter de måttangivelser vi fick av Maria och Mikael (Hissbredd 62 cm, djup 120-130 cm). Viktigt var att applikationen inte skulle få en hjälpmedelsprofil. Det visuella intrycket av den skulle inte signalera att det är ett redskap för handikappade. Användarna skall alltså inte behöva känna sig utpekade. Anordningen skulle kunna monteras på flertalet barnvagnar och den skulle vara lätt att ta av och på. Produkten skulle erhålla god ergonomi och förhindra förslitningsskador av olika slag. Den skulle vara utformad på ett sådant sätt att den möjliggör förvaring av teknikkäpp när denna inte används. Hjälpmedlets konstruktion skulle vara enkel. Det skulle vara lätt att använda och kunna hanteras effektivt och snabbt, men samtidigt vara väldigt stabilt och därmed kännas tryggt. Hjälpmedlet skulle inte vara tungt och det skulle kunna användas med komfort. Med hjälp av det taktila sinnet skulle man kunna känna materialskillnader mellan olika beståndsdelar för att underlätta att urskilja dem åt. Ytbehandling av samma/olika material kan också bidra till att skilja de olika delarna åt och underlätta för användaren. 18
Funktionsanalys HF= Huvudfunktion N= Nödvändig funktion Ö= Önskvärd funktion Användning / basfunktion Funktion Klass Kommentar Dra Barnvagn HF Uttrycka Funktion N Tydligt användningsområde Medge Grepp N Medge Flexibilitet Ö Medge Kroppsanpassning Ö Olika sorters användare Medge Stabilitet N Inte välta Medge Hållfasthet N Minimera Vikt Ö Lätta material Underlätta Rengöring Ö Medge Sikt för ledarhund N Barnvagn bakom Avlasta Höger hand N Ej vara Hjälpmedelsprofilerad Ö Diskret Medge Montering på olika Ö Flexibel barnvagnar Medge Enkel av och Ö påsättning Medge Lätt användning N Okomplicerad Ergonomi Funktion Klass Kommentar Följa Kroppsrörelser Ö Smidig Medge Komfort Ö Under lång tid Maximera Balans Ö Vid användning Centrera Tyngdpunkten Ö Minimera Vikt Ö Ha Mänskliga mått Ö Ergonomisk Konstruktion/ Produktion Funktion Klass Kommentar Medge Produktion Ö Förenkla Produktion Ö Underlätta Montering Ö Minimera Antal (lösa) delar Ö Minimera Slitage Ö 19
Medge Materialkvalitet N Maximera Användarvänlighet N Vara Klimattålig Ö Sol, regn etc. Förenkla Reparation Ö Förenkla i särplockning Ö Minimera Vikt Ö Maximera Bärbarhet/ transport N Minimera Skaderisk N Förenkla Transport Ö Vara Tydlig/ självklar N Förenkla Logistik Ö Medge Serieproduktion Ö Utnyttja Standardkomponenter Ö Utnyttja Olika material N Öka taktil känsla Utnyttja Olika ytbehandlingar N Öka taktil känsla Estetik Funktion Klass Kommentar Uttrycka Pålitlighet N Uttrycka Robusthet Ö Uttrycka Hållbarhet N Skapa Värde Ö Attrahera Målgrupp N Materialkänsla Uttrycka Enkelhet N Självklarhet, förståelse Skapa Intresse Ö Uttrycka Bärbarhet Ö Uttrycka Ergonomiska värden N Uttrycka Mobilitet Ö Uttrycka Kvalitet N Uttrycka Funktionalitet N Säkerhet Funktion Klass Kommentar Undvika avkoppling N Erbjuda Lätt manövrering N Vara Stabil N Uttrycka Pålitlighet N 20
Resultat Resultatet av vårt projekt blev ett extra handtag som kan monteras på de flesta barnvagnar. Utformningen av hela hjälpmedlet samt hur det fästs vid barnvagnen visas i bilden nedan. Bild 15, Blindstyre För att kunna höja och sänka handtaget dras låsspaken (se Bild 15 ovan och Bild 8 Låsspak ) ut och handtagets vinkel kan då justeras och därmed ändras höjden på handtaget. Då önskad vinkel är inställd släpper man låsspaken och handtaget låses fast i önskat läge. För att ändra längden på handtaget vrider man på "Låsning av Teleskop" och kan därefter justera längden på handtaget. Då önskad längd är inställd vrider man tillbaka teleskopets låsning. Vinkeln på det ställbara handtaget justeras med samma princip som höjden av handtaget. På grund av tidsbrist tvingades vi bortse från vår önskan att även utrusta hjälpmedlet så att förvaring av teknikkäpp skulle vara möjlig. Det finns ändock flera förvaringsmöjligheter på de flesta barnvagnar. Diskussion och slutsatser Under ett längre projekt är det också svårt att planera tiden och att veta hur lång tid varje moment kommer att ta. Försenade leveranser av material kan också lätt sätta käppar i hjulet. Då man arbetar i en större grupp finns det många viljor och åsikter. Vad som är viktigt, och som vi tyvärr missade, är att utse en projektledare som ser till att alla i gruppen vet vad de ska göra och ser till att kommunikationen i gruppen är tillfredsställande. Detta skulle göra arbetet effektivare. Vi kunde hantera och utföra uppgiften ändå, men tar med oss vetskapen om vikten att utse en projektledare till framtida projekt som vi ska deltaga i. 21
Samarbetet mellan designstudenter och civilingenjörsstudenter är mycket utvecklande och intressant. Det ger en försmak på vad som kommer att hända då man kommer ut på arbetsmarknaden och ska ingå i större projekt med människor med olika erfarenheter och utbildningar. Det är svårt att göra ett hjälpmedel som uppfyller alla önskemål, därmed blir det viktigt att välja ut de viktigaste funktionerna. Det är också viktigt att göra detta i samråd med de tänkta användarna. Genom att lyssna på vad användarna har att säga ökar man sina möjligheter att utveckla en produkt som fungerar i alla avseenden, även under de omständigheter som man inte tänker på om man inte är användaren av produkten. Det är väldigt komplicerat att konstruera en produkt som är anpassad till alla barnvagnar och alla människor. Alla människor är olika och har därmed olika behov. Barnvagnar kan också se ut och fungera på väldigt många olika sätt. Detta faktum och den vanliga bristen på tid och finansiella medel leder ofta till att begränsningar måste göras. När man då måste begränsa sig är det viktigt att fortfarande ha kvar de viktiga funktionerna. Vi tycker att vi har lyckats att på bästa möjliga sätt tillgodose våra användares behov. 22