C-UPPSATS. Johan Rova Johansson. Luleå tekniska universitet

C-UPPSATS 2009:030 Hur inverkar kontrollbordet på frekvenskurvan vid lyssningsposition i kontrollrummet när placeringar av högtalaren och lyssningsposition placerats efter ITU-R BS.1116-1 rekommendation? Johan Rova Johansson Luleå tekniska universitet C-uppsats Ljudteknik Institutionen för Arena media, musik och teknik Avdelningen för Medier och upplevelseproduktion 2009:030 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--09/030--SE

Abstract The acoustics in a control room is a complicated phenomenon. Early reflections, reverberation time and area in the room are some of the problems. This report is about the reflection on the mixing console in a control room. The control room being built, these reflections are difficult to take into consideration since the mixing console is one of the very last items you place in the room. This report will explain three main measurements that were done in order to get the answer to the following question: Does the mixing console interfere the frequency curve at listening position? Three measurements were done and the difference between the measurements was that the microphone and the loudspeakers were placed in different places in the control room. Two of these measurements were done in a similar way; a measurement with the mixing console and a measurement with foam rubber. The third type of measurement was done with a wooden plate placed on the mixing console. The mixing console has a certain effect on the frequency curve, which is clearly visible on the frequency responses that were measured. The curves show the frequency differences when the speakers are placed in various places in the control room. The difference between certain frequencies measured with the mixing console solely compared to measurements with foam rubber was amazing in the first measurement, which did not show any visible reflection. The second and the third measurements had a reflection on the mixing console that disappeared when the foam rubber was added. With the third measurement you could see that the mixing console absorbed the sound when you compared the impulse response curves with the two first measurements.

Innehållsförteckning 1 Inledning 4 1.1 Syfte... 6 2 Bakgrund 7 2.1 Tidiga reflektioner..7 2.2 Efterklangsfält 9 2.3 ITU-R BS.1116-1... 9 2.4 Sammanfattning av bakgrunden... 10 3 Metod 12 3.1 Frifältsmätning på högtalaren Adam S2-A 12 3.2 Högtalarna placerade på stativ bakom kontrollbordet... 13 3.2.1 Själva kontrollbordet. 14 3.2.2 Skumgummiplattan placerades på kontrollbordet. 14 3.3 Högtalarna placerade på kontrollbordet 2 m från lyssningsposition... 14 3.3.1 Själva kontrollbordet. 15 3.3.2 Skumgummiplattan placerades på kontrollbordet... 15 3.4 Högtalarna placerade på kontrollbordet 137 cm från lyssningsposition. 15 3.4.1 Själva kontrollbordet 16 3.4.2 Skumgummiplattan placerades på kontrollbordet 16 3.4.3 Träskivan placerades på kontrollbordet 16 4 Resultat 17 4.1 Högtalarna placerade på stativ bakom kontrollbordet 17 4.2 Högtalarna placerade på kontrollbordet 2 m från lyssningsposition... 20 4.3 Högtalarna placerade på kontrollbordet 137 cm från lyssningsposition 23 5 Diskussion 28 5.1 Tolkningen av resultaten från mätningarna. 28 5.2 Felkällor.. 28 5.3 Slutsats 29 5.4 Vilka konsekvenser mätningen får?... 30 5.5 Vad hade kunnat göras annorlunda?.. 31 5.6 Framtida undersökningar 31 6 Referenser 32 Bilagor 33 3

1 Inledning Akustiken i ett kontrollrum är ett komplicerat fenomen som människor inte tänker på. Människorna tar oftast det för givet och tror att det bara går att lasta in en massa absorbenter och undvika att göra väggarna parallella mot varandra. Det är också så att lyssningssituationen skiljer sig från människor till människor. Det vill säga att människor hör och uppfattar inte ljudet på samma sätt som varandra vilket kan leda till vad som är tycke och smak. Dagens kontrollrum är mer komplicerade än det. Det ligger såpass mycket bakom kontrollrum hur de är uppbyggda. Vilka dimensioner? Vad för absorbenter? Vilken efterklangtid? Vilka högtalare? Vilket material rummet ska ha? [1] Det gäller alltså att ta allt sådant i tankarna när man ska bygga ett kontrollrum. Ett kontrollrum byggs egentligen för att efterlikna ett ställe där musiken ska spelas upp. De vanligaste fall har oftast varit att dessa kontrollrum ska efterlikna ett vardagsrum. Överlag så bygger man kontrollrummet med lite mer dämpning än det är i ett vanligt vardagsrum. Man bygger oftast rektangulära kontrollrum nuförtiden eftersom det blir lättare att räkna ut de ståendevågor som kommer att bli i lokalen och reflektionerna är lättare att beräkna var de kommer. Denna rapport kommer att gå igenom de olika undersökningar som gjordes i kontrollrummet på Luleås tekniska universitet. Eftersom området i akustik är stort och akustiken i ett kontrollrum är väldigt komplicerat att ta reda på kommer vi att gå igenom tidigare rapporter för att se hur forskarna gjort i dessa områden i kontrollrummen. Den här rapporten kommer huvudsakligen att handla om ett akustiskt fenomen i kontrollrummet. Det vill säga reflexen på kontrollbordet och hur den påverkar frekvenskurvan vid lyssningsposition. Eftersom undersökningen ska bli så korrekt som möjligt kommer bara en Adam S2A att användas för att ha samma referenskälla under alla mätningar. Det intressanta i undersökningen är inte att jämföra vänster och höger högtalare mot varandra utan att se hur frekvenskurvan ändras på grund av reflexer på kontrollbordet. Denna rapport är en undersökning på kontrollbordets inverkan på ljudet. Det kan bäst jämföras med att lyfta in absorberande material och reflekterande material och se vilken skillnad det blir på frekvenskurvorna. Det bör nämnas att rapporten inte har som mål att bevisa något som bör förändras i ett kontrollrum utan att den här undersökningen är bara som en grund hur frekvenskurvan kan förändras av reflexerna på konrollbordet. Undersökningen omfattar inte hur det faktiskt låter vid lyssningspositionen som också är en viktig faktor om man ska kunna dra några sådana slutsatser. 4

Det område som ska bearbetas i denna rapport är inte hur man undviker tidiga reflektioner utan undersökning är för att se om det finns reflektioner att ta hänsyn till i ett kontrollrum så som kontrollrummet på Luleås tekniska universitet. Uppbyggnaden av detta rum är i form av Live End Dead End. Det vill säga en absorberande framdel på rummet och en diffuserande bakdel på rummet. (se bilaga 1) Placeringen av högtalarna kommer att följa ITU (1) rekommendation så mycket som möjligt. (1) International Telecommunication Union 5

