Svar på motion från Catarina Engström (MP) Ökad kvalitet på läkemedelsbehandling hos flera patienter med multimedicinering (LiÖ 2012-479) Motionären föreslår att ge landstingsstyrelsen i uppdrag att utreda hur läkemedelsarbetet kan struktureras om så att fler patienter, i alla åldersgrupper, som använder många läkemedel kan få genomgång av sina läkemedel. Läkemedelsgenomgångar används främst för att öka patientsäkerhet och kvalitet vid långvarig läkemedelsbehandling. Metoden kan bland annat förhindra att patienter tar läkemedel som de inte längre behöver, är olämpliga för äldre, påverkar negativt eller orsakar biverkningar. Viktigt är dock att det är kvaliteten på läkemedelsbehandling som blir målsättningen, tillsammans med patientsäkerheten. Flera vetenskapliga studier har genomfört utvärdering av läkemedelsgenomgångar, och resultaten är inte entydiga. Många utvärderingar ger vid handen att efter 6-12 månaders uppföljning har många patienter återfått sina tidigare läkemedel, dvs det gick inte att undvara dem. Det kan inte nog betonas att det primära syftet med läkemedelsgenomgångar inte är att reducera antalet läkemedel, utan skapa en bättre hälsa och kvalitet i behandlingen för patienten. Viktig att notera är att det i debatten ofta citerade siffrorna gällande andel patienter som läggs in på sjukhus pga biverkningar av läkemedel, inte gäller modern svensk sjukvård. Siffrorna upprepas dock ofta och betraktas därmed lätt som sanna. Siffrorna gällande andel inlagda patienter på akutmedicinsk vårdavdelning och särskilda åldersgrupper brukar uppskattas till cirka 12-15 % och är i sig alldeles för högt. Detta motiverar till olika åtgärder. Landstinget i Östergötland har haft och har flera arbeten igång gällande läkemedel och äldre, utöver den SKL-baserade överenskommelsen. Patientsäkerhetsenheten har tillsammans med Läkemedelskommittèn, Klinisk farmakologi och Läkemedelsgruppen startat ett projekt kring läkemedelsberättelser. Projektet säker hemgång är en del i detta. I januari 2013 startade en pilot kring dokumentation av läkemedelsberättelse. Piloten är ett av stegen i ett länsövergripande arbete med att införa läkemedelsgenomgång och läkemedelsberättelse i LiÖ. I början av januari 2013 lades därför ett antal nya sökord in i Cosmic samt två nya blanketter i aktuella mallar. Under april sker en utvärdering för att eventuellt justera riktlinjerna innan ett breddinförande, som är tänkt att starta under hösten 2013, det berör då alla vårdformer. I den nya författningen definieras begreppet läkemedelsgenomgång, enkel och fördjupad, samt läkemedelsberättelse. Informationsmateriel har tagits fram och presenterats för samtliga verksamhetschefer i länet. I landstingets organisation ligger ansvaret för att verkställa den nya författningen hos verksamhetscheferna och det framtagna materialet utgör ett stöd och manar till ett likvärdigt genomförande, dock med hänsyn taget till de olika verksamheternas förutsättningar. Förutom arbetet med ovanstående riktlinjer har läkemedelsgruppen utvecklat nya rapportverktyg. Dessa rapporter visar individdata på uthämtade läkemedel enligt Socialstyrelsen klassade som olämpliga till äldre. Dessa rapportverktyg gör det möjligt att följa upp hur många individer som under en viss tidsperiod hämtat ut dessa läkemedel på en viss vårdcentral eller för hela länet. Landstingsfullmäktige föreslås med hänvisning till ovanstående besluta: att anse motionen besvarad
Svar på motion från David Ergül (S) Inrätta ett integrationsutskott (LiÖ 2012-3054) Motionären vill föreslå landstingsfullmäktige att återinrätta det integrationsutskott som tillkom under perioden hösten 2003 till och med hösten 2005. Han menar på att det skulle ytterligare stärka landstingets arbete och kunskaper om integrationsfrågor. Utskottet hade i sina direktiv valt att fokusera sitt arbete på att: Undersöka hur östgötar med invandrarbakgrund nyttjar och bemöts i hälso- och sjukvården Undersöka om östgötar med invandrarbakgrund får en vård som utifrån behoven är likvärdig med den som andra östgötar får Belysa