INSYN I EU POLITIKEN Ekonomiska och monetära För stabilitet, tillväxt och välstånd i hela EU unionen och euron En väl fungerande ekonomisk och monetär union och en stark och stabil euro är grunden för tillväxt och jobb i EU.
INNEHÅLL Avsnitt 1: Varför behöver vi en ekonomisk och monetär union och euron? En gemensam politik för en gemensam valuta... 3 INSYN I EU POLITIKEN Den här broschyren ingår i serien Insyn i EU-politiken, som beskriver vad EU gör på sina olika politikområden, varför politiken ser ut som den gör och vilka resultat EU har uppnått. Broschyrerna hittar du här: http://europa.eu/pol/index_en.htm http://europa.eu/!tj78kk Så fungerar Europeiska unionen Europa på tolv lektioner Europa 2020 EU:s tillväxtstrategi EU:s grundare Bank och finans Bedrägeribekämpning Budget Digital agenda för Europa Ekonomiska och monetära unionen och euron Energi Folkhälsa Forskning och innovation Gränser och säkerhet Handel Havsfrågor och fiske Humanitärt bistånd och civilskydd Inre marknaden Internationellt samarbete och utveckling Invandring och asyl Jordbruk Klimatåtgärder Konkurrens Konsumentskydd Kultur, film och media Miljö Näringsliv Regionalpolitiken Rättvisa, grundläggande rättigheter och jämlikhet Skatter Sysselsättning och socialpolitik Säkra livsmedel Transport Tullar Utbildning, ungdomsfrågor och idrott Utrikes- och säkerhetspolitik Utvidgning Avsnitt 2: Vad innebär EMU i praktiken? Gemensamma principer för stabilitet och tillväxt... 7 Avsnitt 3: Vad gör EU för att stärka tillväxten? Tillsammans ur krisen... 11 Framtiden På väg mot en mer djupgående och rättvisare ekonomisk och monetär union.... 17 Ordlista med facktermer... 18 Läs mer... 20 Facktermer som är markerade med en asterisk (*) förklaras i en ordlista i slutet av broschyren. Insyn i EU politiken Ekonomiska och monetära unionen och euron Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för kommunikation Information för allmänheten 1049 Bryssel BELGIEN Manuskriptet uppdaterades i november 2014 Omslag och bild på sidan 2: ccvision.de 20 s. 21 29,7 cm ISBN 978-92-79-41651-4 doi:10.2775/20515 Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2014 Europeiska unionen, 2014 Kopiering är tillåten. För användning eller kopiering av enskilda fotografier krävs tillstånd direkt från upphovsrättsinnehavaren.
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 3 Avsnitt 1: Varför behöver vi en ekonomisk och monetär union och euron? En gemensam politik för en gemensam valuta Nästan 340 miljoner EU-invånare använder euron för sina dagliga inköp. Euron en milstolpe i den europeiska integrationen Euron är en del av vardagen för invånarna i 19 (1) EU länder. Den sattes i omlopp 2002 och används av över 337 miljoner människor när de handlar, sparar och investerar. Euron är i dag världens viktigaste valuta efter US dollarn. Det finns inget annat exempel på ett sådant långtgående och storskaligt valutasamarbete mellan självständiga länder. Reuters/BSIP Varför infördes euron? I dag är euron vardagsmat, men den kom inte till över en natt. Eurons införande är en stor, men ganska ny milstolpe i EU:s historia som inleddes efter andra världskriget en utveckling där de ekonomiska och politiska målen har gått hand i hand. Allt började i andra världskrigets efterdyningar då det viktigaste var en varaktig fred och man ville återuppbygga ekonomin i Europa genom ökat samarbete mellan länderna, särskilt i form av frihandel. Vid sidan av sin ekonomiska betydelse är euron en kraftfull och påtaglig symbol för den europeiska identiteten och enigheten och samarbetet i EU. Maastrichtfördraget skapade EMU och band samtidigt EU vid löftet att fortsätta processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken. EMU förutsatte bättre samordning och större politisk integration. EMU:s regler gäller för alla medlemsländer men det finns också särskilda regler för euroländerna eftersom de har samma valuta. Euron är ett viktigt resultat av EU samarbetet och en milstolpe för de länder som tidigare ofta låg i krig med varandra. Ekonomisk integration och solidaritet av detta slag var tidigare otänkbart. De som blir vuxna 2020 kommer aldrig att ha känt till någon annan nationell valuta än euron. ( 1 ) Det senaste eurolandet Litauen anslöt sig till euroområdet den 1 januari 2015.
4 I N S Y N I E U P O L I T I K E N Euron i korthet Grunden. Med stöd i Romfördraget från 1957 byggde återuppbyggnaden av Europa på framväxten av en gränslös inre marknad där varor, tjänster, kapital och människor kan röra sig fritt mellan de deltagande länderna. Långsiktiga ambitioner. Från 1960- och 1970-talen blev tanken på en ekonomisk och monetär union (EMU) dvs. en väl integrerad inre marknad (*) med en enda monetär politik (*) och en gemensam valuta en ny och ständigt återkommande ambition mot bakgrund av den svaga US dollarn, oljekriserna och valutaoron. Harmonisering. Det europeiska monetära systemet är föregångaren till EMU och inleddes 1979 för att stabilisera valutakurserna, begränsa valutafluktuationer mellan länderna och stävja prisökningarna (inflationen). Systemet innebar en långtgående överföring av den monetära politiken till EU nivån. Ekonomiska och monetära unionen (EMU). När medlemsländerna 1992 antog EU fördraget (mer känt som Maastrichtfördraget) kom de också överens om att sjösätta EMU. Målet var att fullborda den inre marknaden, inrätta en europeisk centralbank och skapa en stabil gemensam valuta till slutet på århundradet. Euron i plånboken. Sedlar och mynt i euron infördes 2002 och ersatte de nationella valutorna i tolv länder, till exempel francen i Frankrike, D marken i Tyskland och pesetan i Spanien. I dag har antalet EU länder som har infört euron (dvs. är euroländer) ökat från tolv till 19. Se kartan nedan. VILKA LÄNDER INGÅR I EUROOMRÅDET? Medlemskap i euroområdet: 1 januari 1999: Belgien (BE), Finland (FI), Frankrike (FR), Irland (IE), Italien (IT), Luxemburg (LU), Nederländerna (NL), Portugal (PT), Spanien (ES), Tyskland (DE) och Österrike (AT) 1 januari 2001: Grekland (EL) 1 januari 2007: Slovenien (SI) 1 januari 2008: Cypern (CY) och Malta (MT) 1 januari 2009: Slovakien (SK) 1 januari 2011: Estland (EE) 1 januari 2014: Lettland (LV) 1 januari 2015: Litauen (LT) IE UK DK SE FI EE LV LT Azorerna (PT) Madeira (PT) Kanarieöarna (ES) Franska Guyana (FR) (FR) Guadeloupe (FR) Martinique (FR) Mayotte (FR) Réunion (FR) EU-länder som inte infört euron: Bulgarien (BG), Danmark (DK), Kroatien (HR), Ungern (HU), Polen (PL), Rumänien (RO), Storbritannien (UK), Sverige (SE) och Tjeckien (CZ) FR NL BE LU DE IT CZ AT SI HR PL SK HU RO PT ES BG EL Alla EU länder ingår i EMU i någon mån, men alla har inte euron som valuta. Två länder (Danmark och Storbritannien) har valt att stå utanför euron och deras undantag finns inskrivna i EU fördraget. Andra uppfyller ännu inte alla de ekonomiska kriterier som enligt EU fördraget krävs för att få införa euron, till exempel stabila priser och växelkurser. MT CY