1.1 Syfte Syftet med rapporten är att få en insikt vad reflexerna på ett kontrollbord förändrar frekvenskurvan vid lyssningsposition och om det kontrollbordet absorberar reflexen. Detta kommer att göras i tre huvudmätningar. Dessa undersökningar kommer då att kunna ge en bild på hur ett kontrollbord kan förändra frekvenskurvan. Målet är att kunna se vad reflexerna på kontrollbordet gör på frekvenskurvan och man skall kunna göra en jämförelse mellan kurvan med reflex och kurvan utan reflex. Varför denna fråga valdes var på grund av att intresset till att ta reda på vad en reflex kan göra på högtalarens frekvenskurva. Det är oftast att man ser frekvenskurvan på högtalaren för att se om det är en bra högtalare. När högtalaren väl är på plats i ett kontrollrum på sin specifika position så har frekvenskurvan förändras på grund av rummets akustik och dess reflexer. Det som gjorde det lite mer intressant var att hitta en specifik reflex som nästan garanterat finns i ett kontrollrum och den reflexen kommer förmodligen vara på kontrollbordet i varje kontrollrum. Därför kändes det naturligt att göra mätningar på ett kontrollbord för att se om den interfererar med ljudet överhuvudtaget. Huvudfrågan för rapporten är: Hur inverkar kontrollbordet på frekvenskurvan vid lyssningsposition i kontrollrummet när placeringar av högtalaren och lyssningsposition placerats efter ITU-R BS.1116-1 rekommendation? Några andra frågor som också besvaras under denna rapport, men inte lika djupgående är: Hur mycket inverkar kontrollbordet på frekvenskurvan vid lyssningsposition i kontrollrummet om man flyttar fram högtalarna och ställer dem på kontrollbordet? Vilken absorberande inverkan har kontrollbordet jämfört med en träskiva när man jämför frekvensresponsen? Vad skiljer sig frekvenskurvan vid lyssningsposition i kontrollrummet jämfört med frekvenskurvan vid frifältsmätning med samma högtalare? 6

2 Bakgrund Det som ligger i grund för denna rapport är att frekvenskurvan vid lyssningsposition förändras på grund av rummet karakteristik. Detta medför då att högtalaren inte kommer ha samma frekvenskurva som den uppmätta kurvan i frifältsmätningen. Därför föddes den här teorin att något i rummet gör att frekvenskurvan ändras. När personen lyssnar på ett musikstycke är det inte bara ljudet från högtalarna som förstärker lyssnarens uppfattning av musiken utan också själva rummet. I ITUs rekommendation [1] skrev de att det hade med dessa olika problem som interfererar med direktljudet vid lyssningsposition: Reflexer och efterklangen. Det behöver inte alltid handla om problem inom dessa områden det är snarare ett faktum att det kommer att finnas dessa saker i kontrollrummet. Rekommendationen ska då ge hjälp med hur och vad man bör tänka på när man vill undvika att dessa områden interfererar för mycket med direktljudet. Det finns olika standarden som ett kontrollrum ska ha för att det ska vara en bra lyssningslokal för en viss typ av genre. Bland annat ska ett kontrollrum ha en efterklangstid mellan 0.2 0.4s för att det ska vara en behaglig miljö att lyssna i. Har man en efterklangstid under 0.2s kan ljudet kännas för torrt. Har man däremot över 0.4s kommer ljudet att bli för efterklangsrikt vilket i bägge fallen kommer leda till att lyssningssituationen inte kommer att efterlikna ett vardagsrum. Eftersom det gjorts olika tester vad ett vardagsrum har för efterklangstid kom både Floyd Toole, Arato-Borsi, Poth och Furjes fram till att de hade en spridning mellan 0.4 0.6s. [2] [3] Skillnaden mellan ett reflekterat ljud och efterklangsljud är att reflekterat ljud som kommer under 15 ms efter direktljudet till lyssnaren och efterklangen kommer efter 15 ms. Det ska helst vara 10 db skillnad jämfört med direkt ljudet och det reflekterade ljudet mellan frekvenserna 1 khz 8 khz. [1] [4] 2.1 Tidiga reflektioner Tidiga reflektioner är det ljud som kommer efter direktljudet inom en viss tid. Detta ljud är reflektioner på olika ställen i ett rum som exempel; väggar, tak, golv, fönster, kontrollbord etc. Dessa reflektioner är viktigt att ta under uppsikt när man bygger ett kontrollrum eftersom reflektionerna är ett av de största problemen i ett kontrollrum. Man försöker dämpa bort dessa så gått det går i sina beräkningar på rummet. Vissa saker kan lämnas därhän i beräkningarna på grund av att det är svårare att räkna ut reflexerna från dessa. Det handlar bland annat om reflektioner på kontrollbord, datorskärmar, effektrackar, etc. En reflex räknas som ett ljud som kommer inom 15 ms efter direktljudet. Helst ska reflexen inte vara inom 7 ms och minst 10 db svagare på grund av att påverkan av frekvenskurvan kan bli för stor. [1] [5] [6] [7] Vilka problem reflexer ger kan bero på hur mycket de reflekterar mot en yta, alltså hur mycket reflexljudet förhåller sig till direktljudet i nivå. Detta kan leda till att ljudet blir diffust och att stereobilden blir hämmad [2] [3] på grund av att reflexen interfererar med direktljudet och kamfiltereffekten och/eller en färgning på ljudet kan uppstå enligt Jorma Salmi och 7

Anders Weckström [7] [8]. Det är därför som rummen oftast är utrustande med absorbenter eller diffusorer för att dämpa eller styra bort de tidiga reflexerna till lyssnaren. Absorbenter används väldigt effektivt i kontrollrum för att dämpa dessa reflexer. Dessa har en effektiv dämpning från området 200 Hz och uppåt [10]. Om reflexerna inte blir dämpade helt försöks dessa dämpas så pass mycket att de är 10 db lägre [1] [2] [4] än direktljudet vid lyssningsposition för att undvika dessa effekter. Det kan fortfarande ge förändringar på frekvenskurvan vid lyssningsposition men den kommer inte att bli lika kraftig. Under en undersökning av Ernst-Jo Völker med olika uppbyggnader av kontrollrum [5] gjordes det tester vilket rum som kändes bäst att lyssna på musik i. Rummen som undersöktes var ett efterklangsrikt rum, ett Live End Dead End rum (menas att man har absorbenter i främre halvan av rummet och oftast diffusorer eller reflektorer i den bakre delen av rummet) och ett heldämpat rum. Det första rummet har ingen dämpning och hårda ytor som ljudet kan reflektera mot. Det rummet har hög efterklangstid på 0.7s. Väggarna var av olika massa för att absorbera de lägsta frekvenser och reflektera mellanregister och de högsta frekvenser. LEDE (2) rummet var uppbyggd med absorbenter i främre delen av rummet för att dämpa bort de tidiga reflexerna och reflektorer i den bakre delen av rummet för att reflektera bort de tidiga reflexerna till lyssnare, efterklangstiden var 0.4s i detta rum. I det tredje rummet fanns det dämpning runt hela rummet för att dämpa bort så gått som alla reflexer. Detta rum hade en efterklangstid på 0.2s. Det gjordes impulsrespons i de olika rummen vid lyssningsposition för att få se vilka reflexer som kom till lyssningsposition först och hur starka dessa var i jämförelse med direktljudet. Detta gjordes för att få en inblick i hur de olika rummen hanterar reflexljudet gentemot varandra och vilka nivåer reflexljuden har, om de ligger 10 db under direktljudet. En undersökning som gjordes av Eva Arato-Borsi var att flytta på högtalarna för att ändra på de tidiga reflexerna [11]. Det här var en undersökning som behövdes för att se vad man kunde anta att reflexerna gjorde med frekvenskurvan vid lyssningsposition. Undersökningen gick ut på att se hur frekvenskurvan ändras i lyssningsposition beroende på hur man placerade högtalaren. Med detta kunde man se att med hjälp av att rikta högtalaren så flyttade man samtidigt på reflektionerna i rummet och på så sätt blev det inga kamfiltereffekter vid dessa områden som det blivit tidigare på. (2) Live End Dead End 8

