Finlands utvecklingssamarbete

Finlands utvecklingssamarbete 09 utrikesministeriet

Innehåll TILL LÄSAREN 3 Årsöversikt 2009 8 Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet 11 Minskning av fattigdom 16 Utvecklingssamarbete inom landsbygdsutveckling och livsmedelstrygghet år 2009 18 Miljöekonomiskt hållbar utveckling 20 Utvecklingspolitik och -samarbete gällande klimatfrågor år 2009 22 Ekonomiskt hållbar utveckling 24 Utveckling av privat sektor 26 Samhälleligt hållbar utveckling 28 Utveckling och säkerhet 32 Samarbete med enskilda regioner 34 Afrika 34 Långvariga samarbetsländer 34 Länder som återhämtar sig efter våldsamma kriser: Afrikas horn 41 Övriga samarbetsländer 42 Tematiskt och regionalt samarbete 43 Centralasien och Östeuropa 52 Latinamerika 53 Långvariga samarbetsländer 53 Centralamerika och Anderna 55 Tematiskt och regionalt samarbete 55 Västra Balkan 58 Medelhavsområdet och de palestinska områdena 60 EU-samarbete 62 Multilateralt samarbete 64 Medborgarorganisationernas samarbete 68 Humanitärt bistånd 70 Förvaltning, kommunikation, revision och evaluering 71 Förvaltning 71 Kommunikation och utvecklingsfostran 71 Revision och evaluering 73 Framtida prioriterade områden i genomförandet av programmet 75 Bilagor 77 Asien 45 Långvariga samarbetsländer 45 Länder som återhämtar sig efter våldsamma kriser 49 Tematiskt och regionalt samarbete 51 Omslagsfoto: Skolelever på skolgården i Addis Abeba. Finland har länge bistått undervisningssektorn i Etiopien. Foto: Pirjo-Liisa Heikkilä. Layout: Innocorp Oy Tryckeri: Erweko Painotuote Oy, 2010 ISBN 978-951-724-863-1

TILL LÄSAREN År 2009 påverkades verksamheten av de globala kriserna, som snabbt och dramatiskt avspeglades både i vårt eget samhälle och i utvecklingsländernas situation. Nu granskas utvecklingspolitiken i en helt annan global miljö än hösten 2007, då statsrådets utvecklingspolitiska program godkändes. I den svåraste situationen befinner sig de allra fattigaste länderna och de mest sårbara människorna. Strategin för det utvecklingspolitiska programmet, som betonar att minskningen av fattigdomen och främjandet av en hållbar utveckling ska ske på ett övergripande och konsekvent sätt, är nu ännu mer motiverad än när det utvecklingspolitiska programmet utarbetades. Den finländska utvecklingspolitikens svar på kriserna är att det utvecklingspolitiska programmet genomförs på ett målmedvetet sätt. Enligt det utvecklingspolitiska programmet strävar Finland efter att utplåna fattigdomen och främja en ekonomiskt, samhälleligt och naturekonomiskt hållbar utveckling, i enlighet med FN:s millenniemål som sattes upp år 2000. Finland har i enlighet med EU-överenskommelserna och det utvecklingspolitiska programmet använt sin ökande finansiering av utvecklingssamarbetet speciellt till förmån för Afrika. Dessutom har den andel av Finlands bistånd som ges till de allra fattigaste utvecklingsländerna ökats, i synnerhet andelen till länderna i Afrika söder om Sahara. Ett gott exempel på övergripande samarbete och fokus på Afrika är Institutet för hållbar utveckling, som grundades i Tanzania på Finlands initiativ. År 2009 koncentrerade Finland sig på att stärka sambanden mellan utvecklingspolitiken, klimat- och miljöteman, landsbygdsutveckling och livsmedelstrygghet, den privata sektorn, krisförebyggande och fredsprocesser. Dessa frågor tas upp som särskilda teman i denna berättelse. Till följd av den ekonomiska krisen, livsmedelskrisen och klimatförändringen är det ännu viktigare än tidigare att betona de olika dimensionerna inom hållbar utveckling på ett balanserat sätt. Miljö och utveckling kan inte åtskiljas. Enligt utgångspunkten för FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 bör miljön och utvecklingen granskas samfällt och alla miljöfrågor som en helhet. Om denna grundprincip naggas i kanterna leder det förr eller senare till att hela utvecklingskonstruktionen faller samman. Klimatförändringen, befolkningstillväxten, urbaniseringen och industrialiseringen samt ohållbara produktions- och konsumtionsvanor hotar välståndet såväl i industriländerna som i utvecklingsländerna. En utveckling som bygger på en naturekonomisk hållbarhet är därför alltid rätt och skapar även en grund för en ekonomisk och samhällelig utveckling. Inom Finlands utvecklingspolitik främjas denna utveckling genom miljöskydd, hållbart utnyttjande av naturresurser, begränsning av klimatförändringen och Finlands utvecklingssamarbete 2009 3

Till läsaren dess effekter, hållbart skogsbruk, landsbygdsutveckling samt hållbar vattenförvaltning och energihushållning. Finland stödjer i synnerhet jordbrukssektorn och landsbygdsutvecklingen, vilka i flera års tid har fått alldeles för lite stöd. Grunden för den ekonomiska tillväxten ska säkerställas genom satsningar på humankapitalet, stödet till den privata sektorn och den produktiva sektorn, utvecklingen av infrastrukturen och det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet. Ingen utveckling sker utan säkerhet, och säkerheten kan inte öka utan utveckling. Det mest effektiva sättet att förebygga konflikter och främja omfattande säkerhet är att utplåna fattigdomen permanent. Att minska fattigdom, främja hållbar utveckling och ta itu med de utmaningar som konfliktförebyggande, krishantering och fredsbyggande arbete kräver, förutsätter en övergripande infallsvinkel samt konsekvens i de olika förvaltningsgrenarnas verksamhet. Genom det utvecklingspolitiska programmet förbinder regeringen sig att uppnå de mål som har satts upp i EU för finansieringen av samarbetet med utvecklingsländerna. Enligt dessa mål ska en BNI-nivå på 0,51 procent uppnås år 2010. I själva verket överskrids målet eftersom BNI-andelen stiger till 0,55 procent. Vid sidan av detta delmål finns det skäl att fokusera på en jämn ökning i riktning mot ett mål på 0,7 procent, samt på förutsägbarhet i finansieringen. År 2009 uppgick det totala beloppet av utbetalningarna till utvecklingssamarbetet till 923,6 miljoner euro eller 0,54 procent av BNI i Finland. Den kraftiga ökningen jämfört med BNI-andelen på 0,44 procent år 2008 beror både på att utbetalningarna till utvecklingssamarbetet steg och på att nationalinkomsten sjönk år 2009. Till följd av den ekonomiska krisen har utvecklingsländernas skatteinkomster och andra internationella finansieringsflöden minskat, vilket har lett till en ökad fattigdom och äventyrat de utvecklingsmål som redan uppnåtts. I denna situation framhävs vikten av finansieringen av utvecklingssamarbetet, och det är viktigare än någonsin att löftena infrias. På så vis är det möjligt att kompensera inkomstförlusterna till följd av den avtagande tillväxten, påskynda den ekonomiska tillväxt som utvecklingen förutsätter, samt säkra stödet till de mest sårbara befolkningsgrupperna. Utöver finansieringsnivån ska satsningar göras på samarbetets kvalitet. Därigenom är det möjligt att säkerställa att resurserna utnyttjas på så sätt att man kan uppnå önskade resultat, samt långsiktiga och hållbara utvecklingseffekter. Effektiviteten, liksom hållbarheten och effekterna av resultaten i utvecklingsprogrammen, utvecklas och evalueras regelbundet. 4 Finlands utvecklingssamarbete 2009

På mötet för EU:s utvecklingsministrar i januari 2009 tog Finland ett viktigt initiativ för att intensifiera dialogen om utvecklingspolitiken mellan EU och USA. Initiativet till ett transatlantiskt utvecklingspartnerskap fick ett utmärkt mottagande såväl i EU som i USA, och målet med initiativet är att minska fattigdomen och att främja en hållbar utveckling. EU och USA är världens mest framstående aktörer inom utvecklingssamarbete, och därför spelar deras samarbete en avgörande roll när det gäller att öka effektiviteten i utvecklingssamarbetet. Toppmötet mellan EU och USA i Washington i november var viktigt för initiativet. I slutdeklarationen från toppmötet lyfter man fram dialogen om utvecklingspolitiken såväl på politisk nivå som i form av fältarbete, och fastställer samarbetsområdena som består av livsmedelstrygghet, klimatförändringen och millenniemålen. Även år 2010 kommer Finland att fokusera på en naturekonomiskt hållbar utveckling och på klimatfrågor. Utvecklingsländerna behöver mycket stöd för att kunna förebygga och anpassa sig till klimatförändringen. Det internationella samfundet svarar år 2010 också för många andra förhandlingsprocesser som ansluter sig till klimatförhandlingarna, bland annat en konferens hösten 2010 som behandlar FN:s millenniemål, och en förhandlingsrunda om handeln som pågår inom Världshandelsorganisationen. Finländarnas stöd för utvecklingssamarbetet är starkt, men på grund av den ekonomiska recessionen har vissa finländares tvivel gällande nyttan med utvecklingssamarbetet ökat. Utifrån olika opinionsundersökningar och läsarenkäter saknar finländarna information om det dagliga livet i utvecklingsländerna, samarbetets resultat och användningen av anslagen. Ett av de viktigaste målen för utrikesministeriets kommunikationsverksamhet är att ge information om de olika formerna av utvecklingssamarbetet, hur de genomförs och följs upp. En förutsättning för att Finland ska kunna nå de utvecklingspolitiska målen är att aktörerna inom statsförvaltningen, den privata sektorn, den akademiska världen och medborgarsamhället deltar i verksamheten på bred bas. I denna berättelse ger vi konkreta exempel på detta. I slutet av berättelsen behandlas de prioriterade områdena för år 2010 och planeringsperioden 2011 2014. Utifrån dessa tyngdpunkter kan riksdagen ta ställning till den framtida verksamheten. Paavo Väyrynen Utrikeshandels- och utvecklingsminister Finlands utvecklingssamarbete 2009 5

Förkortningar AAA ADB AfDF AfT AIHRC AVS-länder ANA ARTF AU CARICOM CDM CEB CEPS CGAP CGIAR CIGIG CIMIC CIMO CMC COHAFA Accra Agenda for Action, Accra-handlingsplanen (för biståndseffektivitet) Asian Development Bank, Asiatiska utvecklingsbanken African Development Fund, Afrikanska utvecklingsfonden Aid for Trade, handelsrelaterat utvecklingssamarbete Afghanistan Independent Human Rights Commission, Afghanistans oberoende kommission för de mänskliga rättigheterna Länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet Afghan National Army, Afghanistans nationella armé Afghanistan Reconstruction Trust Fund, Fonden för återuppbyggnad av Afghanistan African Union, Afrikanska unionen Caribbean Community, Karibiska gemenskapen Clean Development Mechanism, mekanism för ren utveckling Council of Europe Development Bank, Europarådets utvecklingsbank Center for European Studies, Centret för Europastudier Consultative Group to Assist the Poor, samrådsgruppen för hjälp till de fattigaste Consultative Group on International Agricultural Research, Rådgivande gruppen för internationell jordbruksforskning Comisión Internacional contra la Impunidad en Guatemala, den internationella undersökningskommissionen för att bekämpa straffrihet i Guatemala Civil-Military Cooperation, civilmilitärt samarbete Centre for International Mobility, Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete Crisis Management Centre, Krishanteringscentret Council Working Party on Humanitarian Aid and Food Aid, arbetsgruppen för humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd CSD17 Commission on Sustainable Development, FN:s kommission för hållbar utveckling CsocD Commission for Social Development, kommissionen för social utveckling, lyder under ECOSOC DAC Development Assistance Committee, OECD:s biståndskommitté DCED Donor Committee for Enterprise Development, kommittén för finansiärerna av utvecklingen av den privata sektorn DCF Development Cooperation Forum, Forum för utvecklingssamarbete DEMO ry Partiernas Internationella Demokratisamarbete rf DEVIDA Comisión Nacional para el Desarrollo y Vida sin Drogas, Perus nationella narkotikabekämpningsbyrå EBRD European Bank for Reconstruction and Development, Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken ECOSOC United Nations Economic and Social Council, FN:s ekonomiska och sociala råd ECOWAS Economic Community of West African States, de västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap EFI European Forest Institute, Europeiska Skogsinstitutet EIB European Investment Bank, Europeiska investeringsbanken EIF Enhanced Integrated Framework, programmet för integrering av de minst utvecklade länderna i den internationella handeln ENVIRONET Network on Environment and Development Co-operation, DAC:s miljöarbetsgrupp EPA Economic Partnership Agreement, det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan EU och AVS-länderna ESSD Environmentally Socially Sustainable Development, Världsbankens fond för hållbar utveckling OSSE Europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen FAO Food and Agriculture Organization of the United Nations, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation GEF GENDERNET GHD HAC HIPC ICT ICTSD IFAD IFC IGAD IKI ILO IMF INTOSAI IOM IPA ISAF ITC IUCN JAS Global Environment Facility, Globala miljöfonden Network on Gender Equality, DAC:s jämställdhetsgrupp Good Humanitarian Donorship, principer för gott humanitärt givarskap Humanitarian Aid Committee, Europeiska kommissionens kommitté för humanitärt bistånd Heavily Indebted Poor Countries, svårt skuldsatta fattiga länder Information and communication technology, informations- och kommunikationsteknologi International Centre for Trade and Sustainable Development, Internationella centret för handel och hållbar utveckling International Fund for Agricultural Development, Internationella jordbruksutvecklingsfonden International Finance Corporation, Internationella finansieringsbolaget Intergovernmental Authority on Development, den regionala organisationen för Afrikas horn instrument för samarbete mellan institutioner International Labour Organization, Internationella arbetsorganisationen International Monetary Fund, Internationella valutafonden International Organization of Supreme Audit Institutions, Internationella organisationen för högre revisionsorgan International Organization for Migration, Internationella migrationsorganisationen Instrument for Pre-Accession Assistance, instrument för stöd inför anslutningen International Security Assistance Force, den internationella säkerhetsstyrkan International Labour Organisation, Internationella Handelscentrumet International Union for Conservation of Nature, Internationella naturvårdsunionen Joint Assistance Strategy, gemensam biståndsstrategi 6 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

KPC LDCF MDG MDRI MISFA MOPAN MPDF NAPA NDF NEPAD NIB NORSAD NSP OAS OCHA ODA ODSG Kosovo Protection Corps, skyddskåren i Kosovo Least Developed Countries Fund, Fonden för de minst utvecklade länderna Millennium Development Goal, FN:s millenniemål Multilateral Debt Relief Initiative, Multilateralt skuldavskrivningsinitiativ Microfinance Investment Support Facility for Afghanistan, mikrokreditinstrumentet för Afghanistan Multilateral Organizations Performance Assessment Network Mekong Private Sector Development Facility, IFC:S utvecklingsinstrument för den privata sektorn och företagandet i Mekongområdet National Adaptation Programmes of Action, de nationella åtgärdsprogrammen för anpassning av de minst utvecklade länderna Nordic Development Fund, Nordiska utvecklingsfonden New Partnership for Africa s Development, det nya partnerskapet för Afrikas utveckling Nordic Investment Bank, Nordiska investeringsbanken De nordiska ländernas och SADC-ländernas utvecklingsfinansinstitut för SME-företag National Solidarity Program, Världsbankens nationella solidaritetsprogram Organization of American States, Amerikanska samarbetsorganisationen Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, FN:s kontor för samordning av humanitära frågor Official Development Assistance, offentligt utvecklingsbistånd OCHA Donor Support Group, stödgruppen för finansiärerna av FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) OECD OHCHR PBF PBSO PD POVNET PRDP PRSP PYM REC SCCF SECCI SEDPP STDF UNAIDS UNCTAD UNDP Organization for Economic Co-operation and Development, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling Office of the UN High Commissioner for Human Rights, kontoret för FN:s höga kommissarie för de mänskliga rättigheterna Peacebuilding Fund, FN:s fredsbyggande fond Peacebuilding Support Office, Stödkontoret för FN:s fredsbyggande arbete Paris Declaration on Aid Effectiveness, Parisförklaringen om effektivt bistånd Network on Poverty Reduction, DAC:s arbetsgrupp för reducering av fattigdom Palestinian Reform and Development Plan, den palestinska reform- och utvecklingsplanen Poverty Reduction Strategy Papers, strategidokument för fattigdomsbekämpning Anslag för lokalt samarbete Regional Environmental Center for Central and Eastern Europe, Det regionala miljöcentrumet för Central- och Östeuropa Special Climate Change Fund, Specialfonden för klimatförändringen Sustainable Energy and Climate Change Initiative, Interamerikanska utvecklingsbankens klimatfond Sustainable Employment Development Policy Program, programmet för hållbar sysselsättning Standards and Trade Development Facility, instrument för utveckling av standarder och handel United Nations Programme on Hiv and Aids, FN:s program för hiv/aids United Nations Conference on Trade and Development, FN:s konferens för handel och utveckling United Nations Development Programme, FN:s utvecklingsprogram UNECA UNECE UNEP UNFCCC UN-Habitat UNHCR UNICEF UNIDO UNRWA VERIFIN WB WBIF WEI WFP WHO WTO WTO-DDAGTF United Nations Economic Commission for Africa, FN:s ekonomiska kommission för Afrika United Nations Economic Commission for Europe, FN:s ekonomiska kommission för Europa United Nations Environment Programme, FN:s miljöprogram United Nations Framework Convention on Climate Change, FN:s ramkonvention om klimatförändringen United Nations Human Settlement Programme, FN:s boende- och bosättningsorgan United Nations High Commissioner for Refugees, FN:s flyktingkommissaries kontor United Nations Children's Fund, FN:s barnfond United Nations Industrial Development Organization, FN:s organisation för industriell utveckling United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East, FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, Verifikationsinstitutet för konventionen mot kemiska vapen World Bank, Världsbanken Western Balkans Investment Framework, investeringsramen för länderna på västra Balkan Wider Europe Initiative, initiativet till ett bredare Europa World Food Programme, Världslivsmedelsprogrammet World Health Organization, Världshälsoorganisationen World Trade Organization, Världshandelsorganisationen Doha Development Agenda Global Trust Fund, WTO:s program för tekniskt bistånd FINLANds utvecklingssamarbete 2009 7

Årsöversikt 2009 Anställda på fabriken Efore som är i finländsk ägo i Suzhou i Kina. Företaget är underleverantör inom teknologiindustrin. Foto: Josetta Nousjoki. År 2009 var det tredje året då det utvecklingspolitiska programmet genomfördes. Vid genomförandet fokuserade man på de tre dimensionerna inom hållbar utveckling, särskilt på naturekonomiskt hållbar utveckling. En väsentlig del av verksamheten var att ta itu med de utmaningar som rör klimatförändringen och den ekonomiska krisen. De globala kriserna, det vill säga finanskrisen, den ekonomiska krisen och livsmedelskrisen, påverkade fortfarande utvecklingsländerna år 2009. Strategin för det utvecklingspolitiska programmet har visat sig vara stark i den rådande krissituationen, och betonar att arbetet med att minska fattigdom och främja hållbar utveckling ska utföras på ett övergripande och konsekvent sätt. Särskild uppmärksamhet har fästs vid konsekvensen i utvecklingspolitiken och komplementariteten i biståndsformerna och biståndskanalerna. Den utvidgade agendan för internationell utvecklingspolitik har gett anledning att ändra på det multilaterala systemet och den internationella utvecklingsarkitekturen. Finland har använt en allt större del av finansieringen av utvecklingssamarbetet för att avhjälpa livsmedelskrisen. I Finland har man avtalat om nivån på anslagen för utvecklingssamarbetet (ODA), vilket gör det möjligt att uppfylla EU-överenskommelsen om medlen för utvecklingssamarbetet år 2010. Från första början ville man hålla isär finansieringen av utvecklingssamarbetet och Finlands Köpenhamnsöverenskommelse om att öka klimatfinansieringen med 110 miljoner euro åren 2010 2012. I ramförhandlingarna i mars 2010 inkluderades denna klimatfinansiering emellertid i medlen för utvecklingssamarbetet. Beslutet gäller 30 miljoner euro i år och 40 miljoner euro år 2011 i budgeten för utvecklingssamarbetet. Trots detta stiger medlen för utvecklingssamarbetet i enlighet med EUöverenskommelserna, dvs. till 0,55 procent av BNI i år och uppskattningsvis till 0,58 procent av BNI år 2011. Dessutom finansierar Finland redan nu många klimatprojekt som reducerar fattigdom. Ojämna framsteg i millenniemålen Millenniemålen har erbjudit en referensram för det internationella utvecklingssamarbetet och bygger på ett långsiktigt och omfattande samförstånd. Både Finland och alla andra EU-länder visar ett starkt engagemang i och med denna ram. Minskningen av fattigdomen i enlighet med FN:s millenniemål äventyrades år 2009 på grund av den ekonomiska krisen. På global nivå kan målet för minskning av extrem inkomstfattigdom dock ännu upp- 8 Finlands utvecklingssamarbete 2009

nås. Målen som gäller tillgång till rent dricksvatten, och jämställdhet mellan könen i grundundervisningen och inom utbildningen på andra stadiet, har uppvisat positiva framsteg och kan troligen uppnås före år 2015. Det verkar ändå vara svårt att uppnå de övriga målen för den mänskliga utvecklingen. Varje år dör mer än en halv miljon kvinnor på grund av graviditets- och förlossningsrelaterade problem, som kunde ha behandlats och förebyggts. Det femte millenniemålet; minskning av mödra- och barnadödlighet, samt målen gällande utplåning av hungern, grundutbildning, sanitet och jämställdhet mellan könen släpar också efter, vilket är oroväckande. Att döma av den utveckling som hittills skett kan alla mål i FN:s millenniedeklaration inte uppnås fullständigt på alla håll, om inte framstegen sker snabbare. Finland påverkar den internationella utvecklingspolitiken via FN-systemet, de internationella finansinstituten, samt via EU och OECD:s biståndskommitté. På olika internationella konferenser och bilaterala möten har Finland förespråkat en helhetssyn på arbetet för att minska fattigdomen och främja hållbar utveckling samt betonat hållbar utveckling, konsekvens och effektivitet både när det gäller aktörerna och verksamheten, landsbygdssektorns roll och den privata sektorns betydelse som motor för ekonomisk utveckling. Inom FN påverkade Finland särskilt aktivt i det ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) och i andra kommittén i FN:s sextiofjärde generalförsamling som behandlade frågor relaterade till ekonomisk och hållbar utveckling. Finland medverkar också i förberedelserna inför högnivåforumet för utvecklingssamarbete (Development Cooperation Forum, DCF) och har lovat att arrangera ett av de förberedande symposierna år 2010. Inom EU-samarbetet främjades Finlands utvecklingspolitiska mål utgående från principerna för komplementaritet, effektivitet och konsekvens. År 2009 präglades EU:s utvecklingspolitik av den globala ekonomiska krisen och dess effekter i utvecklingsländerna, förberedelserna inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn och uppskattning av de förändringar som Lissabonfördraget skulle komma att medföra. I januari presenterade Finland ett initiativ till ett transatlantiskt partnerskap för hållbar utveckling mellan EU och USA. Initiativet var framgångsrikt och inkluderades i agendan för EU:s utvecklingspolitik och agendan för dialogen och samarbetet mellan EU och USA. Dessutom drogs riktlinjer för EU-inflytandet inom utvecklingspolitiken. I OECD:s biståndskommitté (DAC) deltog Finland i arbetet kring konsekvensen och effektiviteten i utvecklingssamarbetet, samt i arbetet med att skapa en rapport om kommitténs framtidsutsikter. I rapporten accentueras DAC:s roll när det gäller att främja konsekvensen i utvecklingspolitiken, som är den princip som styr genomförandet av Finlands utvecklingspolitik och som även är ett av Finlands prioriterade områden i OECD. Finland finansierade en samordnare som ansvarar för konsekvensen i den finländska politiken och som är underställd generalsekreteraren för OECD. Minister Väyrynen var en av huvudtalarna på DAC:s årliga högnivåmöte. År 2009 ökade Finlands möjligheter att påverka i DAC-arbetsgrupperna, när en representant för Finland valdes in såväl i ledningen för fattigdomsarbetsgruppen POVNET och i miljöarbetsgruppen ENVIRO- MENT. Därutöver har Finland en medlem i ledningen för GENDERNET som behandlar jämställdhetsfrågor. I arbetsgruppen som behandlar utvecklingssamarbetets resultat underströk Finland att våra viktiga teman, det vill säga utnyttjande av lokala system, arbetsfördelning mellan biståndsgivarna och förutsägbarhet i finansieringen av utvecklingssamarbetet, skulle genomföras i synnerhet på landsnivå. Ökad efterfrågan på finansiering av utvecklingssamarbetet till följd av den ekonomiska krisen Till följd av den globala ekonomiska krisen uppvisade efterfrågan på finansiering från utvecklingsfinansinstitutens håll en betydlig ökning. Finland bidrog till att resurserna för de internationella utvecklingsfinansinstituten ökades bland annat genom att vara med och upprätta ett provisoriskt krisfönster i världsbanksgruppen. För att trygga finansieringsgrunden för instituten beslöt Finland att delta i höjningen av Asiatiska utvecklingsbankens kapital. Förhandlingar om kapitalhöjning inleddes i Afrikanska utvecklingsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken år 2009. Dessutom togs frågan preliminärt upp i Världsbanken. I syfte att underlätta skuldläget i utvecklingsländerna agerade Finland inom ramen för det multilaterala skuldavskrivningsinitiativet (MDRI) och HIPC-programmet för de Finlands utvecklingssamarbete 2009 9

Årsöversikt 2009 Internationella valutafondens (IMF) högkvarter i Washington. Foto: Matti Nummelin. svårt skuldsatta fattiga länderna. Finland har verkat aktivt för Världsbankens förvaltningsreform med syftet att öka deltagandet och påverkningsmöjligheterna för de fattigaste utvecklingsländerna, särskilt de afrikanska länderna, dock så att även den finländska representationen tryggas. Utrikesministeriet deltog aktivt i den internationella klimatförhandlingsprocessen och fokuserade särskilt på utvecklingsfrågor, klimatfinansiering till utvecklingsländerna, mekanismer för ren utveckling och stärkande av kvinnors deltagande. Klimatpolitiken och förberedelserna inför klimatkonferensen i Köpenhamn stod högt också på EU:s agenda. Finland satsade på förhandlingarna om den femte tilläggsfinansieringen i Globala miljöfonden (GEF) och på stärkandet av FN:s miljöprogram (UNEP). I klimatfrågorna har Finland lyft fram jämställdhetsfrågorna, och genusperspektivet erkändes år 2009 bl.a. i miljöministrarnas slutsatser i EU. Finland har också aktivt arbetat för att utveckla FN:s miljöprogram (UNEP), och miljöminister Lehtomäki har varit medlem i en ministergrupp som funderar på hur den internationella miljöförvaltningen skulle kunna utvecklas. I fråga om det humanitära biståndet befästes den humanitära reformen i hela FN-systemet. Samtidigt intensifierades samarbetet mellan EU:s nya arbetsgrupp för humanitärt bistånd och livsmedelshjälp (COHAFA) samt rådets regionala arbetsgrupper. Syftet är att tidsmässigt genomföra det humanitära biståndet så väl som möjligt utifrån behovsbedömningarna. Finland var ordförande för stödgruppen för finansiärerna av FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) från juli 2008 till juli 2009. Genomförandet av det utvecklingspolitiska programmet fortsatte effektivt, och de huvudsakliga riktlinjerna för programmet integrerades ytterligare i verksamheten. Metaanalysen av utvärderingsrapporterna om utvecklingssamarbetet som genomfördes år 2009 visade att utvecklingsprogrammens och -projektens hållbarhet och långsiktiga effekter hade förbättrats. För genomförandet av det utvecklingspolitiska programmet utarbetades flera områdes- och sektorspecifika handlingsprogram, bl.a. ett ramprogram för Afrika, ett initiativ till ett bredare Europa/ Wider Europe Initiative, riktlinjer rörande miljö och skogar, en strategi för vattensektorn och riktlinjer för utvecklingen och säkerheten. I fråga om verktygen för utvecklingssamarbetet beredde man år 2009 en riktlinje för allmänt budgetstöd och sektorstöd, inledde ett stödprogram i syfte att förbättra verksamhetsförutsättningarna för läroanstalterna på högre nivå (s.k. högskole-iki) och förnyade systemet för dokumenthantering och riktlinjerna för projekt. 10 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Enligt det utvecklingspolitiska programmet är det viktigaste målet för Finlands utvecklingspolitik att utplåna fattigdomen och att främja en hållbar utveckling i enlighet med FN:s millenniemål, som ställdes upp år 2000. I programmet accentueras en utveckling som är hållbar såväl naturekonomiskt, ekonomiskt som samhälleligt, och i högre grad än tidigare betonas också miljö- och klimatfrågor, förebyggande av kriser och stöd för fredsprocesser. Finland har förbundit sig till Europeiska rådets beslut år 2005 om att de gamla medlemsländerna ska öka medlen för utvecklingssamarbetet upp till en miniminivå på 0,51 procent av BNI före år 2010. Enligt nuvarande uppskattningar kommer Finland upp till 0,55 procent av BNI år 2010. Under berättelseåret lades speciell fokus på en naturekonomisk dimension inom hållbar utveckling i genomförandet av det utvecklingspolitiska programmet. Inom ekonomiskt hållbar utveckling låg fokus på att stärka förbindelserna mellan handeln och utvecklingen samt på stöd för den privata sektorn. Finland har verkat för FN:s millenniemål och samhälleligt hållbar utveckling genom olika samarbetsformer och hjälpinstrument. Särskild uppmärksamhet har fästs vid att de kompletterar varandra. Inom verksamheten har man koncentrerat sig på att ta itu med de utmaningar som den ekonomiska krisen, livsmedelskrisen och klimatförändringen medför. Utbetalningar till egentligt utvecklingssamarbete enligt punkterna i dispositionsplanen år 2009 (totalt 671,3 MEUR) % Multilateralt utvecklingssamarbete 29,6 % Samarbete med enskilda länder och regioner 33,3 % Europeiska utvecklingsfonden 9,0 % Utvecklingssamarbete som inte riktats landsvis 4,3 % Humanitärt bistånd 10,9 % Planering av utvecklingssamarbetet 1,2 % Evaluering av utvecklingssamarbetet 0,3 % Stöd till medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete 12,8 % Räntestöd 1,3 % Anslag och samarbetsformer År 2009 utgjorde anslagen för det offentliga utvecklingssamarbetet (Official Development Assistance, ODA) inalles 923,6 miljoner euro eller 0,54 procent av Finlands BNI (förhandsuppgift). Orsakerna till den snabba ökningen jämfört med en BNI-andel på 0,44 procent året innan var att anslagen för utvecklingssamarbetet ökade betydligt och att nationalinkomsten sjönk år 2009. Utbetalningarna ökade med 115,4 miljoner euro eller 14,3 procent år 2009, vilket är den kraftigaste årliga ökningen någonsin, om år 2005 inte medräknas. Då inkluderades skuldlättnaderna för Irak i utbetalningarna. Utbetalningarna är redan nu mer än dubbelt så höga som utbetalningarna i början av 2000-talet. Anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet steg med cirka 71 miljoner euro till cirka 671 miljoner euro. År 2009 var betalningsgraden i det egentliga utvecklingssamarbetet 75 procent (sjönk från 78 procent år 2008), vilket särskilt påverkades av den relativt låga betalningsgraden i samarbetet som inte riktats landsvis och samarbetet med enskilda länder och regioner. De tillgängliga totala anslagen uppgick till 898,5 miljoner euro, inklusive reservationsanslagen från de föregående åren. Av denna summa användes 671,3 miljoner euro. Anslagen för utvecklingssamarbetet är s.k. reservationsanslag och kan användas under tre år efter att de beviljats. Med hjälp av reservationsanslagen och befogenheterna är det möjligt att ingå flerår- Finlands utvecklingssamarbete 2009 11

