RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 3.12.2012 COM(2012) 368 final/2 CORRIGENDUM Annule et remplace le document COM(2012) 368 final du 6.7.2012 Pas de modifications dans le texte, seulement la page de couverture a éte modifiée. Concerne toutes version linguistiques. RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om medlemsstaternas ansträngningar under 2010 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter {SWD(2012) 395 final} {SWD(2012) 396 final} SV SV

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om medlemsstaternas ansträngningar under 2010 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter 1. INLEDNING Medlemsstaterna ska före den 1 maj varje år lämna in en rapport till kommissionen om sina ansträngningar under det föregående året för att uppnå en hållbar balans mellan flottkapacitet och fiskemöjligheter. På grundval av dessa rapporter och uppgifterna i registret över EU:s fiskeflotta har kommissionen gjort en sammanfattning för 2010, som den har lagt fram för vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) samt kommittén för fiske och vattenbruk. I den här rapporten från kommissionen presenteras nu denna sammanfattning av medlemsstaternas rapporter samt en teknisk bilaga och de ovannämnda kommittéernas yttranden för rådet och Europaparlamentet. Rapporternas värde för bedömningen av kapaciteten i medlemsstaterna är tyvärr fortfarande begränsat. Revisionsrätten har dragit slutsatsen att reglerna för medlemsstaternas rapportering är otillräckliga och otydliga och anser att detta är ett av skälen till den ofullständiga och otillräckliga rapporteringen från de flesta av medlemsstaterna, vilken gör det omöjligt att dra några slutsatser om överkapaciteten. Kommissionen instämmer i dessa slutsatser och kommer i väntan på reformen av den gemensamma fiskeripolitiken att fortsätta att samarbeta med STECF och medlemsstaterna för att vidareutveckla kommissionens befintliga riktlinjer om kapaciteten för att tydliggöra vilken information som begärs och hur rapporterna ska utformas. 2. SAMMANFATTNING AV MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTER 2.1. Belgien Nedanstående sammanfattningar grundar sig på de rapporter som medlemsstaterna har lämnat in 1. Sammanfattningarna återger kortfattat medlemsstaternas egna bedömningar av balansen mellan deras flottors storlek och de resurser som dessa tilldelats. Kommissionen har föreslagit att medlemsstaterna ska använda sig av kommissionens riktlinjer för bedömning av balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna, som utarbetats på grundval av anvisningar från STECF (nedan kallade riktlinjerna). I rapporten har riktlinjerna tillämpats på två bomtrålarsegment. Genomsnittsvärdet för den biologiska indikatorn för både rödspätta och tunga var godtagbart. Kapacitetsutnyttjandet låg på 80 90 %. Avkastningen på investeringar för 2009 visade negativa värden, men detta kan bero på en ny beräkningsmetod. Antalet 1 Rapporterna offentliggörs på kommissionens webbplats. SV 2 SV

heltidsanställda fortsätter att minska. Lönerna förbättrades något för segmentet 24 40 meter men minskade för segmentet 12 24 meter. Två fartyg togs delvis ur drift 2010. Det viktigaste resultatet under året var genomförandet av ett program för investeringar ombord inom ramen för Europeiska fiskerifonden, som inbegrep investeringar för att förbättra energieffektiviteten. 2.2. Bulgarien Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. Bulgarien drar slutsatsen att fiskbestånden och flottan förefaller vara i balans. För fartyg med en längd under 12 meter vill Bulgarien förbättra balansen genom skrotnings- och moderniseringsåtgärder. Den bulgariska fiskeflottans kapacitet ökade under 2010 med 3,0 % i tonnage och 5,1 % i maskinstyrka. Antalet fartyg ökade med 134 (6,1 %). Antalet fiskedagar ökade också 2010 jämfört med 2009 till följd av ett administrativt beslut om att ersätta inaktiva fartyg för att skapa möjligheter för ägare av nya fartyg. Under 2010 var sammanlagt 1 311 fartyg (56 % av alla fartyg) inaktiva. 