RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2016) 380 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om medlemsstaternas ansträngningar under 2014 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter SV SV

2 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om medlemsstaternas ansträngningar under 2014 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter INLEDNING Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken (nedan kallad grundförordningen om den gemensamma fiskeripolitiken) 1, ska medlemsstaterna utarbeta en årlig rapport om situationen för deras fiskeflottors kapacitet i förhållande till fiskemöjligheterna. För att underlätta ett gemensamt tillvägagångssätt inom unionen utarbetas de nationella flottrapporterna enligt riktlinjerna för analys av balansen mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter enligt artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken (nedan kallade kommissionens riktlinjer), som antogs av kommissionen Om en medlemsstat konstaterar en strukturell obalans måste den dessutom lägga fram en handlingsplan för det eller de segment som berörs, där anpassningsmål, medel och en tydlig tidsram för dess genomförande anges. På grundval av dessa nationella flottrapporter 3 utarbetar kommissionen en rapport om medlemsstaternas ansträngningar för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. Denna rapport avser år MEDLEMSSTATERNAS ÅRLIGA RAPPORTER OCH HANDLINGSPLANER Alla 23 kustmedlemsstater lämnade in sina rapporter till kommissionen för Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (nedan kallad STECF) fick i uppdrag av kommissionen att analysera balansen mellan flottornas kapacitet och fiskemöjligheterna med hjälp av en standardmetod för alla segment i EU-flottan 4. Alla balansindikatorer som anges och används i STECF:s expertarbetsgrupper beräknades enligt kommissionens riktlinjer. STECF drog slutsatsen att medlemsstaterna hade ansträngt sig nämnvärt i utarbetandet av sina nationella rapporter. Analysen av de nationella rapporterna visar dock att indikatorerna inte alltid kan beräknas för alla 1 Artikel 22.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, , s. 22). 2 COM(2014) 545 final. 3 Se: 4 Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF), Assessment of balance indicators for key fleet segments and review of national reports on Member States efforts to achieve balance between fleet capacity and fishing opportunities (STECF-15-15), 2

3 flottsegment. Detta beror antingen på att det saknas data eller, i fråga om ekonomiska och tekniska indikatorer på grund av att segment slås samman (vilket sker i syfte att säkerställa skyddet av affärshemligheter). Brist på data orsakar svårigheter i beräkningen av balansindikatorer för flottsegmenten och indikatorerna blir otillförlitliga eller icke-representativa. För att förbättra indikatorernas täckning och lämplighet har STECF konstaterat att medlemsstaterna måste lämna mer omfattande datauppsättningar med större täckning av flottsegmenten och fler analyser av bestånden, dvs. biologiska uppgifter och enkätuppgifter som samlats in enligt ramen för uppgiftsinsamling 5. Dessutom kan fångstuppgifter i stället för landningar förbättra indikatorernas täckning och lämplighet. Detta kan kopplas till uppgifter om fångst som kastas överbord från loggböckerna, dvs. uppgifter som samlas in enligt rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs 6 (nedan kallad kontrollförordningen) och som används i ramen för uppgiftsinsamling. Ett annat problem är att uppgifterna om fångster och fiskeansträngning inte sammanställs vid en lämplig geografisk stratifiering i Medelhavsområdet, vilket gör det omöjligt att koppla kapaciteten till ansträngningen och därmed till fiskemöjligheterna. Information om småskaligt fiske är också ett problem, eftersom medlemsstaterna inte samlar in uppgifter om detta fiske i samma utsträckning som för andra flottsegment. Till följd av detta övervakas det småskaliga fisket oftast inte när det gäller ansträngning, landningar och fångster. Analysen visar att vissa flottsegment som trålare är ekonomiskt beroende av bestånd som fiskas över belastningsnivåerna för maximalt hållbart uttag. Detta är också förklaringen till den låga utnyttjandegraden för fartyg i många medlemsstater. Dessa iakttagelser motiverar en fortsatt aktiv förvaltning av flottkapaciteten och anpassningar när så krävs. Medlemsstaterna bör fortsätta att övervaka sina flottors fiskekapacitet, med målet att åstadkomma ekonomiskt lönsamma flottor som driver och utnyttjar de marina biologiska resurserna på ett hållbart sätt. Enligt den gemensamma fiskeripolitiken ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att anpassa sina flottors fiskekapacitet till sina fiskemöjligheter efter hand. I konkreta fall med flottsegment där en strukturell överkapacitet har konstaterats är handlingsplaner för att minska obalansen en transparent och effektiv metod för att skapa balans mellan fiskeflottans kapacitet och fiskemöjligheter efter hand. 5 Rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (EUT L 60, , s. 1). 6 Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, , s. 1).. 3