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Avskogning är ett av de största miljöproblemen i Nicaragua och orsakar även erosion. Flodbank som brutits ned av erosionen i den västindiska delen av Nicaragua. Foto: Outi Einola-Head. iga förbindelser inom Finlands utvecklingssamarbete. På så vis är det lättare att förutse vilken finansiering man kan få, vilket är nödvändigt för utvecklingsländernas egen ekonomiska planering. Att utnyttja den flexibilitet som praxisen med reservationsanslag ger innebär att betalningsgraden inte stiger till 100 procent årligen. Det är därför inte meningsfullt att granska den slutliga användningsgraden för reservationsanslagen förrän i slutet av treårsperioden. Den slutliga användningsgraden har legat på fortsatt hög nivå. Treårsperioden för anslagen för år 2007 gick ut vid utgången av år 2009, och av anslagen användes 99,9 procent. Användningsgraden för befogenheterna steg till 93 procent år 2009, medan den år 2008 var 71 procent. Finansieringen av EU-utvecklingssamarbetet, i synnerhet finansieringen genom EU-budgeten för utvecklingssamarbetet och via olika FN-organisationer, ökade betydligt år 2009. De organisationer som särskilt beviljades tilläggsfinansiering var UNFPA, UNIDO, UNO- CHA och UNRWA. Via Världsbanksgruppen (speciellt IDA) kanaliserades en betydligt större finansieringsandel än tidigare. De relativa andelarna för det bilaterala och det multilaterala utvecklingssamarbetet 1 har under en tidsperiod på över 20 år varit oförändrade inom en variationsintervall på några procentenheter. Det bilaterala samarbetet utgör cirka 60 procent och det multilaterala samarbetet cirka 40 procent av utbetalningarna. År 2009 var det bilaterala samarbetets andel 61,1 procent av anslagen. Anslagen för såväl samarbetet med enskilda länder och regioner som det multilaterala samarbetet uppvisade en fortsatt stark ökning. En särskilt betydande ökning jämfört med år 2008 uppvisades inom det utvecklingssamarbete som inte riktats landsvis. Anslagen för medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete ökade i någon mån, och år 2009 gjordes en tydlig nivåhöjning för evalueringsverksamheten och räntestödskrediterna. Finnfunds eget kapital höjdes med 15 miljoner euro år 2009 som ett led i den fyraåriga kapitalhöjningen på 60 miljoner euro. 1 Definition enligt OECD/DAC: endast icke öronmärkta allmänna bidrag som beviljas åt s.k. ODA-berättigade organisationer definieras som multilateralt bistånd; all annan verksamhet är enligt definitionen bilaterala bistånd som har öronmärkts enligt tema eller region. 12 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Programsamarbete Programsamarbetet omfattar allt utvecklingssamarbete som utförs genom samordning i syfte att stödja samarbetsländernas egna utvecklingsprogram. I programsamarbetet ingår budgetstöd, sektorbudgetstöd och samfinansiering i form av korgar eller fonder. Programsamarbetet anknyter till biståndseffektiviteten och åtagandena i Parisförklaringen. Det allmänna budgetstödet ökade kvantitativt och relativt ända till år 2008. År 2009 utgjorde nivån på det allmänna budgetstödet ungefär tio procent av utvecklingssamarbetet med enskilda länder och regioner. Utbetalningarna av sektorbudgetstöd och till program med samfinansiering har ökat kraftigt i synnerhet de senaste fem åren. Genomförandet av det utvecklingspolitiska programmet styrs av riktlinjerna År 2009 utarbetades flera nya områdes- och sektorspecifika riktlinjer för att komplettera regeringens utvecklingspolitiska program och för att styra genomförandet. Då färdigställdes tre riktlinjer som gällde miljön. Den utvecklingspolitiska riktlinjen för miljön styr det finländska utvecklingssamarbetet inom miljösektorn och genomförandet av de prioriterade områdena för hållbar utveckling. Finlands internationella strategi för vattensektorn syftar till att utnyttja vårt lands erfarenheter av god vattenvård i internationellt samarbete och ger finländska aktörer inom vattensektorn bättre beredskap att möta våra samarbetspartners behov och framtida utmaningar. I april grundades Finlands vattenforum rf (Finnish Water Forum) för att genomföra strategin. Den utvecklingspolitiska riktlinjen för skogssektorn redogör för tre centrala principer i samarbetet: stöd till nationella skogsprogram, stärkande av skogssektorns roll när det gäller att förebygga och anpassa sig till klimatförändringen samt skogarnas betydelse i den nationella landsbygds-, markanvändningsoch jordbrukspolitiken. Inom utvecklingen och säkerheten i Finlands utvecklingspolitik betonas ett omfattande säkerhetsbegrepp som förstärker det ömsesidiga sambandet mellan säkerheten, utvecklingen och de mänskliga rättigheterna, samtidigt som konsekvensen i krishanteringen, utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet främjas. Målet är en helhetsinriktad approach. Genom det allmänna budgetstödet och sektorstödet som en del av Finlands bilaterala programbaserade utvecklingssamarbete styrs tyngdpunkten för budgetstödet från allmänt budgetstöd till sektorspecifikt budgetstöd. Finland kan bevilja högst 25 procent av det bilaterala utvecklingsbiståndet till enskilda länder som allmänt budgetstöd. Betalningsgraden för det allmänna budgetstödet kommer först och främst att bero på hur många långvariga samarbetsländer det finns där det allmänna budgetstödet kan utnyttjas. I riktlinjen poängteras även att det allmänna budgetstödet och sektorstödet inte är de enda instrumenten för programbaserat utvecklingsbistånd. År 2009 färdigställdes sammanlagt fyra regionala riktlinjer och ramprogram. Ramprogrammet för initiativet till ett bredare Europa (2009 2013) eftersträvar att främja stabilitet på bred front samt en ekonomisk och samhällelig utveckling i Östeuropa, Sydkaukasien och Centralasien. De tematiska tyngdpunkterna för initiativet är säkerhet, handel och utveckling, utveckling av informationssamhället, energi- och miljösamarbete samt samhällelig hållbarhet. För Afrika har man i Finlands utvecklingspolitik upprättat ett utvecklingspolitiskt ramprogram och mål för Finlands samarbete i Afrika. Syftet är att skapa en strategisk referensram för att stärka samarbetet mellan Finland och Afrika genom utvecklingspolitik. På motsvarande sätt styr det utvecklingspolitiska ramprogrammet för västra Balkan genomförandet av Finlands utvecklingspolitik på västra Balkan fram till år 2013. Handlingsplanen för Anderna styr samordningen av det regionala och tematiska samarbetet i den regionen. Reformen av riktlinjerna för utvecklingen av landsbygden har inletts och slutförs enligt förväntningar våren 2010. I riktlinjerna tas hänsyn även till livsmedelstryggheten. Beredningen av den nya riktlinjen för medborgarorganisationer inleddes år 2009. Finlands utvecklingssamarbete 2009 13

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet De utbetalningar som kanaliserades genom EU-budgeten för utvecklingssamarbetet steg till 112,5 miljoner euro, och kostnaderna för mottagandet av flyktingar var 26,6 miljoner euro år 2009. Tilläggsfinansiering till Afrika och de minst utvecklade länderna När det gäller Finlands ökande finansiering av utvecklingssamarbetet inom bilateralt samarbete som riktats till enskilda länder har Finland i enlighet med EU-överenskommelserna och det utvecklingspolitiska programmet använt mer än hälften av denna finansiering till förmån för Afrika. Samtidigt har Finland ökat andelen till de allra fattigaste utvecklingsländerna (LDCländerna). Utbetalningarna för utvecklingssamarbetet till de fattigaste länderna ökade snabbt på 2000-talet: från 60,2 miljoner till 162,5 miljoner euro. Ökningen av anslagen har varit särskilt stark för Afrika (från 65,5 miljoner till 179,7 miljoner euro), och särskilt för de afrikanska länderna söder om Sahara. Tanzania och Moçambique är fortfarande Finlands största samarbetsländer. Till följd av de kraftigt ökade anslagen till Zambia passerade landet Vietnam och Nicaragua och intog tredje plats. Nivån på det bilaterala biståndet till Vietnam sjunker gradvis. Nicaragua, som kämpar med förvaltnings- och demokratiproblem, har snabbt sjunkit från fjärde till åttonde plats. Även anslagen till Nepal, de palestinska områdena, Kenya och Etiopien har ökat i snabb takt, och de senaste åren har utvecklingen i dessa länder varit positiv. Anslagen till Laos och Kambodja har ökat betydligt. Samarbetet med Sudan har präglats av de osäkra förhållandena i landet, men anslagen för år 2009 har återigen stigit. Anslagen till Sydafrika, som hör till länderna med tidsbundet samarbete, ökade ännu år 2009, medan de i fortsättningen kommer att minska på samma sätt som anslagen till Namibia. Högskolorna går med i samarbetet År 2009 infördes ett nytt verktyg för utvecklingssamarbetet som förbättrar verksamhetsförutsättningarna och kompetensen för läroanstalterna på högre nivå (s.k. högskole-iki). Syftet med programmet är att stärka förvaltningen och undervisningen i högskolorna i utvecklingsländerna genom samarbete mellan finländska universitet och yrkeshögskolor. Under berättelseåret beviljades finansiering för 20 preliminära projekt. I enlighet med det utvecklingspolitiska programmet kartlades år 2009 vilka roller den privata sektorns Fatima Vicior är ensamförsörjande mamma till fem barn i byn Ninhote i Moçambique. Foto: Juha Peurala. 14 Finlands utvecklingssamarbete 2009

olika instrument spelar och på vilket sätt de skulle kunna utnyttjas. Särskild fokus lades på specialriskfonden och blandade krediter. Dessutom fortsatte man att genomföra den handelsrelaterade handlingsplanen för utvecklingssamarbetet, understödde affärspartnerskapsprogrammet och beviljade räntestödskrediter, som år 2009 efterfrågades i mycket större utsträckning än tidigare. Konsekvent utvecklingspolitik Behovet av konsekvens i utvecklingspolitiken har blivit tydligare på grund av finans-, klimat- och livsmedelskriserna. År 2009 utvecklade man konsekvensen i utvecklingspolitiken genom att främja informationsutbytet och de gemensamma målen via ett nätverk mellan ministerierna. Utrikesministeriet har för avsikt att balansera målen mellan olika förvaltningsgrenar och engagera alla parter i arbetet med att öka konsekvensen. Samordningen av handeln och utvecklingen främjades i ministeriets arbetsgrupp för handel och utveckling, via exportforumet och genom nätverksbyggande med andra aktörer. Dessutom utfördes arbete med att öka konsekvensen av olika arbetsgrupper mellan ministerierna inom energi-, miljö-, jordbruks- och klimatsektorerna samt tillsammans med samarbetsnätverket för landsbygdsutveckling. Jord- och skogsbruksministeriet deltar i diskussionen om konsekvensen även vid OECD:s jordbrukskommitté och i arbetsgruppen Global Forum som underlyder jordbrukskommittén. Konsekvensprincipen bidrar till vilka nya riktlinjer som ska dras upp. I riktlinjerna för utvecklingen och säkerheten i Finlands utvecklingspolitik beskrivs på vilket sätt utvecklingspolitiken anknyter till förebyggandet av konflikter. Konsekvensen har betonats i strategin för den övergripande krishanteringen. Den utvecklingspolitiska riktlinjen för miljön bereddes i samarbete med miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet. Även arbets- och näringsministeriet gjorde upp en utvecklingspolitisk strategi under år 2009. I halvtidsöversynen av landsundersökningen om Finland konstaterade OECD:s biståndskommitté att Finland har gjort framsteg i den politiska konsekvensen på nationell nivå och aktivt främjat frågan även på internationell nivå. Sita Pariyar från Nepal uppmanar kvinnor att verka i grupper. Foto: Marja-Leena Kultanen. Genomgripande teman De genomgripande temana angående jämställdhet, mänskliga rättigheter och sårbarhet beaktas i allt utvecklingssamarbete som Finland bedriver. Till de genomgripande temana hör kvinnornas och flickornas rättigheter, jämställdhet mellan könen, samhällelig jämlikhet, främjande av rättigheter och möjligheter att delta för sårbara grupper (barn, handikappade, ursprungsbefolkning, minoriteter), och hiv/aids som hälso- och samhällsproblem. De genomgripande målen för jämställdhetsfrågorna bygger på olika avtal om de mänskliga rättigheterna som har ingåtts mellan regeringar, eller på internationella politiska åtaganden. Vid utrikesministeriet färdigställdes år 2009 instruktionerna för att de genomgripande temana skulle inkluderas i all utvecklingspolitik och allt utvecklingssamarbete på så sätt att de på alla nivåer inkluderas som en del i politiken och kompletteras med nödvändiga åtgärder eller projekt. Dessutom inkluderas de i den politiska dialogen, landsförhandlingarna, det multilaterala samarbetet och EU-samarbetet samt kommunikationen. År 2009 främjades de genomgripande temana på många olika sätt. I FN-förhandlingarna om ett klimatavtal fokuserade man i synnerhet på kvinnornas ställning och roll. Finland stödde arbetet med att öka jämställdheten i sina samarbetsländer genom flera olika program för landsbygdsutveckling. Det arbete som FN:s specialrapportör för handikappfrågor utför samt det globala handikappartnerskapet stöddes både genom pengar och genom insatser från olika experter. Därutöver stödde Finland FN:s generalsekreterares särskilda representant för frågor gällande våld mot barn genom att finansiera den finländska biträdande expertens arbete. Finlands utvecklingssamarbete 2009 15

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Tulo Bahadur försörjer sin familj i Nepal genom att sy. Foto: Marja-Leena Kultanen. Minskning av fattigdom Det viktigaste målet enligt det utvecklingspolitiska programmet är att utplåna fattigdomen, i enlighet med FN:s millenniemål. En förutsättning för att detta mål ska kunna uppnås är att utvecklingen i utvecklingsländerna och de industrialiserade länderna är ekonomiskt, samhälleligt och naturekonomiskt hållbar. För att millenniemålen ska kunna uppnås är det viktigt att allt större uppmärksamhet fästs vid konsekvenserna av klimatförändringen. De fattigaste länderna och de små örikena lider mest av de negativa konsekvenserna, men de har sämre förutsättningar att anpassa sig till förändringarna. År 2009 ökade Finland stödet för de meteorologiska tjänsterna i utvecklingsländerna, så att länderna kan få bättre förutsättningar att anpassa sig till klimatförändringen. Att utplåna fattigdomen och att främja en hållbar utveckling förutsätter ett omfattande partnerskap och ett ännu djupare samarbete med samarbetsländerna än tidigare. Finlands långvariga samarbetsländer har som stöd för den egna utvecklingspolitiken gjort upp nationella planer för att minska på fattigdomen. Finland grundar sitt samarbete på de prioriterade områden, principer och lösningsmodeller som har lyfts fram i dessa planer i syfte att minska fattigdomen så effektivt som möjligt. Minskningen av fattigdomen, särskilt i de långvariga samarbetsländerna, styr planeringen samt valet och genomförandet av programmen. I Afrika ger Finland stöd för minskning av fattigdomen i de långvariga samarbetsländerna utgående från ländernas nationella planer, och inom områden där Finland kan erbjuda expertis, kompetens och erfarenhet. Budgetstödet är ett verktyg som på ett övergri- 16 Finlands utvecklingssamarbete 2009

pande sätt kan främja de nationella planerna för minskning av fattigdom, och genom budgetstödet är det dessutom möjligt att föra diskussioner om politiken över sektorgränserna. Enligt principerna för programsamarbetet kan nationella planer för minskning av fattigdom stödjas genom olika finansieringsformer, alltifrån allmänt budgetstöd till sektorprogram och -projekt med samfinansiering. Finland kanaliserar sitt stöd för minskning av fattigdomen i Moçambique, Zambia och Tanzania både i form av allmänt budgetstöd och sektorbudgetstöd. Utvecklingssamarbetet mellan Finland och Tanzania bygger på Tanzanias och Zanzibars utvecklingsmål, som framgår av dokumenten för Vision 2025, MKUKUTA och MKUZA. År 2009 fortsatte Finland att ge stöd till Tanzanias fond för minskning av fattigdom och gav allmänt budgetstöd. Ekonomisk tillväxt och rättvis inkomstfördelning Erfarenheterna har visat att det mest effektiva sättet att utplåna fattigdom är att bidra till en gynnsam ekonomisk utveckling och en nationell inkomstfördelning. Genom internationell handel och anslutning till den regelbaserade internationella ekonomin samt genom reformer av det nationella företagsklimatet är det möjligt att i hög grad påskynda den ekonomiska tillväxten i utvecklingsländerna. Det är viktigt att utvecklingsländerna kan utnyttja de möjligheter som utrikeshandeln erbjuder till att främja en ekonomisk tillväxt och minska fattigdomen. Ännu större vikt än tidigare fästs vid den privata sektorns och handelns betydelse som en motor för ekonomisk utveckling. Samhället förenhetligas och den ekonomiska grunden förstärks när fattigdomen minskar, eftersom alla resurser i en nation kan delta i arbetet för att påskynda utvecklingen. Genom ekonomisk tillväxt skapas nya arbetstillfällen, dock så att de grundläggande normerna för arbetslivet samt ett anständigt och människovärdigt arbete kan säkerställas. År 2009 undertecknade Finland ett samförståndsavtal med Vietnam om arbets- och näringspolitik. Syftet med avtalet är att främja samarbetet inom sysselsättning, arbetspolitik, arbetskraftsutbildning och arbetskraftens rörlighet. Arbetet anknyter till innovationer, regional utveckling, hållbara energilösningar och miljöfrågor. Jordbruket spelar en avgörande roll i utplåningen av fattigdomen, och även Finlands långvariga samarbetsländer har fäst särskild uppmärksamhet vid jordbruket. Finland ger fortsatt stöd åt det nationella fattigdomsprogrammet i Vietnam. Programmet genomförs i de fattiga bergstrakterna med etniska minoriteter och syftar till att utveckla jordbruket och produktionen i kommunerna genom att effektivera och diversifiera näringarna. Samtidigt byggs en infrastruktur som främjar produktionen och marknadsföringen i liten skala. På så vis strävar man efter att lösa problemet med livsmedelstryggheten i bergstrakterna. Enligt bedömningar har de uppnådda resultaten varit positiva. Inom programmet för Mekongområdet i Kambodja har man utvecklat landsbygden i Tonle Sap i syfte att förbättra livsmedelstryggheten och utveckla näringarna på landsbygden. De prioriterade områdena i Nepal är att främja ekonomisk tillväxt, slutföra fredsprocessen och stifta en ny grundlag, vilket har eftersträvats genom två stora vatten- och sanitetsprojekt för landsbygden i de fattigaste delarna av landet. Projekten fokuserar på vikten av rent vatten, hygien och näringar för de allra fattigaste. Livsmedelstryggheten för de fattigaste ökar och skördarna blir mångsidigare när tillgången till vatten förbättras inom jordbruket. När riskerna i produktionen minskar är det möjligt att göra investeringar i mer värdefulla produkter. I projekten för utvecklingssamarbetet i Latinamerika eftersträvar man att minska fattigdomen genom jordbruks-, miljö-, skogs- och energisektorerna. Genom projekten inom landsbygdssektorn i Nicaragua har man lyckats förbättra livsmedelstryggheten i landet och utveckla näringarna och produktionen på landsbygden. Syftet med det regionala miljöprogrammet för Anderna (BIOCAN) är att förbättra livskvaliteten för befolkningen i Bolivia, Peru, Ecuador och Colombia genom hållbart utnyttjande och skydd av miljön, dock så att de kulturella särdragen i länderna tas i beaktande. Skogsbruket utvecklas genom nya skogsprojekt i Anderna och Centralamerika. Projekten gynnar i synnerhet den fattiga befolkningen på landsbygden samt ursprungsbefolkningen som är beroende av naturresurserna. Man strävar efter att öka tillgången till energi och möjligheterna att använda ren energi både genom projektet för Centralamerika och genom ett projekt för Anderna som är under planering. Finlands utvecklingssamarbete 2009 17

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Åkerarbete i Vietnam. Foto: Kari Rissa. Utvecklingssamarbete inom landsbygdsutveckling och livsmedelstrygghet år 2009 Enligt FN:s millenniemål ska antalet människor som lever i extrem fattigdom och antalet hungriga människor halveras före år 2015, och ett av de bästa sätten att uppnå målen är att utveckla jordbruket. Tre fjärdedelar av de fattiga i utvecklingsländerna bor på landsbygden, och största delen av dem får sin utkomst från jordbruket. Den andel av de internationella medlen för utvecklingssamarbetet som beviljats för jordbruket har sjunkit under de senaste två decennierna. På grund av det ökade antalet hungriga, livsmedelskrisen, klimatförändringen och frågor som gäller biobränslen och markanvändning har jordbruket och livsmedelstryggheten återigen tagits upp på den internationella agendan. De löften om att förbättra livsmedelstryggheten som gavs på internationella konferenser år 2009 började infrias, och samtidigt började både det nationella och det internationella stödet för jordbruket och utvecklingen av landsbygden öka. På toppmötet om livsmedelstryggheten (World Food Summit) i Rom i november avtalades om den internationella samordningen av utvecklingsbiståndet med anknytning till livsmedelstryggheten. Temana i FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD17) var jordbruket och landsbygdsutvecklingen. Finland deltog i diskussionen om livsmedelstryggheten inom EU, på internationella konferenser och i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. I Finlands verksamhet följde man riktlinjerna för landsbygdsutvecklingen från år 2004. Enligt riktlinjerna fäster Finland i fråga om landsbygdsutvecklingen vikt vid stöd för nationella program, förbättring av utkomsten för fattiga, särskilt för kvinnor, samt främjande av ett näringsliv som är ekonomiskt hållbart. Dessutom riktas stöd till forskning, rådgivning, utbildning och 18 Finlands utvecklingssamarbete 2009

tjänster som stödjer de fattiga. År 2009 inleddes en reform av riktlinjerna för landsbygdsutvecklingen. De nya riktlinjerna beaktar det förändrade internationella läget för livsmedelstryggheten och jordbruket samt aktuella frågor från klimatförändringen till markägande. Multilateralt samarbete och EU-samarbete Inom det multilaterala samarbetet utdelades fortsatt basfinansiering till FN-organisationerna inom landsbygdssektorn, FAO (Livsmedels- och jordbruksorganisationen), IFAD (Internationella jordbruksutvecklingsfonden) och WFP (Världens livsmedelsprogram). Organisationernas arbete för att förbättra livsmedelstryggheten i världen kompletterar varandra, och jordbruksforskningen och -rådgivningen innehar en nyckelroll när det gäller att förbättra livsmedelstryggheten och att anpassa jordbruket efter klimatförändringen. Finland ökade stödet till fyra forskningsinstitut i Rådgivande gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR). Inom FAO och nätverket för CGIAR-forskningsinstituten genomförs för närvarande reformer med syftet att effektivera verksamheten i organisationerna. Finland stödde båda reformerna. FAO beviljades finansiering för två aktuella projekt som inleds år 2010: inom projektet Jordbruket i kampen mot klimatförändringen kartläggs möjligheterna att motverka klimatförändringen samt utvecklingsländernas möjligheter att utnyttja utsläppshandeln. Projektet för utveckling av jordregisterprogrammen syftar till att förbättra de fattigas rättigheter att äga och inneha mark. EU hanterade livsmedelskrisen genom en treårig matfond på en miljard euro som är avsedd både att tillgodose det direkta behovet av mat och att förbättra verksamhetsförutsättningarna för jordbrukssektorn. Dessutom förbättras livsmedelstryggheten när man övergår från nödhjälp till en mer hållbar utveckling. Fram till slutet av år 2009 hade fonden fattat finansieringsbeslut för 837,2 miljoner euro. Bilateralt samarbete och evaluering De prioriterade områdena för den internationella diskussionen om livsmedelstryggheten och det utvecklingspolitiska programmet avspeglades i det bilaterala samarbetet, särskilt i Zambia, Moçambique och Nicaragua. I dessa länder genomförs långvariga projekt för landsbygdsutveckling med stöd av Finland. Halvtidsöversynerna av projekten i Zambia och Moçambique gav kunskap och erfarenheter för att förbättra de nuvarande skedena och för att planera det andra skedet som ska inledas år 2010. I Nicaragua fortsatte det framgångsrika projektet för landsbygdsutveckling, trots den svåra situationen i landet. I västra Kenya inleddes planering av ett omfattande projekt för landsbygdsutveckling, och i Tanzania fortsatte planeringen av programmet för den lokala ekonomin. I Vietnam slutfördes projekten för landsbygdsutveckling, som hade pågått i mer än tio år. Regeringarna i Moçambique och Nicaragua beviljades sektorstöd för att de ska kunna genomföra de nationella jordbruksprogrammen. År 2009 fästes särskild uppmärksamhet vid utvärdering av landsbygsprojekten. Utifrån evalueringarna kan verksamheten effektiveras och styras vidare. Utöver halvtidsöversynerna av de bilaterala projekten genomfördes en evaluering av det integrerade projektet för landsbygdsutvecklingen i västra Kenya, som slutfördes på 1990-talet, samt en evaluering av hela utvecklingssamarbetet inom jordbrukssektorn åren 1995 2009. År 2009 finansierade utrikesministeriet tre beställda undersökningar med anknytning till landsbygdsutveckling. Samarbetsnätverket för landsbygdsutveckling fortsatte sitt arbete under året och strävade efter att få olika aktörer inom landsbygdsutvecklingen i Finland och utvecklingsländerna att samarbeta så att det gynnar alla parter. Medborgarorganisationernas roll i landsbygdsutvecklingen Medborgarorganisationerna genomförde olika projekt för landsbygdsutveckling. Finland stödde jordbrukarnas organisering i utvecklingsländerna via utvecklingssamarbetsorganisationen i förbundet för världens producentorganisationer. Det är av högsta vikt att småbrukarna organiserar sig för att produkterna ska kunna introduceras på marknaden. Utvecklingssamarbetsstöd för jordbruket Det offentliga utvecklingsstödet (ODA) för jordbruket jordbruket, fiskerinäringen, landsbygdsutvecklingen och de multilaterala organisationerna inom jordbruket (FAO, IFAD, WFP, CGIAR-forskningsinstituten) uppgick till 49 miljoner euro. Detta belopp utgör cirka sex procent av hela utvecklingssamarbetet år 2008 (siffrorna för år 2009 har ännu inte färdigställts). I siffran ingår inte allmän finansiering av internationella finansinstitut eller andra multilaterala fonder och inte heller medel för jordbruket som har allokerats i form av allmänt budgetstöd. Finlands utvecklingssamarbete 2009 19