2.3. Danmark Riktlinjerna har tillämpats för 11 flottsegment. Analysen visar en stabil situation och att det inte finns någon betydande långsiktig fysisk överkapacitet. När passiva fartyg inkluderas finns det dock överkapacitet i segmenten för små fartyg. De ekonomiska indikatorerna visar en ökande överkapacitet i ekonomiska termer. Möjligheten till kvotöverföring har lett till en minskning av antalet kommersiella fartyg. Under 2010 minskades den danska fiskeflottans kapacitet med 9,5 % i bruttoton, 9,4 % i kw och 3,1 % i antal fartyg. Den största minskningen sågs i segmentet för fartyg mellan 12 och 24 meter. Flottan omfattas av återhämtningsplanen för torsk i Nordsjön och Östersjön. Under 2009 2010 var fiskeansträngningen ganska stabil i Nordsjön och minskade med 16 % i Östersjön. 2.4. Tyskland I rapporten kommenteras balansen utifrån en kvalitativ biologisk metod och ingen formell slutsats nås om statusen. Ingen uppskattning görs avseende balansindikatorerna. Enligt den kvalitativa metoden är flottorna i stort sett i balans med fiskemöjligheterna, men inga uppgifter lämnades om tillgänglig och utnyttjad fiskeansträngning. Flottregistret innehöll 1 674 fartyg, 67 219 bruttoton och 158 385 kw den 31 december 2010. Under året skedde en nettominskning med 93 fartyg. Den största minskningen uppnåddes genom att fartyg togs ur kustflottor för småskaligt fiske. Kapaciteten i segmentet för fartyg över 12 meter som fiskar med passiva redskap och segmentet för bomtrålare (listorna I och II) minskades främst på grund av sillbeståndens dåliga tillstånd. 2.5. Estland Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. Kapacitetsutnyttjandet är lågt för Östersjötrålare, även om det har ökat från 60 % till 70 % samtidigt som antalet fartyg har minskat. När det gäller fartyg för fiske på öppet hav har kapacitetsutnyttjandet ett godtagbart värde. Avkastningen på investeringar är positiv för Östersjötrålare och fartyg för fiske på öppet hav, men är negativ för fartyg för småskaligt fiske (fartyg SV 3 SV

med en längd på under 12 meter). Enligt det estniska marininstitutet låg kapaciteten i segmenten för Östersjötrålare och fartyg för fiske på öppet hav under den optimala kapaciteten. Här avses i båda fallen endast den aktiva flottan. Under 2010 minskade kapaciteten i segmentet för Östersjötrålare med 10 % i kw och 2 % i bruttoton. Fem fartyg lämnade flottan med statligt stöd. Kapaciteten i högsjösegmentet ökade med 7 %. 2.6. Grekland Rapporten innehåller ingen beräkning av de indikatorer som föreslås i riktlinjerna. Det var inte möjligt att tillhandahålla tekniska och biologiska indikatorer i rapporten, eftersom det nationella programmet för fiskeridata inte hade genomförts. På grundval av uppgifter om fångster och fiskeansträngning som samlats in inom ramen för andra program dras i rapporten emellertid slutsatsen att fiskeverksamheten och situationen för de biologiska bestånden var oförändrad jämfört med föregående år. Under 2010 togs inga fiskefartyg ur flottan med hjälp av statligt stöd. De fartyg som togs ur flottan var främst fartyg för småskaligt kustfiske. Under 2010 minskades fiskeflottan med 100 fartyg (0,6 %). Fiskekapaciteten minskade med 0,08 % i kw, men ökade med 0,1 % i bruttoton. 2.7. Spanien Riktlinjerna har tillämpats delvis och endast på vissa flottsegment, på grund av svårigheter att få tillgång till uppgifter och den spanska flottans skiftande karaktär. Den enda indikator som används är fångst per ansträngningsenhet (cpue) 2. Rapporten innehåller inga slutsatser om balansen mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. I rapporten beskrivs de olika flottsegmenten och de särskilda fisketillstånden för den spanska flottan, indelade efter fiskeområde, använda redskap och de arter man inriktar sig på. Mellan 2009 och 2010 minskades flottkapaciteten med 274 fartyg (2,46 %), 5,6 % i tonnage och 4,5 % i maskinstyrka. Det var emellertid inte möjligt att med tillräcklig säkerhet fastställa ett samband mellan denna kapacitetsminskning och planerna för anpassning av fiskeansträngningen för den spanska flottan. 