4 Fler medlemsstater lämnade in handlingsplaner 2015 jämfört med Totalt 17 medlemsstater 7 identifierade flottsegment som de anser vara obalanserade eller eventuellt visar tecken på att vara obalanserade och därför kräver handlingsplaner enligt kommissionens riktlinjer. Kartläggningen gjordes med hjälp av biologiska ekonomiska eller tekniska indikatorer och/eller kompletterande information. Fem medlemsstater 8 konstaterade att inga flottsegment visade tydliga tecken på obalans och lämnade därför inte in handlingsplaner. Den årliga rapporten fyller en viktig funktion i detta sammanhang. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden (nedan kallad EHFFförordningen) 9 är inlämnande av en nationell rapport om en balans mellan fiskekapaciteten och tillgängliga fiskemöjligheter enligt kommissionens riktlinjer ett förhandsvillkor för godkännande av operativa program inom ramen för Europeiska fiskerifonden. Dessutom kan särskilda åtgärder som finansieras av EHFF, t.ex. definitivt upphörande, motorbyte eller etableringsstöd för unga fiskare, endast stödjas av EHFF i flottsegment med konstaterad överkapacitet (för definitivt upphörande) eller där det inte finns strukturell överkapacitet (för motorbyte och etableringsstöd för unga fiskare). Med hjälp av handlingsplanerna kan medlemsstaterna alltså identifiera dessa åtgärder, även definitivt upphörande i syfte att minska fiskekapaciteten för de segment som inte anses vara i balans med fiskemöjligheterna. Under de kommande åren kommer EHFF-stödet för definitivt upphörande att bidra till en minskning av EU-flottans kapacitet och därmed lindra belastningen på de marina resurserna. FISKEFLOTTANS KAPACITET I UNIONEN Enligt den gemensamma fiskeripolitiken ska medlemsstaterna se till att deras flottors fiskekapacitet från och med 2014 aldrig överskrider de tak för fiskekapaciteten som fastställs i bilaga II till förordning (EU) nr 1380/2013. Såsom konstateras ovan fortsätter flottkapaciteten att minska. I linje med de senaste tio årens tendens (se bilagorna III och IV) minskade fiskekapaciteten för EU:s 28 medlemsstater mellan januari 2014 och november 2015 med 0,8 % i kilowatt (kw) och med 1,3 % i bruttotonnage (BT) (se bilaga I). I november 2015 var fartyg registrerade i registret över EU:s fiskeflotta, med en total kapacitet på 1 627,125 BT och 6 474,617 kw. Detta visar på en minskning under 2015 (exklusive de yttersta randområdena) med 0,6 % i antalet fartyg (se bilaga I). EU-flottans fiskekapacitet låg 18,42 % under kapacitetstaken för tonnage och 11,60 % under taken för maskinstyrka 7 Bulgarien, Kroatien, Cypern, Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Slovenien, Spanien, Sverige och Storbritannien. Handlingsplanerna finns tillgängliga via länken i bilaga VI. 8 Belgien, Estland, Finland, Nederländerna och Rumänien. 9 Se bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (EUT L 149, , s. 1). 4

