Strategi för ökad anslutning till fastighetsnära insamling och för ökad materialåtervinning i flerbostadshus

Strategi för ökad anslutning till fastighetsnära insamling och för ökad materialåtervinning i flerbostadshus - En kvalitativ fallstudie Frida Petersson Uppsats för avläggande av masterexamen i naturvetenskap 30 hp Institutionen för biologi och miljövetenskap Göteborgs universitet Juni 2014

Sammanfattning Hushållsavfallet har under flera år ökat. Det finns målsättningar inom EU och Sverige om att ta vara på den resurs som avfall utgör genom materialåtervinning. Cirka en tredjedel av svenskens soppåse består av förpackningar och tidningar som oftast förbränns på ett kraftvärmeverk. Desto mer lättillgängligt och enkelt det är att materialåtervinna, desto fler hushåll kommer att sortera sitt avfall. Med fastighetsnära insamling (FNI) kan hushåll sortera och få hämtat återvinningsmaterial på sin fastighet, vilket har visat sig öka just materialåtervinningen. Sorteringen sköts i regel sämre av flerbostadshushåll än villor. Cirka 50 % av flerbostadshushållen i Sverige har tillgång till FNI, men i Borås är den motsvarande siffran endast 15 %. Boråsarens soppåse består till 35 % av återvinningsmaterial, en felsortering vars samhällskostnad för Borås stad är cirka 13 miljoner kronor årligen. Borås Energi & Miljö AB (BEM) vill nu ha hjälp med att undersöka hur de kan öka anslutningen till FNI för Borås flerbostadshus och öka dessa hushålls materialåtervinning. Därför syftar denna studie till att rekommendera Borås en strategi, utifrån ett hållbarhetsperspektiv, för att just höja anslutningen till FNI för flerbostadshus och för att öka materialåtervinningen i flerbostadshus i Borås. För att kunna ta fram en sådan strategi undersöktes bland annat hindren och framgångsfaktorerna för att öka anslutningen till FNI för flerbostadshus, samt vilka metoder utöver FNI som kan öka materialåtervinningen i flerbostadshus. Resultatet har insamlats genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med respondenter från fyra kommuner, fem fastighetsägare, tre intresseorganisationer, fyra BEM anställda och informatörerna på Info Mobile Center. Intervjuerna spelades in och transkriberades. En litteraturstudie genomfördes även för att ta lärdom av andra vetenskapliga studiers resultat. Studiens slutsatser är bland annat att fastighetsägare förmodar att FNI medför höga eller högre avfallshanteringskostnader, vilket inte stämmer, och anser att denna investering måste finansieras av höjda boendekostnader. Respondenterna för kommunerna och fastighetsägare med FNI i Borås anger tvärtom att införandet av FNI innebär en ekonomisk vinst och att boendekostnaden inte behöver höjas. Att Borås har många återvinningsstationer (ÅVS), som fastighetsägare kan hänvisa boende till, motiverar inte fastighetsägarna att införa FNI. Osäkerheten kring eventuella lagändringar (s.k. Avfallspropositionen) gör att Borås största bostadsbolag avvaktar ett införande av FNI. Utrymmesbrist på fastigheten kan göra det svårt att införa FNI. Framgångsfaktorer för en hög anslutning till FNI för flerbostadshus är att utrymme finns på fastigheten, att det största kommunala bostadsbolaget är intresserat, en miljöstyrd avfallstaxa, goda exempel på införd FNI och en tydlig totalkostnad. Metoder, utöver FNI, för att öka materialåtervinningen i flerbostadshus är framförallt att se över avfallstaxan så att den motiverar fastighetsägare att öka de boendes materialåtervinning och att informera och utbilda invånarna. För att uppnå studiens syfte presenteras avslutningsvis en rekommendation av strategi till Borås för att höja anslutningen till FNI för flerbostadshus och för att öka materialåtervinningen i flerbostadshus. Kortfattat går strategin ut på att ha ett bra samarbete med fastighetsägare, att minska antalet ÅVS:er, att kartlägga utrymmesbristen, att se över avfallstaxans utformning och att arbeta med informationsspridning. Därutöver rekommenderas Borås att erbjuda fastighetsägare olika lösningar av FNI system, samt vilka områden som olika FNI system passar för. Nyckelord: FNI, materialåtervinning, hinder, framgångsfaktorer, strategi

Summary For many years household waste has been increasing. There are objectives within the EU and Sweden to utilize the resource of waste through recycling. About a third of the Swede's trash bag consists of packages and newspapers that usually are burned in an incineration plant. The more accessible and easy it is to recycle, the more households will recycle their waste. With property close collection households can sort the recyclables on their property, which increase the recycling rate of the households. Households in apartment buildings generally recycle less than villas. Approximately 50 % of the households in apartment buildings in Sweden have access to property close collection, but in Borås municipality the corresponding number is only 15 %. The trash bag in Borås consists of 35 % recyclable material, this wrongly sorting is costing Borås community approximately 13 million SEK annually. Borås Energi & Miljö AB (BEM) need help to investigate how to increase the property close collection for apartment buildings in Borås and how to increase the recycling rate of the households. Therefore, the aim of this study is to recommend Borås a strategy, from a sustainability perspective, to increase the property close collection for apartment buildings in Borås and to increase the recycling rate of the households. In order to develop such a strategy the barriers and success factors for increasing property close collection for apartment buildings was investigated, and which methods beyond property close collection that can increase the recycling rate of households in apartment buildings. The results have been obtained through qualitative semi structured interviews with four municipalities, five property owners, three interest organizations, four BEM employees and advisors at Info Mobile Center. The interviews were recorded and transcribed. A literature study was also conducted to learn from the results of other scientific studies. Property owners assume that property close collection induce a high or higher cost for waste treatment, which is not true, and believe that this investment has to be financed by a higher rent. Respondents for municipalities and property owners with property close collection in Borås indicates the contrary; that the introduction of the property close collection equals a financial gain and that rents doesn t have to increase. Borås have many waste disposal sites that property owners can direct residents to, which doesn t motivate property owners to introduce property close collection. Uncertainty about possible legislative changes (so called Avfallspropositionen) makes the largest property owner in Borås not introduce property close collection. Lack of space on the property can make it difficult to provide property close collection. Success factors for an increase in property close collection for apartment buildings is; space on the property, that the largest municipal property owner is interested, an environmentally controlled waste tariff and good examples of existing property close collection and a clear overall cost. Methods, in addition to property close collection, to increase the recycling rate of households in apartment buildings are primarily to review the waste tariff so that it motivates property owners to increase the recycling rate of the resident and to inform and educate the residents. To achieve the aim of this study a recommended strategy is presented to Borås, to increase the property close collection for apartment buildings and to increase the recycling rate of the households. Briefly, the strategy is to have a good cooperation with property owners, to reduce the number of waste disposal sites, chart the lack of space, revise the waste tariff and work with information dissemination. In addition, Borås is recommended to offer different solutions of property close collection, and which areas the different property close collection solutions suits best. Keywords: Property Close Collection, recycling, barrier, success factor, strategy