2.8. Frankrike Riktlinjerna har inte tillämpats i Frankrikes rapport. Frankrike föredrog i stället att använda fyra alternativa indikatorer. På grundval av utvecklingen av flottkapaciteten och nivån på kvotutnyttjandet dras i rapporten slutsatsen att det franska fisket till största delen uppvisar en balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. Den kontinentala franska flottans kapacitet fortsätter att krympa och minskades med omkring 20 % i maskinstyrka och antal fartyg mellan den 31 december 2006 och den 31 december 2010. Under samma period minskades den högsjöflotta som är registrerad i de franska yttersta randområdena med 10 %, medan flottan för småskaligt fiske i dessa områden ökade i storlek med 30 %. Rapporten innehåller en förteckning över alla system med särskilda fisketillstånd och de huvudsakliga arter som omfattas av kvoter eller begränsningar av fiskeansträngningen, men fastställer 2 Catch per unit of effort. SV 4 SV

2.9. Irland 2.10. Italien inte med tillräcklig säkerhet ett samband mellan dessa system och minskningarna av fiskekapaciteten. Riktlinjerna har inte tillämpats i Irlands rapport och rapporten innehåller ingen bedömning av balansen mellan flottkapaciteten och fiskemöjligheterna. Flottan är indelad i fem segment. De viktigaste är det pelagiska segmentet, som består av 23 pelagiska trålare, och segmentet för kombinationsfartyg, som utgör största delen av flottan. I rapporten anges att många av de bestånd man inriktar sig på befinner sig utanför säkra biologiska gränser, vilket visas av nedgången i kvoter och landningar. Den irländska flottan omfattas av åtgärder för att minska fiskeansträngningen, som har antagits enligt bilaga II till förordningen om totala tillåtna fångstmängder och kvoter, och systemet för att minska fiskeansträngningen i de västliga vattnen, men enligt förvaltningen är det svårt att bedöma vilken effekt dessa åtgärder har haft på flottkapaciteten. Riktlinjerna har tillämpats i Italiens rapport. Indikatorerna har beräknats på grundval av uppgifter för 2010. Den enda biologiska indikator som används är fångst per ansträngningsenhet. Dess värde minskade något 2010 jämfört med 2009, främst beroende på trålarsegmentet, men förbättrades för småskaliga fartyg, vad-/notfartyg och fartyg som fiskar med nätredskap. Kapacitetsutnyttjandet var lägre än 2009. Genomsnittet för hela flottan är endast 54 %, men för trålare, bomtrålare och vad- /notfartyg ligger värdena över 70 %. De ekonomiska indikatorerna visar negativa värden för större trålare och vad-/notfartyg. Totalt sett försämrades balansen mellan flottan och fiskemöjligheterna under 2010. Under 2010 minskades den italienska flottans kapacitet med omkring 4 % i tonnage och 3,2 % i maskinstyrka, medan antalet fartyg minskade med endast 0,5 %. 2.11. Cypern Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. Det finns indikationer på en överkapacitet för demersala trålare. Deras fångst per ansträngningsenhet och inkomst minskade trots att de utnyttjas fullt ut, eftersom de är föremål för en lång period med förbud mot fiske. När det gäller den småskaliga flottan tyder en relativt stabil fångst per ansträngningsenhet i kombination med lågt utnyttjande och minskande inkomster på överskottskapacitet. Flottsegmentet för passiva kombinationsredskap (12 24 meter) är underutnyttjat, men uppvisade ändå en ökning av fångst per ansträngningsenhet och inkomster. Att fartyg har tagits ur flottan enligt systemet för anpassning av flottan tyder på att kapaciteten från och med 2010 kan komma att vara i balans med fiskemöjligheterna. Under perioden 2009 2010 minskades fiskeflottan med 21,4 % i bruttoton, 11,4 % i kw och 13,4 % i antal fartyg. Under 2010 resulterade genomförandet av den fleråriga återhämtningsplanen för blåfenad tonfisk i att den flotta som fiskar med långrevar och som inriktar sig på denna art minskade med 44 % i bruttoton och 58 % i kw. SV 5 SV

