SEKTORSANSVAR I SKOGEN

SEKTORSANSVAR I SKOGEN 2007 2010 SEKTORSANSVAR I SKOGEN 2007 2010 SKOGSSTYRELSEN, BOX 343, 503 11 BORÅS SKOGLIGA SEKTORSMÅL FÖR HALLANDS, JÖNKÖPINGS OCH VÄSTRA GÖTALANDS LÄN

INLEDNING SEKTORSMÅLEN är Skogsstyrelsens tolkning av skogspolitiken samt delar av miljöpolitiken. De nationella skogliga sektorsmålen diskuterades inom Skogsstyrelsens nationella sektorsråd innan de fastställdes i mars 2005. För att stärka den regionala förankringen har målen därefter regionaliserats. Arbetet har skett inom ramen för det nuvarande sektorsrådet för region Väst samt för tre tidigare sektorsråd. I och med att mål för tre tidigare regioner fogats samman har det funnits olika önskemål och det har av naturliga skäl inte gått att tillmötesgå samtliga i de sektorsmål som nu finns fastställda. I de fall där de regionala målen sammanfaller med de nationella är detta markerat med en asterisk *. De regionala målen, liksom de nationella, ska vara uppnådda till år 2010. Sektorsmålen är målsättningar som skogssektorn gemensamt strävar efter att förverkliga. De kommer att följas upp kontinuerligt under det som återstår av perioden fram till 2010. Detta dokument visar en gemensam målbild för hur skogssektorn i regionen anser att skogsbruket bör bedrivas och hur skogstillståndet bör se ut år 2010. Totalt innehåller sektorsmålen tolv kortsiktiga mål. Varje mål består av en eller flera målformuleringar. Målen har delats in i följande tre grupper: l GOD TILLGÅNG PÅ VÄRDEFULL SKOGSRÅVARA l RIK SKOGSMILJÖ l MÅNGBRUK OCH SOCIALA VÄRDEN FÖLJANDE HAR DELTAGIT I ARBETET MED DE REGIONALA SEKTORSMÅLEN: Jönköpings regionförbund, LEP AB, LRF, Lunds stifts skogsförvaltning, Länsstyrelsen, Mellanskog, Neova AB, SkogForsk, Skogs- och Träfacket, Skogssällskapet, Skogsutveckling Syd, Skånes Jordägarförbunds Skogsintressenter, SLU, SNF, Sveaskog, Svenska Jägareförbundet, Sydved, Såg i Syd, Södra Skog, Vida AB, Värö Bruk, Västra Götalandsregionen och Västsvenska Turistrådet. FOTO: Michael Ekstrand, Skogsstyrelsen Lars Severö, Skogsstyrelsen Bengt Olof Olsson, Scanpix Corbis/Matton GOD TILLGÅNG PÅ VÄRDEFULL SKOGSRÅVARA SKOGSMARKENS NATURGIVNA PRODUKTIONSFÖRMÅGA MÅL: Senast år 2010 finns riktlinjer för hur skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras som inkluderar en balanserad tillgång på näring och anpassningar i skogsskötseln. * Kunskapen om hur skogliga åtgärder, och annan mänsklig påverkan, inverkar på de olika faktorer som bidrar till markens produktionsförmåga har fortsatt att utvecklas starkt även under senare år. För att kunna ställa samman riktlinjer för hur den naturgivna produktionsförmågan ska bevaras krävs en tydlig definition av innebörden i denna mening. Det behövs även en utvecklad syntes av gammal och ny kunskap kring skogsbrukets inverkan.