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Republikens president Tarja Halonen deltog i klimatkonferensen i Köpenhamn. Danmarks regering gav henne fackelpriset MDG 3 som utmärkelse för främjande av kvinnors jämställdhet. Foto: Matti Nummelin. Miljöekonomiskt hållbar utveckling De viktigaste målen för Finlands utvecklingspolitik och -samarbete samt grunden för all hållbar utveckling är att naturresurser utnyttjas på ett hållbart sätt och att globala miljöhot förebyggs. Utvecklingsländerna lider först av en negativ miljöutveckling, och av denna anledning ska de också vara med om att lösa problem. Utvecklingsländernas nationella strategier för minskning av fattigdom ger riktlinjer för hur medlen för utvecklingssamarbetet ska användas. Finland strävar efter att ett hållbart utnyttjande av naturresurser och förebyggande av föroreningar i miljön ska inkluderas i samarbetsländernas program för minskning av fattigdom och andra program i tillräckligt stor omfattning. Finlands arbete för att främja en naturekonomiskt hållbar utveckling bygger på internationella klimatavtal och stödet för verkställandet av avtalen i utvecklingsländerna. De viktigaste avtalen inom utvecklingssamarbetet gäller klimatförändringen, biologisk mångfald, kamp mot ökenspridning samt säker användning och hantering av kemikalier och avfall. I Finlands utvecklingspolitiska program understryker man starkt ett hållbart utnyttjande av naturresurser, och denna synpunkt avspeglas på ett konkret vis i Finlands utvecklingssamarbete. Den viktigaste uppgiften år 2009 var arbetet för att ta fram ett nytt klimatavtalssystem, vilket resulterade i ett globalt samförstånd om en ny metod att begränsa temperaturhöjningen på jordklotet till två grader. Finland deltog aktivt i internationella förhandlingar och betonade särskilt temana kvinnor och klimatet samt hållbart jordbruk. I samarbetsländerna och -regionerna har man förutom den nationella miljöpolitiken även genomfört olika projekt och program i syfte att främja miljöutvecklingen i den aktuella regionen. Frågorna kring miljön 20 Finlands utvecklingssamarbete 2009

och miljöekonomin har samtidigt styrt även det övriga utvecklingssamarbetet. T.ex. för energisektorn som är viktig för ekonomin har man sökt lösningar till på vilket sätt förnybara naturresurser skulle kunna utnyttjas. FN har spelat en viktig roll i samordningen av den internationella verksamheten. Finland har verkat aktivt för att stärka den internationella miljöförvaltningen som ett led i FN-verksamheten, och målet är att grunda en miljöorganisation, UNEO, utgående från FN:s miljöprogram (UNEP). Finland deltog i verksamheten vid FN:s boende- och bosättningsorgan (UN-Habitat) som behandlar frågor kring hållbar urbanisering i utvecklingsländerna. Dessutom bidrog Finland via olika internationella forum till att FN:s konvention om biodiversitet och konvention om bekämpning av ökenspridning kunde genomföras samt deltog i arbetet i FN:s kommission för utveckling och FN:s skogsforum. Den femte tilläggsfinansieringen i Globala miljöfonden (GEF) fastställdes för åren 2010 2014. I förhandlingarna verkade Finland för en tydlig tilläggsfinansiering, en utvidgning av kemikaliehuvudområdet och ett starkare genusperspektiv. Även de internationella finansinstitut som Finland stödjer, i synnerhet Världsbanken, ökade sina insatser i förebyggandet av och anpassningen till klimatförändringen. Därigenom gavs finansiering för produktion av ren energi, ökning av energieffektiviteten, åtgärder som främjar utsläppshandeln och planering av andra innovativa finansieringsformer med mera. Dessutom stödde Finland arbetet med att förbättra förutsättningarna för mekanismen för ren utveckling i utvecklingsländerna, genom projektfinansiering via olika utvecklingsfinansinstitut. Finland agerade fortsatt aktivt i Världsbankens skogskolfond. Denna partnerskapsfond främjar utvecklingsländernas förutsättningar att delta i den internationella utsläppshandeln relaterad till skogar, och på så sätt strävar fonden efter att stoppa skogsbortfall och främja hållbart utnyttjande av skogar i utvecklingsländerna. Val av energiformer spelar en viktig roll när det gäller att bekämpa klimatförändringen. I sitt samarbete inom energisektorn framhåller Finland betydelsen av energieffektivitet och -besparingar samt utnyttjandet av förnybara energikällor. I och med det fluktuerande energipriset har energisäkerheten och tillgängligheten av energitjänster blivit allt mer aktuella frågor i utvecklingsländerna. Genom programmet Finnpartnership har Finland understött utnyttjandet av finländsk miljöteknologi i utvecklingsländerna. Finlands utvecklingssamarbete 2009 21

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Utvecklingspolitik och -samarbete gällande klimatfrågor år 2009 Finlands internationella inflytande i klimatfrågorna Klimatförändringen utgör en av de största utmaningarna för utvecklingen. Utrikesministeriets roll på klimatkonferensen i Köpenhamn i december 2009 och i förberedelserna inför konferensen anknöt först och främst till utvecklingsländerna och stödåtgärder riktade till utvecklingsländerna, dvs. finansieringen, ländernas möjligheter att bromsa och anpassa sig till klimatförändringen, arbetet för att förbättra ländernas verksamhetsförutsättningar och utvecklingsländernas nationella rapportering. En koldioxidsnål utveckling (Low Carbon Development Paths) är en stor utmaning, och man har börjat fästa mer vikt vid klimathållbarheten hos utvecklingssamarbetsprojekt. Finland har deltagit i en utredning som OECD/DAC/ENVIRONET har gjort i fråga om på vilket sätt en utveckling som bygger på en koldioxidsnål tillväxt skulle kunna främjas på bästa möjliga sätt. Klimatkonferensen i Köpenhamn resulterade i den s.k. Köpenhamnsöverenskommelsen (Copenhagen Accord), som är en politisk överenskommelse om den internationella klimatpolitiken. Klimatprojekt som Finland finansierar År 2009 ökade Finland stödet för de meteorologiska tjänsterna i utvecklingsländerna, så att länderna kan få bättre förutsättningar att anpassa sig till klimatförändringen. År 2009 studerade Meteorologiska institutet observations- och vädertjänstverksamheten vid de meteorologiska instituten i Centralasien. Syftet med projektet är att utveckla de hydrometeorologiska tjänsterna vid de lokala instituten och att förbättra institutens verksamhetsförutsättningar. Även i södra Afrika, i vissa små öriken i Stilla havet och i Peru inledde Meteorologiska institutet projekt som utvecklar de meteorologiska tjänsterna. Finansiären av dessa projekt är utrikesministeriet. Finland bistod ett pilotprojekt inom FN:s miljöprogram (UNEP) med totalt 2,3 miljoner euro. Syftet är att öka kompetensen hos de tjänstemän i Sydostasien som ansvarar för frågor gällande klimatförändringen, främja ett regionalt nätbyggande och erbjuda verktyg för samarbetet mellan länderna när det gäller klimatförändringen. Genom projektet är det möjligt att förbättra mottagarländernas möjligheter att delta i de internationella klimatförhandlingarna och verkställandet av det nya klimatavtalet samt att även i större grad bromsa klimatförändringen. Projektsamarbetet, som inleddes år 2008, kommer att upphöra år 2011. Åren 2008 2010 finansierar Finland ett projekt som genomförs av Internationella naturvårdsunionen (International Union for Conservation of Nature, IUCN) med cirka 2 miljoner euro. Syftet är att ta fram verktyg för anpassning till klimatförändringen och stödja beslutsfattandet i byar och på nationell nivå i Zambia, Moçambique och Tanzania. Inom projektet undersöker man verksamhetsmodellerna och funderar på vilka åtgärder som ska kunna stödja anpassningen till klimatförändringen som en del av ett hållbart utnyttjande av skogar och vattenresurser. År 2009 poängterade Finland att jord- och skogsbruket skulle inkluderas som en del i bekämpningen av och anpassningen till klimatförändringen, vilket eftersträvades genom finansiering av två stora projekt i FN:s livsmedelsoch jordbruksorganisation (FAO). Stödet för skogssektorns fyraåriga (2009 2012) projekt Hållbart skogsbruk vid ändrade klimatförhållanden uppgår till tre miljoner euro. Målen för projektet är att främja ett hållbart skogsbruk och utnyttjande av skogar samt att förebygga klimatförändringen. Dessutom var Finland det första landet som beslöt att bevilja finansiering för projektet Jordbruket i kampen mot klimatförändringen inom jordbrukssektorn; finansieringen uppgick till cirka 2,6 miljoner euro. Projektet eftersträvar genom effektivering av de tekniska, politiska och finansiella alternativen att förbättra utvecklingsländernas förmåga att utnyttja de möjligheter inom jordbrukssektorn som kan bromsa klimatförändringen. En naturkatastrof till följd av klimatförändringen kan på några sekunder förstöra den bräckliga nationalekonomin i ett utvecklingsland. Finland har varit föregångare när det gäller att utveckla sådana meteorologiska varningssystem som är lämpliga för klimatet i utvecklingsländerna samt i att producera relaterad utbildning. I en oberoende evaluering som färdigställdes år 2009 konstaterades att Finlands bistånd hade varit resultatrikt och betydande. Finland finansierade även vissa beställda forskningsprojekt som behandlade klimatförändrings- och utvecklingsfrågor. Forskningsprojekten producerar oberoende information till stöd för planeringen och genomförandet av utvecklingspolitiken och -samarbetet vid ministeriet. Under år 2009 slutfördes också en oberoende evaluering som granskade relationerna mellan naturkatastroferna, klimatförändringen och fattigdomen samt på vilket sätt de har beaktats i Finlands utvecklingssamarbete. Jämställdhet mellan könen i klimatpolitiken Ett av de genomgripande temana i Finlands utvecklingspolitik och -samarbete är att främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Finland har på många 22 Finlands utvecklingssamarbete 2009

olika sätt verkat för att kvinnoperspektivet ska inkluderas i det nya internationella klimatavtalet. Samtidigt har Finland understrukit att kvinnornas kompetens, kunskap och verksamhet ska tas i beaktande i allt arbete kring klimatförändringen. Finland har beviljat Global Gender and Climate Alliance (GGCA), som eftersträvar att inkludera genusperspektivet i klimatpolitiken, beslutsfattandet och genomförandet, 1,1 miljoner euro i bistånd. Organisationen vill också säkerställa att mekanismerna för klimatfinansiering gynnar kvinnor och män på ett jämlikt sätt. Huvudaktörerna i GGCA är UNDP, UNEP, IUCN och WEDO. Finland har även beviljat ett bistånd på 0,5 miljoner euro för att kvinnor i utvecklingsländerna ska kunna delta i klimatförhandlingarna. På partsmötet om klimatavtalet i Köpenhamn premierade Danmarks regering republikens president Tarja Halonen med fackelpriset Millennium Development Goal 3 som anknyter till FN:s tredje millenniemål. Facklan är en utmärkelse för främjande av kvinnors jämställdhet och ett löfte om att vidta de överenskomna åtgärderna för att främja jämställdhet. Klimatkonferensen i Köpenhamn i december 2009. Foto: Matti Nummelin. Klimatfinansiering År 2009 uppgick Finlands finansiering för förverkligandet av målen i ramkonventionen om klimatförändringen (UNFCCC) till 6,3 miljoner euro och bestod av både multilateral och bilateral finansiering. Klimatfinansieringen steg till cirka 27 miljoner euro år 2008, och den uppskattade klimatfinansieringen för år 2009 är cirka 33 miljoner euro (den exakta statistiken blir färdig våren 2010). Av denna summa hänför närmare hälften sig till åtgärder för att bromsa klimatförändringen, en tredjedel till förbättring av verksamhetsförutsättningarna och återstoden till teknologiutveckling och -överföring. Som finansieringsmekanism för ramkonventionen fungerar Globala miljöfonden (Global Environment Facility, GEF) och UNFCCC:s specialfonder för klimatförändringen som förvaltas av GEF och som bygger på frivillig finansiering, dvs. Fonden för de minst utvecklade länderna (Least Developed Countries Fund), Specialfonden för klimatförändringen (Special Climate Change Fund) och anpassningsfonden under Kyotoprotokollet (Adaptation Fund). Finansieringen kommer från en skatt på 2 procent som uppbärs på projekten för mekanismen för ren utveckling (CDM). Även annan finansiering än den som utdelas via de avtalsenliga fonderna kan räknas till den avtalsenliga finansieringen. För närvarande uppgår Finlands stöd till GEF till 7,8 miljoner euro varje år, men den pågående tilläggsfinansieringsomgången kommer antagligen att medföra ändringar. En tredjedel av GEF-projekten hänför sig till klimatfrågorna, speciellt arbetet för att förbättra verksamhetsförutsättningarna och bromsa klimatförändringen. Anpassningsåtgärder vidtas i regel via de specialfonder för klimatförändringen (LDCF och SCCF) som GEF förvaltar. LDCF ger stöd för planeringen och genomförandet av de minst utvecklade ländernas (NAPA:s) nationella åtgärdsprogram för anpassning. SCCF stödjer i sin tur främst anpassningen till klimatförändringen och teknologiöverföringen. Under de senaste åren har Finlands årliga understöd till specialfonderna för klimatförändringen varit totalt cirka 2,5 miljoner euro, vilket är en god insats i förhållande till vårt lands storlek, men en otillräcklig insats i förhållande till fondernas behov. I Köpenhamnsöverenskommelsen (Copenhagen Accord), som ingicks i december, avges ett löfte om en kortfristig klimatfinansiering på totalt 30 miljarder dollar till utvecklingsländerna åren 2010 2012. Vid Europeiska rådet i december åtog EU sig att bevilja finansiering på 7,2 miljarder euro. Finlands andel uppgår till 110 miljoner euro och räknas till det ODA-berättigade stödet. Det långsiktiga årliga målet för klimatfinansieringen uppgår till totalt 100 miljarder dollar i privat och offentlig finansiering till år 2020. Därutöver ska man bilda en ny internationell fond för klimatförändringen (Copenhagen Green Climate Fund) för styrning och övervakning av klimatavtalet. Finlands utvecklingssamarbete 2009 23

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet UPM:s pappersbruk i Changshu i Kina. Foto: Matti Remes. Ekonomiskt hållbar utveckling En utveckling som är ekonomiskt hållbar bygger på en ökning av produktionen och handeln. Ökningen av produktionen skapar nya arbetstillfällen, samt minskar fattigdomen och utvecklingsländernas behov av att finansiera den offentliga sektorns verksamhet genom utvecklingsbistånd och lån. Genom handeln är det möjligt att specialisera sig, utnyttja de fördelar som storproduktion ger, sprida tekniker och anskaffa sådana produktionsinstrument som landet inte producerar självt. Den ekonomiska utvecklingen måste vila på en grund som är naturekonomiskt och samhälleligt hållbar. För att produktionen och handeln ska kunna öka förutsätts öppenhet och integration inom ekonomierna. Genom utvecklingspolitiken och -samarbetet är det möjligt att stärka och diversifiera ekonomierna i de utvecklingsländer som ännu inte kan utnyttja möjligheterna i den internationella handeln. En konsekvent och samverkande samordning av handeln och utvecklingen behandlas bl.a. i förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) mellan EU och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Finland stödjer insatserna för att avreglera den internationella handeln samt den regionala integrationen i utvecklingsländerna, samtidigt som landet poängterar att de speciella behov som de fattigaste och mest sårbara utvecklingsländerna har måste beaktas. Finland verkar för en ekonomiskt hållbar utveckling i utvecklingsländerna speciellt genom handelsrelaterat utvecklingssamarbete (Aid for Trade, AFT), och syftet är att utveckla produktionskapaciteten i utvecklingsländerna och förbättra ländernas förutsättningar för handel. Till verksamhetsformerna hör att stödja handelspolitiken, underlätta utrikeshandeln, stärka företagarnas och näringslivets verksamhetsbetingelser och kompetens samt bygga upp en ekonomisk infrastruktur. Finland har bidragit till utvecklingen av den internationella Aid for Trade-agendan genom att aktivt delta i arbetet inom EU, OECD, WTO och FN. Dessutom har det intensiva samarbetet med OECD-sekretariatet haft en stor inverkan på OECD:s arbete med handel och utveckling, som beviljades 200 000 euro i fri- 24 Finlands utvecklingssamarbete 2009

villig finansiering år 2009. Finlands insatser på den globala Aid for Trade-konferensen, som ägde rum i juli 2009 och som leddes av WTO, var betydande. År 2009 accentuerades även arbetet med att göra upp och publicera UNCTAD-rapporten Information Economy genom stöd till utvecklingen av informationssamhället i utvecklingsländerna. Handlingsprogrammet för handel och utveckling framskrider Finlands handlingsprogram för handelsrelaterat utvecklingssamarbete (2008 2011) förverkligades aktivt år 2009. I det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet satsar Finland särskilt på jord- och skogsbruket samt på produktionen av hållbar energi. Viktiga teman är att förbättra verksamhetsbetingelserna för den privata sektorn och att utnyttja de möjligheter som informationssamhället erbjuder. Därigenom kan Finlands kompetens tillföra ett betydande mervärde till den hållbara utvecklingen i världen. I det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet fästs särskild uppmärksamhet vid förbättring av kvinnornas ställning vid sidan av övriga genomgripande teman. Finland har tillsammans med de finländska medborgarorganisationerna bistått privatföretagare, i synnerhet kvinnliga företagare, mikroföretag och små företag, utbildning i företagande samt näringsverksamhet på landsbygden. Finland främjar det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet särskilt i de åtta långvariga samarbetsländerna och i fyra tidigare övergångsländer i Afrika, Asien och Latinamerika. Dessutom har Finland ökat det regionala samarbetet i Centralamerika, Anderna, östra och södra Afrika, Mekongområdet och olika regioner i östra Mellaneuropa, Centralasien och Sydkaukasien. I det utvecklingspolitiska ramprogrammet för Afrika, initiativet till ett bredare Europa (Wider Europe Initiative, WEI) och det utvecklingspolitiska ramprogrammet för Västra Balkan, som publicerades i december 2009, fästs stor vikt vid det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet. Viktiga kanaler för Finlands handelsrelaterade utvecklingssamarbete är multilaterala organisationer, speciellt när det gäller att utveckla handelspolitiken och utrikeshandeln. Till de viktiga samarbetsparterna år 2009 hörde FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD), FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO), Internationella Handelscentret (ITC), WTO:s program för tekniskt bistånd (WTO-DDAGTF) och instrumentet för utveckling av standarder och handel (STDF). Finland deltog aktivt i utvecklingsarbetet inom programmet Enhanced Integrated Framework (EIF) och är en av de viktigaste finansiärerna. EIF är ett gemensamt program för sex internationella organisationer, givarländerna och de minst utvecklade länderna och främjar de minst utvecklade ländernas anslutning till den internationella handeln. En märkbar öppning år 2009 var InfoDev-partnerskapet, som samordnades av Världsbanken och som främjar utvecklingen av innovationssamhället såväl i form av globala funktioner som program i enskilda länder och regioner i östra och södra Afrika, Syd- och Sydostasien samt olika regioner i Östeuropa, Centralasien och Sydkaukasien. Finland beviljade fortsatt stöd till Internationella centret för handel och hållbar utveckling (ICTSD), FN:s initiativ Global Compact som främjar samhällsansvar hos företag, Internationella organisationen för främjande av rättslig utveckling (IDLO) och forumet som utvecklar instrument för mikrofinansiering (CGAP). Finland blev också finansiär i kommittén för finansiärerna av utvecklingen av den privata sektorn (DCED). Finland bistår Internationella finansieringsbolagets (IFC:s) program för rådgivningstjänster och ekonomisk kris i avsikt att mildra den ekonomiska krisens följder för utvecklingsländerna. Att stärka de regionala handelsförbindelserna och syd-syd-samarbetet är en väsentlig del av Finlands handelsrelaterade utvecklingssamarbete och främjandet av en ekonomiskt hållbar utveckling i utvecklingsländerna. Genom ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) mellan EU och AVS-länderna eftersträvas utveckling, en regional integration och en stegvis anslutning till världsekonomin i AVS-länderna. Ett omfattande EPA-avtal har hittills ingåtts endast med länderna i Västindien, vilket skedde i oktober 2008, och avtalet innefattar förutom varuhandel även tjänster, investeringar, offentliga upphandlingar och anbudsförfaranden. År 2009 fortsatte AVS-regionerna och -länderna att förhandla om initiala EPA-avtal. Det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet blir viktigare när EPA-avtalen sätts i verket. Finlands utvecklingssamarbete 2009 25

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Nicolas Kassimatis äger ett sågverk i Quelimane i Moçambique. I Moçambique beviljas endast personer som äger ett sågverk och anställer lokal befolkning rätt att använda skogarna. Foto: Juha Peurala. Utveckling av privat sektor Privat sektor och utvecklingspolitik Den privata sektorn är av största vikt när det gäller att skapa en ekonomiskt hållbar utveckling. Utrikesministeriet stödjer utvecklingen av och verksamheten i den privata sektorn. Den finansiering som beviljas för utvecklingen av den privata sektorn är omfattande, men det är svårt att skilja denna finansiering från finansieringen av utvecklingssamarbetet. Till verksamheten i den privata sektorn allokeras endast cirka 2 procent av medlen för utvecklingssamarbetet. Efterfrågan på räntestödskrediter håller på att öka betydligt. Initiativet till ett bredare Europa stödjer den privata sektorn Syftet med initiativet till ett bredare Europa (Wider Europe Initiative, WEI) är att på bred bas främja stabilitet, säkerhet och välstånd i initiativets samarbetsländer i Östeuropa, Sydkaukasien och Centralasien. När initiativet planerades, beaktades de stödåtgärder som skulle kunna vidtas för att stödja den privata sektorn i samarbetsländerna och minska den ekonomiska krisens följder. År 2009 inledde man tillsammans med IFC en gemensam planering som gällde ett stödprogram för den privata sektorn i hela området inom initiativet till ett bredare Europa. Inom programmet skapar man gynnsamma verksamhetsbetingelser för företag, stödjer företagsledningen och beviljar mikrokrediter. Innehållet i programmet och de prioriterade områdena färdigställs i början av år 2010. Den beräknade totala budgeten för stödprogram- 26 Finlands utvecklingssamarbete 2009

met för den privata sektorn för åren 2010 2013 uppgår till cirka 4 miljoner euro. Utveckling av den privata sektorn Utrikesministeriet stödjer utvecklingen av den privata sektorn i samarbetsländerna, både direkt och som en del av det övriga utvecklingssamarbetet. Verktygen för utvecklingspolitik används i stor utsträckning vid utveckling av den privata sektorn och företagsklimatet i samarbetsländerna. Till dessa verktyg hör allmänt budgetstöd och sektorbudgetstöd, gemensamma fonder, bilaterala och regionala projekt och program, samt stöd som kanaliseras via multilaterala organisationer och EU. Genom utvecklingsforskning (WIDER-institutet, Finlands Akademi och beställda undersökningar) är det dessutom möjligt att få information om den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna. Utvecklingsprogrammen för den privata sektorn och finanssektorn i Zambia är exempel på Finlands metoder att utveckla företagsklimatet. och Ryssland. De projekt som Finnfund finansierar är anknutna till finländska intressen och bör medföra positiva utvecklings- och/eller miljöeffekter. År 2008 beredde utrikesministeriet en kapitalhöjning på totalt 60 miljoner euro för Finnfund, och höjningen ska ske i årliga belopp av 15 miljoner euro. Finnpartnership är ett affärspartnerskapsprogram som erbjuder finländska företag ekonomiskt stöd för planering och genomförande av affärsverksamhet i utvecklingsländerna samt rådgivningstjänster i anknytning till den aktuella affärsverksamheten. Finnfund ansvarar för förvaltningen av programmet, och målet är att utveckla en företagsekonomiskt lönsam verksamhet mellan de finländska aktörerna och aktörerna i samarbetsländerna. Dessutom accentueras det finländska intresset och målet att uppnå utvecklingseffekter. Stöd har beviljats i fler än 70 länder, i synnerhet Indien, Vietnam och Kina, och kan utgöra 30 70 procent av de totala kostnaderna för projektet, dock inte mer än 250 000 euro per projekt. Genom räntestödskrediter exporteras sådan finländsk teknologi till utvecklingsländerna som har betydande, gynnsamma effekter på utvecklingen i samarbetsländerna. De flesta projekt är projekt inom den offentliga sektorn, och de bör vara företagsekonomiskt olönsamma. Räntestödskrediter kan beviljas länder med låg inkomstnivå och låg medelinkomstnivå. Beslut om att bevilja räntestöd fattas av utrikesministeriet, och Finnvera Abp ger garantier för de risker som är förknippade med krediterna. Villkoren för anslagen för lokalt samarbete (PYM) som används av beskickningarna ändrades år 2009. Enligt de nya normerna kan anslagen användas som stöd för verksamhet i liten skala inom den privata sektorn. Utrikesministeriet har kartlagt behoven av att utveckla de verktyg som används vid partnerskap med den privata sektorn, och till följd av kartläggningen diskuteras om räntestödskrediterna ska omvandlas till blandade krediter och om en specialriskfond ska grundas i anslutning till Finnfund. Stöd för verksamheten i den privata sektorn Verksamheten i den privata sektorn stöds genom det finska utvecklingsfinansinstitutet Finnfund, affärspartnerskapsprogrammet Finnpartnership och räntestödskrediter. Det centrala i dessa partnerskap med den privata sektorn och den offentliga sektorn är riskspridning i anknytning till inledandet av affärsverksamhet, och syftet med dem är att åstadkomma utvecklingseffekter. Det är möjligt att främja verksamheten i den privata sektorn även genom andra instrument. Finnfund erbjuder långfristig riskfinansiering för företagsekonomiskt lönsamma projekt i utvecklingsländerna Finlands utvecklingssamarbete 2009 27

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Påverkare från kvinnoförbundet i distriktet Son Soc i Vietnam diskuterar låneräntorna. Fru Tam, samordnare av det finländska projektet för mikrokrediter, berättar att kvinnorna har fått mer självförtroende och mer mod att framföra sina egna åsikter i och med projektet. Foto: Vesa Mäkinen. Samhälleligt hållbar utveckling En samhälleligt hållbar utveckling bygger på en rättsstat, demokrati och mänskliga rättigheter samt på god förvaltning och kamp mot korruption. I statsrådets redogörelse om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna, som lämnades till riksdagen i september 2009, understryks att människorättspolitiska instrument ska tillämpas på minskningen av fattigdomen. Finland strävar efter att minska fattigdomen genom att öka kunskapen om de rättigheter och möjligheter som de fattiga befolkningsgrupperna, och de organisationer som representerar dessa, har att påverka den samhälleliga utvecklingen. Finland fokuserar på ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och det är särskilt viktigt att dessa rättigheter förverkligas för de fattigaste befolkningsgrupperna. Människorättspolitiken fäster vikt vid fattiga: kvinnor, barn, handikappade, ursprungsbefolkningar och minoriteter. De genomgripande målen för utvecklingspolitiken bygger på arbetet med att förverkliga de mänskliga rättigheterna för dessa befolkningsgrupper. I FN:s råd för mänskliga rättigheter har Finland bidragit till att rättigheterna för de människor som lever i extrem fattigdom ska förverkligas och tagit initiativ till en resolution om rätt till en människovärdig boendenivå. 28 Finlands utvecklingssamarbete 2009

I fråga om EU:s agenda om demokrati gjordes betydande framsteg år 2009. Under Tjeckiens och Sveriges ordförandeskap framhävde Finland starkt sin syn på att demokrati inte kan införas i ett land av utomstående aktörer, och detta synsätt antecknades som grund för demokratiarbetet inom EU genom rådets resolutioner. Finland var med om att skapa ett uppföljningssystem för FN-konventionen om korruption (UNCAC), vilket genomfördes vid den tredje avtalspartskonferensen i Qatar i november. Viktiga delar av en samhälleligt hållbar utveckling är att förbättra kompetensen och verksamhetsförutsättningarna i utvecklingsländerna genom utbildning och utvecklingsarbete. Målen främjas bl.a. genom stöd för utveckling av informations- och kunskapssamhället samt utbildningen och kapaciteten, vilka hör till tyngdpunkterna för det utvecklingspolitiska programmet. Instrumenten för samarbetet med institutioner består av nya metoder för att förbättra kompetensen och verksamhetsförutsättningarna. Inom undervisningssektorn har tyngdpunkten överförts från stöd för grundutbildning till en övergripande utveckling av utbildningssystemen samt till stöd för utbildning på högre nivå och yrkesutbildning. Undervisningen hör till huvudsektorerna för samarbetet i Nepal, Etiopien, Moçambique, de palestinska områdena, Kosovo, länderna kring Anderna och i Centralamerika. Finland bistår utvecklingen av utbildningssystemen multilateralt, i synnerhet genom allmänt stöd till olika multilaterala organisationer. De viktigaste kanalerna är Unicef, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna samt EU-utvecklingssamarbetet. År 2009 var samarbetet med undervisningsministeriet intensivt och gällde följande områden: synergin mellan utbildningsexporten och utvecklingssamarbetet, global fostran och kulturområdenas betydelse inom utvecklingssamarbetet. I medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete fästes fortsatt stor vikt vid olika delfaktorer i en samhälleligt hållbar utveckling. På så sätt kompletterades helheten av det övriga bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet. Högskoleutbildningen spelar en viktig roll för samhällets hållbara utveckling. Under berättelseåret finansierade Finland med anslag för utvecklingssamarbetet två program inom samarbetet med högskolor. Nätverksprogrammet North-South-South Higher Education Institution Network Programme, som förvaltas av CIMO, stödde personutbyte och intensivkurser mellan högskolor i Finland och utvecklingsländerna. År 2009 inleddes även ett annat program inom samarbetet med högskolor som förbättrar verksamhetsförutsättningarna för läroanstalter på högre nivå. Global hälsa togs år 2009 upp bl.a. på FN:s generalförsamlings agenda, och hälsans betydelse för utvecklingen diskuterades även inom ECOSOC och WHO. Europeiska gemenskapernas revisionsrätt utarbetade en särskild rapport om unionens hälsorelaterade åtgärder i Afrika söder om Sahara, och Europeiska kommissionen inledde beredningen av ett meddelande om EU:s roll i det globala hälsoarbetet. Finland deltog aktivt i arbetet i anknytning till båda processerna. I statsrådets nya redogörelse om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna accentueras de sexuella och reproduktiva rättigheterna, som togs upp i både FN- och EU-arbetet under året. Finland främjade systematiskt ett människorättsbaserat förhållningssätt i olika diskussioner. Finland inledde sitt fyraåriga medlemskap i FN:s befolknings- och utvecklingskommission. Finland anser att befolkningsfrågorna är en väsentlig del av arbetet med att lösa de globala problemen. År 2009 arrangerades ett antal möten för uppföljning av konferensen om befolkning och utveckling, som hölls i Kairo för 15 år sedan. I Finland hölls ett temaseminarium om befolkningstillväxt och hållbar utveckling, där man diskuterade den globala befolkningstillväxten, dess effekter på hållbar utveckling samt metoder att nå en balanserad befolkningsutveckling. Ett viktigt instrument för att främja en samhälleligt hållbar utveckling är anslagen för lokalt samarbete (PYM), som har använts speciellt som stöd för lokal demokrati, ansvarsfull maktutövning, god förvaltning, regional säkerhet och förebyggande av konflikter, samt även för mänskliga rättigheter, social jämlikhet, jämställdhet mellan könen och olika projekt på gräsrotsnivå som syftar till att förbättra de fattigas levnadsförhållanden och möjligheter att delta. Anslagen för lokalt samarbete används av Finlands alla beskickningar i Afrika, och de har gynnat de flesta länder i beskickningarnas verksamhetsområden. Finland gav fortsatt stöd till Partiernas Internationella Demokratisamarbete rf (DEMO ry), som är en Finlands utvecklingssamarbete 2009 29