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 5 Vilka är fördelarna med EMU och euron? EMU är grunden för euron: EMU gäller den monetära politiken (*) (prisstabilitet och räntor), den ekonomiska politiken (*) och vissa aspekter av finanspolitiken (*) (för att ländernas budgetunderskott och statsskulder ska hålla sig inom vissa gränser se avsnitt 2). Den ska skapa stabila och tillväxtvänliga ekonomiska förhållanden i euroområdet och på den inre marknaden, och ett av dess huvudsyften är att garantera en stark och stabil euro. EMU är en garanti för prisstabilitet: Den självständiga europeiska centralbanken (ECB) ansvarar för den monetära politiken och trycker även sedlarna för euroområdet. Huvuduppgiften är att se till att konsumentpriserna är stabila och att säkra eurons värde genom att slå fast och justera räntorna för ECB:s utlåning. För att uppnå detta mål strävar ECB efter att hålla inflationen något under 2 procent på medellång sikt, en nivå som är låg nog för att konsumenterna fullt ut ska dra nytta av prisstabiliteten. (På 1970- och 1980-talen var inflationen mycket hög i många EU länder, i vissa fall 20 procent eller ännu högre. När länderna började förbereda sig för euron sjönk inflationen och den har legat på runt 2 procent i euroområdet sedan valutan infördes.) EMU stöder ekonomisk tillväxt: Att slå ihop ekonomier och marknader på EU-nivå leder till storleksfördelar. Man har också ett gemensamt regelverk som stärker ekonomins interna effektivitet, konkurrenskraft och motståndskraft både i EU och i de enskilda medlemsländerna. Det är i sin tur bra för den ekonomiska stabiliteten och ger starkare tillväxt och fler jobb. Det är praktiskt med euron för allmänheten: För dem som reser mellan de 19 euroländerna blir nyttan av euron genast uppenbar. Med euron slipper du till exempel avgifter och besvär med att växla pengar vid gränsen. Det har också blivit enklare att shoppa och jämföra priser över gränserna också när du handlar på nätet vilket främjar konkurrensen och sänker priserna för 500 miljoner konsumenter i EU. ECB har konsekvent säkrat prisstabiliteten i euroområdet och skyddat invånarnas köpkraft. Europeiska centralbanken (ECB) ser till att inflationen ligger på runt 2 procent i euroområdet. INFLATIONEN LIGGER PÅ RUNT 2 PROCENT I EUROOMRÅDET % 5 Införandet av euron Prognos 4 3 2 Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP, på årsbasis) 1 Genomsnittlig inflation (1999 i dag, på årsbasis) 0-1 1996 2000 2004 2008 2012 2016 Källa: Europeiska kommissionen. Uppgifter före 1996 har uppskattats på grundval av icke-harmoniserade nationella konsumentprisindex.
6 I N S Y N I E U P O L I T I K E N Euron är bra för affärerna: Företagen har också stor nytta av den gemensamma valutan. EMU främjar till exempel stabila räntor, vilket underlättar företagens investeringar och skapar nya jobb. Euron har också satt stopp för konkurrensen mellan ländernas monetära politik och för kostnaderna för valutatransaktioner. Riskerna har minskat och mer kapital kan nu användas för produktiva investeringar. Prisstabiliteten gör också att företagen känner sig säkra nog att planera och investera långsiktigare, vilket kan stärka konkurrenskraften (*). Det är särskilt viktigt för våra globaliserade ekonomier där europeiska företag konkurrerar med aktörer från alla kontinenter. Euron är en global aktör: Euron hjälper hela EU. Med euron kan EU tala med en starkare röst i världen och har mer ekonomisk slagkraft i handelspolitiska sammanhang. Euron är en stabil valuta med ett stort ekonomiskt block euroområdet i ryggen och kan stå emot globala chocker. Med en så stark och stabil valuta får EU en starkare position i världsekonomin. Euron är tillsammans med US dollarn den valuta som man väljer för sina internationella transaktioner. Den kommer på andra plats bland de mest handlade valutorna på valutamarknaderna och står för cirka 40 procent av dagshandeln i världen. Över 980 miljarder euro är i omlopp och över 100 miljoner människor utanför EU använder valutor som är kopplade till euron. Sedan euron såg dagens ljus 1999 har euroområdet hela tiden lockat till sig utländska investeringar från hela världen. Shutterstock/Gena96 Alla euromynt har en gemensam sida och en nationell sida. Mynt och sedlar från ett land kan användas i alla de andra euroländerna. Under finanskrisen (se avsnitt 2) låg eurons värde i stort sett fast i förhållande till andra världsvalutor som US dollarn, på runt 1,3 dollar för 1 euro.
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 7 Avsnitt 2: Vad innebär EMU i praktiken? Gemensamma principer för stabilitet och tillväxt Vilka är EMU:s grundläggande regler? Ekonomiska och monetära unionen, EMU, är i själva verket ett övergripande begrepp för flera olika strategier som ska främja tillväxt i EU och bevara eurons styrka och stabilitet. EMU omfattar den monetära politiken ( monetära unionen ), liksom finanspolitiken och det ekonomiska beslutsfattandet ( den ekonomiska unionen ). Se Översikt över EMU nedan för en sammanfattning. Det är antingen medlemsländerna eller EU:s institutioner som ansvarar för strategierna, eller så gör man det tillsammans. Den monetära politiken sköts uteslutande av den självständiga europeiska centralbanken (se avsnitt 1). Finanspolitiken (beskattning och offentliga finanser) är de nationella regeringarnas ansvar. Men ländernas beslut om de egna offentliga finanserna kan påverka hela EU. EMU omfattar därför vissa viktiga regler för de offentliga finanserna, som utformats och antagits av alla EU länder och som verkställs av EU kommissionen för den ekonomiska stabilitetens skull. Det viktigaste instrumentet för att vägleda och samordna ländernas ekonomiska politik är Stabilitets- och tillväxtpakten. Pakten infördes ursprungligen 1999 men förstärktes 2011 (se avsnitt 3). Stabilitets- och tillväxtpakten med koll på de offentliga finanserna För att EMU ska fungera effektivt måste alla EU länder, men särskilt euroländerna, hålla sig till de gemensamma regler man enats om. Det gäller framför allt att ha sunda offentliga finanser med andra ord att se till att hitta rätt balans mellan utgifter och inkomster i statsbudgeten. Budgetunderskottet är det belopp med vilket statens utgifter överstiger statens inkomster ett visst år. Enligt stabilitets- och tillväxtpakten ska länderna se till att deras underskott inte överstiger 3 procent av landets totala årsproduktion (eller BNP, bruttonationalprodukten). EU länderna ska skicka in sina budgetplaner till kommissionen och de bedöms varje år inom ramen för den så kallade europeiska planeringsterminen (se avsnitt 3). Statsskulden är det belopp man får när man lägger samman alla budgetunderskott. När statens utgifter är större än statens inkomster (vilket leder till årliga underskott) måste landet i fråga antingen höja skatterna eller låna pengar för att täcka underskottet. Ett lands statsskuld är alltså ett lands totala skuldbelopp. Enligt stabilitets- och tillväxtpakten ska länderna se till att deras statsskuld inte överstiger 60 procent av BNP (eller att de betalar av i en tillräckligt hög takt för att nå detta mål). Årliga överskott och statsskulder, som kan tvinga länderna att generera högre inkomster, är inte i sig ett problem. De kan vara ett sätt att investera i framtida ekonomisk tillväxt. Syftet med stabilitetsoch tillväxtpakten är att förhindra alltför hög upplåning och ohållbart höga skulder, eftersom de blir en bromskloss för den ekonomiska utvecklingen.