5 (se diagram 1). För EU:s yttersta randområden, som utgör 5,4 % av den totala EU-flottan, minskade flottkapaciteten under perioden januari 2014 till november 2015 med 0,1 % i BT och ökade med 0,9 i kw (se bilaga V). För att säkerställa noggrannhet vid mätning i flottregistret måste medlemsstaterna enligt kontrollförordningen systematiskt certifiera nya motorer, ersättningsmotorer och tekniskt modifierade motorer på mer än 120 kw; detta gäller fartyg som omfattas av en fiskeansträngningsordning från och med januari 2012 och alla fartyg från och med januari Enligt kontrollförordningen ska medlemsstaterna dessutom kontrollera uppgifterna på grundval av en provtagningsplan. Om uppgifterna visar att motorstyrkan är större än den som anges i fartygets fiskelicens ska medlemsstaterna göra fysiska kontroller. I slutet av december 2015 hade 18 medlemsstater 10 antagit en provtagningsplan för kontroll av maskinstyrka. Efter 16 administrativa förfaranden har kommissionen nu fått alla provtagningsplaner för kontroll av maskinstyrka från medlemsstaterna. Kommissionen utför för närvarande revisioner för att se till att provtagningsplanerna genomförs på ett effektivt sätt. 10 Belgien, Bulgarien, Cypern, Kroatien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien, Sverige, Storbritannien. 5

6 BEL BGR CYP DEU DNK ESP EST FIN FRA GRC HRV IRL ITA LTU LVA MLT NLD POL PRT ROM SVN SWE UK Total 100% Diagram 1: Iakttagande av kapacitetstaken, november 2015 Effektiv kapacitet som procentandel av kapacitetstak, per medlemsstat (exklusive de yttersta randområdena) 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% GT KW Under perioden har medlemsstaterna tillämpat åtgärder för definitivt upphörande inom ramen för Europeiska fiskerifonden för att avveckla fartyg i sina flottor och därmed minska kapaciteten (se diagram 2). Mellan 2007 och den 31 maj 2015 avvecklades fartyg med hjälp av offentligt stöd, med totala offentliga utgifter på nästan 935 miljoner euro, varav 546 miljoner kom från EFF (se bilaga VII) 11. Fartyg som avvecklats med stöd från EFF får inte ersättas, vilket innebär att den totala flottkapaciteten minskas. Ytterligare fartyg (BT 88014,37 kw ,6) avvecklades från flottan utan offentligt stöd, även om kapacitet som dras tillbaka utan offentligt stöd kan återinföras. 11 Se artikel 40 i kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 av den 26 mars 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden (EUT L 120, , s. 1). 6

7 AT BE BG CY CZ DE DK EE ES FI FR GR HR HU IE IT LT LV MT NL PL PT RO SE SI SK UK ,0 Diagram 2: Procentandel av EFF:s bidrag till avveckling (euro) Scrapping operations ,0 Total costs Total public costs Total EFF costs , , , , ,0,0 7