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet Enkunesh Tsehay, 14, studerar i Addis Abeba i Etiopien och vill bli ingenjör och därefter forskare. Foto: Pirjo-Liisa Heikkilä. 30 Finlands utvecklingssamarbete 2009

obunden samarbetsorganisation för finländska riksdagspartier införda i partiregistret. DEMO:s mål är att främja flerpartidemokrati genom olika projekt i utvecklingsländerna. Under berättelseåret var DEMO:s verksamhet koncentrerad till Nepal och Tanzania. Verksamheten genomgick också en evaluering, och i slutet av året inleddes beredningen av en ny programperiod. Säkerhetens och utvecklingens samverkan Under berättelseåret fästes allt större uppmärksamhet vid sambandet mellan säkerhet och utveckling. Både dokumentet Utveckling och säkerhet och Finlands övergripande krishanteringsstrategi, som har gjorts upp under ledning av utrikesministeriet, stärker det helhetsinriktade förfarandet när det gäller att förebygga och hantera konflikter samt efterbehandling. Diskussionen om detta ämne fortsatte även i säkerhets- och utvecklingsgruppen, som leds av utrikesministeriet. Ett av målen för Finlands nationella strategi för civil krishantering är att skapa en nationell beredskap för eventuella nationella och multilaterala funktioner inom civil krishantering. De skulle fokusera på Finlands specialkompetens, såsom utveckling av myndighetssamarbetet. Deltagandet i den civila krishanteringen höjdes till en nivå på 150 experter. Stödet för utveckling av mottagarländernas egna säkerhetsstrukturer stärktes. Genom sammanslagning av olika instrument för utvecklingssamarbete och krishantering fortsatte Finland att ge bistånd för utveckling av civilpolisens verksamhet i Afghanistan och de palestinska områdena. Krishanteringscentret, som underlyder inrikesministeriet, genomför med hjälp av medlen för utvecklingssamarbete utbildning i samarbete mellan polis och åklagare för myndigheterna i Afghanistan. Denna utbildning genomförs i form av ett bilateralt program och inleddes år 2009. Som ett led i den militära krishanteringen deltog Finland i utbildningen av Afghanistans nationella armé (ANA). I genomsnitt 25 procent av kostnaderna för den utbildning i civil krishantering som inrikesministeriet finansierar räknas till ODA-berättigat stöd eller hör till det offentliga utvecklingssamarbetet åren 2008 och 2009. I de kurser i civil krishantering som Krishanteringscentret arrangerade år 2009 deltog 22 studerande från olika ODA-länder. Totalt 20 finländska experter som hade deltagit i kurserna inledde arbetet inom civil krishantering i olika utvecklingsländer. Finlands stöd för arbetet för fred och säkerhet i Afrika stärktes i form av nordiskt samarbete och ett partnerskap mellan EU och Afrika. För att Afrikanska unionens fredsbyggande arbete skulle kunna stärkas, inleddes ett stödprojekt med hjälp av medlen för utvecklingssamarbetet. Finland deltog i ett EU-team som stödde förberedelserna för Afrikanska unionens krishanteringsövning (AMANI AFRICA). I Nairobi inrättades ett nordiskt rådgivningsteam med uppgift att utveckla beredskapstrupperna i Östafrika. Som ett led i det nordiska samarbetet deltog Finland i utbildningen av afrikanska poliser som skulle delta i krishanteringsoperationer. År 2009 fortsatte utbildningen av kemister från utvecklingsländer, som arrangerades av Verifikationsinstitutet för konventionen mot kemiska vapen (VERI- FIN). Målet med utbildningen, som har arrangerats sedan år 1990, är att öka kunskaperna om identifiering av kemiska stridsmedel, höja kvaliteten och säkerheten i laboratorierna i utvecklingsländerna och förbättra kännedomen om miljöfrågor och god förvaltning. Finlands utvecklingssamarbete 2009 31

Genomförande av det utvecklingspolitiska programmet En finländsk fredsbevarare i sitt arbete i Afghanistan. Foto: Matti Remes. Utveckling och säkerhet Utvecklings- och säkerhetsteman har blivit en allt viktigare del av utvecklingspolitiken. Till följd av globaliseringen i världen betonas växelverkan och beroendeförhållandet mellan utvecklingen och säkerheten. Redan nu är Finland geografiskt och tematiskt sett verksamt på en väldigt bred front inom denna sektor. Utrikesministeriet har stärkt sin egen verksamhet, som bygger på utvecklingspolitiken och som syftar till att främja en positiv utvecklings- och säkerhetstrend. Under berättelseåret färdigställdes dokumentet Utveckling och säkerhet i Finlands utvecklingspolitik riktlinjer för samarbetet. Dessutom uppgjordes Finlands övergripande krishanteringsstrategi i samarbete mellan olika ministerier under ledning av utrikesministeriet. Målet med båda handlingarna är att stärka det övergripande förhållningssättet när det gäller att förebygga och hantera konflikter samt bedriva efterbehandling. Omfattande säkerhet som utgångspunkt Utvecklingspolitiken och -samarbetet samt insatserna för att stärka de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsutvecklingen är viktiga verktyg när man förebygger våldsamma kriser och konflikter, samt i omständigheter som råder efter konflikter. I enlighet med det utvecklingspolitiska programmet betonar Finland ett brett säkerhetsbegrepp som förstärker det ömsesidiga sambandet mellan säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter. Finland strävar efter att förbättra utvecklingsländernas förmåga att förebygga våldsamma konflikter, minska den strukturella ojämlikheten och förbättra möjligheterna för de fattiga att påverka den egna utvecklingen och landets utveckling. Våldsamma konflikter kan bero på flera olika faktorer: en ekonomisk kris, livsmedelskris, konkurrens om naturtillgångar och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Dessa kan leda till våldsamheter, men ofta kan bakgrundsorsakerna ligga ännu djupare dolda. Man måste ingripa också i de politiska, ekonomiska och sociala problem som ger upphov till konflikter och våldsamma kriser. Den internationella grunden för Finlands verksamhet Finlands verksamhet för att främja utveckling och säkerhet grundar sig på principerna för internationell rätt, iakttagandet och verkställandet av statsfördragen samt på de principer och handlingsprogram som har fastställts inom EU, FN och OECD. Finland stärker samarbetet med de övriga nordiska länderna och speciellt med länderna i Afrika. Till säkerhetsklusterverksamheten, som inleddes i januari 2009, inbjöds inhemska forskningsinstitut inom utrikes- och säkerhetspolitiken, och syftet är att ta fram forskningsprojekt inom 32 Finlands utvecklingssamarbete 2009

säkerhet och utveckling samt att främja samarbete och nätverksbyggande med olika forskningsinstitut i samarbetsländerna. Sambandet mellan säkerhet och utveckling betraktas med hjälp av instrumenten för utvecklingssamarbetet i enlighet med säkerhetsbegreppet. Målet är att främja en stabil utveckling i samarbetsländerna och att producera information som grund för utvecklingssamarbetet och speciellt för den fortsatta planeringen inom initiativet till ett bredare Europa. Geografiska tyngdpunkter I enlighet med det utvecklingspolitiska programmet stödjer Finland länder som lider av våldsamma konflikter eller återhämtar sig efter sådana: Afghanistan, Kosovo, Bosnien-Hercegovina, Sudan och de palestinska områdena. Av Finlands långvariga samarbetsländer definieras Nepal, Kenya och Etiopien i regel som bräckliga stater. Även Zimbabwe kan likställas med länder som återhämtar sig efter våldsamma kriser. År 2009 deltog Finland fortfarande aktivt i den militära krishanteringen, och deltagandet i den civila krishanteringen höjdes till en nivå på 150 experter. Samtidigt ökades biståndet för utveckling av mottagarländernas egna säkerhetsstrukturer. Finland beviljade fortsatt stöd för utvecklingen av civilpolisens verksamhet i Afghanistan och de palestinska områdena genom att förena olika instrument för utvecklingssamarbete och krishantering. Finland deltog i utbildningen av Afghanistans nationella armé (ANA) som ett led i den militära krishanteringen. Finland verkar via Afrikanska unionen (AU), särskilt i frågor med anknytning till säkerhet och samhällsutveckling. För att främja Afrikanska unionens fredsbyggande arbete tog Finland initiativ till ett partnerskap för hållbar utveckling med AU (Finnish Partnership with Africa for Sustainable Development). Finland har allokerat utvecklingsbistånd i synnerhet för att lösa konflikterna på Afrikas horn och i Stora sjöregionen. Med hjälp av utvecklingssamarbetet inleddes ett projekt i syfte att förbättra AU:s förmåga att skapa fred. Som ett led i samarbetet inom krishantering deltog Finland i ett EUteam som stödde förberedelserna för Afrikanska unionens krishanteringsövning (AMANI AFRICA). I Nairobi bildades ett nordiskt rådgivningsteam med uppgift att utveckla beredskapstrupperna i Östafrika. Som ett led i det nordiska samarbetet fortsatte Finland att delta i utbildningen av afrikanska poliser som skulle ingå i krishanteringsoperationer. Finland stödde minröjningen i Somalia och Angola samt det fredsbyggande arbetet i Guinea-Bissau. Dessutom stödde Finland verkställigheten av FN:s resolution 1325 som gäller kvinnor, fred och säkerhet. De prioriterade områdena för initiativet till ett bredare Europa (Wider Europe Initiative, WEI) och det utvecklingspolitiska programmet för västra Balkan är att öka stabiliteten och säkerheten. I området kring Krimhalvön inleddes ett projekt i syfte att förebygga konflikter hösten 2009, och syftet är att främja en stabil utveckling i detta område. Projektet genomförs av den rumänska medborgarorganisationen Peace Action, Training and Research Institute of Romania (PATRIR) i samarbete med Centret för Europastudier (CEPS) som är verksamt i Bryssel. De prioriterade områdena i Asien är Nepal och Afghanistan, och i dessa länder genomför Finland stödprogram som bygger på ländernas utvecklingsstrategier. Tematiska tyngdpunkter Tyngdpunkterna i verksamheten är att säkerhet och rättvisa förverkligas och att ett företagsklimat som stödjer den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen skapas. Dessutom främjas arbetet för en öppen och fungerande förvaltning i staterna och statens redovisningsskyldighet gentemot medborgarna. De genomgripande temana hör i väsentlig grad till utvecklings- och säkerhetstematiken. Medborgarsamhället innehar en viktig roll Medborgarsamhället är viktigt när det gäller att skapa förutsättningar för säkerhet och utveckling. Medborgarsamhället kan påskynda inledandet av fredsprocesser och fungera som vakthund i samband med utövandet av offentlig makt. Människornas dagliga säkerhet grundar sig på lokala och samhälleliga skyddsnät. Medborgarorganisationerna kompletterar det multilaterala utvecklingssamarbetet och främjar en snabb återhämtning, återuppbyggnad och förebyggande av katastrofer. Medborgarorganisationerna är verksamma också i många sådana konfliktkänsliga länder med svag säkerhetsnivå där Finland inte har beskickningar. Organisationerna är ofta de enda som har tillträde till områden med svåra säkerhetsproblem. Medborgarsamhället är en viktig informationsförmedlare och kan på förhand varna för kommande konflikter. Humanitärt bistånd för främjande av utveckling och säkerhet I egentliga konfliktsituationer är humanitärt bistånd ofta den enda användbara biståndsformen. Genom humanitärt bistånd är det möjligt att mildra extrem fattigdom och att främja det fredsbyggande arbetet i konfliktområdena. Humanitärt bistånd kan inte användas som krishanteringsverktyg, men det hjälper till att skydda offren för konflikter och kriser och ökar deras möjligheter att påverka. Finlands utvecklingssamarbete 2009 33

Samarbete med enskilda regioner Afrika LÅNGvARIGA SAmARBETSLÄNDER Förädling av cashewnötter ger mycket sysselsättning åt kvinnor i Afrika. Foto: Satu Santala. Långvariga samarbetsländer Finlands långvariga samarbetsländer i Afrika är Tanzania, Etiopien, Kenya, Zambia och Moçambique. Utvecklingssamarbetet planeras utifrån Finlands utvecklingspolitiska program och samarbetsländernas nationella utvecklingsprogram och program för minskning av fattigdom. För att fattigdomen ska kunna minska förutsätts en stabil ekonomisk tillväxt, som även gynnar de fattiga och sårbara befolkningsgrupperna, samt ett hållbart utnyttjande av naturresurser. I det utvecklingspolitiska ramprogrammet för Afrika, som utarbetades år 2009, ligger tyngdpunkten på att stärka jord- och skogsbruket och handeln samt att göra den privata sektorn mer fungerande, så att det är möjligt att uppnå en ekonomiskt hållbar utveckling. Ramprogrammet betonar i enlighet med det utvecklingspolitiska programmet även betydelsen av klimat- och miljöaspekter samt lösningar på problemen kring klimatförändringen och livsmedelskrisen. Samarbetet inom vatten- och sanitetsförsörjningen har varit viktigt med tanke på en naturekonomiskt hållbar utveckling. Finland har främjat en samhälleligt hållbar utveckling i flera olika länder i Afrika genom att stödja demokrati och god förvaltning, rättsstatsutveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen, medborgarsamhället, förebyggande av konflikter samt undervisnings- och hälsosektorerna. Finland följer på allmän nivå upp hur de multilaterala aktörerna, Europeiska kommissionen, utvecklingsfinansinstituten och FN-systemet genomför sina program och påverkar dessa i enlighet med sina egna riktlinjer. I det multilaterala samarbetet och EU-samarbetet har fokus legat på bl.a. demokratiutvecklingen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Etiopien samt den långdragna gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea. Problemen har gett anledning att begränsa biståndet till dessa länder och påverkat valet av samarbetsinstrument. De multilaterala aktörerna deltar även i några projekt som genomförs med Finlands bilaterala bistånd. Det regionala meteorologiprojektet som inleddes i slutet av år 2009 främjar det meteorologiska samarbetet 34 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

mellan länderna i södra Afrika. Målet för samarbetet är att producera tillförlitliga data och noggrannare väderprognoser samt att ta fram system för tidig varning för extrema väderfenomen. Etiopien År 2009 utgjorde Finlands samarbete med enskilda länder och regioner i Etiopien 11,5 miljoner euro. Samarbetet i Etiopien fokuserar på undervisning och vattenförsörjning. Inom undervisningssektorn har Finland fortsatt att utveckla specialundervisningen för barn och kvaliteten på undervisningen. Förutom att Finland ger finansiellt stöd deltar landet även aktivt i en diskussion med den etiopiska regeringen om hur undervisningssektorn kan utvecklas. Med Finlands bistånd har man utvidgat vattenförsörjningen och sanitetstjänsterna på den etiopiska landsbygden och förbättrat flodområdesförvaltningen. Inom de vattenprojekt som Finland stödjer har man tagit fram en gemenskapsbaserad finansieringsmodell där bysamhällena ska delta i kostnaderna med en egen insats på minst 15 procent. På så vis har innehavet av projekten och projektens hållbarhet ökat. År 2009 utvidgades vattenprogrammet för Etiopien till att omfatta flodområdesförvaltningen och -utvecklingen som en del av utvecklingsprogrammet för östra Nilen. På så sätt är det möjligt att främja ett hållbart utnyttjande av vattenresurser och att förbättra utkomstmöjligheterna för byborna. En regional utvidgning av vattenprogrammet har förberetts i Sudan och skulle i större utsträckning omfatta utvecklingen för flodmynningen vid Blå Nilen. Långvariga samarbetsländer Samarbete inom vattensektorn sedan år 1994 Finland började stödja vattensektorn i Etiopien år 1994, och stödet fördelar sig på vattenförsörjning och sanitet, förvaltning av vattenresurser vid östra Nilen och hållbar markförvaltning. Geografiskt sett koncentrerar stödet sig till tillväxtkorridoren Tana-Beles i nordvästra och västra Etiopien, som ska fungera som en motor för matproduktion, utveckling och ekonomisk tillväxt i hela landet. Stödet för Finlands vatten- och landsklusterprogram uppgår till 53,3 miljoner euro åren 2007 2014. I kärnan av Finlands sektorstöd för vattenförsörjning och sanitet ligger den gemenskapsbaserade finansieringsmodellen CDF (Community Development Fund) som har tagits fram för effektiv kanalisering av medel. Medlen kanaliseras via lokala mikrofinansinstitut direkt till samhällena, som själva svarar för att brunnar byggs och materialet konkurrensutsätts. Enligt en analys som Världsbanken lät göra år 2010 har CDF lett till en betydligt högre kostnadseffektivitet, en snabbare byggtakt och mer hållbara resultat. Dessutom stödjer Finland flodområdesförvaltningen och -utvecklingen som genomförs på nationell nivå i Etiopien, men Foto: Pirjo-Liisa Heikkilä. som ändå hör till ett mer omfattande utvecklingsprogram för östra Nilen. Målet är att på bynivå förbättra utkomstmöjligheterna för de etiopier som är beroende av jordbruket, genom en ekonomisk utveckling som bygger på förnybara naturresurser. Stödet har även en mer omfattande inverkan på förmågan att anpassa sig till de förändringar som beror på klimatförändringen. En hållbar markförvaltning förverkligas år 2010, och dess syfte är att förbättra levnadsförhållandena och det ekonomiska välståndet på landsbygden genom att öka markanvändningen och produktionen, dock så att man värnar om naturresurserna. Finlands utvecklingssamarbete 2009 35

Samarbete med enskilda regioner Afrika Långvariga samarbetsländer I Kenya har Finland speciellt stött arbetet med att främja kvinnornas ställning. Gatuvy från Nairobi, fotograf: Matti Nummelin. Kenya År 2009 utgjorde Finlands lands- och områdesspecifika stöd till Kenya 5,8 miljoner euro. Med Kenya har Finland samarbetat speciellt inom skogs-, vatten- och energisektorerna. Inom skogssektorn inleddes ett omfattande samarbetsprogram i syfte att stärka skogsbruket och -förvaltningen i Kenya. Vattensektorn är ett nytt samarbetsområde, där Finlands stöd hänförs till förvaltningen och skyddet av vattenresurser samt vattenförsörjningstjänsterna i de fattigaste samhällena och de svårtillgängliga trakterna på landsbygden. Under de senaste åren har Finland stött energiförsörjningen på landsbygden i Kenya genom att göra upp en övergripande elektrifieringsplan. Därutöver har stöd riktats till utveckling av en nationell förlikningsprocess, demokrati och god, effektiv förvaltning samt till rättsstatsutveckling. Finland har stött arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna och särskilt kvinnornas ställning. Målet för programmet Kvinnor och förvaltning är att förbättra kvinnornas ställning och möjligheter att delta i det samhälleliga livet. I evalueringen av ett program i västra Kenya som Finland har bistått och som redan har avslutats konstaterades att kvinnornas ställning har blivit starkare. Tack vare programmet har kvinnorna fått tekniska kunskaper som har bidragit till att kvinnorna har fått mer respekt och självständighet. Finland har också varit ordförande för en EU-grupp som ansvarar för de mänskliga rättigheterna i Kenya. Moçambique År 2009 utgjorde Finlands lands- och områdesspecifika stöd till Moçambique 26,6 miljoner euro. I Moçambique stödjer Finland en ekonomiskt hållbar utveckling genom PROAGR, som är ett sektorprogram för jordbruket. Målet för programmet är att öka produktiviteten inom jordbruket och inkomsterna för jordbrukarna. År 2009 bereddes ett omfattande samar- 36 Finlands utvecklingssamarbete 2009

betsprogram inom vetenskap, teknologi och innovation, och syftet är att främja innovationsverksamheten i den privata sektorn och i samfunden på gräsrotsnivå. Därutöver utvecklas och införs miljövänliga tekniker som minskar på fattigdom. Genom det allmänna budgetstödet till Moçambique är det möjligt att främja en ekonomisk utveckling och att förbättra företagsklimatet. Finland har fortsatt programsamarbetet inom undervisnings- och hälsosektorerna i Moçambique och har på så vis stött programmet för minskning av fattigdom i Moçambique. Dessutom har man strävat efter att förbättra den offentliga ekonomiförvaltningen, minska korruptionen och öka den regionala och sociala jämlikheten. Finland stödjer även den omfattande landsspecifika evalueringen av Moçambique, som gäller verkställandet av Parisförklaringen och inbegriper 30 deltagare. Långvariga samarbetsländer Tillsynskommittén för naturresurser dryftar vilket som är det bästa sättet att använda skogsresurserna i byn Ninhote. Foto: Juha Peurala. Hållbart skogsbruk och hållbar skogsvård i Moçambique Moçambique är det mest skogrika landet i södra Afrika. Den viktiga naturresursen, skogarna, hotas dock av bränder och olaglig avverkning. Genom Finlands stöd skapas nya metoder att utnyttja och skydda skogarna på ett hållbart sätt. Utgångspunkten är landets eget nationella skogsprogram som uppdateras tillsammans med skogsministeriet i Moçambique så att det motsvarar dagens krav. Skogarna är viktiga kolsänkor, och i programmet, som inleddes i augusti 2009, betonas skogarnas betydelse när det gäller att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringen. Skogarna har dessutom ett starkt samband med den övriga landsbygdsutvecklingen och planeringen av markanvändningen, byskogsbruket och samhällenas egen förvaltning av naturresurser. Finlands stöd för skogsprogrammet uppgår till 11,4 miljoner euro åren 2009 2014. Inom ett utvecklingsprojekt för landsbygden som genomförs i provinsen Zambézia har man gett lokala samhällen utbildning och stöd. Målet är ett hållbart utnyttjande av naturresurser som omfattar plantering av trädplantor och minskning av skogsbränder. Dessutom har man tagit i bruk spisar som förbrukar mindre ved och försett byborna med information om hållbara jordbruksmetoder. Även i sektorprogrammet för jordbruket i Moçambique betonar Finland ett hållbart utnyttjande av naturresurser. Finlands utvecklingssamarbete 2009 37

Samarbete med enskilda regioner Afrika Långvariga samarbetsländer Finland leder biståndsgivarnas miljösamarbete i Zambia. Miljö- och naturresursministeriets skogsavdelning, fotograf: Matti Nummelin. Zambia År 2009 utgjorde Finlands lands- och områdesspecifika stöd till Zambia 15,7 miljoner euro. Finland och Zambia har bedrivit utvecklingssamarbete inom många olika sektorer sedan 1970-talet. Nu riktas stödet till förverkligandet av målen för Zambias femte nationella utvecklingsprogram. Samarbetssektorerna har valts ut tillsammans med Zambias regering, så att de kompletterar arbetsfördelningen för de övriga biståndsgivarna. Finland stödjer utvecklingen av produktionen i den privata sektorn och handeln på ett sätt som är naturekonomiskt hållbart. Finlands bistånd riktas till utvecklingen av den privata sektorn, jordbruket och landsbygdsutvecklingen samt miljön och naturresurserna. Programmets genomgripande teman är att utveckla god förvaltning och offentlig förvaltning. Finland deltar i ett stödprogram för den privata sektorn som syftar till att förbättra företagens verksamhetsbetingelser, och därutöver stödjer Finland ett värdesedelprojekt beträffande stödtjänster för företag och ett omfattande stödprojekt för tillväxt och sysselsättning. Genom ett affärspartnerskapsprogram (Finnpartnership) beviljas finska företag stöd för affärsverksamhet som riktas till Zambia. Finnfund och fonden NOR- SAD beviljar finansiering för olika projekt i den privata sektorn. Finland leder miljösamarbetet Finland är den ledande samarbetspartnern inom miljösektorn i Zambia och stödjer turism-, miljö- och naturresursministeriet genom att utveckla dess kompetens och verksamhetsförutsättningar. I länet Luapula stöds ett projekt för jordbruks- och landsbygdsutveckling 38 Finlands utvecklingssamarbete 2009

som främjar kommersialisering av fisket, fiskodlingen och jordbruksproduktionen samt utveckling av företagsverksamheten. Finland stödjer också den nationella organisationen för jordbrukare i Zambia och Asiatiska utvecklingsbanken ADB:s projekt för att bygga bevattningssystem i liten skala. De lokala medborgarorganisationer som utför miljöarbete får också stöd. Finland följer upp hur de multilaterala aktörerna, Europeiska kommissionen, utvecklingsfinansinstituten och FN-systemet genomför sina program i Zambia och påverkar dessa i enlighet med sina egna riktlinjer. De multilaterala aktörerna deltar i några projekt som gäller utvecklingen av den privata sektorn, jordbruket, miljön och ett god förvaltning. Medborgarsamhället stärks genom anslag för lokalt samarbete, finländska och zambiska medborgarorganisationers gemensamma projekt och North-South- South-programmet för personutbyte som förvaltas av CIMO. Långvariga samarbetsländer Stöd för kampen mot klimatförändringen Finland finansierar ett projekt för anpassning till klimatförändringen i Zambia, Moçambique och Tanzania med cirka två miljoner euro. Tillsammans med Internationella naturvårdsunionen (International Union for Conservation of Nature, IUCN) tar man inom projektet fram instrument som hjälper länderna att anpassa sig till klimatförändringen, och att fatta beslut som anknyter till klimatfrågor i byarna samt vid den nationella utvecklingsplaneringen. Staterna, de lokala samhällena, de privata aktörerna och medborgarorganisationerna dryftar gemensamt möjligheterna och verksamhetsmodellerna samt utreder i synnerhet på vilket sätt de åtgärder och den politik som främjar anpassningen till klimatförändringen kan utvecklas som ett led i ett hållbart utnyttjande av skogar och vattenresurser. Åtgärderna ska inkluderas i ländernas utvecklingsprogram och strategier för minskning av fattigdom. Det treåriga (2008 2010) projektet ger information och erfarenheter som kan tillämpas även på en bredare internationell front. En odlare av cashewnötter i Lindi i Tanzania använder mobiltelefonen för att marknadsföra sina produkter. Foto: Satu Santala. Tanzania År 2009 utgjorde Finlands lands- och områdesspecifika stöd till Tanzania 31,6 miljoner euro. Tanzania var det första landet som Finland började bevilja utvecklingsbistånd, och landet har blivit en av Finlands närmaste utvecklingssamarbetspartners. Under de senaste tio åren har relationerna utvidgats utifrån en ny typ av partnerskap, där konsekvensen mellan de politiska frågorna, utvecklingssamarbetet och handelspolitiken är väsentlig. I Tanzania har Finland stött reformen av den lokala förvaltningen och kommunernas statsandelssystem. Reformen av den lokala förvaltningen är en av de viktigaste reformerna inom den offentliga förvaltningen i Tanzania och målet är en bättre förvaltning, bättre service och mindre fattigdom. Genom kommunernas statsandelssystem stöds kommunernas investeringar i basservicen. Finlands utvecklingssamarbete 2009 39

Samarbete med enskilda regioner Afrika Långvariga samarbetsländer Under åren 2009 2010 kom Finland och Tanzania överens om att ett institut för hållbar utveckling skulle grundas i Tanzania. Avsikten är att förbättra Tanzanias och senare även de övriga afrikanska ländernas förmåga att verka i internationella förhandlingar och beakta frågor gällande en naturekonomiskt, samhälleligt och ekonomiskt hållbar utveckling i de egna utvecklingsplanerna. Finland gav starkt stöd för samarbetet inom skogssektorn med fokus på utveckling av skogsbruket. Ett program för utveckling av informationssamhället i Tanzania inleddes år 2009. De finländska parlamentariska partierna stödjer ett demokratiprogram som riktar sig till de tanzaniska partiernas kvinnosektioner. Programmet evaluerades innan ett nytt skede av programmet inleddes. Foto: Martti Lintunen. Nytt institut för hållbar utveckling i Tanzania I Tanzanias huvudstad Dar es-salaam grundades en central för hållbar utveckling som stöds av Finlands och Tanzanias regeringar. Det är fråga om en ny öppning i utvecklingssamarbetet och en del av genomförandet av regeringens utvecklingspolitiska program. Finlands finansiering av centralen, som invigdes i mars 2009, uppgår till 7 miljoner euro och är avsedd för inledandet av verksamheten och de första verksamhetsåren. Institutet är en utbildningscentral som erbjuder aktörer inom olika branscher praktiskt tillämpade forskningsrön. Institutet stödjer i synnerhet de tanzaniska och andra östafrikanska tjänstemäns möjligheter att delta i regionala och internationella förhandlingar där man diskuterar frågor kring hållbar utveckling. Tapio Vaahtovaara har utsetts till programdirektör för institutet. Den huvudsakliga uppgiften för centralen är att ge utbildning i miljömässigt, samhälleligt och ekonomiskt hållbar utveckling, och därutöver undersöker institutet på vilket sätt dessa frågor påverkar Afrika. Syftet är att stärka länderna i Afrika så att de kan uppnå sina mål inom hållbar utveckling på ett ännu effektivare sätt än tidigare. Därigenom ökar deras möjligheter att delta i internationella handels-, miljö- och klimatförhandlingar. 40 Finlands utvecklingssamarbete 2009