Förord Denna studie är genomförd som ett examensarbete inom miljövetenskap. Examensarbetet omfattar 30 hp på avancerad nivå och avslutar författarens studier på mastersutbildningen i Miljövetenskap på Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs Universitet. Arbetet har utförts i samarbete med Borås Energi & Miljö AB, vilka förhoppningsvis kommer att ha stor nytta av den strategi som arbetet har resulterat i. Förhoppningen är även att arbetet har öppnat upp för kommunikation med samtliga intervjurespondenter, för att ta lärdom av varandra och för ett samarbete med fastighetsägare. Jag vill tacka Borås Energi & Miljö AB för möjligheten att få en inblick i verksamheten, samt ett extra tack till Anna Karin Schön, extern handledare. Tack även Kamran Rousta, Högskolan i Borås, för all diskussion och stöttning under arbetets gång. Tack Lennart Bornmalm för den interna handledningen. Sist, men absolut inte minst, vill jag tacka alla studiens intervjurespondenter som tog sig tid för intervju. Utan er, inget arbete! Frida Petersson Göteborg, april 2014

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 1 1.1 Syfte... 2 1.2 Frågeställningar... 2 1.3 Avgränsningar... 2 2 BAKGRUND... 4 2.1 Hållbar utveckling... 4 2.2 Lagstiftning inom området avfallsåtervinning... 4 2.3 Fastighetsnära insamlingssystem (FNI)... 5 2.4 Sociala och ekonomiska aspekter på materialåtervinning... 9 2.5 Tidigare forskning... 11 3 METODIK... 15 3.1 Inläsningsperiod och litteraturstudie... 15 3.2 Kvalitativa semistrukturerade intervjuer... 15 3.3 Urval av respondenter... 15 3.4 Genomförande... 17 3.5 Bearbetning av intervjumaterial... 17 3.6 Analys och diskussion, slutsatser och rekommendationer... 18 4 RESULTAT... 19 4.1 Kommuner... 19 4.2 Fastighetsägare i Borås... 28 4.3 Intresseorganisationer... 32 4.4 Borås Energi & Miljö... 35 4.5 Info Mobile Center... 38 4.6 Goda exempel... 39 5 ANALYS OCH DISKUSSION... 43 5.1 Flerbostadshus lägre materialåtervinning?... 43 5.2 Varför FNI i Borås?... 44 5.3 Hinder för FNI i flerbostadshus... 46 5.4 Framgångsfaktorer för hög anslutning till FNI... 50 5.5 Andra metoder för ökad materialåtervinning bland flerbostadshushåll... 52 5.6 Val av FNI system för flerbostadshus... 55 5.7 Invandrartäta områden och materialåtervinnig... 58 5.8 Kommuners målsättningar och strategier... 60 5.9 Kritik till denna studie... 60

6 SLUTSATSER... 62 6.1 Orsaker till låg materialåtervinning i flerbostadshus... 62 6.2 Anledningar till FNI för flerbostadshus i Borås... 62 6.3 Hinder för hög anslutning till FNI för flerbostadshus... 62 6.4 Framgångsfaktorer för hög anslutning till FNI för flerbostadshus... 63 6.5 Fler metoder som kan öka materialåtervinning bland flerbostadshus... 63 7 REKOMMENDATION TILL BORÅS... 64 7.1 Val av FNI system... 66 8 REFERENSLISTA... 68 BILAGA A HISTORIK ÖVER BORÅS AVFALLSHANTERING... 73 BILAGA B INTERVJUGUIDE, GENERELL FÖR KOMMUNER... 74 BILAGA C INTERVJUGUIDE, GENERELL FÖR FASTIGHETSÄGARE... 75 BILAGA D INTERVJUGUIDE, AVFALL SVERIGE... 76 BILAGA E INTERVJUGUIDE, GENERELL FÖR BEM PERSONAL... 77 BILAGA F INTERVJUGUIDER, ÖVRIGA... 78 BILAGA G FÖRTECKNING ÖVER INTERVJUADE PERSONER... 79 BILAGA H UTRÄKNINGAR FÖR JÄMFÖRELSE AV KOMMUNERS MÅLSÄTTNING... 81

1 Inledning Avsnittet introducerar varför studien har genomförts, dess syfte, frågeställningar och avgränsningar. Hushållsavfallet har ökat under flera år. Under en sjuttonårsperiod (1995 2012) ökade uppkomsten av hushållsavfall i EU:s medlemsstater 1 med cirka 4 % per person, från 474 kg till 492 kg. Mängden hushållsavfall per person var som högst 523 kg per person år 2000 och år 2007. Genomsnittssvensken genererade 386 kg hushållsavfall år 1995, sedan dess har hushållsavfallet ökat med 20 % och den motsvarande siffran var 462 kg år 2012 (Eurostat, 2013). Avfallsbehandlingsmetoderna i EU:s medlemsstater skiljer sig åt. Högst andel materialåtervinning sker i Tyskland, Belgien, Slovenien och Sverige. Totalt i hela EU står materialåtervinning (inkl. biologisk behandling) för 40 % av hushållsavfallsbehandlingen (Avfall Sverige, 2012). EU har som målsättning att ta vara på den resurs som avfallet utgör. År 2020 ska minst 50 % av allt papper, metall, plast och glas från hushåll återanvändas eller materialåtervinnas. Hushållsavfall är ett prioriterat område i Sveriges avfallsplan på grund av att det är ett område med stor förbättringspotential. Visionen är att få hushåll att återvinna mer (Naturvårdsverket, 2012a). Ändå har materialåtervinningen i Sverige ökat med 222 % mellan år 1994 och 2012 (Naturvårdsverket, 2014). År 2012 materialåtervanns 32,3 % av allt hushållsavfall i Sverige. Idag består 60 % av hushållens soppåse av återvinningsmaterial, inkl. biologiskt avfall. Villornas soppåse består till 30 % av tidningar och förpackningar. Den motsvarande siffran för flerbostadshushåll är 36 %. Hushåll med fastighetsnära insamling (FNI) sorterar bäst (Avfall Sverige, 2013a). Enligt Avfallsutredningen (2012) ska FNI vara huvudalternativet i flerbostadshus, eftersom FNI är det system som bäst uppfyller kravet på lättillgänglighet, enkelhet och erbjuder en god service. FNI anges även av Avfall Sverige (2014) ge förbättrad service och öka insamlade mängder återvinningsmaterial. Borås Enligt Borås avfallsplan (Borås Stad, 2012), detaljerat mål 2:1, ska andelen hushållsavfall som återvinns genom materialåtervinnig öka från 29 % år 2009, till 40 % år 2015. För att uppnå denna ökning ska avfall ses som en resurs (avfallsplanens fokusområde 2), men Borås behöver även ha ett insamlingssystem som gör det trevligt och enkelt att sortera. Insamlingsplatserna ska ligga bra placerade och se rena och fina ut, FNI av flera fraktioner kan underlätta för hushållen. I dagsläget ska återvinningsmaterial från Borås hushåll lämnas på någon av kommunens cirka 80 återvinningsstationer (ÅVS). Insamling av brännbart och matavfall i Borås sker med hjälp av vita respektive svarta påsar, som hushållen placerar i samma kärl vid fastigheten (fig. 1.1). Efter att hämtbilen har tömt dessa kärl sker en optisk sortering på avfallsanläggningen Sobacken. Borås optiska sorteringsanläggning har blivit föråldrad och ger en icke tillfredställande Figur 1.1. Borås svarta/vita påsar för sortering av matrespektive brännbart avfall. (Källa: Borås Energi & Miljö, 2012) 1 Förändringen av medlemsstater i EU under perioden skulle kunna bidra till denna utveckling 1

