Inventering av typiska arter humlor och fjärilar i naturreservaten Engsö och Ridö-Sundbyholmsarkipelagen,

Dnr 512-3771-10 Inventering av typiska arter humlor och fjärilar i naturreservaten Engsö och Ridö-Sundbyholmsarkipelagen, Västmanlands län Jan Bergsten, 2010 INLEDNING Varje länsstyrelse ansvarar, inom ramen för arbetet med skötsel och förvaltning av skyddade naturområden, för att regelbundet följa upp naturtillståndet i länets Natura 2000-områden, statlig bildade naturreservat och nationalparker (Naturvårdsverket 2010). I uppdraget ingår också att följa upp hur större skötselåtgärder som bekostas av anslaget för biologisk mångfald påverkar naturen i de skyddade områdena. Därigenom kvalitetssäkras skötseln i de skyddade områdena och bevarandet av de arter och naturtyper som finns där. År 2009-2014 genomförs flera stora restaureringsinsatser i Mälarregionen, som en del av Life+ Nature-projektet Lake Mälaren Inner Archipelago restoration and management (MIA). Projektet drivs av Länsstyrelsen i Västmanlands län tillsammans med Länsstyrelserna i Södermanlands och Uppsala län, Sveaskog och Upplandsstiftelsen. Projektet omfattar 42 Natura 2000-områden som alla ligger i anslutning till Mälaren. I projektet återskapas många naturmiljöer där naturvärden successivt har minskat under de senaste decennierna. Dessutom görs områdena mer besöksvänliga, bland annat genom förbättrade stigsystem samt byggande av vindskydd och fågelplattformar. Den här inventeringen är finansierad och beställd av projekt MIA och Länsstyrelsen i Västmanlands län. Inventeringen syftar till att ge bild av hur många och vilka typiska arter fjärilar och humlor som finns i inventeringsytorna idag. Ytorna kommer att återinventeras vid åtminstone ett tillfälle (år 2013-2014), efter det att planerade skötselåtgärder utförts inom projekt MIA, varpå resultaten kan jämföras och skötselåtgärdernas påverkan på typiska arter fjärilar och humlor kan utvärderas. METOD Arton ytor på Ängsö, Ridön och Aggarön har inventerats genom transektgång (se bifogade kartor), enligt Naturvårdsverkets metod för att mäta mängden fjärilar och humlor i gräsmarker. Metodiken följer den som beskrivs i dokumentet Manual för uppföljning av betesmarker och slåtterängar i skyddade områden, version 5, undantaget att både fjärilar och humlor inventerats längs transekten samtidigt (Naturvårdsverket 2010). Enligt manualen ska organismgrupperna inventeras var för sig, d.v.s. först med avseende på fjärilar och sedan med avseende på fjärilar humlor. Nedan följer kortfattat det tillvägagångssätt som inventeraren har använt. 1