I ett land som Sudan som återhämtar sig efter en kris behövs utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och krishantering. Flyktinglägret i Darfur. Fotograf: Timo Karmakallio. Länder som återhämtar sig efter våldsamma kriser Länder som återhämtar sig efter våldsamma kriser: Afrikas horn Sudan och Somalia i Afrikas horn är stater som återhämtar sig efter våldsamma kriser. Finland stödjer ländernas utveckling, även genom utvecklingspolitik. Stödet till länder som återhämtar sig efter kriser förutsätter en helhetsinriktad infallsvinkel där utvecklingssamarbetet, det humanitära biståndet och krishanteringen samordnas så att bästa möjliga synergi kan uppnås. Enligt Finland är det viktigt att förbättra områdets egen krishanteringsförmåga, och Finland har stött IGAD som är en lokal organisation för Afrikas horn. Sedan år 2005 har Finland främjat återuppbyggnaden i Sydsudan, via biståndsgivarnas gemensamma fond som förvaltas av Världsbanken. Åren 2009 2011 kanaliserade Finland totalt 10,5 miljoner euro via fonden. När det mellanstatliga samarbetet inom skogssektorn avslutades fortsatte Helsingfors universitets Tropikinstitut i Vik forskarsamarbetet med Sudan, och samarbetet har bedrivits bl.a. genom finansiering från Finlands Akademi och Helsingfors universitet. Sedan år 2008 har Finland finansierat IKI-projektet tillsammans med skogsförvaltningen i Sydsudan. Det bilaterala samarbetet mellan Finland och Somalia upphörde år 1991 på grund av det instabila läget i Somalia, och därefter har merparten av Finlands stöd till Somalia utgjorts av humanitärt bistånd samt stöd som har kanaliserats till medborgarorganisationer. Finland är emellertid berett att delta i stabiliseringen och återuppbyggnaden i Somalia som ett led i en FN-ledd process, när det interna läget i landet gör detta möjligt. Som en ny öppning stödjer Finland via UNICEF ett projekt för vattenförsörjning och sanitet i nordvästra Somalia (Somalilandet) med totalt 2 miljoner euro åren 2010 2012. I de norra delarna av Somalia har IOM (International Organisation for Migration) genomfört ett projekt inom hälsosektorn. Experter inom hälsosektorn som har en somalisk bakgrund och som bor i Finland har deltagit i projektet och infört kunskaper och färdigheter till hälsovårdspersonalen i området. Finlands utvecklingssamarbete 2009 41

Samarbete med enskilda regioner Afrika Övriga samarbetsländer Köpcenter i Johannesburg. Foto: Martti Lintunen. Övriga samarbetsländer Sydafrika Finland stödde Sydafrika med 7,9 miljoner euro år 2009. Inom samarbetet mellan Finland och Sydafrika håller man på att övergå från ett traditionellt samarbete i form av gåvor till partnerskap och samarbetsprojekt i andra länder i södra Afrika. I Sydafrika finansierar Finland sådana vetenskaps- och teknologiprojekt med anknytning till informationssamhället som utvecklar det nationella innovationssystemet och som gör upp strategier för informationssamhället i landskapen. Därutöver utvecklas program inom informations- och kommunikationsteknologi särskilt för glesbygderna i landet. Målet är ett jämlikt informationssamhälle som är öppet för alla medborgare. Projekten stödjer Sydafrikas nationella utvecklingsmål och utvecklar partnerskapen mellan de sydafrikanska, finländska och internationella aktörerna. Finland stödde även utvecklingen av småföretagsverksamheten och stärkandet av medborgarsamhället. Finland och Sydafrika inledde i samarbete med det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD) det första triangelprojektet för att stödja ett nätverk inom biovetenskap i södra Afrika. Det första samarbetsprojektet mellan institutioner inleddes år 2009 och ger utbildning i datasäkerhet i Sydafrika. Namibia Finlands stöd till Namibia uppgick till cirka 3,3 miljoner euro år 2009. Finland och Namibia övergick åren 2004 2007 från ett bilateralt utvecklingssamarbete i form av projekt till mer mångsidiga samarbetsformer. Finland strävar speciellt efter att öka handeln och investeringarna med Namibia. År 2009 förbereddes projekten gällande instrumentet för samarbete mellan institutioner (IKI) samt projekten för högskolor gällande samarbete mellan institutioner. Det första IKI-projektet genomförs mellan Geologiska forskningscentralen i Finland och gruv- och energiministeriet i Namibia. Finland stödjer insatserna för att stärka medborgarsamhället i Namibia. Namibia deltar också ofta i projekt som hör till det regionala programmet för södra Afrika. Samarbete mellan kommunerna bedrivs genom ett samarbetsprogram som förvaltas av Kommunförbundet. 42 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Tematiskt och regionalt samarbete I enlighet med det utvecklingspolitiska programmet och ramprogrammet för Afrika utökar Finland det regionala och tematiska samarbetet i Afrika, i synnerhet i Västafrika. År 2009 planerades samarbete inom skogssektorn och i klimatfrågor samt åtgärder för att förbättra livsmedelstryggheten. I södra och östra Afrika förbereddes ett partnerskapsprogram inom energi- och miljösektorerna som syftar till att främja ett hållbart utnyttjande av förnybar energi, vilket eftersträvas genom att öka kompetensen och kunskaperna om energiproduktion speciellt hos aktörerna inom den privata sektorn. År 2009 användes cirka 18 miljoner euro för det regionala samarbetet i Afrika söder om Sahara. I det utvecklingspolitiska ramprogrammet för Afrika, som färdigställdes år 2009, betonas klimat- och miljöfrågor, förebyggande och hantering av kriser samt stöd för fredsprocesserna. En människorättsbaserad utveckling, ökat ekonomiskt välstånd och etablering av grundläggande fri- och rättigheter kan inte åstadkommas utan en samhälleligt hållbar utveckling. För att en hållbar utveckling ska kunna påskyndas i Afrika förutsätts att kvinnornas och flickornas ställning förbättras och att jämställdheten mellan könen och den samhälleliga jämlikheten ökar. En förutsättning för en hållbar utveckling i Afrika är att förbättra rättigheterna hos sårbara grupper som lätt diskrimineras. Hiv och aids ska betraktas som ett hälso- och samhällsproblem. Kampen mot viruset är en stor utmaning i många stater i Afrika. Genom ramprogrammet stöds Finlands strävan Tematiskt och regionalt samarbete Torgen i Ghana erbjuder nästan vad som helst. Foto: Matti Nummelin. Finlands utvecklingssamarbete 2009 43

Samarbete med enskilda regioner Afrikka Tematiskt och regionalt samarbete Röda Korset erbjöd en möjlighet till hiv-test i Mocuba i Moçambique. Foto: Juha Peurala. att ta itu med de utmaningar som den snabbt föränderliga globala miljön medför, särskilt problemen till följd av den ekonomiska krisen och finanskrisen. Intensivare samarbete med Afrikanska unionen Finland tog i januari 2009 initiativ till ett partnerskap för hållbar utveckling med Afrikanska unionen (Finnish Partnership with Africa for Sustainable Development). Syftet med initiativet är att intensifiera dialogen och samarbetet mellan Finland och AU inom hållbar utveckling. Utifrån sin egen utvecklingshistoria kan Finland bidra med mervärde till AU:s strävan att främja en övergripande och balanserad utveckling i Afrika. Som en del av partnerskapet för hållbar utveckling stödde Finland genom att finansiera en expert för Afrikanska unionens kommission ett toppmöte om datateknik, som AU arrangerade i januari 2010. Som en del av den gemensamma Afrika- EU-strategin stöddes EU:s förvaltningsfond för infrastruktur i Afrika. Inom samhälleligt hållbar utveckling stödjer Finland AU:s fredsbyggande arbete, och i mars 2009 arrangerade Finland ett högnivåseminarium om ämnet. De internationella medborgarorganisationer som har specialiserat sig på kriser och konflikter är också viktiga kanaler när det gäller att främja en samhälleligt hållbar utveckling. Finland understödde ett program för bekämpning av spridningen av lätta vapen som genomförs av de västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (ECOWAS). I Stora sjöregionen beviljade Finland finansiering för ett program med syftet att demobilisera och återintegrera före detta soldater i samhället; programmet förvaltas av Världsbanken. Via FN:s flyktingkommissaries kontor (UNHCR) stödde Finland dessutom insatserna för att repatriera och förvärva medborgarskap för de flyktingar från Burundi som bott i Tanzania sedan år 1972. I Mellanöstern och Nordafrika bistår Finland verksamheten på kontoret för FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna (OHCR) genom att finansiera en rådgivare som främjar jämställdhet och kvinnans rättigheter. Inom naturekonomiskt hållbar utveckling stödde Finland genom Världsbankens vatten- och sanitetsprogram det regionala arbetet inom vattenförsörjning och sanitet i Afrika. Finland främjar arbetet för ett hållbart utnyttjande av naturresurser, bl.a. genom att ge finansiering för projektet för hållbart byggande inom FN:s miljöprogram (UNEP). Det meteorologiska samarbetet mellan länderna i södra Afrika främjas genom ett regionalt projekt som inleddes i slutet av år 2009, och målet med samarbetet är att producera tillförlitliga data och noggrannare väderprognoser samt att ta fram ett system som tidigt varnar för extrema väderfenomen. I Afrika verkar Finland för en ekonomiskt hållbar utveckling inom ramen för energi- och miljöpartnerskapet i östra och södra Afrika som godkändes år 2009 samt det regionala innovationspartnerskapet i södra Afrika. År 2009 inleddes ett projekt som kartlägger investeringsklimatet i södra Afrika samt ett projekt med syftet att förbättra verksamhetsförutsättningarna för de afrikanska företagen. Utvecklingen av informationssamhället stöddes också via FN:s ekonomiska kommission för Afrika (UNECA). 44 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Asien LÅNGvARIGA SAmARBETSLÄNDER Finland och Vietnam inleder samarbete inom sysselsättning, arbetskraftsutbildning och arbetskraftens rörlighet. Varvet i Pha Rung, fotograf: Kari Rissa. Långvariga samarbetsländer Vietnam Finlands lands- och områdesspecifika stöd till Vietnam utgjorde cirka 15 miljoner euro år 2009. Huvudsektorerna för samarbetet är vattenförsörjning och sanitet, samt skogssektorn och landsbygdsutvecklingen, och samarbetet utvidgades även till att skapa ett informationssamhälle. I november 2009 undertecknade Finlands och Vietnams statsministrar ett samförståndsavtal om arbets- och näringspolitik i syfte att främja samarbete inom sysselsättning, arbetspolitik, arbetskraftsutbildning och arbetskraftens rörlighet med mera. Därutöver görs satsningar på innovationer, regional utveckling, hållbara energilösningar och miljöfrågor. Utveckling av lokal förvaltning och främjande av god förvaltning är viktiga teman i de projekt som Finland stödjer i Vietnam. En av FN-processerna strävar efter att effektivera FN:s verksamhet och att öka möjligheterna för Vietnams regering att uppnå de egna utvecklingsmålen. Finland gav fortsatt stöd till fonden för skogssektorn, och började ge stöd för tekniskt bistånd i syfte att utveckla skogsdatasystem. Via fonden strävar man efter att öka den privata sektorns deltagande och skogarnas betydelse för ekonomin och miljön. Inom vattensektorn inleddes det andra skedet av vatten- och sanitetsprojektet för små städer, och målet är att utveckla vatten- och avloppsvattenförsörjningen utifrån efterfrågan och konsumenternas behov. Programmet har även fungerat som stöd för lagstiftningen inom vatten- och miljösektorerna och stadsplaneringen i Vietnam. FINLANds utvecklingssamarbete 2009 45

Samarbete med enskilda regioner Asien Långvariga samarbetsländer I fortsättningen kanaliseras stödet till de fattiga områdena i Vietnam genom ett nationellt program som riktar sig till fattiga bergstrakter. Med hjälp av programmet har man kunnat stärka infrastrukturen i dessa trakter, effektivera och diversifiera produktionen samt främja näringar utanför jordbruket. De finländska medborgarorganisationerna stödde genom sina projekt i Vietnam bl.a. utbildningen för handikappade, förebyggandet av fysisk och psykisk bestraffning, utvecklingen av födelseregistret, hygienuppfostran, utvecklingen av arbetsförhållandena, den lokala demokratin och skapandet av ett nationellt epos. Nepal Finlands lands- och områdesspecifika stöd till Nepal utgjorde cirka 10,2 miljoner euro år 2009. Genom FIDA-projektet förbättras de handikappades möjligheter att studera i Vietnam. Foto: Elina Pulkka. Vietnam på väg mot ett industriellt informationssamhälle Under de kommande åren handlar utvecklingssamarbetet mellan Finland och Vietnam i allt större omfattning om Vietnams framtida utmaningar, arbetet med att bygga upp ett informationssamhälle samt kampen mot klimatförändringen. I sina planer för åren 2010 2020 betonar Vietnams regering betydelsen av vetenskap och teknologi. Vietnam strävar efter att bli ett industriellt informationssamhälle under dessa år, och samtidigt utökar landet affärspartnerskapen så att de med tiden i allt högre grad kan fungera utifrån någon annan finansiering än utvecklingssamarbetsmedel. I augusti 2009 inleddes Partnerskapsprogram för innovation (IPP) som främjar Vietnams lagstiftning och utveckling av strategier inom vetenskap och teknologi. Dessutom utbildas innovationsdirektörer för den offentliga och den privata sektorn. Genom projektet främjas innovationspartnerskapen mellan de nationella och internationella aktörerna i Vietnam. Samarbetet fokuserade på undervisningssektorn och sektorn för naturresurser som omfattar vatten och sanitet samt skogar, miljö och klimatförändringen. Dessutom stödde Finland fredsprocessen, de mänskliga rättigheterna och demokratin i Nepal. År 2009 lades huvudvikten i det bilaterala utvecklingssamarbetet i Nepal i allt högre grad på sektorn för naturresurser, och Finland inledde tre nya projekt inom skogssektorn: projekt för inventering av skogar, arrendeskogar och boskapsskötsel. Därutöver inleddes ett IKI-projekt i anknytning till kartläggningen av skogsresurserna. Inom vattensektorn stödjer Finland utvecklingen av den lokala miljöförvaltningen samt vattenoch sanitetstjänsterna på landsbygden i Nepal. År 2009 inleddes det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet i Nepal, och Aid for Trade-samarbetet med Nepal förbereds samtidigt som det regionala och tematiska samarbetet i Asien. Avtalet om investeringsskydd som Finland och Nepal undertecknade i februari 2009 ökar möjligheterna att utveckla det ekonomiska samarbetet. I samband med sektorprogrammet för grundutbildning i Nepal har Finland genomfört ett bilateralt projekt med syftet att utveckla den flerspråkiga undervisningen i Nepal. Både sektorprogrammet och pilotprojektet som stödjer den flerspråkiga undervisningen avslutades i slutet av år 2009. Under år 2009 deltog Finland tillsam- 46 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Långvariga samarbetsländer Nepalesiska syskon i Thecho trivs i skolan. Foto: Marja-Leena Kultanen. Positiva resultat i grundutbildningen Undervisningssektorn är högst viktig i utvecklingen av en sådan bräcklig stat som Nepal. Utbildning är nödvändig för att de omständigheter som ligger bakom konflikterna ska kunna utplånas och landets interna integration främjas. Åren 2004 2009 bistod Finland tillsammans med andra biståndsgivare ett sektorprogram för grundutbildning i Nepal (Education For All, EFA), och genom programmet har man kunnat nå positiva resultat. Andelen barn som går i grundskolan har ökat med 2,5 procent årligen, och när programmet avslutas kommer 92 procent av barnen i en årskull att börja skolan. Läget för de mest utslagna barnen har förbättrats betydligt, och man har lyckats avveckla nästan alla skillnader mellan flickors och pojkars skolgång. Genom stöd för utbildningen har Finland främjat stabiliteten och jämlikheten i Nepal. Nu har flickorna bättre möjligheter att delta i grundutbildningen och det finns fler kvinnliga lärare än tidigare. mans med regeringen i Nepal och de andra biståndsgivarna i förberedelserna för både utbildningsreformen och ett nytt femårigt sektorprogram avsett som stöd för reformen. I programmet fästes särskild vikt vid utvecklingen av yrkesutbildningen. Stödet för fredsprocessen fortsatte via en fredsfond som Nepals regering förvaltar. Samtidigt deltog Finland i förberedelserna för det andra skedet i fonden. Finland medverkade i förberedelserna för en ny grundlag för Nepal genom ett projekt som genomfördes av International IDEA. Dessutom bistod Finland kontoret för FN:s höga kommissarie för de mänskliga rättigheterna (OHCHR), som inrättades i Nepal, samt Nepals nationella kommission för de mänskliga rättigheterna. Demokratiprogrammet i Nepal, som stöds av de finländska parlamentariska partierna, evaluerades och konstaterades till merparten ha varit framgångsrikt. Målet i det nya skedet av projektet är att ytterligare förstärka lokalt ägarskap. Anslagen för lokalt samarbete användes för att främja de mänskliga rättigheterna i Nepal, minska ojämlikhet och mildra följderna av konflikterna. Finlands utvecklingssamarbete 2009 47

Samarbete med enskilda regioner Asien Länder som återhämtar sig efter våldsamma kriser Krigsinvalid i Kabul. Foto: Rauli Virtanen. 48 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Länder som återhämtar sig efter våldsamma kriser Afghanistan Finland använde cirka 15 miljoner euro av de egentliga medlen för utvecklingssamarbetet till stöd för Afghanistan år 2009. Stödet inkluderade förutom utvecklingssamarbete med enskilda länder och regioner även humanitärt bistånd och medborgarorganisationernas samarbete. Totalt utgjorde utvecklingsbiståndet (det ODA-berättigade stödet) till Afghanistan 18 miljoner euro år 2009, när civil krishantering och civila krishanteringsåtgärder medräknas. I april färdigställdes regeringens övergripande handlingsprogram för Afghanistan. Programmet omfattar Finlands stödåtgärder inom krishanteringen, utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet. Finlands tyngdpunkt i Afghanistan ligger på utveckling av en god förvaltning. Fonden ARTF som förvaltas av Världsbanken och stöds av Finland betalar löner till lärare och andra tjänstemän samt främjar utvecklingen av landsbygden, förvaltningen och kvinnornas ställning. God förvaltning har också understötts genom finansiering av UNDP:s polisfond och genom projektet för utveckling av samarbetet mellan polis och åklagare. I återuppbyggnadsgruppen, som är underställd de internationella ISAF-styrkorna, deltog finländska civila experter. Finland bistår organisationen Marie Stopes International, som strävar efter att förbättra kvinnans ställning och den reproduktiva hälsan i Afghanistan. Organisationen har cirka 200 000 kunder varje år. Finland har redan i flera år varit en av de största finansiärerna av Afghanistans oberoende kommission för de mänskliga rättigheterna (Afghan Independent Human Rights Commission, AIHRC). Afghanistan är ett av de 23 utvecklingsländer som deltar i en omfattande evaluering av det andra skedet av genomförandet av Parisförklaringen, och Finland stödjer den landsspecifika evalueringen av Afghanistan som en del av denna helhet. Små företag på landsbygden i Afghanistan Afghanistans största utmaning är att minska fattigdomen på landsbygden. Det nationella solidaritetsprogrammet (NSP) som stöds av Finland och förvaltas av Världsbanken främjar återhämtning inom ekonomin och produktionen på landsbygden. Afghanistans regering beviljar alla byar i landet ett stödpaket till ett värde av 20 000 60 000 dollar. Byarna väljer byråd, gör upp interaktiva planer för återuppbyggnad och olika projekt samt offentliggör bokföringsuppgifterna. Regeringen fastställer ramarna och ansvarar för medlen, och medborgarorganisationerna genomför programmet. Ett internationellt företag förvaltar och övervakar programmet. Tack vare programmet har så många som 17 000 byar bildat utvecklingsråd, och fler än 27 000 projektplaner har godkänts. Mikrokreditprogrammet sysselsätter kvinnor Programmet Mikrokrediter för Afghanistan (MISFA) är, i fråga om resultaten, ett av de bästa programmen i Afghanistan. Hittills har programmet fått över 450 000 kunder, varav mer än 60 procent är kvinnor. En mikrokredit har skapat i genomsnitt 1,5 arbetstillfällen, vilket innebär att närmare 700 000 nya arbetstillfällen har skapats i Afghanistan. Största delen av de kvinnliga kredittagarna grundar nya småföretag och inträder för första gången i sitt liv i arbetslivet. Merparten av de manliga kredittagarna däremot utvidgar företagsverksamhet som de redan har bedrivit i liten skala. Den afghanska kulturen uppmuntrar till företagsamhet, vilket gör det lätt att skaffa kunder. Omkring 96 procent av lånen har återbetalats. Verksamheten bygger på de egna kulturella styrkorna och särdragen i Afghanistan, och programmet stödjer sig på afghanernas företagsamhet och samarbete med de religiösa ledarna. Projektet för mikrokrediter har varit framgångsrikt när det gäller att sysselsätta kvinnor och påvisar på så sätt att merparten av männen godtar att kvinnorna deltar i arbetslivet, om det kan öka utkomsten för utfattiga familjer. Dessutom har kvinnornas sociala ställning förbättrats till följd av den förbättrade ekonomiska ställningen. Länder som återhämtar sig efter våldsamma kriser Finlands utvecklingssamarbete 2009 49

Samarbete med enskilda regioner Asien Tematiskt och regionalt samarbete Den traditionella flotten som går över Mekongfloden används flitigt i Kampong Cham i Kambodja, trots byggandet av bron som syns bakom flotten. Foto: Timo Kuronen. 50 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Tematiskt och regionalt samarbete Regionalt samarbete i mekongområdet Den regionala planen för Mekongområdet innefattar Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam. Tematiskt samarbete har inkluderats i den regionala planen och bedrivs i synnerhet i de mindre utvecklade länderna, dvs. Laos och Kambodja, i syfte att främja en regional integration och utveckling. Avsikten är att fördjupa dialogen med de regionala aktörerna och länderna i Mekongområdet. Samtidigt granskas de olika områdena ur ett övergripande säkerhets- och handelsperspektiv. I alla projekt för Mekongområdet ligger fokus på de genomgripande temana. I de regionala samarbetsprojekten för Mekongområdet fästs vikt vid naturresurser och miljöfrågor, och samarbetet har koncentrerats till de sektorer där Finland har haft expertis och ett finländskt mervärde har uppnåtts. Dessa sektorer är utvecklingen av miljöförvaltningen, skogssektorn, landsbygdsutvecklingen samt ett hållbart utnyttjande av vatten- och naturresurser. Genom Finlands stöd har man tagit fram ett system för beslutsfattande och information åt kommissionen för Mekongfloden, och därutöver har man förbättrat verksamhetsförutsättningarna, stött stödtjänsterna och fonden för vattenförsörjning inom vattenkraftssektorn samt anställt experter på modellering. Finland stödjer Asiatiska utvecklingsbankens (ADB:s) eget regionala miljöprogram som utvecklar miljörapporteringen, utvärderingen av strategiska miljöeffekter och skyddet av den biologiska mångfalden. Finland bidrar till Internationella naturvårdsunionens (IUCN:s) regionala dialog om vattenfrågorna i Mekongområdet, som syftar till att öka kännedomen om ett hållbart och rättvist utnyttjande av vattenresurser. Därutöver främjar Finland god förvaltning och att grupper som lätt blir diskriminerade deltar i beslutsfattandet och planeringen. Finland finansierade tillsammans med Världsbanken planeringsskedet av ett regionalt program som förebygger olaglig virkeshandel. Tillsammans med NDF bistod Finland ett regionalt projekt för energi- och miljöpartnerskap som främjar utnyttjandet av förnybar energi och energieffektivitet, samt mildrar effekterna av klimatförändringen. Målet är att skapa partnerskap även med finländska aktörer och att främja teknologiöverföring. Finland strävar efter att förbättra verksamhetsmöjligheterna för företagsverksamheten och den privata sektorn. De små och medelstora företagen är tillväxtkällor och minskar fattigdomen, och de stöds via utvecklingsfonden för den privata sektorn och företagandet i Mekongområdet (MPDF), som förvaltas av IFC. Tematiskt och regionalt samarbete Förnybar energi för Mekongområdet År 2009 inleddes ett partnerskapsprogram inom energi- och miljösektorerna i länderna kring Mekongområdet. I programmet deltar Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam, och regionkontoret för projektet är beläget i Bangkok. Målet är att öka utnyttjandet av förnybar energi och att minska de utsläpp som påverkar klimatförändringen i Mekongområdet. Det direkta målet är att länderna ska prioritera utnyttjandet av förnybar energi i de egna strategierna. Programmet stödjer utnyttjandet av förnybar energi och främjar energieffektivitet och överföring av ren teknologi. Stöd kan sökas för innovativa projekt, förslag och beredning av utredningar, utbildning och ökning av kompetensen. Stöd beviljas åt aktörer inom den offentliga och den privata sektorn, universitet, forskningsinstitut och medborgarorganisationer. Särskilt prioriteras de fattiga på landsbygden och kvinnorna. På de årliga forumen diskuteras aktuella frågor i syfte att utveckla förnybar energi, och samtidigt främjas samarbetet mellan givarländerna och aktörerna i samarbetsländerna. Det treåriga projektet stöds av Finland med ett belopp av 4,5 miljoner euro och av Nordiska utvecklingsfonden med ett belopp av 3 miljoner euro. I den första ansökningsomgången i december 2009 inkom totalt 156 projektansökningar. Finlands utvecklingssamarbete 2009 51

Samarbete med enskilda regioner Centralasien och Östeuropa TemATISKT och REGIONALT SAmARBETE Initiativet till ett bredare Europa Initiativet till ett bredare Europa kompletterades med anslaget för lokalt samarbete (PYM). På så sätt stöddes de lokala medborgarsamhällenas verksamhet i Östeuropa, Sydkaukasien och Centralasien med totalt 0,6 miljoner euro år 2009. I Ukraina användes PYManslagen för att främja energieffektivitet och användning av alternativ energi, och därutöver presenterades kompetensen i de finländska företag som är verksamma på detta område. Genom de projekt inom institutionssamarbetet (IKI) som inleddes under berättelseåret har man genomfört projekt med syftet att öka samarbetsländernas kompetens och verksamhetsförutsättningar. Dessutom har man på ett konkret och framträdande sätt utnyttjat det finländska mervärdet i projekten. Under berättelseåret färdigställdes evalueringen av Finlands utvecklingssamarbete i Sydkaukasien och Centralasien. Enligt slutsatserna i evalueringen är det de bilaterala projekten som har gett mest mervärde, och Finlands eventuella mervärde är direkt jämförbart med mängden tillgängliga resurser. Dessa rekommendationer har beaktats i genomförandet av initiativet till ett bredare Europa. År 2009 inleddes det utvecklingspolitiska ramprogrammet för Östeuropa, Sydkaukasien och Centralasien, dvs. initiativet till ett bredare Europa. Initiativet kompletterar genom utvecklingspolitik Finlands utrikes- och säkerhetspolitik på dessa områden. Med hjälp av ramprogrammet strävar man efter att på bred bas främja stabilitet samt en ekonomisk och samhällelig utveckling. Initiativet fokuserar på förebyggande av konflikter på regional nivå, stöd för fredsprocesser och miljösamarbete. De tematiska tyngdpunkterna för initiativet är säkerhet, handel och utveckling, utveckling av informationssamhället, energioch miljösamarbete samt samhällelig hållbarhet. Budgetramen för initiativet till ett bredare Europa är över 70 miljoner euro åren 2009 2013. Till samarbetsparterna i initiativet hör olika internationella organisationer (OSSE, FAO, ILO, UNDP, UNECE och UNEP), finansinstitut (EBRD, IFC, NIB, WB) samt finländska ämbetsverk och institutioner. Geologiska forskningscentralen, Statistikcentralen, Meteorologiska institutet och Finlands miljöcentral valdes till de finländska institutioner som skulle genomföra projekten inom utvecklingssamarbetet mellan institutioner (IKI). De finländska forskningsinstituten inledde samarbetet med de lokala forskningsinstituten i säkerhets- och utvecklingsfrågor. Även stödet för affärspartnerskap fastställdes som en av de möjliga samarbetsformerna inom initiativet till ett bredare Europa. När det gäller att uppnå målen för initiativet, betonas utnyttjandet av de finländska kunskaperna och resurserna samt säkerställandet av Finlands egna möjligheter att påverka inom förvaltningsorganen för programmen. Avsikten var att på ett systematiskt sätt inkludera de genomgripande temana i Finlands utvecklingspolitiska program i all verksamhet. Genom att stödja småföretagare kan man främja den ekonomiska tillväxten och handelskraften i samarbetsländerna. Foto: Karri Eloheimo. 52 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

Latinamerika Långvariga samarbetsländer NicARAGua Finlands lands- och områdesspecifika stöd till Nicaragua utgjorde cirka 9 miljoner euro år 2009. I landsprogrammet för Nicaragua betonas utvecklingen av kommunförvaltningen och stödet för en god och demokratisk förvaltning. År 2009 slutfördes projektet för utveckling av kommunerna som lyckades förbättra levnadsförhållandena för kommuninvånarna och skapa ett klimat som gynnade företagande. Samtidigt eftersträvade man att öka skatteinkomsterna för kommunerna. Programmet har utvecklat informationsteknologin inom kommunsektorn och förbättrat kommunernas service och insynen i förvaltningen. Dessutom stödjer Finland en gemensam korgfond för biståndsgivarna, och ur fonden har fler än 80 projekt för utveckling av god förvaltning beviljats finansiering. Inom landsbygdssektorn genomför Finland fyra program med målen att minska fattigdomen, förbättra livsmedelstryggheten och göra näringarna på landsbygden och exportproduktionen mångsidigare. Programmen kompletterar varandra och stödjer sig i mån av möjlighet på nationella institutioner. Tyngdpunkten ligger framför allt på att förbättra kvinnornas levnadsförhållanden och ställning. Klimatförändringen har märkbara effekter i Centralamerika, och en viktig del av programmen är att förändringarna tas i beaktande. Otilio Jarquin är arbetsledare på en kaffeplantage i Matagalpa. Plantagen har cirka 80 fast anställda och kaffeplockarnas lön är cirka två dollar per dag. Foto: Outi Einola-Head. Sedan år 2005 har stödet för hälsosektorn i Nicaragua allokerats till ett sektorprogram som förbättrar tillgången till hälsotjänster och tjänsternas kvalitet samt utvecklar mödravården och förvaltningen inom hälsovården. Finland fortsätter att stödja arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa, sexuella och reproduktiva rättigheter liksom jämlikhet, även via medborgarorganisationernas fond. Dessutom riktas stöd LÅNGvARIGA SAmARBETSLÄNDER Finland och Nicaragua förhandlade om sitt framtida samarbete I november 2009 bedrevs bilaterala samarbetsförhandlingar i Helsingfors om Finlands och Nicaraguas framtida samarbete och Finlands riktlinjer för verksamhetsformerna för utvecklingssamarbetet. Även andra bilaterala politiska och kommersiella frågor samt frågor i anknytning till det internationella samarbetet fanns på agendan. Finland slutade ge Nicaragua allmänt budgetstöd år 2008 och tänker tills vidare inte återuppta biståndet på grund av den interna utvecklingen i landet. Under de senaste åren har Finland samarbetat med Nicaragua inom landsbygds- och hälsosektorerna samt gällande god förvaltning; det totala biståndet har varit cirka 11 miljoner euro. I sitt samarbete fokuserar Finland i allt större utsträckning på att förstärka medborgarsamhället och den privata sektorn. I samband med förhandlingarna uttryckte Finland sin oro över det försvagade demokratiska läget i Nicaragua. År 2011 förrättas parlaments- och presidentval i Nicaragua, och Finland har betonat hur viktigt det är att valen är demokratiska och öppna och iakttar rättsstatsprincipen. FINLANds utvecklingssamarbete 2009 53

