Malmö Naturskola FISKAR Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 1 Abborre... 2 Gädda... 2 Mört... 3 Ruda... 3 Id... 3 Torsk... 5 Ål... 5 1
Abborre Abborren är en av de vanligaste fiskarna i Sverige. Den finns både i sötvatten och längs havskusten. Den är grönaktig med mörka band på sidorna, gulvit mage och med rödaktiga fenor på undersidan. Färgen kan skifta ganska mycket mellan olika vatten. Abborren älskar sol och värme! På sommaren lever den ganska nära vattenytan, eftersom det varmaste vattnet är där då. Abborre. Bild: Kullander, S.O. 2003 På våren leker abborren. Honan lägger långa band av rom, som fastnar bland vattenväxterna. En hona kan lägga 250 000 romkorn! Sedan befruktar hannarna rommen med sin mjölke. Honorna jagar bort hannarna efter befruktningen, för att de inte ska äta upp abborrbarnen. När abborrarna är små, lever de många tillsammans bland tät vattenvegetation. Då är det lättare att klara sig från alla som vill äta upp dem. Abborrar växer långsamt. Honorna blir störst. Små abborrar äter plankton, kräftdjur, grodyngel och insektslarver. Vuxna abborrar äter småfisk. I vissa vatten finns det inte så mycket småfisk. Då måste abborrarna äta smådjur i vattnet fast de är vuxna. De stannar i växten och kallas för tusenbröder. Gädda Gäddan är lätt att känna igen. Den är avlång, med en ryggfena långt bak mot stjärten och en bred och platt nos. Färgen varierar mycket. I sjöar med mycket växter blir gäddan grönare, och i klarare sjöar blekare. Ofta har den fläckar på sidorna för att synas mindre. Honorna blir störst. Gäddor finns i sötvatten och i bräckt vatten (i skärgårdarna). Gäddan är ett väldigt glupskt rovdjur. Den tycker om grunda vikar med lagom tät vegetation. Där står den helt stilla på sitt favoritställe och väntar på att något gott ska komma förbi. Det kan vara en abborre, groda, sork, fågelunge eller kanske en annan gädda. Då kastar sig gäddan Gädda. Bild: Kristianstad Vattenrike blixtsnabbt fram och hugger. Gäddan vänder bytet i munnen, så att det sväljs med huvudet först. Tänderna är bakåtriktade för att inte bytet ska kunna slita sig. Detta kan vara farligt för gäddan också; den kan kvävas om den försöker äta för stora byten. Gäddan får nya vassa tänder hela tiden och tappar de gamla och brutna. Tidigt på våren leker gäddorna på väldigt grunt vatten, t ex översvämmad mark. Samma gädda leker ofta på samma plats varje år. En hona följs av ett par hannar. Hon släpper ut 100 ägg i taget och hannarna befruktar dem. Resten av året lever gäddorna ensamma och har ett eget område som de försvarar mot andra gäddor (revir). Vissa gäddor flyttar mellan olika områden. 2
Malmö Naturskola Mört Mörten finns både i sjöar och längs Östersjöns kuster. Den är silverglänsande och har röda ögon. Den har inga tänder. Helst vill mörten bo i grunda, varma vatten med mycket vattenväxter. Mörtar simmar omkring tillsammans i stim. Mörten äter det mesta, t ex växtdelar och smådjur. Rovdjur som gädda och måsfåglar tycker om att äta mört. Den används som bete för att locka större fiskar att nappa. Människor äter inte så mycket mört. Mört. Bild: Kristianstad Vattenrike Om man hör det plaska i en sjö kan det vara mörtar som leker! På försommaren simmar hanarna in mot stränderna och väljer egna områden. När en hona kommer in i hanens område simmar han fram och tillbaka och puffar på henne. Sedan simmar de mage mot mage i vild fart upp mot vattenytan. Honan släpper sin rom och hanen sin mjölke. När ynglen kläckts simmar de omkring i stora stim. Ruda Rudan är nära släkt med guldfisken. Färgen på kroppen är från guld till brons. Den simmar omkring i sjöar där den äter småkryp och växtrester från sjöbotten. Rudan är långsam och trög, men är bra på att överleva. Den tål