RIK SKOGSMILJÖ FÖRYNGRINGAR MÅL: Under perioden 2007 t.o.m. år 2010 ska andelen undermåliga föryngringar minst halveras jämfört med perioden 1999 2001. Med undermåliga föryngringar avses sådana som inte uppfyller skogsvårdslagens krav på antal huvudplantor och luckighet vid senaste tidpunkt för hjälpplantering. Under perioden 1999 2001 var 15 % av den föryngrade arealen undermålig. Målet är att arealandelen godkänd föryngring i genomsnitt skall uppgå till minst 92.5 % under perioden 2004 till och med 2010. MÅL: Senast år 2010 ska minst 90 % av de naturliga föryngringarna vara lokaliserade till ståndorter med lämpliga förutsättningar, ha tillräckligt många fröträd och få erforderlig markbehandling.* MÅL: Senast år 2010 ska minst 60 % av föryngringsarealen utgöras av täta föryngringar. Med täta föryngringar avses föryngringar som har minst 1,5 gånger skogsvårdslagens minimiantal för plantor samt högst 0,66 gånger skogsvårdslagens maximinivå för luckighet. RÖJNINGAR MÅL: År 2010 är arealen som bedöms ha akut röjningsbehov mindre än 70 000 ha. Röjningen ska ståndortsanpassas så att de trädslag som ger den värdefullaste produktionen med hänsyn till beståndets produktions- och miljömål gynnas på varje ståndort. För att målet skall nås uppskattas att den genomsnittliga årliga röjda arealen måste omfatta minst 40 000 ha från 2007 och fram till och med 2010. Dagens akuta röjningsbehov omfattar ca 110 000 ha och röjningar utförs på ca 35 000 ha årligen. SKOG/VILT-BALANSEN MÅL: Senast år 2010 ska klövviltstammarnas storlek vara anpassade så att barrföryngringar generellt kan anläggas utan behov av hägn. MÅL: Senast år 2010 ska klövviltstammarnas storlek vara sådan att minst 90 % av alla föryngringar kan ske med ett för ståndorten lämpligt trädslag och föryngringsmetod. Svenska Jägareförbundet samt Riksjägarna reserverar sig när det gäller denna målpunkt. MÅL: Trädbildning av asp, rönn och sälg kan ske där arterna har naturgivna förutsättningar för trädbildning.* MÅL: Senast år 2008 finns en gemensamt framtagen strategi för ökat utbud av foder. Årliga betestrycksinventeringar och populationsmätningar av klövvilt. LÅNGSIKTIGT SKYDD AV SKYDDSVÄRD SKOGSMARK MÅL: År 2010 har, räknat från 1998, ytterligare 105 100 ha skyddsvärd skogsmark undantagits från skogsproduktion, vilket avspeglas i att ytterligare 30 370 ha naturreservat har inrättats, ytterligare 4 000 ha biotopskydd har bildats, ytterligare 6 730 ha naturvårdsavtal har upprättats och ytterligare 64 000 ha frivilliga avsättningar finns i Hallands, Jönköpings och Västra Götalands län. Målet är identiskt med miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmål 1- Långsiktigt skydd av skogsmark. Med frivillig avsättning avses: Minst 0,5 ha frivilligt avsatt (sparad) sammanhängande produktiv skogsmark där skogsbruk och andra åtgärder som kan skada områdets naturmiljö och/eller kulturmiljö och/eller sociala värden inte avses utföras. Den frivilliga avsättningen finns dokumenterad i plan eller annan handling. Med frivillig menas att markägaren själv har fattat beslut om att spara området utan förpliktelser gentemot stat eller kommun. Det är således inte en följd av något myndighetsbeslut och ingen ersättning från stat eller kommun har betalats. Mark som omfattas av naturreservat, kulturreservat, nationalpark, biotopskydd eller naturvårdsavtal räknas inte. Samma sak gäller impediment eller andra ägoslag än skog. De kända nyckelbiotoperna ska bevaras och prioriteras inom denna ram.* Med kända nyckelbiotoper avses nyckelbiotoper som är identifierade och avgränsade fram t.o.m. år 2010. Nyckelbiotoper är bristelement i landskapet och bör prioriteras vid markavsättningar. Skogsstyrelsen har genomfört en inventering av nyckelbiotoper på småskogsbrukets marker. Inventeringen avslutades 2006. Storskogsbruket har genomfört egna nyckelbiotopsinventeringar som har redovisats eller som kommer att redovisas till Skogsstyrelsen. Även efter inventeringarna kan nyckelbiotoper komma att lokaliseras i samband med t.ex. avverkningsanmälningar och skogsbruksplanläggning. Under målperioden avser Skogsstyrelsen att följa upp skogsbrukets hantering av såväl kända som okända nyckelbiotoper. Målet förutsätter ett delat ansvar mellan markägare och staten. Beslut om att avsätta nyckelbiotoper kan antingen fattas av myndighet genom formellt skydd eller av markägare genom frivillig avsättning. Myndighetens och skogsbrukets rådgivning underlättar för markägaren att fatta självständiga beslut. Markägaren skall informeras om identifierade nyckelbiotoper. Om markägaren önskar ska Skogsstyrelsen inom viss tid erbjuda en genomgång och informera om funna nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen kan då ge råd om behövlig skötsel och vård av nyckelbiotoper och vid felaktigheter göra gränsjusteringar. Staten har utarbetat principer för hur naturområden bör prioriteras för statligt skydd. Enligt den nationella strategin för formellt skydd av skog är en hög andel nyckelbiotoper på fastigheten ett viktigt kriterium för att bilda naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal. Ett preliminärt besked ifall sådant skydd är aktuellt ska ges till markägaren snarast efter det att markägaren kontaktat Skogsstyrelsen. Maximal svarstid anges i de regionala strategierna. I de fall beskedet till markägaren är att statligt skydd inte är aktuellt, ska markägaren informeras om vilka åtgärder i en nyckelbiotop som kräver samråd enligt 12 kap. Miljöbalken (MB). Vid ett sådant samrådsärende skall Skogsstyrelsen lämna besked om hur skogliga åtgärder kan eller får utföras.