skillnader i hälsa avseende etnicitet och genus Föreslå åtgärder för att minska hälsoskillnader Vi håller med motionären om att dessa frågor är viktiga. Vi har därför integrerat mycket av det arbete som utskottet tidigare varit ansvarig för i ordinarie verksamhet. Likväl har vi följt de rekommendationer som presenterades i slutrapporten En mer hälsofrämjande integration under landstingsfullmäktige i oktober 2005. Dessa rekommendationer borde motionären vara väl medveten om eftersom han själv satt i integrationsutskottet då. Bland rekommendationerna fanns följande förslag till åtgärder: 1. Stärka integrationsperspektivet i styrningen av landstinget 2. Stärka integrationsperspektivet i hälso- och sjukvårdsnämndens behovs- och uppdragsprocess 3. Vidareutveckla landstingets arbete för mångfald 4. Förbättra information, kvalitet, tillgänglighet och bemötande 5. Förbättra hälsoundersökningen för asylsökande och andra nyanlända 6. Vidareutveckla den politiska beredningen av integrationsfrågorna Under samma landstingsfullmäktige i oktober 2005 beslutade man om att uppdra till landstingsstyrelsen och hälso- och sjukvårdsnämnden att inarbeta utskottets förslag i respektive styrkort och att en rapport skulle lämnas till landstingsfullmäktige i juni 2007. Dessa yrkanden hade motionären David Ergül själv lagt. I lägesrapporten (LiÖ 2005-683) som godkändes på landstingsstyrelsen den 30 oktober 2007 skriver man att inom landstingets verksamheter pågår det inom flera områden aktiviteter som på olika sätt stödjer integrationsutskottets rekommendationer. De rekommendationer som omfattade landstinget som aktör i det länsgemensamma arbetet beslutades främst utvecklas inom ramen för projektet Introduktion för nyanlända i Östergötland till vars genomförande styrelsen anslog 1 150 000 kr för 2007 respektive 2008. I lägesrapporten (LiÖ 2005-683) finns således en omfattande beskrivning av de åtgärder landstinget har tagit. Vi hänvisar till rapporten för en detaljerad beskrivning. Idag sker arbetet fortlöpande för att stärka integrationsperspektivet. I vår antagna treårsbudget 2013-2015 markerar vi att Landstinget ska med sin verksamhet bidra till en utveckling som förbättrar hälsan för alla östgötar oavsett ålder, kön, könsidentitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning, religion, etnisk tillhörighet, geografisk bostadsort och socioekonomiska förutsättningar. Exempelvis, på landstingsstyrelsen den 28 augusti 2012, ställde man sig bakom överenskommelsen om Etablering i utveckling 2015 och avsiktsförklaringen för mottagande av ensamkommande barn.
Etablering i utveckling 2015 är en regional överenskommelse om utveckling för nyanländas etablering i Östergötland. Överenskommelsen ska bidra till att utveckla och skapa effektiva insatser för nyanlända kvinnors och mäns etablering på arbetsmarknaden och i samhället och sträcker sig över 2012 2015. Avsiktsförklaringen för ensamkommande barn avser att utveckla samarbetet med mottagandet av asylsökande barn och barn med permanent uppehållstillstånd i Östergötland. Landshövdingens Integrationsråd är ledningsgrupp för den regionala samverkan. I överenskommelsen och i avsiktsförklaringen lyfts vikten av att samverka kring hälsoundersökningar för nyanlända vuxna och barn. Hälsoundersökningar är viktiga i syfte att förebygga ohälsa och upptäcka sjukdomar samt för den nyanländes etablering i samhället. Dessutom presenterade man under Beredningen för behovsstyrning rapporten Jämlik vård utrikes födda den 6 februari 2012. Arbetsgruppen som utgjordes av tjänsteman Christoffer Martinelle, Lilian Ralphsson verksamhetschef vid FMC, Emira Hasanov samordnare för hälsokommunikatörerna FMC samt Anders Ehinger STI-samordnare folkhälsocentrum undersökte bl.a. antalet asylsökandes, antalet utrikes födda och dess ursprungsland, hälsan hos utrikes födda, skillnader i livsstil, hälsan hos kvinnor respektive män och upplevelsen av hälsooch sjukvården i Östergötland. Tidigare rapporter om jämlik vård utkom senast november 2010, vilken var en uppföljning av LiÖs behovsanalys (O)jämlik vård och hälsa från 2009. När det gäller våra medarbetare har vi ett framgångsrikt exempel på Utbildningsmottagningen på Vårdcentralen Skäggetorp som introducerar utländska läkare till den svenska vården. Det finns fem platser på utbildningsmottagningen och de erbjuds till färdigutbildade läkare från andra länder. Medan de får introduktion till den svenska vården genom handledning tar de också hand om patienter på Vårdcentralen Skäggetorp. Det är en lösning som kombinerar integrationsperspektivet samtidigt som det löser läkarbristen. Det här är trots allt bara ett axplock av allt det arbete som pågår i landstinget på integrationssidan. Vi tror därför inte att ett återrättande av ett integrationsutskott skulle tillföra något nytt i sammanhanget. Det var även integrationsutskottets mening att arbetet skulle integreras i den ordinarie verksamheten, vilket det har gjort. Landstingsfullmäktige föreslås med hänvisning till ovanstående a t t avslå motionen.
Svar på motion från Joakim Pripp (SD) Öppna en blodtapp i centrala Norrköping (LiÖ 2012-3858) Motionären föreslår i sin motion att landstingsfullmäktige beslutar att öppna en blodtapp i centrala Norrköping. Den centralt belägna blodtapp som öppnades i Linköping i september 2011 har fungerat över förväntan. Bedömningen är att en liknande satsning i Norrköping med tiden också skulle ge mycket gott resultat. Därför kan förslaget i motionen i princip stödjas, men det är viktigt att ordentligt analysera konsekvenserna. För det första är utgångsläget och förutsättningarna mycket olika. När blodtappen flyttade från Universitetssjukhuset till centrala Linköping fanns ca 7 500 registrerade blodgivare i Linköping. Motsvarande antal blodgivare i Norrköping är ca 2 500. Det är inte ett tillräckligt stort antal för att fylla en tapplokal fem dagar i veckan med givare (sex dagar vid lördagsöppet). Att arbeta upp ett tillräckligt givarunderlag kan förväntas ta flera år, även om tillströmningen av nya givare skulle vara lika god som på blodtappen i Linköping. Lokalens läge är avgörande. Den måste vara central och väl synlig vilket innebär att hyreskostnaden kan förväntas vara hög. Vidare tillkommer kostnader för anpassning av lokalen till de krav som finns för blodcentralsverksamhet. För ett år sedan investerades i en ny miniblodbuss som åker till 10 platser runt om i Norrköping, inklusive Vrinnevisjukhuset, två dagar i veckan. Om bussen skulle tas bort och ersättas med en fast lokal kommer troligen flera givare att förloras, för vilka centrala Norrköping inte utgör ett bra alternativ. Innan dessa förlorade blodgivare är ersatta med nya, måste man räkna med att köpa in blod från andra landsting för att klara efterfrågan. Även om man förutsätter att avskrivningskostnader och drift av bussen är ungefär desamma som lokalkostnaderna blir det i och med det ändå en ny kostnad. Om istället blodgivningskapaciteten utökas, d.v.s. miniblodbussen finns kvar i trafik samtidigt som en ny lokal öppnas, tillkommer inte bara lokalens kostnader utan även kostnader för utökning av personal (ca 5 personer), eftersom det i nuläget inte finns tillräckligt med personal att bemanna både buss och lokal. I dagsläget kan Östergötland betraktas som självförsörjande på blodprodukter, men med mycket små marginaler. Efterfrågan på blodprodukter har varit tämligen oförändrad i Östergötland de senaste åren. Skulle efterfrågan däremot öka har vi för närvarande ingen kapacitet att möta upp mot detta. Antalet aktiva blodgivare minskar stadigt och trots ökande nyrekryteringar räcker de inte för att ersätta de som slutar. Av den anledningen blir det troligen på sikt trots allt nödvändigt att lägga resurser på ökad tillgänglighet för blodgivning i Norrköping. En centralt belägen blodtapp skulle då vara ett mycket bra alternativ. Landstingsfullmäktige föreslås med hänvisning till ovanstående besluta a t t a t t uppdra till hälso- och sjukvårdsnämnden att, när verksamheten bedömer att behov finns, initiera öppnande av centralt belägen blodtapp i Norrköping, samt därmed bifalla motionen.