8 Flottorna i Frankrikes, Portugals och Spaniens yttersta randområden ligger också under sina respektive kapacitetstak. Dessa flottor (totalt antal fiskefartyg 4 562) bedöms separat från de fastlandsbaserade flottorna enligt bilaga II till förordning (EU) nr 1380/2013. I november 2015 var minskningen av de totala taken för de yttersta randområdena mycket liten (- 1,4 %). REGIONAL BEDÖMNING NORDOSTATLANTEN Fiskekapaciteten mätt i bruttotonnage (nedan kallat BT) och kilowatt (nedan kallad kw) har generellt minskat enligt de senaste årens tendens. STECF rapporterar att för de flesta flottsegment i Nordostatlanten för vilka ekonomiska, tekniska och biologiska indikatorvärden kunde beräknas visade värdena under perioden på en gradvis minskande obalans mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna. I Nordostatlanten, Nordsjön och Östersjön har fisket generellt gjort framsteg mot maximalt hållbart uttag. Detta kan också kopplas till den kontinuerliga minskning av flottornas kapacitetstak som har uppnåtts under de senaste åren. MEDELHAVET OCH SVARTA HAVET Situationen för bestånden i Medelhavet och Svarta havet visar att nästan 92 % av de bedömda bestånden är överfiskade. Medlemsstaterna har lämnat in ett antal handlingsplaner till kommissionen för att korrigera obalanser. När det gäller de ekonomiska indikatorerna konstaterar STECF att resultattrenderna förbättrades för de flesta flottsegment under perioden Värdena för graden av fartygsutnyttjande visar på en ökande obalans för de flesta flottsegment som bedömdes under den perioden. IAKTTAGELSER GRUNDADE PÅ MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTER OCH STECF:S ANALYS Följande slutsatser kan dras på grundval av STECF:s analys: 1. Kvaliteten på de inlämnade rapporterna har förbättrats betydligt. För att de resulterande indikatorvärdena ska bli mer enhetliga bör dock täckningen och kvaliteten på balansindikatorerna förbättras, särskilt de biologiska indikatorerna. 2. STECF:s analys visar att några av indikatorerna inte kunde beräknas för alla flottsegment. Detta beror på att det saknas data eller, i fråga om ekonomiska och tekniska indikatorer, på grund av att segment slås samman, vilket sker i syfte att säkerställa skyddet av affärshemligheter. 3. Under 2014 registrerades en ökning av antalet flottsegment för vilka medlemsstaterna har identifierat strukturell överkapacitet. Till följd av detta lämnades 17 handlingsplaner in av medlemsstaterna, med angivelse av anpassningsmål och medel för att uppnå balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter samt en tydlig tidsram för handlingsplanens genomförande. Medlemsstaterna har valt olika åtgärder för att minska kapaciteten, bland annat införande av överlåtbara fiskenyttjanderätter eller definitivt upphörande som stöds av EHFF. 8

9 4. Införandet av ett förhandsvillkor när det gäller inlämnandet av flottrapporter enligt kommissionens riktlinjer som ett led i godkännandet av de operativa programmen inom EHFF har stärkt kopplingen mellan EU-finansiering och efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitikens regler. 5. En allmän översikt av EU-flottan visar på ett lågt fartygsutnyttjande. Utnyttjandegraden är något högre i vissa medlemsstater. De högsta inaktivitetsnivåerna förekommer i flottor med småskaliga fartyg, dvs. fartyg på mindre än 12 meter: 93 % av de inaktiva företagen hade en längd på mindre än 12 meter, medan fartyg på mellan 12 och 24 meter stod för 6 % och fartyg över 24 meter utgjorde mindre än 2 % av de inaktiva fartygen (se diagram 3). 12 Diagram 3: Procentandel inaktiva fartyg i EU 093% 006% 002% Vessels < 12 m Vessel > 12 <24 Vessels > 24m 6. Totalt sett har avsevärda framsteg gjorts under de senaste åren när det gäller insatser för att uppnå en balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter inom EU. De senaste årens minskning av flottkapaciteten har bidragit till att förbättra situationen för överutnyttjade fiskebestånd 12 *Källa: STECF:s bedömning av balansindikatorer för viktiga flottsegment och granskning av nationella rapporter om medlemsstaternas ansträngningar för att uppnå balans mellan flottkapacitet och fiskemöjligheter (STECF-15-15, s. 99). 9

10 genom att fisket anpassas till målen för maximalt hållbart uttag. Dessutom har genomförandet av riktlinjerna förbättrats, vilket bidrar till att förbättra analysen av obalanser inom flottorna. Medlemsstaternas rapporter visar dock att ytterligare ansträngningar krävs för vissa flottsegment för att minska de konstaterade obalanserna, särskilt i Medelhavet. 10