För varje utvalt objekt har Länsstyrelsen levererat en flygbild där objektets begränsningslinjer framgår. Inom objektet har transektlinjer markerats ut av Länsstyrelsen. Dessa är satta med 20-50 m mellanrum beroende på objektets storlek och löper antingen nord-sydligt eller östvästligt i objektet. Transekternas ändpunkter har koordinatsats på flygbilden så de går att hitta i fält med GPS, dessutom kan också detaljer i flygbilden användas för att hitta transektlinjernas ändpunkter. Transekternas startpunkter har uppsökts och transekterna har genomvandrats i långsam promenadtakt. Fjärilar och humlor har noterats längs transekterna. Gällande begränsningsavstånd har varit 5 m åt vardera sidan och framåt för fjärilar och 2 meter dito för humlor. Inom respektive område har alla humlor och dagfjärilar (inkl. bastardsvärmare samt dagsvärmare) som påträffats noterats samt koordinatsats med GPS. Koordinaten som djuret får är den koordinat där inventeraren befann sig på transektlinjen när djuret upptäckts. Under transektgången har kompass använts för att hålla riktningen. Ofta var objekten så igenvuxna eller svårgångna att en rak linje inte var praktiskt möjlig att hålla. Inventeringen har då skett genom att inventeraren gått runt större hinder och väntat en motsvarande stund (t.ex. vid ena änden av ett vidsträckt slånbuskage) så att det uppskattningsvis säkerställts att det ej flugit t.ex. en humla eller fjäril över det området som passerats (d.v.s. inventering på avstånd). I övrigt har transekten varit där jag fysiskt gått. Det betyder att transektens raka linje i själva verket kan avvika en hel del från kartan. En kort sammanställning på anledningar till diskrepanser är följande: 1. Terrängen medger inte helt raka linjer, t.ex. klippstup och branter. 2. Kompassgång ger alltid viss avvikelse, som i praktiken dessutom ökar med mängden träd, buskar och gånghinder, samt längden på linjen. 3. GPS-mottagningens felkälla varierar med mellan 5-20 meter och ibland är det dessutom omöjligt att få signal inom rimlig tid. I sistnämnda fall har därför ibland kartan använts för att plocka ut koordinater i vissa extremt skogsbevuxna objekt. 4. Ibland har märkpinnar använts för att ta ut början på linje i terrängen vid första besöket, som en hjälp att hitta transekten vid påföljande besök. Märkpinnar har då positionerats med viss GPS-osäkerhet. Vid nästa inventeringstillfälle visar därför GPS:en en annan koordinat än vid första tillfället. Dessutom läggs det senare tillfället osäkerhet av fynd-gps denna omgång ovanpå den ursprungliga. Ovanstående orsaker leder till att transekterna och de fynd-gps-data som är kopplade till dessa är närmevärden. Detta är fullgott och ger trots en viss osäkerhet ett bra relativmått på mängden påträffade djur längs transekterna i ett objekt. Det går att placera ut fynden längs den teoretiska transekten genom att jämka den ena koordinaten med transektens konstanta koordinat. Fjärilar och humlor har förts till fältblanketter där objekts-id, start och stopptid och väderförhållanden noterats enligt en förtryckt mall som levererats av Länsstyrelsen. Varje fynd artas så nära det är möjligt samt GPS-koordinater skrivs ned. Dessutom anges i vilken transekt fyndet skett. Flera av noteringarna är endast till grupp, t.ex. humla, jordhumla blåvinge eller vitfjäril, då det inte alltid går att jaga rätt på snabbt förbiflygande djur för närmare bestämning. I de flesta fall har dock art kunnat anges. 2

Tjärn Ö 400 m (Engsö 6510-X6) Varje objekt har genomvandrats i tre omgångar under sommaren 2010. Tidpunkterna har valts efter de typiska arter fjärilar som har börjat flyga (enligt manualens exempelarter). Inventeringsperioderna har därför blivit kring slutet av maj, slutet av juni och slutet juli. Vid hemkomsten har fältanteckningarna förts över till motsvarande Excelmall för tydlighetens skull. Inför denna rapportskrivning har också data från dessa mallar plockats in till Excelmallar för vidare inmatning till Artportalen. Inmatning i Artportalen har sedan gjorts av Länsstyrelsen. I det följande kommer en kort beskrivning av varje objekt med bifogat foto av respektive objekt i den mån det funnits tillgängligt. Det har inte varit självklart att ta bilder under transekträkningen eftersom vissa objekt är antingen för komplexa eller intetsägande för att en bild ska kunna vara talande. Enstaka objekt saknar därför bild i det följande, men jag utgår från att det i dessa fall ska vara mer än väl dokumenterat hur objekten ser ut eftersom Länsstyrelsen planerar skötseln i objekten sedan en tid tillbaka och att de därför bör vara mer än väl dokumenterade på ett översiktligt vis. Vissa av bilderna är långt ifrån optimala i sin bildkvalité. RESULTAT Spånsundet S 300m (Engsö 6510-01) En åkerholme som är delvis bevuxen med träd och delvis torr kort till lång gräsmark. Ligger omgiven av vall som gödslas med stallgödsel. Foto saknas, men miljön är snarlik nästföljande som ligger alldeles bredvid. Tjärn Ö 400m (Engsö 6510-X6) Lite mindre åkerholme omgiven av stallgödslad vall. Mycket slånbuskage och en del mindre och större bredkroniga träd. Artrikt på buskar och träd. 3