Samarbete med enskilda regioner Latinamerika Långvariga samarbetsländer till projektet för ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa, som genomförs av FN:s befolkningsfond (UNFPA). Programmet Fomevidas har bistått ett andelslag av hundra kvinnor som bor i trakter som drabbats av torka. Programmet inriktar sig på produktion av honung, och honungen som kvinnorna producerar exporteras till den europeiska marknaden. På så vis deltar de även i den internationella handeln. Flera av kvinnorna är ensamförsörjare eller änkor och äger inte mark. Tack vare programmet har deras inkomster ökat, och de kan exempelvis utbilda sina barn. Kvinnornas andelslag har stärkts, och kvinnorna kan nu tillsammans kräva bättre service av samhället. Inom programmet har man iakttagit att levnadsförhållandena i fattiga regioner kan förbättras effektivare än vanligt med kvinnors hjälp, eftersom kvinnorna tar hänsyn till samhällets bästa ur helhetssynpunkt. Invånarnas möjligheter att delta förbättras genom kommunala informationsbyråer Finland finansierar informationsbyråer (oficina de información) för kommuner i Nicaragua. Syftet med byråerna är att ge kommuninvånarna all möjlig information om den kommunala förvaltningen, och på så sätt kan de mer aktivt än tidigare delta i det gemensamma beslutsfattandet. Kommunernas alla offentliga handlingar är nu tillgängliga på kommunernas egna webbplatser, och via nätet kan kommuninvånarna följa med hur budgeten för den egna kommunen verkställs samt se till att detta sker öppet. Dessutom kan de framföra klagomål till kommunledningen. Allt detta är ett första steg mot ett aktivt involverande av kommuninvånarna i kommunplaneringen och en mer öppen kommunal förvaltning. Arbete för jämställdhet i Nicaragua Jämställdhet samt sexuella och reproduktiva rättigheter har främjats via medborgarorganisationernas fond, och fram till slutet av år 2009 hade sammanlagt 60 projekt i 45 kommuner fått understöd. På så sätt har man kunnat öka speciellt kvinnornas kännedom om de sexuella och reproduktiva rättigheterna. Inom projekten har man behandlat kvinnans rättigheter, våld mot kvinnor, preventivmetoder, abort och hiv/aids. Man har arrangerat mental och juridisk hjälp för de kvinnor som har upplevt våld, och via fonden har man på lokal och nationell nivå påverkat bl.a. för att förebygga våld och legalisera medicinska aborter. Fonden bildades av Finland, Holland och FN:s befolkningsfond (UNFPA) i slutet av år 2005 och har finansierats av totalt nio biståndsgivare. Finland understöder fondens verksamhet även åren 2009 2013. Juannia Roches Tengo, 20, är ensamförsörjande mamma till en nio månader gammal pojke. I framtiden skulle hon vilja arbeta inom socialsektorn. Foto: Outi Einola-Head. 54 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Centralamerika och Anderna TemATISKT och REGIONALT SAmARBETE Planeringen av miljöprogrammet BIOCAN slutfördes år 2009. Genom programmet främjas ett hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden. Amazonas i Peru, fotograf: Matti Nummelin. Tematiskt och regionalt samarbete CentralamERIka och AndERNA Det regionala samarbetet i Centralamerika omfattar förutom Nicaragua även Guatemala, Honduras, El Salvador, Costa Rica, Panama, Belize och en del av Dominikanska republiken. Med de rikliga naturresurserna i Centralamerika skulle det kunna vara möjligt att främja regionens utveckling t.ex. inom energi- och skogssektorerna. Naturresurser har emellertid inte utnyttjats på ett hållbart sätt eller i syfte att minska fattigdomen. Miljöpolitiken, lagstiftningen och strukturerna måste stärkas, markanvändningen ändras och ekosystemtjänsterna utvecklas. Tvåspråkig utbildning för ursprungsbefolkningar Inom det regionala projektet för tvåspråkig undervisning i Centralamerika åren 2005 2009 gavs fortbildning till lärare som hör till ursprungsbefolkningarna i Guatemala. Lärarna kan nu vid sidan av spanska använda mayaspråk, kaqchikel, mami och xinca samt garifuna, som talas av den afrokaribiska befolkningen i Honduras, i de första klasserna i grundskolan. Dessutom har man främjat dessa folks egen kulturforskning vid universiteten och inkluderat vissa särskilda drag ur folkens världsåskådning i skolornas läroplaner. Tack vare projektet ökade antalet flickor som går i skolan betydligt bland ursprungsbefolkningarna. FINLANds utvecklingssamarbete 2009 55

Samarbete med enskilda regioner Centralamerika och Anderna Tematiskt och regionalt samarbete Det andra skedet av energi- och miljöpartnerskapet i Centralamerika upphörde år 2009. Europeiska kommissionen blev en av finansiärerna av projektets tredje skede. År 2009 beslöt Finland också att understödja Interamerikanska utvecklingsbankens fond Knowledge Economy och CARICOMS utvecklingsfond i Västindien. Ett tiotal IKI-projekt som främst ansluter sig till meteorologi samt jord- och skogsbruk är under planering i Latinamerika. I Centralamerika har bistånd kanaliserats till tvåspråkig och mångkulturell undervisning för ursprungsbefolkningarna samt utbildning i de mänskliga rättigheterna. På så vis stärks både den akademiska undervisningen och kännedomen hos personer i ledande ställning bland ursprungsbefolkningarna. Särskilt kvinnor som hör till ursprungsbefolkningarna har antagits till utbildningsprogrammen för de mänskliga rättigheterna, och samarbete bedrivs även med olika medborgarorganisationer. Genom multilateralt samarbete understöddes arbetet i den internationella undersökningskommissionen för att bekämpa straffrihet i Guatemala (CIGIG). År 2009 var det sista året då projektet för utveckling av den lokala förvaltningen i Honduras genomfördes. Finland beviljade finansiering för tre projekt för utveckling av kvinnans rättigheter och vattenförsörjningen, och med hjälp av anslagen för lokalt samarbete stöddes rehabilitering och utbildning av handikappade barn. Ett kök utan skorsten i Anderna i Peru. Foto: Martti Lintunen. Kvinnorna främjar de mänskliga rättigheterna i Honduras I Honduras har Finland med hjälp av anslagen för lokalt samarbete stött ett projekt med syftet att stärka nätverken för de människorättspromotorer som hör till ursprungsbefolkningarna och andra etniska grupper. Projektet har beröringspunkter med det regionala projektet för de mänskliga rättigheterna, som Finland också understödjer. I projektet betonas kvinnors deltagande, och största delen av promotorerna är faktiskt kvinnor. I början var kvinnorna rädda för att delta och komma med egna synpunkter, men till följd av många års arbete har kvinnorna blivit aktiva och starka deltagare. Nu anser både kvinnor och män att det är viktigt för hela samhället och dess utveckling att kvinnorna deltar. Anderna Det regionala samarbetet i Anderna fokuserar på energi, miljö, skogar, klimatförändringen och en naturekonomiskt hållbar utveckling. Projekten genomförs bland befolkningen på landsbygden och ursprungsbefolkningarna. År 2009 planerades ett regionalt energi- och miljöpartnerskapsprojekt för Anderna (EEP), som syftar till att öka utnyttjandet av förnybara energikällor, bioenergi och ren teknologi samt energieffektiviteten. Målet för ett regionalt skogspartnerskapsprojekt som planerades år 2009 är att stärka skogarnas roll i utvecklingsplanerna och att främja en hållbar utveckling i länderna kring Anderna, samt att därigenom öka det hållbara skogsbruket och skogsplanteringarna. Därutöver förbereddes ett regionalt miljöprogram för Anderna (BIOCAN), och planeringsskedet för program- 56 Finlands utvecklingssamarbete 2009

met slutfördes år 2009. Programmet ökar möjligheterna att planera en hållbar användning av den biologiska mångfalden. År 2009 slutfördes ett projekt för social utveckling i gränsområdet mellan Peru och Ecuador. Projektet genomfördes i samarbete med UNICEF och har förbättrat ursprungsbefolkningarnas livskvalitet och främjat en social och produktiv utveckling i regionen genom utbildning, hälsovård och lokala institutioner. Speciellt har man kunnat förbättra möjligheterna för kommunerna i regionen att ta egna initiativ. I Peru bistod Finland narkotikabekämpningsbyråns (DEVIDA:s) fältprojekt som söker alternativa utkomstformer för ursprungsbefolkningen och stödjer strävandena att sluta producera narkotika. Programmet för tvåspråkig undervisning (EIBA- MAZ) i regnskogsområden i Peru, Bolivia och Ecuador strävar efter att tvåspråkig utbildning inkluderas i universitetens läroplaner och främjar utbildning av tvåspråkiga lärare samt forskning och materialproduktion som anknyter till detta område. Det finländska mervärdet har utnyttjats även genom experthjälp från Helsingfors universitet. Det första skedet av projektet upphörde år 2009, och för att resultaten av projektet ska kunna säkerställas genomförs ett andra skede på två år. Tematiskt och regionalt samarbete Förnybar energi för länderna i Anderna I länderna kring Anderna bor fem miljoner invånare utan el och energi, i synnerhet på landsbygden. Fossila energikällor har gynnats i regionen, och möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor har åsidosatts. Finland bistår det regionala energi- och miljöprogrammet i Anderna med 6,25 miljoner euro åren 2010 2012. Målet är att öka utnyttjandet av förnybara energikällor, bioenergi och ren teknologi samt energieffektiviteten, samtidigt som man strävar efter att minska växthusgasutsläppen och att främja en hållbar utveckling. Med hjälp av programmet är det möjligt att höja levnadsnivån, speciellt för den fattiga befolkningen på landsbygden, och ursprungsbefolkningen som är beroende av naturresurserna samt att minska fattigdomen. Syftet med programmet är att stödja nya och innovativa projektidéer som aktörerna inom energi- och miljösektorn skapar samt att sprida information och utbyta erfarenheter. Finländskt mervärde för projektet syns exempelvis inom hanteringen och användningen av biomassa, utnyttjandet av sol- och vindenergi samt inom energieffektiviteten. Biobränslen och i synnerhet utnyttjande av oljeväxten jatropha har väckt stort intresse i regionen. Erfarenheterna av ett motsvarande program i Centralamerika kan utnyttjas i Anderna, och dessutom kan energi- och miljöpartnerskapsprogrammet bidra till att gemensamma projekt uppstår mellan finländska företag och företag i Anderna. Odling av oljeväxten jatropha i El Salvador. Foto: Matti Nummelin. Finlands utvecklingssamarbete 2009 57

Samarbete med enskilda regioner Västra Balkan Ett viktigt mål för utvecklingspolitiken i alla länder på västra Balkan är att sysselsättningen och utbildningen ska förbättras. Finland främjar en ekonomiskt hållbar utveckling i regionen genom handels- och utvecklingsrelaterat samarbete. Foto: Matti Remes. Västra BalkAN Upplösningen av Jugoslavien samt krigen och konflikterna därefter ledde till en samhällelig och ekonomisk recession på västra Balkan, och regionen hamnade på efterkälken i förhållande till utvecklingen i övriga Europa. Länderna på västra Balkan hör till de fattigaste i Europa. EU och det övriga internationella samfundet har som mål att främja stabiliteten och säkerheten i regionen samt att länderna integreras i EU. Alla länder på västra Balkan strävar efter ett EU-medlemskap, men konvergensen befinner sig i olika skeden i länderna. Finland har främjat en regional stabilitet och säkerhet på västra Balkan, samt närmandet till EU, på ett övergripande sätt genom utrikes- och säkerhetspolitik, med andra ord genom militär och civil krishantering, kommersiell och ekonomisk verksamhet samt utvecklingssamarbete. Ekonomierna på västra Balkan är små, och med tanke på den ekonomiska hållbarheten är det särskilt viktigt att länderna övergår till en marknadsekonomi som fungerar effektivt och framgångsrikt. Ett viktigt utvecklingspolitiskt mål i alla länder i regionen är att sysselsättningen och utbildningen förbättras. Finland främjade en ekonomiskt hållbar utveckling på västra Balkan genom handels- och utvecklingsrelaterat samarbete. Finlands regionala huvudsamarbetspartner var Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD). Finland beviljade finansiering för bankens fond för västra Balkan som gav tekniskt bistånd för bankens låneprojekt i olika länder i regionen. Ur fonden gavs bistånd förutom för projekt inom transportinfra- 58 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

struktur och kommunal infrastruktur även för utveckling av institutioner och turismen, den lagstiftning som marknadsekonomin förutsätter, finanssektorn, mikrokrediter och stärkande av den lokala företagsverksamheten. Ett nytt samarbetsobjekt är investeringsramen för länderna på västra Balkan (Western Balkans Investment Framework, WBIF) som är gemensam för EU, EBRD, Europeiska investeringsbanken EIB och Europarådets utvecklingsbank CEB. Stabilitet, handel och miljösamarbete Finlands utvecklingspolitik och handelssamarbete på västra Balkan genomförs med stöd av ett regionalt utvecklingspolitiskt ramprogram för åren 2009 2013. Programmet innehåller fyra relaterade teman. Det första temat, stabilitet och säkerhet, fokuserar på Kosovo där läget är mest instabilt jämfört med de övriga länderna i regionen. Finland främjade detta tema genom stöd för ländernas ömsesidiga interaktion. Genom det andra temat; handel och utveckling, främjar Finland sådana investeringar på västra Balkan som kan öka ländernas produktionskapacitet. Finlands speciella understödsområden var också en ekonomisk utveckling, sysselsättning och förbättring av företagsklimatet. Det tredje temat är miljön, som är Finlands prioriterade område inom regionalt samarbete. Länderna på västra Balkan är små och berörs av snarlika miljöfrågor. Den ekologiska hållbarhetens utmaningar utgörs bland annat av vattenskyddet och vattenanvändningen, säkerställandet av den biologiska mångfalden och olagliga avverkningar. För att dessa problem ska kunna lösas förutsätts att de lokala samhällena deltar i detta arbete. Samarbete och diskussion kring konkreta frågor gör att länderna kan närma sig varandra och misstroendet mellan länderna minskar, vilket i sin tur främjar en regional stabilitet. Genom miljön är det också möjligt att bidra till den ekonomiska tillväxten och minskningen av fattigdomen. Finlands huvudsamarbetspartner var Regionala miljöcentret (Regional Environmental Center, REC) och Europeiska Skogsinstitutet (EFI), som tillsammans med Finland genomförde olika projekt inom miljöundervisning. Finland har också gett finansiering för UNDP:s och FAO:s olika projekt på västra Balkan, och dessutom ingår en naturekonomiskt hållbar utveckling i de regionala och nationella investeringsprojekt och de projekt för lokal utveckling som Finland har bistått. Det fjärde temat är en samhällelig hållbarhet där samarbete bedrevs främst i Kosovo. Arbetet med att förbättra den offentliga ekonomiförvaltningen i Kosovo är en viktig del av programmet SEDPP som förvaltas av Världsbanken, och som även Finland finansierar. I de andra länderna stöddes en samhällelig hållbarhet bl.a. med beskickningarnas anslag för lokalt samarbete som användes för att stödja de lokala medborgarorganisationernas projekt för att stärka medborgarsamhället. Finland fortsatte att genomföra stödprojektet för specialundervisning, och i projektet deltog Jyväskylä universitet från Finland och Pristina universitet samt undervisningsministeriet från Kosovo. I Bosnien-Hercegovina avslutades hösten 2009 projektet för utveckling av handikappolitiken, som Finland hade bistått. En samhällelig hållbarhet anknyter till stabilitets- och säkerhetstemat, och Finland finansierar bl.a. de finländska fredsbevararnas små projekt eller den s.k. CIMIC-verksamheten (Civil-Military Cooperation) och programmet för omplacering av skyddskåren i Kosovo (Kosovo Protection Corps, KPC). Byggarbetare i sitt arbete i Kosovo. Foto: Matti Remes. Finlands utvecklingssamarbete 2009 59

Samarbete med enskilda regioner Medelhavsområdet och de palestinska områdena Finland stödde barnen i Gaza genom att bistå sommarlägret Summer Games, som arrangerades av FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA). Foto: Anna Savolainen. 60 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

Medelhavsområdet och de palestinska områdena Det utvecklingspolitiska programmet definierar de palestinska områdena som samarbetsländer som återhämtar sig efter våldsamma kriser. Finlands mål med det mångåriga bilaterala stödet är att bidra till fredsprocessen i Mellanöstern genom att utveckla den palestinska myndigheten. Samtidigt strävar man efter att skapa förutsättningar för att en palestinsk stat ska kunna grundas och bedriva sin verksamhet. Stödet bygger på en palestinsk reform- och utvecklingsplan (Palestinian Reform and Development Plan, PRDP), och Finlands samarbete omfattar undervisnings-, mark- och vattensektorerna. Dessutom främjar Finland civilpolisens verksamhet. Finlands stöd till den palestinska myndigheten kanaliseras genom internationella finansieringsarrangemang, såsom Världsbankens gemensamma fond och mekanismen PEGASE som Europeiska kommissionen förvaltar. År 2009 stödde Finland utveckling av undervisningssektorn, förbättring av civilpolisens verksamhet, förbättring av barnens psykosociala situation i Gaza och ökning av journalisternas rättigheter och pressfriheten. Dessutom hjälpte Finland den palestinska myndigheten att betala löner och fortsatte att förbereda nya projekt inom vattensektorn och fastighetsregistreringen. Finland gav humanitärt bistånd via FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA), Internationella Röda Korset och Kyrkans Utlandshjälp, och år 2009 blev Finland medlem i UNRWA:s rådgivande kommitté. Finland understödde år 2009 barnen i Gaza genom att bistå evenemanget Summer Games i Gaza. Evenemanget arrangerades av FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) och strävade efter att erbjuda barnen en paus från den omgivande fattigdomen och konflikten genom rekreationsverksamhet under sommarlovet. Samtidigt var syftet att öka toleransen och den ömsesidiga respekten hos barnen. Det regionala samarbetet i Mellanöstern och Nordafrika fortsatte genom stöd för projektet för minskning av föroreningarna från industrin och koldioxidutsläppen i arabländerna (Regional Industrial Pollution and CO2 Emission Abatement Project for Arab Countries, RIPECAP). För att främja jämställdhet och kvinnans rättigheter börjar Finland också understödja verksamheten på kontoret för FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna (OHCHR) genom att finansiera en rådgivare. I Egypten förbereddes samarbete mellan institutioner (IKI) inom sektorn för mental hälsa för att skydda landets kulturella minnesmärken. Helsingfors handelshögskola och universitetet i Kairo inledde sitt samarbete och förberedde ett nytt stödprogram för läroanstalter på högre nivå (s.k. högskole-iki). Framgångsrikt samarbete inom undervisningssektorn Undervisningssektorn har varit en av Finlands framgångar inom bilateralt samarbete. När samarbetet inleddes år 1997 hade den palestinska myndigheten för en kort tid sedan bildats och en egen läroplan var under utveckling för de palestinska områdena. Genom Finlands bistånd har man kunnat förbättra grundutbildningens kvalitet och myndighetens effektivitet, producera läromaterial och ta fram en läroplan. Biståndet till undervisningssektorn utvecklades väl år 2009, och i början av år 2010 började Finland tillsammans med andra biståndsgivare övergå till sektorstöd. Syftet är framför allt att förbättra undervisningens kvalitet. Foto: Rauli Virtanen. Finlands utvecklingssamarbete 2009 61

EU-samarbete DAC:s ordförande Eckhard Deutcher och minister Paavo Väyrynen diskuterade det transatlantiska partnerskapet för hållbar utveckling mellan EU och USA i september 2009. Foto: Vuokko Ritari. Inom EU-samarbetet främjades Finlands utvecklingspolitiska mål aktivt utgående från principerna för komplementaritet, effektivitet och konsekvens. År 2009 präglades EU:s utvecklingspolitik av den globala ekonomiska krisen och dess effekter i utvecklingsländerna, förberedelserna inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn och uppskattning av de förändringar som Lissabonfördraget skulle komma att medföra. År 2009 färdigställdes Finlands utvecklingspolitiska riktlinjer för EU-inflytande. Genom riktlinjerna främjas Finlands inflytande inom EU:s utvecklingspolitik i enlighet med regeringsprogrammet och det utvecklingspolitiska programmet. I riktlinjerna betonas att EU:s globala roll ska förstärkas. Gott mottagande av Finlands initiativ i EU I januari presenterade Finland ett initiativ till ett transatlantiskt partnerskap för hållbar utveckling mellan EU och USA. Under året fördes initiativet framåt bland unionens utvecklingsministrar samt mellan EU och USA, och det är ett gott exempel på att Finland har lyckats bidra till att EU:s globala roll har förstärkts. Genom en mer intensiv dialog mellan EU och USA strävar parterna efter att minska fattigdomen och främja en hållbar utveckling, speciellt i de allra fattigaste länderna. Initiativet fick ett positivt mottagande i EU och USA. Det transatlantiska samarbetet i utvecklingspolitiken inkluderades i Europeiska rådets konklusioner i juni samt deklarationen från toppmötet mellan EU och USA i november och den separata bilagan över utvecklingen. Finlands initiativ blev således ett EU-initiativ och en del av samarbetet mellan EU och USA, som syftar till för oss viktiga utvecklingspolitiska mål. Under Tjeckiens ordförandeskap gav kommissionen ett meddelande för att driva på EU:s utvecklingspolitiska åtaganden, och i meddelandet uttryckte kommissionen sin starka ståndpunkt gällande hur EU skulle understödja utvecklingsländerna under den ekonomiska krisen. Andra viktiga teman under Tjeckiens 62 Finlands utvecklingssamarbete 2009

ordförandeskap var hänsyn till utvecklingsdimensionen i klimatavtalet från Köpenhamn, lokala hållbara energikällor i utvecklingsländerna, demokratisk förvaltning, den östra dimensionen av EU:s utvecklingspolitik samt miljöaspekter i utvecklingssamarbetet. Våren 2009 godkände rådet förhandlingsdirektiven som skulle lämnas till kommissionen och som anknöt till den andra översynen av Cotonouavtalet, och förhandlingar om avtalet inleddes. Planeringen av hur stödet i anknytning till de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) skulle verkställas fortsatte, och en del av EPA-avtalen i det första skedet undertecknades. I rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) i maj gavs konklusioner om flera av ovannämnda teman, och Finland deltog i beredningen av konklusionerna genom rådets arbetsgrupper. Finlands viktigaste utvecklingspolitiska tyngdpunkter under Sveriges EU-ordförandeskap var ett transatlantiskt partnerskap för hållbar utveckling och institutionella frågor i EU, samt sambandet mellan klimat- och miljöfrågorna och utvecklingen, som anknöt till förhandlingarna om klimatavtalet i Köpenhamn. Dessutom medverkade Finland i beredningen av ett handlingsprogram gällande effektiviteten av EU:s utvecklingssamarbete och i effektiveringen av strategin för konsekvens i EU:s utvecklingspolitik. Andra viktiga frågor var den andra översynen av Cotonouavtalet, arbetet med att skapa ett handlingsprogram för demokratistöd för EU:s yttre förbindelser och bedömningen av EU-åtgärderna i kampen mot hiv/aids, malaria och tuberkulos. Lissabonfördraget började gälla 1.12.2009 och ledde till betydande ändringar på den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EUH) och EU-strukturerna. Avdelningen som bildas genom fördraget har en väsentlig anknytning till organiseringen av utvecklingspolitiken i EU. Finland har ansett det vara viktigt att ändringarna bidrar till att konsekvensen i EU:s yttre förbindelser blir effektivare, att den nuvarande förvaltningen av utvecklingsfrågorna blir tydligare, att den vägledande rollen av de utvecklingspolitiska principerna säkerställs och att EU:s globala roll förstärks. EU stödjer stabiliteten på västra Balkan Sedan år 1999 har EU stött återuppbyggnaden och stabiliteten på västra Balkan samt integreringen med EU. Denna strävan får även betydande ekonomisk hjälp. Sedan år 2007 har länderna på västra Balkan samt Turkiet fått stöd av Europeiska kommissionen för det förberedande arbetet inför en utvidgning genom det s.k. IPA-instrumentet (Instrument for Pre- Accession Assistance). EU-finansiering har använts för att förbättra ländernas infrastrukturer och för att utveckla förvaltningen, och en del av stödet har riktats till regionala program. EU är den största biståndsgivaren till länderna på västra Balkan, EU har exempelvis beviljat Kosovo närmare tre miljarder euro sedan år 1999. Kommissionens andel av detta belopp är cirka två miljarder euro och återstoden kommer från medlemsländerna. IPA-programmet för Kosovo år 2009 uppgick till cirka 106 miljoner euro. Finland deltar i egenskap av EU-medlemsland i behandlingen av IPA-programmen både via sina beskickningar i stationeringsländerna och på huvudstadsnivå i Bryssel. Foto: Matti Remes. Finlands utvecklingssamarbete 2009 63

Multilateralt samarbete Förenta Nationerna UNDP:s högsta chef Helen Clark besökte Finland år 2009. På högnivåmötet i samband med FN:s generalförsamling i New York i juni 2009 behandlades vilka följder den globala ekonomiska krisen och finanskrisen har haft för utvecklingen. Till följd av mötet fick FN:s och utvecklingsländernas åsikter mer uppmärksamhet än tidigare i den internationella diskussionen om den ekonomiska krisen. Finland har allokerat sitt stöd för FN:s ekonomi- och socialsektorer enligt följande: till FN:s utvecklingsprogram (UNDP), befolkningsfonden (UNFPA), barnfonden (UNICEF) och Världens livsmedelsprogram (WFP). Samtidigt har Finland fortsatt att aktivt medverka i FN:s centrala hälsoorganisationer och hälsoprogram, Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s program för hiv/aids (UNAIDS), FN:s befolkningsfond (UNFPA) och Globala fonden. Finland var särskilt aktivt i FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) och i andra kommittén i den sextiofjärde sessionen i FN:s generalförsamling, som behandlade frågor relaterade till en ekonomisk och hållbar utveckling. Temat för högnivådelen av ECOSOC:s årliga session i Genève i juli var internationella hälsofrågor. Finland deltog i förberedelserna inför högnivåforumet för utvecklingssamarbete (Development Cooperation Forum, DCF), som är underställt ECOSOC, och lovade att arrangera ett av de förberedande symposierna. Utrikesministeriets understatssekreterare som ansvarar för utvecklingspolitiken är medlem i DCF:s rådgivande grupp. Finland var ordförande för kommissionen för social utveckling (CSOCD) som underlyder ECOSOC åren 2008 2009. Tyngdpunkterna i Livsmedels- och jordbruksorganisationens (FAO:s) arbete var världens livsmedelskris och reformen av FAO:s kommitté för livsmedelstrygghet. I november deltog Finland i FAO-toppmötet om livsmedelstryggheten där deltagarna kom överens om nya internationella åtgärder. År 2009 understödde Finland även UNESCO-processen Utbildning för alla samt Internationella fonden till förmån för kulturell mångfald som främjar kulturverksamheten i utvecklingsländerna och som drivs av FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO). Finland ökade biståndet till och intensifierade samarbetet med kontoret för FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna samt bistod de frivilliga fondernas verksamhet i utvecklingsländerna. År 2009 deltog Finland aktivt i FN-krishanteringsoperationerna och FN:s fredsbevarande arbete. FN:s verksamhet inom krishantering omfattar allt från förberedande åtgärder och fredsbevarande verksamhet till fredsbyggande arbete efter konflikter. Dessutom har Finland beviljat ekonomiskt stöd till stödkontoret för FN:s fredsbyggande arbete (PBSO) och FN:s fredsbyggande fond (PBF), vilka är belägna i FN:s högkvarter i New York. FN:s utvecklingsprogram UNDP Uppgift: arbetar för hållbar mänsklig utveckling Prioriterade områden: Nå millenniemålen och minska fattigdomen, god förvaltning, hållbart utnyttjande av miljö och energi, förebygga konflikter och efterbehandling av konflikter, bekämpa hiv och aids. En viktig roll i samordningen av utvecklingsfunktionerna för FN-systemet på landsnivå. Verksamhet i 166 länder, över 130 fältkontor. Svarar för de lokala FN-samordningssystemen. Högsta chef: Helen Clark (Nya Zeeland), högkvarter i New York. Finlands allmänna bidrag år 2009: 19 miljoner euro. 64 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