2.12. Lettland Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. De biologiska indikatorer som har beräknats visar att fisket är på en hållbar eller närapå hållbar nivå. Den ekonomiska indikatorn nuvarande intäkter/nollresultat visar en lönsam verksamhet för alla segment 2009 och de sociala indikatorerna visar fiskesektorns ekonomiska betydelse för befolkningen. Värdena för kapacitetsutnyttjandet är låga, lägre än 70 % för alla segment, men detta anses inte vara ett tecken på strukturell obalans. Mot denna bakgrund dras i rapporten slutsatsen att ytterligare kapacitetsminskningar skulle resultera i en bättre balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. Under 2010 minskade flottans kapacitet med 424 bruttoton (1,0 %), 1 002 kw (1,6 %) och 8 fartyg (1,0 %). 2.13. Litauen 2.14. Malta Riktlinjerna har inte tillämpats i rapporten och rapporten innehåller ingen bedömning av balansen mellan flottkapaciteten och fiskemöjligheterna. Litauen uppger att samtidigt som en sådan balans uppnås måste fiskeflottan behålla en tillräcklig total kapacitet för att kunna använda de kvoter som den tilldelats. För småskaliga fartyg var kvotutnyttjandet relativt lågt. Den litauiska fiskeflottans kapacitet minskades 2010 med 3 325 bruttoton (6,75 %), 1 990 kw (3,53 %) och 22 fartyg (11,4 %), till största delen i fjärrfiskeflottan. Litauens fiskeflotta minskades innan den fleråriga förvaltningsplanen för torsk i Östersjön trädde i kraft och denna plan inverkade således inte på minskningen av flottan. Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. I rapporten dras slutsatsen att statusen för de resurser som utnyttjas av den maltesiska fiskeflottan är sådan att det inte krävs någon minskning av fiskekapaciteten. Den tekniska indikatorn visar på ett lågt utnyttjande av flottan, mindre än hälften av den nuvarande maltesiska flottan används. Den biologiska indikatorn har ett högt värde för trålarflottan. I rapporten anges att detta resultat knappast har någon betydelse, eftersom det inte finns tillräckliga uppgifter för att utföra analytiska bedömningar av bestånden. När det gäller den sociala indikatorn ansågs endast ett segment vara hållbart 2009. Under 2010 upphörde 8 fiskefartyg med sin fiskeverksamhet genom stödsystemet för permanent upphörande. Det fanns inget system för att anpassa den maltesiska flottans fiskeansträngning. 2.15. Nederländerna Riktlinjerna har tillämpats på bomtrålarsegmentet och segmentet för pelagiska frystrålare. Den tekniska indikatorns värde ökade avsevärt för bomtrålarsektorn, från 0,67 2009 till 0,89 2010. Värdet skulle vara 0,7 om det teoretiska maximala antalet dagar beräknades, vilket visar en överkapacitet i flottan, eftersom kvoten skulle kunna fyllas med färre fartyg. De biologiska indikatorerna är fortfarande högre än 1, men förväntas förbättras 2011. SV 6 SV

2.16. Polen Sektorn för plattfisk uppnådde bättre ekonomiska resultat 2009, tack vare lägre oljepriser. När det gäller den pelagiska flottan uppvisar indikatorn bruttoförädlingsvärde en kraftig minskning på grund av höga bränslepriser, minskade kvoter och lägre fiskpriser. Under 2010 ökade antalet fartyg med 1,8 %, men kapaciteten minskade med 2 % i kw och 5 % i bruttoton. Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. I rapporten dras slutsatsen att nivån på fiskekapaciteten är säker för fartyg under 10 meter och fartyg på mellan 12 och 18 meter som använder bottentrålar. För övriga segment finns det en risk för en obalanserad fiskekapacitet. I delområdena 22 24 var fiskedödligheten för dessa bestånd 2008 högre än målet för dödligheten. Inget av flottsegmenten uppnådde goda resultat när det gäller de indikatorer för ekonomisk förmåga som användes. I de flesta fartygssegmenten, utom segmentet för pelagiska fartyg, ligger lönerna under den genomsnittliga lönenivån i den nationella ekonomin. Det mervärde som genererades av Östersjöns