Lötenbacken (Engsö 6510-17) En torr åkerholme som röjts från buskar genom bränning. Bränningen har dödat av mycket slån. Flera större äldre döda träd. Områden med kort och lång torr gräsmark finns. Förutom de inventerade fjärilarna och humlorna observerades här mellanmätare, Phibalapteryx virgata, som är en rödlistad art som enligt nya rödlistan anses utdöd i Västmanland, vilket alltså är fel. Arten är knuten till torr gräsmark med gulmåra. Den gynnas troligen principiellt av bränning om det finns tillräckligt mycket refuger för puppor och larver. Ängstäppan (Engsö 6510-4) En torr åkerholme med blandat innehåll av buskar, träd, hög och låg torr gräsmark. I objektet påträffades backhumla nere i mushål under inventering, se bild. Den verkar bo i själva objektet. Även mycket av den förmodat försvunna mellanmätaren (NT) observerades (nedre bilden till höger). Ytterligare en mycket fin art i detta objekt är hedpärlemorfjärilen (NT) som flög över berghällar i denna åkerholme. Ängstäppan (Engsö 6510-4) Lötenbacken (Engsö 6510-17) 4

Blånusberget (Engsö 6270-6) Ängstäppan (Engsö 6510-4) Ängstäppan (Engsö 6510-4). Backhumla och mellanmätare. Blånusberget (Engsö 6270-6) En torrskogsyta längs med en grusväg. Ganska trädbevuxen med torr gräsmark i anslutning till hällar och stenar. Tall och en är vanliga, liksom en rad träd och buskar. I ena ändan finns en våtmark och övriga objektet gränsar otydligt till skog och tydligt mot åkermark. Åkermarken har sannolikt slaghackats (betesputsats?) detta år. Det är inte bra för floran att betesputsa mark. Objektet är fattigt på fjärilar och humlor. Troligen drar klöver och tistlar i friskare mark mer än de fåtaliga blommorna i denna halvskuggiga trädmiljö. 5

Klockartorpsbacken (Engsö 6270-10) Hagalund Ö (Engsö 6510-11) Ektorpshagen (Engsö 6270-9) En större yta som mest liknar en gles tallskog avverkad för naturlig föryngring. Men det är nog bara gallrat så. Skoglikt med mycket mossa i botten t.ex., men här och där med rester av betesmarksväxter som vitmåra och brudbröd som lätt håller sig kvar i dylika miljöer. Enstaka hallonsnår i denna yta gav humlorna. I övrigt fjärils- och humlefattig yta. Skogsvitvinge fanns här. Värdväxten gökärt fanns i botten på ytan. Bild saknas. Hagalund Ö (Engsö 6510-11) En åkerholme omgiven av sädesåker på alla håll. Blandat med träddunge, solitärträd och buskar samt kort och lång gräsmark med enstaka berghällar. Sin fjärilsfattigdom till trots flög här silversmygare (NT) Denna art kan man ibland hitta där inga andra fjärilar trivs eftersom den egentligen bara behöver torr låg gräsmark och några tistlar i en åkerkant. Men arten är ovanlig eftersom den typ av gräsmark den föredrar är ovanligare än förr. Ett lätt fuktstråk går i åkerkanten vilket är bra för många fjärilar under torrperioder (svårt att sammanfatta ett objekt med ett foto och allmänna omdömen). I kanten av detta objekt hittades en centimeterstor larv av stor dagsvärmare, Macroglossum stellaratum (som ingår bland de arter som ska med i transekter - om den varit fullbildad fjäril!). Detta är inte en inhemsk svensk art utan flyger in söderifrån i varierande antal varje år. Larven satt på en gulmårekvist precis i början av en transekt ungefär där bilden togs. Det är mycket ovanligt att i Sverige hitta denna fjärilsart. Klockartorpsbacken (Engsö 6270-10) Ett starkt sluttande objekt ned mot Mälaren. Klippor med träd och slånbuskage dominerar, vilket bidrog till svårforcerade transekter. Delar av denna yta har låg gräsvegetation i torra lägen med exklusiv flora (d.v.s. inslag av rikliga mängder backsippa). Andra delar har hällmarker med gräsvegetation i kanter. Dessa hällmarker var relativt rika på fjärilar, men objektet i sin helhet betydligt fattigare p.g.a. den skuggiga miljön i de trädtäckta delarna. En liten bit friskare stig gör att vanliga kulturarter av fjärilar drar in även i detta objekt. Bilden är tagen från de torra delarna av objektet. Notera den starka torkan som detta år dödar av viss vegetation, här t.ex. björk. Detta gav ett höstlikt utseende åt landskapet under julibesöket, om det inte varit för värmen. 6