Svar på motion från Joakim Pripp (SD) Garanterad tillgång till berättigad utredning och symptomlindrande behandling för Alzheimerpatienter (LiÖ 2012-3859) Motionärerna föreslår i sin motion att Landstingsfullmäktige beslutar att potentiella Alzheimerpatienter skall ges möjlighet till utredning och vid behov tillgång till symptomlindrande behandling. Det motionären föreslår är redan pågående praxis inom sjukvården i landstinget i Östergötland. För att skapa struktur i omhändertagandet inom sjukvården finns inom LiÖ ett Vårdprogram för basal kognitiv utredning, detta återfinns på en intern landstingssida. Den basala utredningen skiljer sig inte mellan de olika varianterna av demenssjukdom. Primärvården har uppdraget att göra de basala demensutredningarna och även en utvidgad utredning om så behövs. Man erbjuder vid vårdcentralen utredning till alla personer som söker för nedsatt minne och det händer också att sjukvårdspersonalen uppmärksammar problemet och tar upp frågan i samband med andra medicinska frågeställningar. All utredning måste ske frivilligt, på patientens önskan och med patientens medverkan. På alla vårdcentraler finns personal med kompetens att göra de basala utredningarna och de metoder som motionären nämner ingår i den utredningen. Det finns ingen referens till den siffra som motionären framför, att 70% av demenssjuka inte skulle erbjudas utredning, varför den är svår att bedöma och bemöta. Om en person inte är utredd, så kan man ju inte heller veta om han/hon bär på sjukdomen. Kan man inom primärvården inte komma fram till diagnos finns möjlighet till ytterligare fördjupad utredning vid våra sjukhus. Om utredningen påvisar en behandlingsbar demens erbjuds läkemedelsbehandling enligt de rekommendationer som finns. Patienterna följs sedan upp enligt det vårdprogram som finns. Landstingsfullmäktige föreslås med hänvisning till ovanstående besluta a t t anse motionen besvarad
Svar på motion från Joakim Pripp (SD) Förbättra färdtjänsten i Östergötland (LiÖ 2012-3861) Motionens innehåll och rubricering ger anledning att inledningsvis klargöra en del relevanta begrepp. Färdtjänst är ett kommunalt ansvar som regleras av en särskild lag. I Östergötland finns även en särskild form av kollektivtrafik, som benämns länsfärdtjänst. Medan den kommunala färdtjänsten avser resor med särskilt anpassade fordon inom respektive kommun och med regler som varje kommun lägger fast, är länsfärdtjänsten en verksamhet med tidtabell- och linjelagd trafik med särskilt anpassade fordon. Länsfärdtjänsten hanterar kommungränsöverskridande resor över hela länet. Landstinget svarar för länsfärdtjänsten genom AB Östgötatrafiken. Gällande lagstiftning medger inte att kommunal och länsfärdtjänst kan användas för resor till och från sjukvård. I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) finns särskilda bestämmelser som gör det möjligt för landstinget att ersätta patienter för merkostnader de haft för resor till och från vården. HSL ger landstingen frihet att själva utforma regler för sjukresor och sjukreseersättning. Eftersom motionären, dels motionerar i landstinget, dels i sin problembeskrivning helt och hållet tar exempel från vården, utgår nedanstående kommentarer från att det är sjukresor som avses. Det förtjänar att påpekas att landstingets regler för sjukresor och sjukreseersättning, med stöd av beslut i landstingsstyrelsen hösten 2012, just nu är föremål för en genomgripande översyn. Idag gäller att en sjukresa genomförs från och till vårdinrättningens entré, från och till fastighetens entré, där patienten är bosatt. I det förslag som nu håller på utarbetas bibehålls denna huvudregel, men det ska vara möjligt att ge en utökad service om den enskilde har ett uttalat behov av att exempelvis bli följd till sin lägenhetsdörr. Sjukreseverksamheten kommer framgent, vad gäller beställning av resor, att vara samordnad med den regionala beställningscentralen för länsfärdtjänst. I det förfrågningsunderlag som nu är ute i samband med upphandlingen, har det föreskrivits att beställningscentralen ska vara geografiskt lokaliserad i Östergötland. Vad i övrigt gäller god lokalkännedom får tillskrivas yrkeskompetens och tillgängligt tekniskt stöd. Redan idag får chaufförerna kontinuerligt utbildning om hur man bemöter personer med olika typer av funktionsnedsättningar. I den pågående transportörsupphandlingen tydliggörs dessa utbildningskrav ytterligare. När det slutligen gäller hur landstinget i Uppsala län organiserar sin sjukreseverksamhet, så framgår det av tillgängliga dokument att den i väsentliga avseenden liknar den som bedrivs i Östergötland. Patienten är hänvisad till en viss beställningscentral, förutsätts samåka med andra osv. Motionären avser antagligen en modell för kommunal färdtjänst i Uppsala kommun. Landstingsfullmäktige föreslås med hänvisning till ovanstående besluta a t t avslå motionen.