fiskeindustri 2008 var 5,3 av bruttonationalinkomsten (BNI). Under 2010 togs 18 fartyg ur drift med hjälp av statligt stöd, vilket resulterade i en permanent minskning av den polska flottans fiskekapacitet med 1 528 bruttoton och 4 379 kw. 2.17. Portugal Riktlinjerna har tillämpats i rapporten, där slutsatsen dras att flottan kan bedriva fiske på ett hållbart sätt, ur biologisk såväl som ekonomisk synvinkel. Indikatorerna visar ett lågt kapacitetsutnyttjande för den småskaliga flottan och låg lönsamhet för trålare med en längd över 24 meter. Förhållandet mellan fångster och biomassa har använts som biologisk indikator för två arter: sardiner och kummel. Under 2010 minskade den totala flottkapaciteten med 2,4 % i tonnage och 2 % i maskinstyrka. Kapaciteten i segmentet kusttrålare minskades med mer än 8 %, medan kapaciteten ökade på Madeira. Portugal genomförde sju program för anpassning av fiskeansträngningen, som resulterade i att 35 fiskefartyg upphörde med sin fiskeverksamhet 2010 med hjälp av statligt stöd. 2.18. Rumänien Riktlinjerna har inte tillämpats i Rumäniens rapport, även om ekonomiska uppgifter tillhandahålls. Av de 522 fartygen i flottregistret var endast 380 fartyg aktiva 2010. Fångsten av skarpsill (28,4 ton) är fortfarande långt under den tilldelade kvoten (12 750 ton) och flottan är gammal och i dåligt tekniskt skick. I rapporten dras därför slutsatsen att det inte finns någon obalans mellan kapaciteten och fiskbestånden. Förbudet mot att använda bottentrålar stöder dessutom åsikten att flottan bedriver fiske på ett ur biologisk synvinkel hållbart sätt. Under 2010 minskades flottans kapacitet med 35,4 % i bruttoton. Rumänien registrerade 46 fartyg (396 bruttoton och 2 979 kw) på grundval av ett förvaltningsbeslut som fattades före anslutningen, och 9 fartyg med en total kapacitet SV 7 SV

på 565 bruttoton och 1 500 kw togs ur flottan med hjälp av statligt stöd. Rumänien vill upprätthålla sin fiskeflotta på en miniminivå ( minimum vitalis ), som uppskattas till 12 13 moderna fiskefartyg. 2.19. Slovenien Riktlinjerna har använts i rapporten. Fångsten per ansträngningsenhet för ansjovis visar en nedåtgående utveckling, medan fångsten per ansträngningsenhet för sardin är uppåtgående. För de fiskefartyg som använder bottensatta nät och trålare med trålbord har en negativ utveckling av fångsten per ansträngningsenhet konstaterats för en majoritet av de arter man inriktar sig på. Den slovenska flottans överkapacitet framgår tydligt av den tekniska indikatorn, med värden under 70 %. En analys har dessutom visat att fiskeansträngningen är för hög när det gäller bottensatta nät, grimgarn och trålare med trålbord. Under 2010 skedde inga förändringar i den slovenska fiskeflottan. Slovenien avser att genomföra åtgärder för att begränsa fiskeansträngningen, minska antalet fartyg genom statligt stöd för skrotning och permanent eller tillfälligt dra tillbaka kapacitet ur fiskeflottan. 2.20. Finland 2.21. Sverige Riktlinjerna har inte använts i rapporten, men slutsatsen dras att flottan kan anses vara i godtagbar balans med fiskemöjligheterna. Kvotutnyttjandet är ganska lågt för alla arter, utom för skarpsill och torsk. Det pelagiska fisket anses vara fullständigt utnyttjat och ingen ökning av kapaciteten har därför tillåtits för fartyg längre än 12 meter. Under 2010 skedde en liten ökning av den totala flottkapaciteten med 143 bruttoton och 440 kw. Ökningen skedde i det småskaliga kustfisket, samtidigt som kapaciteten i den pelagiska trålarflottan minskade. Under 2010 ökade ansträngningen med 8,8 % jämfört med 2009, till största delen inom det pelagiska fisket. Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. Indikatorerna visar en överkapacitet i flera segment av flottan. Bruttoförädlingsvärdet visar att fisket bidrar till ekonomin, men anses vara lågt per heltidsanställd eller per fartyg. Fiskedödligheten är fortfarande för hög i tre segment. Kapacitetsutnyttjandet varierar mellan 30 % och 72 % (beräknat för kw-dagar). Flottan omfattas av återhämtningsplanen för torsk i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. En skrotningskampanj för bottentrålare som påverkas av dessa åtgärder minskade kapaciteten med 1 426 bruttoton och 6 284 kw. Sammanlagt minskade kapaciteten med 3,6 % i antal fartyg, 12,4 % i bruttoton och 7,8 % i kw. Systemet för inträde/utträde, skrotningskampanjerna och överlåtbara fiskerättigheter för det pelagiska fisket har bidragit till anpassningen av fiskekapaciteten. 2.22. Förenade kungariket Förenade kungariket har inte lämnat in någon rapport. SV 8 SV