2.2 Efterklangsfält Efterklangen interfererar inte lika mycket på direktljudet som det reflekterande ljudet gör. Men det gäller att ta detta också i åtanke när man bygger sitt kontrollrum. Efterklang är ljud som reflekteras mot rummets väggar och som kommer senare än 15 ms till lyssnaren [1] [4]. Det vill säga efter det reflekterade ljudet. Det man bör tänka på är att efterklangsljudet ska vara diffuserat vid lyssningsposition för att slippa sådana akustiska fenomen som flutter eko [5]. Mot dessa problem används oftast matematiska uträknade diffusorer för att sprida reflektionerna jämnt i hela rummet. Reflektorer används också för att reflektera ljudet bort från lyssningsposition. Sättet att mäta ut efterklangstid i ett rum är hur snabbt ett ljud sjunker 60 db från det att ljudet stängts. Det vill säga hur länge ljudet klingar ut efter avslaget. Oftast mäts efterklangen i 1/3 oktav band mellan 200 Hz till 4 khz [1] [4]. Hur långa efterklangstiderna ska vara i ett kontrollrum beror egentligen på vad kontrollrummen ska efterlikna för rum. Ett kontrollrum för musik är oftast anpassat för att det ska efterlikna ett vardagsrum och dess efterklangstid. Det har gjorts undersökningar av Floyd Toole på olika vardagsrum [2] som gav en efterklangstid mellan 0.4s 0.6s för de olika rummen. Det finns en standard på att efterklangstiden på frekvenserna mellan 200 Hz 4 khz skall vara jämn. Det finns tre olika sätt att tänka på vad efterklangsljudet har för effekter med ljudet att göra [2]. Ett sätt är att efterklang ökar uppfattningen av klangen av ljudet. Det andra är att den minskar hörbarheten på fördröjda ljud. Vilket kan vara både en fördel och en nackdel. Fördelen är att den minskar hörbarheten på sådana ljud som kan verka störande reflektioner. Nackdelen är att efterklangen av ett ljud kan maskera ett annat ljud som kanske är viktigt för lyssnaren att höra. Det som gjordes i forskningssyfte på undersökningen med rummen var att se vilken efterklang som passade bäst med musik. Rummen var de tre rum [5] som var ett med efterklangsrikt rum med en efterklangstid på 0.7s, ett LEDE rum med efterklangstid med 0.4s och ett hel dämpat rum med en efterklangstid med 0.2s. Det som märktes i dessa test var att de olika rummen var bra för olika ändamål. 2.3 ITU-R BS.1116-1 Denna rekommendation är meningen att man ska kunna ställa in och placera ljudsystem så den får så liten på verkan som möjligt av återskapandet av ett ljud inför ett lyssningstest. Det enda sätt att upptäcka dessa fel ska vara att göra ordentliga mätningar och statistiska undersökningar. Denna rekommendation ska inte användas för ljudsystem som har en stor hörbar felkälla vilket då kan leda till att resultaten inte stämmer. En del av rekommendation handlar om hur en högtalare eller ett par hörlurar ska väljas för att återskapa ett ljud så neutralt som möjligt. Beroende på högtalarens uppgift ska den kunna 9

återge ljudet neutralt i både mono, stereo och multikanalsstereo. Eftersom rapporten inriktar sig på högtalare lämnas hörlurar därhän. Enligt rekommendationen ska högtalare med mätning av 1/3 oktav inte ha en nedåt gång på mer än 4 db mellan frekvenserna 40 Hz 16 khz. Rekommendationen handlar också vad som bör tänkas på när man bygger ett kontrollrum. Mestadels handlar det om vilka dimensioner man bör bygga i för olika lyssningssituationer, det vill säga stereo- eller multikanalslyssning. För stereo lyssning ska ytan vara 20 60 m 2 och för multikanalslyssning ska ytan vara 30 70 m 2. Dimensionerna på rummet beror på hur många som ska lyssna på ljudmaterialet samtidigt. Ju mindre rum medför färre lyssnare samtidigt vid lyssningsposition. ITU beskriver också hur högtalarna ska placeras i ett kontrollrum. Höjden på högtalaren ska vara på 1.2 m där den akustiska centern är på högtalaren. 1.2 m är framtaget för att lyssnarens öron brukar vara i den höjden. Viktigaste är att den akustiska centern är i samma höjd som lyssnarens öron för att ge korrekt lyssning. Högtalarens akustiska center ska placeras med ett avstånd med 1 m från väggen. Detta för att inte få oönskade bashöjningar och reflexer. Högtalarna ska placeras med 2 m avstånd från varandra och 2 m från lyssnaren. Det ska bli en liksidig triangel mellan högtalarna och lyssnaren med en vinkel på 60 grader. [1] 2.4 Sammanfattning av bakgrunden Ett tidigt reflekterat ljud ska anlända till lyssnaren inom 15 ms efter direktljudet för att inte räknas som efterklangsljud. Dessa ytor som ljudet kan reflektera emot är från väggen, golvet, taket, kontrollbord, datorskärmar etc. [5] [6] De reflekterade ljuden kan störa ljudbilden vid lyssningsposition beroende på vilken styrka reflexerna har. Det är en standard att det reflekterade ljudet skall vara under 10 db jämfört med direktljudet. [1] [4] Problemet som man får är att det kan bli kamfiltereffekt eller en färgning av ljudbilden vid lyssningsposition. Det kan också hämma stereobilden av ljudet på grund av att det reflekterande ljudet reflekteras olika mycket på varsin vägg. [7] [8] Inom området 1 8 khz skall man ta reflexerna i beaktande. Under 500 Hz blir det svårare att hålla koll på reflexerna på grund av att dessa våglängder är långa och av att spridningen på högtalarna är nästan sfäriska på de lägre frekvenserna. Det medför att dessa kommer studsa åt olika håll innan de kommer fram till lyssningsposition. [7] [8] [12] [13] Absorbenter kan användas effektivt för frekvenser från ca 200 Hz och uppåt för att dämpa bort dessa. Vissa reflexer är svåra att förutse eftersom några reflexer kan komma från sådant som man lägger in i ett kontrollrum. Efterklangen i ett kontrollrum räknas som allt ljud som kommer senare än 15ms till lyssnaren. [1] Efterklang är bäst när ljudet kommer diffuserat till lyssnaren. Annars kan man råka ut för akustiska fenomen som flutter eko. [5] 10