8 I N S Y N I E U P O L I T I K E N EN ÖVERSIKT ÖVER EMU Monetär union Ekonomisk union Monetär politik Finanspolitik Ekonomiskt beslutsfattande Vad omfattar den? Prisstabilitet: räntorna i euroområdet fastställs så att inflationen hålls under 2 procent Euromynt och eurosedlar i omlopp Offentliga finanser (nivån på ländernas utgifter och upplåning) Skatter (statens inkomster) Beslut om utbildningssystem, arbetsmarknad, pensioner m.m. Vems ansvar? ECB fastställer räntorna och trycker eurosedlar Länderna präglar euromynt i den mängd som ECB har godkänt Ländernas ansvar EU tillämpar gemensamma regler för ländernas statsskuld och underskott Ländernas ansvar Ländernas ansvar EU samordnar och utfärdar rekom mendationer inom den europeiska planeringsterminen Läs mer i Se avsnitt 1 Se avsnitt 2 Se avsnitt 3 Vad händer om ett land bryter mot reglerna? Om EU kommissionen kommer fram till att ett EU land bryter mot stabilitets- och tillväxtpaktens regler om nivån på underskott eller statsskuld kan den inleda ett förfarande för att korrigera situationen. Om landet har brutit mot reglerna en längre tid och inte bara tillfälligt eller under speciella omständigheter, rekommenderar kommissionen att EU ländernas finansministrar inleder ett förfarande mot det aktuella landet enligt det så kallade förfarandet vid alltför stora underskott (*). Om inte en majoritet av finansministrarna motsäger sig rekommendationen, måste det aktuella landet göra en detaljerad plan om hur man tänker få ner underskottet eller skulden och inom vilken tid (se avsnitt 3). De här reglerna har godkänts av alla EU länder och EU institutioner och visar att det ekonomiska beslutsfattandet är ett gemensamt problem och delat ansvar, särskilt inom euroområdet. Alla EU länder omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens tillsynsregler, men det är bara euroländerna som kan få böter om de bryter mot dem. Alla EU länder, särskilt euroländerna, ska kunna känna sig trygga i förvissningen att en försiktig politik är regeln, att det finns mekanismer för att upptäcka och korrigera avvikelser och att sparsamhet i ett land inte äventyras av att ett annat land slösar.
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 9 Vem har ansvaret för EMU? delat ansvar EMU sköts av olika EU institutioner och nationella institutioner, var och en med sin egen roll. Processen kallas för ekonomisk styrning och flera olika aktörer deltar. EUROPEISKA KOMMISSIONEN EU kommissionen utarbetar ekonomiska prognoser och övervakar en rad ekonomiska indikatorer för alla medlemsländer för att kontrollera om de följer stabilitets- och tillväxtpaktens regler. Kommissionen bedömer den ekonomiska situationen och utfärdar regelbundet rekommendationer till ministerrådet, som företräder EU ländernas regeringar (finansministrarna samlas i det så kallade Ekofinrådet (*)). EUROPEISKA RÅDET EU ländernas stats- och regeringschefer fastställer de viktigaste politiska riktlinjerna. EUROTOPPMÖTET Minst två gånger om året träffas euroländernas stats- och regeringschefer för att samordna styrningen av euron. MINISTERRÅDET ( EKOFINRÅDET ) I ministerrådet samlas ministrarna från EU länderna i olika sammansättningar beroende på vilket politiskt område mötet gäller. Ekofinrådet består av alla finansministrar, som samordnar och antar lagstiftning om EU:s ekonomi- och finanspolitik på ett antal områden: samordning av den ekonomiska politiken, ekonomisk övervakning, övervakning av EU ländernas budgetpolitik och offentliga finanser, euron (rättsliga, praktiska och internationella aspekter), finansmarknaderna, kapitalrörelser och ekonomiska förbindelser med länder utanför EU. På grundval av kommissionens förslag fattar ministrarna beslut som är rättsligt bindande för EU länderna. Förstå ECB och eurosystemet på tre minuter. Se videoklippet på https://www.youtube.com/watch?v=talcfwgiqbg EUROPAPARLAMENTET Parlamentet delar ansvaret att anta lagar med finansministrarna (i Ekofinrådet) och utövar demokratisk tillsyn över EMU:s förvaltning. LÄNDERNAS REGERINGAR Regeringarna fastställer den nationella budgeten inom de överenskomna ramarna för underskott och statsskuld och genomför de beslut som minsterrådet har fattat. De ansvarar också för ekonomi-, utbildnings-, arbetsmarknads- och socialpolitiken och pensioner, för att bara nämna några områden. EUROPEISKA CENTRALBANKEN ECB ansvarar självständigt för euroområdets monetära politik och stabiliserar priserna genom att fastställa räntor så att inflationen är under kontroll på medellång sikt. EUROGRUPPEN (*) Euroländernas finansministrar träffas för att diskutera frågor med koppling till euron, vanligen före ett Ekofinmöte, där besluten sedan fattas formellt (se ovan).