utsortering av matavfall, varför den behöver uppgraderas eller bytas ut (Borås Stad, 2012). För en historisk överblick av Borås avfallshantering, se bilaga A. Enligt plockanalys består cirka 35 % av Boråsarens vita soppåse av återvinningsmaterial och 15 30 % är matavfall (Moghadam & Karimkhani, 2010). Således skulle 50 65 % av Boråsarens soppåse kunna sorteras annorlunda för att utnyttja avfallets fulla potential i efterbehandlingen genom materialåtervinning, biogasframställning eller förbränning. Insamlingen av förpackningar i Borås är under medelsnittet i Sverige, med 63,5 respektive 76 kg/person och år (Borås Stad, 2012). Enligt Rousta & Ekström (2013) är Borås stads samhällskostnad för invånarnas felaktiga avfallssortering cirka 13 miljoner kronor årligen, vilket inkluderar logistikkostnader, förpackningsskatt, kostnaden för extra svarta/vita påsar, förbränningskostnader och biologisk behandling. Materialåtervinning står som lag i Borås: Brännbart ska innehålla hushållsavfall som kan återvinnas som energi vid förbränning. Allt material som kan hanteras på annat sätt ska sorteras ut. Förpackningar ska lämnas vid en återvinningsstation. (3 kap. 1, Föreskrifter om avfallshantering) För Borås villor diskuteras FNI systemen fyrfack och optisk sortering för fler fraktioner än vad Borås har i nuläget (se avsnitt 2.3 Fastighetsnära insamlingssystem). Det finns idag möjlighet för Borås fastighetsägare att beställa FNI till sina fastigheter, dock har endast 15 % av Borås flerbostadshushåll (5 000 av 30 000) idag tillgång till FNI (Skoglund, 2014). Motsvarande siffra för hela Sverige är cirka 50 % (Avfall Sverige, 2013b), medan exempelvis kommunerna Lund och Eskilstuna har redan uppemot 80 90 % anslutning till FNI för flerbostadshus (Göteborgs stad, 2012). Borås Energi & Miljö AB (BEM, ansvarig verksamhet för bland annat avfallshanteringen i Borås) vill nu ha hjälp med att undersöka hur de kan öka Borås anslutning till FNI för flerbostadshus och öka dessa hushålls materialåtervinning. 1.1 Syfte Denna studie syftar till att rekommendera Borås en strategi, utifrån ett hållbarhetsperspektiv, för att höja anslutningen till FNI för flerbostadshus och för att höja materialåtervinningen i flerbostadshus i Borås. 1.2 Frågeställningar För att nå ovanstående syfte ämnar studien att besvara nedanstående frågeställningar: Vilka är orsakerna till den låga materialåtervinningen i flerbostadshus? Varför ska Borås öka anslutningen till FNI för flerbostadshus? Vilka är hindren för att nå en hög anslutning till FNI för flerbostadshus? Vilka är framgångsfaktorerna för en hög anslutning till FNI för flerbostadshus? Vilka metoder, utöver FNI, kan öka materialåtervinning i flerbostadshus? 1.3 Avgränsningar Studien innefattar intervjuer med 17 respondenter. Ännu fler kommuner, övriga intressenter och aktörer hade kunnat inkluderas för att göra studien än mer djupgående. Dock finns inte utrymme till att utföra fler intervjuer, varför avgränsningen har gjorts till ovanstående intervjurespondenter. 2

En intressent som får förhållandevis lite utrymme i denna studie är hyresgästen, den som faktiskt ska utföra själva sorteringen eller icke sorteringen. Hyresgäster har inte intervjuats eller dylikt på grund av att BEM i studiens startskede inte ansåg det lämpligt, att det inte fanns utrymme i studien för att intervjua dessa intressenter, samt för att det är fastighetsägaren som beslutar om FNI införs på en fastighet eller inte. Studien har istället försökt att fånga upp hyresgästers åsikter genom ovanstående intervjurespondenter, och då särskilt via Hyresgästföreningens respondent vars syfte är att föra just hyresgästens talan. Studiens syfte är ur ett hållbarhetsperspektiv, vilket skulle kunna innefatta ett flertal olika faktorer. Denna studie avgränsas till att inkludera miljöpåverkan från avfallshantering och kostnad för fastighetsägare och för hyresgäst att införa FNI. För den sociala delen av hållbarhet fokuserar denna studie på hur FNI påverkar äldre, funktionsnedsatta, utlandsfödda och arbetsmiljö. 3

2 Bakgrund Avsnittet introducerar väsentlig teori kopplad till studiens ämnesområde, inklusive tidigare forskning. 2.1 Hållbar utveckling Begreppet Hållbar utveckling (Sustainable Development) användes redan 1981 i boken Building a Sustainable Society (Brown), men slog igenom globalt år 1987 då FN rapporten Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future presenterades. Rapporten kallas ofta Brundtlandrapporten. Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov (2 kapitlet, Brundtlandrapporten). Hållbar utveckling består av de tre dimensionerna ekonomi, socialt och miljö, som ska stödja varandra. Hållbarhet för en av dimensionerna får inte äventyra hållbarheten för någon av de andra två dimensionerna (Regeringskansliet, 2014). 2.2 Lagstiftning inom området avfallsåtervinning EU:s avfallsdirektiv (2008/98/EG) syftar till att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa följderna av generering och hantering av avfall samt minska resursanvändningens allmänna påverkan och få till stånd en effektivisering av denna användning (1 artikeln). I direktivets fjärde artikel presenteras avfallshierarkin (ofta kallad avfallstrappan), som en prioriteringsordning för lagstiftning och politik inom avfallsområdet, vilken genomsyrar hela Sveriges avfallsbransch. Avfallshierarkin 1. Förebyggande (minimera) 2. Återanvändning 3. Materialåtervinning 4. Annan återvinning, ex. energiåtervinning (förbränning) 5. Bortskaffande (deponi) Kapitel 15 i Miljöbalken (SFS 1998:808) handlar om avfall och producentansvar. Enligt 4 avses med producent 1. den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en vara eller en förpackning eller 2. Den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som kräver särskilda åtgärder av renhållnings eller miljöskäl. Enligt 5a ska den som innehar avfall se till att avfallet hanteras på ett hälso och miljömässigt godtagbart sätt. I 8 15 kapitlet Miljöbalken (SFS 1998:808) beskrivs den kommunala renhållningsskyldigheten, som innebär att varje kommun ska transportera hushållsavfall till en behandlingsanläggning om så behövs ur hälso eller miljösynpunkt. Paragrafen anger även att kommunen svarar för att hushållsavfallet i kommunen återvinns eller bortskaffas. Enligt 11 ska varje kommun ha en renhållningsordning som innehåller kommunens föreskrifter om dess avfallshantering och en avfallsplan. Avfallsplanen ska beskriva hur kommunen arbetar för att minska avfallets mängd och farlighet. 2.2.1 Producentansvar Producentansvaret grundar sig i principen att förorenaren betalar, vilket innebär att den som belastar miljön är den som ska betala för belastningen. Producentansvaret för förpackningar och tidningar antogs av regeringen 1994 och utgörs idag av förordning (2006:1273) om producentansvar för förpackningar och förordning (1994:1205) om producentansvar för returpapper. Enligt dessa förordningar ska alla företag som tillverkar, importerar eller säljer förpackning, förpackad vara eller tidning ansvara för att de samlas in och återvinns (FTI, 2014a). För att samordna insamling av avfall 4