Ett kontrollrum för musiklyssning konstrueras för att efterlikna ett bra dämpat vardagsrum. Ett vardagsrum brukar ha en efterklangstid på 0.4s till 0.6 sekunder och ett bra lyssningsrum har en standard på 0.2s till 0.4s för att det ska ge en bra lyssningsreferens. [2] Efterklangstiden skall vara så jämn som möjligt mellan 200 Hz 4 khz. [1] Det resultat som Ernst-Jo Völker kom fram till i testerna med de olika rummen [5] var att LEDE rummet var bäst vid discomusik och att det helt dämpade rummet var bäst för trumsolon medan det efterklangsrika rummet var bäst för klassiskmusik. Överlag så var LEDE det bättre rummet att lyssna i eftersom de andra rummen hade antigen för lång eller kort efterklangstid. Resultatet han kom fram till var att efterklangstiden var mellan 0.2 0.4s för att det ska kännas så naturligt att lyssna på och inte vara för dämpat. Att mäta en högtalares frekvenskurva kan vara svårt att göra på grund av att våglängden på en basfrekvens kan vara väldigt långa. En 20 Hz ton har en våglängd på 17 m. Detta medför att basfrekvenserna i en frekvenskurva kommer att bete sig underligt. Eftersom basen överhuvudtaget är svårt att mäta i rum eftersom dess rundstrålning och rumspåverkan kommer några frekvenskurvor att få en modifiering. Modifieringen innebär att mäta basen på 10 cm avstånd för att få så lite påverkan som möjligt. Detta kommer att göras först och främst på frifältsmätningen. [12] [13] Det sätt man egentligen ska mäta en lägre frekvenser för att få så korrekt resultat som möjligt är att man ska kunna fästa den ca 10 meter i luften och ha tillgodo minst 10 m till närmsta vägg. Detta är heller inte helt rätt att mäta på eftersom det finns alltid något som högtalaren interfererar med, men det är det närmsta man kan komma ett korrekt resultat. [12] 11

3 Metod Mätningarna skedde på samma plats under hela undersökningen. Det vill säga i kontrollrummet på Luleås tekniska universitet. Det var samma kontrollbord som användes i hela experimentet, ett Digidesign Control 24. Detta på grund av att kontrollrummet var utrustad med ett sådant kontrollbord. Högtalare som användes i alla experiment var vänster monitor från kontrollrummet, en Adam S2A. Varför en högtalare valdes och inte både höger och vänster högtalare var för att ha samma referens högtalare genom hela experimentet. Det var inte syftet med mätningen att jämföra högtalarna mot varandra. Själva undersökningen handlade om att se vad reflexen på kontrollbordet gjorde på frekvenskurvan från högtalaren. Själva mätningarna skedde i tre olika punkter i kontrollrummet alla med olika lyssningspositioner. Detta gjordes för att få fram det som var viktigt för undersökningen. Alla mätningar hade samma mätutrustning, ett portabelt CLIO: Ett databaserat mätningsprogram i Microsoft Windows miljö. En bärbar dator, M-audio ljudkort, CLIO hårdvara, mätmikrofon, Adam S2-A och Digidesign Control 24 för att utföra mätningarna i kontrollrummet på universitetet. Den mätmetod som användes under hela undersökningen var såkallad MLS mätning. MLS innebär att CLIO sänder ut ett känt brus ut ur högtalaren som sedan CLIO kan mäta och räkna ut både frekvenskurvan och impulsresponsen på mätningen. Impulsrespons är ett bra hjälpmedel för att se hur en reflex kommer efter direktljudet i tid. Frekvenskurvan visar vad reflexen kan göra med kurvan. Själva kontrollrummet röjdes upp från saker som inte hörde till kontrollrummet. Eftersom det var kontrollbordet som var huvudsyftet att mäta på så lyftes datorskärmarna ner från kontrollbordet. Diffusorn till fönstret lyftes också på plats för att inte få några interfererande reflexer från fönstret. Efter dessa åtgärder var det dags för mätningen. 3.1 Frifältsmätning på högtalaren Adam S2-A. Denna mätning gjordes på grund av att man skulle kunna jämföra frekvenskurvan på högtalaren vid en frifältsmätning med frekvenskurvan från mätningen i kontrollrummet vid lyssningsposition. Detta för att få en bild av vad placeringen av högtalaren kan innebära i ett kontrollrum. Det kändes som ett naturligt alternativ till en kontrollkurva. Att mäta en högtalares frekvenskurva kan vara ett svårt att göra på grund av att våglängden på en basfrekvens kan vara väldigt långa. En 20 Hz ton har en våglängd på 17 m. Detta medför att basfrekvenserna i en frekvenskurva kommer att bete sig underligt. Högtalaren som är en ADAM S2-A har ett frekvensomfång från 35 Hz till 35 khz ±3 db enligt tillverkaren (3) (3) http://www.adam-audio.de/downloads/techdata.pdf 12