10 I N S Y N I E U P O L I T I K E N Varför inträffade ekonomi- och finanskrisen? Krisen har påverkat många länder både i och utanför euroområdet sedan slutet på 2009 och är i själva verket kulmen på flera kriser, bland annat en finanskris (eller bankkris), en ekonomisk kris och en statsskuldkris (*) och ledde till hårda tider för invånarna i vissa EU länder. Från år 2000: växande skulder och ökade ekonomiska skillnader Under flera år hade statsskulderna och budgetunderskotten byggts upp i flera EU länder. Man hade tänjt på stabilitets- och tillväxtpaktens regler: från 2004 bröt flera länder mot reglerna, som var svåra att upprätthålla. En gemensam valuta kräver att de ekonomiska aktörerna i de deltagande länderna är tillräckligt flexibla för att anpassa sig till ekonomiska förändringar. Men de ekonomiska skillnaderna mellan länderna ökade, till exempel när det gällde produktivitets- och löneutvecklingen. Vissa länder hade dessutom förlorat i konkurrenskraft. Obalanserna hade vuxit under många år och man hade inte gjort tillräckligt för att komma till rätta med dem i vissa länder. EU hade inte heller rätt verktyg för att korrigera obalanserna. Det fanns i själva verket en valutaunion men ingen ekonomisk union som stödde den. 2007 2008: en global finanskris Flera stora amerikanska banker, bland andra Lehman Brothers, landets fjärde största investeringsbank, gick i konkurs 2007 och 2008, på grund av riskfylld utlåning på bolånemarknaden (den amerikanska bubblan med subprime lån sprack). Världsekonomin är i hög grad sammankopplad, och banker i hela världen smittades av de finansiella problemen i USA. De slutade låna ut till varandra och det gick inte att få lån. För att förhindra att hela banksystemet kollapsade svarade EU länderna både i och utanför euroområdet mellan 2008 och 2011 med att skjuta till runt 1,6 biljoner euro till sina banker i form av garantier och faktiska pengar (nära 13 procent av EU:s BNP), vilket förvärrade deras redan befintliga underskott och skulder. 2009: ekonomisk kris Ekonomin i EU gick in i en djup recession 2009. EU länderna sjösatte ekonomiska stimulanspaket för att bemöta den ekonomiska nedgången. 2010 2012: statsskuldkris I slutet av 2009 kunde några av de mest utsatta euroländerna (till exempel Grekland, Irland och Portugal) inte längre hantera både sina växande skulder och finanskrisen samtidigt. Resultatet blev en statsskuldkris. De finansiella investerarna förlorade förtroendet både för ländernas förmåga att betala tillbaka sina skulder och för deras konkurrenskraft. Den ränta som investerarna krävde för att köpa statsobligationer (*) var så hög att länderna inte längre kunde låna pengar på finansmarknaderna genom att sälja nya obligationer. Eftersom investerare i andra euroländer ägde en del av de obligationerna till exempel banker så blev krisen ett mycket större problem. Bankerna ville inte låna ut till företagen och de privata hushållen och resultatet blev en kreditåtstramning. För att ta sig igenom krisen måste länderna få ordning på sina offentliga finanser och genomföra strukturreformer för att återställa konkurrenskraften. Euroländerna inrättade den europeiska stabilitetsmekanismen som beviljade stora lån till de mest behövande länderna (se avsnitt 3). Ekonomin återhämtade sig något under 2011, men under 2012 gick den åter in i en lågkonjunktur. 2013 2014: ekonomin återhämtar sig Under 2013 började ekonomin i EU långsamt återhämta sig från den segdragna recessionen. EU:s ekonomiska politik inriktades på hållbar tillväxt och nya jobb. Länderna fortsatte att sanera sina offentliga finanser men i en långsammare takt och med mer målinriktade satsningar, utifrån sina egna förutsättningar. EU länderna hade dock insett behovet av att skynda på strukturreformerna för att få fart på tillväxten. Den stora utmaningen är att stimulera sysselsättningen. I Grekland och Spanien är arbetslösheten över 25 procent. EU kommissionen och medlemsländerna har startat flera projekt för att vidareutbilda eller få de arbetslösa tillbaka in på arbetsmarknaden till stöd för en stark och varaktig tillväxt. Du kan läsa mer om EU:s tillväxtstrategi, kallad Europa 2020-strategin, i avsnittet om den europeiska planeringsterminen (avsnitt 3) eller på http://ec.europa.eu/europe2020/index_en.htm
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 11 Avsnitt 3: Vad gör EU för att stärka tillväxten? Tillsammans ur krisen Lärdomar för ett starkare samarbete En viktig lärdom av krisen är att EU-länderna och särskilt euroländerna måste kunna lita på varandra för att kunna blomstra: om det går bra för ett land, gynnas de andra. Om det går illa för ett land, drabbas också de andra. Euroländerna agerade enligt tanken att om man visar solidaritet blir man belönad med solidaritet och hjälpte Grekland, Irland, Portugal och Cypern med villkorat finansiellt stöd, framför allt för att de inte skulle dra på sig ännu större skulder (se illustrationen nedan). Spanien fick villkorat finansiellt stöd för att hjälpa sin banksektor. Irland, Portugal och Spanien avslutade och lämnade sina stödprogram i december 2013 och i januari och juni 2014. Det visar att marknaden åter har förtroende för länderna, de ekonomiska prognoserna ser ljusare ut och arbetslösheten sjunker. Den vägledande principen är att starkare ömsesidig solidaritet bara är möjlig med ett starkare individuellt ansvarstagande, som i sin tur enbart kan växa fram ur en genuint demokratisk process. En annan viktig lärdom är att länder som befinner sig i ett ekonomiskt system med ömsesidigt beroende som euroområdet inte kan tillåta att underskott och statsskulder ständigt växer. Ekonomiska skillnader mellan EU länderna i termer av tillväxt och konkurrenskraft kan inte heller lämnas utan åtgärd: en valutaunion är otillräcklig utan en djupare ekonomisk union, som i sin tur kräver närmare politisk integrering. Därför har regeringarna sedan 2010 arbetat för att stärka sitt samarbete på EU nivå genom att införa en rad åtgärder som beskrivs nedan. Syftet med de här åtgärderna är att ge EU kapacitet att agera effektivt, både för att förhindra framtida kriser och för att sätta fart på tillväxt och jobb i hela EU. Åtgärderna innebär ett starkare samarbete ekonomiskt och politiskt, särskilt mellan euroländerna. I EU kommissionens videoklipp förklaras ekonomi- och finanskrisen: vad EU gjorde för att ta itu med finanskrisen, hur man stärkte EMU och hur man nu banar väg för en politisk union. Se videoklippet på https://www.youtube.com/ watch?v=0b3zncfyqj0