med producentansvar har Förpacknings och tidningsinsamlingen (FTI) bildats och ansvarar för pappers, plast och metallförpackningar. Ansvaret för glasförpackningar och tidningar har Svensk Glas Återvinning (SGÅ) respektive Pressretur. FTI ägs av näringslivet, drivs utan vinstintresse och finansieras via förpackningsavgifter som företagen betalar beroende på hur stor volym de producerar eller säljer, samt marknadsvärdet på materialet (Borås Stad, 2012). 2.2.2 Avfallspropositionen Den 30 juni 2011 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle få i uppdrag att göra en allmän översyn av avfallsområdet, vilket resulterade i betänkandet Mot det hållbara samhället resurseffektiv avfallshantering (Avfallsutredningen, 2012), den så kallade Avfallspropositionen. Där föreslås att insamlingsansvaret av förpacknings och tidningsavfallet ska övergå från producenterna till kommunerna, samt att producentansvaret i tidigare nämnda förordningar ska upphöra. På detta vis skulle kommuner få större möjlighet att själva verka för att öka materialåtervinningen, liksom deras avfallsplaner ska sikta mot. I skrivande stund har ännu inga beslut fattats i frågan. 2.3 Fastighetsnära insamlingssystem (FNI) Det vanligaste insamlingssystemet för återvinningsmaterial i Sverige är ÅVS:er, som FTI ansvarar för och är kopplat till lagstiftningen om producentansvar (fig. 2.1). Cirka 6 000 ÅVS:er finns i Sverige och innebär att varje hushåll måste lagra återvinningsmaterial i hemmet för att sedan transportera det till närmsta ÅVS (FTI, 2014b). Med nuvarande lagstiftning kan kommuner ordna egna insamlingssystem för förpackningar, utan Figur 2.1. ÅVS i Borås. (Källa: Skoglund, 2014) producenternas uppdrag. Om så sker kan insamlingen avgiftsbeläggas och vara en del av den kommunala avfallstaxan, samt att kommunen själv kan sälja insamlat material. Fastighetsägare (inklusive bostadsrättsföreningar; BRF:er) kan alltså ansluta sin fastighet till FNI, vilket vanligen sker för att öka servicenivån och de insamlade mängderna återvinningsmaterial (Avfall Sverige, 2014). Med FNI blir den totala kostnaden för avfallshämtningen ofta lägre än utan FNI för fastighetsägaren. Detta beror bland annat på att mängden brännbart avfall minskar, att det insamlade materialet kan säljas till industrier för att återvinnas och att FNI hämtaren därmed kan erbjuda ett lågt pris på FNItjänsten (FTI, 2014c). Idag är cirka 50 % av Sveriges flerbostadshushåll och cirka 10 % av Sveriges enoch tvåfamiljshus anslutna till FNI (Avfall Sverige, 2013b). Vanligen inför kommuner FNI på frivillig basis. Lunds kommun, som var först med att införa FNI med den så kallade Lundamodellen år 2001, valde att höja avfallstaxan kraftigt för de som inte anslöt sig till FNI (Göteborgs Stad, 2012). I Göteborgs finns 6,6 ÅVS:er per 10 000 invånare. Den motsvarande siffran för Stockholm och Malmö är 3,1 respektive 2,6. Tätheten för FNI hushåll per 10 000 invånare är 1 360, 1 490 och 3 120 för respektive stad Göteborg, Stockholm och Malmö (Göteborgs Stad, 2012). 2.3.1 Fyrfackssystem Lundamodellen har spritt sig över landet och kallas idag vanligen för fyrfackssystem. Idag erbjuder 25 kommuner FNI genom fyrfackssystemet, varav Alingsås och Mölndal var de senaste tillskotten med införande 2012. Fyrfacksystemet är gjort för villor och innebär att två kärl innehållandes fyra fack vardera finns på varje villas tomt (fig. 2.2). Kärlstorleken är vanligen 370 eller 240 liter. För en bättre 5

arbetsmiljö kan kärl med tre hjul istället för två användas. Kärlen töms med hjälp av baklastande fordon innehållandes fyra fack, ett för varje avfallsfraktion per kärl, och kallas fyrfacksfordon. Dessa fordon har mer avancerad teknik än konventionella sophämtningsfordon och kräver därför mer underhåll och kostar mer. Ett fyrfacksfordon kostar cirka 2,7 3,2 miljoner kronor och kan serva i genomsnitt 2 000 hushåll. Varje kärltömning tar dessutom längre tid än en konventionell tömning. I Jönköping innebär fyrfackssystemet en extra kostnad på 980 kr per hushåll och år. Många kunder kan innan införandet uppge svårigheter med att hitta plats för kärlen på fastigheten, vilket dock verkar lösa sig för de flesta vid själva införandet och kundenkäter har visat en mycket hög kundnöjdhet med fyrfackssystemet. De klagomål som uppkommit är att facket för plast lätt blir överfullt, vilket kan lösas med så kallade minimizers som komprimerar mjukplasten i en påse. Klagomål förekommer även på bullret vid tömning av glas. Plockanalys på fyrfackssystemet visar normalt sett en hög renhet på insamlat återvinningsmaterial (Avfall Sverige, 2014). 2.3.2 Avfallsutrymme med kärlsortering Avfallsutrymme med kärl för varje materialslag, ofta kallat miljöhus eller rum, är det vanligaste FNI systemet för flerbostadshushåll idag (fig. 2.3). För att minimera risken för felsortering gäller regeln att desto färre kärl, desto bättre. Därför betjänar denna så kallad FNI kärlsortering normalt 50 till 100 hushåll (Avfall Sverige, 2014). Den viktigaste aspekten vid införande av FNI kärlsortering är utrymmesproblematiken på själva fastigheten, men flerbosstadshushållen sparar förvaringsutrymme i hemmet för återvinningsmaterial som kan krävas utan FNI och om Figur 2.2. Fyrfackssystemskärl. (Källa: Göteborgs Stad, 2012) Figur 2.3. Exempel på kärlsorteringsutrymme. (Källa: Skoglund, 2014) ÅVS ligger långt bort. Renheten på insamlat återvinningsmaterial ligger i nivå med fyrfacksystemet (Göteborgs Stad, 2012). FNI kärlsortering ger en tung arbetsmiljö på grund av de eventuellt tunga kärlen, varför det är viktigt att se över kärlens placering i avfallsutrymmet och kärlens fyllnadsgrad (Avfall Sverige, 2014). Investeringskostnaden kan variera kraftigt med fastighetens förutsättningar. Exempelvis om ett befintligt rum eller hus kan göras i ordning lite, om ett nytt enklare hus behöver byggas eller kärlen kan stå fritt utomhus. Den genomsnittliga kostnaden beräknas uppgå till 230 kronor per hushåll och år (Skoglund, 2014). 2.3.3 Återvinningsplats En återvinningsplats påminner om en ÅVS men skiljer sig genom att vara avsedd endast för ett visst bostadsområde och är placerat på fastighetens egen mark. Behållarna består av bottentömmande containrar (fig. 2.4). Dessa rymmer betydligt mer material än konventionella kärl och kan även utrustas med komprimerare. De bottentömmande containrarna innebär dessutom mindre manuell hantering för avfallshämtarna, vilket skapar en bättre arbetsmiljö. Figur 2.4. Återvinningsplats i Göteborg. (Göteborgs Stad, 2012) 6

