Kapitel 1 Seiern är vår, seiern är vår, vi har vunnit Einars norska segersång ekar i baksätet. Han studsar upp och ner och tittar nöjt på tvillingsyrran Julie. Plötsligt känns deras resa över gränsen till Sverige inte så lång och jobbig. De kom först till storstugan i år igen. Mamma, stanna bilen då! hojtar Julie. Sedan slänger hon sig ut och sätter ett första avtryck i det orörda snötäcket. Mössor och vantar blir kvar i bilen. Tvillingarna halkar, hoppar, spurtar och jublar hela vägen fram till storstugan. Tillsammans hämtar de den norska flaggan i vedboden och dunkar fast den på storstugans vägg. Julie skrattar och höjer handen för en high-five. 5
Grymt jobbat Einar, storstugan tillhör Norge och svenskarna får bo i utedasset. Emma kommer bli galen, säger Einar. Sova skavfötters med lille Anton i den trånga bäddsoffan.
Måste ni alltid tävla mot kusinerna? Ni kan väl någon gång bara leka snällt tillsammans? Äh, lägg av mamma, du tycker också att det är kul att klå svenskarna, skrattar Julie. Och nu är det dags igen! Tvillingarna rusar vidare in till tv:n lagom till avgörandet i skidstafetten. Ingen av dem hör det ilskna ljudet från biltutan nerifrån vägen. Men flytta på dig då, tröga lastbil! Emma skriker, lutar sig fram från baksätet och hamrar på tutan. Jag tänker inte få stryk av de där norska fjantarna Einar och Julie igen, säger hon irriterat. Mügels Megamarknad läser Emma på byggbaracken som lastbilen släpar på. Pappa suckar bekymrat bakom ratten. Det är Mügel, han med lanthandeln ni vet. Han ska bygga en stor megamarknad som kommer förändra Frostviken. Granngubben Svanberg tänker ändå sälja marken eftersom Mügel lovar att megamarknaden ska skapa nya jobb. Emma är inte lika orolig för Frostvikens framtid. Bara deras mysiga gamla gård står kvar så är hon nöjd. Mügel ska ju bygga ett vinterlekland också, så det blir nog bra. Då är hon mer rädd för att hon kommer för sent. Att det kanske redan hänger något på storstugans vägg. Nu flyttar lastbilen på sig pappa, gasa på nu så... Emma tystnar. Lillbrorsan Anton pekar mot storstugan som precis blivit synlig. Norska flaggan, säger han knappt hörbart. Då får vi dela på bäddsoffan, muttrar Emma. Redan på gårdsplanen hör de tv:n. Sverige har fortfarande greppet när åkarna svänger in på upploppet, men vi vet vilken spurt norrmannen har. Det kommer att bli stenhårt! Emma och Anton kliver in i storstugan. Därinne sitter hela familjen Pettersen och hejar på sina guttar. Sverige eller Norge? De är i mål där, men vem vann? Det är omöjligt att avgöra! Familjen Strandberg rusar genom den trånga hallen för att se slutet, men de kommer för sent. Igen. 8 9
Hur gick det, vann vi? frågar Emma. Nej, storstugan är vår. Du såg väl norska flaggan på vägen in? retas Einar. Jag menar stafetten, fräser Emma. Det fattar du väl! Vilken uppgörelse mellan värsta rivalerna Norge och Sverige. Håll i er, här kommer bilderna från målfotot... Nej, det är inte möjligt, titta på tåspetsen! Det är Norge som vinner. Seiern är vår sjungs igen i Frostviken. Einar och Julie hoppar runt som om de vunnit ett OS-guld. Emma har bara varit i stugan i två minuter men har redan fått nog. Jag går ut till vedboden, säger hon surt. Se upp för flaggan bara, skrattar Einar. Den vajar nog rätt ordentligt nu! En hel vecka med de där, väser Emma för sig själv och sparkar till vedstapeln. Det gör galet ont i tån och veden faller med ett brak. På sin väg river den ner ett gammalt skåp. Luckan slås upp och ut faller en pokal. Emma plockar försiktigt upp pokalen och torkar av den med jackärmen. Pokalen är täckt av norska flaggor, förutom längst upp där det sitter en ensam svensk flagga. Bredvid flaggan står årtalet 1976 och pappas och fasters namn. Emma vet att de lekte i Frostviken som barn, långt före det att faster flyttade till Norge. Hon kan förresten inte alls förstå hur hennes faster kan heja på Norge bara för att hon bor där och har gift sig med en norrman. Emma lägger försiktigt ner pokalen i vedkorgen och går mot storstugan. Tillbaka inne i värmen ställer sig Emma mitt framför tv:n. Pappa, vad är det här för pokal? Oj, var hittade du den där? Den har jag inte sett på massor av år, säger han och sträcker sig efter pokalen. Sedan berättar han om. Det var som ett slags eget hemmagjort OS där pappa och faster tävlade mot semesterfirarna från Norge i en massa olika vintersporter. 10 11
6 1 till Norge, avbryter Anton efter att ha räknat flaggorna. Sex raka vinster för Norge. Var det därför ni slutade pappa? Ja, så var det nog, vi var trötta på att förlora. Dessutom ville alla vinna till varje pris så vi blev bara osams. Det är nog bäst att du ställer tillbaka pokalen där du hittade den, Emma.