Kejsarens garde var livsfarligt

ROMARRIKET Livgardet var till salu Bytte ut kejsare för jämnan Illojalt i 250 år Kejsarens garde var livsfarligt Roms kraftfulla pretoriangarde skulle skydda kejsaren. Men om han glömde att skämma bort sina livvakter med lyx och pengar blev de hans värsta fiender. Den kejsare som retat upp pretorianerna satt inte längre säker på sin tron. 32 Världens Historia 1 2015

AV ESBEN MØNSTER-KJÆR t Rom/27 f.kr. En ny era inleds när Augustus tar makten i Rom. Han Italien styr riket i egenskap av kejsare Rom och bygger upp en maktapparat som ska förhindra att förstockade republikaner och giriga tronpretendenter växer sig farligt starka. dius som Roms nye kejsare. Tillsam mans med några kamrater förde han därefter sin härskare till gardets kasern där Claudius var i tryggt förvar. En grupp sammansvurna pretorianer hade röjt kejsaren ur vägen, och andra pretorianer hade utsett hans efterträd are. Hela Rom förstod att gardet hädan efter skulle vara en stark och farlig aktör i spelet om makten i staden. Tillträde förbjudet för militären Redan hundra år före Caligulas död, då Rom ännu var en republik, visste alla att soldater var farliga. Därför var armén förbjuden att närma sig staden. Endast efter stora fälttåg tilläts de segerrika legionärerna komma in genom portarna för att låta sig hyllas i ett triumftåg. Adelsmannen Gaius Octavianus be gick alltså ett grovt lagbrott då han år 43 f.kr. gick in i Rom med en legion och sin pretorianska kohort utan att be senaten om tillstånd. En pretoriansk ko hort var romarnas beteckning på ett personligt garde som vissa mäktiga män anlitade som livvakt. En pretor var en general eller ståthållare, och en ko hort var en militär enhet om 500 man senare växte den till 1 000. Octavianus hade all anledning att ge sig in i Rom med ett Claudius bad för sitt liv när pretorianer med dragna svärd hotade honom 43 f.kr. Till hans häpnad utnämnde de honom till kejsare. ART RENEWAL Världens Historia 1 2015 33 Print: anc Status: 815 - PDF PROCES Layout: ac Red.sek: emk D ödsstöten kom utan förvar ning. Caligula var på väg ut från en teater i Rom då en ung, beväpnad man kom fram till honom. Kej saren kände alla officerare i sitt pre torian garde, även tribunen Cassius Chae rea, och anade inte oråd. Med sin karaktäristiska, pipiga röst som Caligula ofta hånade frågade Chae rea vilket fältrop kejsaren hade valt ut för natten. Men den här januaridagen år 41 e.kr. brydde sig ingen om att vän ta på svaret. Plötsligt drog pretorianen sitt svärd och stack till. Den överrumpla de kejsaren kände hur den blanka kling an trängde in i halsen på honom, och såg samtidigt andra mordlystna officera re närma sig. Samtidigt som Caligula dog utanför teatern mördade en annan tribun hans hustru och dotter i palatset. Skriken väckte många pretorianer som inte var invigda i komplotten, och de rusade om kring utan att veta vem de jagade. Plöts ligt fick pretorianen Graton syn på ett par fötter som stack fram under ett dra peri. Han gjorde sig redo att döda, ryck te undan tyget och stod öga mot öga med Claudius, Caligulas farbror. Den avslöjade mannen var skräcksla gen och väntade bara på att bli dödad. Graton tvekade en sekund sedan bugade han sig spontant och hyllade Clau

ROMARRIKET anhängare. I extrema fall kostade de våldsamma upploppen människoliv. Strax före sin död år 14 e.kr. utökade Augustus pretoriangardet med tre stadskohorter som blev Roms poliskår. Cohortes urbanae rekryterades i Rom med omnejd, precis som pretorianerna. De fick lika omfattande privilegier, och centurionerna (officerarna) hämtades ur gardet. Stadskohorterna blev ordningsmakten i Rom, men pretoriangardet var fortfarande kejsarens vapen mot alla statsfiender. Under Augustus efterträdmanstarkt följe; år 43 f.kr. kämpade han mot andra om makten. Soldaterna var hans livförsäkring i en stad där framgångar ofta slutade med en kniv i ryggen. Samtidigt visade de många soldaterna hur mäktig Octavianus var. Under blodiga kamper på slagfälten, där hans pretorianska kohort deltog, krossade den ambitiöse mannen alla sina rivaler. År 31 f.kr. tog Octavianus sig namnet Augustus och grundade det romerska kejsardömet. Arméns legioner tilläts fortfarande inte komma in i staden, men hans privata