Svar på motion från Sara Frank (V) Även landsbygdsbarn ska ha rätt till gruppresor (LiÖ 2012-3900) Motionären anser att nuvarande villkor för gruppresor ej gynnar alla barn i Östergötland. Man menar att villkoren ej är likvärdiga, att många grundskolor på vår landsbygd ej kan utnyttja denna tjänst. Motionären vill slutligen föreslå trafiknämnden att se över och förändra villkoren för Gruppresa inom Länstrafiken för att skapa likvärdiga möjligheter. Landstinget i Östergötland beställer länets trafik av sitt ägda trafikbolag Östgötatrafiken. För att genomföra en klassresa med klassbiljett (fd kulturkortet) har Östgötatrafiken formulerat samma villkor till alla, oavsett skola i länet. Alla skolklasser kan alltså genomföra gruppresor med klassbiljett. För dessa resor gäller följande: Gruppen måste anmälas via Östgötatrafikens webbplats minst 5 vardagar innan resan (http://gruppresa.ostgotatrafiken.se/ ). Maximalt 25 personer per avgång och tur, varav 4 vuxna. Övriga får betala ordinarie pris för resan. Betalning sker då med reskassa, eget månadskort eller betal-/kreditkort. Endast en klassbiljett per grupp och tur. Om fler ska resa måste gruppen dela upp sig på fler avgångar eller betala ordinarie biljettpriser för alla utöver 25 personer. Resa med klassbiljett kan endast ske mellan kl 08.15 och 16.00. Klassbiljett gäller till och med årskurs 9. Motivet till ovanstående regler är i grunden att minimera risken att bussen eller spårvagnen blir så full att några i gruppen lämnas kvar på hållplatsen. Genom föranmälan kan Östgötatrafiken även styra grupperna så att man antingen kan beställa en extrabuss eller be att någon av grupperna flyttar sin avgång så att alla kan åka med, om flera har anmält sig till samma avgång. Anledningen till att dessa gruppresor är begränsade till 25 personer per grupp och till att gälla mellan kl 8.15 och 16.00 är dels för att vi ska kunna hålla ett lågt pris på klassbiljetten och dels för att Östgötatrafiken kan utnyttja tomma platser i bussarna. Under rusningstid är bussarna ofta fulla och i en del fall nästan överfulla. Om det skulle bli många fler grupper under rusningstid skulle man få beställa fler bussar och spårvagnar till stora kostnader. Det är dock alltid möjligt att åka när man vill med grupper, men då får man betala ordinarie priser. Ett bifall till motionen innebär att landstingets kostnader för kollektivtrafiken ökar då bolaget inte självt kan bära ytterligare kostnader. Villkoren är således likvärdiga för alla skolklasser i länet. Dessutom är utbudet av länets kulturaktiviteter så pass varierande med olika öppettider att det inte är en omöjlighet att hitta en kulturaktivitet som skulle passa tidsramen 8.15 och 16.00. Landstingsfullmäktige föreslås med hänvisning till ovanstående besluta a t t avslå motionen.