3. EFTERLEVNAD AV BESTÄMMELSERNA OM FÖRVALTNING AV FISKEKAPACITETEN Alla medlemsstater har följt dessa bestämmelser, inklusive de särskilda begränsningarna för flottor registrerade i de yttersta randområdena. Det bör emellertid påpekas att kapacitetstaken inte längre var begränsande och således inte bidrog till målet att minska överkapaciteten. Totalt sett låg EU-flottans fiskekapacitet 12 % under kapacitetstaken för tonnage och 9 % under taken för maskinstyrka, med marginaler som varierade från 2 % till 63 % (tabellerna 1 och 2 i den tekniska bilagan till denna rapport). Enligt registret över EU:s fiskeflotta bestod flottan den 31 december 2010 av 78 831 fartyg med en total fiskekapacitet på 1 674 320 bruttoton och 6 058 017 kw. Under 2010 minskade antalet fartyg med 0,96 %, medan tonnage och maskinstyrka minskade med 3,8 % respektive 2,5 %. Dessa siffror innefattar fartyg registrerade i de yttersta randområdena. Denna begränsade minskning av kapaciteten är knappast tillräcklig för att kompensera för de uppskattade tekniska framstegen på 3 % per år. Under åttaårsperioden 2003 2010 togs omkring 338 000 bruttoton och 1 058 000 kw ur EU-flottan (inbegripet de yttersta randområdena) med hjälp av statligt stöd, varav 32 672 bruttoton och 87 645 kw togs ur flottan 2010. 4. KVALITETEN PÅ MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTER Av de tjugotvå berörda medlemsstaterna har femton gjort en allmän bedömning av balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna. Förenade kungariket lämnade inte in någon rapport om sin flotta. Av dessa femton medlemsstater fick åtta medlemsstater en kvalitetspoäng av STECF på två eller högre (av tre möjliga), medan sju medlemsstater fick en kvalitetspoäng på 1,5 eller lägre. Endast fyra medlemsstater fick tre poäng, som är högsta möjliga. Detta resultat innebär att trots att ett växande antal medlemsstater helt eller delvis tillämpar kommissionens riktlinjer och lämnade in sina rapporter inom den fastställda tidsfristen, krävs fortfarande förbättringar för att uppnå den kvalitet som behövs för att kunna få en övergripande bild av balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna. Bedömningen att det råder balans mellan flottans kapacitet och fiskemöjligheterna stöds i vissa fall inte av någon av kapacitetsindikatorerna i riktlinjerna eller ett substitut för dessa. Det krävs ytterligare arbete för att uppnå bättre motiverade bedömningar på grundval av indikatorresultaten. För att balansen ska kunna övervakas rekommenderas starkt att medlemsstaterna använder kommissionens riktlinjer och motiverar sina slutsatser om huruvida balans råder. STECF konstaterade i rapporten från sammanträdet i november 2011 att balans eller obalans i sig inte kan mätas eller ges ett kvantitativt värde, på grund av komplexiteten hos de faktorer som ska beaktas (biologiska, ekonomiska och sociala). Därför är kvalitativa beskrivande bedömningar av graden av balans eller obalans mellan flottkapaciteten och fiskemöjligheterna användbara när de grundar sig på fakta. SV 9 SV