livvakter var något helt annat. Roms nye härskare behövde män som kunde säkra hans grepp om makten. Gardet växte till nio kohorter och blev en permanent del av livet i huvudstaden. Pampar passade Augustus Augustus pretoriangarde var ingen elittrupp jämfört med arméns legioner. Den hade inga erfarna veteraner i leden och rekryterna fick samma utbildning som övriga romerska soldater. Pretorianernas främsta kvalifikation var lojalitet. Gardet bestod av män från staden Rom; de antogs vara mer lojala än romerska medborgare från provinserna. Samtidigt fick de många privilegier. Pretorianerna fick 50 procent mer i lön än CALIGULA Mynt var ett propagandaredskap för kejsarna. Caligula ville visa att pretorianerna lydde honom. legionärerna, var förpliktade till bara 16 års tjänstgöring i stället för de normala 25, och under de första åren hamnade gardet aldrig ens i strid. En liten grupp germanska legosoldater utgjorde den innersta kretsen kring kejsaren, men en kohort pretorianer fanns också alltid på vakt i palatset som Augustus byggde åt sig själv på Palatinen i Rom. Resten av pretorianerna tog hand om en mängd andra uppgifter i huvudstaden och i flera kringliggande städer. En viktig uppgift var att upprätthålla ordningen under stora offentliga tillställningar. Gladiatorkamper, hästkapplöpningar och till och med teaterföreställningar kunde urarta så till den milda grad att minsta provokation utlöste storslagsmål mellan de olika skådespelarnas CLAUDIUS Caligulas efterträdare var mer ödmjuk. På sina mynt fick Claudius skydd i gardets kasern. BPK/SCALA & BRIDGEMAN Roms kejsare fick betala med sitt liv om de inte skämde bort sitt livgarde med privilegier och pengar. BRIDGEMAN 34 Världens Historia 1 2015

are Tiberius skickades t.ex. en styrka till södra Italien år 24 e.kr. för att gripa en man som höll på att organisera ett slavuppror. Romarna levde i ständig skräck för att den stora slavbefolkningen skulle göra revolt. I det här fallet blev agitatorn effektivt stoppad; han var före detta pretorian och välkänd bland sina förföljare. Andra uppdrag utfördes mer i skymundan; gardet agerade även som hemlig polis och kejserliga lönnmördare. Reglerna gällde inte alla År 16 e.kr. anklagades en romare för att ha använt trolldom mot kejsaren. Rättegången sköts upp då han blev sjuk, men tills processen kunde återupptas bevakades han av pretorianerna. Hans hus var omringat av soldater, berättar historikern Tacitus. De förde ett kolossalt oväsen vid ingången, för att han skulle höra och se dem. Den anklagade insåg att domen var bestämd på förhand, och begick självmord. Därför slapp också kejsar Tiberius slutföra en tvivelaktig rättsprocess. Många liknande episoder, där misstänkta drevs till självmord eller till och med mördades av pretorianerna, förekommer i romerska skrifter. Vissa förräderiprocesser gick hela vägen genom rättssystemet, och här kunde pretorianerna agera domare. När gardet fick sin egen kasern strax utanför Rom år 23 e.kr. rymde det så kallade castra praetoria bland annat en domstol där åtalade fick sin sak prövad. Även döds domar verkställdes av pretorianerna innanför kasernens murar. Gardet hade alltså erfarenhet av att döda då en grupp officerare kom på idén att vända sina vapen mot kejsar Caligula. Gardet fick smak för makt De första gångerna en kejsare dog och hans titel skulle gå vidare såg pretoriangardet till att att maktskiftet gick fredligt till, utan blodiga maktstrider i Rom. Men med attentatet mot Caligula år 41 e.kr. var gardets roll som garant för lag och ordning över. Även om endast ett fåtal pretorianer varit invigda i mordplanerna, var de övriga kloka nog att ta tillfället i akt när kejsaren plötsligt var död och hans farbror Claudius fördes till gardets kasern. De hyllade omedelbart gästen som Roms nye kejsare, och Claudius som insåg att han lätt skulle kunna möta samma öde som sin företrädare lovade genast pretorianerna en stor summa pengar. Fyra kårer höll ordning i Rom Kejsarna hade flera olika styrkor i romarrikets huvudstad, men ingen av dem var stark nog att kunna utmana pretorianerna. Livvakterna var många och välbeväpnade, och endast en reguljär invasion från arméns legioner kunde bryta deras grepp om Rom. LIVGARDET Namn: Cohortes pretoriani