Renheten på insamlat återvinningsmaterial blir densamma som på ÅVS, liksom nedskräpningsproblematiken som dock tas om hand bättre eftersom fastighetsägaren har ansvaret. Kostnaderna med återvinningsplatser är cirka 35 % lägre än för kärlsortering, vilket främst beror på att transporterna minskar med 80 90 % för de olika materialslagen. Nackdelarna med återvinningsplatser är att det blir ett längre avstånd för de boende än med FNI kärlsortering och en eventuellt lägre insamlingsmängd (Avfall Sverige, 2014). 2.3.4 Sopsug Det finns två typer av sopsug: mobilt och stationärt (fig. 2.5). Mobilt sopsug innebär att en lagringstank finns under marken på varje nedkast, vilka binds samman genom rör i marken till en så kallad dockningspunkt. Dockningspunkten kan vara placerad upp till 300 meter från lagringstankrarna. För tömning krävs ett specialfordon som ansluter sig till dockningspunkten och skapar ett vakuumtryck för att suga till sig avfallet. Ett mobilt sopsugsystem kan medföra problem med buller vid dockning, vilket bör planers för vid val av plats för dockningspunkten. Stationärt sopsug består av ett automatiskt vakuumsystem där nedkastat avfall transporteras genom rör i marken till stora uppsamlingscontainers upp till två kilometer från själva nedkastet. Containrarna hämtas därefter av ett lastväxlarfordon (Avfall Sverige, 2009a). Figur 2.5. Exempel på sopsug. (Källa: Boverket, 2011) Vanligen används sopsug endast för rest och matavfall, men nya anläggningar i Stockholmsområdet (Norra Djurgårdsstaden, Hammarby Sjöstad och Barkarbystaden) har sopsug för tre fraktioner där plastförpackningar eller tidningar sopsugs förutom rest och matavfall. Fördelarna med sopsug är dess höga servicenivå (få hushåll per nedkast), god arbetsmiljö (slutet och helt automatiskt), färre transporter (minskar med cirka 90 %) och dess yteffektivitet eftersom den upptar minimalt med markyta. Nackdelarna är å andra sidan behovet av service och underhåll, en hög investeringskostnad (31,5 miljoner kronor), risk att påsar går sönder, kan inte innefatta insamling av glas och att fastigheten blir bunden till ett system (Avfall Sverige, 2014). 2.3.5 Djupbehållare Djupbehållare innebär att nedkastat material hamnar i en större behållare som ligger nedanför under marken (fig. 2.6). Därmed tillgängliggörs markyta för annat bruk och nedkasten kan göras estetiskt integrerade. Dessa behållare rymmer även mer material än ett konventionellt kärl. Den lägre temperaturen i marken gör dessutom att risken för dålig lukt minskar (Avfall Sverige, 2009a). Däremot kan renheten på insamlat Figur 2.6. Exempel på djupbehållare. (Källa: Skoglund, 2014) återvinningsmaterial bli lägre på grund av att nedkastat material blir osynligt för avlämnaren. För att höja renheten används ibland lås på djupbehållare, vilket dock kan orsaka nedskräpning från hushåll som glömmer nyckeln och istället lämnar avfallet vid sidan om nedkastet. Djupbehållarna innebär en hög grad maskinell hantering, vilket skapar en bättre arbetsmiljö. Den totala kostnaden uppgår till cirka 70 90 000 kronor inkl. nedgrävning och iordningsställning (Avfall Sverige, 2014). 7

2.3.6 Optisk sortering Optiska sorteringsanläggningar finns i flera kommuner, exempelvis Borås, Motala och Vadstena, men där sker sortering endast i två avfallsfraktioner (mat och restavfall). Optisk sortering av flera avfallsfraktioner finns dock endast i Eskilstuna, där sortering sker i sex fraktioner (rest, matavfall, tidningar, pappers, plast och metallförpackningar) (fig. 2.7). Systemet innebär att avfallet sorteras i olikfärgade påsar i hemmet för att sedan slängas i ett och samma kärl. Glasförpackningar måste lämnas på en ÅVS eftersom glaset annars riskerar att riva sönder påsarna. Efter upphämtning hamnar avfallspåsarna på en sorteringsanläggning och sorteras genom optisk avläsning för att därefter rivas sönder och fraktionerna transporteras till behandling. I Eskilstuna är cirka 20 000 en och tvåfamiljshushåll anslutna (99,3 %). Flerbostadshushållen är inte anslutna på grund av att en alltför låg renhetsgrad uppnåddes vid testomgångar. Optisk sortering kombinerat med sopsug är annars en tänkbar lösning för flerbostadshus, vilket idag finns i bland annat Oslo och Tromsö i Norge. Konventionella hämtfordon används vid optisk sortering, dock med en mer begränsad komprimeringsgrad eftersom påsarna inte får gå sönder. Systemet innebär en hög investeringskostnad för sorteringsanläggningen. För Eskilstuna uppgick investeringskostnaden till 47 miljoner kronor och har en kapacitet på 15 000 ton. 240 påsar, á 30 öre, per år används i genomsnitt per hushåll. Kostnaden är 720 kronor per hushåll och år. Ingen kundundersökning har gjorts i Eskilstuna, men hushållen anges vara nöjda med systemet. Plockanalys visar en hög renhet på insamlat återvinningsmaterial, 93 99 % (Avfall Sverige, 2014). En föregångare till optisk sortering är den manuella så kallade grindhämtningen. Orust kommun införde under 1990 talet ett system där både villor och flerbostadshushåll idag sorterar metall och plastförpackningar i olikfärgade påsar som placeras i en genomskinlig säck, där även pappersförpackningar läggs löst. Insamlat material sorteras därefter manuellt. Systemet har en anslutningsgrad om 55 60 %. Cirka 400 villor i Lerum och Floda är anslutna till en insamlingstjänst som innebär att sex avfallsfraktioner sorteras i genomskinliga påsar för att efter upphämtning sorteras manuellt (Göteborgs Stad, 2012). 2.3.7 Blandad fraktion Ett insamlingssystem som innebär att allt återvinningsmaterial sorteras som en blandad fraktion, finns idag inte i Sverige. Dock är denna insamlingsmetod vanligare i andra länder så som Storbritannien, USA, Tyskland och Norge. Systemet innebär att hushåll samlar allt återvinningsmaterial löst i ett och samma kärl för en eftersortering som är mer eller mindre maskinell, i en så kallad Material Recovery Facility (MRF) (fig. 2.8). Mindre MRF:er innebär oftast att mer manuellt arbete förkommer. År 2007 fanns cirka 60 MRF anläggningar (Avfall Sverige, 2009b). Både villor och flerbostadshushåll kan anslutas till systemet. Det finns Figur 2.7. Exempel på sortering under diskbänken med optisk sortering av flera fraktioner. (Källa: Göteborgs Stad, 2012) 8 Figur 2.8. Arbete på MRF. (Källa: Göteborgs Stad, 2012)