DÖD VED MÅL: Till år 2010 ska mängden hård död ved i Hallands och Jönköpings län öka med minst 40 procent och i Västra Götalands län öka med minst 50 procent på produktiv skogsmarksareal utanför reservat och nationalparker och vara högre i de områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad. Målet utgör en del av miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmål 2 Förstärkt biologisk mångfald. Med hård död ved avses stående och liggande död ved, minst 100 mm grov, där stammen har en hård mantelyta och består till minst 90 % av hård ved. Stammen är mycket lite påverkad av vednedbrytande organismer. Död ved, av alla trädslag och särskilt av grövre dimensioner, är en förutsättning för bevarandet av biologisk mångfald. GAMMAL SKOG, ÄLDRE LÖVRIK SKOG OCH FÖRYNGRINGAR MED LÖVSKOG MÅL: Arealen äldre lövrik skog på produktiv skogsmarksareal utanför reservat och nationalparker ska bibehållas (Halland), öka med minst 10 procent (Jönköping) och öka med minst 13 procent (Västra Götaland) till år 2010 och mer i de delar där den biologiska mångfalden är särskilt hotad. Med äldre lövrik skog avses skog där den grundytevägda medelåldern är minst 60 år samt att minst 25 % av grundytan består av lövträd. MÅL: Arealen gammal skog på produktiv skogsmarksareal utanför reservat och nationalparker ska bibehållas (Halland), öka med minst 5 procent (Jönköping) och öka med minst 13 procent (Västra Götaland) till år 2010 och mer i de delar där den biologiska mångfalden år särskilt hotad. Med gammal skog avses skog där grundytevägd medelålder är minst 120 år. MÅL: Arealen mark föryngrad med lövskog ska öka på produktiv skogsmarksareal utanför reservat och nationalparker i Hallands, Jönköpings och Västra Götalands län. En definition för mark föryngrad med lövskog saknas för närvarande. Målet utgör en del av miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmål 2 Förstärkt biologisk mångfald.

FÖRYNGRINGAR FÖRYNGRINGSAVVERKNING MÅL: Under perioden 2004 t.o.m. år 2010 ska: arealandelen föryngringsavverkningar med undermålig hänsyn minst halveras jämfört med perioden 1999 2001. hänsynen på minst 50 % av arealen föryngringsavverkningar uppfylla Skogsstyrelsens rådgivningsnivå.* för miljöfunktionerna Hänsynskrävande biotoper, Skyddszoner och Skador på mark och vatten arealandelen föryngringsavverkningar med obetydlig hänsyn halveras jämfört med perioden 1999 2001.* Med undermålig hänsyn avses hänsyn som inte uppfyller kraven i 30 Skogsvårdslagen (SVL), uttolkad som LIT (lagen i taxeringen) inom Polytax R1. Under perioden 1999 2001 var hänsynen undermålig på 18 % av den föryngringsavverkade arealen. Målet är att andelen av föryngringsavverkad areal, som är i nivå med eller bättre än minimikraven till 30 Skogsvårdslagen (SVL), i genomsnitt ska uppgå till minst 91 % under perioden 2004 till och med 2010. Under perioden 1999 2001 var hänsynen i nivå med Skogsvårdsorganisationens (SVO) rådgivningsnivå på 28 % av den föryngringsavverkade arealen. Målet är att andelen av föryngringsavverkad areal, som är i nivå med eller bättre än rådgivningsnivån, i genomsnitt ska uppgå till minst 50 % under perioden 2004 till och med 2010. Under perioden 1999 2001 var arealandelen med obetydlig hänsyn 10 % för Hänsynskrävande biotoper, 9 % för Skyddszoner och 16 % för Skador på mark och vatten. Målet är att andelen av föryngringsavverkad areal, som är godkänd eller bättre, i genomsnitt ska uppgå till minst 95 % för Hänsynskrävande biotoper, 95 % för Skyddszoner och 92 % för Skador på mark och vatten under perioden 2004 till och med 2010. MARK