Uppgift: Kejsarens garde i Rom och på slagfältet Antal: 4 500 man Utrustning: Hjälm, sköld, spjut och svärd. Starkare än alla andra enheter i Rom Namn: Vigiles Uppgift: Brandmän och nattväktare Antal: 7 000 man Utrustning: Yxa Ingick inte i Roms maktapparat ÖRNEN Varje kohort på 500 man hade en örn romarnas motsvarighet till en fana. Namn: Cohortes urbanae Uppgift: Roms poliskår Antal: 1 500 man Utrustning: Hjälm, sköld, spjut och svärd Leddes av före detta pretorianer INGEN RUSTNING Pretorianerna använde bara rustning när de var ute i krig. BRANDMÄNNEN POLISEN GERMANERNA Namn: Germani corporis custodes Uppgift: Kejsarens personliga livvakt Antal: 500 man Utrustning: Svärd AKG IMAGES SKÖLDEN Pretorianernas sköldar var runda, inte fyrkantiga som legionärernas. Upplöstes 69 e.kr. Print: anc Status: 815 - PDF PROCES Layout: ac Red.sek: emk Världens Historia 1 2015 35

ROMARRIKET ANDRE CARON/MQUETTES-HISTORIQUES Östra muren: 440 m Norra muren: 380 m När pretorianerna avslutat sin tjänstgöring fick de ett diplom som de kunde använda när de sökte nya, ansvarsfyllda jobb. ALAMY/IMAGESELECT Kasernen Roms nyckel Castra praetoria var pretorianernas befästa läger. Härifrån kunde de när som helst ta kontroll över staden och var själva skyddade mot angrepp. Pretoriangardet hade ingen fast adress när det bildades av kejsar Augustus år 31 f.kr. De nio kohorterna var inkvarterade på flera olika ställen i Rom och andra italienska städer. Femtio år senare samlade prefekten Lucius Sejanus, som var gardets chef, de utspridda enheterna i en kasern utanför Roms murar. Kejsar Tiberius hade flyttat till ön Capri och i hans frånvaro tog Sejanus kontrollen över Rom. Prefekten lät bygga det befästa castra praetoria för att kunna använda gardet som ett ständigt hot mot sina talrika fiender. Tidigare hade banden mellan de skilda pretoriankohorterna varit svaga, men i Han var den förste kejsaren som köpte soldaternas lydnad med pengar, skrev den romerske historikern Suetonius knappt hundra år senare. Dagen efter mordet kom även stadskohorterna och brandkåren vigiles för att svära Claudius sin trohet. De hoppades också bli belönade för sin lojalitet. Pretorianerna hade lyckats utse den nye regenten över världens mäktigaste rike, och Caligulas 500 m Tibern STADSKOHORTERNAS KASERN CAPITOLIUM AVENTINEN PALATINEN COLOSSEUM CIRKUS MAXIMUS ROMS MURAR År 271 e.kr. hade Rom vuxit ända ut till pretorianernas kasern, som blev en del av kejsar Aurelianus nya stadsmur. den nya kasernen blev de till en enda enhet som var stark nog att påverka maktspelet i Rom. I pretorianernas kasern huserade även stadskohorterna tills de fick sitt eget läger, castra urbana, omkring år 275 e.kr. Det låg mitt inne i staden och var inte omgivet av tjocka murar. Stadsmur plötsliga död hade gjort dem fruktade och mycket rika. Pretorianerna trivdes mycket bra i rollen som kejsarmakare i Rom, och knappt 30 år senare skulle de komma att överträffa sig själva. Kaos fick Rom att stanna Romarriket plågades av permanent kaos i samhällstoppen, men fyrkejsaråret 69 e.kr. blev alldeles extraordinärt. I början N av året regerade Galba, efter att legioner från Spanien tågat mot Rom och installerat honom på tronen. Den nye kejsaren trodde att stödet från soldaterna var tillräckligt, och gjorde ingenting för att hålla sig på god fot med pretorianerna. Det kom som en total överraskning när de dödade honom. Galba efterträddes av Otho, som hade lovat att gardet hädanefter skulle få välja sin ledare själv. Men den nye kejsaren hade knappt hunnit inta tronen förrän det ryktades att legioner från Germanien marscherade mot Rom med en annan kejsarkandidat, Vitellius. Pretorianerna gick ut i strid och mötte fienden i ett antal brutala slag. Men fienden var för stark, och när Otho insåg att allt var förlorat begick han självmord. Vissa pretorianer gjorde likadant, de övriga kapitulerade. Vitellius tänkte inte omge sig med ett garde fullt av fiender. Därför kastade han ut alla de gamla pretorianerna och anlitade legionärer i deras ställe. Men de nyutnämnda gardessoldaterna fick inte njuta av det ljuva livet i Rom särskilt länge. Fältherren Vespasianus ville nämligen gärna bli kejsare och han visste vem hans officerare skulle anlita innan han tågade mot Rom. De skulle locka gamla pretorianer, som avskydde Vitellius, med löften om att få återvända till militärtjänsten, skrev Tacitus. De f.d. gardessoldaterna var med när de båda rivalernas arméer drabbade samman i ett kaotiskt slag vid Cremona. När Vespasianus linje vacklade under fiendens angrepp, skickades ex-pretorianerna fram och de lyckades bromsa Vitellius framryckning. Där är era örnar och vapen, nederlag betyder döden, ropade Vespasianus härförare enligt Tacitus. Hela hären stor 36 Världens Historia 1 2015