FN:s befolkningsfond UNFPA Uppgift: Stödjer medlemsländernas regeringar inom befolkningspolitik och reproduktiv hälsa. Prioriterade områden: reproduktiv hälsa, befolkning och utveckling, jämställdhet mellan könen, kvinnornas ställning. I praktiken stöds bl.a. tillgången till preventivmedel, upplysning i reproduktiv hälsa, handlingsprogrammen som bekämpar kvinnlig könsstympning och spridning av hiv. Verksamhet i mer än 150 länder, 112 fältkontor. Högsta chef: Thoraya Obaid (Saudiarabien), högkvarter i New York. Finlands allmänna bidrag år 2009: 21 miljoner euro. FN:s barnfond UNICEF Uppgift: Verkar för att barnens rättigheter förverkligas och att barnens grundläggande behov tillgodoses. Verksamheten bygger på konventionen om barnens rättigheter. Prioriterade områden: små barns överlevnad, hälsa och utveckling, grundutbildning och jämställdhet, barn och hiv/aids, skydda barn mot våld, diskriminering och utnyttjande, säkerställa barnens rättigheter och informera om dessa rättigheter. En aktiv aktör även inom humanitärt bistånd. Verksamhet i 156 utvecklingsländer och 36 industriländer. 36 nationella kommittéer, bl.a. Finlands UNICEF. Högsta chef: Anthony Lake (USA), högkvarter i New York. Finlands allmänna bidrag år 2009: 16 miljoner euro. Världens livsmedelsprogram WFP Uppgift: Svarar för FN:s livsmedelshjälp i nödsituationer och utvecklingsprogram. Prioriterade områden: nödhjälp vid kriser och naturkatastrofer, tryggar tillgången till föda, särskilt för de mest utsatta grupperna. I utvecklingsprogrammen prioriteras programmet för skolbespisning och programmet Mat för arbete. Verksamhet i 78 länder, 60 fältkontor. Högsta chef: Josette Sheeran (USA), högkvarter i Rom. Finlands allmänna bidrag till WFP år 2009: 6 miljoner euro. För att lindra livsmedelskrisens följder beviljades livsmedel (finsk rypsolja) till ett värde av en miljon euro. Humanitärt bistånd via WFP år 2009: 12,7 miljoner euro. Mer än hälften av verksamheten inom Världens livsmedelsprogram (WFP) hänför sig till livsmedelsbistånd i samband med katastrofer. WFP-verksamheten bygger på frivilliga donationer. De största biståndsgivarna är USA, EG och Japan. UNICEF:s bil på skolgården i Addis Abeba i Etiopien. Foto: Pirjo-Liisa Heikkilä. FINLANds utvecklingssamarbete 2009 65

Multilateralt samarbete Världshälsoorganisationen WHO Uppgift: Leder den globala hälsopolitiken, fungerar som expertorganisation i hälsofrågor, bygger upp hälsopolitik i utvecklingsländerna, tar fram normer och standarder för hälsovården och följer upp att de iakttas, forskar inom hälsovården och tillämpar forskningsrönen. Prioriterade områden: god hälsa för alla, sambandet mellan hälsa och fattigdom, utveckling och säkerhet. Verksamhet i närmare 200 medlemsländer. Det högsta beslutande organet är World Health Assembly (WHA), vars beslut verkställs av sekretariatet, de regionala kommittéerna och medlemsländerna. Högsta chef: dr Margaret Chan (Kina), högkvarter i Genève. Finlands allmänna bidrag år 2009: 4 miljoner euro FN:s program för hiv/aids UNAIDS Uppgift: Motarbetar hiv-smitta och aids, lindrar följderna av infektioner som är förknippade med sjukdomen och stödjer smittade personer. Prioriterade områden: leder kampen mot aids på global nivå, drar upp riktlinjer för verksamheten, samordnar sina stödorganisationers verksamhet i kampen mot aids och ger dem också tekniskt bistånd. Verksamhet i cirka 150 länder. Högsta chef: Michel Sidibé (Mali), högkvarter i Genève. Stödorganisationer: WHO, UNDP, UNICEF, UNESCO, UNFPA, UNODC, ILO, UNHCR, WFP och Världsbanken. Finlands finansiering år 2009: 9 miljoner euro. Programmet UNAIDS inleddes år 1996 och är ett omfattande program som bekämpar hiv-smitta och aids på många olika områden. Den primära uppgiften för programmet är att leda arbetet mot aids på global nivå. UNAIDS drar upp allmänna riktlinjer för arbetet mot aids, samordnar sina stödorganisationers verksamhet och ger organisationerna tekniskt bistånd. Globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria GFATM Uppgift: Finansierar bekämpning av aids, tuberkulos och malaria. Samarbetar med WHO och UNAIDS i kompletterande roller. Prioriterade områden: samarbete mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn och medborgarsamhället i arbetet mot aids, tuberkulos och malaria och i strävan efter att förbättra hälsosystemen i utvecklingsländerna gällande dessa tre sjukdomar. Verksamhet sedan år 2002. USD 19,3 miljarder har använts för programmen för aids, tuberkulos och malaria i 144 länder. Finansiering beviljas för program för hiv i 140 länder för USD 10,8 miljarder, program för malaria i 83 länder för USD 5,3 miljarder och program för tuberkulos i 112 länder för USD 3,2 miljarder. Högsta chef: prof. Michel Kazatchkine (Frankrike), högkvarter i Genève. Finlands allmänna bidrag år 2009: 3,5 miljoner euro. FN:s narkotikakontrollprogram UNDCP/UNODC Uppgift: Narkotikakontroll samt kamp mot olagliga droger, brottslighet inklusive korruption, droghandel och terrorism. Prioriterade områden: förebyggande arbete, normativt samordningsarbete, producera analytisk forskningsinformation, skapa arbetsrutiner och förstärka de vedertagna arbetsmetoderna. Verksamhet i utvecklingsländer, utvecklade länder och FN:s medlemsländer. Sekretariat för FN:s narkotikakommission (CND). Högsta chef: Antonio Maria Costa (Italien). Valet av efterträdare pågår. Högkvarter i Wien. Finlands allmänna bidrag år 2009: 500 000 euro. 66 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

Internationella utvecklingsfinansinstitut På grund av den ekonomiska krisen använde de internationella finansinstituten allt mer resurser för att hjälpa ekonomier som hade råkat i svårigheter. Finland betonade effektiviteten och åtgärderna mot den ekonomiska krisen vid utvecklingsfinansinstituten. Finlands viktigaste samarbetsparter är Världsbanksgruppen, de lokala utvecklingsfinansinstituten i Afrika, Asien och Latinamerika samt Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD). Finland påverkar utvecklingsfinansinstitutens riktlinjer och verksamhet genom att delta i det strategiska beslutsfattandet, uppställningen av mål och direktionsarbetet vid instituten. Det tredje sättet att påverka är de bilaterala partnerskapen med finansinstituten. Alla finansinstitut har godkänt linjeoch handlingsprogram som bygger på varje instituts eget mervärde och komplementaritet. Förutom att Finland beviljar basfinansiering påverkar landet bankernas verksamhet via olika fonder. År 2009 beslöt Finland att som en ny öppning börja stödja Världsbankens finansieringsinstitut IFC:s fond med fokus på den ekonomiska krisen. Den ekonomiska krisen gav också snabbt anledning att inleda det andra skedet av Världsbankens förvaltningsreform, där Finland har prioriterat de fattigaste utvecklingsländernas möjligheter att delta och påverka. Den betydligt ökade efterfrågan på finansiering från utvecklingsfinansinstituten har aktualiserat kapitalhöjningar vid alla de internationella utvecklingsfinansinstituten. År 2009 beslöt Finland att delta i kapitalhöjningen i Asiatiska utvecklingsbanken. Finland deltog också i halvtidsrapporterna om tilläggsfinansieringsperioderna för Världsbankens IDA och Afrikanska utvecklingsfonden (AFDF) och verkade aktivt för vilka områden som prioriterades i fråga om tilläggsfinansieringsperioderna. Finland har varit med om att underlätta skuldläget i utvecklingsländerna genom det multilaterala skuldavskrivningsinitiativet och HIPC-programmet för de djupt skuldsatta fattiga länderna. Dessutom deltog Finland i verksamheten i ledningsgruppen för innovativ utvecklingsfinansiering (Leading Group on Innovative Financing for Development). Bekämpningen av klimatförändringen innehade år 2009 en central roll vid alla utvecklingsfinansinstitut. Världsbankens årliga rapport World Development Report, som även Finland finansierade, behandlade klimatförändringen och utvecklingen, och varje utvecklingsfinansinstitut har dragit upp egna riktlinjer på detta område och bildat flera tematiska specialfonder. Nordiska utvecklingsfonden (NDF) beslöt sig för att i den framtida verksamheten prioritera klimatfinansieringen i form av gåvor. Arbetet mot klimatförändringen vid utvecklingsfinansinstituten finansieras av Världsbankens fond för hållbar utveckling (ESSD) och av skogskolfonden, som även Finland stödjer. I Interamerikanska utvecklingsfonden understödjer Finland fonden SECCI som syftar till att bromsa klimatförändringen. Finlands finansiering av den internationella jordbruksforskningen (CGIAR) ökade som en del av biståndet för livsmedelstryggheten och anpassningen till klimatförändringen. Resultatuppföljningen är en viktig del av verksamheten vid utvecklingsfinansinstituten och den fokuserar på att utveckla både förhållandena i utvecklingsländerna och finansinstitutens egna funktioner, och på resultatansvar. I halvtidsrapporterna om tilläggsfinansieringsperioderna för utvecklingsfinansinstituten behandlades effektiviteten på båda dessa nivåer. Finlands utvecklingssamarbete 2009 67

Medborgarorganisationernas samarbete Utbildning inom Solidaritets projekt i Uganda. Foto: Suvi Turunen. Utrikesministeriet för en regelbunden och intensiv dialog med medborgarorganisationerna om utvecklingspolitiska frågor, både i Finland och via beskickningarna i samarbetsländerna. På så sätt har ministeriet säkerställt att det offentliga utvecklingssamarbetet och medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete är förenliga och stödjer varandra. År 2009 inledde ministeriet beredningen av den nya riktlinjen för medborgarorganisationer och hörde också organisationernas synpunkter. I riktlinjen kommer allt större uppmärksamhet att fästas vid vilka av medborgarorganisationernas förutsättningar, mål och metoder som kan stärka medborgarsamhällena i mottagarländerna. Under berättelseåret bereddes de nya urvalskriterierna för partnerskapsorganisationer, dock så att ministeriet hörde medborgarorganisationernas åsikter. År 2009 uppgick utrikesministeriets stöd för medborgarorganisationernas utvecklingsarbete till totalt 86,1 miljoner euro, vilket var 12,8 procent av anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet. Ministeriet stödjer närmare 300 organisationers utvecklingsprojekt i 88 länder, inklusive länder där Finland inte har beskickningar. Största delen av organisationernas projekt genomförs inom undervisning, hälsovård, god förvaltning och medborgarsamhälle samt landsbygdsutveckling, och merparten av biståndet ges till Afrika och Asien. De viktigaste mottagarländerna är Etiopien, Tanzania, Kenya, Somalia, Indien och Nepal. Dessutom beviljar ministeriet verksamhetsstöd till Servicecentralen för utvecklingssamarbete (Kepa rf) som består av biståndsorganisationer, Kehys rf som utgörs av EU-organisationer och FN-organisationerna i Finland. Finland deltar också i givarländernas gemensamma projekt Nordic+ som effektiverar samordningen och resultaten av verksamheten i medborgarorganisationerna. Dessutom kan Finlands beskickningar i utvecklingsländer använda anslagen för lokalt samarbete (PYM), och med anslagen har man stött sådana av medborgarorganisationernas projekt i utvecklingsländerna som har varit för- 68 Finlands utvecklingssamarbete 2009

enliga med det utvecklingspolitiska programmet och millenniemålen. Med statsunderstöd främjas samarbetet mellan de finländska medborgarorganisationerna och de lokala aktörerna i utvecklingsländerna på gräsrotsnivå. Samarbetet mellan de finländska medborgarorganisationerna och medborgarorganisationerna i utvecklingsländerna stärker medborgarsamhällena i utvecklingsländerna och främjar samtidigt utvecklingsländernas eget arbete mot fattigdom genom medborgarinflytande och genom att erbjuda tjänster för de primära behoven. Medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete gör utvecklingsfrågorna mer kända i Finland och påverkar den allmänna opinionen. Medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete som finansieras med skattemedel ska stödja Finlands offentliga utvecklingssamarbete och grunda sig på statsrådets utvecklingspolitiska program och de områdesspecifika riktlinjerna. Finlands offentliga utvecklingssamarbete och de finländska medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete kompletterar varandra. Medborgarorganisationerna kan vara verksamma i svårtillgängliga regioner och bland befolkningsgrupper som är svåra att nå genom det offentliga utvecklingssamarbetet, dvs. befolkningsgrupper som är mycket sårbara och som bor i glesbygder, handikappade människor, ursprungsbefolkningar, föräldralösa barn och hiv-smittade. Utrikesministeriet är i egenskap av myndighet som beviljar statsunderstöd skyldigt att följa upp och övervaka att medborgarorganisationerna använder de beviljade statsunderstöden på ett ändamålsenligt sätt. Stödet för utveckling av kvaliteten och effektiviteten i planeringen, genomförandet och uppföljningen av projekten sker genom utbildning och rådgivning riktad till organisationerna, och genom årsrapporter och besök för översyn av projekten följer de ansvariga tjänstemännen upp hur de understödda projekten genomförs. Utrikesministeriets enhet för medborgarorganisationer bedriver nära samarbete med Servicecentralen för utvecklingssamarbete Kepa rf., som ministeriet beviljar statsunderstöd. Representanter för ministeriet och Kepa utvärderar i samråd ansökningarna och planerna samt de problem som har uppkommit vid genomförandet. Utifrån iakttagelserna planerar Kepa sådan utbildning och rådgivning för organisationerna som stödjer och kompletterar utrikesministeriets verksamhet. Arbete mot aids och stöd för handikappade kvinnor Solidaritets projekt för hiv/aids i Uganda. Foto: Suvi Turunen. Stiftelsen Helsingfors Diakonissanstalt genomför i samarbete med olika kyrkor ett projekt inom arbete mot hiv/aids i södra och östra Afrika. Målet för nätverksprojektet är att stärka verksamheten i olika kyrkliga och religiösa samfund samt relaterade samfund när det gäller kampen mot hiv/aids. Genom projektet sprids information och kunskap genom utbildning av olika personalgrupper och uppbyggande av informationsnätverk, vilket syftar till att förbättra livskvaliteten för de som har smittats av hiv eller insjuknat i aids. Samtidigt bygger man upp ett afrikanskt nätverk som ska fungera på egen hand med stöd av egen finansiering. Kynnys ry genomför i sin tur ett projekt för förbättring av kvinnornas ställning i Etiopien, och målet är att de handikappade kvinnorna blir samhällsmedlemmar med alla tillhörande rättigheter, samt att producera tjänster och grunda en intresseorganisation för dessa kvinnor. Ytterligare ett mål är att utveckla medborgarverksamheten tillsammans med både ledningen och medlemmarna på gräsrotsnivå. Projektet informerar om kvinnans rättigheter genom verkstäder, annonser och broschyrer samt kamratstöd och siktar även på att utveckla inkomstförvärvet genom utbildning i företagande och marknadsföring samt genom spar- och kreditverksamhet. Finlands utvecklingssamarbete 2009 69

Humanitärt bistånd År 2009 allokerades totalt 73 miljoner euro för humanitärt bistånd. Därutöver beviljades FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) en miljon euro i tematiskt bistånd samt fem miljoner euro för humanitär minröjning i sju länder. Genom humanitärt bistånd tillgodosågs år 2009 behov som hade föranletts av långvariga kriser och naturkatastrofer, och hjälp gavs till offren för torkan och konflikterna på Afrikas horn, för krisen i Darfur samt till Sydsudan, demokratiska republiken Kongo och Tchad. Det humanitära läget i de palestinska områdena blev ännu svårare. I Asien behövdes hjälp speciellt i Sri Lanka och Pakistan. Särskilda utmaningar utgjorde bland annat personalens säkerhet och huruvida biståndet kunde levereras fram till destinationerna. Trots den globala ekonomiska krisen, kunde Finland hålla sina löften om att vara en pålitlig och förutseende samarbetspartner för FN-organisationerna, Röda Korset, Röda halvmånen och de finländska medborgarorganisationerna, som Finland stödjer. De huvudsakliga kanalerna för Finlands bistånd inom FN-systemet var: flyktingkommissariens kontor (UNHCR), hjälporganisationen för Palestinaflyktingar (UNRWA), barnfonden (UNICEF), livsmedelsprogrammet (WFP) och Världshälsoorganisationen (WHO). Finland kanaliserade sitt bistånd även till Röda Korset och Röda halvmånen samt via vissa finländska medborgarorganisationer. Under bombningarna år 2009 förstördes även den internationella amerikanska skolan i Gaza. Smidig övergång från katastrofer till utveckling Ett av de aktuella temana var att främja det fortsatta arbetet inom katastrofhjälp, återuppbyggnad och utvecklingsbistånd. Utifrån en utredning som utrikesministeriet har gjort undersöks på vilket sätt kontinuiteten skulle kunna beaktas i utvecklingssamarbetet i högre grad än nu. Med hjälp av de humanitära projekt för minröjning som Finland finansierade främjades kontinuiteten mellan kriserna, återuppbyggnaden och utvecklingen, och projekten genomfördes av olika finländska och internationella medborgarorganisationer och stiftelser samt av FN. År 2009 understöddes totalt 13 projekt på sju olika ställen, och för att öka effekten av Finlands bistånd började man koncentrera projekten på ett effektivare sätt än tidigare. Förebyggandet av katastrofer blev ett viktigt tema såväl i EU- som FN-arbetet. Finland påverkade aktivt politikarbetet inom humanitärt bistånd och verkade för att stärka det humanitära biståndssystemet i högkvarteret och på fältet. Ett bra sätt att påverka var ordförandeskapet för stödgruppen för finansiärerna (ODSG) av FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA). Ordförandeskapet upphörde sommaren 2009. I juni arrangerades ett högnivåmöte för ODSG i Helsingfors. Dessutom utövade Finland inflytande i GHD-arbetsgruppen för finansiärerna av humanitärt bistånd. Arbetsgruppen strävar efter att främja principerna för gott humanitärt givarskap. Finland deltog i direktionsarbetet i WFP som observatör och i UNRWA:s rådgivande grupp som ny medlem. 70 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Förvaltning, kommunikation, revision och evaluering Förvaltning De ökande anslagen förutsätter tillräckliga personaloch förvaltningsresurser. Utrikesministeriet utvecklar systematiskt sin förvaltning och personal. År 2009 fortsatte praxisen att högst fem procent av anslagen för utvecklingssamarbetet kunde användas för förvaltningen av utvecklingssamarbetet, och på så sätt kunde man stärka personalresurserna inom ramen för statens produktivitetsprogram och förbättra verksamhetsförutsättningarna för beskickningarna. Vid utrikesministeriet pågår för närvarande ett projekt för utveckling av dokumenthanteringen för utvecklingssamarbetet, och målet är att förbättra kvaliteten på och effektiviteten i Finlands utvecklingssamarbete genom harmonisering och effektivering av förvaltningsprocesserna och -metoderna. Ministeriet har för avsikt att ta i bruk ett system för elektronisk ärendehantering i början av år 2011, och dessutom ska en funktion för elektronisk kommunikation gällande medborgarorganisationernas samarbete anslutas till systemet. Tack vare systemet effektiveras behandlingen och utnyttjandet av uppgifterna, och kundservicen förbättras genom god informationshantering och elektronisk kommunikation. Därutöver har man börjat utarbeta en ny handbok för projekthantering. Inom utvecklingssamarbetsförvaltningen utvecklades också metoder för statistisk uppföljning och andra datasystem för utvecklingssamarbetsförvaltningen, bland annat ett system för ekonomisk planering som kan användas vid planeringen av medelanvändningen inom utvecklingssamarbetet. Utvecklingssamarbetsförvaltningen effektiverades även genom att informationsutdelningen förbättrades och personalen utbildades. Kommunikation och utvecklingsfostran År 2009 sökte utrikesministeriet nya metoder att öka kännedomen om utvecklingsfrågor i Finland och att ge information om utvecklingspolitiken och -samarbetet på ett sätt som tillgodoser de olika målgruppernas behov. Betydelsen av sociala medier ökade signifikant år 2009, och utvecklingskommunikationen tog vara på den möjlighet att öka gemenskapskänslan som medierna erbjuder. Sociala medier utnyttjas förutom genom fansidor på Facebook även genom delade bokmärken och en fotogemenskap, samt i form av webbpublikationer och i kampanjarbetet. Webbplatsen global.fi hade i genomsnitt 22 000 besökare i månaden. Enligt en opinionsundersökning i juli 2009 ansåg 80 procent av medborgarna att utvecklingspolitiken och -samarbetet var viktigt eller åtminstone ganska viktigt. Närmare 90 procent ansåg att anslagen för utvecklingssamarbetet åtminstone borde ligga på nuvarande nivå. Enligt gallupundersökningen vill medborgarna först och främst ha information om vilka konkreta ändamål anslagen för utvecklingssamarbetet används för och hurdant människornas dagliga liv i utvecklingsländerna är. Mest information saknas om resultaten av utvecklingssamarbetet och utvecklingsländernas egna framsteg. Av deltagarna ansåg 82 procent att den information om utvecklingssamarbetet och -länderna som myndigheterna gett var åtminstone ganska tillförlitlig. Inom medborgarinformationen strävade ministeriet efter att i synnerhet nå de målgrupper som inte tidigare hade varit intresserade av utvecklingsfrågor. Kommunikationskampanjen Vad behöver en människa? år 2009 riktades till finländare i alla åldrar och utmanade finländarna att fundera på vilka konsekvenser de egna behoven och konsumtionsvanorna har för en hållbar utveckling och människornas välstånd i olika delar av världen. Kampanjen genomfördes från maj till oktober på kampanjwebbplatsen, i utomhusannonsering och tryckta medier samt vid olika evenemang. En ny öppning var det relaterade återvinningsjippot Vad behöver en riksdagsman?, som arrangerades i riksdagen. Hösten 2009 genomfördes ett annat program om utvecklingsfrågor för opinionsbildare, avsett för beslutsfattare på hög nivå. I programmet ingick seminarier i Finland och en fältresa till Etiopien. Därutöver beslöt utrikesministeriet att genomföra ett motsvarande program för journalister och företagsinformatörer år 2010 (den s.k. Kehitys-Akatemia). Utvecklingskommunikationen var för första gången med på SuomiAreena i Björneborg i juli. Teman för diskussionen var: vilken uppfattning har finländarna om utvecklingssamarbetet och borde utvecklingssamarbetet också gynna biståndsgivarna, till exempel Finland? Finlands utvecklingssamarbete 2009 71

Förvaltning, kommunikation, revision och evaluering Europeiska kommissionen och ordförandelandet Sverige arrangerade för fjärde gången europeiska utvecklingsdagarna (EDD) i Stockholm i oktober. Huvudtemat för evenemanget var medborgarskap och utveckling, och vid sidan av dessa lyfte man fram klimatförändringen, den ekonomiska krisen och demokratin. Utrikesministeriets och Utbildningsstyrelsens gemensamma projekt kring global fostran koncentrerade sig på lång- och kortvarig fortbildning av lärare samt marknadsföring av god praxis och material med anknytning till global fostran. Utbildning av journalister från utvecklingsländer samt internationella medborgarorganisationer Utrikesministeriet bjöd in journalister från utvecklingsländerna att bekanta sig med det finländska samhället, och i augusti arrangerades den en månad långa kursen Foreign Correspondents Programme. Av de internationella medborgarorganisationerna bistod utrikesministeriet nyhetsbyrån Inter Press Service (IPS) och organisationen The Panos Institute. IPS utvecklar journalisternas yrkeskunskaper och ökar informationsförmedlingen i utvecklingsländerna och från utvecklingsländerna till industriländerna, samtidigt som byrån främjar god förvaltning och mänskliga rättigheter. The Panos Institute stödjer mediernas värdepluralism och främjar speciellt den offentliga diskussionen om klimatfrågorna och -förändringarna, hiv/aids, sambandet mellan internationell handel och minskning av fattigdomen samt kommunikationens betydelse i konflikterna och fredsprocesserna. Utvecklingspolitiska kulturprojekt Utrikesministeriets informations- och kulturavdelning använde anslag för utvecklingssamarbetet för att stödja samarbetsnätverken inom kultursektorn mellan Finland och utvecklingsländerna. År 2009 uppgick det budgeterade biståndet till 200 000 euro och de realiserade utbetalningarna till 185 400 euro. Med biståndet Utrikesministeriets utvecklingsinformations kampanj Vad behöver en människa? exponerades på ett tydligt sätt vid flera evenemang som arrangerades på olika håll i Finland år 2009. Foto: Pia Helin. 72 Finlands utvecklingssamarbete 2009

År 2009 slutfördes den förberedande utredningen inför evalueringen av den finländska jordbrukssektorn. Grönsakshandel på torget i Sebaco i Nicaragua. Foto: Outi Einola-Head. finansierades 13 projekt. Kulturellt samarbete genomfördes huvudsakligen i Afrika, men även i Syd- och Mellanamerika samt Asien. De understödda projekten gällde dans, återvinning, musikundervisning, undervisning i film- och datateknik, dockteater och bildkonst. Av resultaten är det speciellt värt att nämna utbildningsprojekten inom filmbranschen som har hjälpt de delaktiga ungdomarna att få arbete i filmbranschen. Revision och evaluering Arbetet med att integrera revisionen av utvecklingssamarbetet med revisionen av hela utrikesförvaltningen slutfördes i början av år 2009, och nu motsvarar verksamheten de internationella standarderna för intern revision. Revisionen av utvecklingssamarbetet är också en del av den regionala revisionsmodellen för beskickningarna. Dessutom fortsätter revisioner av enskilda projekt och medborgarorganisationer, som görs av det internationella revisionssamfundet KPMG på uppdrag Finlands utvecklingssamarbete 2009 73

Förvaltning, kommunikation, revision och evaluering av ministeriet. Utrikesministeriet har ingått ett ramavtal för åren 2009 2010 och har option på ytterligare två år med samfundet. År 2009 reviderades fem medborgarorganisationer (Stiftelsen Helsingfors Diakonissanstalt, Internationella solidaritetsfonden, Finlands Evangelisk-lutherska Folkmission, Lärarnas Fackorganisation och U-landshjälp från Folk till Folk i Finland rf). Dessutom lät ministeriet göra en omfattande revision av verksamheten i fråga om hur väl förvaltningen av utvecklingssamarbetet fungerade och hur ekonomiska och effektiva de centrala hjälpinstrumenten var. Samarbetet med Internationella organisationen för högre revisionsorgan (INTO- SAI) inom ramen för utvecklingsinitiativet (IDI) fortsatte också genom ett treårigt avtal. Evaluering I anslutning till omorganiseringen i mars 2009 åtskildes evalueringen och revisionen av utvecklingssamarbetet. Ansvaret för evalueringen överfördes till den statssekreterare som svarar för utvecklingssamarbetet och -politiken. De nio evalueringar som genomfördes under året utvärderade utvecklingsforskningen, utvecklingsprogrammet för Centralasien och Kaukasien, programmet för västra Kenya, arbetet mot hiv/aids, DEMO ry:s utvecklingsprogram, nätverksprogrammet North- South-South för högskolor och arbetet vid naturkatastrofer. Den förberedande utredningen inför evalueringen av jordbrukssektorn blev färdig, och dessutom gjordes en metaanalys av de projekt- och programevalueringar som genomfördes åren 2007 2008. I metaanalysen beskrevs kvaliteten på och resultaten av de genomförda utvecklingssamarbetsprojekten samt kvaliteten på evalueringsrapporterna. Arbetsfördelningen mellan utrikesministeriet och Finlands Akademi inom den bilaterala utvecklingsforskningen konstaterades ha varit framgångsrik. I fråga om utvecklingssamarbetsprogrammet för västra Kenya granskades de långvariga resultaten inom vatten-, hälso- och jordbrukssektorerna. Den goda praxis som tagits fram i programmen tillämpas fortfarande och har vidareutvecklats. I evalueringen av arbetet mot hiv/aids konstaterades att största delen av Finlands direkta bistånd kanaliserades via olika internationella organisationer, och i evalueringen rekommenderades att Finland skulle justera sin finansiering så att den motsvarar nivån i andra motsvarande länder. Därutöver rekommenderades ett uppföljningssystem som skulle möjliggöra en bättre allokering av biståndet. De finländska parlamentariska partiernas utvecklingssamarbetsorganisations, DEMO Finland ry:s utvecklingsprogram, förvaltning och genomförande på fältet evaluerades. Organisationens mål med programmet är att öka interaktionen mellan medborgarsamhället och de politiska partierna. Förbättringsförslagen gällde programmen för Nepal och Tanzania samt utveckling av lokalt ägarskap. Nätverksprogrammet North-South-South för personutbyte mellan högskolor, som genomfördes via Centret för internationellt personutbyte, var framgångsrikt i synnerhet när det gällde att öka personkapaciteten. Evalueringen, som granskade växelverkan mellan naturkatastrofer, klimatförändringen och fattigdom med tanke på det meteorologiska samarbetet, konstaterade att biståndet hade varit viktigt när det gällde systemen för tidig varning. Det var emellertid svårare att konstatera vilka fördelar samhällena hade fått. I metaanalysen av evalueringarna konstaterades att biståndets hållbarhet hade förbättrats, och kvaliteten på evalueringsrapporterna ansågs i genomsnitt vara hög. För att rekommendationerna i utvärderingarna ska kunna följas, görs en uppföljningsrapport om varje evaluering och dessutom fattar den utvecklingspolitiska understatssekreteraren beslut som ligger till grund för vilka resultat av utvärderingen som ska beaktas. Forskningen i utvecklingspolitik kommer att utnyttjas i större omfattning och informationen om resultaten av evalueringarna kommer att förbättras. Utrikesministeriet har arrangerat offentliga möten för presentation och diskussion av resultaten för alla evalueringar som har slutförts, och distributionen av tryckta evalueringsrapporter är stor. Finland deltar mer aktivt än tidigare i den internationella evalueringsverksamheten i enlighet med Accrahandlingsplanen som gäller biståndseffektiviteten. Finland är med i det andra skedet av evalueringen som gäller genomförandet av Parisförklaringen och deltar dessutom i UNRWA:s evaluering av undervisningssektorn och i det övriga arbetet kring evalueringen. 74 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