12 I N S Y N I E U P O L I T I K E N Finansiellt stöd till Grekland Sent under 2009 medgav den grekiska regeringen att landets budgetunderskott var mycket högre än vad man tidigare sagt. Det berodde på alltför stora utgifter (exempelvis inom den alltför stora, ineffektiva offentliga sektorn), folkets ovilja att betala skatt och en bristfällig ekonomisk politik som lett till ineffektiva marknader, som ofta dominerades av starka välorganiserade intressegrupper. För att rädda Grekland från statsbankrutt och för att landet skulle kunna betala ut sociala förmåner till sina invånare och löner till sina statsanställda har euroländerna och Internationella valutafonden (IMF) sedan 2010 lånat ut nära 240 miljarder euro till Grekland i form av lån med lång återbetalningstid. I utbyte mot stödet har de grekiska myndigheterna vidtagit en rad åtgärder för att ta itu med landets problem. De ska göra landets offentliga finanser hållbara samtidigt som de mest utsatta ska skyddas. Skattesystemet ska bli rättvisare och effektivare och den offentliga förvaltningen ska moderniseras för att bättre svara mot människors behov. Bankerna ska få hjälp att börja låna ut till hushållen och företagen igen, och lagarna ska ändras så att de inte längre hindrar företag från att konkurrera, investera och skapa jobb. EU kommissionen, ECB och IMF övervakar hur åtgärderna genomförs och rapporterar regelbundet till sina medlemmar (kommissionen rapporterar till exempel till euroländerna). Långivarna betalar ut lånen i omgångar under förutsättning att Grekland garanterar att man fullföljer sina reformåtaganden. Grekland måste dock ha ansvaret för åtgärderna. Det måste också råda social rättvisa för att reformprogrammet ska leda till framgångsrik omläggning av ekonomin. Med stöd från EU länderna och en särskild arbetsgrupp som ger skräddarsydd hjälp till Grekland håller många reformer på att förverkligas. Det gäller bland annat rationalisering av socialförsäkringen, stöd till en strategi mot korruption, effektivare skatteuppbörd och nedbantad och effektivare offentlig förvaltning. Från kris till förnyad tillväxt EU har vidtagit kraftfulla åtgärder för att förebygga framtida kriser och få fart på tillväxten genom att samordna det ekonomiska beslutsfattandet bättre. 1. DEN EUROPEISKA PLANERINGSTERMINEN: EN NY FORM AV EKONOMISKT SAMARBETE Europa 2020 (*) är EU:s strategi för tillväxt och nya jobb för tiden fram till 2020. Hörnstenen är den europeiska planeringsterminen, som infördes 2010. Det är en årlig cykel för samordning av den ekonomiska politiken och dialog mellan EU institutionerna och medlemsländernas regeringar och parlament. Planeringsterminen inleds med att kommissionen lägger fram en lägesrapport om medlemsländernas ekonomier och finanser (den årliga tillväxtöversikten). Översikten publiceras i november och diskuteras grundligt av nationella och europeiska myndigheter. I maj och juni året därpå gör kommissio-nen rekommendationer om varje lands ekonomi- och finanspolitik (de landsspecifika rekommendationerna) som sedan diskuteras och antas av EU ländernas stats- och regeringschefer och finansministrar. Rekommendationerna ska hjälpa länderna att få fart på tillväxten, stimulera sysselsättningen, förbättra utbildning och lärlingsutbildning, hjälpa småföretagen att få finansiering, stimulera tillväxten genom mer forskning och innovation och mycket annat. Den europeiska planeringsterminen stärker EMU. Genom att samarbeta kan man ta fram långsiktiga lösningar för stabilitet och tillväxt i stället för att lappa och laga i ett kort perspektiv. Den utgör också en ram och har ett fast schema för de nya krisförebyggande och tillväxtvänliga åtgärder som antagits sedan krisens början (se punkterna 2 4 nedan). LÅNEKOSTNADEN FÖR SEX EU LÄNDER % 20 16 12 8 4 0 09 10 11 12 13 14 15 Tyskland Frankrike Spanien Irland Italien Portugal Källa: Europeiska kommissionen. Räntan på en tioårig statsobligation.
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 13 NOVEMBER DECEMBER JANUARI EUROPEISKA KOMMISSIONEN FEBRUARI MARS APRIL MAJ JUNI JULI AUGUSTI SEPTEMBER OKTOBER Ekonomiska höstprognoser ALLMÄNNA PRIORITERINGAR Kommissionen offentliggör den årliga tillväxtöversikten och rapporten om förvarningsmekanismen (*) Euro- BUDGETAR område Kommissionens yttrande om utkast till budgetplaner AGS AMR Ekonomiska vinterprognoser Eurostats första uppgifter om skulder/ underskott DETALJERAD ANALYS Kommissionen offentliggör fördjupade granskningar av länder med potentiella ekonomiska risker IDR Ekonomiska vårprognoser SKRÄDDARSYDDA RÅD Kommissionen föreslår landsspecifika rekommendationer för budgetpolitik, ekonomisk och social politik CSR Uppgifter om skulder/ underskott validerade av Eurostat EUROPEISKA RÅDET/ RÅDET Euro- EUROGRUPPEN område Finansministrar diskuterar kommissionens yttranden om utkast till budgetplaner RÅDET De nationella ministrarna studerar AGS och AMR samt antar slutsatser AGS AMR EUROPEISKA RÅDET EU:s ledare antar ekonomiska prioriteringar baserade på AGS AGS RÅDET Nationella ministrar diskuterar CSR EUROPEISKA RÅDET EU-ledare godkänner slutliga CSR CSR MEDLEMSSTATER Euroområde GENOMFÖRANDE Medlemsstaterna antar budgetar GENOMFÖRANDE Medlemsstaterna lämnar in sina stabilitets- eller konvergensprogram (om budgetpolitik) och nationella reformprogram (om ekonomisk politik) Euro- GENOMFÖRANDE område Medlemsstaterna antar utkast till budgetplaner + ekonomiska partnerskapsprogram (länder som omfattas av förfaranden vid alltför stora underskott) EUROPA PARLAMENTET Ekonomisk dialog om AGS och AMR AGS AMR Ekonomisk dialog om Europeiska rådet/ags AGS Ekonomisk dialog om CSR CSR AGS: Årlig tillväxtöversikt (allmänna ekonomiska prioriteringar för EU). AMR: Rapport om förvarningsmekanismen (kontrollsystem för ekonomiska risker). CSR: Landsspecifika rekommendationer. EDP: Förfarande vid alltför stora underskott. IDR: Fördjupad granskning. Ekonomiskt partnerskapsprogram: Beskrivning av de viktiga strukturreformer som behövs för en hållbar korrigering av underskottet. Planeringsterminen ska stärka den ekonomiska styrningen genom bättre samordning av EUländernas ekonomiska politik. 2. EN OMFATTANDE STRATEGI FÖR FINANSIELL STABILITET Kraftfulla insatser mot alltför stora underskott och statsskulder För att alltför stora underskott och statsskulder inte ska byggas upp igen stärktes stabilitets- och tillväxtpakten (se avsnitt 2) i december 2011 då ett nytt lagstiftningspaket trädde i kraft. Paketet omfattade sex olika lagar som ska stärka den ekonomiska styrningen i EU. ÅRLIG BNP TILLVÄXT I DE 28 EU LÄNDERNA Faktisk BNP-tillväxt, EU-28 % 5 4 3 2 1 0-1 -2-3 -4 Prognos -5 96 98 00 02 04 06 08 10 12 14 16 Den stadiga tillväxten och många av de miljontals jobb som skapades i EU fram till 2008 försvann i krisens spår. Den nya ekonomiska styrningen, som kallas den europeiska planeringsterminen, ska främja tillväxten, ge nya jobb och förhindra framtida kriser.