Förutom tillförlitliga uppgifter är medlemsstaternas kunskaper och erfarenheter av sina flottors situation av yttersta vikt och gör det möjligt för medlemsstaterna att lägga fram en vederhäftig och välgrundad analys av balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna. Medlemsstaterna har emellertid fortfarande problem vid tillämpningen av riktlinjerna. Revisionsrätten har dragit slutsatsen att reglerna för medlemsstaternas rapportering om sina ansträngningar för att balansera fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna är otillräckliga och otydliga. Revisionsrätten anser att detta är ett av skälen till den ofullständiga och otillräckliga rapporteringen från de flesta av medlemsstaterna, vilken gör det omöjligt att dra några slutsatser om fiskeöverkapaciteten. De biologiska indikatorerna orsakar fortfarande mest svårigheter. Dödligheten eller förhållandet mellan fångst och biomassa har begränsad tillämplighet, på grund av deras komplexitet eller avsaknad av uppgifter. Kommissionen kommer att samarbeta med STECF och medlemsstaterna för att vidareutveckla kommissionens befintliga riktlinjer om hur medlemsstaterna ska bedöma överkapacitet, samt införa rapporteringsmallar, som utarbetas av STECF, i syfte att tydliggöra vilken information som begärs och hur rapporten ska utformas. Nedan följer en sammanfattning av STECF:s utvärdering: Generellt sett varierar medlemsstaternas rapporter för 2010 avsevärt i fullständighet och kvalitet, men en allmän förbättring har skett jämfört med rapporterna för 2009. Balansindikatorerna hade i allmänhet beaktats bättre än i rapporterna för 2009. Viktiga punkter att beakta är följande: Jämfört med rapporterna för 2009 har det generellt skett en viss ytterligare förbättring när det gäller att lämna de begärda uppgifterna. Fem medlemsstater (Cypern, Malta, Portugal, Slovenien och Sverige) fick full poäng för att ha lämnat de begärda uppgifterna, jämfört med endast två medlemsstater för rapporterna 2009, trots att bedömningen av huruvida begärda uppgifter lämnats var strängare detta år. Den punkt där flest medlemsstater underlät att lämna begärda uppgifter var än en gång punkt 1 d ii, förbättringsplan för flottförvaltningssystemet, där endast åtta medlemsstater redogjorde för sin plan. Femton medlemsstater gjorde en övergripande bedömning av huruvida deras flottor var i balans med fiskemöjligheterna för 2010 (jämfört med 13 i rapporterna för 2009 och 7 i rapporterna för 2008). Sverige förbättrade sin kvalitetspoäng mest, från 16,5 för rapporten 2009 till 30 av 33 möjliga för rapporten 2010. I tabell 1 visas STECF:s resultattavla över de begärda uppgifter som medlemsstaterna lämnat i sina rapporter. SV 10 SV

Q Begärd rapportuppgift Högst a poäng BE BG CY DK EE FI FR DE EL IE IT LV LT MT NL PL PT RO SI ES SE 1A i) Beskrivning av flottorna 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 ii) Samband med olika fisken 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 iii) Utvecklingen inom flottorna 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 0 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 1B i) Redogörelse för systemen för ansträngningsminskning 2 2 2 2 2 2 2 2 0 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 ii) De ansträngningsminskande åtgärdernas inverkan på fiskekapaciteten 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 1C Redogörelse för efterlevnaden av systemet för inträde/utträde och av referensnivåerna 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 i) Sammanfattning av brister och starka sidor i flottförvaltningssystemen 1 0 1 1 1 0 1 0 1 0 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 0 1 1D ii) Förbättringsplan för flottförvaltningssystemet 2 0 2 2 0 0 0 0 0 2 0 0 0 0 2 0 2 2 0 2 0 2 1E iii) Information om den övergripande efterlevnaden av rättsakterna inom ramen för flottpolitiken Information om ändringar i de administrativa förfaranden som rör flottförvaltningen 1 0 1 1 1 1 1 1 0 0 0 1 1 0 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 0 1 1 0 1 0 1 1 0 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 Rapport på 10 sidor eller mindre? 1 1 1 1 1 1 1 0 1 1 1 0 1 1 1 1 1 1 1 1 0 1 O Generellt: bedömer rapporten balansen mellan kapacitet och fiskemöjligheter? 3 3 3 3 3 0 3 3 3 3 0 3 0 0 3 3 0 3 3 3 0 3 Sammanlagd poäng: 24 20 23 24 22 17 22 19 19 22 14 21 19 18 24 22 21 24 22 24 17 24 Tabell 1: Medlemsstaternas poäng när det gäller att lämna begärda uppgifter i årsrapporterna Tabell 1: Medlemsstaternas poäng när det gäller kvaliteten på begärda uppgifter i årsrapporterna SV 11 SV