Svar på medborgarförslag från Silva Karlsson Möjlighet att arbeta vidare efter fyllda 67 år (LiÖ 2012-496) Silva Karlsson har inkommit med ett medborgarförslag där hon föreslår att Landstinget i Östergötland tar vara på äldre personals kompetens och erfarenheter genom att erbjuda timvikariat på fasta scheman med lämplig tjänstgöringsgrad till personal som fyllt 67 år. Det är en tanke som är lätt att sympatisera med, det är av oerhörd stor vikt att kunna ta tillvara på äldre medarbetares kompetens inför framtidens utmaningar. Men det gör Landstinget i Östergötland redan idag, då det är både önskvärt och möjligt. Sedan 2003 har arbetstagare laglig rätt att fortsätta arbeta fram till fyllda 67 år men har enligt lagen om anställningsskydd en avgångsskyldighet vid fyllda 67 år. För medarbetare inom Landstinget i Östergötland som önskar fortsätta arbeta efter fyllda 67 år görs ett ställningstagande utifrån varje enskilt fall. Faktorer som beaktas är verksamhetens behov och arbetsgivarens intresse att ta tillvara kompetens och erfarenhet samt medarbetarens individuella förutsättningar. I de fall man kommer överens om fortsatt arbete görs en omreglering av anställningsavtalet till att i stället gälla för viss tid. Då cirka en tredjedel av i landstinget nu verksamma medarbetare förväntas uppnå pensionsålder under kommande tioårsperiod är åtgärder som syftar till att uppmuntra medarbetare att förlänga arbetslivet mycket betydelsefulla. En stigande andel medarbetare nyttjar möjligheten att arbeta till 67 år och därefter kvarstå i ordinarie arbetsuppgifter. I februari 2012 var 24 av landstingets medarbetare över 67 år och i februari 2013 var antalet 32 stycken. Dessa medarbetare arbetar främst med sina tidigare arbetsuppgifter, i vissa fall med anpassningar i fråga om innehåll och omfattning. För landstingets kompetensförsörjning är detta mycket värdefullt. Frågor kopplade till generationsväxling och pensioner har sin givna plats i arbetet med landstingets stärkta attraktivitet och kompetensförsörjning. Landstinget har med start 2010 satsat på pensionsrådgivning för att informera om tjänstepensionsförmåner samtidigt som medarbetare får hjälp att förstå pensionens olika delar och hur de kan påverka sin ekonomi, bland annat genom val av pensionstidpunkt, när de går i pension. Drygt 2 500 medarbetare har deltagit i nämnda aktivitet. I april 2013 lämnar pensionsåldersutredningen sitt slutbetänkande till regeringen. Slutbetänkandet kommer att innehålla utredningens förslag till åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern. I avvaktan på detta är vår ambition att så långt det är möjligt ta tillvara på äldre medarbetares kompetens och erfarenhet. Landstingsfullmäktige föreslås därmed med hänvisning till ovanstående besluta a t t anse medborgarförslaget besvarat.