två varianter av blandad fraktionsinsamling; enströms och tvåströms. Enströms är vanligast och innebär att allt material läggs i samma kärl. Tvåströms innebär att fiber (kartong och papper) samlas i ett kärl och behållare (glas, metall, plast) i ett annat kärl. Erfarenheter från andra länder visar att insamlade mängder ökar med FNI blandad fraktion, men att renheten är desto sämre. Rejektfraktionen kan variera från 1 3 % som lägst och 15 20 % som högst. Majoriteten av de industrier som tar emot MRF material anger att sådant material ofta har en lägre renhet än material sorterat i separata fraktioner. MRF:en kräver en investeringskostnad som varierar beroende på storlek och grad av maskinell sortering. Insamling i blandad fraktion beräknas kost cirka 700 kronor per hushåll och år. FNI blandad fraktion antas medföra en ökad bekvämlighet för hushållen. För arbetstagarna innebär dock MRF:ers manuella sortering en arbetsmiljörisk till följd av dålig hygien, ensidiga arbetsmoment och icke ergonomiska arbetsställningar. Arbetsmiljön för sorteringsarbetare medför även risk för stick och skärskador och inandning av bakterier och mögel (Göteborgs Stad, 2012). För att öka kunskapen om FNI blandad fraktion under svenska förhållanden genomfördes en testomgång på 55 villor och 124 flerbostadshushåll i Halmstad under ett år (april 2012 mars 2013). Vid testet undersöktes insamlingsnivåer, renhetsgrad och hushållens upplevelse. För flerbostadshushållen ökade mängden återvinningsmaterial i restavfallet med 44 % och mängden insamlat återvinningsmaterial minskade med 33 % jämfört med FNI kärlsortering. För villorna minskade mängden återvinningsmaterial i restavfallet med 15 % och mängden insamlat återvinningsmaterial ökade med 47 % jämfört med användning av ÅVS i Halmstad. I jämförelse med ett flerfackssystem var mängden insamlat återvinningsmaterial i samma storleksordning, men mängden återvinningsmaterial i restavfallet var 2,85 gånger större med FNI blandad fraktion. Renheten på insamlad blandad fraktion var 96 % för både villor och flerbostadshushåll. Denna renhet ligger i nivå med såväl flerfackssystem som optisk sortering. Många hushåll framhåller att det är en stor fördel att slippa fundera över vilket material som olika förpackningar består av och att det spar utrymme i hemmet. Hushållen upplever även viss tidsvinst och betalningsvilja för FNI blandad fraktion (IVL, 2013). 2.3.8 Typ av påse för matavfall Papperspåse för matavfall är vanligast i Sverige och har blivit alltmer vanligt de senaste åren. Näst vanligast är plast /majsstärkelsepåsar. Papperspåsar ger störst insamlad mängd. Papperspåse ger dessutom en högre renhet på insamlat matavfall (Avfall Sverige, 2011a; Göteborgs Stad, 2012). 2.4 Sociala och ekonomiska aspekter på materialåtervinning 2.4.1 Brukaren För att avfallshantering ska fungera optimalt är det viktigt med fysisk tillgänglighet och lättförståelighet. Fysisk tillgänglighet handlar dels om avstånd till insamlingsställe, dels utrymme kring insamlingsbehållare. Viktigt för brukaren är även bullernivån, hygien och nedskräpningsnivån. Dagens modell med ÅVS:er innebär att cirka en tredjedel av de 40 50 minuter som läggs på återvinningsaktiviteter per vecka läggs på bara själva transporten. Ofta finns även problem med nedskräpning på ÅVS:er. Exempelvis kan buller förekomma vid tömning av kärl för glas, men även transporterna kan orsaka bullerstörningar i bostadsområden. Uppdelning i olika avfallsfraktioner får inte heller vara svårförståelig. FNI upplevs i regel ge en ökad service, men det kan vara problematiskt att hitta utrymme på fastigheten för kärlen. Flerbostadshushåll har ofta problem med utrymme i 9

hemmet, så om ett insamlingssystem innebär att det krävs utrymme inne i hemmet kan det bli problematiskt (Göteborgs Stad, 2012). Boverkets byggregler från år 2008 kräver dock att utrymme ska finnas för avfallssortering i varje lägenhet (Boverket, 2011). Avfallsutrymmen kan upplevas som otrygga att ta sig till och att befinna sig vid. Med trygghet och jämställdhet i åtanke ska avfallssystemet vara så integrerat som möjligt, utan att användaren ska behöva ta sig till en undangömd plats. Djupbehållare upplevs som trygga och är utformade för funktionsnedsatta. Avfallsutrymmen ska gärna vara välvårdade och ligga nära bostaden (Boverket, 2010). Vanliga klagomål på avfallsutrymmen är nedskräpning, dålig tillgänglighet för funktionsnedsatta, avståndet till ÅVS och dålig service (Boverket, 2011). 2.4.2 Arbetsmiljö Arbetsmiljöproblem kan skapas genom kärllyft, dragning, fordonsarbete, containerhantering, städning runt kärl och sortering på en anläggning. Även lukt och hygieniska problem kan finnas, exempelvis på grund av dåligt ursköljda förpackningar eller dåligt skötta kärl. För en god arbetsmiljö bör ett avfallsinsamlingssystem vara lätthanterligt, hygieniskt och hindra personal från att komma i direkt kontakt med avfallet, samt ge liten fysisk belastning, förhindra felanvändning, vara icke tidskrävande och estetiskt utformat (Göteborgs Stad, 2012). Ständigt ökande arbetsmiljökrav kräver en utveckling mot allt mer mekanisk hantering av avfall. Sannolikt är att all avfallshämtning måste utföras mekaniskt i framtiden. Ur ett långsiktigt perspektiv är det viktigt att ha detta i åtanke (Naturvårdsverket, 2006). Arbetsmiljölagstiftningen ämnar skapa goda förhållanden för arbetstagare. Även för nybyggda fastigheter händer det att Arbetsmiljöverket stoppar hämtningen av avfall på grund av att arbetsmiljölagstiftningen inte efterlevs. Exempel på avfallslösningar återfinns i Boverkets skrivelse Avfallshantering tillgänglig, säker och estetisk (2011). Hämta avfall.nu (2009) anger att vid planeringen av avfallsutrymmen ska där vara tillräckligt utrymme för att få plats med alla uppsamlingsbehållare och för att transportera in och ut behållare, till exempel för att kunna svänga kärl och tillräckligt bred dörr för att lätt kunna komma ut. 2.4.3 Viktbaserad avfallstaxa I Avfall Sveriges (2011b) litteraturöversikt anges viktbaserad avfallstaxa öka kvalitén och precisionen för administrativ personal och kundservice, samt kan bidra till en bättre arbetsmiljö för avfallshämtare. Oro finns för att viktbaserad taxa ska vara mer avgörande för vissa samhällsgrupper, exempelvis gamla och funktionsnedsatt som har svårt att ta sig till ÅVS:er, eller familjer med blöjbarn som producerar mer restavfall. Dessutom ökar insamlings och administrationskostnaden vid viktbaserad taxa. Dock innebär de minskade avfallsmängderna att den årliga kostnaden för avfallshantering med viktbaserad taxa är lägre än riksgenomsnittet. En nackdel med viktbaserad taxa anges vara att den inte skapar några tydliga ekonomiska incitament för flerbostadshushåll. Naturvårdsverket (2012b) instämmer i att flerbostadshushåll inte märker av de ekonomiska incitamenten, men att fastighetsägare däremot får en anledning till att uppmuntra sina hyresgäster till att sköta avfallshanteringen och underlätta materialåtervinnig för dem. Dessutom är de ekonomiska incitament som viktbaserad taxa skapar, viktiga för att nå de fastighetsägare som har mycket fokus på ekonomiska frågor. 10