5. SLUTSATSER Flottkapaciteten är fortfarande ett av de största hindren för att uppnå ett hållbart fiske och är en av de faktorer som kommissionen vill åtgärda genom sitt förslag till reform av den gemensamma fiskeripolitiken. Av uppgiftsformuläret för 2010 framgår att kapacitetsminskningarna 2010, 3,6 % i tonnage och 2 % i maskinstyrka, är i linje med minskningarna under tidigare år, även om anpassningen av kapaciteten i tonnage förefaller att ha påskyndats något. Andelen kapacitet som avvecklades med statligt stöd 2010 har minskat jämfört med 2009 och var koncentrerad till några få medlemsstater. Spanien, Italien och Frankrike svarade för omkring 80 % av det totala tonnaget. Avvecklingen av tonnage med hjälp av statligt stöd motsvarade omkring 50 % av nettotonnageminskningen under året. En svaghet i förvaltningssystemet, som nämns i Danmarks rapport, är svårigheten att verifiera om maskinstyrkan har angetts korrekt. Detta är inte ett specifikt danskt problem, utan gäller även andra medlemsstater. Uppgifterna om den nominella minskningen av flottan säger väldigt litet om den verkliga överkapaciteten: de fasta parametrarnas (såsom bruttoton och kw) oförmåga att mäta tekniska framsteg tillsammans med svårigheterna att i praktiken mäta maskinstyrka gör den formella efterlevnaden av kapacitetsbegränsningarna nästan meningslös. Den årliga ekonomiska rapporten 2009 visade att ett betydande antal fiskefartyg, varav de flesta små, inte bedrev något fiske. Även om fartygens inaktivitet kan bero på en rad olika tekniska, ekonomiska och sociala skäl, anger en kombination av låga aktivitetsnivåer, ett alltför hårt fisketryck på vissa bestånd och dåliga ekonomiska resultat att överskottskapacitet fortfarande är ett av de största hindren på vägen till ett hållbart fiske. Det krävs en enhetlig strategi för hur de inaktiva fartygens kapacitet ska hanteras vid bedömningen av överkapacitet, eftersom det kan leda till en annan slutsats om huruvida överkapacitet föreligger. Eftersom många inaktiva fartyg är mer eller mindre redo att fiska, bör de beaktas i syfte att få en fullständig bild av överkapaciteten. En del flottsegment är beroende av bidrag för att överleva. Ett högt beroende av bidrag för att kunna leverera bra ekonomiska och sociala resultat är ytterligare en indikation på möjlig ekonomisk överkapacitet. Flera medlemsstater har i sina rapporter dragit slutsatsen att en minskad kapacitet skulle bidra till att förbättra den biologiska och ekonomiska hållbarheten för vissa fiskeverksamheter. Att minska fiskekapaciteten, med eller utan användning av statliga medel, för att uppnå en balans mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna är de berörda medlemsstaternas ansvar. Kapacitetsanpassningarna är inte endast beroende av de åtgärder som medlemsstaternas förvaltningar vidtar, utan också av sektorns villighet att minska fiskekapaciteten. Med nuvarande takt på kapacitetsminskningarna, som åtminstone delvis uppvägs av de tekniska framstegen, kommer det att vara svårt att få bort överkapaciteten på kort sikt, om inga ändringar görs i den nuvarande politiken. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om statligt SV 12 SV

finansierade kapacitetsminskningar behövs och är effektiva. Även revisionsrätten drog i sin rapport slutsatsen att de nuvarande åtgärderna har misslyckats och att man antingen måste anta en ny strategi för att angripa problemet eller verkställa de befintliga åtgärderna bättre. Trots användningen av bättre definierade indikatorer, har de nuvarande kapacitetsbegränsningarna visat sig vara ineffektiva när det gäller att hantera överkapaciteten. I sitt förslag till reform för en ny gemensam fiskeripolitik inriktar sig kommissionen på det nuvarande systemets brister. SV 13 SV