14 I N S Y N I E U P O L I T I K E N istockphoto/leontura Den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) har en total utlåningskapacitet på 500 miljarder euro för euroländer som tillfälligtvis har svårt att låna pengar på finansmarknaderna. Reformen innebar att stabilitets- och tillväxtpakten blev tydligare och bindande, men också flexiblare. Kontrollen av att reglerna följs har skärpts. Om ett EU-land bryter mot de överenskomna reglerna om nivåerna på underskott och skulder måste det visa att det inom en viss tid tänker vidta lämpliga åtgärder för att korrigera situationen. Kommissionens rekommendationer till länderna ska nu tillämpas noggrannare. Ekonomiska sanktioner, till exempel böter, mot de euroländer som inte sanerar sina finanser, kan utdömas snabbare och stegras gradvis. Reformen har dessutom ökat paktens flexibilitet. Konkret innebär det att man nu kan ta bättre hänsyn till särskilda ekonomiska förhållanden i länderna istället för att tillämpa en universallösning som ska passa alla. Alla EU-länder utom Storbritannien och Tjeckien knöts 2012 närmare pakten när de undertecknade ett mellanstatligt avtal som kallas fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, mera känt som finanspakten. Länderna i finanspakten visar att de stöder finansiell stabilitet genom att se till att deras lagstiftning kräver att statsbudgeten är i balans eller uppvisar överskott. Korrigerande åtgärder sker i högre grad per automatik genom nya omröstningsregler och ett fastare åtagande från euroländernas sida. I maj 2013 trädde ytterligare två lagar i kraft den så kallade tvåpacken. Tvåpacken gör ännu mer för att stärka samarbetet mellan euroländerna i ekonomi- och budgetfrågor (och i förlängningen stabilitets- och tillväxtpakten). Den stärker i synnerhet samordningen och tillsynen av det nationella budgetarbetet. Som ett sista steg i den europeiska planeringsterminen ska nu kommissionen analysera och utfärda rekommendationer om euroländernas utkast till årlig statsbudget (som ska skickas till kommissionen senast den 15 oktober) innan de nationella parlamenten antar dem. Kommissionen bedömer utkasten och utsikterna för euroområdet som helhet, så att budgetpolitiken samordnas bättre. Bedömningen utgår från kraven i stabilitets- och tillväxtpakten, och kommissionen kontrollerar noga i vilken utsträckning länderna har genomfört de landsspecifika rekommendationerna. Kommissionen avger sitt yttrande den 30 november varje år. Om kommissionen upptäcker att ett land har särskilda svårigheter med att fullgöra skyldigheterna i pakten, kan landet uppmanas att lämna in ett reviderat budgetutkast inom en viss tidsfrist. Enligt de nya lagarna skärps också kommissionens tillsyn av euroländer med stora ekonomiska problem och gör delar av finanspakten bindande enligt EUlagstiftningen. Man vill förebygga framtida ekonomiska kriser genom att se till att statsfinanserna är i balans och att särskilt euroländerna inte drar på sig för höga skulder och underskott. och ekonomiskt stöd till de mest utsatta Hösten 2012 inrättade euroländerna en ny, permanent beredskapsfond (eller brandvägg (*)), den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) (*) med en total utlåningskapacitet på 500 miljarder euro. Den är bland de största i världen i sitt slag. ESM får låna ut till euroländer som tillfälligt har svårt att låna pengar på finansmarknaderna på grund av skuldproblem. För utlåningen gäller stränga villkor, bland annat att få ordning på de offentliga finanserna i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten och att genomföra strukturreformer. Därmed stärks finansmarknadernas förtroende för det aktuella landets förmåga att betala tillbaka sina skulder och konkurrenskraften återställs så småningom. ESM är också en garanti för euroområdets finansiella stabilitet i stort. Under 2009 och 2010 inrättades två tillfälliga fonder (eller brandväggar) för att hjälpa EU länder som kämpade med stora skulder: Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (*) och Europeiska finansiella stabiliseringsmekanis men (*). En ny permanent fond, Europeiska stabilitetsmekanismen (*), inrättades i slutet av 2012. Den har sedan dess lånat ut stora belopp till euroländer med problem.
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 15 Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett annat instrument som används för att lindra krisens följdverkningar. Fonden ger stöd till människor som förlorar jobbet till följd av globaliseringen (till exempel då ett företag flyttar sin verksamhet utanför EU) men också på grund av svåra ekonomi- och finanskriser. Stödet ska gå till utbildning, mentorskap och karriärrådgivning för arbetstagare och egenföretagare. Fonden har en total budget på över en miljard euro för perioden 2014 2020. Inom regionalpolitiken betalades stöd till investeringsprojekt i regionerna ut snabbare till EU länderna som en följd av krisen, särskilt till de länder som omfattades av ekonomiska stödpaket. Dessutom ökade man EU:s stödandel till projekten och ländernas andel krymptes för att minska trycket på statsbudgetarna under krisens åtstramning. Syfte Berörda länder Euroländerna Alla EU länder Europeiska planeringsterminen (sedan 2010) Samordning av den ekonomiska politiken Årlig samordning av den ekonomiska politiken mellan EU och medlemsländerna Kommissionen får utfärda extra rekommendationer till euroländerna Stabilitets- och tillväxtpakten (som stärktes genom lagstiftningspaket 2011 och 2013) Finanspakten (fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, 2012) Förebyggande av skulder/underskott Ekonomi- och budgetsamordning och övervakning för att undvika alltför stora underskott och skulder i EU länderna Stärker stabilitets- och tillväxtpakten ytterligare: länderna åtar sig att ha en budget i balans Ländernas budgetförslag granskas och euroländer som bryter mot pakten bötfälls Alla EU länder utom Kroatien och Storbritannien har undertecknat. Danmark och Rumänien har förklarat att de är bundna av alla fördragsartiklar. Europeiska stabilitetsmekanismen (2012) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (startades 2006) Stödmekanismer EU:s beredskapsfond med 500 miljarder euro för att hjälpa länder med tillfälliga problem att låna på finansmarknaderna på grund av för hög statsskuld Fond med en årsbudget på 150 miljoner euro för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda på grund av globaliseringen eller en större ekonomioch finanskris Enbart för euroländer som har undertecknat finanspakten Sammanfattning av de åtgärder som EU:s institutioner och medlemsländer har vidtagit sedan 2010 för att bättre samordna den ekonomiska politiken, förhindra nya skuldkriser och hjälpa länder i ekonomiska svårigheter.