nästan allt: syrebrist och föroreningar. Om allt vatten i sjön fryser till is på vintern, bäddar rudan ner sig i gyttjan på botten och går i ide. När rudorna ska leka, samlas de i stim vid stranden. Ruda. Bild: Kullander, S.O 2003 Vissa rudor har hög, rundad rygg medan andra är mer långsmala. Om det finns rovfiskar i sjön har rudorna hög rygg. Om det inte finns rovfiskar i sjön är rudorna långsmala. En ruda med hög rygg är svårare att svälja för en gädda. Men det är också jobbigare att simma med hög rygg. Om man har en sjö utan rovfiskar och släpper ner en gädda, skulle rudorna lukta att den fanns där. Då skulle de börja ändra form och bli högryggade istället för långsmala! Id Iden liknar mörten, fast den är större och har gula ögon. På våren vandrar iden till sina lekplatser. Den hoppar uppför strömmar och fall för att komma dit. Då är det lättast att fiska dem. Den vill leka i klara, strömmande, grunda vatten. Äggen fastnar på vegetation och stenar. Id. Bild: Kristianstad Vattenrike Iden äter mest larver och kräftdjur. Den söker ofta efter djur på botten, men ibland kommer många idar upp till ytan samtidigt för att fånga insekter. 3
Småspigg Småspiggen är normalt en ganska färglös, gulgrön fisk men när det blir dags att leka (para sig och lägga ägg) ändrar fiskarna färg. Speciellt hanarna ändrar färg och blir svarta på buken och undersidan och rodnar vid bröstfenorna. Hanarna ändrar färg för att de ska kunna imponera på honorna. Varje hane bygger ett litet bo av växtdelar som han hänger upp i vegetationen eller lägger på botten. Boet är ungefär stort som en valnöt. Han vaktar boet och försöker locka till sig honor med sina fina färger och genom att dansa framför öppningen. Om han lyckas imponera på en hona lägger hon sina ägg i hans bo. Hanen befruktar dem sedan och vaktar mot fiender och viftar in friskt vatten så att äggen ska må bra. Efter 6 till 20 dygn kläcks äggen och hanen fortsätter då vakta ynglen. Vid fara viftar han in dem i boet eller i en speciell barnkammare han byggt bredvid. Ynglen växer snabbt och redan efter ett halvår är de snabbast växande redo att para sig och skaffa egna barn. Småspiggen är en nära släkting till storspiggen men är precis som namnet säger mindre än denna. Den har mellan 7 och 11 taggar på ryggen till skillnad från storspiggen som bara har tre taggar. Småspiggen lever både i sötvatten och i bräckt vatten, det vill säga vatten som inte är riktigt lika salt som saltvatten. Man kan hitta den i sjöar och vattendrag i hela landet och längs kusterna, speciellt på ställen där vattnet inte är så salt eftersom småspiggen inte är någon egentlig saltvattensfisk. Småspiggen lever av fiskägg, små kräftdjur, mygglarver och andra små djur den kan komma över. Den är en ganska skygg fisk som gärna gömmer sig bland undervattensväxter när den blir skrämd. Storspigg Storspiggen är vanlig i hela Sverige, både i sött och salt vatten. Den kan bli lite drygt en decimeter lång som störst och känns igen på de tre taggarna vid ryggfenan. Dess lite mindre släkting småspiggen har fler taggar, upp emot 11 stycken och blir några centimeter kortare. På avstånd kan storspiggen se ut som en liten sill men tittar man noga ser man taggarna på ryggen. Det som gör storspiggen så intressant är sättet den leker och parar sig på och tar hand om sina yngel. På våren när det är dags att para sig flyttar de spiggar som lever i havet till områden med sötvatten. Hanarna ändrar färg och blir vackert röda på buken. Irisen i ögat ändrar också färg och blir blå. Precis som småspiggen bygger hanen ett litet bo av växtdelar och lockar till sig honor som han vill ska lägga sin rom (äggen) i boet. Boet ser ut som en tunnel och fästs på botten. När honorna lagt sin rom befruktar hanen dem och vaktar boet tills de kläcks. Efter kläckning fortsätter han ta hand om ynglen och skydda dem från rovdjur som till exempel andra fiskar. Under resten av året när storspiggen inte leker eller tar hand om sina yngel, simmar de ofta i stora stim nära stranden mellan ytan och någon meters djup. Om man fångar en storspigg och tittar noga på den kan man se att den har små svarta fläckar på kroppen. Det är pigmentfläckar som orsakas av en liten parasit. Storspiggen håller till längs stränderna och äter mest små kräftdjur och insektslarver. 4