Inför frifältsmätningen placerades högtalaren i ett ekofritt rum och mätmikrofonen placerades 1 m framför högtalaren. Eftersom den akustiska centern på högtalaren var i samma höjd som diskanten placerades mikrofonen i samma höjd. 1 khz vid 80 db var också viktigt för detta experiment för att kunna få en kurva att jämföra med. När mätningen gjorts på det avståndet gjordes en ny mätning på basfrekvenserna. Detta gjordes med samma placering på högtalaren, nu flyttades mätmikrofonen fram till ett avstånd på 10 cm från baskonen. Detta gjordes för att kunna få en frekvenskurva som inte hade någon påverkan från rummet i detta fall. Detta kunde man se på kurvorna från mätningen av kontrollrummet att basfrekvenserna under 500 Hz fick väldigt svajiga kurvor. Eftersom det ekofria rummet inte är stort nog att kunna utesluta påverkan från rummet i de lägre frekvenserna..[7] [8] [12] [13] Med mätningen gjord togs ett konstaterande att de högre frekvenserna på högtalaren hade en lite höjning. Detta försöktes att modifiera med hjälp av högtalarnas inställnings möjligheter, det gav ändå ingen märkbar skillnad. Ett försök att sänka mätmikrofonen gjordes också utan resultat. En slutsats tog att det var så här frekvenskurvan kommer att vara helt enkelt. Det bör nämnas att dessa inställningar och mätningar gjordes före alla andra mätningar. Högtalaren ska jämföras med de olika materialen kommer högtalarens skillnad på de frekvenserna att inte spela så stor roll. Använder man samma högtalare utan att göra några förändringar kommer kurvorna att kunna jämföras och resultatet förändras inte. Det område som var intressant var det hörbara området på högtalaren det vill säga från 35 Hz till 20 khz som mätningen innefattade. Tittar man på frekvenskurvan ser den väldigt rak ut mellan frekvenserna 70 Hz till 8 khz med en tolerans på ±2.5 db. Mellan frekvenserna 35 Hz 70 Hz däremot har en väldigt kraftig lutning neråt. Vid området 8 khz till 20 khz finns en topp som har en höjning 5 db. (Se bilaga 2) Med en jämförelse mellan kurvan från första mätningen hade sina skillnader mellan varandra, största avvikelsen var vid de högre frekvenserna. Sedan fanns det tydliga skillnader på frekvenskurvorna och kurvorna hade ungefär samma dippar med den skillnaden att frekvenskurvan på kontrollrummet hade kraftigare dippar. Ett beslut togs att bara jämföra den första mätningen med frifältsmätningen eftersom det är den första mätningen som är den intressanta 3.2 Högtalarna placerade på stativ bakom kontrollbordet Inför den första mätningen placerades högtalarna och mätmikrofonen efter ITUs rekommendation [1]. Dessa skulle placeras 2 m från varandra både högtalarna i mellan och högtalare och mätmikrofon i mellan. De skulle också placeras i en liksidig triangel med 60 grader vid alla kanter. Detta uppnåddes automatiskt genom att se till så att det verkligen blev 2 m från varandra. Högtalarnas diskant skulle ligga på en höjd på ca 130 cm och vara en meter ifrån väggarna för att interferera så lite som möjligt. Mätmikrofonen riktades rakt mot högtalaren och placerades ut där den utmätta lyssningspositionen var. Höjden på mätmikrofonen lades i samma höjd som diskanten på högtalaren eftersom det är den akustiska centern på högtalaren (se bilaga 3). Rekommendationen följdes punkt för punkt så gott det 13

gick att följa i det lilla kontrollrummet. Rekommendationen står det att ett kontrollrum för stereolyssning ska ha en area på 20 60 m 2 och det visade sig att arean på kontrollrummet var nästan exakt 20 m 2. Själva placeringen av högtalarna 1 m från väggen var nästan omöjligt i det här kontrollrummet på grund av hörnens konstruktion. Eftersom detta inte var det viktigaste under de här mätningarna gick det att flytta högtalarna lite närmare väggen så länge 2 m avståndet hölls. 3.2.1 Själva kontrollbordet Under den första mätningen stod högtalarna på stativ 40 cm bakom kontrollbordet. Vilket gjorde att de troliga reflexerna försvann. Därför blev mätningarna intressanta för att se om det gav någon skillnad på frekvenskurvan överhuvudtaget. Det första delmomentet under den första mätningen var att mäta frekvenskurvan på högtalaren vid lyssningsposition utan något på kontrollbordet. Det är den kurvan som man vill jämföra de andra kurvorna med som man sedan mäter fram med olika material på kontrollbordet. Eftersom att kurvan skulle gå genom 1 khz vid 80 db gjordes omtagningar för att lyckas ställa rätt nivå på ljudet. Efter detta gjordes 5 stycken kontrollmätningar för att se att inte kurvan förändras något under mätningen. När frekvenskurvsmätningen var färdig var det dags att titta på impulsresponsen på frekvenskurvan för att se om det fanns några synliga reflexer. 3.2.2 Skumgummiplattan placerades på kontrollbordet När mätningen var färdig på högtalaren och kontrollbordet lyftes det in ett absorberande material i form av 12,5 cm tjock skumgummiplatta. Den placerades på kontrollbordet för att dämpa bort de reflexer som kanske fanns på kontrollbordet. Eftersom det inte fanns någon synlig reflex var inte förhoppningarna stora att det skulle hända något med frekvenskurvan. Skumgummiplattan har en väldigt absorberande verkan på ljud och det kunde bevisas när mätningarna gjordes. Högtalarna och mätmikrofonen hade samma placering som tidigare och även här gjordes MLS mätning. Kurvan skulle fortfarande gå genom 1 khz vid 80 db för att få en jämförbar kurva. Efter mätningen kunde man nu jämföra kurvorna emellan för att se vilken skillnad det blev mellan dessa (se bilaga 4). 3.3 Högtalarna placerade på kontrollbordet 2 m från lyssningsposition Inför den andra mätningen placerades högtalarna på kontrollbordets hylla. Placeringen av högtalarna och mätmikrofonen följde fortfarande ITUs rekommendation med 2 m emellan varandra och 60 graders vinkel. Själva lyssningspositionen flyttades längre ifrån kontrollbordet för att det skulle stämma ihop med 2 m avståndet. Höjden på diskanten på högtalaren blev identisk med den första mätningen alltså 130 cm. Mätmikrofonen fick också samma placering som den första mätningen vid den utmätta lyssningspositionen. Riktad mot högtalaren och i höjd med diskanten. Det var kanske inte det idealiska lyssningssättet för ljudteknikern eftersom kontrollbordet var cirka en meter från lyssningspositionen. Med detta 14