Enekullabacken Ö (Engsö 6510-16) Enekullabacken V (Engsö 6510-15) En mestadels torr åkerholme som bränts av varvid ganska mycket slån har dött av. Gräsmarksflora kan därför återkolonisera bar jord i denna yta på sikt. Det finns en stor förekomst av sandgräsfjäril på denna lilla begränsade yta. Flera hade revir över de talrika berghällarna. Även en del andra fjärilar förekommer givetvis. Den relativt blomrika vägkanten med fuktstråk/dike längs objektet gav nektar åt vanliga arter även mitt under sommartorkan. Nere i åkerkanten på sydsidan flög mycket fjärilar på t.ex. tistlar. På bilden syns en tjock hona av silversmygare (NT) på en vägtistel i åkerkanten. Många gånger kan individrikedomen av fjärilar vara högre i omgivande ogräsmarker kring objekten än i själva objektet. Detta objekt var dock individrikt både i och utanför. Enekullabacken V (Engsö 6510-15). Till höger silversmygare på vägtistel, växande i åkerkanten. Enekullabacken Ö (Engsö 6510-16) I anslutning till föregående finns denna åkerholme med snarlika förhållanden. Dock ej lika bränd och torr. Därför mer högt gräs än föregående. Detta ger t.ex. fynd av luktgräsfjärilar. Men även i detta objekt fanns enstaka sandgräsfjäril på berghäll. Nere i åkerkanten utanför objektet fanns mycket fjärilar och även humlor under juli men i friskare ogräsmark. 7

Manlingen (Engsö 6270-13) Lilla Näshagen V (Engsö 6270-11) Lilla Näshagen V (Engsö 6270-11) Detta är en yta som vuxit igen nästan helt till buskig skog. Delar är dock till följd av berghällar mer öppna och har gräsmark kvar kring hällarna. Stora mängder solvända växer här typiskt i kanter av stenen. Eftersom hällar ej kunnat växa igen med skogsvegetation lever många örter i denna smala gränszon mellan trädbevuxen mark och hällmark. Mitt intryck är att ytan är ganska fjärilsfattig, och även humlefattig. Torkan verkar 2010 ha drivit humlor ut från de ofta torra objekten till mer friska marker i omgivningen. Se bild nedan på situationen under julirundan. Flera döda träd och helt gulbränt gräs. Torkan innebär dock en förnyelse för just torrmarksvegetation. Torka som detta års återkommer med intervall på ca 11 år, varvid mycket markvegetation dör bort och torrmarksarter kan föryngra sig framgångsrikt i de lediga miljöerna när regnen återkommer. Manlingen (Engsö 6270-13) Näraliggande förra objektet. Detta har dock slutit sig nästan helt till tät blandskog eftersom det ligger på friskare mark. Kvar är endast ett stråk med hällmark där bland annat kattfot håller sig kvar i den kanske mer sura barrblandskogsmiljön. Endast sporadiska vitfjärilar flyger i objektet. Rapsfjärilar lever exempelvis av kål-växter som t.ex. löktrav inne i skugga under träd. Rapsfjärilarna är också så pass vanliga i landskapet att de kan återfinnas i olika miljöer av slump. I norr fanns inslag av ädellövträd med gräsmark under. Bilden till höger är nog ändå den mest representativa, d.v.s. mestadels vanlig tät och mörk blandskogsmark. 8