Malmö Naturskola Torsk Torsken har lång kropp som smalnar av bakåt. Huvudet är väldigt stort, ungefär en fjärdedel av fiskens längd. Den har överbett och skägg. Torsk som lever i tång är ofta rödbrun, medan torsk som lever på sandbotten är sandfärgade. Kroppen har en ljus sidolinje. Torsken kan grymta! Torsken vill helst ha salt vatten, men finns ända upp i Bottenviken. I Östersjön går torsken på djupet, där vattnet är saltast. Torsken äter mest sill och andra småfiskar. När sillstimmen flyttar, följer den med. Ibland jagar torsken vid strandkanten. När den står på huvudet och undersöker djuren i tången, kan man se stjärten vifta ovanför vattenytan! Det är bara under leken som torsken simmar i stora stim. De vandrar till olika lekplatser. Hanarna tar revir som honorna kommer till. En stor hona kan ha flera miljoner ägg att befrukta. De befruktade, genomskinliga äggen flyter upp mot ytan. Där svävar de omkring tills de kläcks efter 10 40 dagar. Om inte vattnet är tillräckligt salt, kan inte äggen flyta upp. Därför leker torsken inte norr om Gotland. Den nykläckta torsklarven är bara ett par millimeter lång. Den söker sig gärna till maneter, och när den blivit några centimeter drar den sig ner mot bottenvattnet. På torsken kan man nästan använda allt. Torskens huvud, tunga, kindmuskler rom, mjölke och lever kan ätas. På många platser har torsken tagit slut, eftersom man fiskat så mycket av den. Ål Ålen är fisken som liknar en orm! Vuxna ålar leker i Sargassohavet. Det ligger öster om Florida och Cuba. Alla ålar föds alltså där. Nykläckta larver driver med strömmarna i havet mot Europa. Det tar flera år. Larverna ser ut som små genomskinliga blad. När de kommer fram till kusten har larverna växt till små ålar. De kallas för glasålar, eftersom de är genomskinliga. Efter ett par månader börjar de få färg. De blir gula på magen och bruna eller gröna på ryggen. Nu kallas de gulålar. Vissa ålar, mest hanar, stannar vid kusterna. Andra, mest honor, simmar in i åar och sjöar och lever i sötvatten. Ålar äter fisk och smådjur. Honorna blir störst. Efter många år har ålen växt färdigt. Då byter den Ål. Bild: Kristianstad Vattenrike färg igen. Den får svart rygg och silvrig mage. Nu kallas den för blankål. Det är dags för ålen att ta sig till Sargassohavet för att leka. Den slutar äta och tarmarna försvinner. Nu ska den leva på sitt fett hela vägen. Det är tur att den är väldigt fet! Man vet inte hur ålen gör för att hitta till Sargassohavet. Ibland tar ålarna landvägen några timmar! Ålen simmar hela hösten, vintern och våren innan den är framme. Ålarna leker djupt ner i havet. Honan lägger flera miljoner ägg, kanske på 6 000 meters djup. Sedan dör de vuxna ålarna, och larverna förs med strömmarna mot oss. Förr stoppade man ålar i brunnen för att de skulle äta upp djur som ramlade ner och hålla vattnet rent. Brunnsålarna kunde bli väldigt gamla. 5
Bilder Ekomuseum, Kristianstad Vattenrike. www.vattenriket.kristianstad.se Kullander, S.O. 2003. Svenska fiskar: Förteckning över fiskar i Sveriges sötvatten. World Wide Web elektronisk publikation; Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/ve/pisces/swedfish.shtml.se, 2004-01- 08 6