OCH VATTEN I BALANS MÅL: Senast år 2010 är den areal där näringskompensation genomförs minst lika stor som den areal där avverkningsrester (GROT) skördas vid föryngringsavverkning. Åtgärden bör i första hand ske genom återföring av skogsbränsleaska. Då både stam och avverkningsrester (GROT) skördas riskerar skogsbruket bidra till markförsurning om inte näringskompenserande åtgärder tas, - i första hand genom askåterföring. Den aska som läggs på mark där man ännu inte skördat avverkningsrester bör i första hand läggas på sådan mark där man förutser att GROT-skörd kommer att äga rum. På längre sikt är målet att den areal som erhåller aska i hög grad sammanfaller med den areal där GROTuttag skett. Skogsstyrelsens bedömning är att uttag av avverkningsrester och askåterföring grovt bör balansera varandra i varje medelstort avrinningsområde under en tidsperiod av ett par decennier, för att vattenkvaliteten inte ska försämras i de aktuella skogsbäckarna. SKOGSBILVÄGAR ÖVER VÅTMARKER MÅL: Skogsbilvägar ska inte byggas över våtmarker med höga natur- eller kulturvärden eller så att dessa våtmarker påverkas negativt på annat sätt. *

MÅNGBRUK OCH SOCIALA VÄRDEN FORNLÄMNINGAR OCH VÄRDEFULLA KULTURLÄMNINGAR MÅL: Skogsmarken ska brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år 2010.* REKREATIONSANPASSAT BRUKANDE AV TÄTORTSNÄRA SKOGAR MÅL: Senast år 2008 har Skogsstyrelsen i samråd med markägare, kommuner och länsstyrelser identifierat de skogar som har höga sociala värden. De tätortsnära skogarna är av stor strategisk betydelse för medborgarnas rekreation och hälsa. Kommunernas egna skogar utgör därför en särskilt värdefull tillgång. Skogarna bör skötas enligt mångbruksmodellen där rekreationsaspekterna tillmäts stor vikt och kan tillåtas dominera. MÅL: Senast år 2008 har skogssektorn genomfört ett rikstäckande utbildningsprogram om särskild hänsyn till skogens sociala värden i tätortsnära skogar. Programmet riktas till skogsägare av tätortsnära skogar (enskilda, kommunala, statliga, skogsbolag) och till berörda tjänstemän och organisationsföreträdare.* Skogens sociala värden i särskilt tätortsnära skogar kommer att öka i betydelse och det är viktigt att stärka kompetensen i skogssektorn i dessa frågor. Stora politiska förväntningar är knutna till skogens sociala värden. Utbildningsprogrammet är ägnat att öka kunskapen om rekreation och om den hänsyn till friluftsliv som kan och bör tas i de tätortsnära skogarna. Det ska också öka förståelsen mellan olika intressenter, särskilt på det lokala planet. Genom utbildningen kommer kompetensen hos förvaltare och ägare till den tätortsnära skogen att öka. Skötseln av skogen kommer i ökad utsträckning att svara mot rekreationsbehoven, inklusive en rik biologisk mångfald. Skötselmetoder, planinstrument och informationsteknik kommer att ingå i utbildningsprogrammet. MÅL: Ett utbildningsprogram ska finnas framtaget under 2007. Någon entydig definition av tätortsnära skog saknas eftersom begreppet, förutom geografisk belägenhet, beror av rekreationsutnyttjandet. Dock kan man ändå grovt klassificera begreppet utifrån den geografiska belägenheten. Tätortsnära skog är skog belägen inom tätort eller 1-3 kilometer från denna. Riktmärke 1 kilometer Mindre tätorter Riktmärke 3 kilometer Större städer och storstadsområden. I bristområden, främst helåkersbygder, kan tätortsnära skog ligga längre bort än 3 kilometer. Riksskogstaxeringen har en besläktad klassificering av skog inom eller i anslutning till tätorter samt områden med intensivt friluftsliv inom vilka virkesproduktionen påverkas.