2.4.4 Nils Holgersson avgiftsstudie 2013 För att undersöka hur fastighetskostnaden för olika nyttigheter varierar i olika kommuner och över tiden, har flera intressenter gått samman för att finansiera Nils Holgerssongruppen (2013). Studien innebär att en fastighet med bestämda egenskaper förflyttas mellan Sveriges kommuner för att jämföra kostnaderna för nyttigheterna avfall, vatten och avlopp, el och uppvärmning. Avfallshanteringen är svårast att passa in i en mall. Den lägsta totalkostnaden har fastigheten i Luleå kommun (226 kr/m 2 inkl moms) och högst i Tanums kommun (390 kr/m 2 inkl moms). Störst är utgiften för uppvärmning (49 %), medan utgiften för avfallshantering är lägst (6 %). Vidare anger studien (Nils Holgerssongruppen, 2013) att medelkostnaden för Sveriges fastigheters avfallshantering är 19,8 kr/m 2, med en relativt låg ökningstakt på 1,4 % jämfört med 2012. Avfallskostnaden är högst i Arjeplog och lägst i Solna med 37,9 respektive 8,2 kr/m 2. Borås hamnar på 237:e plats (desto större siffra, desto högre kostnad), där kostnaden är 24,4 kr/m 2. Avfallshantering i Borås utgör 8 % av totalkostnaden för fastighetens nyttigheter. Schön (2014) menar dock att kostnaderna för avfallshanteringen i varje kommun inte är riktigt jämförbar, då olika saker ingår i de olika taxorna och anger att exempelvis tillgången till ÅVC:er ingår i Borås taxa. En faktor som Nils Holgerssongruppen (2013) anger påverka avfallskostnaden är hur kostnaden fördelas för insamling av återvinningsmaterial som står under producentansvar. Generellt i Sverige anges boende belastas i hög utsträckning med sådana kostnader. 2.5 Tidigare forskning 2.5.1 Materialåtervinna eller inte? Calabró (2009) fann att materialåtervinning bidrar starkt till att minska utsläppet av växthusgaser (CO 2, CH 4, N 2 O). Om bästa möjliga teknik används kan återvinningssystem till och med utgöra en koldioxidsänka. Enligt studien motsvarar den studerade italienska avfallssammansättningen många andra industrialiserade länders avfallssammansättning. Enligt Naturvårdsverkets (2012b) egen analys är energiutvinning, genom förbränning av avfall som skulle kunna materialåtervinnas, mer kostnadseffektivt för avfallssystemets aktörer då hänsyn inte tas till miljöpåverkan. Detta eftersom sådan energiutvinning ger höga intäkter och kräver lite förbehandling i relation till materialåtervinning. Ur miljösynpunkt är det därför viktigt att inte låta marknaden avgöra hur avfallshanteringen går till, vilket idag regleras med hjälp av exempelvis producentansvaret. Materialåtervinning ger däremot en lägre miljöpåverkan än förbränning, så vad som är samhällsekonomiskt mest effektivt beror på hur högt kostnaderna för miljöpåverkan värderas. 2.5.2 Vad avgör om hushåll materialåtervinner? En viktig faktor för att hushåll ska återvinna sitt avfall är bekvämlighet (convenience). Martin et al. (2006) fann att även om flerbostadshushåll är mycket villiga att återvinna, finns det en risk att de inte gör det på grund av att det är för obekvämt eller att servicen är opålitlig. Exempelvis angav över 70 % av de tillfrågade i studien att det fanns svårigheter i att få tag på de påsar som behövdes för återvinning. Hage et al. (2009) fann att FNI för flerbostadshus ökade återvinningen i de fyra studerade städerna Piteå, Huddinge, Växjö och Göteborg. Exempelvis ökade chansen att en person med tillgång till FNI återvinner alla sina pappersförpackningar med 27,6 procentenheter. Dahlén & Lagerkvist (2009) studerade sex svenska kommuner och fann att hushåll anslutna till FNI materialåtervann dubbelt så mycket som hushåll med tillgång endast till ÅVS; 27 respektive 13 kg/person och år. 11

I flerbostadshushåll är förvaringsutrymmet ofta mindre än i villor. Det är mer sannolikt att de som är så kallade full recyclers bor i villor eftersom de tenderar att ha mer utrymme till att förvara återvinningsmaterial (Barr & Gilg, 2005; Martin et al., 2006). Närheten till materialinsamling genom FNI istället för ÅVS bör minska problemet med förvaringsutrymme i hemmet. Dock uppstår istället ett utrymmesproblem för insamlingsbehållarna på fastigheten för fastighetsägare (Göteborgs Stad, 2012). En hög grad av in och utflyttning (population transience), vanligtvis i urbana stadsmiljöer och universitetsstäder, påverkar materialåtervinning negativt. Timlett & Williams (2009) fann att det tar tre år för nyinflyttade att förstå återvinningssystemet och för återvinning att bli normalbeteende i Portsmouth (stad i södra England). När återvinning väl har blivit en vana är den dock mycket svår att bryta. I Borås var in och utflyttningarna under år 2012, 4 149 respektive 4 143 stycken (Borås Stad, 2013) och 13 300 personer studerar på högskolan i Borås (Högskolan i Borås, 2014). Mångtalet studier visar att sociala påtryckningar (social pressure) ökar deltagandet i återvinningsaktiviteter (De Young et al., 1995; Nigbur et al., 2005; Hage et al., 2009; Ewert et al., 2009; Halvorsen, 2012; Abbott et al., 2013; Lane & Wagner, 2013). Nigbur et al. (2005) fann att materialåtervinning i vissa fall kunde öka från 50 till 90 % genom sociala påtryckningar så som deltagandet i ditt bostadsområde är bättre/sämre än X. I studien av tio OECD länder 2 fann Halvorsen (2012) att flerbostadshushåll materialåtervinner avsevärt mindre än andra hushåll och föreslår att orsaken är en lägre social påtryckning i urbana miljöer och för nyinflyttade på grund av avsaknad av kontakt med grannar. De Young et al. (1995) fann att storleken på flerbostadshusen avsevärt påverkar hushållens materialåtervinning; mindre lägenhetskomplex (<10 lägenheter) återvann upp till tre gånger mer per lägenhet än större lägenhetskomplex (>10 lägenheter), de mindre komplexen hade även en mindre mängd kontaminering bland återvinningsmaterialet. Även De Young et al. föreslår att anonymiteten, eller den låga känslan av gemenskap, leder till en lägre materialåtervinning. Ewert et al. (2009) fann att graden på anonymitet i bostadsområden påverkar hushålls materialåtervinning. Desto personligare förhållande boende har till grannar, hyresvärd eller bostadsförening desto bättre sköts återvinningen. Enligt studien av Sidique et al. (2009) kan en lagstadgning med återvinningsförordning (enactment of recycling ordinances) öka återvinningen med 2,1 procentenheter. Enligt samma studie ökade återvinningsgraden desto mer resurser som lades på utbildning om återvinning; återvinningen ökade med 2 % för varje tillagd dollar i kumulativa utbildningsutgifter per invånare. Timlett & Williams (2007) studerade hur tre utbildnings eller informationsmetoder påverkade människors materialåtervinning; personlig feedback, incitamentbaserad (monetär belöning) och dörrknackningsbaserad. Personlig feedback innebar att varje gata fick skriftlig återkoppling för hur väl deras utsortering sköttes, incitamentbaserad innebar att de som skötte utsorteringen fick värdecheckar och dörrknackningsbaserad innebar att de som inte skötte sin utsortering fick oanmälda besök där de informerades om felsorteringen och försökte övertygas till förbättring. Feedback metoden och incitamentmetoden var bägge effektiva för att öka renheten på återvinningsmaterialet, men endast feedback metoden ökade materialåtervinningen och det med 5 %. Feedback metoden var även den mest kostnadseffektiva. Inga signifikanta effekter visades med 2 Australien, Kanada, Tjeckien, Frankrike, Italien, Korea, Mexiko, Norge, Nederländerna och Sverige 12