lyssningssätt kunde man anta att producenterna sitter vid den nya lyssningspositionen. Den här mätningen gick ut på att se om man får en reflex i bordet när man flyttar fram högtalarna på kontrollbordet. Eftersom många gånger är det naturliga valet att placera högtalarna på kontrollbordets hylla. Mätningarna skulle visa om det fanns några reflexer på kontrollbordet och hur mycket frekvenskurvan skulle förändras mellan de olika materialen på kontrollbordet. Kurvan skulle gå genom 1 khz vid 80 db på alla tre mätningarna för att få jämförbara kurvor. Mätningen gjordes också för att se om det fanns någon skillnad med den lyssningspositionen istället för den första mätningen som gjordes (se bilaga 5). 3.3.1 Själva kontrollbordet Den andra mätningen började exakt som den första mätningen, en MLS mätning på högtalaren. Mätningen gjordes alltså först på högtalaren och kontrollbordet utan något material i vägen. Detta för att få frekvenskurvan på högtalaren i den lyssningssituation som de var placerade. Mätningen gjordes med fem kontrollmätningar på området för att vara helt säker på att mätningarna blev korrekta som möjligt och att kurvan inte fick några förändringar. 3.3.2 Skumgummiplattan placerades på kontrollbordet När mätningen var klar var det dags för exakt samma mätning med skumgummiplattan på bordet. Det behövdes för att få en frekvenskurva att jämföra med mot den första kurvan. Placeringen av högtalaren och mätmikrofon förändrades inte. Det gjordes fem kontrollmätningar med skumgummiplattan på plats för att se att kurvan inte förändras vid de olika mätningarna. Med en jämförelse av kurvorna såg man tydliga avvikelser där skumgummiplattan dämpad vissa frekvenser medan andra frekvenser fick en liten höjning. Jämförde man impulsresponskurvan när skumgummiplattan placerats ut på kontrollbordet försvann den synliga reflexen från förra mätningen, bevisligen var det en reflex på kontrollbordet. Här kunde man också se en tendens till ståendevågor i basfrekvenserna på grund av deras dippar och toppar. En väldigt intressant iakttagelse som sedan gav upphov till den tredje placeringen av högtalare. 3.4 Högtalarna placerade på kontrollbordet 137 cm från lyssningsposition Inför den här mätningen var det ett mål att försöka se hur mycket träskivan förändrar frekvenskurvan jämfört med kontrollbordet. Det gjordes också för att se hur kurvan kan se ut om avståndet minskas till högtalare och lyssningsposition. För att få fram en tydlig reflex på kurvan flyttades högtalaren och mätmikrofonen närmare varandra. Det avstånd som valdes var 137 cm från varandra på grund av att då kom kontrollbordet i bra avstånd från lyssningsposition. Detta skulle kunna vara ett troligt scenario i ett kontrollrum eftersom hyllan på kontrollbordet kan användas för att placera högtalarna på och lyssningspositionen skulle då 15

vara nära kontrollbordet. Eftersom liksidiga triangeln också ska uppnås krävs då att man flyttar ihop högtalarna närmare varandra. Höjden på diskanten på högtalaren och mätmikrofonen var på samma höjd 130 cm och mätmikrofonen riktades rakt mot diskanten (se bilaga 6). 3.4.1 Själva kontrollbordet Den första mätningen skulle göras på samma sätt som de tidigare mätningar, utan något material på kontrollbordet. Frekvenskurvan skulle passera 1 khz vid 80 db så nära som möjligt. Även här gjordes det fem kontrollmätningar för att vara säker på att kurvan inte förändras något. Sedan var det dags att se på impulsresponskurvan om där fanns en eller flera reflexer. Även här fanns det en tydlig reflex i kontrollbordet. Frekvenskurvan fick stora dippar och höjningar på kurvan. 3.4.2 Skumgummiplattan placerades på kontrollbordet Det var dags att göra mätningen på skumgummiplattan för att få en frekvenskurva att jämföra med. Placeringen av högtalare och mätmikrofon förändrades inte. Skumgummiplattan placerades på samma sätt som på de övriga mätningarna. Detta gjordes för att se om man kunde få bort eller dämpa reflexen bort från kontrollbordet samt att se vad den reflexen gjorde på frekvenskurvan. Impulsresponskurvan gav inga synliga reflexer när den utvärderades. Experimentet lyckades med att få bort den synliga reflexen. När de två olika frekvenskurvorna jämfördes såg man tydliga utjämningar på kurvan med skumgummiplattan jämfört frekvenskurvan med kontrollbordet. Detta gjorde det intressant att testa nästa mätning med träskivan. Det skulle då ge en tydlig bild av hur mycket kontrollbordet absorberar och reflekterar ljudet. 3.4.3 Träskivan placerades på kontrollbordet Träskivan kunde nu placeras i samma vinkel som kontrollbordet för att uppnå en kurva som man kunde få en tydligare bild av vad kontrollbordet gör. Eftersom samma kriterier gällde för den här mätningen med högtalare och mätmikrofon var det bara att placera ut träskivan på kontrollbordet. Givetvis lades det skydd mellan skivan och kontrollbordet för att inte skada bordet. Det medförde att träskivan lyftes en bit från kontrollbordet, ca tre centimeter. Det skull resultera att själva reflexen på träskivan kommer att hamna lite tidigare än reflexen på kontrollbordet, men det ska vara en ytterst liten skillnad. När mätningen gjordes såg man den skillnad på reflexen som höjningen av träskivan gjorde. Reflexen med träskivan blev mycket kraftigare än reflexen med kontrollbordet detta kan bero på att signalen in till högtalaren ökades på grund av att 1 khz vid 80 db skulle uppnås (se bilaga 7). 16

4 Resultat 4.1 Högtalarna placerade på stativ bakom kontrollbordet Resultatet av mätningen med kontrollbordet i kontrollrummet gav som väntat inga synliga reflexer på impulsresponskurvan. Varför det var väntat var på grund av att det inte fanns någon yta där ljudet kunde reflektera mot för att sedan hamna fördröjd vid mätmikrofonen. Själva frekvenskurvan som kom fram ur mätningen fanns det både toppar och dippar. Det som las märke till var att efter ungefär efter 1 khz började kurvan gå under 80 db strecket. Det som var märkligt med kurvan att det var att frekvensen efter 10 khz började kurvan gå neråt med en lutning på 16 db/oktav (se diagram 4.1). Det var ett resultat som fanns med på alla kontrollmätningar också. Efter 500 Hz började ståendevågor i rummet att synas. Tydliga vågor fanns det vid kring 70 Hz, 120 Hz, 170 Hz 220 Hz på grund av noderna. [6] Eftersom rapporten inte går in på ståendevågor är det här bara ett antagande att rummet har ståendevågor vid de här frekvenserna. Tittar man på frekvenskurvan mellan 500 Hz 10 khz finns det några tydliga dippar. Den första kommer vid 550 Hz, nästa vid 1.3 khz, 1.6 khz, 1.9 Hz, 3.5 khz och sista tydliga dipp är vid 6 khz. Det finns några tydliga höjningar också på kurvan. Lämnar man topparna under 500 Hz så kommer den första utmärkande toppar vid 650 Hz, nästa vid 1 khz, 1.1 khz, 3 khz och sista vid 5 khz. Kurvan har med alla toppar och dippar inräknat mellan området 500 Hz 10 khz en toleransnivå på ±6 db. Diagram 4.1. Frekvenskurvan på mätningen av kontrollbordet(grön) 17