16 I N S Y N I E U P O L I T I K E N 3. FÖREBYGGANDE OCH KORRIGERING AV STORA EKONOMISKA OBALANSER Krisen tydliggjorde vilka stora ekonomiska obalanser som vissa EU länder led av, till exempel när det gällde konkurrenskraft och produktivitet. Obalanserna ställer till stora problem när de drabbar euroländerna eftersom samarbetet inom ett gemensamt system bland annat innebär att länderna inte tillfälligt kan kompensera för sämre konkurrenskraft genom att justera sin växelkurs och devalvera sin valuta (devalveringar av detta slag följs vanligtvis av inflation, som med tiden undergräver effekterna av den konkurrensstärkande devalveringen). Ju mindre obalanser mellan länderna, desto starkare blir EU och särskilt euroområdet som ekonomiskt block. EU har därför skärpt sin övervakning av medlemsländernas ekonomier, särskilt euroländernas. Genom lagstiftningspaketet från 2011 infördes förfarandet vid makroekonomiska (*) obalanser, ett nytt förvarningssystem för att identifiera och förebygga potentiella obalanser mycket tidigare än förut. Kommissionen kontrollerar en rad ekonomiska indikatorer som kan inverka på konkurrenskraften, till exempel bostadspriser, löner och exporten inom EU och till omvärlden. Obalanser kan exempelvis uppstå på grund av löneökningar som inte ligger i linje med produktiviteten eller snabbt stigande huspriser som inte följer resten av hushållens utgifter. Om kommissionen upptäcker stora obalanser utfärdar man rekommendationer för att komma till rätta med situationen. Ministerrådet godkänner sedan rekommendationerna. Därefter måste regeringen i det aktuella landet utarbeta en handlingsplan för att korrigera obalanserna. Euroländer som inte följer rekommendationerna kan drabbas av ekonomiska EU har vidtagit åtgärder för att reformera och stärka sektorn för finansiella tjänster särskilt med tonvikt på banktillsyn och omstrukturering av banker med problem ( bankunionen ). sanktioner (se förfarandet vid alltför stora obalanser (*)), medan EU-bidrag kan dras in för övriga länder. 4. STRÄNGARE BANKTILLSYN TILL SKYDD FÖR SKATTEBETALARNA Statsskuldkrisen och finanskrisen gick hand i hand: eftersom det inte fanns något regelverk på EU-nivå för tillsynen av bankerna, blev EU-länderna tvungna att rädda flera av sina banker på egen hand med skattebetalarnas pengar. Det ledde i vissa EU-länder till ökande skulder, recession och i förlängningen en utdragen finansiell, ekonomisk och social kris. För att skapa ett robust ramverk för finanssektorn rekommenderade Europeiska rådet 2009 att det skulle införas ett enhetligt regelverk för alla bankinstitutioner på EU:s inre marknad. Sedan 2010 har kommissionen föreslagit ett trettiotal åtgärder för att se till alla aktörer, produkter och marknader i finanssektorn i EU har rätt tillsyn. Det har inrättats flera EU-myndigheter som bland annat ska utvärdera bankernas förmåga att stå emot eventuella finansiella chocker. Målet är att se till att bankerna agerar ansvarsfullt, har tillräckligt med utlåningskapacitet och kan garantera kundernas insättningar. För att bryta den onda cirkeln mellan bankerna och statsskulderna har EU-ledarna konstaterat att en starkare finanssektor i sig inte räcker, särskilt inte i euroländerna där det istället krävs en mer integrerad lösning. De föreslog därför en bankunion (*) i juni 2012. På grundval av kommissionens förslag för att stegvis skapa bankunionen, fungerar t.ex. Europeiska centralbanken (ECB) som högsta tillsynsorgan för euroområdets banker. Bland de andra förslagen finns EU-instrument för att rekonstruera konkurshotade banker, till exempel en räddningsfond för euroområdets banker (2) som ska finansieras med nationella avgifter på bankerna. Målet är att se till finanssektorn får betala för sina egna misslyckanden samtidigt som skattebetalarna får stå för en minimal eller ingen kostnad. (Läs mer om bankunionen i broschyren Bank och finans i serien Insyn i EU-politiken.) Reuters/BSIP ( 2 ) Banker i länder som inte är euroländer får också delta i systemet.
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 17 Framtiden På väg mot en mer djupgående och rättvisare ekonomisk och monetär union (EMU) Raden av kriser sedan 2008 i EU och i omvärlden har varit bland de tuffaste sedan den stora depressionen på 1930-talet. Solidariteten och samarbetet i EU har satts på hårda prov. Genom sitt nära samarbete tog EU och medlemsländerna kontroll över krisen och lade grunden för ekonomisk återhämtning. De har omdanat EMU för att garantera den finansiella stabiliteten och tillväxten i EU med hjälp av ett stärkt ekonomiskt samarbete och tuffare tillsyn på EU nivå. Europeiska centralbanken spelade en viktig roll med sin räntepolitik och lugnade därmed marknaderna. EU har på olika sätt byggt upp sin förmåga att hantera kriser för att se till att särskilt euroländerna inte samlar på sig ohållbara skulder. Man kan också hantera ekonomiska obalanser och riskerar inte skattebetalarnas pengar när man i framtiden ska rädda problemdrabbade banker. Mycket har alltså gjorts, men EMU är ännu inte fullbordat. Kommissionen lade 2012 fram en plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union som ett underlag för den pågående framtidsdebatten. I planen beskriver man olika sätt att ytterligare stärka EMU under kommande år och man presenterade också en tidtabell för reformerna. Kommissionen föreslår att euroländerna ska integreras snabbare och mer långtgående än EU i stort, men man lämnar dörren öppen för de EU länder som vill delta. I planen finns följande konkreta förslag för euroområdet: En bankunion med sträng tillsyn av finansmarknaderna och bankerna (redan igång) och gemensamma regler och finansiering för banker i svårigheter, för att se till att bankerna agerar ansvarsfullt och för att skydda skattebetalarna. En fördjupad ekonomisk union till stöd för den monetära unionen, med målinriktade investeringar för att främja tillväxt och konkurrenskraft och med en starkare social dimension. En finanspolitisk union (*) för sundare offentliga finanser och större ekonomisk solidaritet mellan länderna i dåliga tider. Euroländerna håller på att införa bankunionen, men en fördjupad ekonomisk och finanspolitisk union kräver ändringar av EU-fördragen. Närmare samarbete om bankerna och ekonomi och finanspolitiken måste gå hand i hand med starkare mekanismer för att legitimera de beslut som fattas gemensamt. EU-ländernas demokratiska ansvar måste garanteras och folket måste delta i EU:s beslutsfattande. Kommissionen strävar alltså efter en verklig politisk union. Nästa steg Social rättvisa är lika viktigt som en stabil euro och solida offentliga finanser. På kort sikt: För att garantera finansiell stabilitet kommer kommissionen att utgå från översynen av de båda lagstiftningspaketen som ska bidra till att undvika alltför stora underskott och skulder i EU-länderna. Kommissionen vill ge den ekonomiska och monetära unionen en starkare social dimension. På medellång sikt: Kommissionen kommer att förbättra det sätt på vilket villkorligt finansiellt stöd beviljas till euroländer i svårigheter, genom att stärka insatsernas demokratiska legitimitet och ta större hänsyn till de sociala effekterna av de ekonomiska reformerna. Europeiska centralbankens nya byggnad i Frankfurt. Europeiska centralbanken/robert Metsch Att arbeta tillsammans för att lösa EU:s ekonomiska problem är bästa sättet att skapa hållbar tillväxt och jobb i alla EU länder.