dörrknackningsmetoden, men det föreslås att metoden kan vara effektiv för att nå flerbostadshushåll som annars är svåra att få kontakt med. Flera studier har funnit att miljöintresse (environmental concern) påverkar människors återvinning (Schultz et al., 1995; Martin et al., 2006; Halvorsen, 2012; Abbott et al., 2013). Dock fann Abbott et al. (2013) bara ett litet samband och Schultz et al. (1995) fann ett samband endast om återvinningsaktiviteten är väldigt ansträngande. Enligt Ewert et al. (2009) är det för människor generellt sett miljökonsekvenserna som är den avgörande faktorn för hur de hanterar sitt avfall. Därför är det viktigt att människor vet att miljön kommer i första hand när avfallet hämtas av avfallshämtaren. Men det finns gränser för hur mycket människor är beredda att anstränga sig, även för miljöns skull. Studien anger att det måste vara lätt att göra rätt. Det räcker inte med att få höra från myndigheter att avfallssystemet är miljövänligt för att människor ska sköta det enligt anvisningar. Upplevelsen av eller tron på att genom materialåtervinning kunna bidra till en lägre miljöpåverkan avgör huruvida hushåll materialåtervinner eller inte (Hage et al., 2009; Abbott et al., 2011; Halvorsen, 2012). Abbott et al. (2011) fann att hushåll upplever denna möjlighet att påverka starkare när behållaren för återvinningsmaterial var av mindre storlek, på grund av att bidraget då upplevdes som en större del av helheten. Miafodzyeva & Brandt (2012) fann i sin metaanalys av 63 empiriska studier vilka fyra faktorer som påverkar hushålls materialåtervinning mest; bekvämlighet, moraliska normer, information och miljöintresse. I dagens tekniskt avancerade samhälle menar de att ett smart, attraktivt och bekvämt insamlingssystem krävs. För att skapa moraliska normer för materialåtervinning behövs en strategi för att skapa en bild av återvinnig som en nödvändig, trivsam och viktig aktivitet. När ett insamlingssystem implementeras bör detta åtföljas av publicitet och promotion genom information för att utbilda allmänheten, viktigt är att återkomma med sådan information regelbundet. Dahlén (2008) har i sin doktorsavhandling identifierat de faktorer som är avgörande för framtidens utveckling av avfallshanteringssystem: Bekvämligheten i utsorteringen av återvinningsmaterial och farligt avfall Information och kommunikation Avfallstaxan Rollen och funktionen av bemannade återvinningscentraler Volym eller viktbaserad avfallstaxa. Internationella studier har visat att volymbaserad avfallstaxa ökar materialåtervinningen (Sidique et al., 2009; Halvorsen, 2012), medan viktbaserad taxering har visats ge ännu bättre resultat i Sverige (Sterner & Bertelings, 2009; Dahlén et al., 2007; Hage & Söderholm, 2008; Hage et al., 2009; Dahlén & Lagerkvist, 2010). En studie av sex skånska kommuners avfallshantering fann att restavfallet minskade med 50 % när viktbaserad taxering infördes, dock indikerar studien även att den nya taxeringen medförde en ökad felsortering i matavfallsfraktionen (Dahlén et al., 2007). Dahlén & Lagerkvist (2010) studerade de 26 svenska kommuner som infört viktbaserad avfallstaxa och fann blandade resultat för avfallsmängden; vissa minskade mängden restavfall medan vissa saknade någon märkbar skillnad. Överlag minskade dock restavfallet med 20 % per person. Enligt IVL:s (2012) intervjustudie av hushåll i Göteborg minskade restavfallet med 20 90 % efter införandet av viktbaserad avfallstaxa, och att dessa avfallsflöden istället gick till utsortering av matavfall och förpackningar. Trenden var att mängden restavfall först minskade drastiskt för att 13

sedan öka något, men mängden restavfall var fortfarande lägre än startmängden. Det utpekas som viktigt att återkoppla till fastighetsägare, exempelvis genom fakturor. Enligt Avfall Sveriges (2011b) litteraturöversikt har internationella införanden av viktbaserad avfallstaxa minskat mängden restavfall med 45 50 %. En nackdel, som ofta diskuteras i samband med viktbaserad taxa, är att hushåll skulle börja gör sig av med avfallet på ett otillåtet sätt, exempelvis genom dumpning i naturen eller förbränning hemma. Innan viktbaserad taxa infördes i Göteborg genomfördes en omvärldsstudie för att utreda i vilken utsträckning som sådan otillåten avfallshantering förekommer i svenska kommuner som infört viktbaserad taxa. Det konstaterades att varken nedskräpning eller illegal dumpning var något stort problem, utan att sådana problem förekom i samma omfattning även innan den viktbaserade taxan infördes. Vid införandet av viktbaserad taxa i Bjuvs kommun minskade avfallsmängderna med 31 %, vilket vid närmare undersökning visade sig bero delvis på olaga avfallshantering. Kommunen valde därför att återgå till volymbaserad taxa. Sådan olaga avfallshantering är dock ett mindre problem i Sverige jämfört med andra länder. På Irland innebar den ändrade avfallstaxan exempelvis att 33 % brände mer hushållsavfall hemma än innan vikttaxeringen. I Danmark hamnade mer avfall i allmänna soptunnor, medtogs till andra kommuner eller brändes hemma. I Holland har illegal avfallshantering däremot inte varit något stort problem och endast cirka 4 5 % av avfallet medtogs till kommuner utan vikttaxa. Avfall Sveriges (2011b) litteraturöversikt visar även att acceptansen är mycket hög för viktbaserad taxa. Denna typ av taxering uppfattas som rättvis eftersom avfallskostnaderna ökar för allt som slängs osorterat och som belastar miljön. Miljöstyrd avfallstaxa innebär att hushåll som materialåtervinner får en lägre avfallstaxa än de som inte gör det. En sådan taxa kan vara ett kraftfullt styrmedel, genom att ge liknande effekter som den viktbaserade taxan som beskrevs ovan, och för att utveckla effektiva insamlingssystem. Extra effektivt är miljöstyrd avfallstaxa vid en sammankoppling av viktbaserad taxa och ett effektivt insamlingssystem (Naturvårdsverket, 2012b). Miljöstyrd taxa infördes i Mölndal år 2009. Vid slutet av år 2009 var 26 % av flerbostadshushållen anslutna till matavfallsinsamling och ett år senare var den motsvarande siffran 42 % (Mölndals Stad, 2011). För en djupdykning i hur avfallstaxan kan konstrueras se Avfall Sveriges (2008) rapport Konstruktion av avfallstaxa. 14