För att få en kurva att jämföra med gjordes mätning på skumgummiplattan på kontrollbordet. Nu fanns en kurva som man kunde göra en jämförelse emot. Tittar man bara på kurvan med skumgummiplattan ser man att den går betydligt mycket rakare och jämnare än kurvan tidigare utan dämpning. När man lägger kurvorna på varandra är den första märkbara skillnaden mellan kurvorna är frekvenserna över 10 khz har lutningen minskat. Nu har frekvenskurvan en höjning kring 9 khz 10 khz området och efter det sjunker den dämpade kurvan med en lutning på 8 db/oktav. När man jämför kurvorna vidare så ser man att de ståendevågorna är fortfarande kvar i rummet. Det är en liten nivåskillnad på de frekvenser som ståendevågor har. Det kan förklaras med att själva nivån sänktes på mätningen med skumgummiplattan. Detta gjordes för att frekvenskurvorna skulle ha 80 db vid 1 khz vilket gjorde att man var tvungen att sänka nivån. Tittar man på frekvenskurvan på mätningen på skumgummiplattan är 1 khz en topp som gör att nivån måstes tas ner lite för att följa kriteriet. Fortsätter man att göra en jämförelse mellan kurvorna ser man först och främst att vissa av dipparna från den första frekvenskurvan på kontrollbordet har dämpats bort i frekvenskurvan med skumgummiplattan (se diagram 4.2). Den första synliga dämpningen finns vid 400 Hz. Här ser man hur kurvan planar ut och har inte en puckel som den första kurvan har. Nästa är vid 550 Hz som också blivit dämpad. Alla tydliga dippar som första kurvan har mellan 500 Hz 10 khz är bortdämpade. Däremot har det kommit till några nya dippar på kurvan med skumgummiplattan. Den första som bör nämnas som skiljer sig från kurvorna är en dipp vid ca 470 Hz. Frekvenskurvan på kontrollbordet har nämligen en topp på samma ställe som dippen blivit till på frekvenskurvan med skumgummiplattan. Nästa dipp som tillkommit är vid 660 Hz. Här är det exakt samma som förra dippen. Nästa tydliga dipp som syns är vid 1.5 khz. Dipparna har förmodligen kommit till på grund av att vinkeln på den reflekterade ytan förändrats. Det vill säga att skumgummiplattan har en viss absorberande verkan medan andra frekvenser kan studsa mot ytan på skumgummiplattan. [10] Det man också kan se på kurvan är att topparna vid 3 khz och 5 khz som fanns på kontrollbordets mätning inte finns kvar på den dämpade mätningen. Det är en ganska tydlig skillnad mellan kurvorna om man jämför dem fast det inte fanns någon tydlig reflex på kontrollbordet. 18

Diagram 4.2. Frekvenskurvan med kontrollbordet(grön) och med skumgummiplattan(gul). Jämför man frekvenskurvan med kontrollbordet, skumgummiplattan och frifältsmätningen ser man tydliga skillnader på kurvorna (se diagram 4.3). Eftersom det är så pass mycket ståendevågor i kontrollrummet så valdes det att bortse från kurvorna 35 Hz till 500 Hz. Det man snabbt lägger märke till på dem frekvenserna är att kurvan fått en stor förstärkning på det området. Fortsätter man att titta vidare på kurvorna finns det några dippar och toppar vid områdena 550 Hz och 650 Hz. Därefter kommer nästa skillnad vid frekvensen 910 Hz mellan kurvorna. Mellan 1 khz och 2.5 khz finns det tre större dippar och det är kurvan med kontrollbordet som har de dipparna. Vid 3 khz är det en höjning på kontrollbordets kurva medans frifältskurvan fortsätter rakt. Nästa dipp kommer vid 3.5 khz och 4 khz på kontrollbordet. Det allra sista och nästan den största avvikelsen är efter 6 khz. Där följs inte kurvorna åt överhuvudtaget. Medan frifältskurvan har en ökning på diskanten har frekvenskurvan med kontrollbordet en kraftig sänkning på samma frekvenser. Lutningen i de högre frekvenserna på frifältkurvan är inte heller lika stor som lutningen på kontrollbordets kurva. För att göra en kort jämförelse mellan frifältskurvan och frekvenskurvan med skumgummiplattan finns det fortfarande problem i området 35 Hz till 500 Hz med ståendevågor. Tittar man vidare på kurvorna så är de väldigt lika varandra (se diagram 4.3). Det finns skillnader också, men inte lika många. Dessa dippar som förekommer finns vid frekvenserna 660 Hz, 900 Hz och 4.5 khz. Dipparna finns förmodligen här på grund av kontrollrummets akustik. Skillnaden på de höga frekvenserna finns fortfarande kvar, men är 19

inte lika kraftig som jämförelsen med förra kurvan. Förutom nivåskillnaden i de högre frekvenserna så verkar de följas åt ganska bra. Diagram 4.3. Frekvenskurvan med frifältsmätningen (röd), kontrollbordet (grön) och skumgummiplattan (gul) Ytterligare en jämförelse mellan alla kurvor från den första mätningen och tillsammans med frifältskurvan ser man att kurvorna i sig följs åt ganska bra (se diagram 4.3). Det finns skillnader på kurvorna med dessa är inte stora. Den kurva som sticker ut mest från mängden är kurvan med kontrollbordet. Denna har en höjning vid 3 khz som syns mest. Den har också de synligaste dipparna som syns vid frekvenserna 550 Hz, 1.3 khz och 3.5 khz. 4.2 Högtalarna placerade på kontrollbordet 2 m från lyssningsposition Den andra mätningen med högtalaren placerad på kontrollbordets hylla gav som förväntat en reflex i bordet. Denna reflex kunde man se väldigt tydligt på impulsresponskurvan. Med att lägga ut markörer på kurvorna fick man fram att reflexen kommer 0.9 ms efter direktljudet. Gör man en jämförelse med nivåskillnaden mellan direktljudet och det reflekterade ljudet kan man använda sig av formeln: 10 log db (4.1) 20

Eftersom direktljudet har ett ljudtryck på 0.084 Pa vid största puckeln kommer nivån att vara 72.4 db. Reflexen som har ett ljudtryck på 0.02 Pa kommer att ha en nivå på 60 db. Det vill säga 12.4 db skillnad mellan direktljudet och det reflekterade (se Diagram 4.4). Diagram 4.4. Impulsresponskurvan på kontrollbordet (röd) och skumgummiplattan (svart). Tar man fram frekvenskurvan ser man bland annat att det finns även ståendevågor på den här placeringen också i de lägre frekvenserna (se diagram 4.5). Det som är skillnaden är att mätmikrofonen flyttats bakåt i rummet det vill säga närmare bakre väggen. Detta medför då att ståendevågorna kommer att vara annorlunda på grund av den nya placeringen av mätmikrofonen eftersom det kommer att vara en ny nod som kommer att synas i frekvenskurvan. [2] Tydliga dippar ser man vid 40 och 45 Hz området. Nästa dipp kommer 21