made framåt och vann slaget. Några dagar senare greps Vitellius i Rom och dödades. Pretoriangardet hade fått sin hämnd, och när fyrkejsaråret 69 e.kr. gick mot sitt slut hade den gamla ordningen återupprättats. Imperiet gick på auktion Pretorianerna hade visat sig vara en slagkraftig styrka år 69 e.kr. och förvandlingen från palatsväktare till elitkår fortsatte under de krigiska kejsare som styrde Rom från slutet av århundradet. Gardet var t.ex. med när dakernas land i nuvarande Rumänien erövrades år 105 e.kr. Men pretorianernas nya roll innebar inte att de slutade lägga sig i de oändliga intrigerna i Rom. Gardet överträffade sig självt år 193. Kejsartiteln var ledig och pretorianerna gav den till Pertinax, men i stället för att belöna dem rikligt försökte han införa en strikt disciplin bland sina livvakter. Efter knappt tre månader vid makten fick kejsaren besök utanför palatset av 300 rasande pretorianer. Enligt det romerska verket Historia Augusta gick Pertinax ut för att möta dem och försökte lugna dem med ett långt och allvarligt tal. Som svar fick han ett kastspjut i bröstet. När nyheten om Pertinax död nått ut, begav sig den ambitiöse romaren Julia Gardeschef tog plats på maktens tinnar Kejsar Augustus ledde själv sitt garde när det bildades år 27 f.kr. Inte förrän 30 år senare vågade han lämna över ansvaret uppdelat på två prefekter för att de skulle hålla varandra i schack. De följande prefekterna skaffade sig allt mer inflytande. De tog kontrollen över Roms brandkår, skaffa- nus till pretorianernas kasern för att skaffa sig stöd i sitt försök att bli kejsare. När han kom dit insåg han att en annan man redan var där i samma ärende. Julianus ropade att han skulle ge pretorianerna allt de önskade, och att hans kistor var proppfulla med guld och silver, berättar romaren Herodianus. Det löftet kunde gardet inte motstå. De släppte in Julianus, hyllade honom som kejsare och slängde ut hans rival. Auktionen blev emellertid upptakten till ett brutalt inbördeskrig, och innan år 193 var slut hade Rom bytt härskare fem gånger. Pretorianerna fick betala sin del av notan för det långvariga kaoset. Rekryteringen ändrades så att det inte längre bara var staden Roms invånare som fick tjänstgöra i den prestigefyllda de sig rätten att döma i fall som rörde statens säkerhet och tog slutligen kommandot över alla trupper i Italien. Även efter att gardet lagts ned år 312 e.kr. fortsatte prefekterna att utöka sin makt. Efter det var en pretorian prefekt en högt uppsatt kejserlig ämbetsman med ansvar för ett antal romerska provinser. truppen. Hädanefter skulle pretorianerna vara erfarna soldater ur legionerna. Det gjorde dock inte att kejsaren fick mer lojala livvakter. Opålitliga in i det sista Under hela pretoriangardets historia var kåren omöjlig att reformera. Oavsett vilka straff och förändringar kejsarna försökte med, förblev gardet ett dödligt hot mot den man som var beroende av pretorianerna som sina livvakter. Gardet förblev kejsarnas värsta fiende i 250 år, ända tills Konstantin besegrade vaktstyrkan utanför Rom och avskaffade resterna av gardet år 312. Vid det laget hade pretorianerna befäst sitt rykte som historiens mest opålitliga livvaktsstyrka. Print: anc Status: 815 - PDF PROCES Layout: ac Red.sek: emk GARDET DOG I STRID Pretorianerna gick under i slaget vid Pons Mulvius år 312 e.kr. De ingick i Maxentius armé som korsade floden Tibern för att besegra rivalen Konstantin I, men tvingades i stället att retirera. Deras flykt tillbaka över en smal pontonbro utvecklades till ett blodbad. Läs mer Sandra Bingham: The Pretorian Guard, I.B. Tauris, 2013 Boris Rankov: The Pretorian Guard, Osprey, 1994 AKG IMAGES KONSTANTINS KAVALLERI PRETORIANERNA Världens Historia 1 2015 37