Stora Näs (Engsö 6510-X5) Stora Näs (Engsö 6510-X5) En väl betad skogshage med gräs och trampad jord i botten i mindre gläntpartier. Mycket fattigt på fjärilar och humlor. De som finns närvarande verkar knutna till körvägkanten delvis utanför objektet. I objektet fanns dock en rolig och svårobserverad art, eksnabbvinge, som ofta flyger obemärkt uppe i trädkrontaket, men här flög relativt lågt (så de kunde observeras i transekträkningen). Arten finns på lite speciella ställen som gör att man håller ett öga på träd och buskar när det känns rätt. Eksnabbvinge är inte ovanlig där ek finns. Den vill ha öppna grenar mot gläntor eller flyger kring sparbanksekars korallrevslika grova grenar. Arten suger honungsdagg. Bilden nedan visar ej på ekmiljön i hagen dock utan i de halvskuggiga trädbevuxna delarna med betessvål i botten. Eskilstorp (Engsö 6510-12) En divers yta med mestadels frisk gräsmark med hällar som bär torrare vegetation i kanterna (bild saknas). Lite träd och en dunge finns också. Trivialfjärilar (om man kan säga så) som nässelfjäril och luktgräsfjäril är vanliga i den högre gräsmarken. En lite ovanligare mätare, allmän purpurmätare, Lythria cruentaria, flyger i denna yta. Arten är dagflygare och uppskattar torra tallmarker. Den lever liksom mindre guldvinge på bergsyra (knutet till hällmarkernas kanter troligtvis). Denna art har nyligen förts upp på rödlistan som NT och finns även i andra av Ängsöns objekt (t.ex. 6210-11). Enbacken (Ridön 6270-1) En intressant yta med mycket hög variation av träd och buskar. Mellan dessa buskage finns fina torra gläntor med hällmarker som har tunnare jordlager. Anmärkningsvärt för ytan är den äldre rönnen som är kraftigt angripen av mistel. Detta träd har nu två slags bär åt fåglarna om vintern (se foto t.h. nedan). Ytan är mycket rik på fjärilar och även en del humlor. Utkik hölls speciellt efter gullvivefjäril eftersom miljön tycktes passa i objektet, dock inget fynd av denna sällsynta art. I övrigt mycket slån och rosenbuskage. I ena änden har avverkningar skett i ganska kraftig grad. Just nu är dessa delar mer påminnande om ett rent kalhygge. Bilden nedan visar delvis avverkad mark mellan enar, men detta objekt varierar liksom de flesta andra starkt till sin karaktär och en bild räcker inte för att beskriva det. 9

Enbacken (Ridön 6530-1). Enbacken (Ridön 6270-1). Lövängen (Ridön 6530-1) En ädellövträdsbeklädd yta som för omväxlings skull befanns ha frisk till fuktig mark med mycket inslag av älgört och humleblomster. Ett litet kärr finns också. Blomrikt men med få arter (?) och därmed kanske inte så mycket fjärilar (?). Dessutom mestadels lätt skuggig miljö under träd. Humlor finns på humleblomster under det tidiga besöket, men ej så mycket som man kan se på denna växt i vissa lägen (och som namnet hänsyftar till..). Utanför ytan finns extremt rikblommiga gräsytor med bland annat klöverväxter (vall som ej verkar skötas intensivt). Här finns stora mängder fjärilar och humlor. Återigen är det stora mängder av mer trivial miljö utanför objekten som plockar hem den stora massan blombesökare. Observera att bilden visar träden som är objektet. Gräsmarken i förgrunden ingår ej. Västeräng (Ridön 9070-3) En stor yta som helt är klädd med lövskog. Mycket få fjärilar per ytenhet, men rapsfjärilar kan utnyttja löktrav i gläntor för både födosök och äggläggning. Vitgräsfjäril är en annan art som 10