Framtida prioriterade områden i genomförandet av programmet Prioriterade områden i genomförandet av programmet år 2010 och under planeringsperioden 2011 2014 Finlands utvecklingspolitik och -samarbete bygger på regeringens utvecklingspolitiska program. De viktigaste målen är att utplåna fattigdomen och att främja en hållbar utveckling i enlighet med millenniemålen, som sattes upp år 2000. Genomförandet stöds av utrikesministeriets verksamhetsplan och riktlinjer samt Finlands aktiva deltagande i det arbete som utförs på internationella konferenser. De prioriterade områdena år 2010 är att bekämpa den ekonomiska krisen, livsmedelskrisen och klimatförändringen, att mildra deras effekter i utvecklingsländerna och att främja klimataspekter och en hållbar utveckling i utvecklingssamarbetet. Till de viktiga temana hör även finansiering av utvecklingssamarbetet, ändringar i biståndsgivarnas utvecklingshierarki, biståndseffektivitet och konsekvens i utvecklingspolitiken. Under de kommande åren styrs verksamheten av utrikesministeriets nya utvecklingspolitiska initiativ och riktlinjer. Finlands initiativ till ett transatlantiskt partnerskap för hållbar utveckling mellan EU och USA har inkluderats i agendan för samarbetet mellan EU och USA. Genom ett intensivare samarbete på politik- och fältnivå främjas minskning av fattigdomen och en hållbar utveckling, och de teman som har valts är livsmedelstryggheten, klimatförändringen, millenniemålen och effektiviteten av utvecklingssamarbetet. De nya riktlinjerna, såsom Utveckling och säkerhet i Finlands utvecklingspolitik och riktlinjerna för budget- och sektorsamarbetet, stödjer för sin del genomförandet av utvecklingspolitiken. År 2010 uppdateras riktlinjerna för jordbruket och livsmedelstryggheten samt riktlinjen för medborgarorganisationer. Anslagen för utvecklingssamarbetet ökas i enlighet med åliggandena, och målet är 0,7 procent av BNI år 2015. Enligt budgetpropositionen kommer Finland år 2010 att nå delmålet eller minst 0,51 procent av BNI, som har fastställts inom EU. Anslagen kommer att allokeras och användas på ett kvalitativt och planenligt sätt. För att biståndseffektiviteten och komplementariteten ska kunna förbättras, eftersträvas större projekthelheter och samarbete med andra biståndsgivare. Genom att koncentrera biståndet är det dessutom möjligt att undvika splittring och höga förvaltningskostnader. Inom den kortvariga klimatfinansieringen till utvecklingsländerna (totalt 110 miljoner euro för åren 2010 2012) utnyttjas det multilaterala samarbetet. Som ett led i utvecklingssamarbetet och -politiken strävar Finland bland annat efter att: delta i klimatförhandlingarna utifrån Köpenhamnsöverenskommelsen (Copenhagen Accord); målet är ett bindande avtal som börjar gälla år 2013. Miljö- och klimatfrågorna inkluderas i all utrikes-, säkerhets-, handelsoch utvecklingspolitik. Klimataspekterna och en hållbar utveckling beaktas i större utsträckning i utvecklingssamarbetet och -projekten. främja effektiviteten och komplementariteten i utvecklingspolitiken och -samarbetet både i det bilaterala utvecklingssamarbetet och i den multilaterala verksamheten inom EU, OECD/ DAC, de internationella finansinstituten och FN. Finland stödjer en förbättring av verksamhetsförutsättningarna för det multilaterala systemet, såsom initiativet Ett FN, och verkar för en närmare integrering och komplementaritet av de olika biståndsgivarnas utvecklingsagendor. De konferenser som arrangeras under ledning av FN, såsom Development Cooperation Forum och MDG-granskningsmötet på hög nivå år 2010, blir viktiga milstolpar när det gäller arbetet för biståndseffektivitet. Finland deltar även aktivt i nätverket MOPAN (Multilateral Organisations Performance Assistance Network), som utvärderar det multilaterala samarbetets effektivitet och där Finland ansvarar för samordningen år 2010. FINLANds utvecklingssamarbete 2009 75

Framtida prioriterade områden i genomförandet av programmet Finlands prioriterade områden inom EU i enlighet med de utvecklingspolitiska riktlinjerna för EU-inflytande ska vara konsekvens och effektivitet i utvecklingssamarbetet samt ett aktivt deltagande i det transatlantiska partnerskapet för hållbar utveckling. Finland strävar efter att styra det innehållsmässiga arbetet för ökad effektivitet i EU till ämnesområden där EU kan erbjuda ett mervärde för att öka effektiviteten på landsnivå. Finlands nationella prioriterade områden är att öka användningen av samarbetsländernas nationella system, förbättra förutsägbarheten i finansieringen av utvecklingssamarbetet och utveckla arbetsfördelningen mellan biståndsgivarna. Konsekvensen främjas också inom inrikesförvaltningen bland annat genom ett nätverk mellan ministerierna, information och utbildning. öka resultaten och effekterna av verksamheten genom att utveckla instrumenten och förvaltningsprocesserna för utvecklingssamarbetet. År 2010 drar Finland upp nya riktlinjer för utvecklingen av landsbygden och gällande medborgarorganisationer. Finland fortsätter att genomföra de övriga regionala och politiska riktlinjerna, såsom handlingsprogrammet för handelsrelaterad utveckling, ramprogrammet för Afrika och initiativet till ett bredare Europa. I enlighet med de nya riktlinjerna för budgetstödet förskjuts tyngdpunkten från allmänt budgetstöd till sektorbudgetstöd. främja en samhälleligt hållbar utveckling i länder som återhämtar sig efter konflikter samt stärka kontinuiteten mellan det humanitära biståndet och utvecklingssamarbetet. verka för de genomgripande temana i det utvecklingspolitiska programmet (bättre ställning för kvinnor och flickor samt annan samhällelig jämlikhet, rättigheter för minoriteter och grupper som riskerar utslagning, kamp mot hiv/aids) som ett led i allt utvecklingssamarbete. Vid sidan av samarbetet med samarbetsländerna fortsätter stödet för det regionala samarbetet och den regionala integrationen. Huvudvikten i utvecklingssamarbetet ligger på områden där Finland kan tillföra mervärde och där vår verksamhet kompletterar de övriga biståndsgivarnas åtgärder, bland annat miljö- och skogssektorerna samt landsbygdsutvecklingen. 76 FINLANds utvecklingssamarbete 2009

Bilagor Bilaga 1. Gällande riktlinjer, handlingsprogram och strategier för utvecklingspolitiken Politiska program och redogörelser för utrikesministeriets verksamhet Regeringsprogrammet för statsminister Matti Vanhanens II regering (2007) Utvecklingspolitiskt program 2007 Mot en rättvis och hållbar mänsklighetspolitik. Statsrådets principbeslut (2007) Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009. Statsrådets redogörelse. Statsrådets redogörelse om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna 2009 Tematiska och sektorspecifika riktlinjer Finlands övergripande krishanteringsstrategi (2009) (på finska) Utveckling och säkerhet i Finlands utvecklingspolitik (2009) (på finska) Utvecklingspolitisk riktlinje för skogssektorn (2009) (på finska) Utvecklingspolitisk riktlinje för miljön (2009) (på finska) Genomgripande teman i utvecklingspolitiken; Instruktioner (2009) (på finska) Finlands importpolitiska målsättningar (2009) (på finska) Finlands internationella strategi för vattensektorn (2009) (på finska) Finlands utvecklingspolitiska riktlinjer för hälsosektorn (2007) (på finska) Finlands riktlinjer för utvecklingssamarbetet i undervisningssektorn (2006) (på finska) Energifrågor i Finlands utvecklingssamarbete riktlinjer (2005) (på finska) Utvecklingspolitiska riktlinjer för forskningen (2005) (på finska) Riktlinjer för utvecklingspolitiken med anknytning till informationssamhället samt informations- och kommunikationsteknologin (2005) (på finska) Hiv/aids som utvecklingsfråga Utrikesministeriets riktlinjer (2004) (på finska) Riktlinjer för utvecklingen av landsbygden (2004) (på finska) (de nya riktlinjerna blir klara våren 2010) Finlands riktlinjer för handikappolitiken i utvecklingssamarbetet (2003) (på finska) Kultur i utvecklingssamarbetet (2002) (på finska) Utvecklingssamarbete: Riktlinjer för verksamheten mot korruption (2001) (på finska) Handlingsprogram: Afrika i Finlands utvecklingspolitik utvecklingspolitiskt ramprogram (2009) (på finska) Regionalt och tematiskt handlingsprogram för Anderna (2009) (på finska) Handlingsprogram för arbetet som biträdande expert och FN-volontär för åren 2010 2011 (2009) (på finska) Initiativ till ett bredare Europa. Finlands utvecklingspolitiska ramprogram. Verkställighetsplan 2009 2013. (2009) Västra Balkan Finlands utvecklingspolitiska ramprogram för åren 2009 2013 (2009) Regionalt och tematiskt handlingsprogram för Mekongområdet 2008 2012 (2008) (på finska) Finlands handlingsprogram för Afghanistan (2009) Handelsrelaterat utvecklingssamarbete Finlands handlingsprogram 2008 2011 (2008) (på finska) Regionalt och tematiskt handlingsprogram för Centralamerika (2008) (på finska) Övriga riktlinjer för genomförandet av utvecklingspolitiken Allmänt budgetstöd och sektorstöd som en del av Finlands programbaserade utvecklingssamarbete (2010) och Budgetstödssamarbete i Finlands utvecklingssamarbete (2004) (på finska) Finland som utvecklingspolitisk påverkare i EU (2009) (på finska) Multilateralt samarbete inom Finlands utvecklingspolitik (2008) (på finska) Samarbetets värld den finländska utrikesförvaltningens FN-strategi (2008) (på finska) Riktlinjer för humanitärt bistånd. Nationellt program för gott humanitärt bistånd. (2007) (på finska) Riktlinje för medborgarorganisationer (2006) (de nya riktlinjerna blir klara år 2010) Räntestödskrediter i Finlands utvecklingssamarbete; Utrikesministeriets riktlinjer för användning av räntestödskrediter (2006) (på finska) Sektorstöd i Finlands utvecklingssamarbete (2005) (på finska) Riktlinjer för statsunderstödet till internationella medborgarorganisationer (INGO); principer och tyngdpunkter (2005) (på finska) Planer för utvecklingssamarbetet som har gjorts upp tillsammans med de långvariga samarbetsländerna FINLANds utvecklingssamarbete 2009 77

Bilagor Bilaga 2. Hur FN:s millenniemål framskrider I september 2000 godkände FN:s generalförsamling en millenniedeklaration som är ett politiskt åtagande och som fokuserar på den rådande ojämlikheten i världen och de djupa utvecklingsproblemen. I deklarationen fastställs åtta gemensamma millenniemål (Millennium Development Goal, MDG). Uppnåendet av målen följs upp genom olika indikatorer. EXTREM FATTIGDOM Andel av befolkningen som lever på mindre än en euro om dagen (år 2005) 50,0 % eller mer 25,0 49,9 % 10,0 24,9 % 2,0 9,9 % mindre än 2,0 % inga uppgifter Millenniemål 1: Utplåna extrem fattigdom och hunger Målet är att andelen människor som lever på mindre än en US-dollar om dagen eller som lider av hunger ska ha halverats före år 2015. Kvantitativt sett bor det flest fattiga i Asien, medan det proportionellt sett bor flest fattiga i Afrika söder om Sahara. GRUNDUTBILDNING Andel barn som slutför grundskolan enligt uppgifter från åren 2000 2007 mindre än 50 % 50 69 % 70 84 % 85 94 % 95 % eller mer inga uppgifter Millenniemål 2: Garantera grundutbildning för alla I flera länder slutför mer än 90 procent av barnen grundskolan. I Mellanöstern, Afrika och Sydasien är andelen mindre, men den har stigit under 1990-talet. FÖRVÄRVSARBETE Andelen förvärvsarbetande kvinnor av alla som inte arbetar med jordbruk, enligt uppgifter från åren 2000 2007 mindre än 25 % 25 39 % 40 44 % 45 49 % 50 % eller mer inga uppgifter Millenniemål 3: Öka jämställdheten mellan könen och förbättra kvinnors ställning Ojämställdheten begränsar kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden. Kvinnor arbetar ofta under osäkra förhållanden i mindre uppskattade branscher med låga löner, eller i hemmen utan lön. BARNDÖDLIGHET Dödlighet bland barn yngre än fem år per tusen, år 2007 100 eller mer 50 99 20 49 10 19 färre än 10 inga uppgifter Millenniemål 4: Minska barnadödligheten Målet är att dödligheten bland barn under fem år ska ha minskat med två tredjedelar före år 2015. Varje dag dör 30 000 barn på grund av omständigheter som kunde ha förebyggts. 78 Finlands utvecklingssamarbete 2009

MÖDRADÖDLIGHET Antal kvinnor som dött i förlossning eller under graviditet av 100 000 förlossningar år 2005 500 eller mer 200 499 100 199 10 99 färre än 10 inga uppgifter Millenniemål 5: Förbättra mödravården Målet är att mödravården ska ha förbättrats och mödradödligheten ska ha minskat med tre fjärdedelar före år 2015. Av dödsfallen sker 99 procent i utvecklingsländerna och hälften i Afrika söder om Sahara. HIV/AIDS Andelen hiv-positiva bland den 15 49 åriga befolkningen år 2007 15,0 % eller mer 5,0 14,9 % 1,0 4,9 % 0,5 0,9 % mindre än 0.5 % inga uppgifter Millenniemål 6: Stoppa spridningen av hiv/aids, malaria, tuberkulos och andra sjukdomar Målet är att spridningen av hiv/aids, malaria och andra betydande sjukdomar ska ha stoppats och börjat minska. Hiv/aids är den fjärde vanligaste dödsorsaken i världen och den vanligaste dödsorsaken i Afrika söder om Sahara. RENT VATTEN Andelen av befolkningen som hade tillgång till rent vatten år 2006 100 % 90 99 % 70 89 % 50 69 % mindre än 50 % inga uppgifter Millenniemål 7: Skapa en miljömässigt hållbar utveckling Allt fler människor har tillgång till rent vatten och riktiga toaletter. Trots detta saknade uppskattningsvis 884 miljoner människor drickbart vatten år 2006, medan 2,5 miljarder människor saknade toalett. GIVANDE OCH MOTTAGANDE AV BISTÅND Det offentliga biståndets nettovärde i US-dollar, per invånare mottog 75 $ eller mer mottog 30 74 $ mottog 10 29 $ mottog mindre än 10 $ gav mindre än 100 $ gav mera än 100 $ inga uppgifter Millenniemål 8: Utveckla ett globalt partnerskap Det offentliga utvecklingsbiståndet minskade under hela 1990-talet. Om löftena från år 2005 infrias, kommer det offentliga utvecklingsbiståndet att uppgå till cirka 96 miljarder euro år 2010. Kartor: Världsbanken (http://devdata.worldbank.org/atlas-mdg/) Finlands utvecklingssamarbete 2009 79

Bilagor Utbetalningar till det offentliga utvecklingssamarbetet under åren 2000 2009; momentet Egentligt utvecklingssamarbete enligt punkterna i dispositionsplanen, poster för det övriga utvecklingssamarbetet och anslag i budgetpropositionen för år 2010 Huvudtitel/kapitel/moment/punkt i dispositionsplanen Utbetalningar, MEUR 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 * Multilateralt utvecklingssamarbete 105,5 108,8 138,6 105,1 105,0 117,7 143,8 157,6 184,0 198,7 205,4 Samarbete med enskilda länder och regioner 85,3 78,2 98,7 118,6 126,7 145,7 168,4 172,7 175,5 223,7 261,8 Europeiska utvecklingsfonden** 32,6 34,6 39,1 39,6 44,5 54,0 42,4 49,6 Utvecklingssamarbete som inte riktats landsvis 19,5 41,8 40,2 25,9 34,0 31,8 18,5 21,3 26,2 28,8 43,0 Humanitärt bistånd 38,6 39,4 42,2 42,0 44,5 70,5 59,4 69,1 65,8 73,0 69,7 Planering av utvecklingssamarbetet 3,1 3,7 5,6 4,8 6,0 5,7 5,7 5,3 6,7 8,0 4,7 Evaluering av utvecklingssamarbetet 0,3 1,1 0,6 0,5 0,5 0,7 0,5 1,0 1,1 1,8 2,0 Stöd till medborgarorganisationernas 31,8 33,6 38,2 38,6 38,4 45,1 57,1 64,5 76,2 86,1 83,7 utvecklingssamarbete Räntestöd 19,8 15,8 7,1 3,9 3,3 6,0 8,6 11,1 10,8 8,7 15,0 Totalt 305,7 *** 322,6 *** 371,1 372,0 393,1 462,5 501,5 547,1 600,3 671,3 734,9 Poster för övrigt offentligt utvecklingssamarbete Finnfunds verksamhet 1,4 1,6 5,3 5,7 5,2 6,7 7,5 8,6 12,1 18,9 Andel av EU:s budget för utvecklingssamarbetet 49,5 61,6 64,2 63,1 67,0 73,5 82,7 84,1 92,5 112,4 Förvaltningsutgifter 14,9 15,7 19,6 20,5 21,1 22,7 25,1 27,1 43,8 48,7 Utgifter för mottagande av flyktingar 17,7 15,8 11,1 9,5 17,2 13,6 9,1 12,9 18,1 26,6 Utgifter för civil krishantering 6,2 8,0 9,8 8,4 7,1 10,2 13,5 Övriga utgifter som räknas till utvecklingssamarbetet 13,2 17,1 19,0 17,3 35,6 136,9 30,4 29,9 31,2 32,2 Övrigt offentligt utvecklingssamarbete totalt 96,7 111,8 119,3 122,3 154,2 263,2 163,3 169,8 207,9 252,3 230,7 UTVECKLINGSSAMARBETE TOTALT 402,4 434,4 490,4 494,3 547,2 725,7 664,8 716,9 808,2 923,6 965,6 * Anslagen i budgeten för år 2010 enligt momentet Egentligt utvecklingssamarbete, statistiken över det övriga utvecklingssamarbetet rapporteras i efterhand utifrån de officiella utbetalningarna ** Europeiska utvecklingsfondens utbetalningar före år 2003 i Multilateral punkt i dispositionsplanen (2430661) *** Innehåller utbetalningarna till återuppbyggnaden i Bosnien, som bokförts i punkt 2430663 i dispositionsplanen 80 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Utbetalningar till det egentliga utvecklingssamarbetet enligt punkterna i dispositionsplanen åren 2000 2009 samt anslag i budgetpropositionen för år 2010 MEUR 800 700 600 500 400 300 200 100 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Multilateralt utvecklingssamarbete Samarbete med enskilda länder och regioner Europeiska utvecklingsfonden Utvecklingssamarbete som inte riktats landsvis Humanitärt bistånd Planering av utvecklingssamarbetet Evaluering av utvecklingssamarbetet Stöd till medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete Räntestöd Finlands utvecklingssamarbete 2009 81

Bilagor Utbetalningar för bilateralt samarbete till de fattigaste * länderna åren 2000 2009 Utbetalningar 1, MEUR Regional grupp 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 LDC-länder söder om Sahara 44,3 47,1 48,8 56,8 68,7 72,5 90,8 102,5 99,2 125,7 LDC-länder på annat håll 16,2 19,3 24,5 20,4 20,9 21,3 21,8 24,4 32,0 36,8 LDC-länder, totalt 60,2 66,1 73,1 75,6 88,4 92,7 111,9 126,7 131,2 162,5 Länder söder om Sahara, inte LDC 16,4 18,9 20,7 22,9 20,5 19,5 22,8 22,3 22,1 31,6 * LDC-indelningen bygger på OECD/DAC:s definition (2008) 1 Utbetalningarna innehåller projekten för enskilda länder och regioner inom hela det egentliga utvecklingssamarbetet, exklusive samarbetsorganisationernas projekt Utbetalningar för bilateralt samarbete till de fattigaste * länderna (LDC) åren 2000 2009 MEUR 200 150 100 50 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 LDC-länder på annat håll LDC-länder söder om Sahara Länder söder om Sahara, inte LDC 82 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Utbetalningar till enskilda länder och regioner, de största samarbetsländerna åren 2006 2009 Utbetalningar till enskilda länder och regioner, MEUR 2006 2007 2008 2009 1. MOÇAMBIQUE 20,59 TANZANIA 20,36 TANZANIA 24,67 TANZANIA 31,58 2. TANZANIA 20,44 MOÇAMBIQUE 19,88 MOÇAMBIQUE 23,15 MOÇAMBIQUE 26,59 3. VIETNAM 13,47 VIETNAM 16,67 VIETNAM 15,58 ZAMBIA 15,72 4. NICARAGUA 12,49 NICARAGUA 14,50 NICARAGUA 10,44 VIETNAM 14,94 5. SYDAFRIKA 11,03 ZAMBIA 13,49 ZAMBIA 9,84 ETIOPIEN 11,49 6. AFGHANISTAN 7,81 AFGHANISTAN 8,24 AFGHANISTAN 9,43 NEPAL 10,16 7. ETIOPIEN 6,53 NEPAL 6,69 NEPAL 8,62 AFGHANISTAN 10,06 8. ZAMBIA 6,12 KENYA 6,16 Serbien och Montenegro * 8,55 NICARAGUA 8,91 9. Serbien och Montenegro * 6,05 SUDAN 5,30 SYDAFRIKA 7,51 SYDAFRIKA 7,93 10. PAKISTAN 5,31 SYDAFRIKA 5,04 ETIOPIEN 5,94 PALESTINA 6,86 11. NEPAL 4,92 Serbien och Montenegro * 4,29 PALESTINA 4,40 KENYA 5,79 12. KENYA 4,40 ETIOPIEN 3,97 KENYA 3,77 LAOS 4,32 13. SUDAN 4,00 INDONESIEN 3,68 NAMIBIA 3,38 SUDAN 3,35 14. EGYPTEN 3,18 NAMIBIA 3,36 LAOS 1,60 KAMBODJA 3,29 15. NAMIBIA 3,03 PAKISTAN 3,18 KAMBODJA 1,29 NAMIBIA 2,01 Finlands långvariga utvecklingssamarbetsländer (läget år 2007) Finlands övergångsländer (läget år 2006) * Serbien och Montenegro har varierat under tidsperioden, fram till år 2008 inkl. också Kosovo Utbetalningar till enskilda länder och regioner indelade i samarbetsländernas grupper åren 2000 2009 Utbetalningar, MEUR Samarbetsländernas grupp 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Långvariga utvecklingssamarbetsländer 1 45,84 44,84 49,18 52,78 59,54 70,91 88,96 101,72 102,03 125,18 Övergångsländer 2 10,39 11,87 12,99 12,53 8,51 7,65 7,14 6,97 4,53 3,06 Länder och regioner som återhämtar sig efter våldsamma kriser 3................ 21,39 21,94 Övriga * 29,25 21,70 36,56 53,85 58,76 67,33 72,41 64,02 47,56 73,55 Landsvis och regionvis totalt 85,48 78,41 98,73 119,16 126,82 145,89 168,52 172,71 175,51 223,73 1 De långvariga samarbetsländerna (läget år 2007) = Etiopien, Kenya, Moçambique, Zambia, Tanzania, Nepal, Nicaragua och Vietnam 2 Övergångsländerna (läget år 2006) = Egypten, Namibia och Peru 3 Länder och regioner som återhämtar sig efter våldsamma kriser (fr.o.m. år 2008) = Afghanistan, Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Sudan och de palestinska områdena * Definitionen av gruppen Övriga ändrades år 2008 (länder och regioner som återhämtar sig efter våldsamma kriser bildar en ny grupp) Finlands utvecklingssamarbete 2009 83

Bilagor Utbetalningar för bilateralt samarbete till Afrika åren 2000 2009 Utbetalningar 1, MEUR Regional grupp 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 LDC-länder söder om Sahara 44,3 47,1 48,8 56,8 68,7 72,5 90,8 102,5 99,2 125,7 Länder söder om Sahara, inte LDC 16,4 18,9 20,7 22,9 20,5 19,5 22,8 22,3 22,1 31,6 Afrika söder om Sahara, totalt 60,7 66,0 69,5 79,6 89,2 92,0 113,6 124,8 121,4 157,3 Afrika norr om Sahara, totalt 3,6 4,4 5,6 4,3 3,5 3,8 3,6 3,7 1,0 1,4 Övriga Afrika, totalt 1,2 1,2 9,6 5,4 6,4 9,2 9,7 6,5 12,9 21,0 Afrika, totalt 65,5 71,6 84,7 89,3 99,2 105,1 127,0 135,0 135,3 179,7 1 Utbetalningarna innehåller projekten för enskilda länder och regioner inom hela det egentliga utvecklingssamarbetet, exklusive samarbetsorganisationernas projekt Utbetalningar för bilateralt samarbete till Afrika åren 2000 2009 MEUR 200 175 150 125 100 75 50 25 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Afrika söder om Sahara, totalt Afrika norr om Sahara, totalt Övriga Afrika, totalt 84 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Programbaserat samarbete åren 2000 2009 MEUR 100 80 60 40 20 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Allmänt budgetstöd Sektorbudgetstöd Program för samfinansiering i form av korgar eller fonder Finlands utvecklingssamarbete 2009 85

Bilagor Allmänna bidrag till multilaterala samarbetskanaler, utbetalningar åren 2000 2009 Utbetalningar, MEUR Kanal 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 EU EDF 5,33 0,00 2,96 32,56 34,63 39,10 39,60 44,46 54,00 42,43 EC 49,50 61,60 64,22 63,08 66,97 73,50 82,70 84,13 92,51 112,43 Lokala AfDb 0,36 0,40 0,40 0,40 0,40 0,40 0,40 0,00 0,00 0,00 finansinstitut AFDF 13,50 3,30 26,77 0,00 0,00 9,70 13,50 20,23 28,96 29,46 AsDb 0,38 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 ASDF 3,36 0,00 7,06 3,53 3,53 3,45 3,45 3,45 3,45 5,25 IDB,IIC 1,62 0,10 0,07 0,12 0,14 0,40 0,38 0,33 0,00 0,00 Världsbanken IDA 14,89 29,20 22,00 26,40 25,40 30,50 26,50 35,08 24,62 43,87 WB/IMF HIPC 0,00 5,00 11,00 5,00 5,00 5,00 5,00 5,00 5,00 5,00 GEF GEF 0,00 0,00 2,59 5,67 6,15 5,42 5,80 6,88 7,50 7,78 NDF NDF 4,66 4,70 9,57 9,01 8,60 5,60 10,40 5,87 18,27 6,49 FN-organisationer FAO 0,95 0,97 1,00 0,82 0,83 0,82 0,82 0,92 1,00 1,11 IFAD 0,00 0,00 1,70 1,80 1,60 1,50 1,50 2,00 2,00 2,52 ILO 0,15 0,17 0,20 0,17 0,18 0,18 0,20 0,18 0,19 0,23 ITU 0,17 0,18 0,19 0,15 0,15 0,15 0,15 0,00 0,00 0,15 UNAIDS 1,35 6,70 2,94 3,00 4,00 7,00 7,00 7,50 7,50 9,00 UNCCD 0,00 0,10 0,03 0,03 0,04 0,20 0,20 0,04 0,04 0,04 UN-Habitat 0,00 0,50 0,42 0,42 0,45 0,46 0,46 0,46 0,47 0,47 UNDP 12,95 13,50 13,12 13,50 13,99 14,80 15,50 16,00 17,00 19,00 UNEP 0,34 3,20 2,88 2,86 2,86 2,86 2,86 4,14 2,90 3,46 UNESCO 0,00 0,40 0,46 0,42 0,36 0,34 0,34 0,35 0,35 0,59 UNFPA 12,45 12,40 14,45 12,95 13,45 14,15 14,50 15,20 16,00 21,00 UNHCR 6,90 6,90 7,00 7,00 7,00 7,00 7,00 7,00 7,00 7,00 UNICEF 11,77 12,20 12,11 12,61 13,05 13,65 14,00 14,40 15,00 16,60 UNIDO 0,00 0,50 0,50 0,48 0,53 0,52 0,56 0,57 0,42 1,81 UNIFEM 0,50 0,50 0,51 0,51 0,51 0,58 0,60 0,60 0,78 0,90 UNOCHA 0,00 0,00 0,60 1,00 1,00 1,00 2,00 2,00 2,50 4,00 UNRISD 0,17 0,20 0,17 0,25 0,20 0,25 0,25 0,00 0,00 0,00 UNRWA 1,85 2,50 3,20 2,50 2,50 2,50 2,50 3,00 3,00 4,00 WHO 0,00 1,70 1,67 1,38 1,10 1,22 1,20 1,28 1,28 1,45 FN-medlemsavgift 0,63 0,63 0,80 0,82 0,65 0,84 0,85 1,04 0,85 1,26 Övriga Ozonfonden 0,00 0,86 0,86 1,10 1,10 1,10 1,10 0,72 0,72 0,60 ACBF 0,67 0,67 0,67 0,67 0,67 0,67 0,00 0,00 0,00 0,00 IOM 0,15 0,15 0,14 0,14 0,14 0,14 0,14 0,22 0,22 0,22 EPPO 0,03 0,03 0,03 0,03 0,34 0,35 0,35 0,35 0,07 ITTO 0,00 0,00 0,00 0,00 0,06 0,10 0,30 0,07 0,10 0,04 Övriga allmänna bidrag * ) 22,29 14,54 11,44 10,73 6,60 0,14 12,44 6,75 3,29 11,15 Totalt 166,90 183,80 223,73 221,07 223,84 245,56 274,54 290,22 317,28 359,39 * Inkluderar allmänna bidrag till övriga organisationer som är berättigade till utvecklingssamarbete, såsom WFP, UNVFTV, UNVFTC, WIPO, WMO, UPU, CARICOM, IDEA, IDLO, ICAC 86 Finlands utvecklingssamarbete 2009

Finlands viktigaste bilaterala samarbetspartners Finland Västra Balkan Afghanistan Egypten Nepal Nicaragua Etiopien Kenya Vietnam Peru Zambia Namibia Tanzania Moçambique Sydafrika Långvariga samarbetsländer Övriga samarbetsländer

Finlands utvecklingssamarbete 2009 innehåller information om Finlands utvecklingspolitik och -samarbete. Berättelsen redogör för Finlands offentliga utvecklingsbistånd och hur det användes år 2009. Boken riktar sig till alla som är intresserade av utvecklingsfrågor och utvecklingssamarbete. Den erbjuder användbar information för journalister, lärare och medborgarorganisationer med flera. Boken finns att tillgå avgiftsfritt på utrikesministeriets avdelning för utvecklingsinformation. Utvecklingsinformationen PB 456 00023 STATSRÅDET Telefon: (09) 1605 6370 Fax: (09) 1605 6375 Växel: (09) 16005 Webbplats: formin.finland.fi/kehityspolitiikka och global.finland.fi E-post: keoinfo@formin.fi