Svar på medborgarförslag från Anna Tjäder Att landstinget utreder möjligheten att inrätta en specialiserad stressmottagning. (LiÖ 2012-2095) Anna Tjäder har inkommit med ett medborgarförslag där hon föreslår Landstinget i Östergötland att utreda möjligheten att inrätta en specialiserad stressmottagning i Linköping där man kombinerar KBT/ACT behandlingar med Grön Rehab. Idag erbjuder Landstinget i Östergötland behandling för stressrelaterade problem huvudsakligen på länets vårdcentraler och inom Närsjukvårdens rehabiliteringsenheter. Vårdcentralerna har i sitt uppdrag att utifrån ett hälsofrämjande förhållningssätt erbjuda rådgivning, bedömning, utredning, behandling och uppföljning inom alla typer av fysiska och psykiska sjukdomar, skador och upplevda besvär, som inte kräver sjukhusets medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens. För att behandla stressproblematik erbjuds bland annat motion, sjukgymnastik, samtalsterapi och stresshantering. Behandling och rehabilitering anpassas efter vilka besvär man har, men vanligt är att patienten erbjuds kognitiv beteendeterapi eller, när så är lämpligt, multimodal rehabilitering. På Lasarettet i Motala finns stresshanteringsgrupper som patienter kan delta i efter remittering från läkare. Behandlingen sker i grupp och omfattar 17 tillfällen, två timmar/gång. Behandlingen består av stressteori, kroppsliga övningar, beteendeterapi samt hemuppgifter att träna mellan behandlingstillfällena. Målet med behandlingen är att ge deltagarna verktyg att få balans i vardagen och att kunna hantera yttre och inre stressfaktorer. I Hälso- och sjukvårdsnämndens verksamhetsplan för 2013 finns beslutat att hälso- och sjukvården ska prova att införa kulturaktiviteter som ett verktyg i det hälsofrämjande arbetet. Under 2012 har ett projekt, Kultur och hälsa i Östergötland, drivits av Folkhälsocentrum. Erfarenheterna från projektet visar att Må bra med kultur, som ett hälsofrämjande verktyg, är ett framgångsrikt koncept och som nu blir ordinarie verksamhet i vården i Östergötland. Definitionen av kultur som används är Statens Folkhälsoinstituts och den innefattar eget skapande och konstnärliga uttryck samt natur och miljö. Under 2013 kommer serier av kulturaktiviteter i denna vida bemärkelse att erbjudas för patienter med lättare psykisk ohälsa. Det finns givetvis möjligheter att kombinera olika behandlingsinsatser i de fall det är lämpligt, t ex KBT-behandling och Må bra med kultur. Landstinget i Östergötland följer med intresse den behandlingsforskning som bedrivs vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm. På liknande sätt följer vi de erfarenheter och kunskaper om Grön Rehab som erhålls i de olika projekt som pågår i några landsting/regioner. Folkhälsocentrum har ett särskilt uppdrag att följa den kunskapsuppbyggnad som pågår i landet inom detta område. Landstingsstyrelsen föreslår därför landstingsfullmäktige besluta: a t t a t t uppdra till hälso- och sjukvårdsnämnden att utreda möjligheten att inrätta en specialiserad stressmottagning. därmed bifalla medborgarförslaget
Motivering: Med tanke på hur omfattande frågan om stressproblematik är och hur den påverkar invidid och samhälle, är det befogat att titta närmare på om det inte borde finnas en specialiserad del av den offentliga vårdapparaten som enbart är fokuserad på stress och stressforskning. Det är min utgångspunkt. Det är viktigt, tycker jag, att det ska ske inom ramen för den offentliga vården och inte kosta individen mer än patientavgiften. Jag har inte kunnat se att det någonstans inom den offentliga vården i Östergötland erbjuds mer omfattande hjälp vid t.ex. utmattningssyndrom. Rehabiliteringsrådets rekommendationer är enligt SOU2011:15 att behandlingsformer ska vara multimodala, starta inte senare än 2 månader in i sjukskrivningsperioder och involvera arbetsplatsen. Frågan om vetenskaplig evidens diskuteras helt rättmätigt när man ska avgöra var man ska lägga skattepengar. Problemet, som jag upplever det, är att man inte definierat begreppet evidens. Klinisk erfarenhet fungerar som jag förstått det som evidens och om en verksamhet visar positiva resultat kan man dra slutsatsen att verksamheten fungerar. Grön Rehab har mycket klinisk evidens och man har lyckats få människor tillbaka till jobb/studier (se utvärdering projekt Grön Rehab ISM-häfte 3). Det finns även mycket både internationellt och nationellt material som visar detta. Mitt förslag är att människor som lider av allvarliga stressproblem där inte den kuratorshjälp som finns tillgänglig är tillräcklig, via vårdcentralen ska kunna komma åtnjutande av ett speciellt stressprogram. Grön Rehab programmet. Visionen för verksamheten på Stressmottagningen i Linköping är baserad på Stiftelsen Stressmottagningen, Stockholm (www.stressmottagningen.nu) och på verksamheten på Grön Rehab i bl.a. Västra Götalandsområdet (http://epi.vgregion.se/sv/grona-rehab/). Hur exakt arbetet i Östergötland ska utformas beror dels på respektive kommuns fysiska resurser i form av parker, kommunägda trädgårdar och naturområden och dels storleken på kommunen, en stor kommun kan förväntas ha större resurser och erbjuda mer än en mindre. Forskningskopplingen skulle kunna ha fokus på hur man kombinerar de här två typerna av resurser i förebyggande stresshantering och rehabilitering. En grundläggande tanke är ju att människan måste kunna få bli frisk på sitt individuella sätt. Mitt förslag är därför: se ovan.