Storängsbacken (Ridön 9070-2). förvånande återfanns i denna yta. Arten flyger annars ofta kring klippor och sten i friska miljöer. På Ridön var arten dock väldigt vanlig och det kan därför röra sig om migrerande individer som flyger runt även utanför sina typiska vistelseorter. Annars kan man också tänka sig att den lever av skogsväxande gräs i obetade miljöer, något som också finns i objektet. Varken rapsfjäril eller vitgräsfjäril är ovanliga på något vis, men den senare är åtminstone inte den vanligaste fjärilen i landet. En liten glänta med frisk till fuktig mark bidrar med pärlemorfjärilar och avviker starkt från skogen. Objektet har mycket dålig GPS-mottagning t.o.m. i öppnare gläntor som bilden nedan t.v., beroende på högstammig skog och tätt krontak. Bilden t.h. visar på rapsfjärilens naturliga biotop innan den gynnats ensidigt av vårt moderna kulturlandskap. Fjärilen födosöker här på värdväxten löktrav. Västeräng (Ridön 9070-3). Till höger rapsfjäril, på löktrav. Storängsbacken (Aggarön 9070-2) Detta objekt påminner om föregående. Den utgörs idag mestadels av ren lövskog. Skogen är tät och med svåra GPSmottagningsförhållanden stundtals. Dock ligger den på en annan ö och har utvecklats lite annorlunda än föregående objekt. I botten har löktrav ekologiskt ersatts med den mer sällsynta växten tandrot, som också troligtvis fungerar som värdväxt för rapsfjärilarna. Klippiga partier har lite jordreva och viss mängd blommor, men ytan är i stort blomfattig skogsmark, dock med örter och gräs på botten. Inslaget av ädellöv i ytan är stort. 11

Bilden ovan är från norra änden där en ek växer på en något öppnare kulle än normalt i objektet. Både Aggarön och Ridön nås med kajak vid lugnt väder om man är försiktig vid överfarten. Skötselråd för objekten När det gäller skötselråd så är det en uppgift som kräver en helhetssyn på hela landskapet och därför kan sådana ej ges för enskilda objekt inom ramen för detta rena transektinventeringsuppdrag. Bete bör dock användas mycket sparsamt i bevarade av fina miljöer med stenbundna rester av fin flora som lätt trampas sönder. Bete motverkar också mycket lätt biologisk mångfald av insekter. Den sällsynta fjärilen mellanmätare delar biotop med Thunbergs fältmätare, som har flyttats från NT till VU på rödlistan. Anledningen till denna försämring bör vara att nästan all tillgänglig mark med torr gräsmarksflora har satts under naturvårdsbete. Söder om Enköping finns t.ex. dessa båda arter endast kvar i obetade objekt i stark minoritet bland de betade ytorna, eller sådana där betet knappt påverkar gräsmarken alls. Eftersom den ena arten observerats på åkerholmar på Engsö bör försiktighet med bete iakttas och en god balans mellan betade och obetade marker upprättas i hela landskapet. Den bränning av vissa marker som prövats i området ser jag positivt på. Däremot kanske det är mer trivial mark som bör åtgärdas i första hand och inte kanske de finaste torrmarkerna. Var försiktig med röjning av slån och rosor. Jag har själv varit med och restaurerat bort eldsnabbvinge. Det går på ett ögonblick att plocka bort de slånbuskage dessa kräver, men mycket långsamt att få tillbaka dom igen. För att ge mer detaljerade råd måste hela landskapet konteras, så inte vissa miljöer försvinner helt vid åtgärder. REFERENSER Haglund A. och Wik P. 2010. Manual för uppföljning av betesmarker och slåtterängar i skyddade områden, vers 5.0. Naturvårdsverket. Naturvårdsverket. 2010. Uppföljning i skyddade områden i Sverige. Riktlinjer för uppföljning av friluftsliv, naturtyper och arter på områdesnivå. Rapport 6379. 12

BILAGA 1 Kartor visande på var vilka ytor som inventerats. Inventeraren har till Länsstyrelsen även lämnat fältprotokoll för inmatning i Artportalen samt Excelfiler med fjärilar och humlor försedda med objektnamn, transektnummer och GPS-koordinater. 13

14

15

16