vid 60 Hz och 70 Hz området. Ytterligare en dipp syns vid 150 Hz och vid 350 Hz. Ser man de tydliga topparna på kurvan finns den första synliga på 190 Hz. Sedan kommer det några toppar under området 210 Hz till 300 Hz. Därefter så har man två toppar vid frekvenserna 520 Hz och 850 Hz. Ser man inom området 500 Hz 10 khz förutom topparna och två tydliga dippar vid 1.2 khz och 6 khz följer kurvan 80 db linjen ganska bara. Som sagt förutom dessa toppar och dippar har kurvan en toleransnivå på ±3 db. Med allt inräknat så har området 500 10 khz en toleransnivå på ±6 db. Tittar man vidare på kurvan kan man se den tydliga lutningen på de högre frekvenserna finns även på denna mätning. Lutningen är ungefär 9 db/oktav på kurvan. För att kunna analysera vidare och ha en kurva att jämföra med lyfts skumgummiplatta in i rummet. Diagram 4.5. Kontrollbordets frekvenskurva från andra mätningen. Det första som görs är att jämföra impulsresponsen mot varandra. Det vill säga impulsresponsen på kontrollbordets reflex och impulsresponsen på skumgummiplattan. Det som jämförs är om man fått bort den tydliga reflexen på kontrollbordet med hjälp av skumgummiplattan. Den tydliga reflexen är borta. Nu syns det också om det finns några andra reflexer på kontrollbordet. Det finns det inte eftersom bägge kurvorna följer varandra nästan identiskt förutom den första reflexen. Ska frekvenskurvorna jämföras för att se om reflexen hade någon inverkan på kurvorna ser man med en snabb överblick på kurvan att det inte skiljer sig mycket (se diagram 4.6). De följer varandra väldigt bra hela vägen från 50 Hz till 400 Hz. Där kommer den första riktiga skillnaden mellan kurvorna. Där skiljer sig kurvorna över 7 db från varandra. Nästa stora skillnad är vid 520 Hz, där har toppen jämnats ut och försvunnit helt jämfört med kurvan på kontrollbordet. Där emot så har skumgummi kurvan fått en lite större dipp direkt efter 520 Hz 22

vilket är en skillnad på ca 5 db mellan kurvorna. Kurvorna följer varandra ganska bra till frekvensen 950 Hz, 1.1 khz, 1.6 khz och 1.7 khz. Där har båda kurvorna toppar skillnaden är att skumgummiplattan har en lite högre topp än kontrollbordets toppar. Vidare så följer kurvorna varandra igen tills frekvensen 2.8 khz. Här ser man tydligt att kurvan med skumgummiplattan blivit mycket rakare än kurvan med kontrollbordet. Mellan frekvenserna 3 khz och 7 khz ser kurvorna ganska olika ut, några frekvenser har dämpats. En analys av frekvenskurvorna såg man också att några av kurvorna förflyttat lite jämfört med kontrollbordets kurva. Detta har hänt eftersom själva skumgummiplattan haft en annan vinkel än kontrollbordet vid utplacering. Skumgummiplattan är 12.5 cm tjock vilket leder till att de frekvenser som reflekterar på skumgummiplattan fick en kortare väg att komma fram till mätmikrofonen. [10]. Kurvorna följde varandra från 10 khz till 20 khz utan någon större skillnad. Diagram 4.6. Frekvenskurvorna på kontrollbordet(grön) och skumgummiplattan(gul). 4.3 Högtalarna placerade på kontrollbordet 137 cm från lyssningsposition Den tredje mätningen fanns högtalaren fortfarande placerad på hyllan vid kontrollbordet. Denna mätning var mera en sådan mätning för att se om kontrollbordet gav någon skillnad på frekvenskurvan, om den absorberade vissa frekvenser. Därför behövdes en tydlig reflex från kontrollbordet. Reflexen såg man tydligt på impulsresponskurvan efter mätningen. För att ta reda på vilken nivåskillnad mellan direktljudet och reflexen tog man ut vilket ljudtryck både reflexen och direktljudet hade och med hjälp av ekvation 4.1. Eftersom direktljudet har ett ljudtryck på 0.0816 Pa kommer nivån att vara 72.2 db och för reflexen som har ett ljudtryck på 0.0184 Pa kommer att ha en nivå på 59.3 db (se diagram 4.7). Det vill säga 12.9 db 23

skillnad mellan direktljudet och det reflekterade. Det bör nämnas att det är där som impulsresponskurvan har som största topp som dessa värden tagit ifrån. Diagram 4.7. Impulsresponskurvan på kontrollbordet (röd). När frekvenskurvan togs fram för att se hur den såg ut kunde ett konstaterande tas fram. Frekvenskurvan hade väldigt många toppar och dippar genom hela frekvensspektret. Tittar man bara inom området 500 Hz till 8 khz ser att det finns en topp på 84 db och en dipp på 73 db vilket är ganska mycket för en frekvenskurva. Eftersom kurvan ska jämföras med ett annat material på kontrollbordet medför då att skumgummiplattan lyfts in. 24

Denna gång är den viktigaste biten att se om den reflex man fått fram går att dämpa bort när man lägger skumgummiplattan på kontrollbordet. Med impulsresponskurva kan man tydligt se att reflexen försvunnit nästa helt från kontrollbordet. Tar man en titt på frekvenskurvorna som man mätt fram ser man tydligt att topparna jämnats ut med skumgummiplattan på kontrollbordet. På områdena 1.5 khz, 2 khz och 4 khz ser man att kurvorna delat upp sig och den dämpade kurvan planar ut dessa kurvor som finns där i normala fall (se diagram 4.8). Vid 1.2 khz området ser man också en tydlig dipp på kurvan med skumgummiplattan jämfört med den andra kurvan. Överlag så har kurvan med skumgummiplattan en rakare linje än kurvan med kontrollbordet. Diagram 4.8. Frekvenskurvan på kontrollbordet (grön) och skumgummit (gul). För att få den viktiga delen av den här mätningen för att se om kontrollbordet i sig absorberar ljudet lyfts träskivan in på kontrollbordet. Denna gång kommer träskivan i samma vinkel som kontrollbordet för att få en exakt mätning som möjligt och eftersom det är den direkta reflexen på kontrollbordet som är intressant. För att se om det blir någon skillnad i reflexen tittar man på impulsresponskurvan. Detta för att få en jämförelse vilken ljudnivå själva reflexen har mot direktljudet med ekvation 4.1. Ser man på impulsresponskurvan på träskivans mätning så ser man att direktljudet har ett ljudtryck på 0.135 Pa det vill säga ett ljudtrycksnivå på 76.6 db och reflexen har ett ljudtryck på ca 0.04 vilket innebär en ljudtrycksnivå på 66 db, det ger då en skillnad på 10.6 db (se diagram 4.9). Jämför man resultatet på kontrollbordet som hade en reflex på 12.9 db och träskivans reflex har den reflexen ökat med 2.3 db jämfört med kontrollbordets reflex. 25