Svar på medborgarförslag från Kenneth Holmberg Öppna en miniblodcentral i centrala Norrköping (LiÖ 2012-3793) Förslagsställaren föreslår att landstingsfullmäktige beslutar att öppna en miniblodcentral i centrala Norrköping, samt att locka nya blodgivare med fri (kostnadsfri) sjukvård. Den centralt belägna blodtapp som öppnades i Linköping i september 2011 har fungerat över förväntan. Bedömningen är att en liknande satsning i Norrköping med tiden också skulle ge mycket gott resultat. Därför kan förslaget i motionen i princip stödjas, men det är viktigt att ordentligt analysera konsekvenserna. För det första är utgångsläget och förutsättningarna mycket olika. När blodtappen flyttade från Universitetssjukhuset till centrala Linköping fanns ca 7 500 registrerade blodgivare i Linköping. Motsvarande antal blodgivare i Norrköping är ca 2 500. Det är inte ett tillräckligt stort antal för att fylla en tapplokal fem dagar i veckan med givare (sex dagar vid lördagsöppet). Att arbeta upp ett tillräckligt givarunderlag kan förväntas ta flera år, även om tillströmningen av nya givare skulle vara lika god som på blodtappen i Linköping. Lokalens läge är avgörande. Den måste vara central och väl synlig vilket innebär att hyreskostnaden kan förväntas vara hög. Vidare tillkommer kostnader för anpassning av lokalen till de krav som finns för blodcentralsverksamhet. För ett år sedan investerades i en ny miniblodbuss som åker till 10 platser runt om i Norrköping, inklusive Vrinnevisjukhuset, två dagar i veckan. Om bussen skulle tas bort och ersättas med en fast lokal kommer troligen flera givare att förloras, för vilka centrala Norrköping inte utgör ett bra alternativ. Innan dessa förlorade blodgivare är ersatta med nya, måste man räkna med att köpa in blod från andra landsting för att klara efterfrågan. Även om man förutsätter att avskrivningskostnader och drift av bussen är ungefär desamma som lokalkostnaderna blir det i och med det ändå en ny kostnad. Om istället blodgivningskapaciteten utökas, d.v.s. miniblodbussen finns kvar i trafik samtidigt som en ny lokal öppnas, tillkommer inte bara lokalens kostnader utan även kostnader för utökning av personal (ca 5 personer), eftersom det i nuläget inte finns tillräckligt med personal att bemanna både buss och lokal. I dagsläget kan Östergötland betraktas som självförsörjande på blodprodukter, men med mycket små marginaler. Efterfrågan på blodprodukter har varit tämligen oförändrad i Östergötland de senaste åren. Skulle efterfrågan däremot öka har vi för närvarande ingen kapacitet att möta upp mot detta. Antalet aktiva blodgivare minskar stadigt och trots ökande nyrekryteringar räcker de inte för att ersätta de som slutar. Av den anledningen blir det troligen på sikt trots allt nödvändigt att lägga resurser på ökad tillgänglighet för blodgivning i Norrköping. En centralt belägen blodtapp skulle då vara ett mycket bra alternativ. Förslaget att locka nya blodgivare med fri sjukvård är svårgenomförbart. Enligt gällande föreskrifter ska blodgivning vara frivillig och utan ersättning. Därmed måste stor restriktivitet råda vad gäller ersättningar, oavsett formen på ersättningen. Landstingsfullmäktige föreslås med hänvisning till ovanstående besluta a t t a t t a t t uppdra till hälso- och sjukvårdsnämnden att, när verksamheten bedömer att behov finns, initiera öppnande av centralt belägen blodtapp i Norrköping, samt därmed bifalla medborgarförslagets första att-sats, samt avslå medborgarförslagets andra att-sats.