18 I N S Y N I E U P O L I T I K E N Ordlista med facktermer Varför behöver vi en ekonomisk och monetär union och euron? KONKURRENSKRAFT Ett lands förmåga att sälja sina varor och tjänster på inhemska och utländska marknader och dess förmåga att locka till sig utländska investeringar. EKONOMISK POLITIK På EU nivå omfattar den samordningen av ekonomiska beslut och reformer (till exempel om utbildning, varumarknader, arbetsmarknaden och pensioner) för att nå balanserad och hållbar tillväxt för alla (se också Europa 2020- strategin nedan). FINANSPOLITIK I finanspolitiken strävar man efter balans mellan statens inkomster (via skatterna) och utgifter. Den gäller också skatternas och utgifternas struktur och innehåll. MONETÄR POLITIK System där en monetär myndighet (Europeiska centralbanken, ECB, på EU nivå) kontrollerar penningmängden genom att trycka sedlar och bestämma vilken mängd mynt som euroländerna får prägla, samt håller koll på inflationen genom att justera räntorna för att garantera prisstabiliteten. INRE MARKNAD Efterföljaren till den gemensamma marknaden från 1960- och 1970-talen. Garanterar fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital inom ett enda handelsblock. Vad innebär EMU i praktiken? EKOFINRÅDET Möte med EU ländernas finansministrar i Europeiska unionens råd. De antar nya lagar tillsammans med Europaparlamentet om ekonomiska och finansiella frågor som gäller i hela EU. EUROGRUPPEN Möte med euroländernas finansministrar. Diskuterar frågor som rör euron och euroområdet. FÖRFARANDET VID ALLTFÖR STORA UNDERSKOTT Förfarande som kommissionen inleder om ett EU land bryter mot något av de underskotts- eller statsskuldsmål som slås fast i stabilitets- och tillväxtpakten. Enligt förfarandet ska det aktuella landet vidta åtgärder för att se till att skulden eller underskottet åter ligger i linje med målen. STATSOBLIGATIONER Lån som nationella regeringar tar upp. De säljer obligationer till investerare för att få pengar för att betala sina skulder. Lånen utfärdas med ett löfte att betala tillbaka obligationsvärdet på förfallodagen och räntebetalningar under lånets löptid. MAKRO- OCH MIKROEKONOMI Makroekonomi handlar om ekonomin i stort, till exempel bruttonationalinkomst, arbetslöshet och inflation. Mikroekonomi handlar om de små aktörerna i ekonomin, till exempel företag och konsumenter på specifika marknader, och hur deras agerande påverkar utbud och efterfrågan och därmed priserna. STATSSKULDKRIS En situation där investerarna anser att det finns en risk att ett land inte kommer att kunna lösa in sina statsobligationer och därmed begär högre och högre räntor på nya obligationer, vilket ytterligare bygger på landets underskott och statsskuld. Vad gör EU för att stärka tillväxten? RAPPORT OM FÖRVARNINGSMEKANISMEN Förfarandet vid makroekonomiska obalanser är en övervakningsmekanism som tidigt ska identifiera potentiella risker, förhindra att skadliga makroekonomiska obalanser uppstår och bidra till att korrigera obalanser som redan inträffat. Startskottet för det årliga förfarandet är rapporten om förvarningsmekanismen, som bygger på en resultattavla över olika ekonomiska indikatorer. BANKUNIONEN Ännu ett steg mot ekonomisk och finansiell integration i EU och mellan euroländerna, som syftar till att stärka och bredda regelverket och tillsynen av banksektorn i EU.
E K O N O M I S K A O C H M O N E T Ä R A U N I O N E N O C H E U R O N 19 EUROPEISKA FINANSIELLA STABILISERINGS- FACI LITETEN (EFSF)/EUROPEISKA FINANSIELLA STABILISERINGSMEKANISMEN (EFSM) Två brandväggar eller system för finansiellt stöd som tillfälligt inrättades för EU länder med problem. De har nu ersatts av Europeiska stabilitetsmekanismen (se nedan) för alla nya ansökningar om finansiellt stöd. EFSF skapades som en beredskapsfond med en utlåningskapacitet på 440 miljarder euro till euroländerna och står fortfarande för de stödprogram som man enats om för Grekland, Irland och Portugal. Den lånar upp pengar på finansmarknaderna med garantier från euroländerna som säkerhet. Hjälp ges bara på stränga villkor och på grundval av ett ekonomiskt anpassningsprogram som landet i fråga måste presentera. EFSM ger kommissionen möjlighet att på EU:s vägnar låna upp till 60 miljarder euro på finansmarknaderna för att sedan ge lån till medlemsländer som har problem. EUROPEISKA STABILITETSMEKANISMEN (ESM) ESM inrättades 2012 som en permanent mekanism för krishantering i euroländerna och bygger på samma principer som EFSF och EFSM (se ovan), som var tillfälliga stödåtgärder. ESM har en utlåningskapacitet på upp till 500 miljarder euro och bygger delvis på inbetalat kapital för att utfärda skuldinstrument och finansiera lån och andra stödformer till euroländer i finansiellt trångmål. För att vara berättigad till ESM lån ska landet i fråga först ha undertecknat den europeiska finanspakten och därefter följa ett särskilt anpassningsprogram. Två program av detta slag har godkänts: för Cypern 2013 (med ett komplett ekonomiskt anpassningsprogram) och för Spanien 2012 (med ett anpassningsprogram för landets finanssektor). EUROPA 2020-STRATEGIN EU:s tillväxtstrategi för 2010 2020 för smart och hållbar tillväxt för alla (se http://ec.europa.eu/europe2020/index_sv.htm eller den broschyr i serien Insyn i EU politiken som tar upp Europa 2020-strategin). FÖRFARANDET VID ALLTFÖR STORA OBALANSER Kommissionen inleder förfarandet när ett medlemsland har stora ekonomiska obalanser (problem med tillväxt och konkurrenskraft). Förfarandet är den korrigerande delen av förfarandet vid makroekonomiska obalanser, EU:s förvarningssystem som identifierar begynnande obalanser. BRANDVÄGG Mekanism som bidrar till finansieringen av skulder i länder som tillfälligt har problem med att låna pengar på finansmarknaderna, på stränga villkor (se Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten/ Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen ovan). FINANSPOLITISK UNION En union med en gemensam budget och en central finanspolitisk myndighet, som i USA. Gemensamma obligationer kan finansiera euroskulder i stället för enskilda länders obligationer. Det här är en långsiktig vision för EU som kräver ändringar i EU fördragen.
20 I N S Y N I E U P O L I T I K E N NA-01-14-988-SV-C Läs mer XX Överblick över EU:s ekonomi och finanser: http://ec.europa.eu/economy_finance/index_sv.htm XX Europeiska centralbanken: http://www.ecb.int XX Frågor om EU? Ring Europa Direkt: 00 800 6 7 8 9 10 11 http://europedirect.europa.eu ISBN 978-92-79-41651-4 doi:10.2775/20515